Läraren 11 2014

1894–2014

120

år

8.5.2014 Nr 11

Tom Ahlfors

Damlin på förslag till OAJ-styrelsen

Inger Damlin, speciallärare från Vörå, efterträder sannolikt i höst Nina ErikssonHolmström i styrelsen för lärarfacket OAJ. Damlin, som var röstmagnet i OAJ-valet, representerar Vasa svenska lärarförening.

Styrelsen för FSL nominerade tidigare tre kandidater för uppdraget. Damlin hade sällskap av Joakim Häggström från Helsingfors lf och Ulf-Johan Sunabacka från Esbo-Grankulla lf. Samtliga har säte i OAJ:s nyvalda fullmäktige. Nina Eriksson-Holmström har suttit i OAJ-styrelsen i sex år och har avböjt omval.

YSI, alltså sammanslutningen för allmänbildande lärare i OAJ, har inför styrelsevalet, som äger rum vid OAJ:s fullmäktigemöte i mitten av maj, förberett valet och föreslår att FSL:s plats bestrids av Damlin. Joakim Häggström föreslås fungera som hennes suppleant.

Nya grunder kan nu kommenteras Vad tänker du om läroplansgrunderna? Nu har du chans att påverka utformningen av de nya grunderna för läroplanerna.

Utbildningsstyrelsen håller i trådarna för arbetet med nya läroplansgrunder för den grundläggande utbildningen och påbyggnadsundervisningen. Utbildningsstyrelsen uppmanar nu alla inom undervisningssektorn att ta ställning till utkastet.

För dig som jobbar som lärare eller rektor är det här en utmärkt chans att påverka undervisningen och skolarbetet. Du har hela paketet på adressen www.oph.fi/startsidan.

Tiden att kommentera utgår den 23 maj 2014. Vem som helst kan kommentera.

Som man sår får man skörda varnar SOOL

Sista natten med gänget

När fullmäktiges ordförande Kerstin Ollandt slog klubban i bordet och avslutade mötet i Vasa den 25 april kl. 14.20, gjorde hon det för sista gången, åtminstone inför denna sammansättning fullmäktigeledamöter. FSL:s kongress om en knapp månad väljer nytt fullmäktige för fyra år framåt. Läs mera om fullmäktigemötet och om Kerstins syn på ordförandeskapet på sidorna 4–5.

Lärarutbildningens resurser är otillräckliga, varnar SOOL, alltså de finländska lärarstuderandenas förbund. I ett uttalande från förbundsmötet i slutet av april anger SOOL att kvaliteten på lärarutbildningen hotar att urholkas pga. universitetens nedskärningar, som på ett brutalt sätt har drabbat lärarutbildningen.

Kontaktundervisning, växelverkan och mångsidiga studieformer har ersatts av boktenter och självstudier. Biämnesstudierna har också beskurits, vilket äventyrar lärarnas bredbasiga färdigheter och kunskaper.

Möjligheterna till mångsidiga IKT-studier har krympt.

Sakkunniga och pedagogiskt kunniga lärare utgör en nödvändighet för att trygga framtiden för undervisningen av barn och unga, säger SOOL i uttalandet.

Koreanskt under

Sydkorea redovisar traditionellt utmärkta resultat i PISA-undersökningarna. Bedömare har upplevt att också Finland skulle ha mycket att lära av Sydkorea och andra asiatiska länder och områden. Kanske det är så? Läs reportaget på mittuppslaget och bedöm själv!

2

8.5.2014 Tom Ahlfors

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Brutal kur Redan när regeringen i slutet av fjolåret framlade sitt strukturpaket, som syftar att minska såväl statens som kommunernas utgifter, stod det klart att också utbildningen och undervisningen drabbas hårt. Regeringen aviserade bl.a. att läroanstaltsnätet inom andra stadiet förnyas strukturellt samtidigt som finansieringssystemet ses över.

Strukturpaketet kan förliknas vid ett skelett, som senare har fått kött på benen. Oron för speciellt utbildningen på andra stadiet var stor, då paketet sjösattes, och tiden har utvisat att oron var befogad.

Det var alltså hiskeliga skräckbilder som ordförande Dan Johansson målade upp då FSL:s förbundsfullmäktige sammanträdde i Vasa nyligen. Johansson hängav sig inte åt spekulationer, utan han redogjorde för konkreta planer som äventyrar många gymnasiers framtida existens. Yrkesutbildningen står i sin tur för en hård bantningskur.

Då talar vi om planer, som har diskuterats i en arbetsgrupp där Johansson har säte. Planerna är vidlyftiga bl.a. såtillvida att man i detta sammanhang laborerar med krav om underlag om 500 studerande för gymnasiers huvudmän i framtiden. Det behöver knappast uttalas att vi talar om ett dråpslag mot många finlandssvenska gymnasier. Men det handlar för all del inte om en specifik finlandssvensk utmaning, utan det finns också många små gymnasier i finska Glesbygdsfinland. Operationen riktar sig därmed mot hela gymnasieutbildningen och dess karaktär.

Räknenissarna på finansministeriet utgår från stora kostnadsnedskärningar utan att desto mera sysselsätta sina huvuden med konsekvensbedömningar. Nu behövs en kraftsamling för att mota denna kamrersdiktatur och påminna om andra stadiets bärande roll i en situation, där ledande politiker gärna svänger sig med sloganer om att vårt lands internationella konkurrenskraft vilar på en grund av välutbildade medborgare.

Jämsides med denna attack pågår översynen av gymnasiets läroplansgrunder, som också kan visa sig bli en förrädisk fälla för speciellt små gymnasier. Valfriheten ska ökas, vilket utgör en svår utmaning för många gymnasier med begränsade resurser. Är då hoppet ute och kampen över? Nej, snarare kan man tala om början på en hård kamp. En brutal gymnasieslakt kan och får inte genomföras utan en synnerligen grundlig samhällelig diskussion om slaktens konsekvenser.

Lärarorganisationerna slipar knivarna och man kan på goda grunder anta att också oppositionspartierna har svårt att svälja regeringens planer, som utgör ett hårt slag mot de jämlika utbildningsmöjligheterna.

Kommunförbundet kommer självfallet inte att acceptera en brutal nedskärning av gymnasienätet. Kommunerna slår vakt om rollen som huvudmän för gymnasieoch yrkesutbildning. Speciellt inom gymnasiesektorn är ju kommunerna den dominerande aktören.

Inom yrkesutbildningen är enheterna idag stora, men vad gäller gymnasiet har Kommunförbundet traditionellt förfäktat synen om gymnasiet som närservice.

Hemorten får inte bli avgörande för tillgång till utbildning. Långa avstånd får inte utgöra ett hinder för glesbygdsungdomar, när det gäller att söka sig till gymnasiet.

Just detta argument är relevant för Svenskfinland, som i många avseenden utgör en språklig glesbygd.

Eleverna skall inte betala notan för kommunernas permitteringar, tycker FSL:s fullmäktige som här representeras av från vänster Mikael Lillqvist (Jakobstad), Marie Nybjörk (Malax-Korsnäs), Marina Grindgärds (Kristinestad) och Kasper Nyberg (Sibbo).

Fullmäktige:

FSL kräver skärpt tillsyn

Skolan behöver en instans med makt och medel att trygga elevernas rättigheter. Den här instansen kunde vara regionförvaltningsverken, föreslår fullmäktige för Finlands Svenska Lärarförbund FSL. Regionförvaltningsverken borde stärkas så att de kan skydda skolan mot tvivelaktiga beslut som undergräver elevernas grundrättigheter.

Alltför många kommuner har tagit beslut om permitteringar inom undervisningssektorn. Eleverna i åtminstone ett tjugotal kommuner kommer att drabbas under 2014. Av dessa är idag fyra kommuner tvåspråkiga – Karleby, Kristinestad, Kyrkslätt och Vörå.

Fullmäktige för Finlands Svenska Lärarförbund befarar att antalet permitteringskommuner ökar under hösten.

Vägen till ett permitteringsbe-

slut är ofta krokig och oklar – för såväl beredare och beslutsfattare som för de berörda. Under den senaste tiden har kommunernas beredning av permitteringsbeslut i flera fall visat sig vara bristfällig. Att varken tjänstemän eller beslutsfattare är på det klara med tågordningen i permitteringsfrågor är illa för eleverna. En dålig beredning leder till att beslutsfattarna tar beslut i viktiga skolfrågor på lösa – eller till och med felaktiga – grunder.

Fullmäktige för Finlands Svenska Lärarförbund efterlyser ett organ med mandat att övervaka beslut och dessutom ingripa mot beslut som strider mot skolans lagar och regler. Regionförvaltningsverken gör ett gott jobb, men saknar samtidigt makt att påföra kommunerna sanktioner. Idag kan kom-

muner obemärkt strunta i beslut från en övervakande myndighet.

Det här missförhållandet måste åtgärdas. Stärk regionförvaltningsverken och ge dem muskler att bestraffa kommuner som missköter sitt skolansvar mot barnen och ungdomarna.

Uppdraget att bilda och utbilda är grunden för välfärden i Finland.

Alldeles för många kommuner slarvar med grunden. Detta måste åtgärdas.

Lärarpermitteringar leder alltid till att eleverna förlorar. Utan lärare i skolan förlorar eleverna undervisning, handledning och en trygg skolmiljö. Permitteringar sätter spår i elevernas skola – spår som syns i vardagen under många år. Eleverna ska inte betala.

Branschbyte lockar i Danmark och Sverige De danska folkskollärarna fick smaka på en besk medicin, då arbetsgivarna lockoutade dem i fyra veckors tid i fjol våras. Nu överväger två av tre lärare ett branschbyte.

Det är lärarfacket DLF som har genomfört en medlemsenkät, vars resultat inte är särskilt upplyftande. För det första är en av tre lärare missnöjda med arbetsförhållandena på sin arbetsort, så att de har övervägt att söka jobb i en annan kommun.

För det andra har två av tre lärare lockats av tanken att helt lämna skolan.

Anders Bondo Christensen, ordförande for Danmarks Lærerforening DLF, finner utvecklingen mycket bekymmersam.

– När så många lärare överväger att byta arbetsplats och kommun

och när ännu fler överväger att helt lämna branschen bör detta ge anledning till bekymmer – inte minst hos våra kommunala arbetsgivare.

Jag har träffat många lärare och det allmänna bekymret rör oron inför höstens nya arbetstidsordningar, säger Bondo Christensen.

Det är inte mycket bättre ställt i Sverige, där hela 55 procent av rektorerna funderar på att lämna yrket. Det är Lärarförbundet, som via en enkät har undersökt hur skolledarna upplever sin ställning.

Arbetsbelastningen ökar för Sveriges skolledare och dessutom uppger två av tre skolledare att de har fått mindre tid för det pedagogiska uppdraget.

– Elevresultaten fortsätter att försämras och ett gott pedagogiskt ledarskap behövs mer än någonsin. Skolledares arbetssituation är

helt orimlig med ständigt nya arbetsuppgifter, ständigt mer att göra och ständigt sämre förutsättningar.

Nu måste skolledare få möjlighet att fokusera på sitt uppdrag, säger Lärarförbundets ordförande EvaLis Sirén.

2700 skolledare har deltagit i undersökningen och åtta av tio uppger att arbetsbelastningen har ökat sedan de blev skolledare.

– Hälften av skolledarna har övervägt att lämna yrket det senaste året. Samtidigt står kåren inför stora pensionsavgångar. Det som avgör om svensk skola kan locka kompetenta ledare framöver är en rimligare arbetsbelastning tillsammans med mer attraktiva löner, säger Eva-Lis Sirén.

C-E Rusk

3

8.5.2014

ORDförord

Tvåspråkighetsmaskin Eftersom timglaset obönhörligen håller på att rinna ut vad mitt kolumnskrivande i denna tidning anbelangar, ska jag ännu passa på tillfället att anteckna några tankar kring det svenska språkets roll och den svenska skolan i vårt land.

Då Finland för knappt hundra år sedan i efterdyningarna av världsbranden kallad första världskriget utropade sig självständigt var republiken den enda icke nationalstaten i skaran av nya suveräna stater i Europa. Vår grundlag skrevs så att Finland har två nationalspråk, svenska och finska. Det här vet vi alla. Helt i enlighet med detta fortsatte man den redan på 1800-talet inslagna linjen med skolor med separata undervisningsspråk och lagstiftningen stöder denna tudelning.

Sedan dess utgör den svenska skolan grunden för fortlevande svenska i Finland. I allt högre grad har tvåspråkiga familjer valt svensk skola för sina barn och många helt finskspråkiga väljer också skolgång på svenska för sina telningar. Det är alltid föräldrarnas val, inte myndigheternas.

I många skolor utgör andelen barn från helt svenska hem bara cirka hälften. Det här är en stor utmaning för lärarna och skolan, för barnen själva och inte minst för föräldrarna som alltså gjort det viktiga valet. Detta har gjort den finlandssvenska skolan till en tvåspråkighetsmaskin, vilket enligt mig ytterligare stärkt dess roll i samhället.

På senare tid har man på finskt håll visat ett ökat intresse för svensk-finsk skolintegration, alltså större kontaktyta mellan svensk och finsk skola med språkinlärning som motiv. Samtidigt har en del forskare aktivt forskat i språkutvecklingen hos barn och unga i samlokaliserade skolor. Det visar sig att det oftast är den svenska delen som står för tvåspråkigheten och intresset för svenskan är litet bland finsktalande. Idel goda resultat har visats upp och det är snudd på lyrisk lovsång till samlokalisering eller rentav samgång.

Jag har lyssnat till det här budskapet ett flertal gånger

under senare år och förvånats över frånvaron av riskanalys hos vissa debattörer. Allt tal om de tvåspråkiga modellerna lever sitt eget liv frikopplade från verkligheten. Vad får vi och vad offrar vi? Jag tycker att det liknar en agenda som går ut på att nu ska den svenska skolan bli tvåspråkig, att det är ute med en svensk skola som kan tillgodose allas språk och ändå vara svensk.

Den enda som mycket tydligt även fört fram den svenska skolans betydelse är f.d. professor Marketta Sundman från Åbo Akademi. Hon har sagt att utan svensk skola går det inte att generation efter generation bevara svenskan.

Hon har rätt.

Det behövs utbildning på svenska för att hålla samhällsapparaten tvåspråkig. Det måste finnas människor som i alla sammanhang och på alla platser kan företräda det svenska på svenska. Att en del av dem är finskspråkiga som gått i svensk skola är ett bevis på levande tvåspråkighet. Tack vare den svenska skolan.

bänkar kommer att användas. Lamporna hittade paret på skolans gamla vind.

I Karleby bevaras de svensk a byskolorna, omtalar Österbottens tidning den 10 april. Svenska sektionen för utbildning och fostran är enig: skolorna bevaras.

Deras framtid är självfallet emellertid beroende av elevtillströmningen.

– Det är upp till byborna var de vill att deras barn går i skola, säger Joel Salmela, vice ordförande för svenska sektionen.

I Raseborg står det klart att Ekenäs gymnasium inte flyttar till den s.k. sjukvårdsskolan, omtalar Västra Nyland den 11 april. Och det betyder i sin tur att de preliminära planerna på att inrätta ett daghem i gymnasiefastigheten självfallet skrinläggs.

Direktionen för intern service har kommit fram till att nödvändiga reparations- och

Mariehamn, Hotell Park, 19.5.2014 kl. 17–20 (Åland).

Kyrkslätt, Majvik, 20.5.2014 kl. 18–21 (Nyland och Kotka). Åbo, platsen öppen, 21.5.2014 kl. 18–21 (Åboland).

Vasa, Academill, 21.5.2014 kl. 18–21 (Österbotten och Uleåborg).

FSL:s styrelse ti 3.6. Fiskartorpet, Helsingfors.

Förbundskongressen on–to 4–5.6. Fiskartorpet, Helsingfors.

Dan Johansson är ordförande för FSL.

Chatta med kandidater

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

I Jakobstad är de svenska skolorna inne i en pensionsvåg, som innebär att de allra flesta svenska skolorna har fått eller kommer att få nya rektorer, omtalar Österbottens tidning den 4 april. På svenska sidan är det endast Språkbadsskolan som inte får eller har nyligen fått ny rektor.

De nya rektorerna för de svenska lågstadierna är 34– 53 år gamla, så det hinner vara med om att utveckla skolorna under en längre period.

Ingå får en ny restaurang, benämnd Scola, i vår, omtalar svenska.yle.fi den 15 april. Restaurangen i Källnäsudds gamla skolhus öppnar sina dörrar den 30 april.

Det gamla skolhuset har renoverats sedan oktober ifjol och nu börjar allt vara relativt klart.

Inredningen i restaurangen går i gammal stil och bland annat skolans gamla slöjd-

Kurser inför kongressen Kurser inför förbundskongressen ordnas enligt följande. Kurserna riktar sig primärt till de 117 kongressombuden. Ledamöterna i förbundsstyrelsen leder kurserna, till vilka även fullmäktigeledamöter jämte ordförandena i lokalföreningarna inbjuds. Ombud, som representerar lärarföreningarna i Tammerfors och Björneborg väljer fritt vilken kurs de deltar i.

ändringsarbeten i sjukvårdsskolan skulle ha en prislapp om hela 4,2 miljoner euro.

Gymnasierektorn och bildningsdirektören har meddelat att gymnasiet reder sig med sina nuvarande utrymmen.

Kuopio och Salo avstår från sina planer rörande permittering av personalen.

I bägge städerna har samarbetsförhandlingarna med personalen resulterat i att permitteringar inte är aktuella. Inbesparingar görs på andra rätt.

I Vörå vill kommunstyrelsen permittera personalen i sju dagar. Målet är att spara en miljon euro sammanlagt i år, omtalar Österbottens tidning den 10 april. Tågordningen är litet säregen.

Samarbetsförhandlingar med personalen har inte förts, utan kommunstyrelsen varslar om permitteringar och kallar i samband med detta personalens represen-

tanter till lagenliga samarbetsförhandlingar.

I Karleby har samtliga elva lärare i svenska gymnasiet avböjt arbetsgivarens inviter om oavlönad tjänsteledighet istället för permittering, omtalar Österbottens tidning den 12 april. Enligt planerna skulle lärarna permitteras den 23–30 maj jämte 21–25 november 2014. De flesta lärarna undervisar också i högstadiet, vilket innebär att undervisningen i Donnerska skolan också drabbas. ÖT anger att de finska gymnasielärarna däremot har splittrats i frågan.

OAJ och FSL rekommenderar att lärare, som ställs inför liknande alternativ, gör som de svenska lärarna i Karleby.

Senare har framkommit att permitteringar inte kan verkställas i maj p.g.a. en klagan, som har riktats till Regionalförvaltningsverket.

Har du koll på Nina och Christer? Nu har du chans att ställa alla dina viktiga, knepiga, avgörande eller helt vardagliga frågor.

Chatta med FSL:s ordförandekandidater.

Tisdagen den 20 maj kl. 16-17.30 ordnar vi en chat med FSL:s ordförandekandidater Nina Eriksson-Holmström och Christer Holmlund på www.fsl.fi. Besök vår webbplats, du hittar chatten på första sidan. Du behöver inte vara inloggad eller identifiera dig för att delta.

www.fsl.fi Finlands Svenska Lärarförbund FSL Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Nästa nummer av Läraren utkommer den 15 maj.

4

8.5.2014

FSL:s ordförande Dan Johansson höjer ett varningens finger för undervisnings- och kulturministeriets planer visavi gymnasierna.

Till kamp för våra gymnasier!

Hoten mot gymnasierna präglade stämningen, då FSL:s fullmäktige sammanträdde i Vasa den 24–25 april. Regeringens nedskärningsplaner rörande andra stadiets utbildning kan slå hårt mot gymnasienätet i Svenskfinland.

– En av de allra största utmaningarna under min tid som ordförande, utbrast förbundsordförande Dan Johansson, som störs av den tystnad rörande nedskärningarna som råder bland politikerna.

– Inser politikerna inte vidden av det hela eller väljer de att vara tysta för att visa solidaritet mot regeringen, frågade Dan Johansson retoriskt.

Han tog upp gymnasiernas sits, då han öppnade mötet, och redde senare under sammanträdet ut problematiken grundligt. Johansson har god insyn, eftersom sitter i den ledningsgrupp som har tillsatts av undervisnings- och kulturministeriet.

– Jag har försökt lyfta fram specifika finlandssvenska frågor, men gensvaret har varit svalt. Jag är genuint bekymrad, sade Johansson.

Brutala ingrepp Vad är det då som pågår som bäst? I bakgrunden finns regeringens beramade strukturpaket, även benämnd nedskärningslista, som offentliggjordes i slutet av fjolåret.

Regeringen balanserar den offent-

liga sektorns ekonomi genom att dra ner på kostnaderna.

Regeringen föreslår att 260 miljoner euro ska bort från utbildningen på andra stadiet. Från gymnasieutbildningen vill man skära 65 miljoner euro.

– Kommunförbundet, som motsätter sig en liknande brutal nedbantning, har räknat ut att nedskärningarna de facto blir ännu större. Vi talar om enorma summor, särskilt då man redan under flera år har skurit bort allt ”fläsk” i skolan. Ingen verkar ha koll på vad nedskärningar av den här kalibern egentligen leder till, sade Dan Johansson.

Nu har det dock så småningom börjat klarna vad regeringen egentligen innebär. Sparkraven innebär att antalet gymnasieanordnare ska minskas med över 100. Samtidigt talar man om krav om minst 500 studerande för att en kommun ska få upprätthåll ett gymnasium.

– I Svenskfinland är de allra flesta gymnasier små – så små att man genom sammanslagningar mellan två eller tre gymnasier inte når upp till kravet på 500 studerande per enhet. Idag har vi drygt 40 svenskspråkiga gymnasier i Svenskfinland. Hur många – och hur pass svenska – gymnasier som finns kvar efter 2017 vågar vi inte ens gissa. Hela havet stormar i gymnasievärlden just nu, sade Johansson.

Tidtabellen för åtgärderna är synnerligen stram. Nödvändiga politiska beslut om hur nedskärningarna genomförs torde fattas i vår och likaså i vår torde beslut om kriterierna för utbildningsanordnarna tas. Dan Johansson kunde omtala att tjänstemän i ministeriet umgås med planer om att utbildningsanordnarna måste ansöka om tillstånd för att förmedla gymnasieundervisning i framtiden.

Och det handlar för all del inte endast om gymnasienätet. På många håll lever högstadier och gymnasier i symbios, så att de delar på lärare och utrymmen.

Dan Johansson manar till kamp för gymnasierna.

– Vi måste göra vårt yttersta för att skapa diskussion om dessa nedskärningsplaner och konsekvenserna av en dramatisk minskning av antalet gymnasier. Vi måste ta fram fakta och föra fram dem på såväl nationell som lokal nivå, sade Dan Johansson.

Många följdverkningar Enligt de preliminära planerna torde ansökningar om tillstånd inlämnas i augusti 2015, så att ministeriet beslutar om vilka som får tillstånd i början av år 2016.

– Vi måste sätta in alla krafter och TALA MED STORA BOKSTÄVER OM GYMNASIERNA, reflekterade Tore Jungerstam, Pe-

dersöre.

Problematiken berör hela grundskolan, analyserade Anders Rosenqvist, Esbo-Grankulla. Han pekade på risken för att många gymnasie- och ämneslärare blir arbetslösa, ifall gymnasienätet ses över grundligt.

– Ämneslärarna söker sig i så fall till grundskolan, vilket i sin tur påverkar lärarsituationen där, sade Rosenqvist.

Petra Blomqvist, Raseborg, lyfter fram kopplingen till förnyandet av gymnasiets läroplan. En ökad valfrihet kan vara på kommande.

– Ökad valfrihet innebär i sin tur att många små gymnasier får svårigheter i fråga om kursutbudet.

Här finns också behov av facklig påverkan, betonade Blomqvist.

Gymnasieproblematiken togs även upp under fullmäktiges frågestund. Linda Felixson/Korsholms lf och Camilla Forsberg/ Vasa svenska lf efterlyste åtgärder från FSL:s sida för att motverkar nedskärningarna.

Åland förhandlar Kimmo Mattson, inbjuden representant för Ålands gymnasielärare, redogjorde för en annan gymnasieproblematik. Mattson redogjorde för erfarenheter, då lärarna på gymnasiestadiet gick över till årsarbetstid. Landskapsrevisorerna har riktat kritik mot att utfallet av

försöksavtalet är i dyraste laget.

– Vi förbereder oss för vårens förhandlingar med landskapsregeringens representanter. Vi är öppna för alla alternativ, också en tillbakagång till den gamla situationen.

Men här finns förstås ett problem: det finns inte någon gammal gemensam grund, utan olika lärarkategorier, som nu verkar i Ålands gymnasium, hade väldigt olika löne- och anställningsvillkor, sade Mattsson.

Ekonomin i skick Bokslutet för fjolåret godkändes utan kommenterar. Fjolåret var gynnsamt för förbundet och bokslutet uppvisar ett resultat om 169 510 euro för i fjol. I budgeten hade man räknat med ett resultat om 54 000 euro.

Fullmäktige sammanträdde nu för sista gången i denna sammansättning. Det är förbundskongressen, som den 4–5 juni väljer förbundsfullmäktige för perioden 2014–18. I fullmäktige sitter 39 ledamöter, som representerar de lokala lärarföreningarna.

Nya förbundsfullmäktige sammanträder den 13–14 november 2014. Då har förbundet en ny ordförande.

Text: C-E Rusk Foto: Tom Ahlfors

5

8.5.2014

Med klubban i högsta hugg Kerstin Ollandt, 57, jobbar som lärare vid Carleborgsskolan i Nykarleby och avslutade nyligen sin tredje period som ordförande för FSL:s fullmäktige, vilket betyder sex år vid klubban.

Hur känns det att nu lämna ordförandeskapet?

– Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Det jag kan säga är att jag fortsättningsvis tycker att det är lika intressant – om inte intressantare – som då jag blev ordförande för sex år sedan.

Vilken är ordförandes viktigaste roll? Skall du synas i debatten?

– Nej, det tycker jag inte. Det sägs ju att ett effektivt sätt att få stopp på pratkvarnar är att sätta dem vid ordförandeklubban, skrattar Kerstin.

– Jag är ganska strikt med klubban. Det ska vara ordning och reda på de möten där jag är ordförande.

Men jag vill ge möjlighet för folk att uttrycka sig! Är du främmande för tanken att fortsätta som ordförande om du får fullmäktiges förtroende?

– Inte som det ser ut idag, nej.

Tycker du att något kunde eller borde förändras i fullmäktigestrukturen?

– Det är snarare arbetssättet som borde genomgå en förändring. Seminariedelen av fullmäktigemötena har uppskattats av ledamöterna. Det var på ett möte i Tavastehus då förbundsordförande Dan Johansson (Kerstins klasskamrat från förr i Karis, red. anm.) frågade mig vad vi borde göra för att få mera liv i fullmäktigemötena.

Då undrade jag om man kunde samlas i mindre grupper än de fasta utskotten och få styrelsen mera med. Så utkristalliserade sig tanken om en seminariedel.

– Det har också talats om att i högre grad involvera medlemsföreningarna. En tanke vore att kalla in representanter från föreningarna till förbundsseminarierna, exempelvis föreningsordförandena.

Kerstin Ollandt minns hur hon blev invald i fullmäktige år 2006 och hon ser ett värde i att sitta med en längre period. På det sättet lär man känna folk och får ett bredare nätverk. En ny ledamot känner sig tryggare om den vet att samma människor kommer på mötet också nästa gång, säger

Sex år vid klubban. Kerstin Ollandt, fullmäktiges ordförande.

Kerstin.

Någon nämnde att detta har varit en fullmäktigesamling som inte varit särdeles debattglad.

– Jag håller inte med om att debatten varit lamare. Men många har sagt att diskussionerna äger rum i utskotten och konstaterat att det inte är någon vits att säga samma saker i mötessalen senare.

Det är lättare att uttrycka sin åsikt och ställa ”dumma frågor” i utskotten, som är en mindre grupp.

Men det gör att debatten i salen blir mindre.

– Men debatten i salen har ju nog ett värde i sig. Ärenden som inte kräver beslut av fullmäktige har tidigare irriterat henne, men nu har hon insett att ärenden som t.ex. ”Aktuell information” ofta leder till debatt, vilket är bra.

– Aktualiteter engagerar folk!

Kerstins hälsning till de nya fullmäktigeledamöterna som väljs på kongressen i juni är: – Man får fråga och begära ordet och säga sin åsikt. Det finns inte heller några dumma frågor.

På de regionala träffarna inför fullmäktigemötena kan de som är nya få veta litet om hur fullmäktigemötet går till och ställa frågor.

– De regionala träffarnas vara eller icke vara har diskuterats. På en del håll fungerar de bättre och på andra sämre.

De regionala träffarna kunde också äga rum i samband med fullmäktigemötet, innan mötesförhandlingarna inleds, tycker Kerstin Ollandt.

Rapport från en kampanj Ordförandekampen i FSL är inne på sluttampen. Nina ErikssonHolmström och Christer Holmlund har mötts i många dueller i regionerna. Nu återstår endast en avgörande duell, som äger rum i samband med FSL:s förbundskongress den 4-5 juni i Helsingfors.

Nina och Christer möttes också på fullmäktigemötet i Vasa, men mötet var av det mera informella slaget. Nina var på plats i egenskap av FSL:s representant i styrelsen för lärarfacket OAJ, medan Christer var på jobb. Han är anställd förbundssekreterare och därmed bl.a. sekreterare för förbundsfullmäktige och styrelsen.

Vid det här laget börjar det stå klart att kampen om ordförandeskap förs mellan dessa två. Det ter sig ytterst osannolikt att en svart häst dyker upp i sammanhanget.

– När jag planerade vårens arbete verkade det tufft med alla dessa dueller vid sidan av jobbet. Men tiden har gått fort och det har varit givande, säger Nina Eriksson-Holmström.

– Orättvisor i lönesystemet och FSL:s verksamhet, nämner Nina några frågor, som har diskuterats.

Har du kommit fram till någon given konklusion?

– Jag har stärkts i min uppfattning om att förbundets verksamhet måste präglas av demokrati och genomskinlighet.

Hurudan ordförande får de finlandssvenska lärarna om du väljs?

– Lärarna får en samarbetsinriktad ordförande, som behåller sitt lugn i alla situationer. Lärarna får också en ordförande, som är analytisk och bra på konsekvensbedömningar.

Vad gör du om du inte blir vald?

– Då satsar jag på undervisning, alltså mitt egentliga jobb. Livet går vidare och jag kan sköta ett jobb istället för ett och ett halvt jobb, säger Nina och syftar på att de fackliga aktiviteterna kräver en hel del tid.

Christer Holmlund är också tillfreds med duellerna och träffarna runt omkring i Svenskfinland.

– Det har varit roligt och givande att träffa folk och det har känts bra att uppleva att det finns ett genuint intresse för fackliga frågor.

På mötena har diskuterats löner, men också utbildningspolitik och FSL:s organisation, säger Christer Holmlund.

Vill du lyfta fram något särskilt?

– Medlemmarna vill verkligen diskutera fackliga angelägenheter.

Det är värt att satsa på i framtiden.

Hurudan ordförande får de finlandssvenska lärarna om du väljs?

– Lärarna får en ordförande som satsar på medlemsdemokrati och stärkta påverkansmöjligheter. Lärarna får en ordförande som är målmedveten, lyhörd och aktiv.

Vad gör du om du inte blir vald?

– Jag fortsätter att jobba fackligt!

Den allra sista kandidatduellen äger alltså rum i samband med kongressen. De 117 kongressombuden ges möjlighet att stifta bekantskap med Nina och Christer innan själva valet äger rum. Valet torde ske på förmiddagen den 5 juni.

C-E Rusk

Text och foto: Tom Ahlfors Christer Holmlund.

Nina Eriksson-Holmström.

Kläm på frågor och motioner Det är inte lätt att definiera och hålla isär de mötestekniska termerna motion, fråga och kläm när det gäller FSL:s fullmäktige. För att navigera bland de många blindskären ville Madeleine Karlsson genom ett par angelägna frågor till fullmäktige inför mötet i Vasa i slutet av april få begreppen klargjorda.

Hon undrade om eventuella frågor (som alltså riktas till fullmäktige av medlemmar eller medlemsföreningar i förväg och som får ett svar i mötessalen) kunde delas ut i förväg, vilket gick bra att ordna, och också hade gjorts till detta möte.

Karlssons förening i Kimito undrade

också över en motion som de inlämnade till ett fullmäktigemöte för en tid sedan och som då förkastades. Motionen yrkade på att FSL som är minoritetsägare och som har säte i styrelsen för förlaget S&S bör påverka förlagets policy gällande digitala läromedel.

Nej, det går inte, menade FSL:s ordförande Dan Johansson, som för tillfället bestrider förbundets plats i förlagets styrelse.

Madde Karlsson frågade också om så kallade klämmar kunde tillåtas på mötena.

Svaret hon fick på sitt spörsmål av förbundets vice ordförande Sinikka Vahalahti var jakande.

En kläm är enligt Svenska akademiens ordlista ett ”krav e.d. som framförs i riksdagen el. kommunfullmäktige”. Ordlistan påpekar också inom parentes att ordet är en finlandism, som alltså i den här betydelsen används endast inom Svenskfinland.

I Svenska akademiens ordbok förekommer uppslagsordet kläm inte alls i denna betydelse.

På finska motsvaras ordet kläm av ordet ”ponsi” som enligt Wikipedia är ett uttalande eller åsiktsyttrande som görs utanför en godkänd föredragningslista med en önskan om att det beslutande organet måtte

utreda eller bereda något ärende. Inom Undervisningssektorns fackorganisation OAJ används klämmar under fullmäktigemötena.

I FSL:s stadgar om fullmäktige nämns varken frågor eller klämmar. I möteskallelsen till fullmäktigemötet sägs dock att frågor till fullmäktiges frågestund och övriga ärenden som kräver beredning bör meddelas förbundskansliet en vecka före mötet.

Tom Ahlfors

6

8.5.2014

sydkorea

Sydkorea är ett av världens mest tekniskt utvecklade länder. Överallt i huvudstaden Seoul är det fri uppkoppling på nätet.

PISA-undret i Sydkorea:

Goda resultat, men priset är högt Stora satsningar på utbildning lyfte Sydkorea från fattigdom till ekonomiskt välstånd. Men nu växer kritiken mot det auktoritära skolsystemet, samtidigt som lärarfacket slåss för sin överlevnad.

En dag, ett prov. Inför det stora testet i slutet av höstterminen är eleverna på gymnasiets sista årskurs fyllda av ångest. Frågorna tar upp alla kurser de läst under sin gymnasieutbildning och hur de klarar uppgifterna avgör om de kommer in på det universitet de (och deras föräldrar) vill.

Men det är inte bara elever och föräldrar som lider kval.

Litet som tortyr – Testen visar ingen verklig kunskap, det är ren utbildningstortyr, säger Hyun-Su Hwang, lärare i engelska och fackligt aktiv i Korea Teachers and Education Workers Union (KTU).

Utbildningssystemet bygger av tradition på att eleverna i grundskolan och gymnasiet pluggar mycket hårt för att komma in på de bästa universiteten. De flesta gymnasieelever har extra privatundervisning på kvällarna och det är inte ovanligt att de ägnar 13-14

timmar om dagen åt skolarbete.

När den senaste upplagan av PISA presenterades i slutet av förra året placerade sig de sydkoreanska eleverna som vanligt mycket högt när OECD mätte 15-åringarnas förmåga i matematik, naturvetenskap och läsförståelse.

– Ungdomarna studerar hela dagarna, men många sover på lektionerna eftersom de är helt utmattade av all extra privatundervisning på kvällarna, suckar Hyun-Su Hwang.

Föga kreativt och kritiskt Under de senaste åren har det vuxit fram en allt skarpare kritik mot skolsystemet, som belönar provresultat, men inte främjar kreativitet och kritiskt tänkande.

– Vi behöver se över hela kedjan, från småskola till universitetet. Undervisningen måste bli mer kreativ för att få fram mer kreativ forskning, säger Sung-Mo Kang, rektor vid The Korea Advanced Institute of Science and Technology (KAIST).

KAIST är ett av Sydkoreas främsta tekniska universitet. Lärosätet har många internationella kontakter och på universitetets campus i Daejeon, en stad cirka 15 mil söder om Seoul, finns även flera finländska utbytesstudenter.

Sung-Mo Kang vet att de sydkoreanska

Pressen att prestera är mycket hård på skolelever och högskolestudenter.

skolornas goda resultat imponerar i andra länder, men tycker inte att landets skolsystem är en bra förebild. För mycket av skolarbetet är inriktat på att eleverna lyckas på proven.

– Även mödrarna och papporna hemma är kritiska, men de är rädda för att inte deras barn ska komma in på bra skolor, säger han.

Lärare statusyrke Läraryrket är populärt och välbetalt i Sydkorea, bland annat som en följd av att utbildning och kunskaper har hög status. Hur en person lyckas i grundskolan och gymnasiet har avgörande betydelse för hur han eller hon kan avancera i samhället.

Park Su-Chan är sedan ett par år tillbaka rektor på Younglim middle school, en statlig grundskola i utkanten av huvudstaden Seoul. Tidigare var han lärare i koreanska på skolan och nu har som ett av sina mål att mjuka upp det auktoritära skolledarskapet.

– Rektorer i Sydkorea är i första hand administratörer. Men jag är mycket intresserad av pedagogik och för att få i gång en bra pedagogisk utveckling är det nödvändigt att ha med sig personalen, säger han.

Hårt styrda skolor Park Su-Chan har inget till övers för Hag-

won – de dyra privatskolorna dit många elever går på kvällarna för att få extraundervisning och lyckas bättre på proven. Men rektorer på statliga skolor har små möjligheter att utveckla en pedagogisk motvikt till Hagwon.

– Jag bestämmer bara över fem procent av skolans budget. Det är väldigt svårt att driva en skola när man som rektor inte har större ekonomisk styrka.

Staten håller de offentligt drivna skolorna i ett fast grepp och styr över allt från ekonomi till rekryteringen av nya lärare. Visserligen kommer 80 procent av Younglim middle schools budget från staden Seoul och bara 20 procent direkt från staten, men när det gäller skolan och flera andra viktiga offentliga verksamheter är de sydkoreanska kommunerna i första hand en utförare av regeringens politik. Självstyret är svagt, även om det är starkare i Seoul och andra storstäder än på landsbygden.

Facket och regeringen i luven med varandra Park Su-Chan stöder lärarfacket KTU som är indraget i en rättslig tvist med regeringen.

Efter flera år med spända relationer nekades KTU i höstas juridisk status som facklig organisation med motivationen att förbundet låter lärare som avskedats på grund av fack-

7

8.5.2014

Många rektorer i Sydkorea har en väldigt auktoritär ledarstil, konstaterar Kim Jeong-Hoon, ordförande i Korea Teachers and Education Workers Union (KTU).

liga aktiviteter fortsätta vara medlemmar.

Lärarförbundet svarade med att gå till domstol och nu har regeringsbeslutet tillfälligt hävts inför en fortsatt juridisk process.

Regeringen anklagar också förbundet för att ha blandat sig i det senaste presidentvalet (medlemmar i offentliganställdas fack tillåts inte vara politiskt aktiva).

På KTU:s högkvarter i stadsdelen Yeongdeungpo i Seoul är förbundets ordförande Kim Jeong-Hoon fortsatt stridslysten.

– Förtrycket är en attack mot grundläggande arbetsrättsliga regler. Men regeringens mål är att gå ännu längre och ta tillbaka det gamla systemet som vi hade för 30 år sen, säger han.

Kim Jeong-Hoon och Hyun-Su Hwang visar en video om förbundets historia. Under en demonstration i slutet av 1980-talet, innan förbundet bildades 1989, kallades rektorerna för diktatorer.

Auktoritärt ledarskap Anser du att även dagens rektorer är diktatorer?

– Nja, tiderna har ändrats, men många rektorer är fortfarande väldigt auktoritära, säger Kim Jeong-Hoon.

KTU startade som ett brett fackförbund för skolsektorn, där även till exempel vaktmästare och kanslister var välkomna. Idag

finns fler fack att välja mellan och de cirka 60 000 medlemmarna är alla lärare. Generellt är den fackliga anslutningen ganska låg i Sydkorea, bara 10-15 procent av lärarna är medlemmar i KTU. För att få större tyngd i kontakten med arbetsgivarna och regeringen vill förbundsledningen gärna återgå till en bredare bas.

– Vi blir starkare om vi också inkluderar andra yrkesgrupper i skolsektorn. De jobbar också för skolan, säger Kim Jeong-Hoon.

Text: Torbjörn Tenfält Foto: Magnus Hartman

Sydkorea brukar traditionellt ligga väl till i PISA-undersökningarna. I PISA 2012, som speglar resultaten i 65 nationer och områden, låg sydkoreanska 15-åringar på femte plats i matematik med 554 poäng och likaså på femte plats i läsfärdighet med 536 poäng. I naturvetenskap (science) låg Sydkorea på en sjunde plats med 538 poäng.

För jämförelsens skull kan nämnas att Finland i samma jämförelse placerade sig på en 12:e plats i matematik med 519 poäng och en sjätte plats i läsfärdighet med 524 poäng. I naturvetenskap klådde Finland Sydkorea, så att de finländska 15-åringarna redovisade ett medeltal om 545 poäng, vilket gav en femte plats.

Föräldrarna satsar allt Vad säger sakkunniga om orsakerna till Sydkoreas framgång. Edutech Associates, som utgör en sammanslutning av speciellt internationellt erkända IKT-experter, som synar utbildningen och då speciellt hur modern teknik utnyttjas i skolorna.

I en artikel publicerad i maj 2012 anges att IKT är djupt rotad i det koreanska samhället och självfallet också skolorna. Teknologiska giganter såsom Samsung och LG har sina högkvarter i Sydkorea. ”I motsats till Finland, vars höga ranking i PISA förklaras av offentlig utbildning av hög kvalitet, är Sydkoreas investering i humankapital märkbart influerad av privata investeringar. Föräldrar till barn i skolåldern kan satsa upp till 25 procent av inkomsterna på barnens utbildning. Föräldrar satsar stora summor på kompletterande läromaterial. Kollegor i Sydkorea anger att studerandena inhämtar omkring 30 procent av det formella lärande via skolorna. Resten kommer från kompletterande åtgärder”, anges i artikeln, som kan läsas på adressen www.edutechassociates.net.

Varför satsar då föräldrarna stora summor pengar på privatundervisning vid sidan av den normala skolgången? ”Huvudorsaken är att utbildning ses som en central framgångsfaktor. Koreanska barn slår i en ålder av tre eller fyra år in på den långa och strävsamma vägen mot högre utbildning, där naturvetenskap och teknik dominerar”, anges av Edutech Associates.

Testerna av eleverna har en avgörande betydelse. Testperioderna tas på fullt allvar, så att hela samhället byter skepnad då. Arbetstiden i många företag startar först kl.

10, vilket tar hänsyn till föräldrar som har hjälpt sina barn att förkovra kunskaperna på kvällarna och långt in på natten. Hela utbildningssystemet är uppbyggt med tanke på framtida högskolestudier. I de flesta skolorna är läroplanerna inriktade på inträdesproven till senare högskolestudier.

C-E Rusk

8

8.5.2014

Som bäst pågår planeringen av digitaliseringen av studentexamen och arbetet med reformen pågår redan för fullt i gymnasierna. Vi får nödvändig information säger lärarna i Kronoby gymnasium. Från vänster Erland Slotte, Sanna Jansson och Thomas Hongell.

Kablar, datorer och e-studentreform År 2016 digitaliseras de första proven i studentexamen. En reform som innebär att examinanderna inte längre använder papper och penna – utan skriver provet på datorn.

Men hur väl är gymnasierna förberedda på de kommande förändringarna? Läraren gjorde ett nedslag i Kronoby gymnasium.

– Jag tycker vi är relativt uppdaterade på reformen av studentexamen. De besked som vi har fått är klara och vi är införstådda med den senaste informationen. Men vi måste vara beredda på förändringar, säger Erland Slotte, rektor för Kronoby gymnasium.

För ett år sedan inleddes planeringen av digitaliseringen av studentexamen. En process som handhas av studentexamensnämndens (SEN) projekt Digabi genom vilket information om reformen delges gymnasierna på webben.

Hösten 2016 digitaliseras proven i tyska, geografi och filosofi och därefter tillkommer fler ämnen gradvis medan reformen avslutas med att provet i matematik digitaliseras våren 2019.

Men vilka riktlinjer har getts hittills? Enligt SEN:s webbplats ska varje examinand som avlägger ett elektroniskt prov ha tillgång till en personlig terminal som han eller hon avlägger provet med. Med personlig terminal syftar SEN på en bärbar dator och målet är att vilken som helst kompatibel terminal lätt kan rustas för provanvändning och återställas efter provet.

Terminalen ska möjliggöra avläggandet av provet och förhindra olovlig användning av dator. Enligt angivelserna på webbplatsen ska examinander till exempel inte kunna skanna och lagra läroböcker på den egna enheten eller kommunicera med andra examinander.

USB-port nödvändig Tanken i nuläget är att SEN levererar ett operativsystem med mjukvaror som man kör på enheten vid provtillfället. Operativsystemet startas antingen från ett USBminne eller från en CD/DVD-skiva.

Det innebär att det permanenta operativsystemet som är installerat på terminalen inte används under provet och examinanden har därmed inte möjlighet att använda de program eller filer som har installerats på terminalen permanent, enligt Digabis webbplats.

– Om vi har förstått informationen är

SEN:s tanke att det inte är fråga om de modernaste datorerna som kan användas.

Meningen är alltså att datorerna till att börja med används för att producera svaren, inte för att aktivt söka kunskap, säger Slotte.

Thomas Hongell, ICT-ansvarig vid Kronoby Kommun, fortsätter: – Det här gör att vi på gymnasierna måste ta ställning till vilka typer av datorer vi ska satsa på. Som det är nu kan vi inte satsa på den senaste tekniken eftersom på många av de nya intressanta lösningar saknas såväl Ethernet- som USB-port och på så sätt inte lämpar sig för den kommande studentexamen.

Enligt den senaste informationen ska examinandernas personliga datorer vara kopplade till SEN:s server med nätverkskabel och kontakten är därmed inte trådlös.

– Jag har förstått att en orsak till att datorerna ska ha nätkabel är att någon skulle kunna slå ut en hel skola med störningssändare om man valde att gå in för trådlös uppkoppling, säger Slotte.

Hongell tror inte att risken för att någon skulle terrorisera ett examenstillfälle genom att störa ett trådlöst nätverk är stor.

– Men jag förstår att man måste ta hänsyn till risker och diskutera eventuella hotbilder. Min personliga åsikt är att det skulle vara betydligt lättare att ordna proven via trådlöst nätverk i stället, säger han och til�lägger att den biten fortfarande är under utredning.

Slotte tror att en del skolor kan få problem att hitta tillräckligt stora utrymmen.

– Vi har tillgång till idrottshallen och har inte så många abiturienter. Men jag kan tänka mig att en del stora skolor kan få problem för att säkerställa att examinanderna inte kan se varandras skärmar. Det kan bli fråga om att installera flyttbara väggar eller ha dem tillräckligt långt ifrån varandra, säger han.

Förberedelserna inför digitaliseringen är redan i full gång i Kronoby. I höst ska samtliga nya studerande ha egen dator och enligt den planering som gäller idag skall de som inte har möjlighet att köpa en egen dator kunna hyra en av kommunen.

– Kommunen kan köpa in lämpliga datorer och hyra ut dem till de nya studerandena mot en avgift. Det här är tänkt för att vi ska börja använda datorerna i större utsträckning i undervisningen och alla nya ettor förutsätts ha en egen dator, säger Slotte.

I samband med antagningen sonderar gymnasiet ifråga behovet av datorer.

– Av de elever som har sökt till vårt gymnasium och som hunnit ge sina svar har cirka hälften meddelat ett intresse av att hyra datorer. Vi vet inte i det här skedet hur många som har egna datorer utan nu sonderar vi läget, säger han.

måste genomföras och att tidpunkten är den rätta. Men de anser att hela processen är aningen snedvriden.

– Vi anser att man kanske borde ha sett över läroplanen och hur datorn ska bli en del av undervisningen. Datorn är så mycket mer än ett skrivredskap och enligt mig hade det varit bättre att först förändra den biten och sedan satsa på digitaliseringen.

– Det hade varit naturligare, säger Slotte.

Han får medhåll av Sanna Jansson, lärare i religion och psykologi.

– Vi använder datorn bland annat till att söka information, banda in och lyssna i språkundervisningen, läsa nyheter och tillverka eget material online. Studerande har även skrivit prov med tillgång till läroböcker och anteckningsmaterial.

– I framtiden eftersträvas att eleverna skall ha tillgång till material som de kan analysera och visa att de kan tillämpa sin kunskap på, säger hon.

Det är att jämföra med andra länder som redan tillåter sina examinander att till exempel ha fri uppkoppling till nätet.

– Men det kommer vi inte att kunna ha innan undervisningen läggs om och jag tycker att det är dit vi måste sträva på sikt, säger Jansson.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

Börjar i fel ända?

Båda är överens om att digitaliseringen

Kilometer av kablar Han syftar på det praktiska genomförandet av ett digitalt examenstillfälle och poängterar att det handlar om kabeldragning på flera kilometer när 80-90 examinander ska skriva sina prov.

– Det innebär en hel del arbete att ställa utrymmet i ordning för studentskrivningarna när kablarna ska dras. Det ska också finnas eluttag och här måste det finnas klara direktiv för vilken typ av kopplingsskåp som krävs.

– Jag hoppas att till exempel Kommunförbundet ordnar möjligheter för kommunerna att göra samköp av alla nya komponenter som ska införskaffas. Det blir en kostnad för kommunerna att genomföra digitaliseringen och samköp skulle kunna leda till inbesparingar genom förmånligare priser, säger Hongell.

Dyr affär för kommunerna Kommunerna uppskattar att övergången till elektroniska studentskrivningar kommer att kräva investeringar i framför allt apparatur. Det framgår av Kommunförbundets kartläggning. Två tredjedelar av de kommuner som besvarade enkäten förutspår att de kommer att behöva investera i nya datorer. Nästan alla kommuner uppgav att förändringarna också kräver kompletterande utbildning för lärarna.

Största delen av kommunerna har ännu inte beaktat investeringsbehoven i sin budget.

– Övergången till elektroniska studentskrivningar kräver mycket resurser av kommunerna och staten har åtminstone inte ännu reserverat någon finansiering för digitalisering. Staten borde bevilja finansiering för dem som anordnar gymnasieutbildning, så att studentskrivningarna kan skötas på det sätt som krävs. Enbart datorer för rektorerna och lärarna kommer att kosta över 2,2 miljoner euro, uppskattar Kurt Torsell, sakkunnig vid Kommunförbundet.

IT-enkäten besvarades av hälften av fastlandskommunerna. Svaren täckte drygt 60 procent av invånarna i alla fastlandskommuner.

9

8.5.2014

E-skolan ger läsningen skjuts Det är skralt ställt med läsningen och läsfärdigheten speciellt bland pojkarna. De finlandssvenska eleverna läser mindre och sämre än de finskspråkiga kamraterna. Dags för åtgärder, resonerar många och runtom i Svenskfinland planeras och genomförs alltså aktiviteter för att ge läsningen vind i seglen.

De finlandssvenska fonderna och stiftelserna har öppnat sina börsar och det fondfinansierade projektet E-skolan börjar få upp farten.

– Vi vill erbjuda e-böcker till ett billigt pris till alla svenska skolor i vårt land. Det handlar uttryckligen inte om läromedel, utan i första hand om skönlitteratur, säger projektledaren Erik Berglund.

Huvudman för projektet, som pågår åtminstone år 2014–15, är det allmännyttiga bolaget Webbhuset, som ägs av Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Svenska studieförbundet.

Berglund har tidigare via sitt IT-företag sysslat med utveckling av skolbiblioteksverksamheten i främst Esbo, Grankulla och Kyrkslätt.

– Via mina tidigare uppdrag har jag kommit i kontakt med Johan Aura vid SFV och Kristian Smedlund vid Utbildningsstyrelsen, och tillsammans lade vi grunden för det projekt som utmynnade i E-skolan, berättar Berglund.

Nu gäller det alltså e-böcker, som har varit ett eftersatt kapitel i skolorna. Det finns nämligen vissa problem i sammanhang.

– Det handlar om ett komplicerat kapitel, där problemen rör sig bl.a. om upphovsrätterna och licenserna. Vi har därför varit i kontakt med Elib, som verkar i Sverige och är en av Nordens största distributörer av digitala böcker. Vi blir distributör för tjänsten ElibU i Finland, vilket innebär att skolorna

E-skolan är ett projekt som vill erbjuda skönlitteratur till skolorna, till ett billigt pris dessutom, berättar projektledaren Erik Berglund.

får tillgång till flera tusen e-böcker för obegränsad läsning vid webben, berättar Erik Berglund.

Inom projektet är man förstås införstådd med skolornas små resurser och tjänsten kostar i pilotskedet två euro per användare och år.

– Priset är subventionerat av projektets finansiärer, bekräftar Erik Berglund. En del finansiärer har ännu inte fattat nödvändiga beslut om finansieringen, men Berglund är

optimistisk i fråga om denna detalj.

Berglund genomfördes i fjol höstas en enkätundersökning, som syftade till att spegla hur det egentligen är ställt med skolbiblioteksverksamheten i de svenska skolorna i vårt land.

Resultaten av enkäten, som torde presenteras i maj på Svenska folkskolans vänners hemsida (sfv.fi), var föga överraskande.

Skillnaderna mellan skolorna är stora och det gäller också anslagen för skolbiblioteken.

Berglund säger att skolorna har sex till elva euro per användare att röra sig med, när det gäller anskaffningar till skolbiblioteken.

Anslagen har i medeltal sjunkit från elva till sex euro per elev sedan år 2002. Och medianen för anslagen är bara tre euro per elev.

Lärarna gör sitt bästa och i många fall (ca 42 procent) utan ersättning för arbetet med skolbiblioteket.

– Projektet syftar uttryckligen inte till att slå ut de tryckta böckerna. Snarare handlar det om en kompletterande satsning. Men e-böckerna blir ju faktiskt allt fler, så man kan gott tala om en framtidssatsning, säger Erik Berglund.

När det gäller att inympa läsglädje bland eleverna är Berglund realist. E-skolan löser självfallet inte alla problem och satsningen leder inte automatiskt in på en väg till läsningens fröjder.

– Nej, insatserna måste sättas in på andra håll. Föräldrarna har en viktig roll och likaså lärarna förstås. Det finns många vägar till läsningen. Att läsa Kalle Anka är också nyttigt, utbrister Erik Berglund.

E-skolan satsar också på temahelheter för undervisningen och stöd till lärarna i arbetet med litteratur. E-skolan riktar in sig på hela spektret, från förskolan till gymnasierna och yrkesläroanstalterna. Som bäst pågår arbetet med att vaska fram ca 15 skolor som blir testanvändare av ElibU-tjänsten under pilotprojektet.

Text och foto: C-E Rusk Projektet E-skolan har fått positiva beslut om finansieringsbidrag av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, SFV och Konstsamfundet. Fler bidragsgivare är kontaktade.

Barometern visar:

Hårda bandage för lärarna Mer än 10 000 lärare utsätts årligen för våld i arbetet och närmare 35 000 lärare har mobbats eller blivit osakligt bemötta.

– En katastrofalt hög volym, säger OAJ:s ordförande Olli Luukkainen Av speciallärarna och specialklasslärarna i grundskolan är det över 32 procent som utsatts för våld i sitt arbete.

– En ofattbart hög andel, säger Luukkainen.

De här skrämmande siffrorna framgår av OAJ:s arbetslivsbarometer som gavs publicitet häromveckan. I arbetet med barometern har också FSL medverkat och skickat frågor till över 500 lärare.

FSL-medlemmarnas svarsprocent var hela 58 procent, vilket är högre än de OAJanslutnas. De resultat som nu publicerades var den andra delen av barometern och härstammar från en enkät som utfördes i oktober-november i fjol. Drygt 1300 lärare svarade på frågorna.

Omkring 10 procent av de lärare som har utsatts för mobbning eller osakligt bemötande har sjukskrivit sig till följd av detta, vilket i siffror innebär ca 3 800 sjukskrivna lärare. Ca 700 lärare som hade utsatts för våld måste sjukskriva sig.

– Det här har ju en prislapp för skattebetalarna. Brister i lärarnas arbetssäkerhet blir också dyrt för samhället. Det blir årligen en tilläggsräkning för kommunerna på omkring 20 miljoner euro, uppskattar OAJ:s ordförande Olli Luukkainen.

Mest utsatta är lärarna i daghem och grundskolor.

– Ett ännu tätare samarbete behövs mel-

lan skolorna och föräldrarna. Det är dags att se sig i spegeln. Barnen ska uppfostras hemma och föräldrarna ska föregå med gott exempel. Det krävs tid och omsorg för att barnen och de unga ska må bra. Nedskärningar som drabbar skolan leder tyvärr till att stressen och tidsbristen också ökar i skolan. Då blir det ännu mindre tid för att uppmärksamma den enskilda eleven, konstaterar Olli Luukkainen.

Och om en eller två elever stjäl läraren uppmärksamhet, får resten studera på egen hand.

– Om jag får gå händelserna litet i förväg kan detta bidra till en ökning av skolshoppingen, säger Olli Luukkainen.

Föräldrarna vill sina barns bästa.

– Tidigare sade föräldrarna att endast det bästa är gott nog för deras barn. Nu säger de att det bästa är gott nog endast för deras barn.

Något motsatsförhållande mellan hem och skola vill Olli Luukkainen dock inte veta av.

Ökade personalresurser kan råda bot på de allt oftare förekommande hotfulla situationerna i skolorna, säger Henry Gustafsson, arbetarskyddsfullmäktig i Raseborg.

Nolltolerans i Raseborg Henry Gustafsson som är arbetarskyddsfullmäktig i Raseborg är inte överraskad av barometerns utslag.

– Jag har i mitt arbete sett att både osakligt bemötande av och våld mot lärare ökar.

Gustafsson berättar att det inom Raseborgs bildningssektor förekommit 16 olika fall av våldsrelaterade situationer.

– Vi vet ju att det här bara är en del, eftersom det sker mera än det som kommer

fram, säger han.

Staden har uppmanat de anställda att anmäla också situationer som varit nära ögat.

Henry Gustafsson företräder inte bara bildningsväsendet utan också t.ex. anställda inom mentalvårdsenheter och demensvårdsenheter.

Finns det ingen tolerans för att det inom vissa branscher kan höra till att utsättas för våldsamma situationer?

– Nej, vi skall ha nolltolerans, säger Gustafsson.

– Och alla fall skall anmälas därför att det handlar om behov av ökade personalresurser.

Text och foto: Tom Ahlfors

10

8.5.2014

KOLUMNEN Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.

Ideologier kommer och ideologier går Jag är inte lastgammal, men gammal nog för att kunna blicka bakåt några decennier. Då undgår man inte att märka att trenderna kommer och går. Inte bara ifråga om klädmode och inredning utan också ifråga om ideologi, t.ex. inom skolan. Ibland så tydligt att man måste småle.

Det jag nu tänker på är diskussionen om vad som är pedagogiskt bäst i lågstadiet; rena eller sammansatta klasser? De sistnämnda har vanligen tillgripits av nödtvång, för att det inte funnits elever nog för rena årsklasser. Så är ju fallet i våra mindre skolor på landsbygden. De som finns kvar, vill säga, eftersom en stor del av dem redan lagts ner.

För ungefär femton år sedan blev det plötsligt inne att skapa sammansatta klasser också av pedagogiska skäl, dvs. också då man inte var tvungen till det på grund av elevantalet. Nu hette det plötsligt att man vinner så mycket på att undervisa flera årsklasser samtidigt. Inte bara för att elever utvecklas olika utan också för att elever lär sig att hjälpa varandra.

Då våra barn skulle börja lågstadiet ville man dessutom i samma veva integrera också den då nya förskolan med lågstadiet, och skapa sammansatta klasser inte bara för ettor och tvåor utan också nollorna, dvs. förskolebarnen. Det räckte alltså inte med att man ville flytta förskolan från dagis till lågstadiet (vilket föräldrarna motsatte sig). Man ville också fösa ihop dem i klasser med ettor och tvåor – vilket vi ännu starkare motsatte oss.

Kampen blev hård, speciellt som vi hade hela den s.k. expertisen emot oss. Inte bara den lokala bildningschefen utan också en ledande tjänsteman på UBS, vars fixa idé det var att driva igenom försöket, samt en inviterad pedagog från Österbotten, som vältaligt prisade systemet. Vi vann, men det satte hårt åt.

Mot den bakgrunden har det varit komiskt att i samband med den aktuella skolnätsutredningen i vår kommun av pedagoger få höra att sammansatta klasser är helt out, och oförenliga med både läroplan och modern pedagogik. Frågan har ju aktualiserats, hos oss liksom i andra kommuner, av kampen kring de mindre skolorna och deras existensberättigande. Att de små skolorna kan bli ekonomiskt ohållbara kan jag ännu förstå. Svårare att acceptera är alla de pedagogiska argument som nu radas upp till förmån för större och starkare enheter.

Men direkt komiskt blir det att plötsligt få höra att det som för 15 år sedan var en pedagogisk modell med enbart fördelar, som man ville pracka på alla skolor, också de stora, plötsligt är pedagogiskt undermålig. Kovändningar som denna bidrar definitivt inte till att öka anseendet för pedagogiken som vetenskap.

En annan typ av kovändning är den som nu helt tydligt håller på att ske ifråga om synen på skola och språk. Jag deltog häromveckan på seminariet ”Från samlokaliserade skolor till tvåspråkiga skolor?”. Det fungerade som slutpunkt för forskningsprojektet ”Språkmöten”, vars syfte varit att studera det som faktiskt sker i de samlokaliserade skolor som redan finns. Här är inte platsen att gå i polemik med projektet. Men det som är nästan komiskt, och det konstaterade jag också på seminariet, är att ideologin så uppenbart håller på att svänga. Vi har i decennier utgått ifrån enspråkigheten som grundbult i vårt skolsystem, ifråga om både undervisning och förvaltning – men den börjar nu framstå (och fr.a. framställas) som ett hinder för en utveckling mot en ny och mer tolerant tvåeller mångspråkighet.

Atmosfären på det välbesökta seminariet var inte att ta miste på (och det lär ha varit ännu tydligare på det föregående projektseminariet); en smittande entusiasm och övertygelse om att man definitivt har rätt, och representerar framtiden. Medan vi som ännu tror på nödvändigheten av enspråkiga lösningar representerar dinosaurierna. Ett patetiskt gäng bakåtsträvare som desperat klänger sig fast vid gamla dogmer.

Tempora mutantur, som det hette förr i världen. Sannerligen.

Särlösningar och namnbyte krävs för skolan för synskadade Den svenska specialvården för barn och unga med funktionsnedsättningar står inför stora utmaningar. Det här framgår av Karin Linnanmäkis Magma-rapport Rätten till utbildning – Framtidsperspektiv för Svenska skolan för synskadade. Linnanmäki är docent i specialpedagogik vid Åbo Akademi.

Undervisningsministeriet har bland annat föreslagit att en gemensam administration för alla specialskolor i Finland ska upprättas i Jyväskylä. Enligt rapporten är det här problematiskt för Svenska skolan för synskadade, som rap-

porten handlar om.

– Verksamheten riktar sig till en mycket liten minoritet inom en språklig minoritet, skriver Linnanmäki i sin rapport.

Skolan har endast fem inskrivna elever för det pågående läsåret, men den svenskspråkiga undervisningen kräver så pass specifika resurser att man är orolig att de inte kommer att beaktas ifall en gemensam administration tas i bruk.

Svenska skolan för synskadade består av ett center för lärande och kompetens och SPERES som är ett nätverk för olika organisationer och aktörer från tredje sektorn.

I sin rapport tar Linnanmäki upp såväl problemen som möjligheterna som är förknippade med de utmaningar som Svenska skolan för synskadade står inför.

Linnanmäki presenterar dessutom i sin rapport olika förslag till hur skolan kunde effektivera sin verksamhet. Bland förslagen finns utökat samarbete och förbättrad marknadsföring.

I rapporten föreslås också ett namnbyte på hela organisationen, eftersom skolan i dagens läge uppfattas som en specialskola för elever i Helsingfors. (FNB)

Högre utbildning ingen säker biljett till framgång Utbildningens värde har under de senaste decennierna sjunkit avsevärt i vårt land, fastslår Mikko Aro i sin doktorsavhandling vid Åbo universitet. Avhandlingen framlades till granskning den 21 mars.

Aro har studerat utbildningsinflationen under år 1970–2008 och fastslår att varje generation har tvingats sikta högre i utbildningshänseende än de tidigare generationerna.

– Ännu på 1970-talet var lägre

Barnförfattare vill möta mera respekt Barn- och ungdomslitteraturen i Svenskfinland behöver mer synlighet, respekt och spridning. FIBUL; författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur, är en nygrundad registrerad förening som är beredd att ta sig an detta uppdrag.

Föreningens syfte är att höja statusen och öka synligheten för barn- och ungdomslitteraturen på svenska i Finland, förbättra förutsättningarna och öka resurserna för professionella barn- och ungdomsboksskapare samt fungera som forum för diskussion och samarbete både nationellt och internationellt kring barn- och ungdomslitteratur.

Föreningen träffas kontinuerligt, sprider information, ordnar evenemang och har skapat en hemsida för ändamålet (www.fibul.fi).

Följande personer valdes in styrelsen: Ordförande Henrika Andersson, vice ordförande Tove Appelgren, Katarina von Numers-Ekman, Maria Turtschaninoff, Linda Bondestam, Anna Gullichsen, Cara Knuutinen, Mia Franck, Nora Strömman och Harriet Abrahamsson.

högskolexamen en nästan lika säker biljett till en position som högre tjänsteman som en högre högskolexamen. Ofta förslog det med en examen på institutnivå. På 2000-talet hade institutexamina och lägre högskolexamina upplevt en kraftig värdesänkning, säger Mikko Aro. I dagens läge är inte ens högre högskolexamina en säker biljett till framgång på arbetsmarknaden.

– År 2008 tjänstgjorde ca 15 procent av magistrarna som lägre

tjänstemän. I dag rör sig andelen sannolikt kring 20 procent, såvida utvecklingen har gått i samma riktning som under tidigare år, säger Mikko Aro. Befolkningens utbildningsnivå har stigit kraftigt under de senaste fyra decennierna. Utbildningsexpansionen befanns i Aros undersökning ha en tydlig koppling till examinas värdesänkning.

C-E Rusk

HEJA

på FSL på Stafettkarnevalen 014 .5.2

4 23-2

De 300 första lärarna bjuder vi på kaffe och den nya LÄRARmuggen. Dessutom bjuder Skolidrottsförbundet SFSI lika många lärare på bullar i vårt tält.

Vi ses i tältbyn vid huvudingången.

11

8.5.2014 Tom Ahlfors

I Sibbo finns det ypperliga möjligheter till arbete och boende. Det starkt växande Sibbo erbjuder sin personal en intressant och mångsidig arbetsmiljö.

Sibbo är en rökfri kommun.

Rektor Rektorstjänsten vid Kungsvägens skola lediganslås från och med 1.9.2014. Arbetet kan också börja t.ex. från 1.8.2014 eller enligt överenskommelse.

Kungsvägens skola i Nickby är Sibbos enda svenskspråkiga skola med undervisning i årskurserna 7–9 för närmare 350 elever.

Benita Kavander och Hans Karlsson överlämnade den länge försvunna stiftelseurkunden, som undertecknades i april 1974, till FSL.

FSL 40 år:

Stiftelseurkund hittade hem Avtalssystemet krävde större helheter, men framför allt var grundskolan på kommande. Dessa två faktorer bidrog till att de svenska och finska folkskollärarförbundet jämte det tvåspråkiga läroverkslärarförbundet kom överens om att gå samman för ca 40 år sedan.

Lärarfacket OAJ:s och samtidigt också FSL:s 40-åriga historia uppmärksammades vid FSL:s fullmäktigemöte i Vasa den 24–25 april.

Samtidigt uppmärksammades avgående förbundsordföranden Dan Johansson. Han inträdde i fullmäktige år 1990 och inledde tjänstgöringen i förbundsstyrelsen år 1993. Johansson valdes till ordförande år 1998 och träder nu tillbaka, så att nya ordföranden tar över från början av augusti i år.

Den 28 december 1973 undertecknades ett avtal, som ledde till att OAJ skapades. På svenska talades då om Lärarnas fackorganisation LFO. Sedermera blev namnet Undervisningssektorns fackorga-

nisation OAJ. Den svenska förkortningen, som sannolikt skulle ha lytt UFO eller UF, slopades, så att förkortningen OAJ togs i bruk också på svenska.

De svenska folk- och läroverkslärarna gick samman i Svenska Finlands Lärarförbund SFL. SFL:s grundande möte hölls i Helsingfors den 26 april 1974.

Stiftelseurkunden var länge försvunnen, men den dök upp rätt nyligen. Det var Hans Karlsson, fackligt aktiv övningsskollärare, som i samband med en städning av skolans utrymmen fann ett dokument, som visade sig vara just den aktuella stiftelseurkunden.

Varför just i Vasa övningsskola?

Thor Österholm, som länge var rektor för övningsskolan, var år 1974 ordförande för Svenska lärarförbundet i Finland SLF. Det var folkskollärarna som år 1970 hade bytt namn från Finlands svenska folkskollärarbund till SLF. Stiftelseurkunden överlämna-

Dekorerade fackrävar

des högtidligen till Dan Johansson och därmed FSL av Hans Karlsson och Benita Kavander, som jobbar som bäst med en 40-årshistorik som primärt speglar Vasa svenska lärarförenings historia. Men volymen kommer också att överhuvudtaget spegla de finlandssvenska lärarnas fackliga strävanden. Överräckandet skedde i samband med fullmäktiges festmiddag på restaurang Strampen i Vasa. Överäckandet fungerade även som avstamp för en rapsodisk exposé över de 40 åren, som förmedlades av C-E Rusk. Och sedan tillägnades Dan Johansson en fyndig hyllningssång, som exekverades med sväng och inlevelse. Sången hade författats av sagda Kavander jämte Kerstin Nyman, en annan fackligt aktiv övningsskollärare.

C-E Rusk Fotnot: Svenska Finlands Lärarförbund SFL bytte namn och blev Finlands Svenska Lärarförbund FSL år 1986.

Tom Ahlfors

FSL:s silverne förtjänsttecken delades ut i samband med fullmäktigemötet. De dekorerade är i bortre raden från vänster Hans Karlsson, Anders Johansson, Kerstin Ollandt och Sinikka Vahalahti och i främre raden från vänster Joakim Häggström, Leif Holmberg, Harriet Eklund-Hortans och Inger Damlin. Mottagaren Anne Almkvist var förhindrad att delta och får sitt förtjänsttecken senare.

Hösten 2016 skall det nya tvåspråkiga skolcentret för Kungsvägens skola och Sipoonjoen koulu, ”Nickby hjärta”, invigas. Det är nu en ypperlig chans för dig med visioner och innovativa lösningar att i samarbete med din finska kollega och arbetsgruppen för detta exklusiva projekt, bygga en framtidsskola som kommer att föregå som exempel på nytt pedagogiskt tänkande och samarbete.

Vi söker en gedigen ledare och förebild för både eleverna och personalen. Vi värdesätter administrativa kunskaper och utgår från att du har erfarenhet av rektorsuppgifter och att ekonomiförvaltning hör till dina starka sidor.

Behörighetskraven för tjänsten är i enlighet med förordningen (986/1998) om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet och utmärkta kunskaper i svenska.

Den som valts till tjänsten bör uppvisa ett godtagbart läkarintyg och ett straffregisterutdrag inom 30 dagar efter det att beslutet delgivits.

Tjänsteförhållandet har 6 månaders prövotid. Lönen bestäms via UKTA. Ansökningarna ska lämnas in senast 14.5.2014 kl. 14.00 via länken på vår internetsidan www.sibbo.fi>Lediga arbetsplatser.

På förfrågningar svarar rektor Ann-Cathrine Helling, ann-cathrine.helling@sibbo.fi, tfn 09 2353 7120.

12

8.5.2014

Mikaela Björklund, t.f. universitetslärare i främmande språkens didaktik vid Åbo Akademi, berättar att man inom lärarutbildningen satsar en hel del på förbereda studerande på att arbeta språkstödjande.

Mångsidigt språkstöd ett måste De finlandssvenska skolorna blir allt mera mångspråkiga. Men hur förbereds blivande klass- och ämneslärare på att undervisa språkstödjande – något som de ska göra enligt läroplanen? Enligt Mikaela Björklund vid Åbo Akademi är situationen ganska bra – men kan alltid förbättras.

Majoriteten av de finlandssvenska skolorna har sedan länge inte bestått av en homogen grupp svenskspråkiga elever. I en och samma klass kan det finnas flera elever med annan språkbakgrund med till exempel finska, engelska och ryska som modersmål, för att nämna några.

– Språksituationen varierar mycket och skolmiljön i Svenskfinland är heterogen. I en del skolor finns nästan enbart svenskspråkiga elever, medan andelen tvåspråkiga är stor i en annan. I skolor i huvudstadsregionen finns många elever med andra modersmål än finska och svenska och så är situationen också i vissa skolor i Närpes, säger Mikaela Björklund, t.f. universitetslärare i främmande språkens didaktik vid Åbo Akademi.

Skolan har enligt lagen en plikt att stödja samtliga elevers lärande. Det innebär att den finlandssvenska skolan ska arbeta språkstödjande så att elever med andra hemspråk kan följa med undervisningen på skolspråket.

– Alla finlandssvenska lärare bör ha beredskap att jobba språkstödjande på skolspråket svenska. Det gagnar inte bara elever med ett annat modersmål än svenska och finska utan också elever med olika typer av inlärningssvårigheter, säger hon.

Listan över exempel på hur en lärare kan arbeta språkstödjande är lång. Björklund nämner bland annat matriser på kroppens delar i klassen för yngre elever och för äldre till exempel scheman för skrivande.

– Att arbeta språkstödjande inkluderar alla ämnen och inte bara i modersmålet.

Om jag undervisar i till exempel geografi måste jag som lärare kunna förklara tydligt så att alla förstår. Det är viktigt att ge sådana uppgifter så att eleverna har de språkliga redskapen för att klara uppgiften.

Björklund tror att det kan vara naturligare för en klasslärare att arbeta språkstödjande.

– En klasslärare arbetar med flera olika ämnen och är van att bygga upp stödstrukturer så att eleverna får möjlighet att utveckla sitt skolspråk. Klasslärare är vana att konkretisera i undervisningen med de yngre eleverna, medan konkretisering inte använts i samma utsträckning i årskurserna 7–9.

Enligt Björklund har ämneslärare i naturvetenskaper inte samma vana att tänka och undervisa språkstödjande jämfört med till exempel en språklärare, vars primära uppdrag är att göra just det.

– Blivande ämneslärare förbereds under kortare tid på det här under studietiden jämfört med klasslärare som under hela studietiden allmänt förbereds för att arbeta i språkligt och kunskapsmässigt heterogena klassrum. Men vi strävar efter att göra dem medvetna om den språkliga verklighet de ska börja arbeta i.

Inom lärarutbildning erbjuds kurser som fördjupar olika språkliga aspekter. Men ett problem är att de är valfria och därmed får inte alla fördjupad beredskap i exempelvis ämnesintegrerad undervisning.

– Vi erbjuder ett helt biämne – flerspråkighet och interkulturell pedagogik – så vi är redan ganska bra på det här inom lärarutbildningen. Metodiken finns och vi har redskap för att förbereda studerande att arbeta språkstödjande, men vi strävar hela tiden efter att bli bättre på det. Ända sedan 1990-talet har lärarutbildningen lyft fram flerspråkighet, vilket har ökat medvetenheten om det. Men trots att

biämnet implementerades för över tio år sedan har intresset för det varierat.

– Genomslagskraften har inte varit maximal, då biämnet konkurrerar med andra både om studerandes intresse och ekonomiska resurser, säger hon.

Enligt Björklund är det viktigt att alla skolor arbetar språkstödjande oavsett vilka språkkunskaper eleverna har. Hon understryker också att skolan har ett nyckeluppdrag när det gäller att fostra unga till att vara delaktiga i en flerspråkig och -kulturell värld.

– Alla elever har varierande språkkunskaper i bagaget och som lärare är man både kulturbärare med ett uppdrag att lyfta fram den finlandssvenska kulturen samtidigt som man ska ge eleverna redskap för att verka i en mångkulturell värld.

– Som minoritet tror jag att vi är vana med det här och steget att göra det är inte så stort för oss, säger hon.

Forskning visar att ämnesintegrerad undervisning på ett eller flera språk stärker elevernas kommunikativa kompetens.

Björklund nämner bland annat den engelska linjen vid Vasa övningsskola.

– Det är fascinerande att se hur elever med svenska som modersmål lär sig engelska med tiden och hur elever med andra modersmål lär sig svenska. Båda språken utvecklas naturligt då eleverna får lära sig genom bägge språken, säger hon och tillägger att det finns en lång rad exempel på det.

– Vid Åbo Akademi sker det också mycket forskning kring flerspråkiga skolmiljöer och samarbetet med andra universitet är utpräglat.

– Vi tar emot utbytesstuderande till pedagogiska fakulteten och de håller lektioner på den engelska linjen vid VÖS. Ibland håller de också lektioner på sitt eget modersmål, till exempel spanska eller polska, och det är intressant att se att barnen följer undervis-

ningen trots att de inte kan språket.

Forskningen kring flerspråkighet har utvecklats under det senaste decenniet. Förutom språket har också kulturen fått en större tyngd inom forskningen och hon hänvisar bland annat till forsknings- och utvecklingsprojektet VI VILL (Vem integreras och på vilka villkor) som hon leder tillsammans med Mårten Björkgren.

I undersökningen ingår alla elever i årskurs 4 i Närpes stad och bygger på elevernas egna uppfattningar om språkanvändning, -förståelse, kännedom om religionen, delaktighet och attityder.

– Kulturen är en mycket viktig del som måste beaktas i integreringen och vi hävdar att språk och kultur är nära sammanbundna. Tro, föreställningar och traditioner påverkar oss och den dimensionen saknas i integreringsforskning i Finland i dag, säger Björklund.

Hon syftar bland annat på det nationella projektet ”Delaktig i Finland”, som stöds av bland annat Svenska Kulturfonden, och som undersöker invandrares integrering.

– Men projektet tar inte hänsyn till kultur och religion utan fokuserar på språket, vilket är en brist. Det är inte bara invandrare som ska integreras med oss utan vi med dem. Vi ser integreringen som en ömsesidig process där kulturen är en viktig del, förklarar hon.

Björklund tar Bosnien som exempel. När de första flyktingarna från Bosnien kom till Närpes på 1990-talet var landet socialistiskt, medan arbetskraftsinvandrarna idag kommer från ett land mer präglat av islam.

– Det här är en viktig förändring och i Närpes är lärarna medvetna om det. Men vi har fortfarande en lång väg att gå innan vi har en finlandssvensk mångkulturell skola som bejakar språklig och kulturell mångfald.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.