Förord Vi har i klass 5A arbetat med a skriva berä elser några veckor. Vi har diskuterat vad en berä else bör innehålla, hur man kan börja och hur man kan skapa bilder i huvudet. Eleverna har läst varandras berä elser och givit varandra goda råd och när de nu blivit fär-‐ diga har jag läst dem högt i klassen. Sedan har vi diskuterat vad som är bra med de olika alstren. Det har varit en lång och intressant resa och jag tror a många har lärt sig mycket om hur man kan bygga upp en historia. När vi nu står här med resultatet känns det rik gt bra. Vi har en novellsamling som innehål-‐ ler många rik ga guldkorn. Läs och njut!! Stort tack ll vår IT pedagog Gavin Johns, som ordnat allt som jag inte kan och ll Chris Stayne som gjort bilder llsammans med eleverna på bild lek onerna. Tommy Jansson Rödabergsskolan mars 2015
Bildåren -Hej mi namn är Joakim men jag kalas Jocke. Jag är kort och har mörkt hår och jag fyller snart 15 år. Jag och min pappa bor i en liten lägenhet i Stockholm. Min mamma dog för 2 månader sen i en bilkrasch med en bildåre. Jag förlorade min vänstra tumme i bilkraschen. Min pappa var inte med i kraschen för då jobbade han på Coop. Nu har han inget jobb och är hemma alla dagar. Jag säger hejdå ll pappa och springer ut i det fina vädret. Sen springer jag ll kyrkogården och där ser jag mammas grav. Jag sä er mig bredvid graven och säger. -Jag ska hi a bildåren, jag lovar! Sen springer jag iväg för a leta e er bildå-‐ ren. Men var ska jag börja leta? tänkte jag. Jag går hem igen ll pappa och frågar vilket sjukhus mamma var på e er kraschen? -Karolinska sjukhuset, varför undrar du? -Bara undra. -Måste gå säger jag ll pappa och springer ll Karolinska sjukhuset. Jag frågar var kraschen var. En tjej i blåa klä-‐ der säger -Västeråsgatan 19. Jag springer ll Västeråsgatan 19. Det luktar bränt gummi här. Jag ser bara bilspår. Jag letar e er spår från kraschen i flera m-‐ mar, sen ger jag upp för dagen. Jag går hem nu och går och lägger mig. Jag
hör väckarklockan men orkar nästan inte gå upp. Så småningom går jag ll köket för a äta frukost. -Godmorgon pappa. -Godmorgon Jocke, följer du med och handlar? -Okej, jag ska bara äta frukost. 20 minuter senare åker vi ll affären. Jag blir stel som en pinne när jag ser en liten svart bil som kör mot oss. -Vem var det? -Jag vet inte men jag såg registreringsnumret -Bra kom vi åker ll polissta onen Sen åker vi ll polissta onen och spårar upp bilen. Dom hi ar också bildåren han åker in i fängelse 4år senare Nu har jag få en lillasyster som heter Freja. Hon är 2år och har ljust och kort hår. Jag har också få en lillebror som heter Diego. Han är 4år och har mörkt och kort hår. Jag har fyllt 19år och min pappa jobbar på en bank. Av Jakob
Eddie rymmer! Det var en kall, kall höst-kväll. De enda som var ute var mopsen Eddie och hans ägare. Eddie var 7 månader. Han älskade korv. Dom var i skogen på en kvällspromenad. Det luktade frisk skog och det var alldeles mjukt på marken av all mossa och jord. Eddie kände korvdo . Han ville springa ll korvdo en. Ägaren var inte beredd på a Eddie skulle springa så hon tappade kopplet. -EDDIE VÄNTA!!! skrek ägaren, men Eddie ville så gärna ha korven. Till slut såg hon inte Eddie mer. När Eddie hade kommit ll si mål stod en hundfångare vid en bil. Han kas-‐ tade e nät over Eddie. Hundfångaren bar in Eddie i bilen. I bilen var det en massa andra hundar. Ägaren såg bilen åka iväg, hon såg Eddie i bilfönstret. Hon skyndade hem för a hämta bilen och åka ll hundfångaren. När hon kom fram var det stängt så hon fick åka dit dagen e er istället. Den na en kunde inte Eddie och ägaren inte sova. Tidigt på morgonen åkte hon ll hundfångar-‐ na. Hon gick in och frågade om Eddie var där. Hundfångaren sa: -Du får bara llbaks honom om du betalar 1000 kr. Vi avlivar honom om två dygn om du inte har hämtat honom! -Jag kommer llbaks imorgon! sa ägaren -Okej, Hejdå! sa hundfångaren
Ägaren åkte hem. Dagen e er kom hon llbaks. Det var en ny hundfångare i kassan. -Hej jag är här för a hämta Eddie, sa ägaren. -Någon annan har hämtat honom! -VEM! -Han heter Mr. Skummis. -Vad är hans telefon-nummer? -0703 11 223 -Tack, hejdå! När ägaren kom hem ringde hon MR Skummis. -Hej jag söker MR Skummis, sa ägaren. -Hej det är jag , vad vill du? -Jo det är så a jag tror a du har min hund Eddie. -Nej, då har du kommit fel. Jag har en hund som heter Charlie. Jag hämtade honom idag. -Det var så här. Jag gick på en kvälls promenad med Eddie och då började han springa och jag tappade kopplet. Sen fångade hund-fångarna honom. Snälla kan jag få llbaka honom? -Jag kan betala flera tusen kr. -Hmm, okej då, kom ll mig imorgon så kan vi prata lite. Dagen e er kom hon hem ll MR Skummis hus. Hon plingade på dörren. MR skummis öpp-‐ nade dörren. –Hej! sa Mr. Skummis. Eddie sprang ll ägaren. - Han ser ut a gilla dej! sa MR skummis Mmm, jag har saknat honom så mycket! Snälla kan jag få llbaks honom.? -Hmm, ja på två villkor. Jag får träffa honom 1 gång i veckan och jag får 2000 kr. -Ja, såklart. 1 mme senare Nu åker Eddie och ägaren hem. Den na en kunde dom sova go ! Av Elsa
Guldäggen Det var en gång en gubbe och en gumma som bodde i e litet hus i skogen. Gubben gick och högg ved varje dag medan gumman var hemma och skö e om hemmet. En dag var gubben ute och högg ved som vanligt, men han hade inte ä t något på två da-‐ gar, för de hade ont om mat i det lilla huset. Gubben fortsa e hugga ved hela dagen. När han kom hem var han så hungrig a han skulle kunna äta en hel skål med palt. Men gum-‐ man hade så lite mat, så det enda de fick var en liten skorpa. Gubben suckade djupt, men han gnagde i sig den lilla, lilla kvällsmaten i alla fall. Nästa dag bestämde sig gubben för a ta med sig sin bössa ut i skogen och skjuta något djur de kunde äta. När gubben kom ut i skogen gick han runt och letade e er e djur han kunde äta ll kvällsmat. Han gick och gick men hi ade aldrig något djur. Gubben var nära a ge upp, men då såg han en svan som hade en guldnäbb och guldben i en liten sjö. Det var den vackraste svan han se , men han var för hungrig. Han ska precis skjuta,då hör han : - STOPP! Skjut inte, jag måste lägga mina guldägg först! Om jag inte lägger mina ägg och du dödar mig så försvinner skogen och naturen. Gubben sänkte bössan och kollade på svanen. - Tack, du fa ar a det här är vik gt. E ersom du inte sköt så ska du få tre önskningar.
Gubben kollade kons gt på svanen, guldägg? Vadå för guldägg? Gubben tänkte e er och sa: -Kära visa fågel, jag önskar mig e av dom där guldäggen. Svanen tvekade, men rä som det var hade han e guldägg i sina händer. Han nickade tacksamt. Ägget glimrade och lyste. Det var jä e stort. -Du har tur, jag hade två ägg, det finns e kvar, som tur är, som ska kläckas snart. Gubben lyste upp, e ll ägg! -Kära svan, jag önskar mig det sista guldägget, sa gubben Svanen kollade på honom med sorgsna ögon. -När jag dör försvinner skogen om inte min unge lever, och han kommer a dö om han kommer ll dig, du som är människa…… sa svanen med darrig, sorgsen röst. -Det är min önskan och jag bestämmer! röt gubben ll svanen. Och vips hade gubben e ll ägg. Gubben släppte ner det ena och tog upp det andra. Dom var så vackra! Svanen vände sig om och börja simma bortåt. -Vänta! Jag har en ll önskan! Ropade han e er svanen. Svanen vände sig om och kollade med världens sorgsna ögon mot honom. -Jag önskar mig a naturen stannar när du dör! ropade gubben, men svanen bara skakade på huvudet. - Det går inte, det går inte.. sa svanen. Gubben såg på honom. - Jag önskar mig en tavla av dig, som är gjord av världens bästa konstnär. sa gubben, och vips hade han en tavla framför sig som var vackrare än verkligheten. Gubben tackade för gåvorna och gick hem. Han såg svanen försvinna, sorgsen. När gubben kom hem visade han gåvorna för gumman. Gumman blev glad av sakerna, spe-‐ ciellt äggen. Gubben nämnde aldrig något om svanen, han hade bara sagt a han fick sa-‐ kerna av en ung pojke i skogen. Gumman hade blivit lite misstänksam över vad gubben sagt men bara nickat. Äggen sa e de i skåpet och tavlan på väggen över köksbordet. Gumman hade stö på en kvinna i skogen. Kvinnan hade en massa mat, örter och växter man kunde odla som hon hade givit gumman, när hon hade berä at om mat-bristen
hemma i den lilla stugan. Så gubben och gumman var båda lyckligt lo ade. Åren gick och allt var som vanligt. Men en dag gick gubben upp digt på morgonen för a vara ute i skogen i bra d. Han gjorde som alla morgnar, kokade kaffe. När gubben hade kokat kaffe och skulle gå ut så gick han förbi tavlan, han kollade snabbt dit och tappade yxan. Allt på tavlan var borta! Gubben sprang och kastade upp dörren. Det var sant, svanen var död, och gubben ångrade sig. Allt som var kvar utanför var asfalt. Av Fia-Lisa
Livet utanför världen Pang! hördes det långt in i skogen. Hon hör folk skrika och djur tvingas in i stora trälådor som dras av hästar. Hela staden täcks av rök. Det enda man kan se är gatlampor som lysa längs vägen. Hon ser Max si a i e gatuhörn. Hon får inte ut e enda ord. Till slut skriker hon ll Max: -Dom är på väg! Hennes ljusa hår skymmer Max, hennes kristallblå ögon lyser och hennes gröna klänning fladdrar i lu en. - Max, vi måste springa! - Jag kan inte springa, spring du! - Börja springa, jag kommer e er ! Sarah börjar springa in i skogen. Hon springer så snabbt a benen inte bär henne. Hon känner a det s cker ll i benet och sä er sig ner och tar några andetag. Mamma sa all d a om man tar steg för steg så klarar man sig. Det glömmer Sarah aldrig. Hon hör dem bakom sig, reser sig upp igen och börjar springa. Hon springer och springer fast hon river sig på buskar. Hon har stora rivsår på sina ben och i ansiktet. Men hon fortsä er springa. Hon springer fort, för hon vet vad som är bakom henne.
Plötsligt trillar hon över en lucka framför sig. Hon öppnar sakta luckan. Det luktar unket. Hon går nerför de långa trapporna. Längst där nere finns en liten dörr. Hon knackar försik gt på dörren, men hon får inget svar. Hon knackar lite hårdare, då hör hon en röst: -Kom in! Hon öppnar försik gt dörren. Sarah är mörkrädd så hon går sakta in genom dörren. Längst där inne si er en gammal kvinna i slitna grå kläder. -Vad gör du här? säger kvinnan med mörk röst. Sarah står livrädd och s rrar in i kvinnans bruna, kalla ögon. -Jag fordrar e svar. - Jag flydde från min by och trillade över en lucka. -Varför är du här nere ? -Flydde från min by ! Jag var inte det enda barnet, men jag tror alla är döda nu. - Jag tror jag ska gå nu. -Vänta lite, du kan få stanna här lls dom är borta -Jag måste rädda min bror! - Det har redan börjat skymma, du kan sova här om du vill, jag har en madrass. -Jag går och lägger mig, allt springande har gjort mig trö . Det luktar kryddsoppa när Sarah vaknar. Hon går långsamt upp. Den gamla kvinnan si er vid bordet med tänd vedspis och äter sin soppa. -Det luktar go ! - Det är kryddsoppa, hoppas du gillar den. Sarah tar en skål och börjar äta När hon ä t går hon mot y erdörren. - Om det är okej så kommer jag gärna llbaka. -Självklart! När Sarah går upp för de långa trapporna luktar det lika unket som där hon kom dit.
Hon öppnar sakta luckan. Sarah känner en frisk lu men hör inget ljud. Hon börjar gå mot den lilla byn. Hon går och går, ll slut kommer hon ll sin hemstad. Det enda man kan se är nerbrända hus. All ng är borta. Plötsligt hör hon en sny ning lite längre ner i byn. Sarah går sakta ner mot det lilla huset. Det är därifrån sny ningen kommer.. När hon är framme öppnar hon den brända dörren och går in. Där si er en flicka i e litet hörn. När hon ar närmare si er Lily där, hon som Sarah all d lekte med och gick i skolan med. -Ta mig inte! -Det ska jag inte göra, det är Sarah. -Sarah är det verkligen du? Jag trodde de hade fört bort dig, som min familj. -Vi ska hi a din och min familj jag lovar.! kom Lily, den här vägen. - Hur vet du vägen? - Ti a på vägen, man kan se tydligt a människor har gå här. Kan du inte spåren? -Inte direkt, säger Lily men en kons g blick. -Jä e roligt! Lily. - Kom, nu måste vi skynda oss! - Ti a det är något som s cker upp där. - Jag kan se det, jag är inte blind. -Vi får försöka smita in utan a någon ser oss. -Jag läste en bok, där stod det a alla slo har en ingång genom fängelset ll slo et. - Ti a! det är en stor sten där, vi får se om det är ingången. Hjälp mig a fly a den! -Ja, a en ingång! följ med mig. -Det låter som om någon ropar på hjälp, det hörs här ifrån. När vi kommer fram ser det ut som en gigan sk stor gruva, fast det var inte en gruva det var en stor sal full med fängelsegaller -Ti a Lily där är min familj! -Sarah är det verkligen du? Jag trodde jag hade förlorat dig ! -Max har du skadat dig mycket?
- Lite, men inte så mycket. - Sarah du måste få ut oss härifrån. -Hur? -Nycklarna hänger där uppe på kroken vid dörren, kan du ta ner dom? -Det är lite högt för a ta dom. - Prova a ta pallen där! -Jag har dom. Jag ska hjälpa er ut nu! Sådär ja! - Tack så mycket. - Nu tar vi oss ut här ifrån. Jag kan en väg, följ mig! Sarah släppte ut alla från cellerna och hjälpte dem ut. - Lily, jag måste avsluta en sak . Jag gick sakta llbaka och tog en handgranat ur fickan. Jag slängde den mot slo et och började springa. Plötsligt hörde jag! Pang! sa det och allt blev svart Av Indra
Kvällen Jag sa hemma i mi rum och tänkte, tänkte på livet, på fram den. Regnet sma rade på rutan och det var mörkt ute, det enda jag hörde var bilarna som susade utanför på gatan. Mamma och pappa var och åt på restaurang och det var bara jag och min 14 åriga store-‐ bror Adam hemma. -Jag s cker nu!! Skrek Adam -Va!!? Du får inte gå, mamma och pappa sa a vi skulle vara hemma! -Struntar väl jag i fa ar du väl! Skrek Adam Jag hörde hur y erdörren smälldes igen och hur Adam sprang ner i trapphuset. Jag sprang ll y erdörren, öppnade den och skrek ut i trapphuset: -Kom llbaka!! Men det gjorde han såklart inte. Det enda jag såg var e gult, kallt trapphus, sedan hörde jag hur porten smälldes igen. Jag sprang ll köket och ade ut genom fönstret, Adam hoppade in i en bil med e par andra killar i hans ålder, bildörren smäll-‐ des igen och bilen åkte iväg. Nu sa jag som e fån i mörkret. BANG BANG! Det kom ifrån dörren, jag smög fram ll den, någon drog i handtaget. Jag ade ut ge-‐
nom kikhålet, det enda jag såg var vårt fula, gula trapphus. Precis när jag skulle vända mig om gick en svart skepnad förbi dörren. Jag drog e er andan och tryckte mig med ryggen mot väggen. BRAK! Dörren höll på a brytas upp! Det hördes röster: -Vi vet a du är där inne, Anton! Du kan inte gömma dig längre! Du vet vad vi vill ha och det kommer vi a få! Va? Vad ville de Anton? och förresten vilka är där ute? Jag hinner inte tänka så mycket nu, någon håller ju på a bryta sig in. Jag sprang in i mi rum greppade tag i telefonen och slog in mammas nummer… Beep…Beep…Beep… -Men svara någon gång då!!! sa jag irriterat. -Men åhh! Hon svarar inte såklart, och pappa kan jag knappast ringa, han har ju ingen mobil. Jag slänger mig under sängen och någon kommer in i lägenheten. Så säger någon: -Du tar köket så tar jag sovrummet, ok? -Ok Någon kommer in i mi rum, mi slitna, bruna trägolv knarrar mer än någonsin. Personen söker igenom hela mi rum och jag bara väntar på a personen skall a under sängen, men det gör den inte, kons gt nog. Vem är så osmart? Jag pustar ut. -Johan! Jag hörde något här ifrån, hjälp mig a leta! -Visst. De måste ha hört mig när jag pustade ut! Jag ser hur någon sakta böjer sig ner, jag kniper ihop ögonen och spänner hela kroppen. Någon tar tag i min arm och drar ut mig under sängen, han lyfer upp mig i min tröja och jag
blundar for arande, jag vågar inte a.Han skriker mig rakt i ansiktet: -VAR ÄR ANTON!? Jag ar ner i golvet med gråten i halsen och säger: -Jag vet inte. Jag får e slag i magen och faller ll marken och börjar gråta. Jag reser mig på skakande ben och springer ut i trapphuset. Och vad trodde jag? A jag skulle kunna rymma? Såklart springer de e er mig och jag hinner inte långt förrän någon pu ar ll mig i ryggen och jag ramlar framlänges. Någon sparkar ll mig och jag börjar gråta ännu mera. Någon slår ll mig och säger: -Var är Anton! Jag säger med hes röst: -Jag vet inte. Någon slår ll mig igen och gissa vad han säger? -Var är Anton! Och gissa vad jag svarar? -Jag vet inte. Och så höll det på i evigheter, de frågade och jag svarade. Till slut när jag var alldeles blåsla-‐ gen, låg med min kind mot det kalla stengolvet och kände hur blodet rann ifrån min panna, så hörde jag en välbekant röst som ropade: -Herregud! Vad håller ni på med!? Jag ringer polisen! Det var Sofie min snälla granne i 47 årsåldern som jag brukade gå ll ibland. Jag kunde inte se något men jag hörde hur hon slog in numret.Plötsligt hörde jag e sko och jag hörde hur Sofie föll ll marken. Sofie var död. Sedan sa en röst: -Nu frågar jag dig en sista gång, var är Anton!
Och jag svarade det vanliga. Jag hörde e sko och sen blev det svart. Än idag så skrider jag runt och dödar flickor i min ålder för jag vill a de ska känna samma lidande som jag. Av Isa
Augus mysteriet Do en av morgongräs fyllde mina lungor när jag andades in. Det var digt på morgonen och solen hade precis gå upp. Det var for arande mörkt, men ändå ljust som det brukar vara digt, digt en Augus morgon. Inte en ko e syntes på långt håll, alla låg for arande och sov. Jag fortsa e a vandra på den oändliga vägen tänkandes på lite allt möjligt. Helst av allt skulle jag vilja sova och gå upp senare, men då skulle nog dom upptäcka mig. ”Dom” kallades även ”soldaterna” Året är 1937 och även soldaternas d. Ing-‐ en är säker, men man ska inte vara helt överrädd för då är det större chans a ”dom” a ackerar dig. Speciellt ifall du vore föräldralös som jag. Jag försökte fly, fly ll storstaden. Dom kunde nog hjälpa mig. Jag sprang den sista biten som var kvar, jag sprang och sprang för mi liv. Jag ville bara fram. Jag ville bara a dom skulle hjälpa mig, men direkt skulle jag väl hamna på barnhem. Men det får bli bra. Jag som har vuxit upp utan föräldrar skulle äntligen kanske få e par. Medan jag tänkte på det hade jag sprungit förbi Vasaparken, det var bara en kort, kort bit kvar nu. Jag sprang fortare och fortare fast jag hade så otroligt ont i mina fö er. När jag hade kommit in ll staden sa e jag
mig ner utanför en byggnad för a vila. Klockan hade blivit 12, e er vad jag såg på den stora klockan som sa mi emot. Många hade kommit ut nu och det var soligt och varmt. Här kunde folk vara mer säkra än de i de små städerna. -Vad gör du här unga gosse? frågade en rispig röst. Jag kollade upp på personen som hade sagt det. Där stod en man i 30-40 årsåldern med en kavaj och e par finbyxor, han hade även en svart ha som täckte hans huvud. -Jag har fly ..frå-från soldaterna menar jag, svarade jag. -Och vad heter du då unga gosse? frågade han. -Jag he-heter Os-Oscar, och du herrn? frågade jag. -Du kan kalla mig Mr. Mar n, svarade han. -Varför si er du utanför mi bibliotek då? frågade han igen. -Jag behövde vila så jag sa e mig här, svarade jag. -Okej Oscar om du behöver något så finns jag på mi bibliotek, sa Mr. Mar n och gick iväg. Jag nickade bara ll svar och fortsa e a kolla ut på alla som gick förbi. Helt plötsligt small en bomb och alla fick panik. I e kaos av människor som sprang för si liv så drog en per-‐ son in mig på biblioteket. Med panik i mina ögon så kollade jag upp på personen som hade dragit in mig där. Mr. Mar n stod med en hand på min axel. -Du kunde ha träffats av bomben, sa Mr. Mar n med sammanbitna tänder -Händer det där o a? frågade jag. -Förut... Ibland. Nu... O a, svarade han. Jag kanske hade fel om a det var säkrare i storstan. Hemma i Gävle hände det nästan ald-‐ rig. -Du behöver inte vara rädd nu, om du bara stannar här så är det inte farligt, sa Mr. Mar n sam digt som han tände ljusen i biblioteket. Biblioteket var mycket finare när det var tänt, det kändes som a det som hade varit lite läskigt försvann. -Får jag se mig omkring? frågade jag.
-Se dig omkring du, svarade Mr. Mar n. Med korta försik ga steg såg jag mig omkring bland alla bokhyllor. Små skinnsoffor var pla-‐ cerade lite här och var. Jag styrde mina steg mot en lite sliten dörr. Det knarrade under mina fö er ju längre fram jag gick. Jag kom fram ll dörren och öppnade den försik gt. E litet, litet knarr lämnade dörren sam digt som jag öppnade upp den. Den slitna dörren gick upp lä are än vad jag hade tro . Försik gt gick jag in genom dörren och kollade mig runt i det nya okända rummet. Det var mörkt, rik gt mörkt och obehagligt. Små tassande steg hördes och jag fick små panik. En rå a med lysande ögon sprang försik gt genom det mörka rummet. -Puh, det var bara en rå a! sa jag ll mig själv. Men något sa mig a det inte bara var en rå a. Jag gick längre och längre in. Ju längre in jag kom desto mörkare blev det. E slitet skriv-‐ bord stod nu framför mig. På skrivbordet låg en lapp. Lappen var inte som alla andra lap-‐ par. Den var mycket, mycket mer sliten. Det såg ut som a den hade legat där e tag. Kanske sen mi en av 1800 talet. En liten vindpust blåste förbi och en smäll hördes. När jag vände mig om var inget där,men dörren var stängd. -Jag lovar a jag lämnade dörren öppen, tänkte jag. Jag vände mig llbaka ll skrivbordet och tog tag i lappen. ”Ledsen, du är fast” stod det på lappen. Jag började få panik. Jag sprang fort mot dörren och försökte dra i den. Den gick inte upp. Jag drog ännu mer, men inget hände. Jag började a banka, slå och skrika men inget fun-‐ kade. -Mr. Mar n, Mr. Mar n, skrek jag, Mr. Mar n, hjälp mig! Jag kunde inte hejda mina tårar längre.. jag brast ut i gråt. -Du kommer inte komma ut här ifrån, skra ade en kall röst. Helt plötsligt blev allt svart för mig. När jag vaknade upp låg jag hemma i min säng. året är 1994 och jag är hemma. Allt är bra nu, det var bara en dröm. Men den där historian var sann… Av Tindra
James Jag vaknar. Det är morgon och pappa väcker mig .Sen går han snabbt ut igen. Det är varmt. Jag ar ut genom fönstret. Solen skiner, men det är lite mulet. Jag går in i köket, där si er pappa ensam och äter. Det får mig a tänka på min madam som dog för flera år sedan. -God morgon! säger pappa, ät så a du orkar spela matchen. Pappa har gjort ägg . -God morgon, svarar jag llbaka. Sedan sä er jag mig på stolen bredvid pappa. -Vilket lag möter vi ? - IK Frej, det är e tu lag, ni måste ge allt för a vinna. Jag äter upp äggen snabbt . sen går jag in på toan för a borsta tänder-‐ na . Jag ser mig själv i spegeln. Jag har bruna ögon och svart hår . -James nu åker vi ! -Ja, skriker jag llbaka. Jag tar mina saker och går ll dörren. Bilen åker fort iväg. Jag ser hur husen bara forsar förbi . Pappa frå-‐ gar: - Är du taggad? -Ja, svarar jag. -Kom ihåg, tänk inte så mycket, ha kul När du får chansen a göra mål ta den!. Helt plötsligt börjar det lukta illa i bilen, det luktar typ olja. Jag tänker a det ska bli kul a spela fotboll. Det är sommar och det
är 21 grader varmt. Jag tänker på min dröm om a spela i Colombias landslag. -Hoppa av ! säger pappa vi är framme. -Ja säger jag och hoppar av . -Vi ses hemma, säger pappa och åker iväg. -James, hör jag någon säga . Jag vänder mig om och ser min tränare där .Håriga Peter . - Tja, säger jag -Hej, svarar han, kom vi har redan missat uppvärmingen. Jag går ll planen och träffar alla i mi lag Elton, Theo, Killian, Ian och Filip. Matchen star-‐ tar . Det andra laget börjar med bollen. De passar bollen hem ll baklinjen. Där passar de ut ll kanten . Mi ältaren fortsä er ll vår planhalva, där tar Ian bollen. Jag skriker: - Ian! Han ar upp och ser mig bakom deras mi back och gör en krossboll. Jag tar emot bollen och vänder mig om. Jag ser backen springa mot mig och det känns lite läskigt. Backen är stor POW!. Pip pip pip pip är det ända jag hör. Vad är det som händer? tänker jag. Jag känner nån ng skumt i min mun, det smakar järn Jag tänker: det smakar blod! Jag öpp-‐ nar mina ögon. Aj! något ljus bländar mina ögon. Jag ligger på en säng. Det tar inte lång d innan jag förstår a jag är på e sjukhus. Sängen rör sig som om den flyger. Jag hör några röster. Till slut kommer jag ll e rum. Känslan av a jag är på e sjukhus får mig a må illa. Det börjar bli svårt a andas. Det slutar inte a rinna ut blod, jag känner det på läpparna. Det kommer några andra personer som bär mig ll en stor säng . -Hej, vad heter du? Det tar lite d innan jag svarar: - James. - Okej James, du har råkat ut för en olycka . -Vad är det för olycka ? -Du har få en dobb i huvudet, vi kommer a behöva bedöva dig . -Okej Pip, pip, pip, pip, hör jag. Samma ljud som förut. Jag har e band runt om ögonen.
-Hallå! skriker jag. -Shush! hör jag någon säga, ta det lugnt . Det är pappa hör jag på rösten -Pappa, säger jag Ja, svarar han. - Hur länge har jag varit här ? -Tre dar . -När får jag komma ut ? -Idag .Jag håller på med a skriva på några papper . -Ok -Kom vi går . Av Nicolas
En kons g dröm Jag vaknade upp i e vi rum med svarta prickar i. Det luktade lite oregano. Jag kände mig lite underlig, det var e stort rum. När jag gick så försvann all ng och det kom upp en stor äng . Jag klev försik gt in på den. det funkade. Jag sprang upp en kulle och ade på ut-‐ sikten. Det luktade blommor. -Vad är det som ryker? sa en röst. Jag vände mig om, ingen där, men när jag vände mig framåt, var det en liten pojke där. Jag skrek ll. -Vem är du, frågade jag. -Jag är din Simon - Vadå? -Simon är din tjänare -Men du är bara en… -Jag vet, jag kan ändra form ifall du vill. -Hur? -Det är rä svårt, du måste koncentrera dig väldigt mycket. -Ok. Jag försökte. Jag tänkte a han hade BAOTA MUSKLER, men när jag såg upp igen så var han jä eliten -Du måste rädda byn. -Vilken by?
-Den! Han pekade på en lite by vid sidan om. -Vad är det för eld? -Vet inte? -Elden är på väg mot byn!! En stor eldsvåda var på väg mot byn i en rasande fart -Vi måste varna folket, kom! Äntligen hade vi kommit fram. När jag såg eldsvådan på närmare håll såg det ut som en björn. -En eld- BJÖRN! sa jag -Det är en eld- björn. sa Simon -Jag fa ar inte. Sen kom jag på vad jag skulle göra. Jag skrek ll alla a dom skulle gå. Alla skenade i panik och försvann. Nu återstod bara jag och björnen och e random- svärd som jag fick från ingenstans. Björ-‐ nen a ackerade. Jag vek undan i sista sekund. ”KOM AN” skrek jag, vet inte varför. Vi slogs e tag , sen kastade jag svärdet i björnens hjärta. Den stönade ll och dog. Sen kom Simon och skrek: Tommy du måste gå upp NU!!! Sen vaknade jag. Av Paul Frambäck
En Resa Det var en gång en familj med en pappa, en mamma, en storasyster och en lillebror. Mamman jobbade på ICA. Hon var 161 cm lång och gillade färgen blå. Hon var blond med e stort och krulligt hår och en stor näsa. Pappan var sopgubbe, 217 cm lång och gillade färgen orange. Han hade brunt hår och afro. Han hade en ZLATAN näsa och stora öron som Dumbo. Lillebrorsan he e Barslavic och gillade färgen grön. Han var väldigt fet och hade en stor näsa. Han var nästan flin s, men håret som var kvar var blont. Storasystern he e Qua z hon gillade färgen röd, hen-‐ nes största dröm var a åka ll Hawaii. Hon hade brunt hår och en liten näsa. Hon spelade fiol och red på ge er. Familjen bodde i en tvåa i Solna nära en flygplats. – Pappa: skrek Qua z - Vad är det gumman? skrek pappan, från deras s nkande toa. – Jag går och rider! – NEJ DU SKA MED MIG OCH HANDLA! sa han och spolade. Men han fick inget svar. När han gick ut så såg han a dörren var öppen och Qua z springa ll ridningen. Med en suck så sa han: – Barslavic följ med mig ll ICA. – Okej! När de kom ll ICA så köpte de kyckling, grönsaksbuljong, olja och lite nudlar. När de kom fram ll kassan så hamnade de bakom en gammal tant som stank parfym.
E er 3 min och 55 sekunder så var hon klar. Då sa kassörskan: – Gra s! du är vår snyggaste kund i dag! Här får du en trisslo . När de kom hem så skrapade de lo en och vann… 1,333888614 kr. – Vi åker ll Hawaii! Två veckor senare sa de på planet ll Hawaii. Det var en lång resa med mycket bråk. När de kom ll hotellet så var klockan 01:32. De hade inte ä t något så de köpte en 900g chips påse. När de kom ll rummet hade det gula väggar och stank ru en banan. Men det Qua z märkte först var a det bara fanns två sängar och och ingen tv! )-; När de vaknade gick Qua z ner ll poolen med sin gula bikini med ge er på. När hon hop-‐ pade i såg hon en snygg kille med marinblå badbyxor. – Tja, vad heter du? sa killen. – Ehh Qua… Qua z, sa Qua z – Nice, sa killen. Jag heter Ture. – Är du singel? frågade Qua z. – Nej, hejdå! sa Ture När resten av familjen kom ut så grät Qua z. – Men lilla vännen vad är det? sa mamma – Jag… jag… jag slog min tååååå! – Ahhhh! hörs det i bakgrunden. När de kollar mot poolen så ser de Barslavic flyta där med huvudet ner. Två dagar senare så var de på väg hem med Barslavic. Av Pontus
Dödligt kaos i trafiken? Det var en fin soligdag i New York city. Nick är 43 år och inte gi . Han hade svart hår och gröna ögon. Nick jobbade på Microso . Han körde ll si jobb. När han körde förbi Empire State Building blev det tät trafik. Minuterna gick långsamt och snart hade Nick varit i trafiken i en mme. Han skulle bli förse-‐ nad ll jobbet! Några bilar började tuta. Nu hade det gå en och en halv mme, och då började en stor lastbil a brinna! Det luktade bränt gummi. Alla sprang ut ur sina bilar och sprang åt andra hållet. Nick sprang ut ur sin bil och tänkte springa, men han såg en kvinna med si barn, som behövde hjälp a komma ut ur sin bil. Elden närmade sig de så Nick hjälpte kvinnan och hennes barn ut och räddade dem, och sen gick de ll säker-‐ het. Kvinnan tackade Nick och sa -Jag heter Jennie, vad heter du? -Jag heter Nick. Jennie hade oranget hår och blåa ögon. Nick tyckte a hon var ganska söt. Nu var det mycket rök i lu en och det var väldigt mörkt. Nick ringde brandkåren och sa åt dem a komma. De sa a de var på väg. På grund av trafiken kunde inte brand-‐ kåren komma fram ll den brinnande lastbi-‐ len. De var tvungna a fly a på alla bilar, och det tog ungefär 20 min. Nick visste inte om någon hade dö , men han hoppades på a alla hade överlevt. Till slut så släckte brandkåren branden och alla lugnade sig.
Nick ringde sin chef och förklarade vad som hade hänt och varför han inte kunde komma ll jobbet. Nu kom det e nyhetsteam som frågade Nick och Jennie om de fick filma och göra en intervju. Nick och Jennie sa ja. De filmade i ungefär 30 min och sen gick de. Nu luktade det mycket rök e er a lastbilen hade brunnit upp. Polisen kom för a undersöka vad som hade hänt. Senare gick Nick hem och ade på TV. Han såg på nyheterna sig själv och Jen-‐ nie som pratade om lastbilen som började brinna. Till slut så somnade Nick på soffan fram-‐ för Tv:n. Nick vaknade mi i na en och andades hä igt. Han drömde om kaoset som hände förut. Det var svårt för Nick a somna om men ll slut så somnade han. Han vaknade 07.03 på morgonen. När han åt frukost sa e han på nyheterna på TV:n, och då hörde han a lastbilen började brinna för a mannen i lastbilen transporterade vodka, som var väldigt brännbart. När Nick var på väg ll jobbet, såg han Jennie. Hon sa hej och han sa hej llbaka. Då frågade Jennie -Är du gi ? Dt är inte jag. Nick svarade -Nej, jag är inte heller gi . De skulle kyssas men då körde det in en taxi i Jennie! Nick ringde en ambulans direkt. Jennie blödde mycket när ambulansen kom. Nick gick hem och var väl-‐ digt ledsen. Nästa dag fick Nick reda på a Jennie hade dö . Han var ledsen. Nick skulle ta hand om Jennies barn som var bara 6 månader gammalt. Han skulle komma ihåg all ng som hände under hela si liv. Av Filip
Dressman gör uppror… Det är kallt ute. Radion är på. David hör hur de säger a det är en mördare i stan… Keno kommer in i rummet. – Sov nu! Säger Keno -‐-Ja det är lika bra. säger Daived -Har du hört om den där mördaren? – Ja. – Tur a han inte är utanför… Det låter kons gt i snön på gården. – Vad är det?? Det är något i busken! – Nej då, sov nu! – Ok Dagen e er när byggarbetaren David ska ll jobbet, är det e 20- tal poliser på gården. – Vad har hänt? frågar David – Det är hemligt, säger en mörk röst. -Det är lika bra a vi stannar under na en. -Ok bra, säger David Dagen därpå när David ska ll jobbet så är det blod i snön. Snutarna är döda. Nu är den både fega och blyga David rädd. Keno brukar vara lite lugnare. - Han säger bara: TA DET LITE KENO! Det är all d bra säga det ll honom. Det står
överallt om morden, i tv, radio, dningar över- allt. Den na en var det y erligare fyra poli-‐ ser på gården. Den na en sov ingen go … KL 00:23 PANG!! PANG!! PANG!! PANG!! Poliserna är döda. Daived och Keno väcks av sko en och springer ut fast de är rädda. – Vem är du?? säger Keno – HAHAHA, jag är DRESSMANN!! Det är min hämnd för a min reklam suger!! -WTF!!! Dressman sköt bara 2 ggr. -Snuten har skju t Dressman!!! -Tack så hemskt mycket snut!!! sa Keno och David i kör. -Det är chill, sa han. - Vad heter du egentligen?? -Jag heter… JOAR! Av Atlas
Spöket Det var sent på kvällen, snart tolv på na en. Det var en iskall vinterna , nästan -10 C. Jag låg tä in ll mi täcke, det var varmt under täcket. Det do ade lä av parfym i mina föräldrars rum. Åh, just det, jag måste presentera mig. Jag heter Saga, är snart orton och älskar djur. Jag har blont hår. Jag var hemma själv. Min mamma var på en båt långt ute i Amazonas. Hon var guide på en turist-båt och min pappa… Ja, honom har jag inte se sen jag var fem år gammal. Jag var i e mysigt rum med lila färg på väg-‐ gen och vita takbjälkar. Det fanns en vit fluffig ma a på golvet och en stor garderob i rummet. På en vägg hängde en stor tavla med en stor orgel i mi en. Det såg på nå-‐ got sä spökligt ut. Jag kunde inte sova. Nå-‐ got störde mig, men jag visste inte vad. Jag sa e mig upp i sängen och gick ut i kö-‐ ket, inget där, öppnade fönstret, helt mörkt. Jag sa där e tag och bara andades in den kalla lu en. Det kändes skönt a bara få si a där. Det var nästan lite för varmt under täcket. E er e tag stängde jag fönstret och gick in i mina föräldrars rum. Det kändes på något sä annorlunda. Jag kollade mig omkring när jag just märkte a tavlan var… BORTA!
Helt puff, kapu , borta liksom nowhere. Jag trodde a jag såg i syna men nej, den var borta. Just då hörde jag e ljud. Jag sprang in ll köket, men inget var där, fönstret var öppet. -Vad kons gt jag stängde ju fönstret. Jag gick fram ll fönstret och stängde det. E er det gick jag in i mina föräldrars rum Jag var rädd. Det kändes som om hjärtat bultade fortare än vanligt eller a den bara försvann. Som e mysterium som inte gick a lösa. När jag var inne i mina föräldrars rum såg jag a tavlan var där, men i tavlan fans e …SPÖKE. Hjärtat dunkade ll inom mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara sa där, helt livrädd för vad som skulle hända sen. När jag vaknade på morgonen var jag helt rufsig i håret. Jag blev helt förvirrad när jag tänkte på vad som hänt igår. Då fick jag en rysning och sen sa jag ll mig själv a jag skulle sluta tänka på det. När jag gick upp ll köket såg jag en lapp som låg på bordet. Jag stod där en stund och bara s rrade på lappen. Till slut gick jag fram ll lappen och öppnade den långsamt… Det stod: ”Glöm inte a Milo kommer idag, Kram Mamma. -JUST DET! utbrast jag. Milo är farmors hund, en dalma ner som var lika stor som en ponny. Den var vit med svarta fläckar och älskade kö bullar. Jag blev lä ad över a han skulle komma, för jag kände mig inte trygg längre. E er a jag ä t lite frukost bestående av en ostmacka och lite apelsin juice, gick jag och tog på mig e par söndriga jeans och en svart tröja med en gul smiley på. Då hörde jag två, nej tre knackningar -Knack, Knack, Knack! Jag gick fram ll dörren och öppnade. Där stod… Milo! som skällde. Milo blev glad över a se mig. E er e tag lämnade farmor oss och vi gick in. Sen kom jag a tänka på tavlan. Jag gick in ll min mammas sovrum med Milo travande bakom mig. När jag ade på tavlan såg jag a spöket var… BORTA! Jag sa ll mig själv a jag inte skulle tänka på det. -Jag ska inte tänka på det.
-Jag ska inte tänka på det. -Jag ska inte tänka på det.” -Jag vet! Jag tar e bad för a lugna mig. Ja, det gör jag. Så gick jag in i badrummet och sa e på varmva net. E er en stund var badkaret fyllt med va en. Innan jag hoppade i stängde och låste jag alla fönster och dörrar så a ingen kunde komma in. Jag gick in i badrumet, tog av kläderna och hoppade i. Det kändes varmt. Jag sa där och bara vilade och tänkte på god mat som mamma brukar laga. Just då i mina tankar hörde jag e ljud, det lät som om någon spelade piano. En ledsen me-‐ lodi som jag aldrig hört förut. Men det kan inte ha varit Milo för han var med mig. Jag sa ju i badet… -Jag drömmer väl inte det här? tänkte jag medan jag nöp mig i armen. Aj! Men vänta lite nu… Det är… Är… Ä… SPÖKET!! I TAVLAN!!! Jag sprang ut ur badet, snabbt som en blixt, med handuken virad runt mig. Men när jag kom fram ll rummet såg jag bara en svart gestalt som svepte över rum-‐ met, ut genom fönstret, ut i världen och det ända jag tänkte på var… SPÖKET! Av Sonja
Bildåren En sen kväll när jag gick hem från jobbet, hörde jag ljudet av en väldigt stark bil. Den kom runt hörnet i full fart. När föraren fick syn på mig tvärstannade han bilen mi framför tårna på mig. Han vevade ner rutan, det var en kille i 30 årsåldern. Han tog fram en pistol och sa: – Hoppa in! Jag behöver vägbeskrivning för a komma undan polisen. Jag fick kalla kårar längs ryggen. Jag fick lust a börja springa, men han skulle säkert skjuta mig då, så jag sa: – Okej Jag öppnade dörren ll bilen och klev in. Bilen var väldigt välskö och ren, i baksä-‐ tet låg en stor väska med pengar. Han måste verkligen ha kört hårt e ersom a jag kunde känna värmen från motorn vid fö erna. Han sa: – Var kan jag gömma mig från polisen!? Jag svarade inte. – Om inte du svarar så skjuter jag dig! Jag sa: – Okej! Sväng ll höger, sen vänster, sen rakt fram…. Nu var vi framme, och vi lyssnade e er polisens sirener, men jag hörde inga. Sen sa han: – Om du ringer polisen e er jag släppt dig, så LOVAR jag a DÖDA dig!
Jag sa: – Okej Jag klev ur bilen. När jag kom ut så ade jag mig omkring. Det luktade unket och det sprang rå or över marken. Jag gick ut ur gränden och började gå hemåt. Jag var helt chock-‐ ad. Jag funderade på a ringa polisen och berä a allt. Jag tog mod ll mig och ringde polisen. Jag berä ade allt. Under den jag väntade, tänkte jag på om jag verkligen skulle ha ringt polisen. Han kanske verkligen menade det han sa ” Så LOVAR jag a DÖDA dig”. Jag försökte se om han åkt någonstans, men det hade han inte. Sen kom polisen. De parkerade utanför gränden och gick in. Jag hörde e skrik, sen kom de ut med honom i handbojor. Han skrek åt mig: – JAG HÅLLER VAD JAG LOVAR! Han log när han sa det. Sen kom polisen och sa: – Är du okej? – Ja Polisen frågade: – Vad heter du? – Jag heter Erik och jag kommer från Stockholm. En Vecka Senare Jag fick höra a han hade rånat en bank, och få 5 års fängelse. Jag blev väldigt lä ad. Men så började jag tänka på vad han sagt ”Jag håller vad jag lovar!”. 5 År Senare Jag gick hem från jobbet och när jag kom hem var jag helt utma ad och rädd. E ersom det idag var dagen han blev släppt. Jag åt en snabb middag, sen gick jag och lade mig. Jag tänkte på vad han sagt, strax därpå somnade jag. Jag vaknade med e ryck och såg honom stå i dörröppningen med en kniv i handen. Han sa: – Jag håller vad jag lovar! Av Herman Ståhlberg
Oscars katastrof Oscar är 8 år och bor med sin mamma. Det var en helt vanlig dag i Runfield. Han gick med sin mamma i parken. Han sprang för a leka kurragömma och plötsligt var han vilse. Han såg sig omkring. Det luktade skumt. Plötsligt såg han en kille som vinkade åt honom. Oscar gick ll killen och frågade. -Vem är du? Killen svarade: -Hoppa in i min bil, för där finns det godis. Oscar älskade godis, så han gick med på a hoppa in i bilen. Medan Oscar hoppade in i bilen letade hans mamma e er honom. Oscar såg inget godis och frågade: -Var är allt godis? Killen svarade: -Det finns hemma hos mig. Killen körde in i garaget och de gick upp i lägenheten. Oscar förstod a han hade blivit kidnap-‐ pad. Hans hår reste sig upp som spikar. Han sprang och medan han sprang såg han bil-‐ der på barn som inte mår så bra. De var
nakna och skadade. -Uhhh! sa Oscar, när han sprang i korridoren. Han gömde sig under en säng och hörde kil-‐ lens kliv. Plötsligt såg han en telefon. Han väntade lls killen skulle gå. Han tog telefonen och märkte a den inte hade ba eri. Killen hi ade Oscar och band fast honom. Oscar skrek: -AAAAaaaa HjÄÄÄlp!!! Oscar glömde a han hade få en mobil i julklapp men nu kom han på det! På mobilen skrev han a han hade blivit kidnappad. E er a han skrivit ll sin mamma gömde han mobilen så inte killen skulle hi a den. Oscar frågade: -Varför gör du så här, är det för pengar? -Jag gör det för a jag gillar sånt här. Medan killen sa det hörde de e ljud. Det var polisen som kom, de sparkade upp dörren. Killen tog fram tog fram en pistol och träffade en polis i armen. En polis träffade killen i bröstkorgen och räddade Oscars liv. Oscar frågade sin mamma: -Hur hi ade ni mig? Mamman svarade: -Vi spårade dig. Killen blev fångad och sa i fängelse, men rymde senare. Polisen letar e er honom nu och han kommer ll dig!!! Av Ville