V222stertorpsskolan 3b sagoboken f333r de modiga och envisa

Sagoboken fĂśr de modiga och envisa.

Inspiration: Slottet av is.

Pippi LĂĽngstrump

När min mormor dog för 3 år sedan fick jag ärva en sagobok av henne, den hade hon haft när hon var barn. Att det inte var en valig sagobok skulle ta ett tag för mig att upptäcka.

På framsidan kunde man se bokens titel även om alla bokstäver inte fanns kvar längre.

Sagor för de modiga och envisa hette den.

Konstigt namn tycket jag och la den åt sidan.

I början var jag arg på sagoboken för det kändes som den påminde mig om att mormor var död.

Men en dag när jag var hemma från skolan och var sjuk så började jag bläddra och läsa i den. Sagoboken var tung och sliten, vissa sidor fattades.

Jag slog upp en sida där det var en bild som föreställde en lila tidsmaskin , hur jag kunde veta att det var en tidsmaskin var för att det stod med hieroglyfer att det var en tidsmaskin. Min mormor hade lärt mig att tyda hieroglyfer. Mormor hade lärt sig de när hon bodde i Egypten.

Min mormor studerade till arkeolog i Egypten när hon var i 20-års åldern. Hon arbetade sen som arkeolog över hela världen , min mormor dog när jag var 7 år.

Hon var en fantastisk mormor som berättade om alla sina äventyr , min mormor var nog modigast i världen men det var också det som blev hennes död.

Hur hon dog har jag aldrig fått veta. Mamma säger att jag är för lite för att höra. Mormor dog när hon var 55 år och jag saknar henne så det gör ont.

Sagan om tidsmaskinen var skriven av en man som hette Omar han var uppfinnare på 60-talet . Han berättade att han ville förändra välden för att göra den bättre.

Han skrev sagan år 1963 när han var 52 år. Omar hade byggt 100-tals tidsmaskiner innan han hittade en som fungerade. Omar var väldigt envis och gav aldrig upp. Redan som barn uppfann han saker han behövde.

Omar hade bott på ett barnhem hela sitt liv. Han trivdes inte där och ville hela tiden hitta på sätt för att kunna ta sig därifrån och det var så han blev uppfinnare.

Plötsligt blir jag avbruten i mitt läsande för att mamma ropar på mig att det är mat.

Jag vill egentligen inte ha någon mat , men mamma säger att det är min favoriträtt lasagne och då känner jag mig lite hungrig.

Jag och mamma sätter oss och äter och jag berättar att jag saknar mormor. Jag ber mamma berätta lite om mormor. Mamma frågar vad jag vill veta och jag berättar att jag är nyfiken på varför hon blev arkeolog och hur hon dog.

Mamma berättar att mormor blev arkeolog för att hon tycker om att ta reda på och gräva efter spår om och hur människor och djur levde förr i tiden.

Mormor var också väldigt äventyrlig och ville att livet skulle vara spännande och lite farligt.

Jobbet som arkeolog passade henne bra då hon fick resa runt jorden och besöka platser som hon kunde gräva fram en historia ifrån .

Plötsligt blir mamma allvarlig och säger: - Jag har inte berätta det för dig förut men mormor dog på ett av sina äventyr , hon blev biten av en kungskobra när hon var och arbetade vid Solpyramiden i Egypten.

Min mormor var väldigt modig och utsatte sig ofta för faror men ormar var hon rädd för. Kungskobran i Solpyramiden rådde hon inte på.

Plötsligt kommer jag att tänka på sagoboken.

-mamma , jag måste visa dig en sak !

Säger jag , och så springer jag upp för att hämta sagoboken.

När mamma får se boken så höjer hon på ögonbrynen och ser förvånad ut.

- Vad har du fått den där gamla boken ifrån ?

- Mormor gav den till mig några månader innan hon dog , hon ville att jag skulle ha den och hon sa till mig att jag skulle ta väl hand om den för jag kanske behöver den i framtiden.

Jag öppnar och visar mamma berättelsen om uppfinnaren Omar och den lila tidsmaskinen.

Mamma skrattar till och tycker att det verkar vara en konstig bok.

Jag sitter och tittar på bilden av tidsmaskinen och helt plötsligt ser det ut som om tidsmaskinen växer framför mina ögon.

När jag lägger handen på bilden känner jag att den blir varm. Jag känner mig helt plötsligt yr och sen försvinner bilden framför mina ögonen.

När jag vaknar upp förstår jag inte var jag befinner mig, runtomkring mig så ser jag bara träd och ett stort ägg som ligger i gräset.

Sagoboken för de modiga och envisa har jag i min hand.

När jag tittar ner ser jag fortspår som är jättestora , när jag vänder mig ser jag nåt som kryper en bit bort. Plötsligt minns jag historielektionerna i skolan och inser att jag befinner på dinosaurernas tid. Jag känner hur marken skakar och hur träden rör sig , helt plötsligt ser jag en t-rex.

Jag ser en buske som jag hoppar in i, när jag tror att jag är säker känner jag att någon äter av busken jag sitter i . Jag vågar inte kolla utan hukar mig ner. När den går därifrån ser jag att det är en diplodicus och en triceratops som äter sin lunch. Vilken tur att dom är vegetarianer tänker jag.

Jag känner att jag måste ta mig här ifrån och jag börjar bläddra i boken efter sidan med tidsmaskinen.

Jag lägger handen på bilden med tidsmaskinen , sekunderna innan den blir varm och växer känns som en evighet. Och känslan av att bli yr återkommer.

När jag vaknar upp nästa gång så hör jag människor och ser hus. Jag ser mig omkring och inser att jag ännu en gång hamnat långt bak i historien men nu på människornas tid.

Jag hör ett galopperande ljud och förbi mig galopperar två skräckslagna hästar med sina ryttare på ryggen. Framför dom springer två andra män .

Jag ser pistoler på marken , hör skott omkring mig och luften är svår att andas i. Jag förstår snart varför . Jag ser ett rökmoln och hör en smäll.

Tanken på att jag befinner mig i ett krig slår mig och jag vill bara komma härifrån.

Jag ser ett hus som jag springer till , jag vågar egentligen inte röra mig men inser att jag måste om jag ska överleva.

När jag kommer in i huset ser jag blodspår på golvet. Jag känner jag mig rädd och lite pirrig. Först tar jag ett steg tillbaka och vill gå därifrån men inser att jag inte har nåt annat val än att gå in.

Det fattas plankor i golvet och dom möbler som finns är bruna och slitna. Eftersom jag inte jag vet om jag är ensam så smyger jag.

Helt plötsligt hör jag ett snyftande och mummel.

Jag ropar : - Hallå , är det någon där?

-Ja jag är här , vem är du ? och vad gör du här?

Får jag till svar.

- Du är i Marakesh som är huvudstad i Handratan , det är krig här så vad gör du här?

Jag närmar mig rummet där en pojken sitter ihopkrupen i ett hörn på det trasiga golvet. Jag ser att han blöder på ena axeln , sen ser jag också att han har nåt som sitter fast i sitt öra. Jag frågar honom vad som hänt med hans axel och han svarar att han ramlat och skrapat upp den i gruset.

Vi börjar prata med varandra och Jag får veta att han heter Omar och att han är 7år. Huset vi är i är ett barnhem som han har bott i.

Men nu är tomt för att alla som bodde där har flytt för att det är krig. Omar blev kvar för han hade inte sin hörapparat på sig när larmet gick på natten. Omar hör nästan ingenting utan sin hörapparat.

Omar visar mig runt i huset och visar mig sin uppfinnarverkstad som han kallar det. Han berättar att han uppfunnit sin hörapparat . Den hjälper honom att höra fast han varit nästintill döv hela livet. Omar berättar att han vill bli uppfinnare .

Precis när han sagt det så inser jag att jag har kommit till slutet av 1800-talet och att det här är Omar som uppfunnit den lila tidsmaskinen som jag sett och läst om i boken. Den som tagit mig hit.

Jag börjar berätta för Omar om sagoboken och om mormor som jag fått den av. Jag visar Omar kapitlet om tidsmaskinen och Omar blir förvånad och har svårt att tro på mig.

Efter att vi har läst boken tillsammans tror han först att det handlar om en annan Omar.

Sen ser vi på bilden av tidsmaskinen och uppfinnaren Omar och då inser han att det är han fast som vuxen.

Han ser det genom att Mannen på bilden har hörapparat och två leverfläckar i pannan precis som han själv.

Vi börjar då läsa Sagoboken för de modiga och envisa och inser att delar av vårt öde och framtid redan är bestämd men eftersom det fattas många sidor och även finns tomma sidor i slutet börjar vi fundera på om det finns nåt som vi kan förändra.

Helt plötsligt ramlar det ur ett kuvert från boken , i det finns ett brev.

När vi läst klart brevet hör vi en stor smäll , och det ramlar ner en träbalk från taket. Vi inser att vi måste sticka därifrån snabbt , men vart ska vi ta vägen ? .

Det är nu vi måste använda vårt mod tänker jag.

Vi börjar leta i sagoboken för att ta oss till nästa ställe . Jag är stressad men tänker tillbaka på hur jag rest i tiden förut.

Jag bläddrar upp bilden med den lila tidsmaskinen och håller hårt i Omar innan jag lägger min hand på bilden. Jag säger till Omar att hålla i mig och att han inte ska vara rädd . Nu ska han få testa sin uppfinning .

Jag känner att bilden blir varm och att jag håller på att svimma.

När vi vaknar upp igen känner vi sand mellan tårna. Vart vi än tittar så ser vi sand.

Omar förstår ingenting men jag förstår att vi är i en öken.

Sagoboken för de modiga och envisa har jag med mig.

Vi tittar oss omkring och ser på långt håll något som sticker upp från sanden, vi börjar gå mot det som sticker upp. När vi gått i flera timmar inser jag att det är en pyramid som vi gått mot. Framme vid pyramiden står det en kamel helt ensam.

Vi börjar leta i sagoboken för att se om det finns någon saga som vi hamnat i. Långt bak i boken hittar vi berättelsen om Solpyramiden.

När vi läser och jag upptäcker att den även handlar om en kvinna som heter Jannika som arbetar som arkeolog. Jannika håller på med utgrävningar och står i boken om hennes stora fynd.

Jag börjar fundera på om berättelsen handlar om min mormor. När vi läser mer noggrant så inser vi att det stämmer. Hela berättelsen finns inte med och vissa sidor är borta.

Berättelsen slutar mitt i med att mormor går in i en pyramid , vad hon inte vet just då är att i just den pyramiden hålls Egyptens mest fruktade kungskobra inlåst. Kungskobran är känd för att bita ihjäl människor och djur.

Den här kungskobran var fruktad av alla Egyptens invånare . Så fruktad att pyramiden vaktades av vakter.

Vi börjar fundera på om de tomma bladen i boken gör att vi kan skiva om mormors öde och rädda henne från kungskobran. Vi måste snabbt ta oss till pyramiden för att stoppa mormor från at gå in i pyramiden.

Men hur ?

Omar tar två pinnar och några stenar. Han gnider stenarna mot varandra så att det tillslut blir gnistor och får då eld på pinnarna som blir till två facklor.

Vi tar sen facklorna springer mot mormor för att få hennes uppmärksamhet och ropar på hjälp.

Först skriker vi : - Mormor ! Mormor !

Men utan reaktion. Jag kommer sen på att hon heter Jannika och börjar skrika hennes namn.

Då reagerar hon och vänder sig om men fortsätter sen att gå mot pyramiden.

Nu gäller det att inte ge upp tänker jag och kommer ihåg vad de stod om envishet i sagoboken. Vi fortsätter att ropa och springa , tillslut kommer jag på att vi ska ropa på hjälp och börjar skrika : - Hjälp ! Hjälp !

Då äntligen börjar mormor att gå mot oss.

När vi möts så hälsar vi på varandra. Jag undviker att berätta om boken för jag tror nog att mormor då skulle tro att vi hade fått solsting och lämna oss ensamma i öknen.

Omar visar sitt sår på sin axel och säger att han gjort illa sig och behöver hjälp.

Mormor tar fram bandage och plåster och plåstrar om Omar.

Jag berättar om kungskobran som är inlåst i pyramiden och att hon absolut inte får gå dit. Just då kommer en vakt förbi och frågar vad vi gör där.

Vi säger att vi tappat bort oss. Han visar oss vägen in till byn. Vi går i några timmar innan vi kommer in till byn. Där borta övernattar vi hos en av mormors vänner.

Vi får mat och vatten att dricka.

När vi vaknar på morgonen så säger jag till Omar att vi måste ta oss hem.

Just då blir vi avbrutna av mormors vän Paris. Omar tittar länge på Paris och jag ser att han känner igen henne.

Han viskar till mig att hon ser ut som han tror att hans mamma ser ut. Han har aldrig sett sin mamma men han liksom känner att dom hör ihop. Jag tittar på dom båda och nog är de ganska lika.

Paris tittar med glittrande ögon på Omar och det ser ut som att hon vill både skratta och gråta. Hon frågar om han verkligen heter Omar, hon vågar knappt tro att det är sant.

Hon säger : - Min son , vad jag har saknat dig och letat efter dig i alla dessa år. Hur kom du hit och vad gör du här?.

Innan Paris får svar på sina frågor så springer en man in och skriker: - Kungskobran har rymt , kungskobran är lös!

Vi inser då att vi måste ta oss härifrån och jag hämtar sagoboken för de modiga och envisa. Jag säger åt alla att komma närmre och hålla i varandra. Innan någon förstår vad som händer så har jag lagt handen på bilden av den lila tidsmaskinen och vi börjar alla känna oss svimfärdiga.

När jag vaknar upp befinner jag mig vid köksbordet och lasagnen står kall på bordet.

Runt omkring mig är det blött , det är mamma som har försökt väcka mig. Hon säger att jag svimmat av och att jag borde gå och lägga mig och vila på soffan.

Just då ringer det på dörren , det är mormor som kommit för att hälsa på.

Hon har med sig mitt favoritgodis och en tidning.

Jag tittar på mamma och sen på mormor. Mamma beter sig som vanligt.

Jag är förvånad , mormor ler mot mig och blinkar med ena ögat .

Blinkningen berättar på ett tyst sätt att hon vet att jag varit utvald och att jag rest genom sagoboken för de modiga och envisa.

Jag blir gråtfärdig av lycka när jag inser att mormor lever. Men detta äventyr blir vår hemlighet.

Jag är hemma några dagar till då jag fått en jobbig förkylning. När jag känner mig piggare och går ut på gården för att leka.

Då ser jag att det håller på flytta in en ny familj . Kvinnan som kliver ur bilen känns bekant och jag ska snart förstå varför.

En pojke springer sedan ut från bilen och jag känner genast igen honom.

När han vänder sig om ser jag att han har en hörapaprat , två leverfläckar i ansiktet och en tröja där det står Omar på ryggen.

Klass: 3B L채rare: Lina Holmgren Skola: V채stertorpsskolan