Realgymnasiet nb14b kul1415

NB14B

Från Bollnäs till Stockholm Jag kommer ifrån en liten stad som kallas Bollnäs som ligger i Hälsingland/Norrland.

Bollnäs består 9tusen människor, 3 klädaffärer, ett litet torg och 4 bussar. Men nu?

Nu bor jag i Stockholm och förtillfälligt Åkersberga (ska snart flytta) och här finns det drygt 900 000 människor, pendeltåg, bussar, båtar, tunnelbanor, mer affärer än man kan räkna. Det finns fler saker än man kan tänka sig, jag kan inte ens komma på allt just nu men det är flera olika affärer, restauranger, aktiviteter ja en massa olika saker. Men frågan är ju, är allt detta positivt? Personligen tycker jag att det finns både positiva och negativa delar. Det blev en stor förändring när jag flyttade ner till Stockholm från Bollnäs, nästan som ett helt annat liv kändes det som. Från att bo på ett ställe där jag kunde gå till skolan på 10 minuter till ett ställe där det nästan tar 2 timmar till skolan. Det är definitivt en av det negativa delarna men också positivt för att åka kommunalt här är mycket bättre än i Bollnäs. Bussar, tåg mm går var 10onde minut här långt in på natten medan i Bollnäs så går dom varannan timme och slutar gå vid 8 på kvällen. Men med det negativa tillkommer allt folk. Här i Stockholm är det så otroligt mycket folk, det är sällan man åker ensam i en buss t.ex. Med allt folk så kommer det tid, allting tar så mycket längre tid på grund av alla människor. Att handla kan ha gått ifrån 20 minuter till 60. Dom som är från stor städer, födda och uppvuxna i dom är vana med en sådan vardag, men att komma från lilla Bollnäs till stora Stockholm var en stor förändring.

I Stockholm finns det ett stort antal mer skolor/gymnasium än vad det finns i Bollnäs, där det enbart finns 2 stycken. Det är ingen fråga om saken, i Stockholm har man större och bättre möjligheter än vad man har på små ställen som Bollnäs men med bättre studie möjlighet så blir konkurrensen större, det blir högre förväntan på ungdomen och intagningspoängen är oerhört högre. Den största negativa delen med skolorna i Stockholm är också att det är mycket mer elever och svårare att få hjälpen man behöver. Men precis som allt annat så finns det både Felicia Tenlén NB14B

negativa och positiva delar med detta. Detsamma gäller jobb, möjligheterna är större här men också svårare att få på grund av antalet människor.

Jag har nu rabblat upp olika fördelar med att vara bosatt i Stockholm men också nackdelar tillskillnad ifrån en liten stad. Men nu till den största nackdel och fördel, enligt mig i alla fall. I en stor stad som Stockholm så är det mer okej att vara annorlunda än vad det är i en liten stad. Här i Stockholm kan du vara stor eller liten, blått eller grönt hår sådana saker har inte lika stor betydelse här som det har i t.ex.

Bollnäs. I en liten stad känner man nästan allt och alla och kan därför sträva efter att vara som allt och alla. Att ha liknande kläder, samma typ mobiltelefoner osv. Lite grann att har du inte det så får du inte vara med oss. Precis som överallt annars så har vissa familjer inte ekonomin till att upprätthålla barnens krav, det kan både skapa intriger inom familjen och annat. På ett så pass stort ställe som Stockholm så finns det ett sådant högt antal människor att folk inte orkar se på vad de andra har på sig, bor som osv. Det är mer okej att vara annorlunda i en stor stad än vad det är i en liten och där igen har det med antalet människor att göra och det är en väldigt positiv sak. Direkt när jag flyttade hit så kände jag skillnaden, att kunna få sticka ut och vara exakt vem jag vill istället för att behöva gå runt att vara obekväm och inte känna mig fri att se ut eller säga som jag tycker. Nu till det största negativa med en stor stad som Stockholm, enligt mig. Det är alla brott som begås här, rån, våldtäkter, mord osv. Det är ett betydligt högre antal som begås här än i en liten stad. Fast det är inte det värsta utan det värsta är antalet brott som begås som aldrig tas upp på grund av att det är för stort antal. Alla brott som inte ens anmäls för folk känner att det ändå inte kommer leda någonstans. Tillsynen är mindre i en stor stad vilket är en av det största nackdelarna enligt mig.

Att flytta från en liten stad till en stor stad var en stor omvändning och helt annorlunda. Som ett helt nytt liv. Nackdelar som fördelar finns det men en positiv sak är att det aldrig blir tråkigt här i Stockholm, det finns alltid nya saker att lära sig.

Kunde jag gå tillbaka i tiden och välja om, flytta till Stockholm eller stanna i Bollnäs så skulle mitt val fortfarande vara att flytta. Jag har förändrats så mycket som person igenom att flytta hit och det mesta till det bättre. Jag trivs mycket bättre med vem jag är och känner mig fri på ett helt annorlunda sett.

Felicia Tenlén NB14B

1956-2015 Stockholm har förändrats Farmor berättar glatt att hon flyttade ner till Stockholm 1956, då var hon 16 år. Det var nämligen så att hon flyttade ner för att gå på Komvux, för att senare kunde skaffa sig ett jobb. Bodde inneboende hos hennes bror på Surbrunnsgatan som ligger vid Odenplan. Efter en tid flyttade jag tillsammans med en kompis från Boden till ett hyresrum på Scheelegatan som ligger vid Stockholms Rådhus. Där bodde vi 6 flickor, två i varje rum hos en sträng hyrestant.

Någonting som är extra mycket förändrat som hon vill berätta extra mycket om att alla förorter som finns idag fanns inte då som tillexempel, Fruängen och Skärholmen samt väldigt många fler förorter. Många platser revs och byggdes nytt under 60-talet.

Nya förorter kom till där det byggdes bostäder och många fick därför lägenheter.

Skärholmens centrum invigdes 1968 där hon arbetade i dåvarande Coop varuhuset. I Stockholms innerstad revs och byggdes nytt. Hela Klarabergsgatan byggdes om och många gamla byggnader revs. Hötorgshallen har byggts om några gånger. Sedan kom Sergels torg till. Ja hela Stockholms stad har förändras en hel del.

När vi kommer in på hur tryggheten har varit vad skillnaden är från då och nu.

Farmor suckar och berättar medan tårarna nästan tränger ut ur hennes ögon. Att vara ute sent på kvällarna och att dansa, var inget man behövde vara rädd för när man sedan skulle gå hem. Det fanns ingen tanke om att någon skulle hoppa på mig berättar farmor med en osäker röst. När man gick hem på kvällarna behövde man aldrig vara rädd. Det har förändras idag. Man kunde vandra på Stockholms gator och njuta av allt det man såg berättar farmor med en nedstämd röst. Idag vågar farmor knappt sig ut när det är mörkt ute fast klockan bara är 17.00 för att det finns en rädsla inom henne som säger att det finns en risk att någon vill henne illa, för att hon är äldre. Jag märker att farmor blir nedstämd, så jag byter ämne, och frågar henne om kulturen något som farmor gillar.

Felicia Anrén NB14B

Det kulturella livet har naturligtvis även förändrats. Teatrar och museum har kommit till och tillgängligheterna är större idag. Platser som Skansen, Gröna Lund finns fortfarande Djurgårdsfärjan går fortfarande. Vad hon minns så har Stockholm förändras med utbyggnad och stadsdelar som förnyats. Trafiken har blivit mer och stressen har även ökat. Tempot idag och på 60-talet skiljer sig en hel del. Ja Stockholm har ju förändras på många sätt sedan 1956. Det finns mycket bra som har hänt. Och utbyggnaden av Stockholm har bara fortsatt. Då vi fått alltmer inflyttning till Stockholm så är det naturligtvis svårare idag att få bostad t ex. Trots att nya förorter kommit till så finns bristen kvar. För övrigt har en hel del andra saker förändrats. Nya sjukhus och vårdcentraler har tillkommit. Skolor och barnomsorg har byggts ut. Globen har tillkommit. Stockholm har förändrats som stad på många sätt. Så förändringen kommer att fortsätta. De 58 år i Stockholm har varit fantastiska att få vara med om. Utvecklingen går bara framåt och det gläder mig över mitt Stockholm trots mina Norrlandsrötter, berättar farmor och kan inte låta bli att le.

Det är otroligt att en liten flicka från landet långt uppe i Boden tar det stora steget och bosätter sig i en annan stad, miljö och framförallt kollektivtrafiken för farmor var någonting först la märke till. Jag tycker verkligen att min farmor är en otrolig människa som verkligen förklarar detaljerat berättar hur Stockholm har förändrats på många olika sätt. Vi behöver fler människor i världen som berättar sin upplevelse av Stockholm, som har en gång i tiden varit bosatta i en annan stad.

Felicia Anrén NB14B

Tunnelbanan 109 kilometer vidsträkta tunnlar. Tunnlarna är långa, mörka som natten och runt varje krök lurar vem vet vad. Evig natt är vad som möter dig där nere under jord.

Tågen svichar förbi i ljusets hastighet och innan du förstod vad det var är det borta. “ Tåget kommer “ Regeln som styr hela våra liv. Två strålar av ljus i en ändlös tunnel. Här nere är det kallt på vissa ställen och varmt på andra. Miljön är inte speciellt gästvänlig för de flesta fast för mig passar det utmärkt. Jag är som gjord för ett liv här nere. Jag springer fortare än vinden som ilar längs spåret, jag är smidig som en panter och intelligent ska vi inte tala om. Men satt min fot i en skola har jag aldrig gjort och kommer nog aldrig göra det heller.

Jag har levt hela mitt liv i tunnlarna och har inga funderingar på att avsluta mina dagar här nere. Mörkret och tystnaden med rutinerade tåg ger ett lugn som inte ens en skog skulle kan frambringa. Rutiner ger mig säkerhet och en ro som inget annat, det gör att jag inte har något som hellst intresse av livet på ytan.

Livsvillkoren är så annorlunda här nere än vad det verkar vara där uppe. En stor andel som är som jag lever på ytan och trivs utmärkt med det. Trivs med allt liv och rörelse, höga ljud och pladrande folk.

109 kilometer kanske verkar mycket men det är så mycket mer. Planeringen av tunnlarna var uppenbarligen inte glasklar när de byggdes för alla dessa år sedan.

Tunnlar som påbörjats men som inte mynnar ut någonstans finns det massor.

Fanny Svenningsson NB14B

Tunnlarna är små, stora, långa, korta, breda och smala. Jag, tillsammans med ett par andra bor i en av dessa tunnlar som inte mynnar någonstans.

Här nere handlar det mycket om rang, primitivt kanske men det är så saker och ting går runt. Rangen bygger på ålder, erfarenhet, intelligens, styrka och snabbhet.

Dessa saker avgör vilka uppgifter du har och plats i gruppen. Det finns inte plats för veklingar eller talanglösa. Har du ingen talang får du skapa dig en. Jag har en hyfsad rang tycker jag själv, jag är inte toppen men inte botten heller. Som jag tidigare nämnt är jag snabb och smidig samtidigt som jag är ganska ung vilket gör att min plats är ganska självklar. Spejare och utforskare. Ibland får jag även leta mat närmare ytan, jag börjar förstå att just den sortens uppdrag är en bestraffning. Jag riskerar att bli påkommen och till och med tagen. Då är det slutet på mina dagar här nere. Jag vet inte vad det skulle bli av mig om jag skulle blir tagen, att jag skulle bli tagen upp till ytan är ett faktum men efter det skulle framtiden vara osäker.

Folk har nog förutfattade menningar om såna som jag och det liv jag lever. Man tycker att det är primitivt, ofrächt och tråkigt. Men jag skulle inte vara så mallig om jag vore som vanligt folk.

Mornarna är en väldigt stressigt tid för folk har jag förstått. Folk trängs, knuffas och svär för att komma först ombord på tåget. Antalet fula knep tar aldrig slut. Att man ska vara vänlig mot äldre raderas plötsligt ur folks huvuden när det handlar om att få en sittplats. Det är ganska fascinerande att se män i strikta kostymer med en portfölj i handen tränga sig före en gammal dam med käpp. Om dammen trillar eller inte bryr sig inte mannen om. Men om tanten däremot tar tag i hans kavajärm för att inte trilla blir det ett jäkla liv. Folk är så primitiva trots att de hela tiden hävdar att de inte är det. Skrattretande om du frågar mig men varför skulle du.

Fanny Svenningsson NB14B

Många tror att sådana som jag är korkade, obildade och inte har koll på någonting.

Men att de kunde ha så fel. Jag är en mästare på att smyga om jag får säga det själv. Jag är tyst som en skugga och att smyger under plattformerna är ingen konst.

Jag hör alla intressanta och extremt ointressanta samtal. Jag hör bättre än någon annan och att höra på folk vem och vad för relation man har till den man talar med är lättare än att andas. Jag hör en hel del och lärt mig ett och annat ska jag tala om för dig.

Men livet här nere är långt ifrån enkelt, att hitta mat är en av de svåraste sakerna som finns. Att hålla sig undan från folk, gömma sig för vakter är en tuff vardag men överlever gör vi.

Av att leva där jag gör har gjort att jag har utvecklat vissa saker och försämrat andra. Tack vare mörkret och tystnaden har min hörsel förbättras avsevärt. Min syn är desto värre måste jag erkänna. Jag ser inte speciellt bra i dagsljus, inte för att jag ser det så ofta som jag kanske borde. Men i mörkret ser jag klart. Jag hör och ser inte bara bra i mörker utan jag kan även känna minsta röresle omkring mig, varje vind pust eller skiftning i luften. En liten vindpust berättar så mycket mer för mig än för dig. Livet här nere har gjort mig kännslig på ett helt annat sätt än vad livet på ytan skulle göra. Personligen tror jag att man trubbar av sina sinnen av att leva där uppe. Men vad vet jag.

Jag är väldigt hatad av folk. Det är en av de många saker ni inte kan förneka, lika lite som ni kan förneka att ni tränger er fram för att få den sista sittplatsen på tåget.

När ni talar om sådana som jag dryper era röster av förakt och äckel. Med min äckliga svans, mitt primitiva liv och den utmärkt förmågan att sprida sjukdomar är jag motbjudande eller hur? Men jag lever i samma värld som ni. Jag andas samma luft och känner samma vind mot min nos som ni gör. Är jag så annorlunda trots allt?

Fanny Svenningsson NB14B

Rasismen i Stockholm Jag är i T-centralens Galleria och är på väg in till en skobutik. När jag kommer dit ser jag ett mörkhyad ungt par som försökte köpa ett par skor och ville ha hjälp med att hitta rätt storlek, men damen som var ansvarig för butiken försökte undvika paret genom att låtsas inte lyssna. Det blir värre när ett svenskt par får hjälp omedelbart, men paret som inte hade fått hjälp brydde sig inte de väntade lugnt till hon var klar så att de sedan kunde få hjälp men kvinnan vägrade. Tills slut hade hon inget val, hon frågar med otrevlig och gnällig röst: – Har ni verkligen råd för dessa skor?

– Självklart, svarade paret.

Kvinnan förstod inte att det enda paret ville var få hjälp. Hon sa att de genast skulle gå ut från butiken och att de störde auran, paret blev mållösa och gick.

Det var som om kvinnan hade något personligt emot dem, som att hon blev störd av deras existens.

Detta par var snälla och inte gav en större uppmärksamhet till kvinnan.

Men det fick mig att tänka vad hade jag gjort om jag hade blivit behandlat på det viset mitt i Stockholm? jag tog det nästan personligen, man behandlar inte individer på det viset oavsett vilken hudfärg man har eller vart man än kommer ifrån.

Rasismen handlar om att dela in mänskligheten i olika raser och att sätta olika värde på människor, när man tänker rasistiskt så brukar man tänka att det finns ett ”dom” och ett ”vi” man tänker också att alla inte ska ha samma rättigheter.

Jag tycker att alla människor ska ha samma rättigheter och att alla ska behandlas lika.

Man ska aldrig döma någon för sin religion eller för att man har en annan hud färg, alla får tro och vara som de vill för att alla är olika.

Men om det blir en otrevlig situation i Stockholm. Vad ska man göra och hur ska man reagera?

Carolay Bossa Vargas NB14B

När jag var med i denna situation blev jag så chokad. jag kunde inte tro mina ögon, jag visste inte om jag skulle säga något eller bara låta bli.

Kämpningen mot rasismen beror på att alla inte ska låta dessa händelser uppstå, att inte blunda framför liknande situationer och på så sätt visa att det inte är okej att behandla människor på detta viset. För om man till exempel inte bidrar för att sätta stopp för detta, bara för att man tror att det inte kommer göra någon skillnad, så har man helt fel för man kan alltid göra något för att göra skillnad. Annars är effekten tvärtom och istället så bidrar man till att flera individer fortsätts behandlas rasistiskt.

För att avsluta vill jag tillägga att på ett eller annat sätt kommer vi alltid vara utsätta för rasistiska situationer det kan vara i Stockholm eller en annan stad eller land, vart du än befinner dig kommer dessa händelser uppstå men det viktiga är hur du reagerar, hur du sätter stopp för detta och hur du bidrar för en bättre värld där alla kan leva tillsammans i likhet och harmoni.

Carolay Bossa Vargas NB14B

Stockholm Förort När jag tänker på förorter så tänker jag på klotter och betong.

Man kan se mycket klotter på byggnader och på tunnelbanestationer. Klotter som bara består av signaturer och taggar tycker jag ser smutsigt och fult ut. Men det finns även klotter som är konstverk riktig graffitti eller fina teckningar som det är nerlagt mycket tid i, det kan vara fint om det är på rätt ställe.

I förorter bor det människor med olika ursprung och bakgrund, det är mer varierat än i innerstaden. Det gör att det förekommer mycket slang, ord som är helt tagna från andra språk eller ord som är inspirerade från ett annat utländskt ord. Många människor med utländsk bakgrund hamnar oftast i förorter eftersom att det är billigare att bo i förorter än inne i staden. Människor kan även välja att bo i en förort eftersom att det är mindre stress i förorter än i innerstaden, det behöver inte ha något med ifall man har mycket pengar eller inte.

Jag kan tänka mig att en del av dem som väljer att bo i förorten gör det eftersom att det finns mer gröna ytor och gårdar för barnen att leka på och springa omkring.

I förorten är det inte lika mycket folk vilket gör att det inte är lika trångt när man är ute och går, man måste inte väja för folk hela tiden till skillnad från om man går i staden. Det är inte heller lika mycket trafik och ljud, ljud av bilar, bil tutor, tåg och människor.

Pim Pudas Johansson NB14B

Innerstad I innerstaden bor snobbar med dyra märkeskläder och bor på en våning som kostar en förmögenhet.

De flesta i innerstaden bor i en våning i ett höghus, det får inte plats med villor och radhus åt varje familj eftersom att de är så mycket människor som bor där. Därför är de bostäder som finns i staden väldigt dyra.

I innerstaden har man nära till allt. All kollektivtrafik knyter sig där bussar, tåg, pendeln och tunnelbanelinjerna. Just på grund utav att det är så smockat med folk så blir det mycket trafik och köer på bilvägarna. Det kan vara stressande för dem som inte är vana.

Det finns inte någon speciellt stor plats för skogar och grönska, de gräsplättar som finns är i parker. Det finns inte så mycket bra platser för barn att springa omkring och leka, de måste hela tiden akta sig för bilar.

Det är lite snobbigt och speciellt att bo inne i staden, det ger en status. Därför väljer många snobbar utan barn att flytta dit.

I förorter kallar säger man att man bor i en lägenhet, i storstaden säger man att man bor i en våning. En våning och en lägenhet är ungefär samma sak men det låter lite finare och dyrare när man kallar det för en våning. Jag föredrar att bo i en förort på grund utav att det inte är lika mycket stress som i staden. Det finns även skogar för barnen att leka i, och man behöver inte vara och bo lika tätt inpå andra människor i en förort. Det är människor från olika kulturer och länder i en förort, det är som hela världen samlad på en plats. Vi har ett språk fullt med slang från alla olika länder.

Pim Pudas Johansson NB14B

Jag har dyslexi. Efter tvisterna i skolan så blev jag mer intresserad att skriva en bok.

Vi ska skriva om temat Stockholm, och då slog det mig att jag hade ett stycke om det i min bok och det är därför jag gör ett utdrag av den här nedan.

På lördags morgonen så hängde Oskar med Ida hela dagen. Dom åker en tur till Stockholm. Dom går en lång vandring i Stockholm. Ida bjuder Oskar på bio. Ida hade saknat Oskar så mycket och sitter och gråter på bion. Oskar tröstade henne med att klappa henne omsorgsfullt på kinden. Ida tog Oskars hand och torka bort tårarna. Hennes smink var helt ut kladdat i ansiktet. Ida ser ut som en tvättbjörn.

Oskar tar lite vatten, en servett och torkar bort det ut kletade sminket på Ida. Han pussar henne i pannan och säger: - Såja Ida. Jag lever och är här med dig. Jag bara stormtrivs. Vad mer kan man bejära? frågar Oskar till Ida. Hon kramar Oskar och sen är allt bra. Efter filmen så går de en lång bit och skrattar massor. Ida ville visa Oskar vilken bra utsikt hennes faster har i Stockholm. De går in i lägenhetshuset. Hissen var tyvärr trasig. Så de fick gå upp 15 våningar.

- Wow, det här är Nice säger Oskar till Ida. - Jag brukar sitt och titta ut här när jag är på dåligt humör.

Sedan går de ner till gatan igen och går in i en affär. Ida köper en dyr delikattesost till sin mamma i present. Sedan går de in i en kläddes bustik där Oskar köpte en speciell tröja till Ida. Det är en vitsvart T-shirt med en bild på Oskar i ett hjärta. Överst på tröjan står det Kommer älska dig i eld och vatten! och under bilden står det Tack för att du räddade mitt liv! Sedan är det små hjärtan som en ram runt allt.

Sedan gick de och satte sig på ett café på takvåningen på ett hus. De hade bra utsikt ut över en skyskrapa i Stockholm. Cafét där de satt, hade svarta metall bord och stolar. Sedan hade det ett silver färgat metall räcke ut mot kanten av takvåningen.

Isabella Oké NB14B

Efter de hade fikat kart så gick det till tåget som de skulle åka hem med. På tåget hem så ringer Oskars mobil. Men han hör den inte. Sen får han 5 sms från Mattias.

Svara i telefonen det är viktigt! Fick han av Mattias. Oskar märkte inte det. Ida ville sitta i Oskars knä för hon ville inte förlora Oskar igen. Då märkte hon att det vibrera i Oskars ficka. Hon tog upp hans mobil och gav den till honom. Oskar ser att Mattias har ringt. Han ringer genat upp.

- Hej brorsan, mamma blev dålig och var tvungen att åka ambulans. SägerMattias stressat.

- Okej svara Oskar och börjar gråta.

Ida tog Oskars mobil och la på samtalet. Hon förstod att allt inte var som det skulle.

Ida tar upp sin vatten flaska ur ryggsäcken och ger den till Oskar. Han tar ett par klunkar och sedan sträcker flaskan till Ida. Hon klappar Oskar på kinden och ger honom en puss.

- Allt kommer ordna sig säger Ida. Oskar nickar och lutar sig mot Ida. Hon sitter och klappar på Oskar som gråter för att trösta honom och visa sitt stöd.

Isabella Oké NB14B

Stockholms kollektivtrafik från min synvinkel Har du någon gång varit irriterad på SL för att bussen är försenad eller inte kommer? Det har jag också varit. Är du glad över att SL finns ändå? Jag är glad att SL finns även om det är lite kaos ibland. Jag har lite åsikter om dem som jag kommer ta upp, både negativa och positiva.

Jag har bott på landet hela mitt liv, längst ut på Ingarö eller världens ände som jag brukar säga. Det jag menar med världens ände är att det är långt bort från civilisation där bussarna går med en timmes mellanrum om man har tur, men det är oftast längre tid mellan bussarnas avgångar. På morgnarna går bussarna relativt ofta, då kan man ha så tur att det bara är 45 minuter mellan bussarnas avgångar.

Vissa tycker det är lång tid, speciellt dem som inte bor på landet. Jag tycker att det inte är så farligt, ska jag säga varför? För jag har aldrig bott där bussarna/tunnelbanan går varje 10:onde minut. Jag är van med att det är en evighet mellan bussarnas avgångar.

Den värsta tiden på året är vintern, då kommer knappt bussarna. Dem struntar i att köra där ute där jag bor för att det inte är så bra plogat som det är på tex en motor väg. Ärligt så tycker jag att man får acceptera det om man har valt att köra buss annars ska man inte köra buss. Visst det kanske är lite läskigare på vintern, men man kan väl köra lugnt i så fall istället för att strunta i att köra den turen.

Jag måste verkligen anpassa mig till SL när jag ska åka någonstans, jag måste planera en buss som jag ska åka hem med så att jag slipper att vänta i en timme eller mer. Det har varit flera gånger man har fått suttit i slussen och väntat 1 timme på bussen. Inte nog med att man har fått väntat länge och fryst, självklart är bussen nästan alltid försenad också. Jag hoppas att SL blir bättre i framtiden, att dem förstår att det faktiskt bor väldigt mycket folk på landet också.

Ida Hjelm NB14B

På något sätt är jag ändå glad att Stockholms lokaltrafik, så kallad SL finns. Hur skulle jag annars kunna åka till skolan eller någon annanstans när mamma och pappa inte kan köra mig? Jag skulle vara fast ute på landet.

Min pojkvän bor i Rågsved, det är verkligen inte på landet. Där går tunnelbanorna med 5-10 minuters mellanrum, om man missar en tunnelbana så kan man ta nästa för man kommer ändå inte försent någonstans. Det är inte bara avgångs tiderna som är bra. Det är tex aldrig kö, nästan aldrig försenade, det går så mycket snabbare och det är en bekväm åktur. Jag är hos honom flera dagar i veckan för det är mycket närmare till skolan och ärligt, jag tycker det är värsta lyxen att åka till skolan på morgonen. Det tar bara 20 minuter till skolan då när det tar minst 1 timme hemifrån mig.

Om jag skulle bo mer centralt så skulle jag åka iväg hela tiden och göra saker. Bara för att jag kunde, jag skulle inte behöva anpassa mig längre. Det är bara åka iväg och åka hem när man vill igen. Jag tror att alla som bor väldigt centralt blir lite hemmablinda som man brukar säga. Man förstår nog inte hur lätt det är att åka iväg, det är nästan som att ha en egen bil för att allting går så ofta som det gör.

Man skulle aldrig tänka på hur det skulle vara att bo på landet, det skulle inte jag heller gjort om jag bodde centralt.

Jag hoppas att ni har fått ett annat perspektiv på SL hur ni än bor. Om ni bor på landet så förstår ni mig nog. Om ni bor i stan så kanske ni har fått en liten tanke ställare hur "lyxigt" ni egentligen bor. Jag är ändå glad att SL finns, glöm aldrig det.

Ida Hjelm NB14B

Stockholm - Ur ett molns perspektiv Stockholm är vackert, det kan ingen förneka. Jag brukar sväva här över staden så ofta jag får chansen. Det är väldigt underhållande för någon som mig som inte riktig alltid får välja vad jag får se varje dag. Jag åker helt enkelt dit vinden bär mig.

Jag har varit lite här och där i världen och upplevt de flesta kulturerna och naturerna och jag kan säga att när jag var en liten moln-pojke var allting nytt och unikt men nu blir det ganska tröttsamt att se samma saker om och om igen. Jag kan t.ex. säga dig att åka över stora hav som t.ex. Atlanten är bland det tråkigaste man kan göra som ett moln.

Nästan ingenting händer och det enda man ser är vatten och ännu mera vatten.

Missförstå mig inte, det är en väldigt vacker plats att vara vid under sol upp eller nedgångarna och ibland ser man en stor fisk eller två, men för någon som inte riktigt kan röra sig och utforska fritt är det inte så kul och spännande att bara åka över stilla vatten. Jag föredrar liv och rörelse vilket jag tycker Stockholm har mycket av. Andra städer gillar jag också såklart, men Stockholm har det där lilla extra. Det är fullt av liv, ljud, historia och blänkande vatten. Stockholm är även uppbyggt på ett väldigt unikt sätt, det ser nästan lite ut som en ö här uppifrån. Omringningen av vatten och båtplatser ger den där extra känslan av trivsel och skönhet. Stockholm är ingenting man tröttnar på.

Trots att Stockholm är fullt av liv är det ändå inte för mycket på något sätt. Det är ingen speciellt folktät eller trång stad, den är ganska lugn och stilla. Om du vill ha liv och ståhej borde du dra mot Kina. Där får man aldrig lugn och ro. Bilar, ljud och avgaser hittar man överallt. Där kan vi snacka om folktätt. Fast lite mer norrut vid bergsbyarna kan de vara himla mysigt med den unika naturen och djuren.

Om du föredrar liv kan du även försöka blåsa iväg lite mer västerut mot staden New York. Den staden är full av liv och jag kan nästan säga att den staden aldrig sover.

Själv är jag en grabb som föredrar lugn och ro med lite liv och ljud i vardagen, men bara så där lagom. Stress och spring är inget för mig. Jag tar livet lite som det kommer.

Anna Lundin NB14B

Varför jag dras till just Stockholm är nog för att det är den första platsen jag har minne av som ett litet fluffigt moln. Det känns som hemma för mig. Hur länge jag har svävat här över staden har jag inte koll på men ett par år har det nog gått i iallafall, men jag har inte alltid haft möjligheten att hålla mig kvar p.g.a. vinden så det har blivit lite till och från.

Vad finns det att inte tycka om när det gäller Stockholm? Hur man än vänder sig här i staden ser man något fantastiskt. Som de glittrande guldkronorna på toppen av stadshuset eller under våren de blommande körsbärsträden i kungsträdgården.

Medan man beundrar de vackra blommorna kan man dessutom höra vackra stycken från operahuset som inte ligger speciellt långt bort. Min personliga favorit är stycket ”Nattens drottnings aria” ur Trollflöjten av, vad är det han heter nu igen? Juste, Mozart. Musik är dock kanske inget för alla men däremot hör jag sällan människor prata illa om djur. Vid skansen är det alltid fullt av nyfikna barn och lata djur. Ibland är vinden på min sida och tar mig mot ko-inhägnaden när de får frukost. De blir så himla glada och springer efter fodervagnen vilket är ganska uppiggande en tidig morgon.

Som jag skrev innan är Stockholm fullt av liv vilket man verkligen bevittnar när man befinner sig på t.ex. Drottninggatan eller Sergels torg där springer det alltid runt folk, speciellt vid juletid. Med de blänkande lamporna och den glänsande snön känner man verkligen att julen är här.

På sommaren brukar jag dock försöka hänga lite runt Gröna Lund, det är alltid lika härligt att höra barnens skratt och lyckliga tjut när de åker de olika attraktionerna. När de åker de olika fritt fallen tycker jag det är lite extra roligt att åka lite närmare för då får jag en lite mer noga titt på hur människor egentligen ser ut på nära håll, för jag brukar bara se de mer som små myror som yrar omkring från den höjden jag ofta befinner mig.

Anna Lundin NB14B

Jag tycker de ser ganska konstiga ut men alla är så olika tillskillnad från oss moln, vi måste känna igen varandra genom små detaljer och våra former. Med människor finns det knappt två individer som ens liknar varandra.

Vid globen kan jag också få bevittna ett och annat ansikte på nära håll och ibland ett eller annat bröllop via den ganska nya så kallade Skyliften. Det är kul att få se människor njuta och vilja uppleva den utsikt jag ser varje dag, det gör mig lite stolt om jag ska vara ärlig.

Vad jag mer gillar med Stockholm är stadens känsla av historia och generationer. En hel stadsdel av Stockholm är endast bevarade gamla byggnader från en mer förhistorisk arkitektur, om du inte redan visste det så pratar jag om Gamla Stan.

Mysiga små gränder och små trånga affärer ger Stockholm det där lilla extra.

Storkyrkan och det vackra slottet bidrar även till stadens historiska bakgrund.

Som jag sa innan är Stockholm något som jag aldrig någonsin kommer tröttna på.

Varje dag upptäcker jag nya saker och nya människor och jag skulle inte trivas bättre någon annanstans här i världen.

Anna Lundin NB14B

”Jag har rest runt mycket men jag måste säga att Stockholm är en av världens vackraste städer” Mörkret hade lagt sig när jag och Mikaela anlände till Sollentuna med tåget från skolan. Jag hade aldrig varit där förr så Mikaela visade mig runt i deras julpyntade köpcentrum innan hon ringde upp sin farbrors sambo, Stephanie.

Efter några få minuter träffade vi en glad kvinna vid Waynes’ Coffee på andra våningen i köpcentrumet. Hon hade precis varit och shoppat kläder på Black Friday rean, som är en stor jul-/”sista minuten” rea som de flesta affärer deltar i några dagar innan julafton.

Hon lade sina påsar på stolen bredvid mig och satte sig bredvid Mikaela på andra sidan av bordet. Vi hade en varsin kopp latte framför oss och fick höra Stephanie berätta om livet i Stockholm.

De första sju åren av sitt liv bodde Stephanie i Grekland med sin familj, men eftersom att Grekland inte hade den bästa ekonomin och för att Stephanies mamma var svensk så flyttade familjen till vårt kära Stockholm här i Sverige för en bättre uppväxt för barnen i familjen. ”Jag har rest runt mycket men jag måste säga att Stockholm faktiskt är en av världens vackraste städer”, berättade Stephanie. Det är som ett väldigt kallt Venedig med många sevärdheter.

Under uppväxten här i Stockholm så gick hon på ett frisörprogram på ett gymnasium i Sundbyberg som heter St. Martin. Hon berättade om hur litet och mysigt det var.

Alla människor på den skolan var så trevliga och hon trivdes verkligen. Efter gymnasiet fortsatte hon med frisörinriktningen och jobbar nu i en salong i Karlberg.

Hennes mål just nu är att jobba i en salong mer centralt så att chansen till kunder blir högre, även fast hon har många nu.

På fritiden inne i Stockholm så gillar hon att festa med trevliga människor, även fast hon inte gör det så ofta längre för att hon har en egen liten familj nu. Hon gillar även också att äta på bra restauranger och shoppa, som jag märkte i början när vi mötte upp henne med alla påsar. Hennes favorit affär, eller rättare sagt galleria, är NK, ”För där finns allt man behöver” sa hon.

Amanda Krogh NB14B

När Stephanie ska ta sig in till staden för att shoppa eller något annat så föredrar hon att ta kollektivtrafiken för att det är så svårt att hitta en parkering till bilen.

Det bästa evenemanget som har funnits i Stockholm är Vattenfestivalen, berättar Stephanie med ett leende på läpparna.

Vattenfestivalen var som en blandning av Pridefestivalen och Matfestivalen fast ännu roligare! Hon berättar att hon saknar Vattenfestivalen och undrar varför den togs bort. Efter det läste hon nästa fråga och så började hon berätta om vad hon tycker om säkerheten vid olika tillfällen i Stockholm. ”Det enda som behöver förändras vid festivaltillfällen är säkerheten, fler vakter och poliser behöver vandra runt och hålla koll på allt som händer, inte bara vid festivaltillfällen utan till vardags också.” börjar Stephanie.

Det finns så många skumma personer som gör dumma saker mot sina medmänniskor och när det väl händer något så ser man aldrig någon polis i närheten. Speciellt på natten, man vill helst gå i grupp då så att man är fler än en om någon skum gubbe skulle komma fram.

Stephanie och Mikkis hade fortfarande inte rört sina koppar med kaffe även fast vi hade suttit med intervjun i flera minuter, medan jag hade kommit halvvägs med min kopp. Det kanske bara är jag som är latte galen, tänkte jag.

Den roligaste fast skummaste frågan som vi hade skrivit ner var det dags att svara på nu för Stephanie. ”Tycker du att tanterna i Stockholm är tjuriga?” läste Stephanie upp och skrattade åt frågan.

Jag kollade på Mikaela som fått mig att skriva frågan när hon själv berättade om att tanterna är mycket tjuriga inne i staden enligt henne.

Stephanie höll med Mikaela, hon tyckte att Stockholmstanterna har en väldigt låg tolerans nivå och gnäller väldigt mycket, men att det kan bero på klimakteriet.

Efter den frågan avrundade vi intervjun och Mikaela och Stephanie tog sina första klunkar av sitt kaffe medan jag drack upp min sista lilla klunk.

Det var väldigt roligt och intressant att träffa Stephanie, jag förstår varför hennes klienter kommer och klipper sig hos henne, för hon är en riktigt trevlig och rolig människa som alla skulle trivas med!

Amanda Krogh NB14B

“Hummblemmhum!” Den tvåbenta säger något till mig igen. Jag vet inte vad. Men det faktum att han rycker i den långa linan som håller mig fast tyder på att han vill att jag ska gå till honom.

Tass tass tass. Jag traskar på framåt bredvid min älskade husse medans det kalla mjuka vita har börjat falla igen. Det stör mig inte. Runtomkring oss så åker de stora illaluktande monsterna överallt. Andra tvåbenta finns också där, de går skyndat fram med sina konstiga kroppar böjda mot vinden. Men jag ser ingen som pratar samma språk som mig. Jag känner en doft vid en av de höga kalla lysande stolparna och drar för att kunna lukta lite bättre. Här har det varit någon, någon som behöver sättas på sin plats. Jag lyfter på benet och kissar på stolpen jag med. Man måste visa vem det är som bestämmer häromkring, att det är mitt revir. Kissa så mycket som möjligt. “humbmmmhelbu.” Jag förstår fortfarande inte vad den långa säger. Kan han inte förstå det? Han pratar ett ordlöst språk som jag bara kan uppsnappa vissa delar ifrån ibland. Jag sneglar upp på honom från sidan och ser hur han tar på sig ett extra skinn på framtassarna. Han brukar göra det när det är kallt. Först förstod jag inte varför, men jag har förstått nu att det är för att han har så lite hår. Stackarn. Det kan inte vara lätt. Om jag kunde så skulle jag dela med mig lite av min tjocka päls.

Vi stannar framför floden av monster som bara väller fram konstant, och väntar på en öppning för att kunna gå över. Till slut så stannar de så där mystiskt som de brukar, alla på en gång och vi passerar.

Jag förstår inte det land vi bor i. Det finns enorma kantiga träd utan löv precis överallt, och pälslösingarna har som vana att gå in i dem och bo där. Varför kan de inte bara hitta en grotta eller en fin träddunge? Men jag klagar inte. Det är varmt därinne, och det brukar finnas både mat, vatten och mjuka bäddar att sova på.

Ibland dock, så bestämmer sig in husse för att vi ska flytta iväg ett tag. Då tar han med mig ut till ett av de stora illaluktande monsterna, och så sätter han mig bak i det och stänger. Jag hatar det lika mycket varje gång. Och jag kan aldrig riktigt komma ihåg hur det gick efteråt, eller vart vi hamnade. Men jag litar på min ledare och hoppar ändå alltid in.

Det kalla mjuka faller allt tätare nu, och min päls blir full av vita flingor. Jag märker hur han med långa ben bredvid mig börjar gå lite fortare, och jag trycker mig lite närmare för att han ska känna sig varm.

Saga Wallmark NB14B

Jag känner på alla dofter att vi snart är hemma i vår lya. Vi ska bara igenom den märkliga platsen mitt ibland alla kantiga träd, där det faktiskt finns normala träd.

Och gräs om sommaren. Det är en trevlig plats tycker jag, så jag skäller för att berätta för min ägare att jag tycker att vi borde spendera mer tid här. Men som vanligt så förstår han mig inte, utan han rycker bara till i linan för att få mig att vara tyst.

Jag får plötsligt syn på en annan fyrbenting, men jag vet dessvärre bättre än att dra ditåt. Den andra med päls dock, verkar ung och livlig, så den skäller och gnäller med allt den har, och förtjänar därmed ett par ryck i nacken tills den slutar. Stackare, tänker jag. Men det finns inget jag kan göra åt.

När jag vänder min blick framåt igen så märker jag att vi snart är hemma, så jag börjar gå lite fortare. Jag undrar om någon annan i flocken har kommit hem än, eller om vi är först? Vi kommer fram till hemmet, går in och går sedan uppför hacken i väggen som gör att vi kan komma högre upp. Jag väntar otåligt på att få komma in i våran boplats, och när jag väl gör det så springer jag direkt till min älskade matte som tycker om mig så mycket. Jag överöser hennemed pussar, och kan knappt hålla mig still i ens 2 sekunder.

När jag senare på kvällen ligger och tittar ner på alla tvåbenta, alla med päls, och alla monster som går omkring genom den osynliga väggen så tänker jag, att det här kanske inte är så farligt iallafall. Det kanske är en bra plats för en hund att bo på ändå.

Saga Wallmark NB14B