Läraren 18 2013

1894–2013

120 årgången

Tom Ahlfors

12.9.2013 Nr 18 Oroad minister

Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) känner oro för utbildningen och utbildningen, då den statliga finansieringen skärs ner.

Kiuru uttryckte sin oro vid en träff med ordförande Olli Luukkainen och utbildningsdirektör Heljä Misukka vid lärarfacket OAJ. I samband med träffen, som ägde rum i början av september, diskuterades också regeringens planer på en förlängd läroplikt, omtalas på OAJ:s hemsida.

Spelutvecklare lyfter matten Utbildningsstyrelsen har presenterade nyligen en undersökning (se sid 6.)som visar att elevernas intresse för matematik minskar ju längre de går i skola. När intresset minskar kan också inlärningsresultaten försämras. Ändå visade undersökningen att matematikkunskaperna fortfarande är goda.

Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) vill vända utvecklingen genom att tillsätta en arbetsgrupp som ska utveckla matteundervisningen. Till den vill hon kalla toppförmågor från spelbranschen. Genom att öka elementen av spel i undervisningen vill hon göra matematiken intressantare och roligare.(FNB)

Framgång har blivit kräftgång Den finländska skolans Pisa-framgångar har blivit en återvändsgränd. Gymnasistförbundet Suomen Lukiolaisten liitto SLL befarar att den finländska utbildningen har fängslats av sin egen förträfflighet.

– Det sviktande intresset för skolarbete är den finländska skolans största utmaningar.

Bristen på motivationen hotar nivån på kunnandet. Lösningarna står att finna i studerandenas egen vardag, säger SLL-basen Daniel Sazonov.

Han pekar på att hemmen ofta är bättre utrustade än skolorna i teknologiskt avseende. Han kräver alltså nya tag för att modernisera och digitalisera undervisningen.

Många buggar

Ordföranden för FSL:s fullmäktige Kerstin Ollandt (högst upp) samt styrelseledamöterna Linda Molander-Finell och Inger Damlin deltog i förbundets styrelseseminarium för en vecka sedan.

Språket är vår arvedel

Att det var svenskan som dominerade diskussionerna vid det seminarium som FSL:s styrelse samlades till förra veckan var föga överraskande. Språket är vårt fundament, konstaterade styrelsen, och noterade också hur viktigt det är att definiera en tvåspråkig skola, såväl gällande praxis som administration. Läs mera på sista sidan.

Oväntade säkerhetsfel hittades i mjukvaran för studentexamensprovet när hackare försökte bryta sig in i systemet i en tävling i augusti. Det var Studentexamensnämnden som ordnade tävlingen.

– Attackerna har varit verkligen knepiga och de har också gjorts från utlandet. Vi har också fått sådana förslag som datasäkerhetsproffsen inte nödvändigtvis skulle ha kommit på, säger Matti Lattu, chef för datoriseringsprojektet.

När studentexamensproven skrivs på datorer installeras ett datorprogram som hindrar användning av internet och hårddisken på examinandens dator.

De mest påhittiga hackarna kom på hur man trots det kan ta kontakt med omvärlden. Andra föreslog att man skulle hacka in sig för att bli administratör i programmet.

Studentexamensnämnden kände dock redan till de flesta av säkerhetsfelen. (FNB)

2

12.9.2013

Fmge-val på kommande:

OAJ-ambassadörer sökes

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Kommuner i blåsten

Regeringen har fastslagit att läroplikten ska förlängas. Regeringen har också fastslagit att förskolan blir obligatorisk.

Bl.a. dessa punkter finns med i regeringens strukturpaket, som syftar till att få bukt med hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin. Kommunerna tar de hårdaste smällarna och förlorar en massa pengar. I gengäld lovar regeringen att skära ner på kommunernas lagstadgade uppgifter.

Regeringens strukturpaket kan förliknas vid ett skelett, som får kött på benen senare i år. Riksdagen är inte ensam om att vilja veta mera om hur regeringen egentligen har tänkt sig, när den har sytt ihop det omfattande paketet. Paketet kan ses som ambitiöst, eftersom det syftar till att fylla igen hela hållbarhetsunderskottet i statens ekonomiska hushållning.

Det som står klart redan nu är att kommunerna är i blåsten. Målet är att kommunerna sparar en miljard euro, då staten drar ner på de lagstadgade uppgifterna, och ytterligare förväntas kommunerna ta in en miljard euro genom högre produktivitet jämte högre skatter och avgifter. Staten minskar sin finansiering i motsvarande mån.

Vi talar alltså om hisnande summor och synnerligen omfattade åtgärder. Många, men ingalunda alla kommuner går redan nu på knä och förteckningen över kommuner, som ansöker om extra statligt understöd är synnerligen lång.

En annan förteckning, den som som räknar upp kommunernas förpliktelser och lagstadgade uppgifter är likaledes lång och i själva verket har kommunerna redan länge högljutt efterlyste en upprensning. Nu är den alltså på kommande, men åtgärden sätts in samtidigt som nedskärningskraven är stenhårda.

Vad innebär då allt detta för utbildningen och undervisningen? Det vet ingen med säkerhet, men redan nu är det möjligt att anta att just denna sektor inte tar de hårdaste smällarna. Orsaken är enkel: utbildningen är ett oomkullrunkeligt kärnområde i den kommunala verksamheten.

Dessutom har tidigare nedskärningar bidragit till att det finns väldigt litet att ta av, då sparyxan viner.

Ekvationen ter sig olöslig, om man ser till utbildningssektorn som helhet. Är det ens möjligt att dra ner på grundskolans utgifter i en situation då den jämlika utbildningsstandarden redan nu är satt på undantag? Och är det verkligen möjligt att spara på t.ex. gymnasieutbildningen, som har nämnts som ett centralt utvecklingsområde av regeringen. Hela gymnasieutbildningen sätts under lupp, då timfördelningen ses över, och på kommande är också digitaliseringen av studentexamen.

Kommunerna kommer under alla omständigheter att dra åt svångremmen. En första fingervisning om det som komma skall erbjuder Kouvola, som har inlett samarbetsförhandlingar som tar sikte på att personalen minskas med 600 personer. Åtgärden har åtminstone delvis sin upprinnelse i en kommunfusion, som verkställdes år 2009, men de drastiska nedskärningsplanerna berättar också en ny syn på kommunen som arbetsgivare. Anställningstryggheten, som länge har varit ett kommunalt trumfkort, naggas i kanten.

Fler liknande nyheter lär vara på kommande under den närmaste tiden.

– Uppdraget har krävt mera än vad jag föreställde mig på förhand.

Men i gengäld har arbetet i OAJ:s fullmäktige också gett mycket mera än jag kunde föreställa mig.

Sinikka Vahalahti, lärare i finska i S:t Olofsskolan i Åbo, sätter ner mycket tid och energi på sitt fackliga engagemang. Hon är aktiv såväl i FSL som i OAJ. Hon är vice ordförande i styrelsen för FSL och är inne på sin andra period i OAJ:s fullmäktige.

I praktiken betyder detta att hon är inne på sitt sjunde fmgeår, eftersom mandatperioden omfattar fyra år. Det stundar åter till fullmäktigeval våren 2014.

FSL:s styrelse tog del av och diskuterade förberedelserna inför valet, som förrättas som ett allmänt medlemsval, på mötet i Raseborg den 5 september. Alla yrkesaktiva medlemmar i OAJ har rösträtt i valet, där man utser 150 ledamöter i fullmäktige, som är OAJ:s högsta beslutande organ.

Antalet mandat för olika medlemsgrupper i OAJ fastställs utgående från medlemsstatistiken vid årsskiftet 2013–14. I sittande fullmäktige har FSL sju mandat och Sinikka Vahalahti bestrider ett av dessa.

– För mig var det en följd av mitt engagemang i FSL och min medverkan i OAJ:s lokala C-förening i Åbo. Kandidatur i OAJ-valet tedde sig som ett naturligt steg, säger Vahalahti om sina bevekelsegrunder.

Hon träder emellertid tillbaka och kandiderar inte i nästa val. I likhet med flera andra FSL-ledamöter i OAJ:s fullmäktige drar hon sig tillbaka med ålderns rätt.

En yngre generation får ta över.

Tidsmässigt kräver uppdraget som fullmäktigeledamot i OAJ en hel del. Egentliga fullmäktigemöten ordnas på våren och hösten.

De omfattar oftast tre, men ibland två dagar. Därtill kommer andra, mera informella möten och kurser på central, men också på lokal och regional nivå.

FSL:s representanter i OAJ:s

fullmäktige inbjuds också till FSL:s fullmäktigemöten.

Vahalahti klär sig inte i säck och aska, då det blir tal om alla dessa möten. Snarare bubblar hon av entusiasm, då hon talar om stimulerande och intressanta diskussioner och överläggningar med lärare från hela landet och från olika sektorer.

Hon är mån om att betona rollen som FSL-ambassadör på finskt håll.

– Jo, jag är endast en av sammanlagt 150 ledamöter i fullmäktige. Men jag, och för all del också de andra FSL-arna, är viktiga ambassadörer för vårt förbund och svensk utbildning överhuvudtaget.

Vi är få, men vi bör synas, säger Vahalahti.

Kontakterna med kollegor har varit otroligt givande, sammanfattar Vahalahti. Hon talar alltså inte om viktiga beslut såsom fastställandet av budget och verksamhetsplan eller för all del om valet av ordförande, som i OAJ sker i fullmäktige. Hon talar inte heller om det spännande framtidsarbete, som har genomsyrat fullmäktigearbetet i ett par års tid.

– Kontakterna har gett mig mest. Det är så intressant att höra om hur man jobbar fackligt i andra delar av Finland. Jag har fått höra om verkligt jobbiga situationer, som har fått mig att uppskatta tryggheten i min egen hemort Åbo och min egen skola.

Styrelsen diskuterade det förestående valet och konstaterade att det är dags att vaska fram kandidater i FSL:s lokala lärarföreningar.

Intresse och engagemang är självklara ting i sammanhanget, men Vahalahti lyfter fram en annan aspekt.

– Personligen ser jag gärna att de som väljs in i OAJ:s fullmäktige har en viss erfarenhet av fackligt arbete inom FSL. Det här hör samman med min syn på rollen som ambassadör på finskt håll. För att klara av den rollen, så måste man kunna sitt eget förbund, alltså FSL, säger Vahalahti.

FSL bildar ett eget valdistrikt i

Arkivfoto/Tom Ahlfors

Sinikka Vahalahti trivs i OAJfullmäktige.

fullmäktigevalet. Sannolikt kommer FSL att få sju mandat och då behövs det en rejäl drös med goda kandidater, eftersom det självfallet också väljs suppleanter.

Det finns en regional spridning i FSL:s nuvarande fullmäktigegrupp. Fyra ledamöter kommer från Österbotten, en från Åboland och två från Nyland. Här finns ingen lathund för spridningen, utan valet avgör vilka som får säte i fullmäktige.

– Jag ser gärna att den regionala spridningen fortsätter. Fmge-ledamöterna är ju också ambassadörer i den egna regionen, säger Vahalahti.

Styrelsen utsåg förbundssekreterare Christer Holmlund till valsekreterare. Nomineringen av kandidater bör vara slutförd i mitten av januari. Det egentliga valet äger rum i mars 2014, medan den elektroniska förhandsröstningen sker i februari.

Nya OAJ-fullmäktige samlas till sitt första möte den 14–16 maj 2014. På dagordningen finns då bl.a. val av ordförande. Den allmänna uppfattningen är att Olli Luukkainen, som har lett OAJ sedan år 2010, ställer upp för omval.

C-E Rusk

Akava kritiserar uppgörelse om tre dagars utbildning Akademikercentralen Akava är inte nöjd med uppgörelsen om tre dagars utbildningsledighet, som har dragits i långbänk i snart två års tid. Utbildningsledigheten, som utgjorde en del av de senaste centrala avtalsuppgörelsen, visade sig bli en verklig långkörare, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna var oense om hur utbildningsledigheten kan och bör tolkas.

Oenigheten har förgiftat atmosfären i arbetsmarknadsorganisationernas överläggningar. Den 26 augusti nåddes dock en över-

enskommelse, som Akava ser som misslyckad.

Akademikercentralen befarar att de lagförslag, som nu har manglats fram, kan leda till ovälkomna skattesmällar speciellt för utbildade grupper.

Akava vill ha en tydlig formulering om att skattepåföljder inte blir aktuella, när arbetstagarna deltar i utbildning som bekostas av arbetsgivarna. Men det blev ingen sådan formulering, utan istället finns en vag formulering om att erfarenheterna av utbildningsledigheten

och skattemyndigheternas syn på denna kommer att följas upp.

– Akava är alltså ensam om oron för hur löntagarna beskattas, då de deltar i utbildning, säger direktör Maria Löfgren vid Akava.

Förhandlingarna om hur denna utbildningsledighet i praktiken genomförs inom olika branscher följer senare. För en del Akavagrupper, såsom lärarna, handlar det sannolikt om en chimär, eftersom tjänstekollektivavtalet från tidigare omfattar skrivningar om tillgång till fortbildning.

3

12.9.2013

FSL:s styrelse:

ORDförord

Inte samma sak De negativa nyheterna om den finlandssvenska skolan har på sistone duggat tätt. Den senaste i raden handlar om undersökningen som gjorts på Svenska kulturfondens initiativ och som visar på de skillnader som finns mellan svenska och finska skolor samt skillnaderna mellan flickor och pojkar. Forskaren Satya Brinks slutsats är att vi ska ta till oss fakta och att vi måste jobba smartare.

I den här senaste rapporten är det egentligen bara PISA-undersökningen som utgör grund. Häri ligger också svagheten i undersökningen och frågan om hur mycket PISA skall tillåtas styra måste ställas. Brinks påståenden ska inte avfärdas, men jag tillåter mig att vara kritisk till att helt låta PISA styra utvecklingen.

Nu jämförs Finland med Sydkorea och Shanghai i Kina. Jag är av den åsikten att dessa inte är vår referensram. Vi ligger bäst till i Europa och Europa och EU ska vara dem vi jämför oss med, trots att globaliseringen ställer krav på oss alla.

Jag har ofta undrat om det är rätt jämförelse vi gör när de svenska eleverna ställs mot det finska PISA-medeltalet.

De finska eleverna är ingen enhetlig massa, utan det finns skillnader även där, trots att de antagligen proportionellt sett är mera koncentrerade till stora städer än de svenskspråkiga. Vore det kanske fiffigare att jämföra Norra Karelen med Kymmenedalen eller Savolax med Åboland?

Faktum kvarstår att det finns saker att göra i den finlandssvenska skolan. Problemet är i synnerhet pojkarnas läsförmåga. Det är alldeles klart att den finlandssvenska skolan för allas skull måste satsa på svenskan, mycket mera än hittills. Språket är grunden och det kräver språklig medvetenhet av oss lärare men det är i lika hög grad en sak för hemmen och vi ska inte heller glömma bort alla annan omgivning som ungdomarna och barnen rör sig i, såsom olika hobbyaktiviteter.

Om detta alls ska lyckas behöver vår skola frihet. Varför, undrar kanske någon. Mitt svar är bl.a. att gossar och

flickor uppenbarligen är mera ojämlika i vår skola samt att samhällsstrukturen och den socioekonomiska bakgrunden inte är identisk med finskspråkigas. Svenskfinland är starkare tudelat än finnarna på grund av litenheten, utjämnande nyanser finns inte i samma omfattning mellan ruralt och urbant.

Det måste sägas att det är ett problem att allting ska vara lika på svenska och finska. Vi har samma timfördelning och samma läroplan på riksnivå och därutöver samma timresurs och samma språkprogram i kommunerna.

Till detta kan ännu komma annat exakt likadant såsom projekt, prov, läroböcker o.dyl.

Lärarna löper risk att klavbindas och den professionella friheten lider. Skolan kan inte ensam råda bot på problemen hur noggrant de än definieras för skolan avspeglar mera än leder samhällsutvecklingen. Skolans arbete är långsiktigt och svårgripbart i stunden och den avgörande frågan handlar om det grundläggande syftet med utbildning. Är produktionsaspekten i utbildningen viktigare än att vi får leva i ett samhälle med människor som getts förutsättningar att ta hand om sig själva och sina liv?

Dan Johansson är ordförande för FSL.

Har den lokala lärarföreningen haft höstmöte och valt styrelse?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk@fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors@fsl.fi)

I Vasa är planeringen av utbildningen av språkbadslärare i full gång, omtalar Vasabladet den 23 augusti.

Vasa universitet och Åbo akademis pedagogiska fakultet samarbetar om en utbildning, som inleds hösten 2014. Då inleder 20 personer studier, som ger behörighet att undervisa i språkbad.

Bristen på behöriga språkbadslärare är stor, vilket har nämnts som en broms för språkbadet. På många håll är det långa köer till språkbadsundervisning.

– Just nu håller vi på att hitta skräddarsydda former för utbildningen, säger Siv Björklund, som är ansvarig för språkbadsundervisningen vid Vasa universitet.

Avsikten är att utbildningen ska gälla barnträdgårds-, klass- och ämneslärare.

I Åbo har den nya svenska kombiskolan fått namnet Braheskolan, omtalar Åbo underrättelser den 28 augusti. I namntävlingen inlämnades drygt 50 bidrag och juryn valdes enhälligt AnnSofie Selins förslag. Hon

uppvaktades, då skolan fick sitt namn.

Byggarbetena i Lillheikkilä är i gång och skolan inleder verksamheten hösten 2015.

Braheskolan kommer att erbjuda dagvård, förskola och nybörjarundervisning i åk 1–2. Ålands gymnasium är i knipa och behöver ett til�läggsanslag om 500 000 euro, omtalar Nya Åland den 21 augusti. Äskandet om pengar har gått vidare till landsskapsregeringen. Ök ade lönekostnader nämns som en orsak till underskottet. En annan orsak är att kommunerna har beslutat ta ut höjda avgifter för handledningen av närvårdarstuderande.

Gymnasiet, som förmedlar såväl yrkesutbildning som högskoleförberande utbildning, har tidigare dragit ner på bl.a. studiehandledningen och administrationen.

I Vasa har Finlands svenska lärarstuderandes förening sparkat i gång höstens verksamhet. FSLF deltog bl.a. i den s.k. gulisakade-

min, som riktar sig till nya studerande i Åbo Akademi, som ordnades i Vasa i början av september, omtalas i föreningens blogg. Bloggen kan läsas på FSL:s hemsida, www.fsl.fi.

I Malax har Gymnasiet i Petalax förberett sig för digitaliseringen av studentexamen i flera års tid. Men det oaktat råder stor ovisshet om omställningen, omtalar Vasabladet den 2 september.

Simon Hansell, lärare i religion och psykologi i Petalax, pläderar för ett öppet nät, då examen digitaliseras.

– Ett öppet nät bäddar för en probleminriktad examen, så att studerandena kan koncentrera sig på att tillämpa fakta i stället för att bara återge dessa, säger Hansell i Vbl. Karlebys beslutsfattare borde ta sitt förnuft till fånga och inte låta stadens sparåtgärder resultera i permitteringar i skolor, daghem och läroanstalter. Enligt lärarfacket OAJ står inbesparingarna inte i någon som helst proportion till den

skada som barnen och de unga drabbas av.

Karleby förbereder åtstramning i utgifterna och stadsstyrelsen fattar beslut i frågan 23.9. Samarbetsförhandlingar pågår som bäst med personalen.

– OAJ har ännu inga uppgifter om sparmålen, men vi avråder starkt Karleby stad från att ty sig till permitteringar inom undervisningsväsendet, säger utvecklingschef Jarmo Niskanen vid OAJ som träffade ledande karlebypolitiker i början av september.

I Helsingfors är Munksnäs högstadieskola i akut behov av sanering, omtalar svenska.yle.fi den 5 september.

Redan år 2006 konstaterades att inomhusluften i skolan är dålig. Efter det har man vidtagit vissa åtgärder men det har inte varit tillräckligt.

Flera av lärarna har nu fått symtom i luftvägarna och ett klassrum har man varit tvungen att sluta använda helt på grund av den skadliga luften.

Ge lärarna verktyg så fixas resultaten Krav på toppresultat och nedskärningar i skolorna går inte ihop. Att lyfta inlärningsresultaten och samtidigt skära i undervisningen är omöjligt. I skolvärlden behövs långsiktighet, säger styrelsen för Finlands svenska lärarförbund FSL i ett uttalande från mötet den 4 september.

Svenskfinland släpar efter – åtminstone när det gäller de svenskspråkiga pojkarnas läsfärdigheter. Det här kommer den senaste finlandssvenska analysen av Pisa-resultaten fram till. Styrelsen ser allvarligt på att skillnaderna är stora.

Styrelsen syftar på forskaren Satya Brinks rön. Hon har, på beställning av Svenska kulturfonden, analyserat resultaten och föreslår bl.a. att man kunde förnya läromedlen så att de bättre motsvarar elevernas intressen och satsa mer resurser på elever som inte presterar väl. En nyhetstext om Brinks rapport finns på sid.6.

Lärare och rektorer jobbar idag hårt med att utveckla undervisningen och komma åt skillnader i elevernas inlärning. En bra, jämlik och likvärdig utbildning är varje lärares mål, fastslår FSL:s styrelse.

Samtidigt som Finland satsar på skolutveckling och kompetenshöjning, tvingas rektorer och lärare att ständigt föra en kamp om pengar. Skolor hotas av permitteringar, vikariestopp och krympt antal undervisningstimmar. När en lärare tvingas undervisa flera klasser samtidigt, hjälper inte utvecklingsplaner. För litet pengar till skolan raserar alltid undervisningen. Lärarna kan inte jämna ut olikheter mellan eleverna med ena handen, medan den andra handen tvingas skapa olikheter.

Vi lärare vill undervisa i världens bästa skola. I en skola där alla elevers inlärning alltid ligger på topp. Vi antar utmaningen att lyfta alla svenskspråkiga elevers inlärningsresultat till högsta möjliga nivå. Ge skolan tillräckligt mycket pengar. Då kan vi lyckas, säger FSL-styrelsen.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Dan Johansson, tfn 020 749 54 70 Förbundssekreterare Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 26 september.

4

12.9.2013

Starten har gått över förväntan men sättet som flytten av det finska gymnasiet genomfördes på är lärarna vid det svenskspråkiga gymnasiet fortfarande kritiska till. Det säger Jakobstads gymnasiums biträdande rektor Cecilia Hägglund-Nygård till vänster Bredvid henne elevkårens ordförande Jonna Gripenberg.

Samlokalisering i J:stad

Stämningen är bra och skolhuset trångt I snart en månads tid har Jakobstads gymnasium delat utrymmen med finskspråkiga Pietarsaaren lukio. Inledningen på läsåret har fungerat relativt smärtfritt. Men grundproblemet – att fastigheten är för liten för att inrymma två skolor – kvarstår.

– Vi var relativt osäkra på hur det skulle bli när finska lukio flyttade in till våra utrymmen. Men efter några veckor kan vi konstatera att det har gått över förväntan.

Vi är flexibla och anpassar oss och nu kör vi enligt det här konceptet, säger Cecilia Hägglund-Nygård, biträdande rektor för Jakobstads gymnasium och tillika ordförande för den lokala lärarföreningen.

– Att två olika skolor med olika språk verkar i en samma byggnad är på många olika sätt positivt. Det finns möjligheter att samarbeta och samköra till exempel studentskrivningar. Det är också möjligt att effektivare ordna gemensamma kurser och den språkliga aspekten är också intressant. Nu kommer de elever med svaga kunskaper i finska i kontakt med språket och vice versa och det är positivt, säger hon.

De flesta i skolan – både på finskt och svenskt håll – delar den biträdande rektorns åsikt. Det har inte varit några större problem för de båda skolorna att dela utrymme.

-Det visar bara att alla som arbetar i de båda skolorna försöker och vill göra det bästa av situationen. Vi har ingenting emot de finskspråkiga och de har ingenting emot oss, säger Hägglund-Nygård.

Ingen språkstrid Under vårvintern när flytten av den finska skolan aktualiserades

var tongångarna betydligt negativare. Jakobstads gymnasium motsatte sig – tillsammans med Svenska folkpartiet – en flytt och det hela målades i medierna upp som en språkstrid. Det har sin förklaring i att tvåspråkiga Jakobstad är dominant svenskspråkig.

Men att det skulle ha handlat om en strid för det svenska mot det finska håller inte HägglundNygård med om.

– Vi fick ta emot otroligt mycket kritik och blev kallade finskhatare, vilket är helt absurt. Det var inte det som frågan gällde. Vi har aldrig ställt oss negativa till att samverka med den finska sidan under samma tak utan det som vi motsatte oss var den strama tidtabellen.

Tidsramen var med facit i hand mycket stram. Beslutet att lukio flyttar in fattade nämligen först i början av juni – när läsåret hade avslutats.

– Jag jobbade tillsammans med lukios rektor under den första veckan i juni. Då gick vi igenom praktiska detaljer och vilka möbler som måste flyttas hit. Men det var egentligen allt vi hann göra innan det var dags för semester.

– Det var verkligen ingen optimal situation på grund av den korta tiden, menar hon.

Finskan i minoritet Förutom att planeringen av den nya situationen blev kortvarig kvarstår också ett annat problem: Fastigheten är för liten för att rymma två skolor. I och med flytten ökade elevantalet med cirka 120 och det har gjort att beläggningsgraden är över 90 procent.

– Beläggningsgraden ska ligga på mellan 70 och 80 procent och redan innan flytten hade vi en siff-

ra på 100 procent i vissa ämnen.

Det skulle behövas en utbyggnad av fem till sex klassrum till för att förutsättningarna ska vara optimala, säger Hägglund-Nygård.

Luftkvaliteten i de äldre delarna av byggnaden har också försämrats i och med att fler personer vistas i lokalerna.

– Ventilationssystemet i den äldsta delen är underdimensionerad och det finns ingen luftkonditionering. Det var ett problem redan tidigare, men nu har luftkvaliteten försämrats ytterligare.

Systemet klarar inte av över 120 elever samt lärare till.

Innan flytten hade det finskspråkiga gymnasiet verkat flera år i Pursisalmi – en byggnad som inte har varit optimal för undervisning på andra stadiet. En förflyttning av skolan var oundviklig, men enligt den svenska sidan hade nybyggda Campus Allegro varit ett bättre alternativ.

– Vi förstår alla att skolan var i behov av en flytt, men vår ståndpunkt är att det finska gymnasiet skulle ha behövt egna utrymmen.

Då skulle Campus Allegro ha varit ett bättre alternativ.

– Orsaken är att lukios elever är i minoritet här och eftersom svenskan redan är stark ökar risken för att de blir trampade på tårna.

Det och utrymmesbristen var orsaken till att vi agerade mot en flytt till vår fastighet – inte språket, säger hon bestämt.

Politisk dragkamp Flyttfrågan blev en het potatis i Jakobstad under våren. En fråga som utvecklades till en politisk dragkamp mellan olika partier, vilket i sin tur bidrog till att lärarnas åsikter inte beaktades, menar

Hägglund-Nygård.

– Med facit i hand spelade våra åsikter ingen roll alls när beslutet fattades. Ingen lyssnade på vad vi hade att säga och det är hela lärarkollegiet fortfarande mycket besvikna över, säger hon.

Och fortsätter: – Om våra åsikter hade beaktats skulle vi lärare känna att vi är delaktiga i beslutsprocessen. Det är viktigt för orken och motivationen att känna delaktighet, men nu blev det tvärtom. Vi blev inte hörda – och därigenom också överkörda.

Trots att den första tiden tillsammans med de finskspråkiga har fungerat bra finns det negativa stämningar i Jakobstads gymnasium. Men Hägglund-Nygård poängterar tydligt att de svenska lärarna inte beskyller de finska kollegerna för det.

– Det är inte lukios fel att det blev som det blev. Det som vi fortfarande är kritiska till är sättet som det här ärendet behandlades på.

Inga partier – förutom SFP – lyssnade till oss.

Hur har flytten av lukio påverkat Jakobstads gymnasiums verksamhetsförutsättningar? Enligt Hägglund-Nygård handlar det i huvudsak om praktiska utmaningar som måste lösas.

– Tidigare hade många av våra ämneslärare egna rum där de kunde ha sitt material ifred. Det är en rutin som många är vana med.

Men nu måste de ofta byta eller dela rum och ta med sina saker, vilket är en förändring för många.

Inte optimalt Biträdande rektorn vill inte påstå att förändringen har försvårat lärarnas yrkesutövning.

– Men förutsättningarna för

att undervisa är inte optimala för tillfället. Och det är klart att den här processen har inneburit ett störande moment för många och förändringen har tagit tid och ork från det dagliga arbetet. Men alla kan leva med situationen och det handlar i slutändan om praktiska problem som ska lösas.

Just de praktiska detaljerna kunde ha varit lösta om Jakobstads gymnasium hade fått ett eller två år på sig att förbereda sig för en flytt.

– Då skulle situationen ha varit en helt annan och fördelarna med att verka i samma byggnad skulle ha varit utredda. Nu hamnar vi i stället att ta en dag i taget och överkomma de praktiska problemen som uppstår.

Det verkar eleverna ha gjort.

Jonna Gripenberg, ordförande för elevkåren i Jakobstads gymnasium, berättar att det inte har varit några problem att dela utrymmen.

– Vi trivs tillsammans och det har inte varit några problem som jag är medveten om. Det enda som märks är att det är mera folk i korridorerna och att luftkvaliteten i vissa klassrum har försämrats. Nu håller vi på att försöka hitta samarbetsformer med lukios elevkår och bland annat planerar vi för en gemensam fest under hösten, säger Gripenberg.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

5

12.9.2013

Världsomspännande på IB-linjen

En klok själ i en sund kropp IB-programmet (International Baccalaureate, den internationella studentexamen) vid Vasa övningsskolas gymnasium är en av två IB-linjer i Svenskfinland, den andra finns i Mattlidens gymnasium i Esbo. I Vasa studerar främst inhemska elever.

– Men vi har alltid också utländska studerande. I år hade vi en stor förfrågan. Det finns de som har bott utomlands och nu flyttat hem till Finland, men som inte har en finska eller en svenska. Då finns ju ingen annan utbildning än IB som passar, säger rektorn för Vasa övningsskolas gymnasium, Ulla Granfors.

Just nu är det ungefär en fjärdedel av IB-linjens studerande som har ett annat modersmål än finska eller svenska. Mest är det engelska, men också ryska, grekiska, persiska, yoruba, franska...

– Efterfrågan bland dem med annat modersmål har ökat de senaste åren, berättar Granfors.

– Klasserna har blivit större de två senaste åren, tillägger Jockum von Wright, som är IB-koordinator.

Intresset för studier vid IB-linjen varierar från år till år, berättar lärarna. I år hade skolan 40 förstahandssökande och i fjol litet flera. Av dem tas ca 30 in, varav en stor del tas in från de nationella högstadierna.

Inträdet baseras på medeltal och inträdesprov i engelska, modersmål och matematik, samt en intervju. Någon enorm majoritet av elever från övningsskolans högstadium finns inte, utan det handlar om några elever.

Många av eleverna kan ha tidigare erfarenheter av internationell skolgång utomlands.

Och övningsskolans högstadium har faktiskt också en mera engelskspråkig linje.

Studierna är annorlunda än i de nationella gymnasierna och följer en annan läroplan som är gemensam för alla IB-linjer i världen.

Under Pre-DP-året (som följer den finländska nationella läroplanen och som ger ett separat betyg) väljer eleverna de ämnen de vill fördjupa sig i under de två egentliga IB-åren, när läroplanen för IB följs. Undervisningen sker hela tiden på engelska i alla ämnen förutom modersmålet (om det inte är engelska) och det andra inhemska språket. Ett av programmets kännetecken är att eleverna inte har lika många ämnen som eleverna i det

Rektor Ulla Granfors och koordinator Jockum von Wright basar för IB-linjen vid Vasa övningsskolas gymnasium.

nationella gymnasiet, utan går djupare in i ett mindre antal ämnen som är fördelade på sex ämnesgrupper.

Till gruppen Individer och samhälle hör t.ex. ämnet ekonomi, som i nationella gymnasier bara kan läsas begränsat.

– Men vi samarbetar med vår nationella linje, så att elever där kan läsa ekonomi på IB-linjen, på engelska, berättar Ulla Granfors, som alltså är rektor för hela övningsskolans gymnasium, inklusive IB-linjen.

Den största delen av lärarna vid IB-linjen har undervisning också på nationella sidan, vilket alltså innebär att de har svenska som modersmål, eller finska om de undervisar i finska som modersmål. Just nu har IB-linjen ingen så kallad engelskspråkig ”native-speaking” lärare.

– Det går nog bra ändå. Lärarna får fortbildning och åker kontinuerligt på workshops i sina ämnen där man på engelska

Annorlunda och nyttiga studier De tre IB-studerandena Iida Alamylläri, Lucas Backström och en flicka som vill kallas bara Megi är ganska eniga om att studierna de bedriver fungerar bra. Megi är född i Grekland och har bott i Vasa sedan slutet av förra året. Nu studerar hon första året på IB vid Vasa övningsskola, och har det förberedande året bakom sig.

– IB har ett utmärkt utbildningssystem. Lärarna tycker om att undervisa. När min mamma skulle höra sig för om hur jag klarar mina studier fick hon frågan om jag själv trivs med studierna. Sådant händer inte i Grekland, berättar Megi.

– Studierna är nyttiga med tanke på framtiden, framhåller Megi, som funderar på att fortsätta med högskolestudier i Finland, men på engelska. Finska har hon nu börjat lära sig på Arbis.

Iida Alamylläri valde IB-linjen för att den representerade något annorlunda för henne. Studierna har varit intressanta och motsvarat hennes förväntningar.

För Lucas Backström var IB inte det

första alternativet, utan han sökte sig till musiklinjen vid det nationella gymnasiet, där han inte antogs.

– Det hade varit ett stort misstag, skrattar han.

– IB passar mina behov betydligt bättre. Jag kan specialisera mig och får läsa mycket om olika ämnen.

Den största skillnaden mellan IB och det nationella gymnasiet är enligt de här ungdomarna att studierna där må vara bredare, men inte lika djuplodande.

Både Iida och Lucas har kompisar som går i vanliga gymnasier.

– De är rädda för att skriva essäer på ett par hundra ord och vi skriver tusentals ord, skrattar Iida.

Iida och Lucas skall bägge stanna kvar i Finland och hoppas på studieplats vid medicinska fakulteten i Åbo respektive högskolan för ingenjörsvetenskaper vid Aalto-universitetet.

diskuterar ämnet med alla lärare i det ämnet från Europa, berättar Ulla Granfors.

IB utvecklar sina läroplaner tätare än den nationella sidan, vilket gör behovet av uppdatering större för lärarna.

För att man skall anställas som lärare på IB krävs en lärarutbildning som godkänns i Finland. De nationella behörigheterna är avgörande.

– IB godkänner skolornas IB-program, men skolorna fungerar nästan alltid inom någon nationell skola, och de nationella reglerna accepteras därmed, berättar Jockum von Wright.

Vid övningsskolan finns lärare som jobbar med tre olika läroplaner; grundskolans, nationella gymnasiets och IB:s. Strävan är dock, enligt rektorn, att en lärare inte har flera än två läroplaner.

Hur bra måste en lärare vara i engelska för att undervisa på IB? – De som under de senaste åren börjat jobba här är yngre lärare som redan under sin studietid har mött en mera internationell värld. För en äldre lärare kan det kanske vara problematiskt att börja undervisa på engelska. Dagens ungdomar är ju också väldigt bra på engelska, säger von Wright.

Och en elev som fått sin IB-examen är välrustad att klara fortsatta studier på engelska, säger han.

Det finns en uppfattning i samhället att IB-linjen är en språklinje, men det stämmer inte. Inget av ämnesområdena kan väljas bort till förmån för flera språk. Eleven måste exempelvis välja antingen fördjupad kurs i kemi, fysik eller biologi, vilket betyder att studeranden läser ämnet genom hela IBtiden och skriver det som ett av sina sex examensämnen.

– I ett nationellt gymnasium går det att välja bara någon kurs i de här ämnena och ta språk i stället, säger Granfors.

Skoldagen på IB-linjen påminner om en dag i ett nationellt gymnasium. Men vissa muntliga prov som bandas och en del laborationsrapporter som ingår i examinationen, skickas iväg till en examinator någonstans i världen.

I lång fysik, som Jockum undervisar i,

skall 25 procent av de totala 240 timmarna vara laborationer.

Creativity, Action, Service (CAS) finns som en motvikt till de rent akademiska studierna, och uppmuntrar eleven att utforska livet utanför skolans värld.

– I CAS syns det brittiska ursprunget.

Man skall vara kreativ, ha ett socialt ansvar och ta hand om sin kropp, säger Jockum.

– Vi läser ju inte konstämnen eller har gymnastik, utan meningen är att de studerande har individuella program för det. De har däremot nog handledare i CAS. Inom IB finns också ett begrepp som kallas kunskapsteori, som skall genomsyra hela utbildningen.

Men trots olika läroplaner och litet annan pedagogisk filosofi finns det ingen fysisk skillnad i skolhuset mellan nationella elever och IB-elever. Samma matsal, samma kurator och så vidare.

– Vi strävar efter att integrera IB, säger Ulla Granfors.

Resultaten av IB-examinationen kommer i början av juli för IB-studerandena och de får sin mössa i augusti, precis då terminen kommit igång.

– Det är en intensiv period i skolan, skrattar von Wright.

Den skriftliga examinationen, ja. De som sammanställer proven visar sig vara litet mystiska personer som varken Ulla Granfors eller Jockum von Wright kan identifiera.

– Man vet inte riktigt var proven görs. Jag har en bild av att det görs stora mängder frågor och så väljs provfrågorna ut någonstans, säger von Wright.

– Det sker ute i etern i det fördolda.

Också censorerna finns utspridda i världen.

Vi har skickat prov från Vasa till Jordanien.

Det ska inte gå att ta reda på vem som valt frågorna i examinationen. Detta kan vara viktigt exempelvis i länder som präglas av stark korruption.

Text och foto: Tom Ahlfors

6

12.9.2013

Språköarnas eldsjälar behöver starkare stöd

KOLUMNEN

Katarina Siltavuori

Annika Luther är lektor i biologi, geografi och humanekologi vid Tölö gymnasium.

Extremt avhopp från ekorrhjulet I somras läste jag två intressanta böcker. Till sin karaktär är de rätt ganska olika, diametralt motsatta för att vara exakt. Den första heter ”Maximum City” av Suketu Mehta, född i Bombay, utflyttad till New York som 14-åring och tillbakaflyttad med sin familj i vuxen ålder. Den andra heter ”För oss kvinnor” skriven av en drös experter i en rad upplagor på 1950och 60-talen i Sverige. Mera om den senare.

Bombay är som bokens titel säger en Maximum city, en av världens allra största. Den dras med alla de problem man förknippar med megalopoler, Mehta beskriver till exempel hur det var omöjligt att vädra på grund av den ständiga ström av skräp som sögs in med draget och täckte golven i hans vardagsrum. Problemen är ändå mindre intressanta. Maximum citys främsta fascination är att porträttet av staden byggs upp via en rad djupintervjuer: en mördare, några mafiosos, en omutlig polis, en erotisk dansös och en familj religiösa asketiker. Han rättfärdigar aldrig mördaren men får mig att förstå hur komplicerat det kan vara att rent konkret få livet av en person och varför sluminvånare i ett fungerande lokalsamhälle sällan vill flytta till moderna bostadsområden också om de skulle erbjudas bostad där. Maffiabossen kan inte sova om han inte hör farmor och kusinerna snarka fridfullt på madrassen bredvid.

Den mest omtumlande berättelsen handlar ändå inte om brottslingar utan om familjen Ladhani, som hör till jainerna, hinduismens mest extrema antivåldsgren, där målet för all strävan är att ta sig ur varats ekorrhjul, avstå från egendom och träda så lätt som möjligt på jorden. Det här blir lite komplicerat eftersom jainerna samtidigt är en mycket välbärgad grupp i samhället, dominerande inom diamanthandeln och med vida internationella kontakter. Jainismen tacklar dagens miljöproblem med en frenesi som överträffar de mest mörkgröna djupekologers. Sevanthibai Ladhani ger först upp modern medicin och sedan sin bil eftersom borrandet efter olja dödar underjordiska varelser som ormar och maskar. I sju år lever familjen i sin våning utan elektricitet eftersom vattenkraftverkens turbiner mosar fisk och krokodiler. Efter år av grubbel och studier i sanskrit besluter Sevantibhai, hans hustru Raksha och deras tre tonåriga barn att ge upp allt, inklusive varandra och vandra omkring som jainmunkar och nunnor för resten av sina liv. Efter en enorm ceremoni där de sitter på elefanter och kastar sitt guld till de fattiga kläs de i vita skynken och prästerna rycker ut varje hår på deras kroppar. Sedan är det bara att vandra, man och hustru för sig, aldrig mera träffas och avstå från allt som gör livet glatt och värt att leva, ända tills döden kommer som en befriare men förhoppningsvis inte som inkörsporten till ett nytt liv.

Ingenting är så enkelt som att skratta åt jainismens bisarra principer, men Mehta som oroar sig för hur han ska försörja sin familj och utbilda sina barn har en viss förståelse för lockelsen att bara stiga åt sidan. Äger man ingenting kan man inte förlora det. Strävar man inte efter något kan man inte misslyckas. Kanske var det eftersom jag läste texten kvällen innan sommarlovet tog slut och jag skulle tillbaka på jobb igen som jag blev så tagen.

Magmas rapport diskuteras av fr.v. Veronica Granö-Suomalainen, rapportens författare Lina Laurent och Karin Ihalainen som är rektor för den svenska skolan i Lahtis.

I det finska Finland finns det 16 orter där en svensk skola eller svenska klasser bildar grunden för det svenska språkets fortbestånd.

Tankesmedjan Magmas nya studie visar att dessa språköar står inför gemensamma utmaningar som är direkt kopplade till dagvård och skola. Men språköarna skiljer sig också på många sätt från varandra, bland annat vad gäller möjligheterna att använda svenska språket utanför skolan.

På de traditionella språköarna, Tammerfors, Uleåborg, Kotka och Björneborg, är intresset för svensk dagvård i vissa fall så stort att man varit tvungen att skapa långa kölistor, främst för finskspråkiga familjer. Att hitta behörig svensk personal till dagvård och skola är en återkommande utmaning, att få ekonomin att gå ihop en annan. Gemensamt för många av språköarna är att dagvården och skolan bildar basen för den svenskspråkiga verksamheten, samtidigt som det råder brist på verksamhet för vuxna. En viktig aktör är de lokala Pohjola-Norden-föreningarna som för samman människor med olika språklig bakgrund med intresse för Norden och som ger svenskan en praktisk betydelse.

Tankesmedjan Magmas stu-

die ”Svenska språköar och finska utskär” är skriven av Lina Laurent och jämför de 16 svenska språköarnas verksamhet, styrkor och svagheter med varandra. Rapporten ger också en översikt över ”finska rum” i enspråkigt svenska kommuner och över ”samiska rum” som ligger utanför samernas hembygdsområde.

Rapporten visar att det finns många livskraftiga svenska språköar i Finland. De här språköarna fungerar dels som ambassadörer för svenskt och tvåspråkigt arbete, dels som platser där barn oavsett språklig bakgrund får en möjlighet att få dagvård och gå i skola på svenska.

Finlandssvenska fonder har en avgörande betydelse för språköarnas fortbestånd. Och bakom samtliga svenska rum finns eldsjälar vilkas insatser är helt ovärderliga. Att eldsjälarna ofta är få gör en del språköar mycket sårbara. Eldsjälarna får därför inte lämnas ensamma, utan bör backas upp av sina kommuner och få stöd av resten av Svenskfinland.

De finska språköarna i Österbotten har i allmänhet inte samma problem som de svenska, eftersom det finskspråkiga Finland alltid ligger på kort avstånd.

Undantaget är Åland, som är enspråkigt svenskt enligt självstyrelselagen. Här verkar det finnas en motvilja på många håll mot sådana lösningar som bejakar tvåspråkigheten och som visat sig fungera på de svenska språköarna på fastlandet. Finska språkbad, modersmålsinriktad finska och hemspråksundervisning saknas på Åland.

Staten blundar Magmas studie konstaterar slutligen att ”kommunerna gärna kunde öka svenskans och även andra språks synlighet på språköarna i det finska Finland. Det är synd att kommuner som erbjuder service på svenska inte gör det med flaggan i topp, stolta över vad man uppnått. Att staten och kommunerna fortfarande blundar för samiska familjers behov och rättigheter klingar dåligt 2013. Att man på Åland i vissa kretsar är orolig för att landskapets ställning som enspråkigt svenskt skulle hotas om man erbjöd finska eller tvåspråkiga dagvårdslösningar eller fördjupad undervisning i finska, känns som ett minne från förra århundradet.”

Källa: Magma.fi

Må bra på kulturkarneval Välmående är tema för lärarlabbet i årets Kulturkarneval, som arrangeras den 7-10 november i Lovisa.

I labbet får deltagaren bekanta sig med nya metoder för att främja välmående. Bärande tema i övningarna är respektfullt mötande.

Tillsammans skapas verktyg för återhämtning och avslappning så att lärare kan påverka och förbättra ditt och andras välmående.

Labbet leds av Tuula Styrman och Katja Wickström. Tuula har jobbat över 30 år inom hälsofrämjande arbete; som entreprenör och pedagog sedan 1981. ”Creact” konceptet används i skolor, före-

tag och föreningar, till exempel i Hagelstamska Högstadiet och Helsingfors stads gymnasieskolor. Katja är Creact välmåendecoach och hon har även jobbat som lärare. Årets upplaga av Kulturkarnevalens syfte är att främja konst och kultur bland unga på svenska och erbjuda möjlighet att prova på olika kulturuttryck. Karnevalen innehåller traditionella konstformer men även nyskapande kulturyttringar.

Karnevalen samlar årligen 500 skolungdomar, som deltar i ett så kallat labb. I år erbjuds 34 olika labb, bland dem finns flera labbny-

heter som till exempel quidditch, taido, voguedans, designa dina egna tossor, garngraffiti, keramik med japanska nerikomitekniken, sjömanshantverk, cajunmusik & zydeco, VJ, strupsång, The Beatles, aktivist, esperanto och astronomi.

Utöver labb erbjuds olika kulturrum och drop-in-labb under kvällarna. Karnevalen kulminerar i en karnevalsfest med labbpresentationer i form av olika uppvisningar och utställningar.

Anmälan avslutas den 21 september.

Information och anmälan: www.kulturkarnevalen.fi.

7

12.9.2013

Läromedel ska lyfta läsningen Finlandssvenska elever klarar sig klart sämre än de finskspråkiga i den internationella Pisajämförelsen. Forskaren Satya Brink säger att genom att satsa på individuell undervisning och material som känns relevant för eleverna kan man minska klyftorna mellan de olika grupperna.

– Undervisningen måste göras intressant och barnen måste kunna relatera till innehållet, säger Brink, som analyserat Pisarapporterna ur den svenska skolans synvinkel.

Hon föreslår att man kunde förnya läromedlen så att de bättre motsvarar elevernas intressen och satsa mer resurser på elever som inte presterar väl.

Klyftan mellan finsk- och svenskspråkiga elever i läsning var 27 poäng i den senaste Pisaundersökningen, vilket motsvarar kring

nio månaders skolgång. Brink poängterar att läskunnighet inte bara är viktigt i skolan utan en central färdighet för klara sig i arbetslivet.

Därför är det enligt henne viktigt att åtgärda klyftorna.

– Med tanke på jämlikheten är det viktigt att svenskspråkiga elever presterar lika bra. Jämlikhet i undervisning innebär inte att alla ska behandlas på samma sätt utan att man strävar efter att alla kan uppnå sin fulla potential.

På alla håll i världen presterar pojkar i genomsnitt sämre än flickorna. De svenskspråkiga pojkarnas resultat ligger ändå på lägre nivå än i OECD-länderna i medeltal.

– Efter en viss ålder börjar pojkar att ta in kunskap på ett annorlunda sätt. De söker efter rollmodeller och lär sig främst sådant de redan är intresserade av. De vill

veta att de kommer att ha användning av det de lär sig.

Enligt Brink beror pojkarnas dåliga resultat också delvis på attityder, som ofta formas hemma.

Eftersom pojkarna kanske aldrig blivit uppmuntrade till att läsa eller haft förebilder som läser känner de att de inte heller behöver vara intresserade. Brink säger att det skulle vara viktigt att exempelvis pappor visar gott exempel och att pojkarna den vägen skulle hitta glädjen att läsa.

Finland har presterat väl i de senaste fyra Pisaundersökningarna och kom på en tredje plats i den senaste jämförelsen 2009.

Om Finland inte börjar satsa på sin undervisning kommer de andra länderna enligt Brink ändå att gå förbi. (FNB – SPT/Susanna Rapp)

Matte på rätt väg Mer än 92 procent av eleverna förbättrade klart sina kunskaper och färdigheter i matematik mellan årskurserna 3 och 9. Så rapporterar Utbildningsstyrelsen UBS, som har undersökt grundskoleelevernas kunskaper och färdigheter i matematik genom att följa hela åldersklassen från de lägsta klasserna upp till slutskedet. I det nationella samplet fanns 2005–2013 cirka 3 500 elever, som testades i tredje, sjätte och nionde klassen.

Rapporten Perusopetuksen matematiikan oppimistulosten pitkittäisarviointi vuosina 2005– 2013 , som har redigerats av Jari Metsämuuronen, ger en positiv bild av helhetsförändringen av matematikfärdigheterna.

Resultaten är alltså inte oävna, men det är sämre ställt med elevernas attityder till matematik. De har utvecklats i negativ riktning.

Drygt hälften av eleverna förhöll sig i nionde klassen negativare till matematikstudierna än i tredje

klassen, och för endast knappa 12 procent förbättrades attityderna till matematik under den granskade perioden.

Den största positiva förändringen observerades i undervisningsgrupper där man tillämpade mångsidiga klassaktiviteter och där lärarna använde arbetssätt som utgick från eleven. Goda inlärningsförutsättningar i tredje klassen varslade om en stor förändring i färdigheterna. Arbetsproblem ofta eller dagligen var ett hinder för lärande.

Inga nämnvärda skillnader uppmättes i kunskaperna och färdigheterna mellan pojkar och flickor, men pojkarna var överrepresenterade i den grupp som klarade sig bäst. Gruppen bestod till 37 procent av flickor och 63 procent av pojkar. Skillnaden mellan könen var betydande speciellt i de svenskspråkiga skolorna.

Det finns också andra skillnader mellan svenska och finska skolor.

Överlag är skillnaderna mellan olika utbildningsanordnares skolor överraskande stora och det gäller i synnerhet då man ser till språkgrupperna. I motsats till återkommande rapporter om hur risigt det står till i svenska skolor, när man ser till inlärningsresultaten, redovisar denna longitudellla studie helt olika resultat.I de svenskspråkiga skolorna ökar elevernas kunnande nämligen betydligt mer än i de finskspråkiga skolorna.

Elevernas utgångsnivå i de svenskspråkiga skolorna var i åk 3 svagare än i de finskspråkiga skolorna, men i slutet av åk 9 var de svenskspråkiga en aning bättre än de finskspråkiga. Men Svenskfinland är ingalunda homogent, vilket också andra studier har påvisat. I svenskspråkiga skolor i landsortsmiljö löper eleverna stor risk att nå resultat som är under det nationella genomsnittet.

E-studenten snart här men vem står för fiolerna?

De studerande som inleder sina gymnasiestudier hösten 2013 kommer om tre år att vara de första som avlägger studentexamen genom elektroniska studentskrivningar. Pengar för finansieringen av elektronifieringen har ändå inte avsatts.

– I ramarna för statsfinanserna 2014–2017 har det inte anvisats några anslag för att genomföra reformen, påpekar Kommunförbundet.

Kommunförbundet anser det vara viktigt att staten beviljar anordnarna av gymnasieutbildning finansiering för uppbyggnad av inlärningsmiljöer för studentskrivningarna redan från början av år 2014. Den finansiering som anvisas för omläggningen av studentskrivningarna ska motsvara de kostnader som omläggningen orsakar.

– Statsandelsfinansieringen för gymnasierna är redan nu orimligt låg. Ändå finns det planer på att skära ner finansieringen för gymnasieutbildningen med 37 miljoner euro som syns fullt ut år 2015. Utvecklingsåtgärderna för gymnasiet kräver definitivt tilläggsfinansiering redan i statsbudgeten för 2014 för att studerandenas likvärdighet ska kunna tryggas i gymnasieutbildningen och studentskrivningarna, betonar

Anneli Kangasvieri, direktör för undervisning och kultur vid Kommunförbundet.

Tyska, geografi och filosofi är de första läroämnena som skrivs i elektronisk form hösten 2016.

Läroämnena utökas gradvis och våren 2019 är alla läroämnen med i de elektroniska studentskrivningarna.

Datorer ska användas redan under gymnasieutbildningen.

– De gymnasiestuderande som deltar i de elektroniska studentskrivningarna ska arbeta med hjälp av datorer redan under gymnasiestudierna så att de får tillräckliga färdigheter för att klara det tekniska i studentskrivningarna, säger Päivi Väisänen-Haapanen, sakkunnig vid Kommunförbundet.

Förändringen förutsätter också att undervisningspersonalen vid gymnasierna har allt bättre kompetens för att utnyttja informations- och kommunikationsteknik i undervisningen, och det i sin tur ökar behovet av fortbildning.

Detta orsakar stora kostnader.

– Dessutom bör också lärarna få datorer. Det finns uppskattningsvis 7 190 lärare och rektorer i gymnasierna. Redan lärarnas bärbara datorer skulle komma att kosta nästan 2,2 miljoner euro, om priset för en dator beräknas till 300 euro.

www.fs l.fi

C-E Rusk

infallet När man läser historia i höst får de finlandssvenska eleverna en bok med antimuslimska undertoner, varnar forskaren Pia Mikander i Hufvudstadsbladet den 18 augusti.

Hon nämner boken Historia 1900-talet, som ges ut av Schildts & Söderströms förlag. I bokens sista kapitel, ”Islam – en ny politisk faktor”, finns många passager som kan upplevas som islamofobiska (antimuslimska), upplever Mikander.

– Världsbilden som porträt�teras, att muslimer vill förstöra den västerländska kulturen, är faktiskt lik den vridna föreställning som motiverade Breivik till hans massmord, säger Mikander.

I kapitlet står det att ”migration och invandring har fört in islam in i hjärtat av Europa” och att de europeiska muslimerna

Stereotypier ”vill att islam ska sätta sin prägel också på staternas styrelse”.

– Vad betyder hjärtat av Europa? Det låter som att alla muslimer vill införa shariahlagar i Finland, säger Mikander.

– Det är så sorgligt att tänka sig att ännu en årskull elever nu ges den här boken, säger Mikander.

Hon är inte ensam om sina rön. Tidskriften Aikalainen, som ges ut av Tammerfors universitet, intervjuade i juni forskaren Eeva Rinne.

Hon har kommit fram till att läromedel speciellt i grundskolans högre årskurser innehåller överraskande många stereotypier. De förmedlar enligt henne en snäv världsbild.

– Nästan allting stereotypiseras. Stereotypier hjälper för all del att gestalta världen, men de är kraftigt kategoriserande, så de borde användas varsamt, säger Rinne.

Det västerländska tänkesättet framställs som ett ideal.

– Industrialisering och högteknologi lyfts fram som det enda rätta målet för utveckling.

Grovt sagt så upplevs andra som mindre värda, säger Rinne.

Finland ses i läromedlen som ett enhetligt samhälle såväl etniskt som kulturellt. Finlands minoriteter ges föga utrymme och mångkultur definieras som en ny sak.

Hon frapperas av att rastänkande präglar läromedlen.

– Det här är konstigt eftersom nutida forskare anser att raser inte finns i genetiskt avseende. Hudfärgen betonas i läromedlen, så att man talar om vithyade amerikaner, säger Rinne. Åtgärder för att rensa upp i böckerna har emellertid satts in.

Vantaan sanomat kunde redan i fjol berätta om Sinikka Raikunen, författare av ABC-böcker.

Hon säger att mycket har hänt.

Böcker, som användes då hon själv lärde sig att läsa, är idag hopplöst föråldrade.

– Idag måste författare känna sina läsare och ingen ska få känna sig sårad, säger Raikunen.

Hon nämner som ett exempel att grisar inte längre kan illustrera ABC-böcker, eftersom dessa djur kunde såra en del små läsare.

– I fråga om religion måste

man hålla tungan rätt i mun, säger Raikunen.

Finland ligger i en nordisk jämförelse i lä när det gäller att identifiera störande faktorer.

Läraren kunde i nr 4/2004 berätta om hur det gick när Nasse (alltså A.A. Milnes figur Piglet) hamnade i kylan i Oslo. Norska debattören Steinar Lem medverkade i en nordisk lärarkurs och berättade om hur bilder av Nasse hade målats över på BB i universitetssjukhuset i Oslo.

Syftet var visa att respekt för muslimska kvinnor. Däremot utsattes Nalle Puh, Tigger och Ior inte ut för samma bryska behandling.

Fast Steinar Lem nämnde detta som ett exempel på när man går för långt.

C-E Rusk

8

12.9.2013

FSL lyfter fram svenskan Språket är fundamentet, fastslogs då styrelsen för FSL samlades till seminarium i Svartå i Raseborg i början av september. Förbundskongressen, som ordnades i början av juni år 2014, har bl.a. att ta ställning till ett program för kongressperioden 2014–18.

Alltså togs i seminariediskussionerna sikte på framtiden, samtidigt som man försökte fånga in det som händer just nu. Också detta med sikte på hur det påverkar utbildningen och undervisningen i framtiden. Då kan svenskan i Finland inte förbigås liksom inte heller skolans roll, då det gäller att värna om svenskan som ett levande språk.

Det är uttryckligen styrelsen som har hand om beredningen av ärenden till förbundskongressen, som är FSL:s högsta beslutande organ. Alltså fungerar styrelsen i höst som en tankesmedja, som på ett djuplodande och analytiskt sätt försöker vaska fram hållbara riktlinjer för FSL för många år framöver.

Förbundsordförande Dan Johansson hade förberett ett utkast, där han hade fångat in och nedtecknat aktuella frågor, som kunde

ges utrymme i framtidsdokumentet. Med stöd av diskussionerna i Svartå kommer utkastet att förädlas för vidare behandling.

– Vi måste bli bättre att marknadsföra det vi gör. Mycket av arbetet sker i skymundan, men är det oaktat av grundläggande betydelse för lärarna och professionsutvecklingen, löd en kommentar då Johansson fick vägkost till sin skrivkammare.

Dan Johansson är upphovsman även till ett utkast till språkligt ställningstagande. Bakgrunden är bl.a. spekulationerna om tvåspråkiga skolor av olika slag. I seminariediskussionerna inskärptes betydelsen av att förtydliga själva begreppet tvåspråkiga skolor och vad dessa innebär.

Allmänt konstaterades att de diskussioner som förs i offentlighet ofta präglas av en ofullständig analys. Styrelsen tog i ärendet och FSL:s fullmäktige föreläggs senare i höst ett dokument, där FSL fastslår sina synpunkter och linjedragningar rörande svensk skola.

I diskussionerna luftades åsikten om att FSL överhuvudtaget måtte bli bättre att marknadsföra sin profil som ett språkmedvetet

Litteraturundervisning och österbottniska författare Tidpunkt: Måndag 30.9 2013 och lördag 16.11 2013 Målgrupp: Lärare på alla stadier.

Plats: Vasa, Academill – Strandgatan 2 (följ skyltningen) Kursen inspirerar dig att använda lokalt förankrade texter i din litteraturundervisning. Elevernas kulturidentitet stärks och läslusten ökar genom den lokala förankringen.

På programmet den 30.9 2013 står bl.a. Litteratur och identitet, litteraturdidaktik, läsprojekt, läromedel och casepresentationer. Den 16.11 ordnas workshops för deltagarna och författarna Sara Jungersten, Yvonne Hoffman och Bosse Hellsten presenterar sig och sina verk.

Anmälan senast 25.9 2013 till www.cll.fi/anmalan (max 20 deltagare) Mera info ger Fredrika Nyqvist, fredrika.nyqvist@abo.fi tel. 050-5489515 / (06)324 7471 Fortbildningshelheten arrangeras av Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och KulturÖsterbotten. Kursen finansieras av Utbildningsstyrelsen och KulturÖsterbotten och är därför avgiftsfri.

Styrelsemedlemmarna Sune Alén (t.v.), Leif Holmberg och Joakim Häggström drog upp riktlinjerna för förbundets framtida verksamhet.

förbund, som med stolthet bär sitt ansvar för att stärka och bevara svenskan i Finland.

– Språket är vårt existensberättigande. Det gäller både förbundet och lärarnas verksamhetsfält, löd

en kommentar.

Det är realistiskt att tro att åtminstone en del av dessa språkliga linjedragningar återfinns även i det framtidsdokument som föreläggs kongressen. Så intimt hör svensk-

Ingen fara, facket hjälper Har du råkat i en knepig situation på jobbet? Kontakta först din närmaste chef eller lärarföreningens skolombud. Om situationen inte ordnar sig, kontakta lärarfackets hjälpare.

Kontakta förtroendemannen om din fråga gäller • arbetstid, undervisningsskyldighet eller lön • andra anställningsvillkor • personalfrågor eller arbetsledning • en större förändring i arbetsuppgifterna • en större förändring i arrangemangen kring arbetet eller arbetsplatsen • ett tillfälligt anställningsförhållande • en varning • uppsägning eller permittering Kontaktuppgifter till förtroendemännen och föreningarna hittar du via www.fsl.fi.

Kontakta arbetarskyddsombudet om din fråga gäller • regler gällande arbetssäkerhet eller arbetshälsa • hur företagshälsovården fungerar • arbetsbelastning • välmående i arbetet • ändringar, som påverkar hälsan eller säkerheten, i arbetet eller i arbetsmiljön Kontakta lärarföreningen om din fråga gäller • skolornas resurser • lokala utbildningsfrågor • FSL:s verksamhet • lärarföreningens verksamhet • medlemsfrågor

Också FSL:s kansli betjänar dig. Kontakta Christer Holmlund, 020 749 54 65, christer.holmlund@fsl.fi Jan-Mikael Wikström, 020 749 54 67, jan-mikael.wikstrom@fsl.fi Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och yrkeshögskolan Novia Åbo Akademi | PB 311 | 65100 Vasa | tfn (06) 324 7111 | www.cll.fi

Frågor gällande ditt medlemskap kan du rikta till Anita Stark, 020 749 54 64, anita.stark@fsl.fi

i

fsl.f

. www

an och FSL:s hela verksamhetspalett ihop.

C-E Rusk

Digitalt i skolan före 2016

IT-utbildningen bör byggas om helt och hållet, tycker dekanen för informationsteknologiska fakulteten vid Jyväskylä universitet Pekka Neittaanmäki och föreslår att undervisnings- och kulturministeriet tillsätter en arbetsgrupp vars syfte vore att ta ställning till detta. Neittaanmäki för själv fram fyra viktiga områden för framtiden.

1. IT bör bli ett självständigt ämne i grundskolan och gymnasiet.

2. Lärandemiljön i skolorna bör bli digital före år 2016 3. Alla studerande inom yrkesutbildningen och på högskolenivå skall ha grundkunskaper i IT 4. IT bör bli ett särskilt utbildningsområde inom universitet och yrkeshögskolor – Kunskaper i IT är en central del av arbetslivsfärdigheterna hos dem som examineras från olika läroinrättningar. Detta måste på bred front noteras inom läroinrättningarna som följer på grundskola och gymnasium, säger Neittaanmäki.

ÅRGÅNG 39 (120). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, mobil 050–5160675, e-post carl-erik.rusk@fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors@fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark@fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,55 euro/spalt­mm, fyrfärg 3 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2013.

Tom Ahlfors