Läraren 20 2014

1894–2014

120

år

Tom Ahlfors

9.10.2014 Nr 20 Nio söker jobb som ombudsman

Den ledigförklarade befattningen som ombudsman vid FSL-kansliet lockade inom utsatt tid nio sökande. Jobbet blev ledigt, då tidigare förbundssekretaren Christer Holmlund i somras valdes till förbundsordförande.

I första hand söks en lärare, som har facklig erfarenhet.

Det är styrelsen för FSL som väljer ombudsman. På förbundskansliet, som finns i Helsingfors, tjänstgör för tillfället sju personer.

Elevhem skär ner

Staten vill skära ner kostnaderna för elevhem. Samarbetsförhandlingar, som syftar till att få ner utgifterna med 700 000 euro, inleddes i slutet av september. Förhandlingarna berör ca 350 anställda, av vilka 40 är lärare.

Direktionen för statens elevhem föreslår att hela personalen permitteras för 2–4 veckor i år. På det sättet kunde man nå en inbesparing om 250 000 euro.

Pekka Pankkonen, förhandlingschef vid lärarfacket OAJ, förundrar sig över planerna och frågar hur permitteringarna kan verkställas utan att bryta mot lagen om grundläggande utbildning och barnskyddslagen.

Statliga elevhem finns på sex orter runt om i Finland. I elevhemmen bor ca 170 barn och unga.

Jaara Åstrand efterträder Sirén?

Grundskolläraren Johanna Jaara Åstrand, 40 år och från Örnsköldsvik, blir ny ordförande för Lärarförbundet om valberedningen får bestämma.

Lärarförbundets valberedning har framlagt sitt förslag till ny förbundsordförande efter Eva-Lis Sirén, som avgår vid Lärarförbundets kongress den 11–14 november.

– Johanna Jaara Åstrand är karismatisk, entusiasmerande och väldigt välförankrad i förbundets politik. Hon är ung, samtidigt som hon har suttit i förbundsstyrelsen i tio år, kommenterar valberedningens ordförande B-O Bengtsson.

Men ordförandevalet är inte avgjort ännu.

Detta är valberedningens preliminära förslag.

Den 10 oktober presenterar valberedningen ett eventuellt nytt förslag.

Stor variation i antalet timmar

UBS sträcker ut en hand

Nedskärningarna inom Utbildningsstyrelsen är ett faktum och det statliga ämbetsverkets uppdrag är inte lätt att utföra fullt ut i fortsättningen.

– Vi samarbetar gärna med olika aktörer gällande skolutveckling och fortbildning, säger direktören för den svenska verksamhetsenheten vid Utbildningsstyrelsen, Bob Karlsson.

Läs mera på sista sidan.

De undervisningstimmar som skoleleverna får varierar stort beroende på kommun, enligt en enkät som utförts av Yle. Enkäten visar att åtminstone Åbo, Kuopio, Joensuu och Tavastehus erbjuder eleverna endast den minimimängd som krävs.

På övriga stora orter erbjuds litet mera undervisning.

Mest utbildning ges bl.a. i Borgå och i vissa skolor i Helsingfors, det vill säga cirka 230 årsveckotimmar. Minimimängden undervisning uppgår till 222 årsveckotimmar.

En årsveckotimme motsvarar 38 undervisningstimmar. Undersökningen omfattade trettio orter. (FNB)

2

9.10.2014

Extra festlig världslärardag i Karleby

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Konstig frukt Ett präktigt propagandakrig har blossat upp kring den färska pensionsuppgörelsen. Akademikercentralen Akava, som valde att inte underteckna uppgörelsen, har fått utstå spott och spe. Bl.a. har talats om de välbärgade löntagargruppernas uppror och en bristande solidaritet med lågavlönade.

Akavas argument om att uppgörelsen drabbar speciellt utbildade kvinnor har också ifrågasatts. Pensionsskyddscentralen PSC har tvärtom skyndat sig att uttala att unga och kvinnor utgör vinnare i pensionsreformen.

Låter detta paradoxalt? Javisst, och bägge har rätt på sätt och vis, trots att Akava och PSC talar om vitt skilda saker. PSC anser att kvinnor vinner av den enkla anledningen att de helt enkelt lever längre än män. Alltså är de vinnare, enligt denna väldigt enkla logik.

Akava talar igen om att de utbildade grupperna, som kommer senare ut i arbetsliv än t.ex. industriarbetare, är förlorare i reformen. Den förhöjda pensionstillväxten i slutet av arbetskarriären, som kompenserar det sena inträdet på arbetsmarknaden, försvinner i och med reformen.

I princip drabbas såväl män som kvinnor. I många fall utbildar sig kvinnor emellertid längre än män, så det är obestridligen så att kvinnodominerade grupper, som dessutom ofta är lågt avlönade, förlorar på kuppen.

Snacket om välavlönade ”gräddfilsgrupper” kan begravas. För nu talar vi bl.a. om sjukvårdare, bibliotekarier, barnträdgårdslärare, socialarbetare och lärare. Alltså grupper som inte med bästa vilja kan kallas löntagarelit.

Uppgörelsen har signerats av löntagar- och arbetsgivarcentralerna och ska ges gestaltning i form av lagförslag, som i sinom tid behandlas av riksdagen. Bollen är alltså spelad över till politikernas planhalva.

Carl Haglund, försvarsminister och ordförande för Svenska folkpartiet, är en av väldigt få ledande politiker, som har dristat sig att kritisera pensionsuppgörelsen. Haglund har insett att reformen faktiskt missgynnar utbildade kvinnor och vill bl.a. därför att regeringen öppnar uppgörelsen.

Men åtminstone hittills har SFP fått kalla handen av de andra politiska partierna. Sannolikt får ärendet nytt liv inför vårens riksdagsval. För det är pensionsreformen verkligen värd. Vi talar nämligen om en av de senaste decenniernas största sociala reformer.

Akava valde att inte signera uppgörelsen, men det betyder ingalunda att Akava motsätter sig en reform. Tvärtom har Akava konstruktivt arbetat för en rimlig reform, som sporrar till studier och till att folk jobbar längre.

Trepartssamarbetet mellan löntagare, arbetsgivare och regeringen har utgjort en stabiliserande faktor i arbetsmarknadspolitiken och i samhället överlag. Denna gång har samarbetet emellertid burit en konstig frukt, som inte beaktar ca 600 000 Akava-medlemmars intressen.

Regeringen valde att hålla låg profil i förhandlingarna, utan nöjde sig med att ange hur pass mycket uppgörelsen borde minska på hållbarhetsgapet i den offentliga ekonomin. Detaljerna fick arbetstagar- och arbetsgivarcentralerna göra upp om.

Och så gick det som det gick. Tre- eller snarare tvåpartssamarbetet haltade betänkligt och regeringen har fi sin famn fått en uppgörelse som definitivt inte ligger i linje med jämlikhetssträvandena i samhället. Snarare handlar det om att sätta diskriminering i system. Än kan pensionspaketet justeras. Men då krävs att politikerna ser sanningen i vitögat.

Karleby svenska gymnasium har mottagit utmärkelsen årets globalfostrarskola 2014 i anslutning till den internationella lärardagen.

Utmärkelsen delas ut av nätverket Lärare utan gränser (Teachers Across Boarders). Nätverket, som i Finland koordineras av Kyrkans Utlandshjälp, vill stöda finländska skolor i deras fostran till globalt ansvar – och lärare i världens bräckligaste stater till större pedagogisk kompetens och god undervisningskvalitet.

I motiveringarna till utmärkelsen nämner undervisningsråd Paula Mattila vid Utbildningsstyrelsen skolans breda nätverk i internationaliseringsfrågor. Karleby stad har, i nära samarbete med Karleby svenska gymnasium, sedan 2011 koordinerat svenskspråkiga internationaliseringsprojekt finansierade av Utbildningsstyrelsen. Skolan är också involverad i bl.a. världsskolan och i utrikesministeriets KOMPPI-projekt.

Karleby svenska gymnasium har en livlig internationell verksamhet. Under 2014-2015 ordnar skolan egna eller deltar i samarbete kring internationaliseringsprojekt som går till länder i Europa, Asien, Afrika samt Nordamerika. Projekten involverar långt fler än de som reser bl.a. genom redovisningar i

andra skolor och olika medier.

En delegation från Karleby svenska gymnasium bestående av rektor Bernt Klockars, globaliseringsansvariga studiehandledare Milka Mattila samt studerandena Ida Kentala och Benjamin Häggblom mottog utmärkelsen i samband med ett seminarium i Helsingfors där bl.a. undervisningsminister Krista Kiuru medverkade.

OAJ träffade politiker Den internationella lärardagen, som firas den 5 oktober, instiftades 1994 av FN-organet UNESCO och firas varje år av medlemsorganisationerna i Education International. Lärarorganisationer runt om i världen uppmärksammar lärarna och deras viktiga roll för att alla barn och ungdomar ska få den utbildning de har rätt till.

Lärarfacket OAJ uppmärksammade världslärardagen genom en träff med företrädare för de politiska partierna i Riksdagshuset.

Ordförande Olli Luukkainen lyfte fram lärarnas arbete, men påtalade att lärarna börjar gå på knäna pga. kraftiga resursnedskärningar och permitteringar.

Hittills har 25 kommuner beslutat permittera lärare.

– Nästa år kan bli än värre, om

inte det övervakande myndigheterna ingriper effektivare. Det finns kommuner, där permitteringarna drabbar samma barn för tredje gången. Och ingen tycks bry sig, sade Olli Luukkainen.

OAJ hoppas få flankstöd i kampen mot permitteringarna av föräldrarna. OAJ vill att vårdnadshavare vänder sig till myndigheterna om de misstänker att undervisningen inte har skötts lagenligt eller att elevernas trygghet under skoldagen inte har tillgodosetts.

NLS sände brev Nordiska lärarorganisationers samråd NLS uppmärksammade världslärardagen genom att sända ett brev till de nordiska statsministrarna. Det betyder att Alexander Stubb & co fick ett brev, där NLS uttrycker sitt stöd bl.a. för förbättrad lärarutbildning och att alla barn i världen ska ges rätt till avgiftsfri grundutbildning.

Olli Luukkainen och Christer Holmlund, ordförande i OAJ resp.

FSL, har undertecknat brevet tillsammans med andra ordförande i de nordiska lärarorganisationerna.

C-E Rusk

Sjuka skolor botas med 35 miljoner euro Undervisnings- och kulturministeriet har beviljat 35 miljoner euro till renoveringsprojekt i anslutning till dålig inomhusluft och fuktskador i allmänbildande läroanstalter och daghem samt till nybyggen som ersätter fuktskadade byggnader.

– Alla har rätt till en hälsosam och trygg studie- och arbetsmiljö.

En situation, där dåligt fungerande och sjuka utrymme leder till att såväl personal som barn och unga

insjuknar, är ohållbar. Den här satsningen förbättrar situationen för tusentals människor samtidigt som sysselsättningsläget i byggnadsbranschen förbättras, säger undervisningsminister Krista Kiuru.

Sammanlagt beviljades bidrag till 94 projekt till ett totalt belopp om 35 miljoner. Men behovet är större än så. Ministeriet mottog nämligen 155 ansökningar, vilka berörde projekt som beräknas

kosta 501 miljoner euro. Regionalförvaltningsverken beredde ansökningarna, medan besluten togs på ministeriet.

Bidragen uppgår till ca 10-15 procent av totalkostnaderna. Ett exempel: Malax fick 610 000 euro för uppförandet av en ny skolbyggnad i Bergö. Byggprojektet har beräknats kosta 4,1 miljoner euro.

C-E Rusk

Fel sorts lärare klagar revisor Lärarstudenter studerar inte till lärare inom de ämnen och områden där bristen förväntas blir som störst i Sverige. Statliga Riksrevisionen vill därför att regeringen i större utsträckning än idag ska styra hur lärosätena bestämmer antalet platser på olika lärarutbildningar.

– Vi står inför en lärarbrist som riskerar att förvärras om inte fler studenter går utbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. Regeringen bör därför vara mer aktiv i sin styrning av hur universitet och högskolor bestämmer antalet platser på lärarutbildningarna, kräver riksrevisor Margareta Åberg i ett pressmeddelande.

Riksrevisionen har granskat hur systemet för dimensionering av lärarutbildningen fungerar. Det är regeringen som gör de övergripande prioriteringarna för utbild-

ningen men man har delegerat ansvaret för ”Universitet och högskolor bör stärka sitt arbete med att rekrytera studenter till lärarutbildningar där det finns brist på arbetsmarknaden”, är budskapet från Riksrevisionen i pressmeddelandet.

Löner botar brist – Det är för mig oförklarligt hur regeringen låtit den mer eller mindre fria dimensioneringen av lärarutbildningen fortgå. Idag har vi ett kraftigt överskott av lärare i historia, samtidigt som det råder ett kraftigt underskott på lärare inom bland annat kemi, biologi och i vissa moderna språk, kommentar Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson.

– Problemet med för få sökande löser vi dock inte med en

LR:s ordförande Bo Jansson.

reglering utan det krävs kraftigt höjda lärarlöner. Miljöpartiet gick till val på statliga lönesatsningar, något som till stor del bejakats av Socialdemokraterna. Jag förväntar mig att den kommande statsbudgeten innehåller en lösning på kort och lång sikt på hur läraryrket lönemässigt kan uppvärderas, säger Jansson.

3

9.10.2014

ORDförord

Mångspråkighet viktig men så ock vår svenska skola ”Kunskaperna i engelska, franska och tyska var bättre i de svenskspråkiga skolorna än i de finskspråkiga skolorna.”

Citatet är taget ur Utbildningsstyrelsens pressmeddelande 16.9 där det berättas om hur Nationella centret för utbildningsutvärdering granskat inlärningsresultaten i språk inom grundläggande utbildningen.

Som finlandssvenskar ska vi självfallet glädjas över resultatet. Det faktum att finlandssvenska skolungdomar är bättre på språk än de finska kamraterna lyfts sällan fram i jämförelsen av inlärningsresultat i vår skola, men det är säkert ingen överraskning för skolfolk. Ibland förundras jag över varför detta faktum ofta hamnar i skuggan av PISA-resultaten.

Det som förvånar mig stort, med tanke på Utbildningsstyrelsens pressmeddelande, är den diskussion som förts och förs om tvåspråkig undervisning inom Svenskfinland.

Vi har diskuterat tvåspråkighet länge utan att klart definiera vad vi avser. Begrepp gällande bland annat samlokalisering, tvåspråkighet och undervisningsspråk blandas ofta i debatten, utan att definieras klart.

Samlokalisering går ut på att den finska och den svenska skolan delar på utrymmen vilket i vissa fall är bra med tanke på att skolfastigheterna är dyra och det därför finns orsak att effektivera användningen av dem.

Enlig min tolkning är tvåspråkighet att en elev kan uttrycka sig på våra båda nationalspråk och klarar sig som samhällsduglig medborgare i vårt land.

Det som skrämmer mig i debatten är de som med hänvisning till argument kring olika brister i tvåspråkighet och ekonomiska orsaker vill införa en skola som bygger på att undervisningsspråket i våra klassrum är både svenska och finska samtidigt. Denna undervisning ska ges av en lärare som enlig förespråkarna ska kunna bemöta elevernas olika språkkunskaper vid sidan av allt annat som finns sagt i lag och läroplaner. Hur genomförs detta

FSL:s styrelsemöte måndagen den 13 oktober kl. 10 Helsingfors.

bl.a. inom specialundervisning och elevvård?

Tvåspråkighet kan inte vara utgångsläget med tanke på anordnandet av utbildning. Vi har en lagstiftning som klart stadgar att undervisningsspråket inom vår grundläggande utbildning och gymnasieutbildning antingen är svenska eller finska. Lagstiftningen ger nog möjlighet att ge undervisning på något annat språk än skolans. Ett gott exempel på detta är språkbad som dessutom kommer att få tilläggsmedel i budgeten 2015.

Vill vi nå tvåspråkighet måste vi granska läroplansgrunderna eftersom dessa styr undervisningen i skolan. Då jag bekantat mig med planer om tvåspråkig undervisning har jag ännu inte fått klarhet om hur utbildningsanordnarna tänkt utveckla sin språkundervisning.

Som vuxna har vi en viktig roll då det gäller att stimulera och motivera våra unga att lära sig nya språk. Jag har tyvärr ofta fått läsa om enskilda personer som med facit i hand har insett att den personliga inställningen till språkinlärning borde ha varit annorlunda.

Mångspråkighet är en framtidskompetens och självfallet ska finskan vara en viktig del av det.

Trots det har vi inte råd att tumma på regelverket om vi också i framtiden vill ha en skola på svenska i vårt land.

engelska.

Från finskt håll är åsikterna delade. 55 procent av föräldrarna till finska grundskoleelever vill att engelska är första obligatoriska språk.

45 procent vill ha svenska.

I Jakobstad står bildningsnämnden inför svåra sparkrav, omtalar Österbottens tidning den 21 september.

Nämnden förväntas dra ner kostnaderna med hela 700 000 euro och den grundläggande utbildningens andel är 300 000 euro.

Bildningsdirektör Jan Levander hanterar osthyveln och bollar bl.a. med möjligheten att plocka bort en undervisningstimme i veckan i åk 1 och 2.

– Allt handlar om personalkostnader, för det är egentligen endast där vi kan spara, säger Levander.

Korsholm ser över sitt skolnät. Korsholm har idag 16 grundskolor, men fullmäktige vill att de på sikt är fem till antalet, omtalar Vasabladet den 20 september. Situationen är komplicerad. I en

Raseborgs lärarförening kallar sina medlemmar till höstmöte med stadgeenliga ärenden onsdag 29.10 kl. 18.00 i Pojo Kyrkoby skola. Förbundsordförande Christer Holmlund gästar oss. Servering. Anmälningar tas emot av skolombuden. Välkomna!

Jakobstad-Larsmo lärare håller höstmöte fredagen den 31 oktober 2014 klockan 18.00 på Oxhamns skola i Jakobstad. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden.

FSL:s styrelsemöte onsdag den 12 november kl. 10 Helsingfors.

Förbundsfullmäktige torsdag–fredag den 13–14 november Tammerfors.

Styrelsemöte den 5 december kl. 10 Helsingfors.

Lägerskolor och projekt bör kompenseras lönemässigt

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

Lovisanejdens högstadium verkar i mycket slitna utrymmen, men pengarna är slut i Lovisa, omtalar Östra Nyland den 20 september.

Stadens lokalchef Antti Kinnunen anser att uppförandet av ett nytt skolhus är mera förnuftigt än en dyr renovering.

Bildningsdirektör Thomas Grönholm talar om ett uppdämt och stort investeringstryck i Lovisa. Ett skolbygge kan inledas allra tidigast år 2018.

Raseborg överväger att låta eleverna inleda studierna i det andra inhemska språket från årskurs 1 om två år.

Men många finskspråkiga föräldrar vill hellre att deras barn börjar läsa engelska som första främmande språk.

Raseborgs stad har frågat föräldrar, lärare och elever vilket språk de vill ha som första obligatoriska språk.

Från svenskt håll vill så gott som alla föräldrar och lärare ha finska. Tre av tolv svenskspråkiga elevkårer flaggar för

Esbo-Grankulla lärarförening rf håller höstmöte 28.10.2014 klockan 18.00. Plats: Restaurang Henricus, Kyrkogatan 16 A, Esbo. Stadgeenliga ärenden behandlas. Kurt Torsell, ordförande för nämnden Svenska Rum, informerar. Anmälningar till föreningens medlemssekreterare. Välkomna!

del skolor, som har nämnts som indragningshotade, växer elevantalet stadigt.

Monica Sirén-Aura är ordförande i en arbetsgrupp, som analyserar läget. Lärarna representeras av Linda Felixson.

I Esbo vill ungdomsfullmäktige ha unisextoaletter i skolorna i Esbo, omtalar svenska.yle.fi den 22 september.

Enligt ungdomsfullmäktiges motion har man fått respons från fältet att det behövs gemensamma toaletter för flickor och pojkar i skolorna i Esbo. Nu är nästan alla skoltoaletter endera för flickor eller för pojkar.

Det här kan föranleda problem för dem som är osäkra på sitt eget kön och inte vet till vilken toalett de ska gå.

– Unisextoaletter kan vara speciellt viktiga för de här ungdomarna, säger ungdomsfullmäktiges ordförande Nicholas Kujala i motionen.

I Uleåborg blir en anrik köpmannag ård svenskt

daghem i höst, rapporterar Carl-Eric Silvander. Föreningen Svenska Kulturens Vänner i Uleåborg anskaffade tidigare Snellmanska huset för att bruk as av svenska barnträdgården.

Verksamheten inleds i höst i hus, vars äldsta delar härstammar från år 1796. Den nya enheten är i grannskapet till Svenska Privatskolan i Uleåborg (SPSU).

I svenska barnträdgården finns för tillfället 56 barn, medan SPSU har 245 elever.

I Lovisa upphör det sensomotoriska centret med verksamheten vid årsskiftet, omtalar svenska.yle.fi den 1 oktober. Det sensomotoriska centret har gett stöd till både svenska och finska barn med läs- och skrivsvårigheter. Centrets chef, utbildningschef Timo Tenhunen i Lovisa, säger att staden förhandlar med de anställda om alternativa arbetsplatser inom staden.

Utgångsläget är att hitta något annat jobb för dem.

Lägerskolor och internationella projekt är arbetsdryga för lärarna, resonerar Raseborgs lärarförening i en motion, som riktas till FSL:s fullmäktige. Fullmäktige sammanträder i Tammerfors den 13–14 november.

Fullmäktige har, vid sidan av förbundets budget och verksamhetsplan för år 2015, bl.a. att ta ställning till endast en motion som har inkommit inom utsatt tid.

Raseborgs lf anger i motiveringarna att det för all del är frivilligt för lärarna att delta i liknande aktiviteter. ”Att som lärare helt enkelt säga nej och inte delta p.g.a. lönemässiga orsaker är väldigt svårt med tanke på föräldraopinionen och eventuellt rektors åsikter, antecknas i motionen.

Raseborgs lärarförening yrkar på att arbetsdagar i samband med lägerskolor eller internationella projekt bör utöver den vanliga dagslönen också avlönas som en arbetsdag utanför de 190 arbetsdagarna lärarna har enligt lag (GrUL 23§).

Vidare yrkar Raseborgs lärarförening på att FSL tar fram material som kan vara till hjälp för att lyckas med lokala förhandlingar i frågan.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 020 749 54 70 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Nästa nummer av Läraren utkommer den 23 oktober.

4

9.10.2014

Mot samma mål, men hur?

Hur kan man få alla i skolan att dra åt samma håll? Det var frågor som Margareta BastGullberg grubblade på under sin tid inom lärarfortbildningen. Nu får hon i egenskap av rektor vid Gymnasiet i Petalax jobba med skolutveckling i praktiken.

– Det finns ett kontinuerligt behov av skolutveckling. Den biten blir aldrig färdig.

Som rektor måste man inse att det inte går att sänka farten, utan den främsta uppgiften är att utveckla skolan – och fundera på hur man får med sig hela kollegiet att jobba mot samma mål.

Det säger Margareta Bast-Gullberg som har arbetat som rektor för Gymnasiet i Petalax i ett år. Med sig i bagaget, då hon landade i rektorskansliet, hade hon en gedigen karriär som ämneslärare och utbildningsplanerare vid Centret för livslångt lärande (CLL) och även verksamhetsansvarig för området Pedagogik och lärarfortbildning.

Stigfinnare – Det är naturligt att jag tar med mig mycket av mina erfarenheter som fortbildare till mitt arbete som rektor. I likhet med fortbildare är jag som rektor en ”stigfinnare” som hela tiden måste ha tummen på pulsen och fundera på hur skolan bäst stöder lärande och skolutveckling, säger hon.

Hon visar en gåva som hon fick i avsked när hon lämnade uppdraget vid CLL. – Jag fick en lykta som är en symbol för att jag som rektor är en planerare som måste söka nya vägar. Det är rektorn som är ytterst ansvarig för verksamheten i skolan och för verksamhetskulturen.

– Det är enligt det här konceptet som jag strävar efter att jobba som rektor i Petalax, förklarar hon.

Från att ha arbetat med fortbildning har Bast-Gullberg nu i ett år arbetat med att implementera sina tankar kring skolutveckling i praktiken. Hon förnekar inte att det har varit en utmaning att komma till en ny skola ta ansvaret för att skutan styrs i rätt riktning.

– I jobbet som ny rektor för ett gymnasium måste jag få det vardagliga arbetet att fungera först. Det har handlat om att lära sig nya rutiner och skapa en struktur och ta sig från en punkt till en annan. Men så småningom, när jag har kommit in i mitt arbete på allvar, kommer jag att fokusera mycket på skolutveckling.

– Så verkligheten har överträffat teorin och det är krävande att vara rektor. Men jag är motiverad och har samma energi som fortbildare. På ett plan arbetar jag redan nu med skolutveckling för som ny rektor handlar mitt arbete om att få det operativa att fungera, säger hon.

Att hon valde att söka tjänsten som rektor för Gymnasiet i Petalax var ingen slump.

Hon har arbetat som ämneslärare tidigare i skolan, men det som vägde tyngst var att skolan ifråga har många olika kompetenser.

– Den tidigare rektorn Lars Varstala har varit mycket delaktig i skolans satsning på

IT. Det finns en mycket god beredskap att klara övergången till digitaliseringen samt digitaliseringen av studentexamen, säger hon.

Och fortsätter: – I Petalax har man också satsat på att lära studerandena att navigera kritiskt på webben och det är av största vikt i dagens läge när informationsflödet är så omfattande.

IKT-pionjär Gymnasiet i Petalax har varit en pionjär inom digital undervisning och Bast-Gullberg beskriver lärarna vid skolan som ämnesproffs som gradvis och mycket medvetet utvecklat undervisningen i rätt riktning.

– En hörnsten i vår verksamhet är lärplattformen Fronter och den andra är att det finns digitala tavlor i varje klassrum. Vi har en 1:1-miljö vilket betyder att eleverna får en dator som skolan lånar ut åt dem under gymnasietiden. Skolan har skapat en teknisk struktur, men vi har inte stannat där utan kommit mycket långt när det gäller digitalt material som har utvecklats till varje kurs.

Vilka tankar har du kring planerna på ett finlandssvenskt virtuellt gymnasium?

– Det är ett intressant förslag, men i det här skedet vet vi för litet om utformningen och det är svårt att ta ställningen till det nu.

Jag tror inte på virtuellt gymnasium som ersätter små gymnasier utan i stället ser jag projektet som något som kan komplettera de mindre gymnasiernas kursbrickor, svarar hon.

Bast-Gullberg beskriver sig som en finlandssvensk kosmopolit. Hon är hemma från Pedersöre och har jobbat som ämneslärare i Tammerfors, Helsingfors och i Österbotten. Åren 2009–2013 arbetade hon med lärarfortbildning vid CLL. Där arbetade hon bland annat med kursen ”Utbildningsledarskap”, inom ramen för rektorsutbildningen. Utöver det var hon också med i den operativa ledningsgruppen som utarbetade ramarna för UBS-projektet Toppkompetens.

Hon nämner också konceptet med gruppmentorskap som premierades 2010 som den bästa fortbildningen i Finland.

– Jag, Sven-Erik Hansén och Jessica Aspfors vid Åbo Akademi var med om att bygga upp gruppmentorskapet på svenska, vilket jag är mycket stolt över. Men min profil på fortbildning kan sammanfattas med skolutveckling – något jag brinner för.

Bast-Gullberg berättar att hon under sin tid inom fortbildningen fick en möjlighet att analysera sin egen roll som lärare. Hon hänvisar till den internationellt erkända forskaren John Hattie som bland annat har gett ut ”Synligt lärande för lärare” – En hel del av Hatties grundtester är självklarheter. Men han betonar betydelsen av gemensam planering och samarbete mellan lärarna. Lärarna måste hjälpas åt för att nå resultat och ska lägga mycket tid på att

Margareta Bast-Gullberg arbetar som rektor för Gymnasiet i Petalax sedan ett år. Att samarbeta med lärare och elever är viktigt för att utveckla verksamhetskulturen. På den nedre bilden syns abiturienterna Mirjam Lidman och Frida Palmqvist (längst fram) med sina datorer som de fått till låns av skolan.

studera varandras lektioner och diskutera planering, lärandemål och så vidare.

– Det är viktigt med tydliga mål och eleverna ska förstå syftet med varje lektion och vad de ska kunna vid lektionens slut. Under arbetet med att nå målen har lärarens återkoppling till eleverna stor betydelse, säger hon.

Forskarens rön är något som Bast-Gullberg har tagit till sig och ständigt har i åtanke när hon utvärderar sig själv som lärare.

– Vad ger resultat i klassen, hur kan man arbeta för att stöda lärarna. Det här är var skolutveckling är för mig och jag tror att alla lärare med gedigen utbildning är intresserade av den här biten.

Hon är övertygad om att skolutvecklings-

arbetet i Finland bör ta fasta på forskningens rön, som till exempel Hatties.

– Hans metoder har gett bra resultat och jag tror på samarbete mellan lärare och att lärare kan lära av varandra. För mig handlar det om att se lärandet i klassen och jag vill jobba för mera insyn i vad som sker i klassrummet.

– Så här jobbar vi delvis inom gymnasienätverket Vi7 – så att lärare lär sig av varandra. För mig sammanfattar detta skolutveckling ganska bra, säger hon.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

5

9.10.2014

Vill ha utbildning i H:fors:

Lönepåslag löser inte lärarbristen

Niclas Grönholm, linjedirektör vid utbildningsverket i Helsingfors, darrar inte på manschetten, då det blir tal om svensk klasslärarutbildning.

– Kompletterande utbildning i Helsingfors räcker inte! Det behövs absolut kontinuerlig komplett lärarutbildning inte endast i Vasa, utan också i Helsingfors. Så pass stort är behovet av behöriga lärare i huvudstadsregionen. Åbo Akademi, som har huvudansvaret för den svenskspråkiga lärarutbildningen, föreslog i augusti ett samarbete med Helsingfors universitet för att lösa lärarbristen i södra Finland. ÅA utreder möjligheterna att starta upp en komplett klasslärarutbildning i Helsingfors år 2016. Som bäst utreds bl.a. arbetsfördelningen och praktiska ting i anslutning till detta av en gemensam arbetsgrupp. Målet är att planen ska vara klar i november 2014.

De svenska utbildningsdirektörerna i huvudstadsregionen har ivrigt hejat på planerna med hänvisning till en betydande lärarbrist i regionen. Men det finns också åsikter om att det i själva verket handlar mera om en vikariebrist.

Vilket är grundproblemet, Niclas Grönholm?

– Vi har för få behöriga lärare i tjänst. I första hand är det fråga om en brist på klasslärare och i andra hand specialklasslärare. Speciallärarsituationen är faktiskt litet bättre än tidigare, men också här finns lediga jobb.

Enligt Grönholms uppgifter är behörighetsgraden 74 procent, när man ser till de svenska klasslärarjobben i Helsingfors. Här är också vikarier medräknade. Många jobb har behöriga tjänsteinnehavare, vilka är tjänstlediga av olika orsaker. Vikarierna är ofta obehöriga.

Varför är behörighetsgraden så låg?

– Utbudet av behöriga sökande är för litet i huvudstadsregionen.

Vi måste få till stånd en ökad volym i utbildningen.

PF i Vasa slussar ju ut en stor

mängd klasslärare årligen. I många österbottniska kommuner har man tiotals sökande till lediga tjänster och vikariat. Men du klagar över för få sökande.

Hur förklarar du detta?

– Det finns för få nyländska studerande i Vasa. Österbottniska lärare drar sig för att söka sig till södra Finland. Arbetsmiljön känns främmande och så finns det kulturella orsaker, som gör att folk drar sig för att komma och jobba här, säger Grönholm.

Du nämner inte de dyra levnadsomkostnaderna?

– Det är ingen avgörande faktor på svenskt håll. Behörighetsgraden är faktiskt 89 procent på finskt håll, så argumentet tål inte en kritisk granskning. Kanske det är dyrt att bo i Helsingfors, men det finns ju faktiskt också många andra yrkesgrupper som reder sig på sin lön, säger Grönholm.

Från fackligt håll har man fört fram resonemang om tillgång och efterfrågan, alltså den klassiska principen som styr priset på varor och tjänster. Nu talar du om en brist på svenskspråkiga lärare.

Då borde ju lönerna flexa uppåt, så att tillgången ökar.

– Jag förstår inte fackets resonemang. Det finns inga argument för att svenska lärare skulle få bättre betalt än de finska kollegorna. Utbildningsorten är av avgörande betydelse för lärarbristen på svenskt håll, inte lönerna, säger Grönholm och tillägger att Helsingfors följer gällande avtal till punkt och pricka. Dessutom så att om det finns gafflar, t.ex. rörande rektorers lönesättning, så håller sig Helsingfors i regel till den övre gränsen.

Gällande avtal omfattar ju faktiskt minimilöner, men inte maximilöner. Om det råder brist på en given lärarkategori, i detta fall svenskspråkiga klasslärare, kunde högre löner fungera som lockbete, eller hur? Arbetsgivarna kan ju betala mera än vad avtalet anger.

– Jag tror inte det finns möjligheter att gå gehör för liknande ar-

– Utbildningsorten är en avgörande faktor, säger Niclas Grönholm som hoppas att ÅA och HU kan enas om en svensk klasslärarutbildning i Helsingfors.

gument på finska sidan. Det strider ju mot den likvärdiga behandlingen av anställda. På svenska sidan jobbar vi hårt för att svenska och finska skolor behandlas likvärdigt.

Ett utspel av det här slaget skulle leda till att vi förlorar mycket mera än vad vi eventuellt vinner, säger Grönholm.

Han lyfter in en annan poäng, som han ser som relevant i sammanhanget.

– Kommunerna i huvudstadsregionen följer varandra noggrant.

Om vi börjar erbjuda högre löner, så tvingas de andra kommunerna följa efter. Det är inte värt med ett ryck av det här slaget, säger Grönholm.

Helsingfors vill alltså inte tävla med löner, men vilka konkurrensfaktorer förfogar staden över, då man rekryterar lärare?

– Vi har en hög ambitionsnivå såväl bland elever som lärare. Vi erbjuder också bra och moderna arbetsutrymmen i såväl stor som liten skala. Vi har ju faktiskt såväl små kvarterskolor som större enheter. Vi satsar också mycket på ledarskap och kompetensutveckling, säger Grönholm.

Helsingfors är en storägare av hyresbostäder, så att t.ex. utbildningsverket förfogar över 132 tjänstebostäder.

– De svenska stiftelserna och fonderna erbjuder ju också hyres-

bostäder. Så bostadsfrågan löser nog sig för den som vill komma och jobba i en ambitiös skolmiljö i huvudstaden, säger Grönholm.

Du talar alltså för komplett svensk klasslärarutbildning i Helsingfors. Vill du alltså köra ner PF:s verksamhet i Vasa?

– Ingalunda! Men lärarbristen i söder är så stor att det behövs utbildning också i Helsingfors.

Helsingfors universitet har nämnt alternativet tvåspråkig klasslärarutbildning. Din kommentar?

– Jag tror att svenska skolor behöver svenska lösningar.

bildningsdirektörernas flathet i denna fråga. Varför lyfter de inte upp frågan i diskussionerna med den finska sidan?

Talar du om att de avtalsenliga löneförhöjningarna skulle omfördelas?

– Nej, jag talar uttryckligen om fräscha pengar, som arbetsgivarna borde slå i bordet för att locka behöriga lärare. Jag talar om rekryteringstillägg, som utbetalas så länge det råder brist på behöriga krafter.

På finska sidan råder ju faktiskt också brist på specialklasslärare och speciallärare. Varför inte göra gemensam sak och införa ett rejält rekryteringstillägg. Det kunde utgöra början på en rejäl diskussion om lönepolitikens nya vindar, säger Christer Holmlund.

Niclas Grönholm säger i intervjun intill att han ogärna ser ett lönerace mellan kommunerna. Han låter förstå att kommunerna följer varandra i fråga om lärarnas löner.

– Det där låter ju som en lönekartell! Om det råder konsensus i lönepolitiken måste den självfallet brytas. Jag har absolut ingen förståelse för liknande, säger Holmlund.

Du talar alltså för ökad konkurrens om arbetskraften?

– Självfallet! Här finns inget alternativ. En sund konkurrens skulle förstås trissa upp lönerna åtminstone i början men förr eller senare skulle situationen normaliseras, säger Holmlund.

Text och foto: C-E Rusk

Osund lönekartell går inte an – Vi kan tänka oss en tillfällig komplett klasslärarutbildning i Helsingfors för att trygga tillgången på behöriga lärare också i södra Finland. Men det finns faktiskt också många andra åtgärder, som arbetsgivarna kunde och borde vidta för att få bukt med bristen på behöriga sökande till lärarjobben, säger Christer Holmlund, ordförande för FSL. Holmlund fastslår att FSL alltjämt håller fast vid synen om att det är Åbo Akademi som ska bära huvudansvaret för den svenska lärarutbildningen i vårt land.

– Men det utesluter ju inte ett samarbete med Helsingfors universitet. Om en komplett utbildning blir aktuell kommer arbetsbördan att öka kraftigt för lärarutbildarna

på Pedagogiska fakulteten. I den situationen låter det vettigt att samarbeta med den sakkunskap som finns i Helsingfors universitet, säger Holmlund.

Han pekar på att PF gör ett gott jobb och han ser ingen orsak till att dra ner på utbildningen i Vasa, ifall den planerade kompletta utbildningen i Helsingfors blir av.

– Som fackförbund kan vi självfallet inte acceptera lösningar, som innebär att det uppstår ett överutbud av lärare. Jag ser en eventuell utbildning i Helsingfors uttryckligen som ett tillfälligt arrangemang, säger Holmlund.

Holmlund förundrar sig över att de svenska bildningsdirektörerna i söder har låst sig vid kravet om klasslärarutbildning i Helsing-

fors.

– Jag anser att arbetsgivarna borde se sig själva i spegeln. Vad har de gjort för att locka behöriga lärare? Jag efterlyser ett långsiktigt strategiskt arbete, som bl.a. syftar till att ge svar på frågan: hur blir vi attraktiva arbetsgivare för lärarna?

Jag talar för rekryteringsinsatser och ökad marknadsföring av jobben i södra Finland. Och varför inte anställa behöriga vikarier på bestående bas? Snuttjobb lockar inte behöriga lärare.

Som fackbas förstår Holmlund inte snacket om att det är omöjligt att svenska lärare kunde få extra lönepåslag i enlighet med principen om tillgång och efterfrågan.

– Lärarnas avtal sätter inga tak för lönerna. Jag förundras över

C-E Rusk

6

9.10.2014

KOLUMNEN Camilla Lindberg är kulturredaktör på Västra Nyland och klasslärare till utbildningen.

När vargar tjuter ”Sch! Vi skall inte oroa föräldrarna.” Så kunde det låta när jag arbetade som lärare på 1990-talet och hot om permitteringar vilade som ett extra ok på den annars redan tunga ansvarsbördan.

Sch! Vi skall inte berätta för föräldrarna att deras barn faktiskt inte får någon undervisning som gör skäl för namnet när en enskild lärare tvingas pila mellan två klassrum för att förhindra de värsta slagsmålen.

Vi skall inte berätta att många små lider, att barn går miste om den lagstadgade rätten till undervisning, inte berätta att mobbningsrisken ökar, att olycksrisken ökar, att otryggheten växer, att lärarnas toleransnivå minskar och att de blir irriterade när de skall sköta två klasser på samma gång.

Allt på grund av att de är människor som alla andra, inga män och kvinnor av stål som klarar det omöjliga. Att också deras kraftresurser är begränsade, det långa sommarlovet till trots.

Att det är långt till jullov i september.

Nej. Inte berätta för föräldrarna hur det egentligen är. Nej. Hellre skall vi säga att vi på något sätt skall klara av allt det här som åläggs oss från myndigheterna som inte har en aning som vad skola är. Det här kommer vi att fixa eftersom vi är professionella, utbildade, erfarna och därför kan klara av vad som helst.

Era barn är i trygga händer, jobba lugnt ni bara, tro inget annat. Tro absolut inget annat.

Jag vet inte om det är så här idag, men jag kan gissa mig till att denna präktighet, denna försiktighet, att inte oroa föräldrarna ligger där som ett däst täcke över tillvaron. Man tiger och lider.

Varför gör man då på detta viset? Det är den stora frågan som jag upprepade gånger fått orsak att fundera över när jag fått möjlighet att iaktta skolan utifrån och med en viss behövlig distans.

Varför är lärarna ofta så försagda när det hettar till? Så onödigt beskyddande.

Varför är det just yrkesgruppen lärarna som tiger, eller svarar undvikande, när man som journalist ringer upp och på ett uppriktigt sätt skulle vara beredd att ge spaltutrymme och en röst till den verklighet man anar att måste finnas där på insidan?

Vad är man rädd för? Vem är man rädd för? Varför väljer man att gömma sig bakom tystnadsplikten? För i många fall är det ett val. Stänger sin skyddsdörr och säger att nu hinner man inte tala för klassen väntar.

Varför gör man så? Jag vet inte. Vet ni? Ändå är det väl i grunden så, är det är just föräldrarna som sitter på många nycklar till förändring. Där ute finns tigermammor och tigerpappor som inte räds för att ryta till när det egna barnet är i fara. Men då måste de ha blivit upplysta om faran.

Varför inte ta hjälp av dem när hoten haglar. Ofta sitter de också på betydelsefulla poster inom samhälle och politik. Kanske kunde man prova att med enad röst gå ut och berätta, att snäl�la ni, nu fixar vi inte det här. Att det helt enkelt är omöjligt, era barn kommer att fara illa, de kommer att skada sig och de kommer att sacka efter på den internationella arenan. Tyvärr!

Det här är inte att vara negativ, eller att peta på sin professionalitet. Tvärtom är det en del av det sant professionella, att inse sina begränsningar och ryta till med lejonröst. Inte vara ett fogligt lamm när vargarna tjuter.

För tjuter gör de. I augusti kunde man läsa i flera tidningar att minst 60 000 elever kommer att vara utan lärare under en del av läsåret på grund av permitteringar. I samma artikel står det att läsa att i år permitteras flest lärare sedan 1990-talet. Det här oroar åtminstone lärarfackets ordförande Olli Luukkainen.

Han är knappast den enda. Låt oron höras.

– Sociala färdigheter är a och o i dagens värld, säger Nina Borgström och Christian Wentzel.

Sociala färdigheter stöder då oron och ångesten ökar – Socioemotionella färdigheter är minst lika viktiga idag som tidigare. I själva verket är de kanske ännu viktigare, för oron och ångesten ökar bland barn och unga, säger Nina Borgström, Friendsplanerare och -utbildare vid Stationens barn.

Borgström håller i trådarna för programmet Friends, som framförallt vill främja barns och ungas mentala välmående. Programmet riktar sig till lärare, hälsovårdare och andra grupper som möter barn och unga i arbetet. Det australiska programmet har vid det här laget spritt sig till många länder.

Vem är då Stationens barn? Det handlar om en politiskt och religiöst obunden, riksomfattande organisation, vars medlemskår består av representanter för ungdoms-, social- och hälsovårdssektorn.

Målet med verksamheten är att i förebyggande syfte få till stånd en personlig och fungerande dialog mellan vuxna och ungdomar.

Stationens barn grundades år 1990 av några eldsjälar, som satsade på uppsökande verksamhet bl.a. just i Stationstunneln i Helsingfors som på den tiden var känd, eller snarare ökänd, som en orolig plats. Skärmytslingar mellan rivaliserande ungdomsgäng hörde till vardagen.

Och då trädde en handfull vuxna in på scenen för att prata med och hjälpa ungdomarna. Så småningom har verksamheten fått mera stadga och idag är Stationens barn en ansedd aktör inom ungdomsarbetet.

Friendsprogrammet är idag en tyngdpunkt i arbetet. Här handlar det om förebyggande verksamhet, där vuxna utbildas för att bl.a. stärka ungas empatifärdigheter och förmågan att identifiera och hantera olika känslor.

– Det behövs minsann, försäkrar Nina Borgström, som länge har jobbat inom dagvården. Hon studerar också pedagogik och arbetar som bäst med sin avhandling pro gradu.

Hon leder arbetet med Friends på svenska. Hon försäkrar att programmet tål en kritisk granskning.

– Metoden, som ursprungligen kommer från Australien, baserar sig på pedagogisk forskning, utvärdering och praktiska erfarenheter.

Programmet är faktiskt ett av de mest undersökta programmen för förebyggande av mental ohälsa, säger Nina Borgström.

Redan det att världshälsoorganisationen WHO rekommenderar programmet ger en anvisning om att Friends är en seriös ansats.

Friends satsar inte på direkt

kontakt till barn och unga.

– Programmet riktar sig till lärare, kuratorer, hälsovårdare och andra. Vi talar om nyckelgrupper som dagligen möter unga, säger Borgström Ett fullständigt program består av tio träffar och två repetitionsträffar.

– Mycket handlar om arbeten i par eller grupper. Vi koncentrerar oss känslor och problemlösning, men också sociala relationer och kommunikation, säger Borgström.

Christian Wentzel, verksamhetsledare för Stationens barn, säger att det finns en klar beställning på utbildningar som Friends.

– Det står väl vid det här laget klart för alla att förebyggande åtgärder är effektiva och billiga jämfört med utslagning av unga.

För att inte tala om det humana perspektivet, säger Wentzel.

Han talar om färdigheter som bär genom hela livet.

– Vad behöver dagens unga?

Jo, de behöver bl.a. självanalys, empatifärdigheter och förmåga att slappna av i dagens hektiska tempo, säger Wentzel. Konflikthantering bör förstås också ingå i varje persons verktygsback.

Text och foto: C-E Rusk Mera på asemanlapset.fi/sv.

Familjevåld på temadag Folkhälsan samarbetar med Unga Scenkompaniet och inbjuder lärare, kuratorer, hälsovårdare, socialoch familjearbetare till en temadag kring pjäsen Den Rasansfulla.

Dagen skall medvetandegöra de närvarande om familjevåldet som är en samhällsproblematik som är verklighet för vart sjätte barn i vårt land. Folkhälsan vill även stärka deltagarna att behandla temat i barngrupper och tillhandahålla verktyg att bemöta barn och unga som upplevt våld i nära relationer.

Unga Scenkompaniet är en fri finlandssvensk teatergrupp som vill erbjuda sin publik såväl konstnärliga som dramapedagogiska upplevelser utgående från de

ungas perspektiv och verklighet i samtiden.

Den Rasansfulla är en turnerande föreställning om en hemlighet som är för tung att bära för ett barn. Inne i Pappa bor det en annan som ibland kommer ut och växer sig större än huset. Den Rasansfulla är en oberäknelig person som gör hemmet otryggt så att allt står och vajar. Vad gör man då? Unga Scenkonstkompaniets nya föreställning tar med hjälp av poetiskt språk och videokonst upp ett viktigt och tabubelagt ämne, nämligen familjevåld. Trots temats våldsamma karaktär ligger fokus på hur man skapar kärleksfull dialog och tillsammans vågar möta sina

mörkaste monster. Föreställningen baserar sig på Gro Dahles och Svein Nyhus prisbelönta norska bilderbok “Sinna mann” (orginaltitel på svenska: “Den Arge”).

Dagarna med föreställning, föredrag och fruktmingel är avgiftsfria (lunch på egen bekostnad) och äger rum på olika håll i Svenskfinland. Vecka 47 är man den 18–20 november i Jakobstad, Närpes och Vasa och vecka 48, den 25–28 november, i Åbo, Karis, Esbo och Borgå. Mera information om temadagen ger Erika Fogelberg (fornamn.efternamn@folkhalsan.fi), tfn 044-788 1103.

Tom Ahlfors

7

9.10.2014

Den nordiska skolmodellen under press Skoleutviklinga i de nordiske landene har mange likhetstrekk. Men utviklinga har gått i ulik takt. Sverige har ledet an med Norge og Danmark på slep. Finland er noe for seg sjøl og fra Island hører vi lite om.

I fagforeningssammenheng har Danmark de siste åra tiltrukket seg fagforeningsbevisste kollegaer i nabolandene størst oppmerksomhet i og med at de i fjor ble utsatt for lockout. Ei informativ bok gir ei god forklaring av hvordan det kunne skje.

Når det gjelder lønns- og arbeidsvilkår, har danskene ligget et skritt foran Norge, spesielt i arbeidstidsavtaler og kommunalisering av skolen. Det er fortsatt brennheite spørsmål for danske og norske lærere.

Danske lærere hadde konflikten sin med arbeidsgiver i fjor. Det endte som sagt med lockout og ny arbeidstidsavtale inneværende skoleår. Norske lærere har nylig avslutta sin konflikt og skal få ny arbeidstidsavtale neste år.

Den store danske skolekonflikten i fjor endte med at regjeringa grep inn og opphevde lærernes eksisterende arbejdstidsavtale ved lov og innførte regler som påla lærerne at undervise tre timer mer i uka samt at de skal være 37 timer om uka på skolen. Uten ekstra lønn.

Den tidligere redaktøren for DLFs blad Folkeskolen, Thorkild Thejsen, tar opp temaet i boka «Lærernes kampe – Kampen om skolen». For å forklare konflikten, kikker han seg over skulderen til 1993 da dansk skole ble kommunalisert? et snaut tiår før den norske skole led samme skjebne.

I kjølvannet av kommunaliseringa, fikk lærerne sin UFØ-avtale (undervisning, forberedelse og øvrig tid). Arbeidsgiver ville ha kontroll med at lærerne (med de lange sommerferiene) jobbet så mye som

de skulle. DLF strittet forgjeves mot ved å hevde at lærerne fylte et årsverk og vel så det. Reformen skulle være utgiftsnøytral, men kommunene ble tvunget til å ansatte 800 flere lærere.

I 2012 startet rabalderet igjen. Regjeringa og KL (tilsvarende det norske KS) inngikk en hemmelig avtale om et framstøt for enda mer kontroll med lærernes arbeidstid. DLF fikk ikke innsyn i avtalen som med hissa opp en samla lærerstand.

Først etter at boka gikk i trykken, fikk forfatter Thejsen innsyn i KLs avtale med regjeringa. Han nøyer seg dermed å gjengi at KL-lederen mente at lærernes arbeidstidsavtale var en anakronisme som sto i vegen for skolens utvikling.

Thejsen gjør et 50 års tilbakeblikk på dansk skole ved å la ulike skolestemmer fra hvert av de fem tiåra slippe til. Eldstemann forteller hvordan det var å være lærer på 1960-tallet.

– Da var vi begeistra og arbeidet seriøst med den nye pedagogikken. Vi trodde på den nye, spennende skole og ville lage en bedre skole enn, vi sjøl hadde gått i, sier veteranen Ib Holdt (født 1935) som begynte som lærer i 1959. Han forteller at det fortsatt var privatpraktiserende lærere som fulgte den autoritære linja.

Det første tiåret etter årtusenskiftet slipper Thejsen unge kvinnestemmer til. Xenis Kofoed Nielsen (født 1982) forteller at når hun er i private selskaper, forteller hun med stolthet at hun er lærer.

– Det er folk trøtte av å høre, for de mener å vite bedre. Men så forteller jeg om hvor fascinerende og utfordrende lærerjobben er, sier Koefod Nielsen.

Til slutt i boka stiller Thorkild Thejsen spørsmål om lærerprofesjonen har havna i et mistillitssystem. Et blikk på dagens norske skoledebatt gir et klart ja-svar.

Fred Harald Nilssen Skribenten är en pensionerad och luttrad journalist vid norska lärarfackets tidning Utdanning. Läraren väljer att publicera Fred Haralds anmälan på norska i namnet av det givande lärarfackliga samarbetet på nordisk nivå.

Thorkild Thejsen: Lærernes kampe – Kampen om skolen (Gyldendals lærerbibliotek) Boka fås gratis ved å sende epost til information@gyldendal.dk eller kan leses som gratis e-bok.

Hotas du av

permittering eller nedskärning?

Permitteringar och sparledigheter passar aldrig i skolan

Du som är lärare vet att det är omöjligt att samtidigt undervisa två klasser i två klassrum.

Undervisningen lider och elevernas trygghet raseras. Det här är alltid summan av permitteringar i skolvärlden. Efter permitteringar i en skola tar det år att återuppbygga en god inlärningsmiljö. Därför säger FSL alltid NEJ till permitteringar och nedskärningar.

Godkänn aldrig sparavtal

Känns ett erbjudande om sparledighet lockande? Alla lärare måste säga nej till alla former av frivilliga sparavtal. Om du godkänner ett avtal om en frivillig oavlönad ledighet, bidrar du till det kaos som uppstår i skolan då lärarstyrkan är för liten. I en knepig ekonomisk situation måste lärarna tvinga arbetsgivaren att ta ansvar för de dåliga beslut som tas. Du som är lärare ska inte bära ansvar för det skolkaos som nedskärningarna förorsakar.

Hotas du av permittering eller nedskärning? Kontakta FSL:s ombudsmän och förtrodendemannen. På www.fsl.fi hittar du kontaktuppgifter och nyttig info om permitteringar.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL

Mörka tunnlar och skattjakt Heurekas nya utställning Gå under jorden för besökaren till geologins, gruvornas och det underjordiska byggandets värld. Under ledning av utställningens maskot malmhunden får besökaren bland annat styra en grävmaskin, testa en bergsborrningssimulator och vaska äkta guld.

Vad består stenarna av och vilka olika mineraler behövs för att tillverka en smarttelefon? Hur påverkar underjordiskt byggande vår vardag? Dessa och andra frågor om berggrunden, mineral, gruvor och bergsbyggande belyses i utställningen, som i enlighet med namnet dyker ner i gruvschakt och grottor samt gräver upp många intressanta saker ur marken vi står på.

Utställningen omfattar de tre helheterna geologi, gruvindustri och underjordiskt byggande. Cirka hälften av utställningsbesöket tillbringas i gruvtunnelns dunkel.

De geologirelaterade utställningsobjekten ger en översiktsbild av jordskorpans struktur och leder besökaren till att forska hur mineral uppkommer och vilka bergarter berggrunden består av.

Omgivningen känns äkta tack vare de ljud- och ljuseffekter samt den formgivning som använts och det är lätt att leva sig in i till exempel en resa till jordens kärna.

Temaområdet kring mineralindustrin beskriver gruvindustrin och dess historia samt illustrerar mineralindustrins betydelse i vår vardag.

Utställningsobjekten låter besökaren bekanta sig med funktionerna i gruvan med hjälp av miniatyrer.

Vetenskapscenter Heureka är ett allmännyttigt samfund som inte strävar efter ekonomisk vinning. För verksamheten på vetenskapscentret Heureka svarar Stiftelsen Vetenskapscentrum.

Hitta nätverket i matematiken Den röda tråden i den färska ”Med matematiska förmågor som kompass” av Lisen Häggblom, är att läsaren ska upptäcka vilka möjligheter det finns att utforma undervisning där eleverna ges möjligheter att utveckla sina matematiska förmågor. Boken presenterar de matematiska förmågorna utifrån aktuell forskning och lyfter fram dem med en nära koppling till matematiska delområden och individuella elevresultat.

Innehållet belyser även utvärderingens roll och betydelse för elevernas kunskapsutveckling.

Läsaren får ta del av hur laborativt arbete och gemensamma diskussioner hjälper eleverna att utveckla sin begreppsförmåga och förmåga att kommunicera matematik.

Genom medvetna aktiviteter kan eleverna utveckla en säker räkneförmåga, förmåga att lösa problem samt förmåga att föra

ett matematiskt resonemang.

De matematiska förmågorna är sammanvävda till ett nätverk, som blir synligt, när det kopplas till ett matematiskt innehåll.

I boken presenteras förmågorna inte endast som en vision utan som en vägvisare, en kompass, när vi utformar vår undervisning. ”Med matematiska förmågor som kompass” är en bok i matematikdidaktik som vänder sig till lärare, lärarutbildare, studerande och övriga med intresse för att utveckla skolmatematiken i grundskolans årskurser F–6. Boken utges av Studentlitteratur.

Lisen Häggblom är en erfaren läromedelsförfattare som tillsammans med Siv Hartikainen står bakom serien Tänk och räkna. Hon är doktor i pedagogik och har arbetat som lektor i matematikens didaktik vid PF vid ÅA i Vasa.

8

9.10.2014

Bob Karlsson är direktör för verksamhetsenheten för svenskspråkig utbildning vid Utbildningsstyrelsen. Han kan glädjas över att arbetet med nya grunder för läroplanen för grundskolan är på slutrakan, men han ser ändå allvarlig ut eftersom nedskärningar gör att verksamheten blir lidande.

UBS skär ner och blöder Bob Karlsson försöker inte dölja att han ser en del orosmoment som följer på nedskärningarna inom Utbildningsstyrelsen (UBS) där han jobbar som direktör för den svenska enheten.

UBS säger upp 21 anställda för att nå inbesparingar på över 2 miljoner euro årligen. Den svenska enheten drar sitt strå till stacken och tvingas säga upp en anställd.

Dessutom går två personer i pension nästa år och de ska inte ersättas. En person kommer att flyttas till en annan enhet, men denna person tar sina uppgifter med sig, så det belastar inte den svenska enheten. Det handlar totalt om en minskning på drygt 3 årsverken, berättar Bob Karlsson.

– Det kommer nog att märkas i vår verksamhet. Vårt jobb finns ju kvar trots nedskärningarna i personalen, säger han.

– Vi ska se över arbetsfördelningen och uppgiftsfördelningen på UBS. På vår enhet får vi nog lov att noggrant prioritera vad vi hinner göra. Det vi gör ska vi göra bra.

Hur nedskärningarna märks ute på fältet, d.v.s. i skolorna och kommunerna vet Bob Karlsson inte än.

– Redan en tid har vi haft begränsade möjligheter att delta i utvecklingen av undervisningen ute på fältet. Mycket av våra resurser är bundna till det normativa arbetet och utvecklingsarbetet i form av utdelningen av och bedömningen kring statsunderstöd.

Den här hösten färdigställs grunderna för läroplanen för grundskolan, och arbetet med läroplanen för gymnasierna tar vid snart. Förskolans läroplan är redan förnyad.

– Om den nya lagen om småbarnsfostran framskrider får UBS förmodligen uppgifter i det sammanhanget också. Då tillkommer säkert resurser i form av personal inom UBS, men knappast för den svenska enheten, säger Bob Karlsson.

UBS är ett statligt ämbetsverk som tilldelas anslag av Undervisnings- och kulturministeriet. Inom UBS säger man att anslagsnivån är för låg för ämbetsverkets lagstadgade uppgifter. Inom staten har en målmedveten nedskärning av personalstyrkan varit rådande en tid. UBS fick redan för några år sedan skära rejält. Det kallas inom statsförvaltningen ”produktivitetsprogrammet”, en schablonmässig nedskärning inom de statliga ämbetsverken.

– Vi är tvungna att minska våra utgifter, men nedskärningarna begränsar vårt utvecklingsarbete, att driva utvecklingsprojekt inom skolorna. Mycket av det arbetet har nu lagts ut på kommunerna eller anordnarna, som får statsunderstöd för det.

Karlsson berättar exempelvis om ett projekt kring lärmiljöer som ägdes av Karleby stad som drev och koordinerade de övriga finlandssvenska projekten.

– Det är ju en uppgift som borde höra hemma här på UBS, men som vi inte har resurser till.

Alltför osynlig aktör Om nedskärningarna på UBS fortsätter, i takt med minskade anslag, kan det leda till att UBS blir en alltför osynlig aktör, en normgivande myndighet.

– Vi borde aktivt kunna vara med och föra fram våra tankar bakom formuleringarna i grunderna för en ny läroplan då den skall implementeras. Det är viktigt, också om skolfolk på fältet sedan tolkar den som de gör.

Om UBS blir osynlig när det gäller skolutvecklingsarbetet inom kommunerna finns en risk att ansökningarna om statsunderstöd i framtiden gäller finansiering av verksamhet i stället för utveckling.

Skolutvecklingen drar nytta av den flerpartsmodell som är rådande, säger Bob Karlsson. Modellen består av UBS som är den statliga myndigheten som kan koppla ihop regeringens utbildningspolitiska program med vardagen i skolorna, och lärarkåren som representeras av facket samt utbildningsanordnaren, alltså kommunen eller någon annan aktör. Alla bevakar förstås sina intressen, men tillför också mycket till utvecklingen.

– Faller den statliga linjedragningen helt bort, blir utvecklingstrenden alltför lokal och skillnaderna mellan kommunerna kan växa.

Verksamheten där UBS syns på fältet minskar nu betydligt. Visst samarbetar man fortfarande med universitetens fortbildningsinstanser (på svenska främst Palmenia vid Helsingfors universitet och CLL vid Åbo Akademi), men gärna ser Bob Karlsson också ett samarbete med kommunerna.

Utbildningsdagar ordnas gärna i samarbete med aktörer på fältet. Det är alltså möjligt och önskvärt att en kommun tar kontakt för att i samråd med UBS ordna t.ex. seminarier.

– En tanke bakom vårt projekt Toppkompetens är att fortbildning, seminarier, konferenser och andra projekt skall ordnas tillsammans, med delad finansiering.

Försvinner UBS? Nåväl. Nu är nu och svångremmen dras åt och UBS blöder.

Också Utbildningsstyrelsens hus vid Hagnäskajen i Helsingfors blir för dyrt. Redan nu är det statliga Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete, CIMO, inhyst i samma hus. Nu utreder man om ytterligare en flygel kunde hyras ut.

En tilläggsaspekt på effektiveringen av verksamheten och produktivitetsprogrammet är att en eventuell sammanslagning av ämbetsverken UBS och CIMO planeras av en arbetsgrupp.

– Det kan resultera i en ny myndighet som handhar både Utbildningsstyrelsens och CIMOs uppgifter.

Arbetsgruppens rapport blir färdig inom denna månad.

Det kan alltså hända att ämbetsverket som heter Utbildningsstyrelsen ersätts av någon ny myndighet.

– Man vet aldrig, säger Bob Karlsson.

– Det blir i så fall väldigt bråttom för den här regeringen att fatta ett sådant beslut. Vi får se vad som händer.

I och för sig är en dylik sammanslagning ingen nyhet, det har diskuterats tidigare. Utbildningsstyrelsen tillkom för övrigt år 1991 som en sammanslagning av Skolstyrelsen och Yrkesutbildningsstyrelsen.

Löper den svenska enheten vid Utbildningsstyrelsen risk att avvecklas?

– Nej, inte så länge vi heter Utbildningsstyrelsen, säger Bob Karlsson.

– Det är ändamålsenligt att ha det organiserat så här. Vi hanterar så många olika ärenden och kan mera flexibelt koordinera våra insatser om vi fungerar som en skild avdelning på svenska.

– Alternativet att bara ha svenskspråkiga sakkunniga på de övriga avdelningarna är riskabelt. Det kan leda till att den svenskspråkiga servicen försvinner, en service som staten nog bör stå för inom utbildningssektorn.

Text och foto: Tom Ahlfors

ÅRGÅNG 40 (121). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE: Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60, telefax (09) 142 748. Hemsida www.fsl.fi REDAKTION: Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050–5160675, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040–503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER: 2,60 euro/spalt­mm, fyrfärg 3,05 euro/spaltmm, PRENUMERATION: 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2014.