R333dabergsskolan 4a v111ra liv 2004 444 2074

KUL-projektet VT 2015 Den här boken är skriven av ett härligt gäng 10-11 åringar som går på Rödabergsskolan i Vasastan i Stockholm.

De har gjort en framtidsresa till år 2074…

Då är de 70 år och vad händer i deras liv? Hur lever de sina liv?

Som aktiva astronauter? Pensionerade men ökända xfotbollsspelare? Fullt sysselsatta med många barnbarn?

Som lata njutningsmänniskor i ett hus i ett varmt land?

Eller kanske jobbar någon av de 27 eleverna fortfarande? I så fall som vad då?!

Det får vi snart reda på. De har alla gjort en tillbakablick över sina liv.

Hur blev deras liv?

Jag som lärare hoppas förstås att boken ska finnas kvar i deras ägor år 2074 så de kan titta i den igen och se om deras liv blev som de trodde år 2015…  Trevlig Läsning!

Mitt Liv 2004-2074 Jag sitter här på Husarö och klappar min lata katt Rosita, hon är svart med vita mjuka tassar. Husarö är mitt och mina syskons landställe. Jag tittar ner i den proppfulla blåbärskoppen som ett av mina barnbarn har plockat till mig. Tio stycken har jag nu. Ett av dem är Merida som sitter en bit bort i den svala skuggan och läser. Hon är 10 år nu och jag tänker på hur det var när jag var i hennes ålder.

Jag minns att jag bytte skola till Rödabergsskolan i 4:an och att det var ganska jobbigt i början, men sedan blev det mycket bättre! Jag minns att jag var flitig i skolan och när jag gick ut nian började jag i gymnasiet och sedan pluggade jag på universitetet. Efter skolan spelade jag piano, simmade, gick på målerikurs och skrivarkurs. Allt av det tyckte jag var roligt.

Min dröm var redan i tioårsåldern att bli författare. Nu ser jag ner på en stor hög böcker, som ligger bredvid mig på den skrovliga klippan. De har jag skrivit. Tolv böcker har det hunnit bli. I nästa alla mina böcker finns en katt med, en sådan som Rosita.

Meridas pappa, min son, är mitt äldsta barn. Jag har tre barn till. Alla mina barn har det väldigt bra men på varsitt håll. Vi brukar alltid träffas mycket på somrarna här på landet. Men på vintern är alla så upptagna. Det är synd tycker jag.

I ögonvrån ser jag min man. Han ligger där och snarkar högt. Filip och jag träffades när jag köpte böcker på antikvariatet, då var jag tjugofem år. Filip har de allra vackraste ögonen i hela vida världen.

De är alldeles klarblå som havet här utanför.

Nu har vi levt tillsammans i 45 år, jag och Filip. Han har alltid stöttat mig i mitt skrivande och när jag var sextio år fick jag äntligen Nobelpriset i litteratur. När jag fick höra det trodde jag det var ett skämt men sedan när jag förstod att det var sant blev jag så överlycklig att jag grät stora lyckliga tårar.

På Nobelmiddagen serverades underbart god mat och det var väldigt trevligt. Jag blev överraskad av den perfekta dukningen, ingenting var fellagt, så som att allas bestick låg lika långt från tallrikarna.

Hemma så brukar jag inte bry mig om det. Det är inte viktigt.

- Farmor, Rosita och jag vill göra blåbärspaj nu?

- Okej Merida, kom då!

- Mums, mumlar Filip yrvaket.

Av Cora Videgård

Egons liv 2004-2074 Jag är nu 70 år. Jag sitter i min soffa och tittar tillbaka på mitt liv…

Jag växte upp i Vasastan och levde med mamma pappa och mina två systrar. En av dem är två år äldre än mig och en av dem är 4 år yngre än mig Min favoritpark var Vasaparken för på vintern gjorde staten en isbana. Mina syskon hette Ella och Selma. Ella sitter i rullstol på grund av ryggmärgsbråck, hon har haft det i hela sitt liv. Min mamma hette Johanna och hon var ganska kort. Min pappa hette Oscar och han var faktiskt väldigt lång. Selma var alltid den gulligaste i familjen tyckte alla kanske för hon var minst, vem vet. Mina bästa vänner i skolan hette Abraham, Samuel, Ebba, Noak och Tyra. Nu känner jag bara Samuel och Abraham fortfarande.

Mina tre bästisar av alla mina vänner var Angus, Abraham och Samuel.

Skolan jag gick i när jag var 6-15 år var Rödabergsskolan. Min syster Selma gick också där. Ella gick där tills fyran då hon bytte till en annan skola som var bättre för personer med problem som ryggmärgsbråck eller andra funktionsnedsättningar. Mina fritidsintressen var att spela på dator, tv eller telefon. Sporterna jag spelade var innebandy och fotboll, fast fotboll slutade jag med när jag var sju år gammal.

På gymnasiet så träffade jag min första flickvän. Men sen när vi slutade gymnasiet så gjorde hon slut för vi åkte till två olika universitet. Sen flyttade jag hemifrån till ett universitet som låg nere i Skåne. Jag började universitetet när jag var tjugo år gammal. Sen när jag blev tjugotvå så fick jag en ny flickvän som jag fortfarande bor med nu. När jag slutade universitetet så tog jag ett lätt jobb för att börja med så jag började på Ica. Sen blev jag advokat. Efter några år så blev jag ITchef. Sen när jag blev trettio år gifte jag mig med min flickvän som heter Alice. Vi åkte till Spanien och var där i tre månader. När vi blev trettiotre år så fick vi tvillingar. De heter Victor och Sebastian efter mina kusiner. När de blev fem år så köpte vi en katt. Före vi fick tvillingarna så bodde vi en ganska liten lägenhet som räckte för oss två Sen när vi fick barn så flyttade vi till en större lägenhet. När jag blev äldre så började jag träna på slalom. När jag blev 63 år så fick Victor ett barn med sin fru. Sedan när jag blev 67 år blev jag pensionär. Jag är väldigt nöjd över mitt liv!

Min topp-3-lista-i-livet: 1 familj, 2 födelsedagar, 3 vänner

Av Egon Tiberg

LINNÉAS LIV 2004-2074 Jag är nu 70 år och sitter här och tittar ut över flocken av hästar som betar i hagen bredvid min stora hästgård. Jag tänker tillbaka på när jag var yngre och bodde i Vasastan. Jag bodde i en lägenhet på Västmannagatan 80 med min mamma, pappa, storasyster Saga och så hade jag en liten guldhamster när jag var 8-9 år. Jag gick på Rödabergskolan där jag hade många vänner.

Mina intressen var ridning och jag kommer ihåg att jag hoppades att jag skulle fortsätta älska hästar när jag blev äldre och det gjorde jag… När jag började på gymnasiet hittade jag inte något speciellt jag ville fortsätta att utbilda mig i. Sen hittade jag ett hästgymnasium som var helt perfekt. Jag fick rida, lära mig mer om hästar men jag fick också lära mig andra saker som inte har med hästar att göra. Jag fortsatte på det gymnasiet tills jag började i universiteten där jag pluggade djurskötsel. Jag fortsatte att utbilda mig där tills jag blev 22 år.

Ett år senare flyttade jag hemifrån till ett hus i Uppsala. Några år senare byggde jag ut mitt hus och byggde ett stort stall bredvid. Jag köpte den stora ängen bakom mitt hus och gjorde den till en hage. Jag skulle äntligen köpa min första häst. Jag hittade ett svart varmblod som jag köpte. Några år senare började jag tävla och vi var till och med, med i teve.

Jag kommer ihåg när jag var på en hopptävling och hjälpte en skadad häst. Jag blev vän med ägaren som hette Tristan. Han hade ljust hår och blåa ögon. Några år senare flyttade han och hans häst över till mitt hus och vi fick två barn, Sara och Oskar. Dem började rida i tidig ålder och har idag två hästar på min hästgård.

Fortsättning nästa sida...

De båda bodde kvar på min och Tristans hästgård tills dem fick sina egna barn. Min dotter fick en flicka som dem döpte till Sofie. Och min son fick en flicka och en pojke som dem döpte till Emma och Alex. Jag är verkligen glad att jag äntligen fått egna barnbarn och de älskade alla också hästar.

Och jag är verkligen stolt över vad jag har gjort i mitt liv!

Min 10 topplista: 1. När jag köpte Santos 2. Fick barn 3. Fick barnbarn 4. Vann min första tävling 5. Köpte gården 6. Klarade skolan bra 7. Lärde mina barn och barnbarn att rida 8. Var med på TV 9. När jag för första gången red Santos i skogen 10. När jag köpte mina andra hästar

Av Linnéa Siösteen

Mitt liv 2004-2074 Jag är nu 70 år. Jag sitter nu i min gungstol och kollar ut genom fönstret på övervåningen i mitt hus.

Jag växte upp i Stockholm som ligger i Sverige. När jag var yngre och gick på dagis och i skolan älskade jag att vara i Vasaparken speciellt att åka skridskor. Min familj bestod av min mamma Maria, min pappa Anders, min syster Tea som är 68 år gammal och min katt Smilla. Mamma, pappa och min katt har dött, men min syster lever som tur är.

Men nu har jag en ny katt som heter Cocos. Men nu ska jag berätta om mina vänner, jag känner några vänner från skolan några av dem är Alma, Egon och Cora.

När jag var yngre och gick i skolan och då gick jag på Rödabergsskolan. Mina intressen var dans och friidrott. Men jag sjöng en hel del.

Jag gick i gymnasiet på min gård. Jag flyttade när jag var 22 år, då köpte jag ett hus det är faktiskt det hus jag sitter i nu. Precis som jag ville blev jag danslärare. Jag och min familj reser ofta till Spanien precis som jag gjorde när jag var yngre. På gymnasiet träffade jag min nuvarande man, min man heter Kalle.

Vi gifte oss i juni på ett soligt fält. Vi fick tre barn det äldsta barnet heter Josefin och är nu 45 år, mitt näst yngsta barn heter Emil och han är 40 år nu och mitt yngsta barn heter Lova och är 38 år.

Cocos lever än med mig, när jag köpte Cocos var hon bara en liten unge. Men nu är hon en stor katt i tioårsåldern.

Fortsättning nästa sida…

Som jag sa bor jag i samma gamla hus som när jag flyttade hemifrån. Men det ser annorlunda ut inuti jag har möblerat om i mitt hus från blåa till vita väggar och sådana saker.

Som vuxen gillade jag att resa och vara med mina barn. Men ibland var det lite jobbigt för barnen har direkt inte samma intressen. Men som tur är hade jag Calle som hjälpte till.

Sedan blev jag pensionär, det var skönt de första dagarna men sedan tyckte jag att det var tråkigt att inte göra något. Men då hade man ju barnbarnen som kom väldigt ofta.

Mina änglar till barnbarn som är Josefins barn heter Sofia och Anton. De är väldigt rara och älskar när jag berättar om saker från när jag var i deras ålder. Vi har också Emils son Victor som är ett litet busfrö som och inte kan sitta still. Också har vi Lovas dotter Miranda som är väldigt blyg men älskar min gungstol, för varje gång hon är hemma hos mig så sätter sig hon i den och börjar gunga.

Av Ebba Hamnmark

Almas liv 2004 – 2074 Jag sitter på min balkong i solens värme. Jag tittar i mitt fotoalbum. Sjuttio år av mitt liv har gått, och om jag tänker efter så blev det inte riktigt som jag tänkte mig.

Jag växte upp i Vasastan, och det var rätt fint på flera ställen. Jag var ibland i Vasaparken och åkte skridskor på vintern. På sommaren var det grönt och många färger där. I Hagaparken var jag ibland, där var det fint.

Jag bodde med min mamma, pappa och min lillebror och storebror på Ynglingagatan. Jag var kompis med alla i klassen, men jag var mest med Linda, Thu, Isabelle G, Isabel H, Ebba, Suwanne, Molly och Cora. Jag gick i Rödabergsskolan ända från 6 års till nian.

På fritiden så gick jag på kör och var ofta i stallet. Min favorithäst hette Freyja och var en Islandshäst. Hon var jättesnäll och söt.

Jag gick på en Djur och Natur utbildning och började sedan på ett universitet där jag pluggade till veterinär. Jag flyttade hemifrån när jag var 18 år gammal. När jag var 25 år gammal blev jag en veterinär, precis som jag ville bli när jag var yngre! Jag fick många kunder och alla djuren gillade mig.

När jag var 22 år gammal reste jag till Spanien. Där träffade jag min man, Kalle. Vi gifte oss och fick sedan två döttrar. Josefine och Maya. De var väldigt intresserade av djur. När de var små hade vi två katter, två hundar och två sköldpaddor. Sköldpaddorna hette Iris och Mini, hundarna hette Pixie och Lizzie och katterna hette Vilma och Frasse.

Vi bodde i en lägenhet i Stockholm, men vi hade också ett landställe. Ett stor fint hus ute på landet.

Fortsättning nästa sida…

Som vuxen gillade jag fortfarande att rida och att vara med djur. Jag, Josefine och Maya red ofta tillsammans. När jag blev pensionär flyttade jag och Kalle ut på landet.

Josefine och Maya kom ofta och hälsade på. Då följde deras barn, mina barnbarn, med.

Jag är nöjd över allt jag har hunnit göra, även om det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig.

Min 10 i topp lista i livet: När jag vann en hopptävling med Freyja När jag blev skötare på Freyja När jag skaffade alla djuren När jag reste till Spanien När jag vann en dressyrtävling med Frejya När jag blev veterinär När jag var på djursafari i Afrika När jag flyttade hemifrån När jag lärde mig rida När jag blev pensionär

Av Alma Eriksson

Mitt liv 2004-2074 Jag är 70 år. Nu sitter jag här i München och ska tänka tillbaka i mitt liv…

Allt började i Danderyds sjukhus där jag föddes. Jag växte upp med min pappa Anders, mamma Tuula och min storebror Max. Jag hade många vänner i dagis och skolan.

Jag gick i Rödabergsskolan årskurs 1-9 och efter det började jag på fotbollsgymnasiet. Jag fortsatte studera på ett sportuniversitet. Jag flyttade hemifrån när jag var 18 år.

Jag har jobbat som en fotbollsspelare i Bayern München. Jag spelade min första match i BM när jag var 23 år gammal! Jag åkte på många resor till olika städer, till exempel till Spanien.

Nu för tiden arbetar jag som fotbollstränare för Bayern München.

Jag är gift och har två pojkar som spelar fotboll. Jag har två hundar, två fina golden retriever och de heter Bidog och Badibool.

Jag bor en fin villa strax utanför München och njuter av den vackra naturen. Jag kommer att bli pensionerad om 5 år. Jag har fyra härliga barnbarn. Två tjejer och två killar.

Jag är nöjd med mitt liv och allt det spännande som jag har varit med!

Min 6 i topplistan i livet: jag har varit fotbollsspelare på Bayern München min fru mina två pojkar mina fyra barnbarn tiden jag gick i skolan på Rödabergskolan mina två fina hundar

Av Felix Pelli

Amelies liv 2004 – 2074 Jag är nu 70 år och sitter på min balkong ute i vinterkylan. Sjuttio år har gått och nu tänker jag på att mitt liv inte blev som planerat.

Jag växte upp i Vasastan och trivdes mycket bra där. När jag var två år gammal flyttade vi ut på landet, vi stannade i ett år. Vi trivdes inte så jättebra. Min moster fick alltid komma ut och hjälpa oss med trädgården.

Efter det flyttade vi tillbaka till Vasastan där jag började i skolan. Rödabergskolan heter den och är kvar än i dag. Jag fick många vänner som jag har kontakt med fortfarande. Jag började även på ridskola i ettan tror jag det var. Till slut blev det enda jag önskade, var att få en ponny! Jag tänkte på att om jag skulle kunna lära mig så mycket som möjligt kunde jag få en ponny, eller en foderponny. Jag var i stallet varje dag. Till slut tyckte jag att det inte skulle vara omöjligt att få en liten och bara min ponny.

När den dagen kom, var jag tretton år. Det var nog den bästa dagen i mitt liv! I boxen på mitt ridskolestall stod en ponny som var sötare än sötast. Rosenhill hette hon, Rosenhill som i rosor. Hon var min bästa vän tills jag slutade i nian.

Jag skulle flytta ut på landet igen och var tvungen att sälja henne. Det var tufft. Glömde henne aldrig, eller jag kommer inte glömma henne för jag minns henne fortfarande.

Jag började på gymnasiet. Hängde knappt med kompisar så mycket, jag pluggade. Efter gymnasiet började jag på universitetet och kom in på juristlinjen. Tufft var det, klarade det rätt bra ändå.

Jag tog min examen och flyttade hemifrån efter det. Helt otroligt var det, för jag flyttade till London och skaffade jobb där.

Fortsättning nästa sida…

Träffade många vänner och min blivande framtid, en kille som heter Alex och var ett år äldre än jag. Vi gifte oss och fick ett barn. Tora heter hon, en fin flicka med mycket energi.

Hon växte upp, hennes fritidsintressen var simning. Intresset växte mer och mer. När hon var tjugo år flyttade hon hemifrån, fast hon bodde kvar i London. Jag och Alex flyttade till en mindre lägenhet i London för det var bara han och jag kvar.

Jag gillade att sticka mycket i min gungstol, min ensamtid. När jag blev 65 gick jag i pension, även Alex. Den 16 maj kom roliga överraskningar! Tora och hennes kille Jakob hade fått en liten tjej. Bella heter hon, mitt enda barnbarn.

Min tio topplista i mitt liv: 1. Resan till London.

2. Fick ett barn.

3. Fick det jobbet jag ville ha.

4. Har haft en egen ponny.

5. Bodde på landet.

6. Min grundskola var den bästa.

7. Hade så bra föräldrar.

8. Fick vänner som stöttade mig.

9. Fick en fin pojkvän.

10. Mitt liv var det bästa!

Har haft ett underbart liv, är jättenöjd!

Av Amelie Lindblad

Mollys liv 2004-2074 Jag är nu 70 år. Jag sitter här utan för fönstret i min villa i Thailand och tittar tillbaka på mitt liv.

Jag växte upp med en hund och han hette Ernst Rolf. Han är den bästa hunden i världen!!! Ernst är 71 år och nu han leker i trädgården. Ja, han lever fortfarande. Jag hade två små brorsor Alfons och Alvin. Min mamma hette Mikaela och min pappa hette Fredrik.

Jag har kvar några vänner från skolan och de heter Hedvig, Cora och Linda. Jag gick på Rödabergsskolan. Jag älskade teater så himla mycket. Jag utbildade mig både som djurskötare och skådespelerska.

När jag var 18 år bestämde jag mig för att flytta hem ifrån. Jag flyttade till Thailand. Mitt favoritland. I Thailand bodde jag i en stor och en väldigt fin villa.

När jag var 30 år ville jag adoptera en dotter. Jag åkte till ett barnhem i Thailand och där träffade jag en liten flicka som hette Emma och var 4 år. Emma var väldigt söt!

Jag och Emma hade en hund och en sköldpaddsfamilj. Hunden hette Ernst och skölpaddorna hette Vinter, Sommar, Höst och Vår.

Mina intressen är nu teater och konst. När jag blev pensionär bodde jag kvar i min villa.

När jag var 60 år fick jag två barnbarn.

Min 5 topplista i livet: 1 .Familjen 2. Ernst och sköldpaddorna 3. Teater 4. Emma 5. Flytten till Thailand

Av Molly Dahlberg

Mitt liv 2004-2074 Jag sitter här hemma i Stockholm och tänker på mitt liv. På alla goda och glada minnen och alla hemska stunder. Blev allt som jag ville? Blev det bättre eller sämre?

1.Födseln och första år Jag föddes som de flesta på sjukhus. Men bara några månader senare märkte mamma och pappa att jag hade svårt att andas så jag åkte tillbaka. Två år senare får jag en syster.

2. Skola och ungdom När jag är sex år kommer jag till en ny klass på Rödabergskolan vilket ger mig nya vänner och möjligheter. Jag blev dock en bråkstake och massa dumt som skulle förfölja mig i flera år. Jag hade alltid hört att jag var stark (fysiskt) så ja, jag fick problem. Under en sommar händer något förfärligt! Min pappa får cancer och när jag börjar 2:an dör han… I 9:an går jag ut med bra betyg, extra bra i historia.

3. Gymnasiet och Universitet Jag sökte till Tekniska högskolan och kom in, jag och min vän Samuel följde med mig och jag har kontakten med mina gamla vänner. Vi spelar och träffas så mycket vi kan. Men det är svårt för vi pluggar mycket. När jag går ut gymnasiet börjar jag jobba på Ica och skaffar lägenhet. Fast vill helst jobba med spel.

Fortsättning nästa sida…

4. Flytt hemifrån och vuxenliv När jag är 20 får jag en inbjudan till att jobba på ett svenskt spel företag som heter Thunder Games! Jag börjar med att jobba med ett MMO och FPSspel och skapar ett Game of The Year! Jag åker på affärsresa till London och träffar min flickvän. Vi åker till flera länder och sen gifter oss och får två barn som heter Oscar och Isak.

Sen, efter 15 år, slutar jag på Thunder Games och då skapar jag en egen konsol i samarbete med Thunder Games och tjänar massa pengar$$$!

Sen efter yttligare 15 år blir jag pensionär och börjar spendera mina pengar på välgörenhet. Jag är nu 70 och är mycket nöjd!

Min topp 5 i livet: 1. Kom till Rödaberg 2. Började jobba med gameing 3. Gifte mig 4. Fick barn 5. Pensionerade mig

Av Simon Hedlund

Olivias liv 2004 -2074 Nu sitter jag här och 70 år har gått. Jag tittar på mig som 10 åring. Jag tänker på hur mitt liv har varit. Jag kollar ut genom fönstret och kollar på hästarna som betar utanför mitt fönster. Med mycket glädje. Och spring i bena.

Jag kommer ihåg när jag var tre och mina föräldrar skildes. Jag och min lillasyster flyttade till Uppsala i tre år med vår mamma. Vi bodde i ett litet rött hus på landet. Men när jag var ca 9 år började jag i Rödabergsskolan. När jag gick ut nian så började jag på jordbruksgymnasiet.

Jag hade kontakten med min familj varje dag och saknade dem. När jag hälsade på dem så var det som att få tillbaka någon! Alla djuren jag hade när jag var ca 9 år är fortfarande kvar. Första djuret var min hund Mickel och mina två katter Molly och Sparkel.

Jag håller fortfarande kontakt med mina klasskompisar. Efter tre år hade jag gått ut gymnasiet och allt hade gått bra. Jag har hållit på med hästar i stort sett hela mitt liv, i alla fall det jag kan minnas. Som sagt så har jag gått på jordbruksgymnasiet. Men jag har också pluggat till advokat på högskolan. Men det betydde inte att jag hade gett upp att tävla. Jag hade tävlat i många år i grenen hoppning. Till och med efter att jag hade flyttat hemifrån. Jag flyttade hemifrån när jag var ca 20 år.

Mitt yrke är advokat, jag pluggade också på jordbruksgymnasiet men valde att vara advokat i stället. Men på fritiden håller jag på med hästar och tävlar med dem och har 5 hästar. Jag bor på en stor gård med massa djur. Jag bor i en stor vit villa med en stor gård runt. I denna vita stora villa bor jag med mina djur. Efter en lång tid så har ju allt roliga ett slut.

Fortsättning nästa sida…

Man blir gammal och orkar inte med all stress och som alla blir man ju pensionär. För mig var det inte roligt direkt. Jag tyckte att det var tråkigt. Inget att göra, bara sitta och kolla och ha tankarna på annat mycket annat roligare, än vad som händer nu…

Jag måste ändå säga att jag tycker att jag är nöjd över det jag har gjort. På så kort tid som man lever. Man lever ju bara en gång, sägs det. Jag tycker att jag har utnyttjat den tiden väldigt bra på så kort tid.

De tio sakerna jag tycker jag har gjort bäst är….

Första är att jag har hunnit tävla i grenen hoppning som jag hade drömt om.

Andra är att jag valde jordbruksgymnasiet för att det har lärt mig mycket.

Tredje är att jag valde att börja plugga juridik efter gymnasiet.

Fjärde är att jag fortfarande höll på med hästar på fritiden.

Femte är att jag aldrig tappade kontakt med mina förra klasskompisar i Uppsala.

Sjätte är att jag hade kontakt med mina föräldrar varje dag när jag pluggade borta.

Sjunde är att jag har haft hästar. Åttonde är att jag är nöjd med mina handlingar.

Nionde är att jag hann flytta hemifrån när jag var 20 år.

Tionde är att jag har kontakt med alla i livet!

Av Olivia Funk Nelén

Samuels liv 2004-2074 Här sitter jag i min röda öronlappsfåtölj med fötterna på fotpallen och tänker tillbaka på mitt liv.

Nu är jag lika gammal som min bonusmorfar var första gången jag träffade honom.

Nu sluter jag ögonen och tänker på när jag var 10 år.

Då gick jag på Rödabergsskolan, klass 4a, jag fortsatte upp till 9:e klass. Jag trivdes bra och det var roligt att gå där. Min stora dröm var att bli fotograf. Med mina kompisar Egon, Abbe och Simon spelade jag Team Fortress 2 nästan varje dag.

Plötsligt hör jag ett ständigt pipande från köket, jag reser mig ur fåtöljen och går till köket för att undersöka vad som låter. Då ser jag min valp Arrow. Han sitter vid sin matskål. Han tittar på mig med sina bedjande blågröna ögon. Jag tar upp matskålen och fyller på den. Då kommer jag och tänka på mitt första husdjur Herman, han var en katt.

När jag var tillbaka i fåtöljen med Arrow i mitt knä. Då fastnar min blick på ett fotografi som jag tog när jag var 20 år. Bilden föreställer soluppgången i Ostbackarna i Idre fjäll. Där lärde jag mig att åka skidor tillsammans med min bonusmamma Helena och bonuskusinerna. Mycket bus blev det!

Strax till höger om den förra bilden hänger ett foto av stranden på Skiathos. Min blick sveper över alla foton jag tagit sedan jag var 20 till nu. Mitt stoltaste ögonblick som fotograf var när jag fotade en hoppande varg. Fotografiet blev sedan sålt för en massa pengar.

Min topp 7-lista: 1.

Mitt fotografi på den hoppande vargen 2.

Min första fotoutställning 3.

Min familj 4.

Mina husdjur 5.

Min första resa till Skiathos 6.

Mina vänner 7.

Allt roligt som har hänt i mitt liv

Av Samuel Tikkajja Anderbring

Lindas liv 2004-2074 Nu är jag 70 år. Jag sitter i min gungstol och läser boken jag skrev i 4a på Rödabergsskolan. Det började med att jag föddes på Karolinska sjukhuset och sedan efter en lång tid så blev jag 70 år.

Jag växte upp i Vasastan och gick i Rödabergsskolan. Jag bytte skola från Johannes skola till Rödaberg. Jag bodde med min mamma & pappa. Mina vänner var Isabelle G, Thu, Alma, Ebba, Isabel, Suwannee, Molly, Cora och Kajsa. Jag trivdes bra där för jag hade många vänner (nästan hela klassen). Just då älskade jag att spela piano, rita, åka skridskor och gymnastik. Jag tyckte att det var roligt.

När jag var 15 år skulle jag börja på gymnasiet. Det var tufft. Man pluggar väldigt mycket. Jag skulle flytta hemifrån. Det kändes ganska tråkigt men ändå roligt. Jag ville börja jobba som veterinär. Jag reste till många länder t.ex. Kina, USA och Spanien.

När jag var 20 år träffade jag den kille jag kanske längtat efter. Han hette Lars. Vi gifte oss när vi var 25 år och fick 2 barn som heter Freja och Sofia.

Vi bodde i en stor lila villa i Florida. Åh, vad skönt det var. Sola hela dagarna. Vi hade två hundar, två katter och två sköldpaddor. Hundarna hette Frida och Lilja.

Katterna hette Frasse och Smilla och sköldpaddorna hette Alexandra och Linnea.

Fortsättning nästa sida…

Mina vuxenintressen är att åka skridskor och spela piano. När jag är 70 år så blir jag pensionär. Jag har fått 3 barnbarn som heter Felicia, Lea och Molly.

Jag tycker om de väldigt mycket, för de lyssnar och gör som man säger.

Min 10 i topplista: 1. Familjen 2. Flytta hemifrån 3. Få bra betyg i alla prov 4. Skaffa ett bra jobb 5. Hjälpa djuren så mycket jag kan och bota sjukdomarna 6. Flytta till Florida 7. Ha många husdjur 8. Ta hand om barnbarnen 9. Ta det lugnt när jag är pensionär 10. Hålla mig frisk

Jag är nöjd över vad som har hänt i mitt liv.

Det har varit spännande varenda sekund!

Jag är nöjd med vad jag har skrivit.

Av Linda Liu

Mitt liv 2004-2074 Nu är jag 70 år och sitter i min stol ute på balkongen och tänker tillbaka på min uppväxt i Vasastan. Jag växte upp i Vasastan och jag gick på Rödabergsskolan när jag var mindre. Jag har många minnen av Hagaparken med min klass och Vasaparken med familjen. Min familj bestod av en mamma och en pappa och en jättesnäll bror.

Jag hade många vänner när jag gick i skolan,. Jag har fortfarande kontakt med några till exempel Paulina, Tuva, Olivia, Oda. När jag var mindre drömde jag om att bli fotbollsproffs, så klart var mitt intresse fotboll och min dröm gick i uppfyllelse!

Jag gick i en fotbollsutbildning. Sedan flyttade jag hemifrån. Sedan blev jag uttagen till svenska landslaget. Efter det så blev min karriär väldigt stor och jag blev en av de bästa tjejerna i hela världen. Som jag sa var mitt yrke Fotboll och jag reste mycket till exempel till Barcelona och många andra länder. Jag har träffat ett fotbollsproffs och vi har gift oss har två barn. Mina barn heter Sofia och Viktor. Min man heter Neymar jr.

Jag bodde i ett hus i Sverige men hade en lägenhet i Barcelona. Jo, mitt vuxenintresse var ju självklart fotboll! En lång tid sedan när jag blev pensionär flyttade jag till Barcelona på heltid och där köpte jag och min man Neymar jr ett hus och det är där jag sitter nu!

Top 10 under mitt liv: 1. Vasastan 2. Familj 3. Vänner 4. Fotboll 5. Jobb ” fotboll” 6. Barn 7. Man 8. Resor 9. Upplevelser 10. Släkt

Av Karla Jansson

Edvins liv 2004-2074 Jag är nu 70 år och sitter på min soffa i New York och tittar ut över stan och tänker tillbaka på mitt liv.

Jag växte upp i Vasastan med min mamma Marie och min pappa Ulf. Min halvsyster var mycket äldre än jag och bodde i en egen lägenhet. Mina bästa vänner var Elvis, Noak, Felix, Leo, Hugo, Gustav, Victor, Theodor och Wilma. Jag gick först i Gustav Vasa skola och sedan bytte jag skola till Rödabergsskolan i 4:an. Jag gillade fotboll, ishockey, innebandy och simning. Jag gick i fotbollsgymnasium och universitet i Stockholm.

Jag tränade väldigt mycket fotboll i D.I.F. där jag var back i laget. År 2023 blev jag uttagen till landslaget. Två år senare blev jag fotbollsproffs i Manchester United. Jag spelade där i tre år sedan bytte jag lag till Barcelona. Det var pirrigt att byta lag.

Under min fotbollskarriär gjorde jag en liten paus med fotbollen och åkte till New York.

Där stannade jag i en månad och träffade en tjej. Vi åkte tillbaka till Barcelona och bodde tillsammans där. Vi fick två pojkar som fick namnen Fred och Mike. Vi hade en hund som hette Bosse. Vi bodde i ett vitt stort hus strax utanför Barcelona.

Jag spelade fotboll tills jag var 35 år.

När jag slutade spela fotboll bosatte vi oss i New York. Där blev jag tränare för New York Red Bulls. Jag hade länge velat ha en svart Ferrari - nu kunde jag äntligen köpa en!

Jag blev pensionär när jag var 55 år. Åren gick och barnen flyttade hemifrån. Nu har jag två barnbarn och lever ett bra liv.

Jag är nöjd över många saker och min topplista i livet är: Uppväxten i Vasastan, spelat i landslaget, spelat i Manchester United, blev fotbollsproffs, resan till New York, träffade en tjej och köpte en Ferrari!

Av Edvin Bokholm

Hedvigs liv 2004-2074 Här sitter jag som 70-åring i min villa och tittar ut genom fönstret. Jag tänker berätta om mitt liv under 2004 till 2074.

Jag har alltid tyckt om hästar, hundar och hamstrar. När jag var liten så följde jag alltid med min mamma till stallet och ibland tog vi en ridtur ut i skogen, jag, Tiffany, mamma och Paradis. Det var det härligaste jag visste men nu är de döda. Men nog om det. Jag kommer ihåg att mina föräldrar skiljdes när jag var 10. Det var jobbigt.

Jag flyttade runt ganska mycket. Jag har bott i London, på Rödabergsgatan, Gästrikegatan och när jag var bara 3 månader så flyttade vi ut till vårt hus. Vi var 5 i våran familj: mamma Johanna, pappa Fredrik, storasystern Hilda och min storebror Hugo. Jag har fortfarande kontakt med Kajsa och Olivia. Kajsa är ganska känd nu men det är inte därför jag är vän med henne. Det är för att vi alltid hållit ihop. Jag har gått i Helenelundsskolan i 0:an och när jag bodde i London så gick jag på Svenska skolan i London i halva 1:an och Rödabergsskolan i stan och där gick jag ut 9:an. Jag brukar rida, spela basket och piano.

Jag och Kajsa bodde i en studentlägenhet tillsammans. Vi pluggade djur och natur. Jag flyttade hemifrån när jag började gymnasiet. Vi fick jobb på en hästtävling. Vi red runt där när vi hade tid. Då såg en domare oss och sa att vi red jättebra och han fråga om vi ville komma och träna hos honom och såklart sa vi ja! Vi åkte dit 5 gånger i veckan för att träna. Just det han heter Eric. Vi åkte jorden runt och tävlade. Jag och Eric blev kära i varandra. Vi gifte oss!

Vi fick 3 barn; Lexi den minsta, Alexandra den näst minsta och Linus den äldsta. Jag hade 3 hästar. De hette Starrocket, Flower och Blaze. Vi hade också 2 hundar som hette Kitty och Daisy. Jag och Eric flyttade ihop på en hästgård. När jag var vuxen så hade jag som intressen att pyssla om hästar och tävla runt om i världen.

Fortsättning nästa sida…

När jag var pensionär så var mina intressen fortfarande pyssla om hästar och att rida runt i ridhuset med Kajsa. Lexi fick 2 barn, Alexandra fick 3 barn och Linus fick 3 barn så jag fick alltså 8 barnbarn.

Jag är väldigt nöjd över det jag har gjort i mitt liv!

Min 9 i topplista i livet: 1. Mina barn 2. Djuren 3. Tävlingarna 4. Min man 5. Kajsa 6. Mina barnbarn 7. Alla minnen från barndomen 8. Att kunna sitta här och skriva om vad som har hänt i mitt liv 9. Familjen såklart!

Av Hedvig Odell

Noaks liv 2004-2074 Nu sitter jag här som 70 åring… i L.A. och tänker tillbaka på mitt liv…

Allt började i Danderyds sjukhus, där jag föddes. Jag växte upp med min pappa Tor, mamma Stina och min större brorsa Ruben. Jag hade många vänner på dagis och i skolan. Jag gick i Rödabergsskolan under 1-9 och sen bytte jag till ett ishockeygymnasium.

Sen försökte jag komma in i någon liten ishockeyklubb i kanske Division 4 och sen till allsvenskan i Mora IK och sen till SHL i till exempel Frölunda Indians.

Sen en dag när jag hade precis tränat klart med Frölundas ishockeyklubb så stod en man i svart man i kostym där och gick fram till mig och sa: ”Är du möjligen intresserad att spela i NHL?” Mitt hjärta stannade och jag tänkte: WOW! Jag klämde ut en fråga som va: ”Med vilket lag?” ”L.A. Kings”, sa mannen i svart kostym.

L.A. Kings!? Det hade varit mitt favoritlag sedan jag var 9 år!!!

Nu är jag 22 år och kör min första match med L.A. Jag spelar center och är grym på det!!!

Mitt målsnitt är på 3!!! När jag hade alla de här pengarna ville jag utnyttja dem, så jag köpte en jättestor båt, en Lamborghini och en röd LaFerrari. Sen ville jag köpa ett hus, ett jättestort hus i Hollywood! Huset kostade mig 17 500 000 US-dollar.

Jag slutade spela ishockey när jag var 35 år och sen jobbar jag inte mer i mitt liv, jag bara chillade och skaffade en brud! Jag skaffade även 2 barn!

Min topp 10 lista i livet: Att spela i Mora IK Resan till Los Angeles Första matchen med Los Angeles Kings Chilla och skaffa massa grejor När jag skaffade en brud Åka på semester i 1 år Spela i Frölunda Indians Skaffa massa vänner i Los Angeles Kings Skaffa massa vänner i Frölunda Indias Skaffa massa vänner i Mora IK

MITT LIV HAR VARIT GRYMT!!!!!

Av Noak Magnusson Sares

Issans liv 2004-2074 Jag är nu 70 år och sitter och tittar ut genom fönstret. Rätt så långt bort ser jag ett stall med massa hästar som går i en hage. Då minns jag när jag var tio år. Jag ville så gärna börja rida men min mamma sa att jag inte fick. Jag vet inte varför jag inte fick börja rida. Men någonting måste det ju varit.

Jag börjar tänka tillbaka på mitt liv…

Jag växte upp i Vasastan och bodde på Upplandsgatan 76 i en rätt stor lägenhet. Min familj bestod av min mamma Caroline, min pappa Niklas, min halvbror som hette Felix fast han kändes som min riktiga bror och så hade jag min syster Amanda som kunde vara väldigt irriterande ibland. Just det, jag glömde att vi fick en liten kattunge när jag var tio år och henne döpte vi till Missisippi. Hon var så söt med sin gråa lurviga päls, kommer jag ihåg.

Jag gick i Rödabergskolan och där jag hade många vänner. Några av dem var: Amme, Leja och Olivia men min bästa och snällaste kompis var Linnea. Henne kunde jag alltid prata med om jag mådde dåligt.

Mina intressen som jag kommer ihåg var gymnastik, djur och ridning fast jag fick ju inte rida men jag börja rida när jag var 15 år. Jag började plugga till veterinär när jag blev lite äldre. För jag hade bestämt mig för att antingen jobba som veterinär eller jobba med ekonomi.

Jag flyttade hemifrån när jag var 20 till en rätt så liten lägenhet och när jag var 25 reste jag till U.S.A för att plugga. Jag pluggade där i fyra år. Jag åkte hem till Sverige några veckor innan min födelsedag.

Jag köpte en hund som fick heta Chippen. Efter det så var jag på en fest hos min kompis och då träffade jag en kille som hette Leo. Han hade brunt hår och bruna ögon. Vi började träffas lite oftare och sen blev vi tillsammans. Vi fick ett barn och det döpte vi till Alex. Han fick många vänner och var duktig i skolan. Han älskade hundar som han säkert hade fått av mig. Vi bodde kvar i stan men vi flyttade till en lite större lägenhet när Alex var tre år.

Jag hade märkt att jag hade börjat älska hästar så jag började rida på en vuxenridskola när jag var 40 år. När jag var 60 fick jag mitt första barnbarn som hette Bella. Hon var en liten tjej med runt huvud och hade ljust oranges hår och blåa ögon. Jag blev pensionär när jag var 65.

Av Isabelle Estlander

Davids Liv 2004-2074 Jag är nu 70 år och sitter i min villa i Wien. Livet bara flöt förbi… Men, här tänker jag nu på mitt liv, eller det vill säga gör en återblick…

Jag föddes den 17 maj år 2004. När jag föddes höll jag en pincett jättelänge tills doktorerna gjorde så jag släppte den.

Min familj bestod av min lillebror, min mamma och min pappa. Jag hade också en mormor. Ah, det är nog allt vad det gäller min familj. Min bästa vän Elias Turunen, han fanns ju också. Vi träffades den första dagen i klass 4A. Jag hade precis kommit till Rödabergsskolan och det hade Elias också. Första dagen pratade jag inte så mycket, men min första vän var en tjej som hette Tyra. Hon satt mittemot mig. Vi började prata och så blev vi vänner.

Jag och Elias brukade spela det gamla spelet Call of Duty Black Ops. Vi spelade det hemma hos honom. Det var så vi blev vänner. Senare skaffade jag det lite nyare spelet Call of Duty Advanced Warfare. Jag och Elias började på Tekniska högskolan. Elias blev mäklare och jag också.

Vid 19 års ålder köpte vi en villa eller mer en stuga. Den var ganska liten. Vi köpte spel och startade en Youtubekanal. Vi köpte en hund som hette King. Vi hade en husbil som var stor, och ganska dyr. Den hade WI-FI. Vid 23 års ålder hade vi en del pengar och MASSA Call of Duty spel.

Det var då jag träffade en tjej som hette Emmy. Vi blev ihop men gifte oss inte!! Jag och Elias var fortfarande vänner när jag och Emmy blev ihop. Vi var ute hela natten, men när vi kom hem var Elias inte där. Till slut kom Elias och han sa att han hade goda nyheter. Vi skulle åka till Kina, han hade blivit miljonär, och han hade fått en flickvän.

Fortsättning nästa sida…

.

Vi åkte till Kina, Men King dog på flygplatsen. Vi köpte en katt i Kina. Det var en svart katt. Den hette Smulan. Vi köpte en helikopter för 700 000 kronor. Elias hade ju vunnit 5 miljoner kronor.

Sen flyttade jag, Elias, Emmy, Elias flickvän och Smulan den svarta katten hem. Efter vi kom hem åkte vi till Wien i Österrike. Det var kul där. Då var jag, Emmy, Elias och hans flickvän 56 år gamla. Smulan dog på min födelsedag. Vi hade ett stort lyxigt hus i Österrike med två bilar och WI-FI. Jag hade en Lamborghini Gallardo, och Elias hade en Ferrari 458. Jag åkte ofta i helikoptern. Nu sitter jag i min villa i Österrike med Elias, Elias flickvän och Emmy.

Min tio-i-topplista: 1. Att träffa Elias.

2. Att spela Call of Duty.

3. Att bli miljonär.

4. Att köpa en helikopter.

5. Att gå till skjutbanan.

6. Att hoppa fallskärm och samtidigt ta en selfie.

7. Min tjej Emmy.

8. Resan till Kina.

9. Min hund King och min katt Smulan.

10. Att bo i Wien.

Av David Jamison Rundkvist

Lejas liv 2004-2074 Nu sitter jag här, och 70 år har gått...

Jag växte upp i Vasastan, och där bor jag nu.

Jag kommer ihåg mina hundar, Luna och Laban, min familj och mina vänner. Jag tänker tillbaka till när jag var liten och många minnen kommer fram…

Jag gick på en skola i stan, Rödabergsskolan. Den var stor och fin.

Där hade jag många vänner, som t.ex. Amme, Olivia, Linnea och Issan. De var jättesnälla! Jag håller fortfarande kontakt med de, och nästan alla i klassen! Jag hade en mamma som hette Jasna, en pappa som hette Mattias och jag har en brorsa som heter Atlas. Mina fritidsintressen när jag var liten var ridning och jag älskar fortfarande hästar! Jag gick på en ridskola som hette Solna Ridskola och mina favorithästar var Yason och Vince. Yason var vit och Vince var brun. När jag började gymnasiet så fick jag en häst. Han hette Silver men jag hade bara honom i 4 år för att han dog av cancer. Så sorligt! På gymnasiet gick jag på naturvetenskap som jag fortfarande gillar.

Jag pluggade i 3 år på gymnasiet tills jag började på universitetet. Där gick jag på en djurskötarlinje. När jag var 22 år så flyttade jag hemifrån och jobbade som mäklare, jag hade en snygg pojkvän som hette Alex. Han jobbade på teve. Fyra år efter jag träffade honom så åkte vi på Zafari i Afrika och det var jättekul! Vi köpte en hund som också hette Silver som min föra häst och en katt som hette Star. Vi bodde i en lägenhet i stan men den var inte så stor. När jag var 50 år gjorde vi slut och flyttade isär. Sedan började jag rida igen men tiden gick så snabbt och jag blev gammal. Jag hade inga barnbarn och det kändes ganska ensamt i min nya lägenhet men jag blev van och nu är det ganska skönt att vara själv.

Nu när jag ser tillbaka på mitt liv känner jag mig ganska nöjd med det och med allt som jag har upplevt. Jag har haft många goda vänner och roliga intressen. Är det något jag har lärt mig så är det att livet blir aldrig roligare än vad man gör det själv…

Min fem-i-topp-lista: Vänner Intressen Safari i Afrika Vara ung Familjen

Av Leja Brockert

Mitt liv 2004-2074 Gårdagens början Det började med att jag var 1 månad gammal. Sedan efter 70 år hade jag blivit 70 år och 1 månad men så här ska jag inte börja! Utan att prata om när jag var liten är som att prata om när man blir tillräckligt gammal. Jag sitter i min gungstol och ser min skog som vi hade köpt år 2034. Den är full av djur. Jag får alltid besök av djuren och det älskar min sambo. Min sambo Andreas hämtar kaffe till mig och ger ost till vår husmus.

Jag växte upp i Vasastan, bodde där och köpte lägenhet år 2024, då var jag 20 år. Sedan bjöd jag in mina kompisar och skulle också fira hur fint jag hade. På samma gång såg jag den käraste person jag någonsin sett och som jag nu lever med. Jag frågade väninnan vem det var och att jag inte bjöd in okända.

Han ville se på den fina lägenheten, sa väninnan. Senare friade han till mig och jag sa att jag inte ville gifta mig utan att han kunde ge mig den fina ringen som present för att vi är nyligen blivit kära. Och så blev det.

Vi flyttade ut till landet och köpte hus och vi fick ett barn. Hon hette Zandra. Hon blev vår dotter. Vi fick henne år 20240203 på natten, den 3 februari.

Minnet kommer tillbaka Jag får ett svagt minne av att jag hade vänner som hette Thu, Linda, Wilhelm, Ebba, Alma, Cora och Isabel.

Thu var och är fortfarande min bästa vän. Jag skrev en bok om mig själv i fyran och läste den nu. Jag gick på Rödabergsskolan. Min dotter började även där år 2030. Hon älskade skolan och ville inte byta! Hon hade blivit större och var 10 år nu och jag var då 30 år. Hon var uppfostrad och sa till människor och klasskompisar om de sa ”gedde” eller så, då blev hon som en liten lärare och rättade dem. Hon liknade mig och sa att det var jättebra. Jag sa alltid till henne: -Det är bra, då kommer alla dina kamrater kunna språket och inte prata som små, men tänk, vissa vuxna pratar fortfarande pluttspråk!

Vårt och Thus hem Thu, Andreas och jag hade en bondgård tillsammans så att våra barn kunde leka tillsammans i bondgården. Då lärde Thus dotter Chiara min Zandra att rida! Det påminner om exakt Thu och jag. Thus son matade kossorna. Han hette Lukas. Vi gjorde smör och gjorde allt som man gjorde på en bondgård.

Efter 20 år så blev jag och Andreas trötta och vår dotter tog över. Vi flyttade in till Vasastan igen, till en lägenhet. Zandra skulle ha frisk luft i lungorna men ibland åkte hon in till oss i stan.

Jag tycker att mitt liv som barn till vuxen har varit väldigt bra! Superbra!

Av Isabelle Gericke Andrén

MITT LIV 2004-2074 Nu sitter jag på min fina Pascal. Min underbara häst, Pascal. Jag sitter och tänker på att mitt liv har blivit precis som jag tänkt mig, konstigt…

Jag tänker på min fina uppväxt med min familj. Jag tänker på Äppelviken, Hagaparken och Hufvudsta, kära Charlott och Kezo (Hufvudsta är min ridskola).

Min älskade Tusse. Det var han som fick mig att bli elitryttare ,världens bästa ryttare Kajsa! Jag tänker på min fina familj Malva, mamma, Theo, pappa, Kristina, Ingrid.

Ja, väldigt lång lista på familjen men jag älskar allihopa. Som ni förstår så är Theo och Kristina inte mina riktiga föräldrar de är mina plastföräldrar. Jag har fortfarande kontakt med några i min klass.

Jag gick på Rödabergsskolan och gick ut nian där med alla klasskompisar. Ja, mitt fritidsintresse var hästar och jag red 5 gånger i veckan när jag var 14 år.

Min utbildning på gymnasiet var djur och natur. Jag bodde i en studentlägenhet med Hedvig. Vi lyckades få ett jobb på en liten tävling och en domare från Globen såg mig och så fick jag och Hedvig jobb på Globen och blev elitryttare och sedan flyttade vi hemifrån till Bromma.

Vi reste väldigt ofta och köpte nya hästar ofta. På en av våra resor träffade jag Olaf Bengtson och vi gifte oss! På bröllopet trodde jag att jag var världens gladaste kvinna! Men nej, vi skilde oss 2 år därefter.

Fortsättning nästa sida…

Två år senare träffade jag Bengt, min underbara Bengt. Vi gifte oss och fick 3 barn som heter Karin, Sophie och Kalle. Vi bodde på en stor bondgård jag Bengt, Hedvig och Erik, Erik alltså Hedvigs man.

Mitt vuxenintresse var hästar och sedan blev jag pensionär och hade fortfarande hästar och en ridskola. Så fick jag mina barnbarn Stella, Robert och Rebecka.

Jag är jättenöjd med mitt liv!

Min topp 10 lista är: 1. Att jag började rida!

2. Träffade Tusse!

3. Blev elitryttare!

4. Bor med Hedvig!

5. Mina barn!

6. Mina barnbarn!

7. Min man!

8. Pascal!

9. Mitt liv!

10. Typ allt!

Av Kajsa Nasiell Nauckhoff

Thus liv 2004 – 2074 Nu är det år 2074 och jag är 70 år. Just nu är jag i min egen värld för att jag tittar in i mitt liv när jag var yngre. Så här står det… ” Jag var 10 år när jag skrev detta. Jag gick på Rödabergsskolan som var helt perfekt! Snälla vänner (det var alltid lätt att få vänner där i skolan), ganska god mat och lärarna var trevliga!

När jag blir stor tänker jag bli konstnär, men allt förändras när man växer fort. Jag kan berätta lite om mig själv: Jag blev adopterad från Vietnam när jag var 3 år. Jag vet nog själv vad som hände med min biologiska mamma och pappa när jag är 70 år.

Jag vill helst inte skriva det i det här bladet vad som hände med dem. Jag vet inte riktigt var jag ska flytta någonstans, men jag och min bästis ( Isabelle Gericke Andren ) har alltid drömt om en bondgård med djur och sånt.

Tja, det kanske inte händer att jag och Isabelle får en bondgård, men det är bra dröm. Tycker jag i alla fall. Hihi!

Min andra bästis (Wilhelm Asplund ) vill bo i skogen, men det är lite problematiskt…

Ja, tycker ganska många i min klass.

Jag kanske träffar en man som är trevlig och vi kanske blir pojkvän och flickvän, vissa i min klass tycker det är lite pinsamt att vara pojkvän eller flickvän. Men vi är bara barn, vi blir mer intresserande när vi blir lite äldre.

Nu säger Isabelle att vi SKA ha en bondgård. Vi ska alltså bo i ett hus eller en villa nära vår bondgård på Isabelles land. Vi ska inte ha så många djur. Det här gör vi INTE för pengar, men på samma gång gör vi det. Inte för att vi är snåla utan för att vi ska köpa mat, kläder…ja, massor av grejor. Men vi ska också sälja saker som djuren ger. T.ex. att hönorna ger ägg, grisen kanske letar upp tryffel, vem vet?

Man kan nästan inte berätta hur mycket djuren ger.

Vi kanske ska resa till Paris eller Berlin… Åh, vad det ska bli kul!

Jag gillar de resorna som jag föreslog nyss, men jag vet inte vad Isabelle skulle vilja resa.

Fortsättning nästa sida…

Jag ska ha en kille som kanske heter ( eller som jag skulle vilja att han hette ) Nilo eller Lars.

Om jag skulle ha några barn skulle de heta Chiara och Lukas.

Jag tror att Isabelle ska ha en man och barn. Ska snart skriva om dem.

Men först ska jag berätta om att jag inte ska bo så långt ut så att jag inte kan hälsa på mina föräldrar!

Jag vet inte vad de ska bo, men jag ska ändå hälsa på dem! Min mamma heter Cecilia Sjöholm och min pappa heter Mårten Snickare.

Jag ska bli en konstnär när jag blir stor för att jag är väldigt bra på att rita, men man ska inte bara kunna rita fint utan man behöver också bra fantasi. Jag vet inte vad man ska säga.

Alla har ju olika smak så det gör ju inget om Isabelle tar ett jobb som jag tror att hon kommer att tröttna på ganska snabbt. Hon vill bli en kassörska, alltså jobba på en klädbutik eller bara en vanlig affär. Kassörska betyder att man vill jobba i kassan med pengar och sådana grejor som finns i affärer.

Hon tycker att det verkar kul.

Jag har alltid tyckt om att laga mat. Det är både gott och roligt. Just nu har jag en kokbok för unga kockar, den heter " Tinas recept för unga kockar " och jag har inte bara det jag har också en kokbok som heter " Vi gör efterrätt! ” I den boken finns det roliga kalas- och festefterrätter.

Isabelles barn skulle heta Zandra och Axel eller något. Jag vet inte vad pojken skulle heta.

Det var lite kort om Isabelles barn för att detta är ju mitt liv jag skriver om.

Mina och Isabelles barn kommer nog att bli goda kompisar. Det är nog väldigt bra för att när jag kommer att bli gammal så kan mina barn ärva bondgården när de blir äldre.

Jag hoppas att Isabelles barn också kommer göra samma sak för att jag tror inte mina barn kommer att kunna ta hand om bondgården själva.

Jag ska ju gå i pension när jag blir gammal och inte kan klara mig själv och då kanske jag ska vara på en vårdhem som är lite ute på landet för att det är skönt och andas friskt luft.

Jag ska ha ett jättebra liv och jag hoppas att jag inte glömmer bort den här texten när jag är 70 år.

Av: Thu Sjöholm

Isabel liv 2004-2074 Jag är nu 70 år. Jag sitter i min gungstol vid brasan och tittar tillbaka på mitt liv…

Jag bor på Observatoriegatan och när jag är 2 månader flyttar jag till Vanadisvägen 22 A. Ungefär 6 år gammal flyttar jag till Upplandsgatan 64.

Jag har en mamma och en pappa. Ett och ett halvt år gammal får jag en lillasyster. Sex och ett halvt år gammal får jag en till lillasyster.

På dagis heter mina vänner Elin, Lilly, Olivia, Lin och Elisabet. När jag börjar i sexårsverksamheten heter min vän Clara. Hon är även min granne. Men i 1:an slutar hon.

Då blir jag vän med Alma och Ebba. I 2:an blir Thu och Isabelle G mina vänner också. I 3:an får jag två killkompisar. De heter Wilhelm och Hugo. I 4:an slutar de. Då får jag tre nya kompisar. De heter Cora, Linda och Suwanne (kallas View).

Jag går i gymnasiet för att utbilda mig till författare. Jag ska skriva jättebra deckare.

Jag flyttar till en stor, vit, fin villa på landet när jag är 20 år gammal. Det är ganska långt till jobbet.

Jag reser till Spanien, Paris i Frankrike, Canada och Rio i Brasilien.

Jag träffar en sjyst kille på jobbet och efter 2 år gifter vi oss.

Efter 9 månader får vi två barn. De är tvillingar och heter Ay och Ayse (uttalas Aj och Ajske och det är ett streck under s). Ay betyder måne och Ayse är bara ett känt namn.

Namnen kommer från Turkiet.

Fortsättning nästa sida...

Vi har en pigg, svart, labrador som heter Sweet och två busiga, bruna hamstrar som heter Lönn och Lind.

Vi bor fortfarande i den stora, vita, fina villan. Den har fem rum och en vind, ett kök och ett badrum.

Mina vuxenintressen är att läsa. Köra motorcykel. Kela med Lönn och Lind. Softa. Skriva böcker och rida.

64 år gammal pensionerar jag mig. Då bor jag med mina systrar Emelie och Josefin. Vi har en katt som heter Missan och för det mesta brukar vi dricka te och promenera.

Jag har två barnbarn. Ays dotter heter Simone. Hon är tio år och har två papegojor.

Ayses son heter Stellan. Oftast sover de över hos mig. Jag brukade sova över hos min mormor när jag var liten.

Mina fem i topplista är: • Att jag fick körkort •Att jag lärde mig köra motorcykel • Att jag kunnat sköta djur • Att jag fick barn • Att jag lärde mig rida

Av Isabel Heilborn

Abbes liv 2004-2074 Här sitter jag i min soffa i Dalarna och tittar tillbaka på mitt liv.

Jag växte upp i Vasastan. Det roligaste jag visste när jag var liten var att leka med mina vänner. Till exempel brukade vi leka kurragömma och vi brukade spela spel.

När jag blev lite äldre började jag intressera mig för vetenskap. Jag ville bli vetenskapsman och lära mig om teknik och robotar. Det gjorde jag också, jag och min kompis Samuel pluggade på universitetet och lärde oss allt om teknik. Det gick faktiskt så bra att vi några år senare fick dela på nobelpriset. På festen efteråt dansade jag så bra att jag blev upptäckt av en producent som ville att jag skulle komma och uppträda på Broadway. Så jag flyttade till New York. Jag donerade hälften mina prispengar till Barncancerfonden och den andra hälften till att rädda pandor och andra djur.

Showen i New York gick bra och jag stannade i sex månader till och blev rik och köpte ett hus vid Hollywood Hills och så köpte jag en pool till huset. Det var ganska coolt sedan åkte jag hem och partade med mina gamla vänner som gick tillsammans med mig i fyran när jag var 10 år gammal. Efter det köpte jag en hundvalp som hette Busis 2. Han var jättegullig. Han var så söt så jag trodde att jag skulle dö men det gjorde jag inte som tur var och nu är vi tillbaka till början, där jag tänkte tillbaka på mitt liv!

10 i topp!

1 jag föddes 2 jag kom till Broadway 3 jag donerade till barncancer fonden 4 jag köpte ett hus i Hollywood Hills med pool 5 jag kunde göra robotar 6 jag vann nobelpriset med Samuel 7 jag hade party med mina vänner 8 jag stannade i New York i 6 månader 9 jag och Samuel gick på universitetet 10 jag fick en valp Av Abraham Malmqvist Sundén

MITT LIV 2004-2074 Jag är nu 70 år och sitter hemma i lägenheten. Livet bara flög förbi men nu sitter jag och tänker på när jag var liten. Jag föddes den 15 januari 2004 och min familj bestod av 3 personer: min mamma, min pappa och jag.

När jag började skolan bodde vi i Österrike, sedan flyttade jag till Karlbergs skola.

Min bästa vän var David Jamison och han gick på min tredje skola som hette Rödabergsskolan. Jag började där i fyran och gick ut nian. Mina fritidsintressen var Aikido och det är en kampsport. Jag fick svart bälte. Men David är bättre på Aikido än vad jag är. Jag gick på tekniska högskolan med David och blev utbildad mäklare. Jag flyttade hemifrån när jag var 18 år med David till en stuga. Vi köpte fort en hund som hette King. King var 2 månader gammal när vi fick honom.

David köpte en husbil där vi spelade Call of duty black ops2. Davids husbil var jättestor och lyxig. Husbilen hade wifi och ett litet kök ett litet vardagsrum och en toalett. Sedan åkte vi till Kina och det var den bästa resan ever! Vi var på bästa hotellet. Sen dog King våran bästa vän. Han blev i allafall 14 år och sen köpte vi en katt.

Jag vann på lotto och vann fem miljoner och köpte en helikopter. Katten hette Smulan och var en svart katt. Sen flyttade jag och David till Österrike och bodde på ett berg i Wien. Det var ett stort hus och vi hade två bilar, en Lamborghini Galardo och en Ferrari 458. Ferrarin var min och Lamborghinin var Davids. Jag började på formel 1 och var den bästa formel 1-föraren.

Fortsättning nästa sida…

Jag slutade att jobba som mäklare och började jobbade på Adidas store.

Sedan blev jag pensionär och det var kul. Sedan åkte vi till Japan och där var det kul kan jag säga dig! Bland annat hoppade jag fallskärm och tog en selfie.

Mina vuxenintressen var bandy - världens bästa sport! Jag och David gick ofta på bandymatcher.

Tio i topplista: 1. Resan till Kina 2. Resan till Österrike 3. Min hund King 4. Min katt Smulan 5. Att jobba på Adidas store 6. Att träffa David 7. Min bil Ferrari 458 8. Vår helikopter 9. Att jag blev miljonär 10. Att hoppa fallskärm och samtidigt ta en selfie.

Av Elias Turunen

Tyras liv 2004-2074 Hindret kommer närmare och närmare.

Tramp tar ett stort härligt språng över det trettio centimeter höga hindret.

Jag skrittar av honom och sitter av, leder in Tramp i det svala stallet och drar den blöta svampen omsorgsfullt över den svettiga hästkroppen. Efter jag borstat Tramp ordentligt går jag fram till Tramps huvud och smeker det lilla hästhuvudet försiktigt.

Jag har alltid älskat hästar och inget kan få mig att sluta älska dem även fast jag är sjuttio år. Gäspande satte jag mig ner på en höbal och somnade... *** – Hej Tyra, kom!

När jag var barn hängde jag ofta i stallet, min bästa kompis träffade jag på Solna ridskola 2014. Hon heter Frida och vi kom alltid överens. Jag red tre gånger i veckan, en gång på ridskola och två gånger på min fina medryttarponny Royalstar. Jag bodde tillsammans med min pappa och min mamma i Vasastan.

Mitt liv i skolan var kul och stressigt. Jag hade många snälla kompisar i skolan men det blev bråk då och då. När jag skulle välja bland gymnasielinjer valde jag Natur, sam och matte. Gymnasiet var väldigt roligt men jag fick mycket läxor. Min pappa sa att om jag gick ut med gymnasiet med högsta betyg i alla ämnen skulle jag få en häst. Jag pluggade superhårt och till slut fick vi betygen, i varje ruta stod ett stort: A. *** Jag åkte och provred många hästar men äntligen hittade jag Jumpning Joe .

Gymnasiet flöt på bra när det var dags för universitetet sökte jag till Handelshögskolan.

Jag pluggade och pluggade och till slut kom jag in!

Fortsättning nästa sida…

Universitetet gick fantastiskt men det var jobbigt. När jag äntligen tog studenten fick jag en resa till Maldiverna i present. Jag flög dit med mina föräldrar.

Vi bodde på ett underbart hotell och där träffade jag en kille som också var från Sverige.

Han hette Aron och var 27 år medan jag bara var 21 år. Aron var brunhårig och hade gröna ögon. Vi reste hem tillsammans. Jag började jobba och efter tre år kunde jag köpa min första egna lägenhet med Aron. Jag jobbade som naturfotograf på fritiden och på dagarna som arkeolog. Min häst dog när jag var trettio år.

Jag var förkrossad men efter ett år gifte jag mig med Aron och fick ett barn så då slutade jag vara ledsen över Joe. Vårat barn var en flicka och hette Vanessa. Vanessa var väldigt lik Aron. *** När jag var sextiofem år hände något fantastiskt! Jag vann på lotteri och kunde köpa Tramp. Tramp är världens snällaste häst, jag är sjuttio år nu så jag var tvungen att köpa en väldigt trygg och snäll häst. *** Jag vaknade med ett ryck, tänkte igenom vad jag hade drömt. Mitt liv hade blivit väldigt bra!

Av Tyra Söderberg

Views liv 2004-2074!

Jag sitter nu under en palm i Obango och tänker tillbaka på mitt långa liv. Jag säger långa liv för i Thailand blir man i regel inte lika gammal som i Sverige.

När jag växte upp i Obango var mamma bara 17 år och vi var mycket fattiga. Pappa försvann tidigt. Mamma fick jobba på ett bygge i Bangkok och morfar fick ta hand om mig långa perioder. När jag var 2 år träffade mamma Thomas. Jag kommer ihåg att jag tyckte han var jättestor och vit i skinnet. När jag fyllde 3 år byggde Thomas ett hus i vår by. Det var jättekul att få ett eget rum. På den tiden åkte mamma till Sverige ofta. Då fick jag bo med mina mostrar. När jag var 5 år fick jag en lillebror. Han var jättesöt.

När jag var 10 år flyttade jag till Sverige. Det var lite jobbigt i början då jag saknade min familj och mina kompisar. Som tur är var mina lärare i fyran till nian jättesnälla och jätteduktiga. Det var jättebra i Sverige. När jag var 12 år fick jag min första hund. Han hette Pipo. Thomas och mamma hade lovat mig en hund när jag pratade bra svenska. Åren gick och vi åkte till vårt hus i Bang Saray varje vinter. Då fick jag träffa alla släktingar och vänner igen. När jag blev 16 år och skulle börja gymnasiet ville jag hellre stanna i Sverige. Då åkte mamma och Thomas själva till Thailand.

Mitt stora fritidsintresse har alltid varit dans. Jag ville bli yrkesdansare. Det blev mitt stora mål. Träning, träning, träning! Jag nästan bodde i träningshallen. Jag började dansa i musikvideor och började tjäna pengar på min dans när jag blev 20 år. På dansen träffade jag min blivande man Pontus. Vi reste världen runt och dansade på alla stora scener. Paris, New York, London och många fler. Livet lekte. Vi var jättekära och flyttade till London 2029. Vi tjänade mycket pengar men det behövs då man är slut som dansare vid 30.

Fortsättning nästa sida..

Efter 6 år i London föddes lilla Saga. Året var 2035 och mamma, Thomas och Sam hade flyttat till huset i Bang Saray. Sam var 25, mamma 48 och Thomas 77 år. Sam hade precis öppnat en liten resort på ön Koh Sameth, gift sig och fått en son vid namn Pot. Vi flyttade hem till Stockholm då Saga skulle börja i skolan år 2042. Två år senare fick jag en son som vi döpte till John.

Pontus och jag hade ett lugnt och skönt liv i Stockholm. Samtidigt började jag känna av mitt ursprung. Jag saknade min familj och jag började närma mig 50 år. Jag lyckades övertala Pontus om att flytta till Thailand. Vi köpte in oss i Sams resort som hade växt sig mycket större. Året var 2054. Sam var 44, mamma 67och Thomas började bli gammal (96år). Resorten gick jättebra och pengarna vi tjänade placerade vi i ett gummiplantage i hembyn Oban Go. Efter 10 år sålde vi resorten och flyttade hem till Obango. Sams familj, mamma och Thomas flyttade med. Jag slutade arbeta och tog hand om alla barnbarn. Saga har 3 barn och John har 2 barn. Vi öppnade en skola i byn så att alla barnen skulle få en bra början på livet.

Jag känner att livet som pensionär är underbart. På lördag fyller jag 70 år. Livet har gott snabbt men jag har haft det bra och jag hoppas bli lika gammal som Thomas (116 år and still going strong!).

Hälsningar från View 70 år !

Av Suwannee ”View” Kraiphech