S333dra latins gymnasium mu1b det judiska stockholm

http://www.google.se/url? sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&ved=0CAcQjRw&url=http %3A%2F%2Fmagasin5.auktionsverket.se%2F1308%2F197168-menorasjuarmad&ei=raTgVO3bIYXsUoScgpgO&bvm=bv.

85970519,d.d24&psig=AFQjCNHkifXrltME6Ai8PLAaoEGwXab4A&ust=1424094755385274

DET JUDISKA STOCKHOLM

Ansvarig utgivare: Eva Hjern Winiarski Redaktรถr: Oskar Nilsson Illustratรถr: Zoe Simpson Omslagsfoto: Nanna Han 2015

Kära läsare!

Vi i klass Musik 1B på Södra Latins Gymnasium har jobbat fram den här boken under vårterminen 2015. Den handlar om det judiska Stockholm i historia och nutid. I boken har vi tagit med så mycket olika saker som möjligt. Vi som har gjort boken ser ut såhär:

3

Aaron Isaac Aaron Isaac var en mångsidigt begåvad person som föddes år 1730 i en judisk familj i Treuenbrietzen, en liten ort nära Berlin. Han började tidigt intressera sig för sigillgravyr. När han studerade på universitet i Mecklenburg-Vorpommern stötte han av en slump på några svenska officerare. De tipsade honom om att det saknades just silvergraverare i Sverige och Aaron Isaac bestämde sig för att flytta hit. Sveriges gränser var vid denna tid stängda för judar och Aaron Isaac fick först veta att han bara var välkommen i Sverige om han konverterade till luthersk kristendom. Det gick Isaac inte med på. Hans ärende hamnade till sist hos Gustav III som både ville ha en skicklig silvergravör i sin tjänst och också vara en upplyst och tolerant härskare. Han välkomnade alltså varmt juden Aron Isaac till riket. I överenskommelsen med kungen fick också Aaron Isaac bjuda in ytterligare tio judiska män med familjer. De tio männen bildade en så kallad minja – en förutsättning för att Aaron Isaac skulle kunna fira gudstjänst. På så sätt bildades den första svenska judiska församlingen.

4

Allt fler judar – släkt och vänner till Aron Isaac - flyttade till Sverige och 1779 fick man tillstånd att bygga Stockholms första synagoga. 1782 fick judar tillstånd att inte bara bo i Stockholm utan också i Norrköping och Göteborg.

Judiska begravningar och begravningsplatser På Kungsholmen finns det två gamla begravningsplatser som ser märkliga ut för en förbipasserande som inte känner till platsernas historia. Den ena lilla gravplatsen ligger på Alströmergatan. Den anlades år 1776 av Aaron Isaac som på så sätt såg till att Stockholms judar fick en egen viloplats. Mosaiska begravningsplatsen Aronsberg fick namn efter sin grundare.och Aaron Isaac ligger själv begravd där. Den andra begravningsplatsen ligger i Kronobergsparken och anlades elva år efter Aronsberg, 1887.

Den är Judiska begravningsplatsen Kronoberg kom till på grund av oenighet inom den judiska församlingen. En mindre grupp av de 150 medlemmarna i 1700-talets judiska församling tyckte att Aaron Isaac var alltför auktoritär. De kände att de inte kunde vila sida vid sida med Aaron Isaac och Kronobergsparken blev därför deras begravningsplats. Kungsholmen var vid denna tid ett lantligt område utanför Stockholms stadskärna. Den sista begravningen i Kronoberg ägde rum år 1857.

5

Enligt judisk tradition ska begravningsplatserna bestå för all tid. Gravstenarna är enkla eftersom vi alla är lika inför döden. Ofta finns det heliga texter på hebreiska till minne av den bortgångne. Gravplatserna är minnesmärken över den äldsta judiska traditionen i vårt land.

6

Stockholms stora Synagoga På 1770-talet gav kung Gustav III tillstånd för judar att vistas i tre svenska städer - Stockholm, Göteborg och Norrköping. De fick syssla med ett begränsat antal yrken, bland annat instrumentmakare och fabriksägare. Det bestämdes även att rabbinen i Stockholm skulle vara överrabbin till de andra judiska församlingarna i Sverige. År 1779 gav riksdagen tillåtelse att bygga synagogor och snart fanns det judiska församlingar i de städer där judarna fick bo.

År 1790 gav kungen judiska församlingen i Stockholm rätt att fritt utöva sin religion i en egen synagoga. Först träffades man i en lokal vid Köpmansbrinken.

Lokalen blev snart för liten och församlingen flyttade till Själagårdsgatan 19 i Gamla Stan. 1812 fick judiska församlingen köpa byggnaden.

Den judiska församlingen växte i stadig takt och snart blev det trångt i synagogan i Gamla Stan. Arkitekten F. W. Scholander fick därför 1867 uppgiften att rita en ny och större synagoga. Denna ligger på Wahrendorffsgatan 3 vid Berzelii park. Den invigdes med att Ner Tamid (den eviga lågan) tändes 1870. Dess mäktiga yttre som består av vit marmor var tänkt att likna ett fornassyriskt tempel. Inredningen är också orientaliskt inspirerad och ger ett lätt och luftigt intryck.

7

Den praktfulla blomornamentiken som täcker mycket av väggar och räcken ger synagogan en levande atmosfär. Synagogan är till stora delar byggd i enlighet med den judiska reformjudendomen som på den tiden var förhärskande i Sverige. Nu har Stora Synagogans församling en mer ortodox inställning men i början av 2015 valdes Ute Steyer till Sveriges första kvinnliga rabbin.

Stora synagogan och HBTQ-rörelsen HBTQ- frågor är ofta ett känsligt ämne i religiösa sammanhang. David Lazar som var rabbin i Stora Synagogan i Stockholm från 2010 till 2013, arbetade hårt för att HBTQ- personer skulle få erkännande i Judiska församlingen. Som rabbin ledde han Stora Synagogan i Pridetåget och han vigde även det första samkönade paret i Stora Synagogan.

Alex Bochovic, medlem i judiska församlingen och aktiv i HBTQ- frågor, minns den förra rabbinen:

- David Lazar var en rabbin med starka åsikter. Jag tror att det var många fler som började engagera sig just på grund av honom. Han är en emotionell person som aldrig hade långt till tårar.

8

Han omfamnade alla - kristna, muslimer, ateister… Hela synagogan blev fullsatt. Många som inte känt sig välkomna tidigare kände sig välkomna nu.

Enligt min mening var det en stor förlust när han slutade i augusti 2013. Men nu måste vi blicka framåt.

2014 var första gången som representanter för hela den judiska församlingen deltog i Pride, inte bara judar som hörde till den Stora Synagogan som deltagit sedan 2012. I tåget gick församlingens ordförande i spetsen, sedan banderollen och sist deltagarna.

- Det var jättebra på det stora hela. Delvis var det en obehaglig upplevelse.

Gazakriget pågick som häftigast så reaktionerna var olika. Antisemitismen visade sitt fula tryne och sektionen utsattes för glåpord från vissa i publiken, men vi fick även applåder.

Stora Synagogan har nu en ny rabbin och kantor. Båda kommer att delta i Pride och vägen är öppen för fler vigslar av samkönade par. Det är inte särskilt dramatiskt att vara HBTQ-person i Judiska församlingen. Det är en ickefråga.

Att hela församlingen som enhet deltar i Pride visar på normalisering.

9

Den Judiska Församlingen i Stockholm - intervju med Lena Posner Körösi

Sedan 1775 när den första juden Aaron Isaac kom till Sverige har det funnits en judisk församling i Stockholm. Idag finns det ungefär 20 000 judar i Sverige varav 8 000 bor i Stockholm. Av de 8 000 judarna är cirka 4 000 medlemmar i Stockholms judiska församling. Intressant är att när den stora synagogan i Stockholm byggdes 1870 fanns det plats för över 1000 personer trots att det bara fanns 300 medlemmar. Detta visar att den judiska församlingen var ett visionärt projekt redan från början. Utöver församlingen i Stockholm finns det även en judisk församling i Göteborg och en i Malmö.

Församlingarna har sina rötter i Europa och majoriteten av medlemmarna idag är flyktingvågor från före och efter andra världskriget, från 1950-talet när judarna flydde från Polen, samt efter att Berlinmuren föll. I modern tid har den judiska församlingen i Stockholm fått tillskott av judiska familjer som ”flytt” från antisemitismen nere i Malmö. Till skillnad från nästan alla de andra europeiska församlingarna så var Sveriges församlingar de enda som växte efter kriget.

Medlemskapet i judiska församlingen innebär att man betalar sin medlemsavgift varje år och att man får ta del av församlingens alla olika tjänster.

10

Ordet församling är dock lite missvisande i det här fallet eftersom majoriteten av medlemmarna inte är troende och därför inte kan jämföras med t.ex. den kristna församlingen. Anledningen till att man är medlem är att man tillhör det judiska folket och har gemensamma traditioner, samt att man delar samma historia.

Judarna är väldigt integrerade i samhället och oftast välutbildade. Detta skiljer sig från de andra minoriteterna i Sverige. Därför ser den judiska församlingen i Stockholm till att samarbeta med de andra minoriteterna i Sverige för att hjälpas åt och bilda opinion i gemensamma frågor som kan bidra till att skapa ett så öppet, välintegrerat och fördomsfritt samhälle som möjligt.

Om man kort ska beskriva den judiska församlingen i Stockholm kan man beskriva den som mycket aktiv. Församlingen har cirka 30 anställda på hel och deltid och man skulle kunna likna den med vilken stad eller kommun som helst i Sverige. Det innebär bland annat att man tar hand om sina medlemmar från den dagen de föds, till den dagen de dör och att det finns tjänster och service för dig oavsett var i livet du befinner dig. Församlingen i Stockholm har allt ifrån dagis, skolor, ungdomsföreningar till ålderdomshem, en egen begravningsverksamhet, kuratorer och mycket annat. Dessutom finns det tre synagogor, två mindre ortodoxa som är lite mer traditionella och en tredje större som är lite mer liberal.

11

Vad är det då som skiljer Stockholms församling från Göteborgs och Malmös församling? Jo, det är just den delen att man fokuserar mer på det sociala och även på det kulturella istället för den religiösa delen. Stockholms judiska församling är också väldigt demokratisk och man tar hänsyn till vad medlemmarna vill ha och vill se mest av. Vart tredje år har man val där man röstar fram olika partier och olika ministrar precis som i ett riksdagsval. Ett parti kan stå för en mer traditionell församling och ett annat för en mer kulturrik församling och beroende på vad medlemmarna väljer så följer man det.

12

Adas Jisrael – en mötesplats på Söder Synagogan på Södermalm, Adas Jisrael, ligger i ett gammalt hus på S:t Paulsgatan 13, inrymd i en lokal som en gång var Stockholms första biograf.

Församlingen grundades 1871 av rabbinen i Stora synagogan, doktor Lewysohn, som också var ordförande i föreningen Rodef Chesed - rättfärdighet och godhet – en organisation som arbetade med välgörenhet för fattiga judar i Stockholm.

Initiativet till den lilla synagogan på Söder tog Lewysohn eftersom de invandrande fattiga judarna bodde på Södermalm och i Gamla stan. De kom från Ryssland och Baltikum och kände sig inte riktigt hemma i den stora tjusiga synagogan på Wahrendorffsgatan som byggts av en äldre generation judar sedan länge svenska, och som öppnats året innan.

Det förra seklets judar från Östeuropa samlades först i en synagogan på S:t Paulsgatan 17 men 1917 växte församlingen och man flyttade då till nuvarande adress på S:t Paulsgatan 13.

Senare på 1900-talet invandrade fler judar från Tyskland och Polen som också

13

kom för att bosätta sig på Söder. Då var det flyktingar från andra världskriget.

Fattigdomen var svår men man hjälpte varandra och fick på så vis livet att fungera.

14

Heckschers stiftelse År 1911 genomdriver Sofia Heckscher bygget av Klippgatan 19, även kallat "judehuset". Denna byggnad kom att fungera som en fritids- och möteslokal samt som bostäder för judiska flyktingar ända fram till 1945. Stiftelsen gav också en gratis måltid om dagen till de judiska barnen under läsåret.

När huset blev färdigt år 1913 och folk började flytta in, växte gemenskapen i huset. De hjälpte varandra när det behövdes. Till exempel fanns det alltid någon som kunde donera kläder och skor till behövande.

På 1960-talet ändrade stiftelsens styrelse ändamålet för organisationen. Nu får man möjlighet att hjälpa till med mer än bara bostäder. Stiftelsens uppgift blev att främja sociala och samhällsnyttiga ändamål med judiskt innehåll. Under många år därefter engagerade sig stiftelsen i "Judiska Pensionärshemmet" och i judisk barn- och ungdomsverksamhet.

I början av 2000-talet var det återigen dags för förändring. Man insåg att det var Baltikums judar som behövde hjälp. Detta resulterade i ett omfattande och flerårigt projekt kallat Jeladim Shelanu/Våra barn – att hjälpa judisk ungdom i Estland.

15

Ett samtal med Ricki Neuman om judendomen i Stockholm i historia och nutid.

Religion är inte bara tro och tradition. Till varje religion hör en kultur och med den kulturen ett förhållningssätt till livet.

Hur ska man då urskilja det som är det viktigaste inom en tro. Det man vill förmedla till de människor som står utanför och säger: "det här är det jag står för, det här vill jag dela med er!"

Aron Isaac är den första juden som kommer till Stockholm. Det är 1700-tal och den första gruppen judar söker modernitet, en plats där man har chansen att skapa något eget och bli en integrerad medborgare. Man söker stadsliv. Innan dess har judarna, under franska revolutionen, släppts från de ghetton där de varit tvungna att bo. Alla ska bli medborgare och bidra. Judarna har med sig ett bra bagage. De är vana vid att anpassa sig, kan många språk och är flexibla.

De bosätter sig på Östermalm och blir snabbt accepterade i Stockholm. Många startar egna företag som till exempel NK. Den judiska församlingen heter under denna tid mosaiska församlingen. Det gör den fram till 1980.

16

Runt 1850 kommer en ny grupp judar. Majoriteten av dessa är lågutbildade och fattiga. De är egentligen på väg till Amerika, men bosätter sig på Södermalm.

Det uppstår spänningar mellan judarna på Östermalm och de som nu bor på Södermalm. Den första gruppen judar blir rädda att den andra gruppen ska rikta negativt ljus mot de svenska judarna.

Under den här tiden byggs judehuset på Klippgatan på Södermalm. Där kan de fattiga judiska barnen gå i skola. Efter skolan får de en smörgås och ett glas mjölk. Pojkarna får lära sig snickra och flickorna får lära sig att sy. I judehuset finns det också vattentoaletter. Detta lockade de icke-judiska barnen på Södermalm att besöka huset och spola några gånger.

Vid denna tid är judarna i Stockholm uppdelade i två huvudgrupper: reformjudar som bor i norr och ortodoxa judar som bor i söder. Man byggde en synagoga på Södermalm och en på Östermalm. Men snart började man också bygga små synagogor, så kallade shuls, och i och med det skapades fler förgreningar bland judarna i Stockholm.

Det har aldrig tidigare funnits så många olika grupper judar i Stockholm som det gör idag och med denna splittring följer också en viss osäkerhet. Hur ska man hålla ihop? När man idag ser på de svenskar som kom till Sverige med den 17

första gruppen judar på 1700-talet så finns det nästan ingen som är praktiserande jude. Men även bland ättlingarna till de ortodoxa judar som kom i slutet av 1800talet finns det få som numera är starkt troende.

Vad beror detta på? Vissa menar att samhället idag inte värderar religion på samma sätt som förr och att detta är den främsta orsaken till varför så många unga inte är religiöst aktiva. Andra tror att det beror på att man i skolundervisningen ofta skildrar judar som offer och judendomens historia som en historia präglad av misär och att detta då bidrar till att unga inte känner sig lockade att vara praktiserande judar.

Det finns därför numera många program för att engagera unga judar. Ett av dessa är chabad-centret i Stockholm. Detta center grundas på chabadlubovitch rörelsen och leds av en ortodox man vid namn Chaim Greisman. Här vill man försöka dela information och hjälpa unga att få en uppfattning om vad judendomen innebär, vem skaparen är och hur viktig varje människa som skapelse är. Chaim Greisman har också fått med sig många unga genom att blanda in mycket kultur i kunskapen.

Men religion är ju inte bara en tro och kanske är det just därför inte så viktigt om dessa ungdomar firar sabbaten eller äter kosher. Det viktigaste kanske är 18

kunskapen och förhållningssättet. Att man är medveten om sin historia. Att man fortsätter att sprida kunskapen, men också att man fortsätter uttrycka de värderingar man tagit med sig från sin religion och att man på så sätt fortsätter att ge liv till sin kultur.

Judiska Muséet Litet, nätt. Inga pompösa skyltar som gör det omöjligt att missa att man kommit rätt. Inte heller en stor, häpnadsväckande ingång som gör att man tappar andan.

Ingen enorm utställning, där man lätt kan tappa bort sig bland rummen. Vissa museer behöver inte detta. Det judiska muséet är ett av dessa. Alla känslor rörs om, alla tankar samlas vid en enda punkt; det judiska folkets fantastiska historia – i smärta och glädje.

Judiska Museet i Stockholm grundades av Viola och Aron Neuman 1987 och ligger på Hälsingegatan 2. Att hitta dit var inte helt lätt. Den lilla skylten som talar om att huset rymmer ett museum är så diskret att den är lätt att missa. En trevlig kvinna välkomnade oss hjärtligt när vi kom in. Vi var ensamma i muséet vilket man kanske kan vänta sig klockan tolv på en fredag. Tack vare detta fick vi en personlig visning av alla de föremål som fanns att se.

19

Den pågående utställningen finns i ett rum format som en Davidsstjärna. Där såg vi en utställning som hette ’’En framgångssaga’’ och som handlade just om judarnas inflytande i Stockholm och i hela Sverige. Vi fick veta hur judar hjälpte till att bygga upp det moderna Stockholm som vi idag lever i.

Man fascinerades verkligen av de olika föremål som museet ställer ut. Antika Torahrullar, vackra ljusstakar och andra judiska föremål som används i traditionen och religionen. Museibesökaren blir också påmind om den förföljelse som det judiska folket varit utsatt för genom tiderna. Det var en gastkramande upplevelse.

Särskilt minns vi passen som Raul Wallenberg gjorde för att rädda judar ut ur Ungern och smycken gjorda av tandborstar i nazisternas koncentrationsläger.

20

Synagogan på Nybrogatan – räddad undan nazisterna Under kristallnatten som bröt ut natten till den 10 oktober år 1938 förstörde tyska nazister mängder av judiska affärer, hus och föremål i olika delar av Tyskland. En synagoga som fantastiskt nog klarade denna natt är den synagoga som idag ligger på Nybrogatan 12. Den låg från början på Heinrich-Barth Strasse i Hamburg. Anledningen till att den klarade sig var att den låg i ett hyreshus och nazisterna ville inte förstöra tysk egendom eller saker som tillhörde tyskar. Det blev denna synagogas räddning.

Under våren år 1939 kunde man se högar av brädor i Stockholms frihamn. Det var inte skräp utan en av de märkligaste exportaffärer under nazisttiden. Det var synagogan från Hamburg som efter kristallnatten packats ned och låg och väntade på en ny hemvist i Hamburgs hamn. En man vid namn Dr Joseph Carlebach bestämde sig för att hitta en trygg hamn åt den nedmonterade synagogan. Han kontaktade sin vän Hans Lehmann i Stockholm. Carlebach och Lehman lämnade in en ansökan till tyska myndigheter för att få transportera synagogan till Sverige. I ansökan skrev man att frakten skulle bestå av gammalt bohag och virke.

När byggnaden sedan anlände till Stockholm såg inte frakten ut som när den skickades. Tyska hamnarbetare hade ristat in hakkors i Torahrullar, bänkar och 21

paneler. Byggnaden fick därför restaureras av skickliga snickare som återställde bänkar och skåp så att synagogan skulle kunna byggas upp igen.

Men det var inte bara en restaurering som krävdes för att få igång verksamheten. Man behövde också en rabbin. En norsk rabbin vid namn A.I Jacobson som nyligen flytt från Norge, då tyskarna ockuperat landet i april år 1940, hade kommit till Sverige. Man beslutade att bygga upp synagogan från Hamburg under hans ledning.

Dr Joseph Carleback

År 1940 stod synagogan klar på Linnégatan 20 och den invigdes samma år. Representanter från många olika församlingar och institutioner var närvarande.

Invigningen blev en gripande festhögtid samtidigt som det pågick krig runtom i världen. Synagogan blev en ljusglimt under andra världskriget. Den blev också en viktig punkt för flyktingar som kommit och skulle komma till Sverige.

22

Hans Lehmann

Denna lilla ortodoxa synagoga med en helt unik historia låg först på Linnégatan 20, flyttades sedan till Biblioteksgatan 4 och kom till sist till Nybrogatan 12 där den finns idag.

Sabbat

Sabbaten är den heliga vilodagen. Gud vilade på den sjunde dagen och människan vilar också eftersom inget arbete som vi har kan vara viktigare än det som Gud hade.

Ofta tar vi människor helgen för given och tänker inte på att en ledig dag i veckan förr var otänkbart. Men sabbaten påminner det judiska folket om friheten och sabbaten befriar från vardagens bekymmer och skyldigheter.

Sabbaten börjar fredag kväll. Innan aftonstjärnan tänds förbereds en festlig måltid.

Innan middagen börjar kan man fira en ganska kort gudstjänst i synagogan. Väl hemma tänds de två sabbatsljusen av kvinnan i huset och efter det läser mannen Kiddush, en bön över vinet. Före middagen ber man också över två bröd Challa. Efter måltiden läser man Birkat HaMazon, ungefär en bordsbön. På lördagen är det sedan gudstjänst i synagogan. Resten av dagen kan man

23

exempelvis studera Torah, prata, vila eller gå promenader. Sabbaten tar slut på lördagkvällen när tre stjärnor är synliga.

Pesach En ljuv doft av osyrat bröd och en varm gemenskap sprids i huset när Pesach närmar sig Pesach firas i åtta dagar till minne av uttåget ur Egypten. Exodus - uttåget ur Egypten - berättar om hur Gud genom Mose befriade sitt folk ur slaveriet i Egypten.

I 3 000 år har man kommit ihåg händelsen och det är mycket som ska förberedas innan man kan fira tillsammans med sin familj och släkt. Under de två första kvällarna äter man en rituell så kallad sedermåltid. “Seder” betyder ordning, och den speciella ordning som man följer under Pesach finns beskriven i den judiska boken “Hagada”.

24

Måltiden börjar med en välsignelse där man dricker ett glas vin. På festbordet står ett sederfat där man har olika rätter som är symboliska och som påminner om slaveriet och flykten ur Egypten. Det viktigaste på bordet är “matsa”, det osyrade brödet som representerar det bröd som bakades i hast när det judiska folket skulle lämna Egypten.Vid flykten hann man inte jäsa brödet och det är därför traditionen att äta osyrat bröd under Pesach finns. Pesach kallas därför också för “det osyrade brödets högtid”.

Barnen har en speciell betydelse under Pesach. Under sederkvällarna får det yngsta barnet i familjen ställa frågor om högtiden och familjen svarar på barnets frågor. Man läser också om uttåget ur Egypten och man sjunger och gläds åt att Gud gett folket frihet.

Pesach är också en hyllning till våren och livet. Den som deltar i festen minns en resa från slaveri till frihet och blir även påmind om att människans frihet kräver ansvar.

Osyrat bröd

25

Bat Mitzvah Bat Mitzvah är en judisk högtid som finns för att fira att en flicka håller på att bli kvinna. Hon firar Bat Mitzvah när hon uppnår sin religiösa myndighetsålder vid 12 år, vilket är ett år tidigare än pojkarna, eftersom flickor mognar tidigare.

För pojkarna kallas det Bar Mitzvah.

Flickan är själv i fokus hela dagen. Hon är fint klädd och firar oftast tillsammans med släkt och vänner. Flickan börjar dagen genom att gå till någon som arbetar i synagogan för att ta reda på vad hon ska framföra senare under gudstjänsten i synagogan. Det innebär ofta att hon sjunger Haftara (judiska texter på hebreiska), och läser ur Torah, judendomens heligaste skrift.

När gudstjänsten är färdig ropar alla "Mazel tov!", och gratulerar att flickan har klarat det.

När alla har gratulerat har man kiddush, precis som efter varje judisk gudstjänst, där man fikar och dricker välsignat sött vin.

Senare på kvällen börjar festen som pågår hela natten med middag och folk som håller tal, med dans och band som spelar klezmer.

26

Josef Sachs & NK En färgstark person i den judiska församlingen som betytt mycket för Stockholm var Josef Sachs. Sachs beskrivs ofta som en visionär med många nya idéer. Han öppnade flera varuhus i Sverige och utomlands och arbetade för att förbättra sina anställdas villkor. Tillsammans med sin syster Alice Thiel grundade han det Sachsska barnsjukhuset och i hans stora varuhus, NK, lät han installera Stockholms första rulltrappa.

Josef Sachs var även inflytelserik, bland annat som svensk förhandlare i Sveriges in- och utrikespolitik under första världskriget. Under hela sitt liv arbetade han emot de antisemitiska lagar som fortfarande fanns kvar i 1900talets Stockholm och som begränsade honom som judisk företagare i Sverige.

Josef Ernst Sachs föddes den fjärde januari 1872 i Stockholm och dog den tjugotredje juni 1949. Efter att ha bedrivit handelsstudier i England och Frankrike reste Sachs hem till Sverige för att efterträda sin far Simon Sachs och ta över familjeföretaget Joseph Leja i Stockholm. Sachs som varit i Amerika hade upplevt de stora varuhusen som börjat växa fram i USA och 1902 bestämmer sig Sachs och K.M Lundberg som har affär vid Stureplan, att slå ihop sina företag för att skapa ett nytt internationellt varuhus. Det Nordiska Kompaniet bildas!

27

År 1915 flyttade NK in i en ny byggnad, som Sachs låtit uppföra på Hamngatan. Där ligger varuhuset fortfarande och om du detta år befinner dig på NK så vet att det stora varuhuset detta år fyller 100!

“Josef Sachs grundade Nordiska Kompaniet 1902 och hade redan då en tydlig ambition. Varuhuset NK skulle vara en kommersiell och kulturell teater – en scen för samtiden. Måhända är det storslagna ord, men de genomsyrar fortfarande allt NK gör”, skriver NK på sin hemsida.

28

Sachs och NK-ledningen var nytänkande och låg ofta steget före lagstiftarna i dåtidens Sverige. De hade en simpel strategi: om NK satsar på de anställda så satsar de anställda på NK. NK introducerade skriftliga kontrakt med de anställda som innehöll uppgifter om lön, uppsägningstid, semester och andra förmåner.

Förmåner som nästan aldrig var självklara på den här tiden. Styrelsen på NK arbetade även för att utveckla de anställdas pension och startade en sparkasseförening som sedan ombildades till en pensionskassa.

En av Josef Sachs största bedrifter är vid sidan om olika affärsverksamhet att han tillsammans med sin syster Alice Thiel grundande Sachsska barnsjukhuset år 1902. Ett sjukhus som fortfarande finns och som aldrig hade kunnat komma till utan de generösa donationerna från familjen Sachs.

I artikel “Från Leja till NK” i boken “Det judiska Stockholm” blir Josef Sachs hyllad av Magdalena Ribbing. Hon berättar att "Josef Sachs var en internationell personlighet. Hans vyer sträckte sig utanför de svenska gränserna. Han reste ofta och med glädje. Hans diplomatiska förmåga togs många gånger i anspråk av regeringen; han var exempelvis den som fick resa till Ryssland direkt efter revolutionen 1917 och förhandla med den nya regimen om ett svenskt handelsavtal.”

29

Thielska Galleriet Thielska Galleriet ritades av arkitekten Ferdinand Boberg speciellt med tanke på Ernest Thiels storslagna konstsamling som innehåller konstverk av de mest framträdande konstnärerna i början av 1900-talet. De hörde alla till Ernest Thiels vänner. Galleriet öppnades för allmänheten år 1926 och sedan dess kan alla gå till Thielska och se konstverk av bland annat Bruno Liljefors, Anders Zorn och Carl Larsson.

Ernest Thiel var mannen som byggde konstmuseet. Huset på Djurgården var från början också hem åt den mycket förmögne bankiren Thiels familj. Thiels stora intresse för konst och litteratur gjorde hemmet till mötesplats för många av det förra sekelskiftets konstnärer och författare.

30

Ernests föräldrar; Jacques Thiel och Fanny Thiel immigrerade till Sverige i mitten av 1800-talet. Ernest papa, som också hette Ernest, var katolik från Belgien. Han träffade Fanny som var judinna från Tyskland och år 1859 föddes Ernest I Norrköping.

Ernest och hans bror Arthur uppfostrades enligt judisk ortodox tradition.

Familjen flyttade till Stockholm och började umgås med liberala judiska familjer. I Stockholm träffade sönerna sina framtida fruar. Arthur gifte sig med judinnan Alice Sachs vars broder startade Nordiska Kompaniet och Ernest gifte sig med judinnan Anna Josephson som var bror till konstnären Ernst Josephson.

I samband med äktenskapet fick han nya umgängeskretsar av affärsmän och träffade bland andra Karl Otto Bonnier som var Annas svåger. Men Ernest Thiel trivdes inte I de borgerliga kretsarna utan kände sig mer hemma i den konstnärliga världen.

Thiel var inte helt lycklig i sitt äktenskap. Han förälskade sig i sitt hembiträde Signe Maria Hansen och begärde skilsmässa från Anna. Tillsammans med Signe-Maria utvecklade han ett stort konstintresse. Han började umgås med landets främsta konstnärer och författare och samlade på sig dussintals tavlor från sina vänner.

31

Ernest och Signe-Maria flyttade till en 10-rums stor lägenhet på Strandvägen i Stockholm, men de växte fort ur den. Väggarna var täckta av hans tavlor och de var tvungna att hänga upp tyger för fönstren, så att de kunde hänga tavlor även där. En av Thiels nära vänner var arkitekten Ferdinand Boberg. När han fick se deras överfyllda lägenhet erbjöd han sig att rita en villa där tavlorna kunde visas upp och få rättvisa. Efter det började de planera byggandet av Thielska Galleriet.

Thiels huvudidé var att villan skulle ha två stora salar med väggar täckta av konstverk. De blir belysta av dagsljus från ett stort glastak. Hans viktigaste ägodel - dödsmasken av Nietzsche - fick en alldeles speciell plats i centrum av tornrummet. När huset nästan var färdigbyggt insåg Thiel att de behövde mer plats till deras konstverk, så han bad i sista minuten Boberg att lägga till en sal i ritningarna. Den blev uppkallad efter konstnären Edvard Munch och där hänger idag framförallt tavlor av franska konstnärer som Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec och Edouard Vuillard.

Thielska galleriet var också designat för stora fester. Signe-Maria var en karismatisk kvinna vilket gjorde henne både älskad och avundad. Till festerna kom de mest framträdande och förmögna bland författare, konstnärer och skådespelare. När galleriet invigdes år 1907 hölls den mest omtalade festen 32

– Rosenmaskeraden. Under festen var huset helt utsmyckat I rosentemat.

Väggarna var täckta med färska rosor och från övervåningen strödde vaktmästaren ner kronblad över alla gäster. Äktenskapet med Signe-Maria tog så småningom slut och under det första världskriget förlorade Thiel det mesta av sin förmögenhet. För att kunna betala sina skulder var han tvungen att sälja sitt hus med alla konstverk till staten. År 1926 öppnades Thielska Galleriet för allmänheten. Ernest Thiel ligger begravd i husets trädgård.

33

Intervju med Jackie Jakubowski ”Om inte alla håller med om det jag publicerar, och det väcker debatt, har jag lyckats med mitt jobb” Orden är Jackie Jakubowskis, chefredaktör för kulturtidskriften Judisk Krönika sedan 35 år men nu i juli lämnar han sin redaktörsstol vidare till en yngre generation.

Vad gör du egentligen som chefredaktör på Judisk Krönika?

Jag gör en tidning. Från början till slut. Jag gör allt från att knäcka idéer till att skriva själv, men framförallt hittar jag kunniga skribenter som skriver bra.

Samtidigt letar jag efter bilder och illustratörer. Jag har massvis med lådor på mitt kontor och när jag skrivit ner idéer till artiklar lägger jag dem där. Då har jag påbörjat tanken. Sen får de ligga där och gro, jäsa till sig tills de blir mogna att faktiskt bli en artikel.

Hur känns det att sluta nu efter 35 år?

Det är spännande, jag måste hitta något annat att sysselsätta mig med, man börjar liksom om från start igen. Det kommer också att bli spännande att få läsa Judisk Krönika när jag inte har en aning om vad som kommer på nästa sida. Jag kommer att få upptäcka tidningen på nytt.

34

Hur tror du att tidningen påverkas av att det är just du som är redaktör?

Det är klart att den påverkas eftersom jag är ensam på redaktionen. Faktum är att jag helt enkelt tar upp det som intresserar mig. Det är ett otroligt lyxigt jobb på det sättet.

Den judiska kulturen – det finns hur mycket som helst! Eller som man kan säga ”det som finns under det judiska paraplyet tar aldrig slut”. Jag skulle kunna fylla ett helt nytt nummer varje vecka. Judisk Krönika är en liberal tidning. Det har den varit sen den grundades 1932. Liberal i betydelsen att man värnar om yttrandefriheten. Att jag som redaktör kan uttrycka mina egna åsikter och att folk sedan ska kunna konfrontera mig för dem är en liberal tradition som alltid funnits inom tidningen. Den första artikeln i tidningen är alltid en ledare där jag tar ställning till olika ämnen som jag tycker är viktiga. Jag vill väcka debatt och få folk att tänka. Om alla skulle vara nöjda med allt skulle jag bli misstänksam och känna att jag misslyckats. Vi har en liberal syn även på religion.

Skriver ni någonsin religiösa artiklar?

Ja det gör vi, men från ett kritiskt perspektiv. Inte ett kritiserande, men vi granskar och tolkar texter och historier. Jag menar att det som framför allt kännetecknar den judiska traditionen, oavsett om den är sekulär eller religiös, är 35

viljan att alltid problematisera ämnen. Att ifrågasätta, att inte nöja sig med bara ett svar. I själva verket är det det som är det mest judiska enligt min uppfattning.

Att alltid försöka se saker från olika håll och ifrågasätta. Om vi tar Talmud som exempel – det är kommentarer till de judiska texterna, till Torah. Inom judendom läser man inte bara de religiösa texterna, man studerar dem. ”Ok nu har vi läst texten, men vad betyder den?” Man läser alltid i par, och du ställs omedelbart till svars för vad du tycker. Utifrån den traditionen skriver vi många artiklar. Den behövs också för att föra en intern debatt inom den judiska gruppen. Det finns något slags medvetande om att man tillhör en etnisk eller kulturell minoritet. Det är egentligen inte så mycket en religiös grej. De flesta svenska judar är inte särskilt religiösa. Jag själv kommer från en mycket ateistisk familj, där vi inte firade några judiska högtider. Vi hade mer en judisk kulturell gemenskap.

Antisemitismen och rasismen växer sig starkare. Men den har funnits under lång tid. Har du märkt någon skillnad under de 35 år du varit redaktör?

Antisemitismen har liksom alltid funnits där. I kristendomens historia talar man om judar som Kristi mördare, och man använde judar som propaganda. Genom att förfölja judar visade man på att ”såhär går det om man väljer fel religion och sviker Gud”.

36

Så antisemitismen har alltid funnits, men inte i den utsträckningen som det är idag. Och förr var den inte lika hotande och hatande som nu. Sedan attentaten i Paris har vi haft vakter utanför Stockholms Stora synagoga, judiska församlingen och den judiska skolan. För det som hände i Paris kan hända här också. Man vet ungefär vilken slags personer som utför de här dåden. Det är jihadister som varit på studieresor i Irak och Iran, och de finns här i Sverige också. Man räknar med att det rör sig om cirka 300 personer som är beredda att döda och själva dö för sin religion.

Det finns fördomar mot judar kvar i den muslimska världen, i arabvärlden. Det är inte så konstigt, för de som kommer hit, de kommer från miljöer där antisemitismen är en självklarhet - man hatar judar. Men föreställ dig att du aldrig tänkt på något annat sätt, att du aldrig hört några andra åsikter, hur skulle du kunna avfärda det då? Det är inte så att muslimer är födda antisemiter. De blir det för att de blir lärda att vara det. Det har man börjat prata mycket mer öppet om idag.

Det blir lätt att det bara handlar om Förintelsen, krig och antisemitism när man talar om judendom. Det tycker jag är tråkigt, för det är en så liten del. Man missar ofta allt det fantastiskt fina och bra med kulturen och judendom.

37

Hur är synen på feminism och kvinnan inom judendomen?

Det är en fråga som är väldigt svår att besvara eftersom det beror helt på vem du frågar.

Inom judendom finns så många olika inriktningar: Ortodoxa, liberala, konservativa och en mängd olika förgreningar, och sen finns det ateistiska judar.

Så det beror på från vilken inriktning man svarar. Min egen inställning är liberal, och den har jag fått kritik för. Det är bara en liten grupp som kritiserar, men de är å andra sidan alltid högljudda.

SHALOM! önskar Södra Latins klass Musik 1B våren 2015!

38

Denna bok har kommit till under KUL1415 – Kulturår för barn och unga i Stockholm 2014–2015. Syftet är att barn och unga ska ha roligt, få upplevelser och inspiration som ger nya vägar för lärande, nyfikenhet och engagemang.

I Stockholms förskolor och skolor är kultur ett viktigt inslag i lärprocesserna.

På www.kulan.stockholm.se erbjuder kulturlivet en stor mängd aktiviteter varje år.

Tryck: Edita Bobergs AB