Läraren 23 2015

Årgång 41 (122) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund Carl-Erik Rusk

12.11.2015 Nr 23 Ministrar vill slopa hinder för skolexport

Undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) och utrikeshandelsminister Lenita Toivakka (Saml) vill få fart på utbildningsexporten. Ministrarna presenterade sina förslag till nya åtgärder i slutet av oktober.

– Finländsk utbildning intresserar utomlands. Det finns en enorm potential för att sälja vår utbildning, men hittills har lagstiftningen satt käppar i hjulet för att främja utbildningsexporten. Nu röjer vi undan hindren. För högskolorna innebär det här helt nya möjligheter för att sälja utbildning, för nya inkomster och för att utveckla forskningen. Högskolorna har redan länge hoppats på den här möjligheten, säger minister Grahn-Laasonen.

Enligt minister Grahn-Laasonen berörs även andra stadiets utbildning av att hindren för utbildningsexport undanröjs.

Utbildnings- och undervisningsbranschen lär vara en av de snabbast växande branscherna i världen. Marknadens storlek uppskattas globalt till ca 3 300 miljarder euro och fram till 2017 uppskattas hela branschens årstillväxt att vara ca 7 procent. Den snabbaste tillväxten förväntas ske inom Finlands spetskompetensområden, dvs. inlärningsspel (30 procent) och lösningar för inlärning på webben (23 procent).

Pargaslärare sossehöjdare Kyösti Kurvinen, lektor i idrott vid Sarlinska skolan och Pargas svenska gymnasium, har valts till andra vice ordförande för de finlandssvenska socialdemokraterna FSD. FSD valde i slutet av oktober Viktor Kock från Pedersöre till ordförande för FSD. Anette Karlsson blev första vice ordförande och Kyösti Kurvinen från Pargas andra vice ordförande.

Också inom Svenska folkpartiet SFP huserar en finlandssvensk lärare på ett toppost. Nicke Wulff, rektor för Cygnaeus skola i Åbo, valdes tidigare i år till vice ordförande för partiet som leds av Carl Haglund. SFP har tre vice ordförande.

Läroavtal också efter gymnasiet?

Fältpraktikant Frida Hasselblatt (t.v.) tillsammans med rektor Gun Erikson-Blomfelt.

För en handfull tjänster

Lärarsituationen på svenskt håll i Helsingfors är inte så dramatisk som en del påstår. Enligt rektor Gun Erikson-Blomfelts uppgifter finns det tio vakanta klasslärartjänster.

Läs om Erikson-Blomfelts och fältpraktikanten Frida Hasselblatts resonemang om lärarutbildningen på mittuppslaget.

Arbete efter gymnasiet i form av läroavtalsutbildning kunde leda till en yrkesinriktad examen, föreslår Kommunförbundet.

Alla gymnasister söker inte till eller kommer inte in på utbildning på högre nivå. Studenter och gymnasister känner inte ännu så väl till läroavtalsutbildningen och den används rätt litet för avläggande av en yrkesexamen.

– För studerandena är läroavtalsutbildningen ofta ett meningsfullare och snabbare sätt att skaffa sig yrkeskunskaper i och med att största delen av utbildningen sker på arbetsplatsen i en reell arbetsmiljö, säger Lieselotte Eskelinen, sakkunnig vid Kommunförbundet.

2

12.11.2015

Ohemula försämringar retar rektorer

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

En gordisk knut Läget är låst, eller snarare synnerligen låst vad gäller den svenskspråkiga klasslärarutbildningen. Turerna i långdansen har varit oändligt många, men just nu verkar det som Svenskfinland berikas med tre svenska lärarutbildningar hösten 2016.

Den inarbetade lärarutbildningen i Åbo Akademis regi fortsätter som tidigare i Vasa, men ÅA inleder också komplett utbildning i Helsingfors. ÅA får konkurrens i form av Helsingfors universitet, som startar upp även svenskspråkig klasslärarutbildning.

Allt detta i syfte att komma åt den förment stora klasslärarbristen speciellt i Helsingfors. Föga uppmärksamhet har emellertid fästs vid den intrikata uppgiften att bena ut hur stor denna brist egentligen är. I en artikel inne i tidningen berättas om en kartläggning, som har utförts av en rektor i Helsingfors. Hennes uppgifter ger vid handen att det finns tio klasslärartjänster, som saknar behöriga innehavare.

Kampen om lärarutbildningen har fått groteska drag. Om alla planer fullföljs uppstår inom några år ett överskott av svenskspråkiga klasslärare, som kan få vådliga konsekvenser bl.a. med tanke på lärarstudiernas attraktionskraft.

Finland skiljer sig från de allra flesta andra länderna i fråga om lärarutbildningens attraktivitet. Lärarbanan är hos oss ett guterat förstahandsval bland studerande, vilket ger att nivån på dem som antas till utbildningen är skäligen hög.

Hur går det med denna attraktionskraft i Svenskfinland, ifall det visar sig att sysselsättningsläget för nya lärare blir betydligt sämre? Hamnar lärarna i samma tröstlösa träsk, som många andra akademiska grupper redan befinner sig i? Tvingas också allt fler lärare att hanka sig fram med diverse snuttjobb i väntan på att få ett fast jobb?

Vem ska lösa den gordiska knuten med ett resolut Alexanderhugg? Ett gott råd i liknande sammanhang lyder: ”Följ pengarna!”. Blickarna går till de finlandssvenska stiftelserna och fonderna samt undervisningsoch kulturministeriet.

Stiftelserna och fonderna har länge haft utbildningen och undervisningen i sitt särskilda beskydd. Det är förstås välkommet och även förnuftigt. Skolorna och läroanstalterna jobbar ju dagligen med att tillverka framtida byggstenar för konstruktionen Svenskfinland.

Men tidigare har fonderna och stiftelserna i första hand satsat på stipendier och understöd jämte det som brukar kallas guldkanten, alltså bl.a. kulturella angelägenheter som berikar skolarbetet. Nu har fonderna och stiftelserna genom sina generösa satsningar på att bygga upp en svenskspråkig klasslärarutbildning i Helsingfors valt att satsa på kärnverksamhet.

Det är problematiskt. Lärarutbildningen på svenska och finska är och bör förbli en angelägenhet, som finansieras med allmänna medel.

Nu skjuter fonderna och stiftelserna emellertid till miljonbelopp, som syftar till att ge utbildningen i Helsingfors luft under vingarna. Men vad händer om några år? Då är fondpengarna sannolikt slut och då är det ministeriet som i såväl första som sista hand står för finansieringen av och definierar volymerna för utbildningen. Är det verkligen realistiskt att tro att Svenskfinland skall hålla sig med två eller t.o.m. tre lärarutbildningar i en situation, då universitetens ekonomiska grund eroderar på grund av regeringens nedskärningar?

Rektorernas arbetsvillkor bör uppmärksammas i större utsträckning, resonerar styrelsen för Södra Finlands svenska rektorsförening i en motion som har riktats till FSL:s förbundsfullmäktige.

Rektorerna yrkar på att lärarfacken inte glömmer bort sina rektorsmedlemmar, utan driver rektorernas intressen i framtida avtalsförhandlingar och uppföljningen av dessa.

I motionen lyfts fram även regeringens åtgärder i syfte av nå kostnadsinbesparingar genom tvingande lagstiftning. Rektorsföreningen upplever att FSL och OAJ inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammade de föreslagna åtgärdernas konsekvenser för rektorerna. Här handlar det bl.a. om förslaget om att förkorta semestrarna särskilt inom den offentliga sektorn.

Rektorsföreningen uppfattar att

FSL:s och OAJ:s stöd för löntagarnas samfällda manifestation närmast uppfattades som en sympatiyttring för de kvinnodominerade branscherna inom den offentliga sektorn, bl.a. skolgångsbiträden och barnträdgårdslärare. ”Däremot upplever vi att lärarfacken glömde bort en del av sina egna medlemmar, rektorerna”, anför rektorsföreningen.

Ytterligare anförs i motionen att rektorernas arbetstid följs upp bristfälligt i de flesta kommunerna. Merparten av rektorerna jobbar långt utöver den arbetstid som fastslagits i undervisningssektorns avtal. ”En förkortning av semestern skulle lämna alltför litet tid för rektorerna att ta igen sig efter ett arbetsdrygt läsår”, resonerar rektorsföreningen.

I en annan motion yrkar Borgå lä-

Semestrar inte till salu Flexibla arbetstider ökar produktiviteten och konkurrenskraften, resonerar akademikercentralen Akava. Däremot skjuter Akava ner regeringens planer på att beskära semestrarna för de offentligt anställda.

– Tanken om att produktiviteten och konkurrenskraften skulle stärkas på lång sikt genom att t.ex. beskära de lagstadgade semestrarna, är bakvänd och oacceptabel. Regeringen verkar tro att produktiviteten får fart av att

framförallt försvaga anställningsvillkoren för kvinnor, säger Sture Fjäder, ordförande för Akava.

Regeringens förslag till tvingande lagstiftning rörande bl.a. semestrar och semesterpenningen samt sjukkarensen slår hårdast mot tjänstgöringsvillkoren och lönerna inom de offentliga och kvinnodominerade branscherna.

– Akava accepterar inte att ”ett paket som slår mot alla” i verkligheten slår hårdast mot vissa arbetstagargrup-

rarförening på att FSL:s styrelse ska arbeta för att lärare ska ersättas på lika grunder oberoende om uppgiften räknas till undervisningsskyldigheten eller ersätts som övertimmar. Det är en olägenhet att lärare blir olika ersatta för lika arbete, resonerar Borgå lf och nämner som ett exempel klassföreståndaruppgiften.

Förbundsfullmäktige tar ställning till motionerna på sitt sammanträde i Tammerfors den 18-19 november.

På dagordningen finns även förbundets verksamhetsplan och budget för år 2016. Fullmäktige dryftar och analyserar även i seminarieform olika riskfaktorer rörande FSL:s verksamhet.

C-E Rusk

per. Den offentliga sektorns ålägganden har ökat i flera år, samtidigt som finansieringen har beskurits och personalen har minskats. Det är fråga om en helt ohållbar ekvation med tanke på arbetstagarnas ork och därmed också produktiviteten, säger Fjäder.

Fjäder är tydlig: – Semestrarna inom den offentliga sektorn är inte till salu.

C-E Rusk

BYOD tilltalar OAJ Tanken om BYOD (Bring your own device)i skolan tilltalar lärarfacket OAJ. Egna smarttelefoner och andra liknande apparater kunde med fördel användas för att stöda studierna.

– Användningen av egna apparater skulle främja inlärningen och inhämtandet av kunskap. Det vore också ekonomiskt fördelaktigt, resonerar OAJ:s ordförande Olli Luukkainen.

Omkring 80 procent av finländarna lär gå omkring med en smarttelefon eller en liknande smart apparat. Andelen är större bland barn och unga.

– Den grundläggande utbildningen är i behov av ett digisprång. Detta förutsätter under alla omständigheter avsevärda satsningar på undervisningen,

läromaterialet, nätmiljön samt hårdoch mjukvara, säger Luukkainen.

Digitaliseringen av skolan är ett av regeringens spetsprojekt. Men Luukkainen räknar med att anslagen för projektet inte räcker till för att anskaffa egna apparater till grundskolelever.

Barnskyddsombudsmannen och justititiekanslern har utrett användningen av elevernas egna apparater i grundskolan utgående från grundprincipernas om avgiftsfriheten och jämlikheten i utbildningen. JK anser att linjedragningarna i läroplansgrunderna är tillräckliga. I dessa anges att elevernas egna apparater kan användas som stöd för lärandet dock så att alla elever ska ges möjligheter till användningen

av IKT-apparatur.

– En frivillig användning av egna apparater är således inte i strid med avgiftsfriheten i grundskolan. Däremot är ju läromedel och material inte avgiftsfria i gymnasiet. Här kan vårdnadshavarna åläggas att till studerandena anskaffa nödvändigt läromaterial, säger Luukkainen.

Han efterlyser direktiv till kommunerna om hur man avtalar med vårdnadshavarna om bruket av egna apparater i undervisningen. I direktiven bör också anges vem som bär ansvaret om apparaten går sönder i en undervisningssituation.

C-E Rusk

3

12.11.2015

ORDförord

Inga nya argument för tvåspråkig skola Att olika teman återkommer i skolvärden är säkert inget vi kan undgå, men ibland förundrar jag mig över att debatten inte utvecklas. Ingen bemödar sig om att ta ny fart utgående från fakta eller styrdokument för att föra diskussionen in på en ny nivå. Tyckanden och åsikter som skapar debatt är viktigare än att lösningsfokuserat ta sig an ärenden. Varför vill vi ha det på det sättet, frågar jag mig ofta.

I förra veckan - passligt inför Svenska dagen – skrev en ledarskribent i Helsingin Sanomat om behovet av tvåspråkiga skolor. Ledarskribenten föreslog att vi ska frångå språkindelningen i våra skolor. Ett argument till att bryta ner språkindelningen är enligt skribenten att barnen som går i den svenska skolan kommer från tvåspråkiga hem eller till och med enspråkiga hem. Ett annat var att språket på skolgården kan vara finska. Då skribenten sedan deltog i YLEs debatt framgick det att hen råkar ha barn i skolåldern. Och under debatten funderade hen hur skolan på bästa sätt skulle tillfredsställa de egna barnens språkliga utveckling.

Jag är förvånad över hur vi finlandssvenskar genast börjar diskutera detta ärende. Borde inte denna diskussion även intressera den finska befolkningen? Varför gör vi detta till ett huvudstadsproblem, då vi har många tvåspråkiga orter i hela Svenskfinland? Dessutom utan att klart definiera vad vi avser med en tvåspråkig skola.

Jag håller helt med ledarskribenten om att det är ytterst viktigt att vi skapar möjligheter för finskspråkiga elever att lära sig svenska. Här ska vi definitivt inte säga nej. Frågan lyder i stället hur?

Vi ska och kan skapa detta genom att tillämpa nuvarande lagar och läroplansgrunder. Vi kan t.ex. utveckla de möjligheter samlokalisering eller samarbete med närliggande skolor ger. En annan väg är att via det som i de nya läroplansgrunderna för grundläggande utbildningen finns skrivet om undervisning på två språk.

Det har forskats en hel del kring språkbadsundervis-

ning och det har visat sig vara ett bra sätt att stärka språkkunskapen för de finska eleverna. Kan språkbadet inte fungera som utgångspunkt för att skapa förutsättningar för de finskspråkiga barnen att lära sig svenska?

Men om det bland den finsktalande befolkningen upplevs det som att språkbadsklasserna inte motsvarar det behov som finns, måste vi tänka vidare. Då kunde utbildningsanordnarna överväga att utveckla formuleringarna om språkbad så att vi får renodlade språkbadskolor där Norden kunde vara ett tyngdpunktsområde i verksamheten.

Tankarna om att vi på samma lektioner skulle undervisa eleverna på två språk oroar mig stort. Att lärare mer eller mindre systematiskt skulle diskutera med eleverna på båda språken under en och samma lektion är främmande och skrämmande. Jag tror definitivt inte att denna typ av undervisning ger barnen två starka språk. Risken är stor att vi får barn som varken är starka i finska eller svenska.

Här litar jag fullt på de tankar och skrivningar i läroplansgrunderna, som utgår från att en lärare endast ska ha ett undervisningsspråk för den enskilda eleven.

Att se möjligheter och att utveckla ska vara ett självklart mål. Språngbrädan till utveckling bör dock utgöras av gällande lagstiftning, där grunden för både administration och undervisning är klart definierad som antigen svenskeller finskspråkig.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl.fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi). Ålands lärarförening har

presenterat sin färska enkät angående arbetsbelastningen i läraryrket, som även presenterades i Läraren nr 21/15, med åtföljande diskussion om att arbeta med elever som har svårt att hantera skolvardagen på ett medlemsmöte den 29 oktober.

Föreningen hade tagit modell av FSL:s kampanj inför riksdagsvalet i riket.

Den åländska varianten av kampanjen Skugga en lärare blev väldigt lyckad, bl.a. så att hela fyra av de föreslagna nya ministrarna deltog i kampanjen.

Föreningen ordnar en teaterresa den 14 november.

På programmet står Stormskärs Maja på Åbo svenska teater.

Esbo-Grankulla lf har valt PeM Maria Lundmark till ny ordförande. Hon efterträder trotjänaren Ulf-Johan Sunabacka, som har fungerat i styrelsen för föreningen sedan mitten

av 1980-talet. Han har i flera repriser fungerat som ordförande för föreningen.

U-J Sunabacka mottog FSL:s förtjänsttecken i guld vid förbundskongressen år 2014.

I Kristinestad kan Greger Englund bli ny bildningsdirektör i Kristinestad.

Stadsstyrelsen föreslår för fullmäktige att Englund väljs till posten, omtalar svenska.yle.fi den 27 oktober.

Svenska utbildningsnämnden, finska utbildningsnämnden och kommunstyrelsen i Bötom har enhälligt förordat Englund till tjänsten.

I Borgå tvingas Grännäs skola i Borgå vänta på ett nytt skolhus till 2020, trots att bristen på utrymme är akut och gymnastiksalen knappt går att använda.

Eleverna i Grännäs går i skola i flera byggnader, bland annat i baracker.

Elevantalet ökar och det har varit klart redan länge

att skolan behöver ett helt nytt hus. Borgå stad meddelar att planeringsarbetet är gjort men av ekonomiska skäl inleds byggandet först 2019.

I Helsingfors är linjedirektör Niclas Grönholm vid stadens utbildningsverk besviken på politikerna, omtalar svenska.yle.fi den 30 oktober.

– Politikerna tar inte det krassa ekonomiska läget på allvar, anser Grönholm.

Utbildningsverket hade skisserat upp en skolreform för södra Helsingfors, som utbildningsnämndens svenska sektion emellertid förkastade.

Istället röstade majoriteten för att utreda SFP:s förslag om att göra Norsen och Cygnaeus och Kronohagens lågstadieskolor till en sammanhållen grundskola.

Det betyder att skolorna skulle ledas av en och samma rektor.

Utbildningsverket ville att eleverna i åk 6 i Minerva-

skolan och i lågstadieskolorna i Brändö, Cygnaeus, Drumsö och Kronohagen flyttar till Norsen från och med augusti 2016. Utbildningsverket vill att Norsens skolbyggnad ska utnyttjas bättre.

I Jakobstad diskuteras överflyttningen av finskspråkiga elever i åk 6 till högstadiet, omtalar Österbottens tidning den 29 oktober. Flytten väcker känslor på finskt håll, men på svenskt håll har modellen utprövats. Det är nu tolfte året som Jakobstads svenskspråkiga sexor går i Oxhamns skola.

– På det här sättet får vi ett extra år på oss att bygga relationer med eleverna.

Det kunde vara ännu flera år, säger rektorn Peter Lindqvist.

Sexorna har i huvudsak klassundervisning, medan ämnesundervisningen kommer in på sjuan och framför allt på årskurserna 8–9.

Kronoby Lärarförenings höstmöte och julfest ordnas vid Kronoby folkhögskola Kvarnen, fredag 20.11.2015. kl. 18.30. Föreningen bjuder på mat och program.

Välkomna alla.

Borgå Lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till föreningens höstmöte lördagen den 21.11.2015 kl 13.30 i Borgå Gymnasiums matsal. Ålands lärarförening r.f. kallar till ordinarie höstmöte fredag 27.11.2015 kl 18.30 i Ålands sjöfartsmuseum.

Stadgeenliga ärenden behandlas. Eventuella ärenden från medlemmar bör tillställas styrelsen skriftligen minst 4 dagar före mötet. Efter mötet bjuds medlemmarna på middag på Restaurang Nautical.

Väl mött!

Styrelsen sammanträder ti 17.11.2015 i Tammerfors.

Förbundsfullmäktige sammanträder on–to 18–19.11.2015 i Tammerfors.

Styrelsen sammanträder to 10.12.2015 på Magistratsporten 2, Helsingfors.

Bli FSL-medlem via webben Nu kan vi ta emot medlemsansökningar också elektroniskt. Här är våra instruktioner till blivande medlemmar och också till dig som är föreningsfuktionär.

• Börja med att fylla i din e-postadress via länken Bli FSL-medlem i den vänstra spalten på www.fsl.fi.

• Till din e-post får du sedan en länk som för dig till ett formulär för medlemsansökan.

• Fyll i formuläret och klicka på Skicka.

• Ansökan sänds till en funktionär i respektive lärarförening. En kopia sänds automatiskt till FSL:s kansli.

• Lärarföreningen behandlar medlemsansökan på sitt nästa styrelsemöte.

• Efter att ansökan godkänts eller förkastats informerar lärarföreningen medlemmen och FSL om sitt beslut.

• Har du frågor? Kontakta anita.stark@fsl.fi.

Finlands Svenska Lärarförbund FSL Järnvägsmannagatan 6 00520 HELSINGFORS (Besöksadress: Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors) www.fsl.fi tfn 020 749 54 60 E-post till anställda: fornamn.efternamn@fsl.fi

Medlemmarna ombeds i första hand vända sig till den egna lokala förtroendemannen i frågor som rör bl.a. löne- och anställningsvillkor.

Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 020 749 54 65 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Förbundsekonom Agneta Roine, tfn 020 749 54 66 Informatör Martina Landén-Westerholm, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64 Arbetslöshetsärenden och frågor rörande t.ex. alterneringsledighet sköts av Lärarnas arbetslöshetskassa, www.opetk.fi Tfn 09 2294 4100.

A-kassans telefontider: måndag till torsdag kl. 9–15.

Grundlig information om arbetslöshetsskydd, beräkningen av inkomstrelaterade dagpenningar m.m. på Arbetslöshetskassornas samorganisations hemsida www.tyj.fi Kontaktuppgifterna rörande tidningen Läraren finns på sista sidan.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 19 november.

4

12.11.2015

Kandidater ut i arbetslivet – som i USA Har vi i Finland råd att vara lagom bra?

Nej, inte på något område, säger en av våra mest kända utlandsfinländare, professor Bengt Holmström från USA. Gällande den svenskspråkiga högskoleutbildningen i vårt land ordnade delegationen för den svenska verksamheten vid Helsingfors universitet, för att fira HU:s 350 år, ett seminarium med rubriken Lagom bra – har vi råd med det?

Bengt Holmström, som är professor i nationalekonomi vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i USA noterade att Finland inte på något område har råd att bara vara lagom bra.

– Men var ska kvaliteten komma in?

Den största delen av sin aktiva karriär har Holmström gjort i USA, och han förde också fram

att Finland har en hel del att lära av amerikanerna.

– Vi måste förstå logiken i det de gör, men vi behöver inte kopiera USA. Det är främst konkurrensen vi skall fokusera på. Konkurrens gör det lättare att skapa kvalitet.

Holmström berättade att hans eget universitet MIT alltid har brist på studerande, medan man i Europa klagar på att det finns för många studerande.

– Vi satsar enorma pengar på att få studerande. De är våra kunder och i Amerika är kunden kung.

Studerande har inte många rättigheter i USA, främst skyldigheter.

– Men de har en stor rättighet; de kan söka sig någon annanstans.

Holmströms andra tanke gällde studiernas struktur. I USA kommer alla studerande in genom ”samma dörr”.

– Lärarnas uppgift är att hjälpa dem att hitta det de är mest intresserade av.

Bengt Holmström.

Helsingfors universitet har 2030 olika dörrar att välja mellan, noterade Bengt Holmström.

Den viktigaste strukturella delen av högskoleutbildningen i USA – den s.k. undergraduate som sker i det som heter collage – tar 4 år. Efter det söker sig de studerande till fortsatta studier, eller till arbetslivet.

Detta följer den s.k. Bolognaprocessen.

– Magistergraden har inte någon större betydelse, sade Holmström.

Han uppfattar det som en skandal att Finland inte fullt ut har implementerat Bolognaprocessen och menar att undervisnings- och kulturministeriet borde tvinga universiteten till detta.

Holmström efterlyser ett system i Finland där de framtida kandidaterna träder in i högskolan genom en enda dörr för att sedan finna sin väg. Aaltouniversitetet har nu 5–6 olika dörrar att gå in genom.

– Min målsättning under min tid i styrelsen för Aaltouniversitetet är att det skall finnas en dörr, sade Holmström.

Han vill också minska antalet forskningsuniversitet som ger doktorsgrad, fyra vore lämpligt.

– De övriga skall inte bort, men de skall utbilda bara kandidater. I USA finns dessa universitet ute i billiga trakter för att studerandena skall bli färdiga fort.

– Inte vill ju någon vara länge i t.ex. Rovaniemi.

Sören Kock, prorektor för Hanken, kommenterade Holmströms vision om utbildade kandidater som söker sig ut i yrkeslivet.

– Vårt näringsliv är inte redo att anställa kandidater. De vill ha magistrar!

Mikko Hupa, rektor för Åbo Akademi undrade var man hittar motiverade lärare till de universitet som bara utbildar kandidater och inte bedriver forskning, och fick av Bengt Holmström svaret att lärarna vid collage också forskar.

Kansler emeritus Kari Raivio sade för sin del att det finländska gymnasiet ger en allmänbildning som highschool i USA inte gör.

Allmänbildningen kommer i collage, menade han.

Tom Ahlfors

Hjärnflykt en hotbild Varje år flyttar 700–800 personer från Svenskfinland till Sverige.

Så här har det hållit på nu i flera decennier, berättade Kaisa KepsuLescelius, utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.

Numera handlar det om en veritabel braindrain, alltså en hjärnflykt, eftersom en allt större andel av dem som flyttar har en hög utbildningsnivå. Och märk väl, detta gäller också om man beaktar den allmänna höjningen av utbildningsnivån. Dessutom har också andelen finlandssvenskar av alla finländare som flyttar till Sverige stigit.

Det verkar vara lättare för de svenskspråkiga att överskrida nationsgränsen än språkgränsen i det egna landet. Benägenheten att flytta till Sverige är störst i södra Österbotten och minst i huvudstadsregionen.

– Varför har vi så få studerande från Norden i Finland? De är markant få, sade Kepsu-Lescelius.

Att resurserna för högskolorna och universiteten sjunker torde vara klart för alla.

Hur ser framtiden med mindre pengar ut? Kan ambitionsnivån rentav stiga i takt med resursnedskärning?

– Kanske, men inte resultaten, sade prorektorn för Helsingfors universitet, Pertti Panula.

– Resurser är kopplade till politisk styrning som följer andra kriterier än forskarna.

– Det är ett problem att resurserna har minskat och vi får se över våra strukturer. Vi har 14 universitet och 24 yrkeshögskolor i vårt land, det är för mycket, sade Arne Wessberg, som är styrelseordförande för yrkeshögskolan Arcada.

– Det är mycket lätt för svensk-

språkiga studerande att åka till Sverige, och det gäller också lärare och forskare, Vi måste se om våra hus, fortsatte Wessberg.

Professor emeritus Leif C Andersson vid medicinska fakulteten har långt perspektiv på universitetsvärlden. Han har varit ordinarie professor i 31 år och undervisat i över 40 år.

– Det har länge irriterat mig att många försöker slippa sin undervisning så fort de har blivit professorer. Jag brukar säga till herrskapet att samhället betalar för att ni skall se till att det blir duktiga läkare av våra studerande.

– Skattebetalarna är inte intresserade av er mediokra forskning!

Viktigt vore att det är professorn som möter de nya studenterna första dagen de kommer till universitetet, enligt Andersson.

Professorn ger profilen till undervisningsområdet.

– Det skall inte vara den yngsta läraren som tar hand om de nya studenterna.

På tal om forskningsfinansieringen och resurser noterade Andersson att Finland sackar efter.

En orsak är undervisningsministeriets några år gamla önskan om att effektivera produktionen av doktorer.

– Vi har producerat doktorer så in i baljan, sade Leif C Andersson.

– Med nuvarande system kan man göra doktor av vem som helst. Det är ju trevligt för individen, men det betyder inte att man gör forskare av dem.

Lateralforskning för inte vetenskapen framåt, men konsumerar forskningsresurser, menade Leif C Andersson.

Tom Ahlfors

Samarbete kring klasslärarutbildningen i Helsingfors eller var sin utbildning? Varken Åbo Akademis rektor Mikko Hupa (t.v.) eller Helsingfors universitets prorektor Pertti Panula ville beröra ämnet under seminariet om högskoleutbildningen.

Tuffare tag mot offentliga sektorn Delegationens för den svenska verksamheten vid Helsingfors universitet ordförande Johnny Åkerholm tog tillfället i akt att i sitt öppningsanförande vid seminariet vädja till deltagarna att höja sig över ”de små sakerna”, vilket underförstått betydde att långdansen kring den svenskspråkiga klasslärarutbildningen i huvudstaden inte skulle diskuteras.

Så skedde också. Trots att både HU:s prorektor Pertti Panula och ÅA:s rektor Mikko Hupa satt bredvid varandra, berördes den högaktuella frågan om klasslärarutbildningens framtid inte alls i paneldebatten.

Nästan inte alls.

I ett skede av debatten tog nämligen professorn i statslära vid HU

Jan Sundberg som satt i publiken till orda i detta ärende.

– Jag kan när det är tal om resurser inte låta bli att ta upp ett brännbart ämne, nämligen klasslärarutbildningen. Vi måste nog vara litet tuffare mot offentliga sektorn och arbetsgivarna. Det finns ett akut behov av lärare i huvudstadsregionen. Där finns fyra kommuner och en har inte det behovet, nämligen Grankulla. Det handlar om att vårda om sin personal, det gäller alla yrkesgrupper, betonade jan Sundberg.

– Universitetsvärlden borde nu slå näven i bordet och fråga arbetsgivarna hur de sköter om sin personal. På något sätt har bristen på resurser nu lamslagit handlingsförmågan. Nu borde vi sätta

ordentligt tryck på arbetsgivarna, som bör se till att personalen trivs.

– Så enkelt är det, fast jag vet att det är väldigt svårt, sade Sundberg.

Skulle universitetsvärlden stå på sig skulle man komma bättre överens sinsemellan, avslutade han.

HU:s prorektor Pertti Panula tog tillfället i akt att kommentera bristen på lärare i huvudstadsregionen.

– Mina siffror berättar att det år 2013 fanns 1140 lärare i Nyland varav 71 procent var behöriga. I Österbotten är behörighetssiffran 90 procent, sade Panula. ÅA:s rektor Mikko Hupa valde att inte diskutera klasslärarutbildningen.

Tom Ahlfors

5

12.11.2015

Frida Hasselblatt och Gun Erikson-Blomfelt hoppas på samarbete mellan Åbo Akademi och Helsingfors universitet kring den påtänkta klasslärarutbildningen i Helsingfors.

Boendet bov i dramat Den omtalade lärarbristen i Helsingfors har minskat under de senaste åren.

– Situationen har förbättrats. Jag kollade läget med mina rektorskollegor och kom fram till att det för närvarande finns tio vakanta klasslärartjänster i de svenska skolorna i Helsingfors, säger Gun Erikson-Blomfelt.

Hon fungerar som rektor för Brändö lågstadieskola i Helsingfors. Hennes resonemang om lärarutbildningen är glasklart: satsa för all del på klasslärarutbildning på svenska också i Helsingfors, men då bör Åbo Akademi och Helsingfors universitet samarbeta.

– Det är ju totalt ohållbart att de två inte förmår samarbeta. Och det blir ju helt absurt ifall man i Svenskfinland plötsligt har tre klasslärarutbildningar; en i Vasa och två i Helsingfors, säger Erikson-Blomfelt.

Vi träffas i Brändö lågstadieskola (åk 1–6) med ca 120 elever. Just denna vecka i början av oktober besöks skolan av Frida Hasselblatt, som är på fältpraktik i Brändö.

Hasselblatt är inne på sitt andra studieår i klasslärarstudierna vid FPV vid ÅA i Vasa.

I likhet med andra lärarstuderande följer hon med diskussionerna och förvecklingarna kring lärarutbildningen i Svenskfinland.

– Jag förstår inte varför det är så svårt för de två universiteten att samarbeta. Och för all del: jag och andra studerande är förstås oroade för sysselsättningen i framtiden, säger HasselHasselHasselblatt, som i grunden är Esbobo.

Tio lediga jobb Så det är föga förvånande att hon med intresse studerar den tablå över lärarsituationen, som Erikson-Blomfelt har sammanställt med stöd av samtal med rektorskollegorna i Helsingfors.

Tablån visar med all tydlighet att snacket om den stora lärarbristen på svenskt håll i

Helsingfors är överdrivet. Erikson-Blomfelts tablå tar uttryckligen fasta på antalet klasslärartjänster, som saknar behöriga tjänsteinnehavare. Summa summarum: det finns tio (10) lediga tjänster.

Det finns förstås andra sätt att räkna.

Man kan räkna in obehöriga vikarier och timlärare och då blir andelen obehöriga förstås mycket större.

– Jag tycker att det är rättvist att utgå från lediga, fasta jobb. Om Helsingfors skall locka behöriga lärare, så är det rimligt att utgå från att det är fasta tjänster som får folk att flytta hit, säger Gun Erikson-Blomfelt.

Håller inte måttet?

I resonemangen(eller bör man tala om pajkastningen?) om lärarutbildningen har använts argument av de mest varierande slag. Ändamålet har helgat medlen. Alltså har det bl.a. påståtts att utbildningen i Vasa inte håller klassen, när det handlar om att utbilda lärare till den två- och mångspråkiga verkligheten i huvudstadsregionen. Det har t.o.m. talats om att lärare av österbottnisk börd har språkliga handikapp.

– Jag har inte upplevt något språkligt handikapp som klasslärare! Vi sysslar ju faktiskt med svensk verksamhet i skolan.

Jag medger att min finska inte är den bästa tänkbara, men som lärare i Borgå och Helsingfors har jag inte upplevt problem med detta. Men för all del: jag har inte undervisat i finska, utan den biten har hanterats av kollegor med bättre finskkunskaper, säger Gun Erikson-Blomfelt.

Skrämmande på avstånd Hon är uppfödd i enspråkiga Närpes; en kommun som är starkt svenskspråkig. Det finska bakgrundsbruset lyser med sin frånvaro och svenskspråkiga medier, såväl inhemska som rikssvenska, står högt i kurs.

– Jag tipsades faktiskt om ett jobb i grannkommunen Kaskö när jag blev färdig klasslärare i mitten av 1980-talet. Men min uttryckliga önskan var att vidga vyerna, så

jag sökte och fick jobb i Borgå. Svenskan är ju rätt stark i Borgå och jag trivdes väl och passade på att förkovra min finska. Jag hade vänner i Helsingfors och så sökte jag mig till Brändö, berättar Erikson-Blomfelt.

Hon är idag en av många österbottniska lärare, som befolkar klassrummen i huvudstadsregionen.

– Jag medger att Helsingfors upplevs som skrämmande på avstånd för en österbottning. Men när man kommer över tröskeln märker man att Helsingfors är en trivsam och väldigt mångsidig stad. Allt finns faktiskt inte i området runt Järnvägsstationen, säger Erikson-Blomfelt.

Ångrar ingenting Frida Hasselblatt nickar och känner igen tröskelproblematiken. Fast hennes perspektiv är annorlunda.

– Jag visste att jag vill bli klasslärare! Men mina kunskaper om Österbotten och Vasa var klena, så jag skrämdes av avståndet och tvekade. Redan för ett par år sedan spekulerades det ju om att svensk klasslärarutbildning är på kommande till Helsingfors, så jag övervägde faktiskt att ta ett mellanår och se tiden an, berättar Hasselblatt.

Det var sedan hennes mor som övertalade henne att åka till Vasa bl.a. med hänvisning till att lärarutbildningen där är inarbetad.

– Jag har inte ångrat mig en sekund! Jag är nöjd med studierna och Vasa som studieort. Och jag har fått många österbottniska vänner, säger Hasselblatt.

– Just så där kändes det för mig också.

Jag visste ju rätt litet om Nyland, men på PF fick jag många nyländska vänner. Just denna aspekt försvinner ju om vi får en lärarutbildning, som är uppdelad på Vasa och Helsingfors, säger Erikson-Blomfelt.

Helsingfors har dragits med en varierande lärarbrist under många år. Gun EriksonBlomfelt medger att hon kunde välja mellan många alternativ, då hon sökte sig till Helsingfors i början av 1990-talet.

– Jag kunde välja och vraka. Jag kollade

vad vänner och bekanta hade att säga om olika skolor och så valde jag Brändö, där jag har trivts väl. Sedan fann jag en make och bildade familj och bor i grannskapet, berättar Gun Erikson-Blomfelt.

Boendet är nyckeln Har du som rektor tvingats tillbringa en del av semestern med att försöka locka lärare till skolan?

– Lärarsituationen har varit rätt stabil här i Brändö, så jag har personligen inte upplevt stora svårigheter. Men jag är medveten om att kollegor ibland har haft det jobbigt med att rekrytera lärare, säger Erikson-Blomfelt.

Men var klämmer skon, när lärarjobb i delar av Österbotten kan locka tiotals behöriga sökande, medan motsvarande jobb i Helsingfors lockar långt färre sökande?

– Mitt svar måste bli: bostadssituationen!

Det är svårt att hitta en trevlig bostad man har råd med. Hyrorna på privata marknaden är skyhöga, säger Erikson-Blomfelt.

Hade du själv svårt att finna bostad, när du kom till Helsingfors?

– Jo, första tiden bodde jag i en genomgångsbostad för lärare intill Minervaskolan inne i Helsingfors. Jag känner till problemen.

Våga vidga vyerna!

Diskussionerna om lärarutbildningen lär gå vidare. Gun Erikson-Blomfelt har ett par goda råd, som hon gärna delar med sig.

– Samarbete är enda möjligheten! Ta de bästa bitarna från ÅA och HU och bygg upp en utbildning med hög kvalitet. Jag ser det också som ett absolut krav att alla planer bygger på konkreta uppgifter om lärarbehovet nu och i framtiden.

Hon tillägger: – Och så vill jag uppmuntra österbottniska lärare att vidga vyerna och våga pröva på huvudstadsregionen, åtminstone för några år, säger Gun Erikson-Blomfelt.

Text och foto: C-E Rusk

6

12.11.2015 Adobe Stock

KOLUMNEN Katarina von Numers-Ekman är modersmålslärare och finlandssvensk läsambassadör.

Lita eller inte lita på läraromdöme När svenska Hammarö kommun för ett tag sedan beslöt att begränsa användningen av Christina Wahldéns ungdomsroman Kort kjol (Rabén & Sjögren, 1998) i sina skolor uppstod en intressant debatt.

Boken handlar om sextonåriga Myra som blir brutalt våldtagen av två killar i hennes skola. Wahldén gestaltar själva övergreppet med många detaljer och ett grovt språk. Men Kort kjol fokuserar mest på svåra känslor som uppstår efteråt, t.ex. i samband med läkarundersökning, polisförhör och rättegång.

Svenska tidningar rapporterar att föräldrar till barn i årskurs åtta reagerat på grovheterna och krävt att boken ska bort ur undervisningen, varpå kommunen ”plockat bort den”.

Rabén & Sjögren kontrade med att erbjuda Kort kjol som gratis e-bok under två veckor. Cecilia Knutsson, publicistisk chef på förlaget, säger till DN att det är allvarligt att man låter föräldrarna diktera villkoren för vad eleverna ska läsa och tar bort en viktig bok som skildrar en faktisk verklighet. Wahldén påminner i samma text om att det är ett värre problem att våldtäkter sker än att hon skrivit en bok om ämnet. Hon betonar vikten av att föra goda samtal med unga och säger i sin blogg att boken visar hur man som utsatt kan få hjälp.

Chefen för utbildningsförvaltningen Maria Kjällström har skött kommunens kommunikation utåt i frågan. I hennes meddelande på kommunens webbplats syns en tydlig omsorg om eleverna, men här finns också motstridigheter. Hon skriver att litteratur inte ska vara lättsmält, men att läsningen inte heller får leda till att elever mår dåligt, vilket alltså hänt i Hammarlunds skola. För att undvika att detta sker igen har kommunen inte (som påståtts) förbjudit Kort kjol, men bestämt att den inte får läsas i helklass. Kjällström skriver ändå att hon litar på att lärarna gör professionella bedömningar av vilken litteratur som används och vad som är lämpligt för elevgruppen de undervisar.

Varför då denna begränsning, kan man fråga sig. Hur läsning av boken i mindre grupper skulle garantera att ingen mår dåligt förblir också oklart. Det är ändå alltid lärarens lyhördhet, pedagogiska upplägg och förmåga att leda samtalet som är avgörande.

Kjällström skriver också först att man inte låtit föräldrarnas påtryckningar utgöra grunden för beslutet, men kastar ändå sedan bollen till föräldrarna när Lärarförbundet rasar i Värmlands Folkblad. De anonyma föräldrar som uttalat sig är nöjda, även om en medger att de inte är så dumma att de tror att barnen inte kommer i kontakt med sådant på annat håll.

Till saken hör att boken tryckts i mer än 50 000 ex och lånades ut mer än 10 000 gånger år 2014. Hammarlundens skola lär ha använt den i över tio år.

Det ironiska är att kommunen inte alls har mandat att gå in och styra undervisningen på det här sättet. Ombudsmannen för Lärarförbundet Torbjörn Strömberg konstaterar i VF att lärare måste få vara autonoma för att kunna hantera sitt uppdrag. ”Det här är att öppna dörren till en opportunistisk inställning till föräldragruppen”, menar han. Dessutom kan en skola bli en oattraktiv arbetsplats om lärarna upplever att rektor och förvaltningschef bestämmer vad som ska läras ut.

Och i Svensklärarföreningens Facebookgrupp går debatten het. En påpekar att boken faktiskt används i lärarutbildningen. En annan anser att den kan vara farlig för fjortonåringar.

En tredje berättar om friskolor där huvudmannen bestämmer vilka böcker som ska läsas. Man får vara glad att man själv har en arbetsgivare som litar på ens omdöme.

Konst- och färdighet bedöms såsom hittills

Utbildningsstyrelsen anser inte att det är ändamålsenligt att bedöma konst- och färdighetsämnena, som hör till de för alla gemensamma läroämnena, annorlunda än övriga ämnen i den grundläggande utbildningen.

Barnombudsmannen Tuomas Kurttila föreslog 26.9.2015 att bedömningen i konst- och färdighetsämnena ändras så att bedömningen är verbal under hela den grundläggande utbildningen.

Enligt barnombudsmannen ”borde eleverna speciellt i konst- och färdighetsämnena, d.v.s. i musik, bildkonst, slöjd och huslig ekonomi, få inrikta sig mer på kreativitet och glädje i stället för att bli betygsatta”.

Kurttila har fått ett svar av Utbildningstyrelsen i form av en redogörelse för föreskrifterna och be-

stämmelserna gällande elevbedömningen i lagen och förordningen om grundläggande utbildning och i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen till barnombudsmannen.

Enligt Utbildningsstyrelsen handlar det i alla läroämnen om att lära sig nya kunskaper och färdigheter, till vilket alltid också ansluter sig utveckling av elevens värderingar, attityder och vilja.

Glädje över att lära sig, att göra, att undersöka och att förstå samt förstärkning av elevernas egen aktiva roll är lika viktigt i alla läroämnen. Väsentligt i bedömningen är att eleverna förstår vad responsen – om den så ges med siffror eller verbalt – baserar sig på och vilken betydelse den har för elevens lärande.

Sporrande handledning under

lärprocessen förstärker elevens tillit till de egna möjligheterna. I varje läroämne är det lika viktigt att få erfarenheter och respons för att man försöker, för mål som uppnåtts genom hårt arbete och för att ha lyckats. Utbildningsstyrelsen ser i detta sammanhang ingen skillnad mellan konst- och färdighetsämnena och övriga läroämnen.

Förslaget om verbal bedömning av konst- och färdighetsämnena på avgångsbetyget skulle förutsätta ändringar i grunderna för antagning av studerande till den grundläggande yrkesutbildningen och gymnasiet. Ändringarna skulle göra det svårt att jämföra sökandenas slutbedömning och därmed att använda likvärdiga antagningsgrunder.

Hemförhållanden styr studerandes mobilitet I internationell jämförelse deltar finländska högskolestuderande aktivt i den internationella studerandemobiliteten – särskilt under sina studier, men föräldrarnas utbildningsnivå inverkar på rörligheten. Finländska studerande får på ett bra sätt de studier de avlagt utomlands tillgodoräknade som en de av sina högskolestudier. Det här framgår av sammandraget av undersökningen Eurostudent, som publicerades på måndagen.

Enligt undersökningsresultaten beger sig universitetsstuderande oftare iväg som utbytesstuderande än yrkeshögskolestuderande. Den socioekonomiska bakgrunden inverkar dock mycket på om den

studerande under sin studietid är benägen att satsa på studieutbyte.

I Finland och i vissa jämförelseländer (Danmark, Nederländerna, Tyskland och Österrike) ägnar sig studerande vars föräldrar inte har avlagt en högskoleexamen mera sällan åt studieutbyte än studerande från akademiska familjer.

Upp till 21 procent av de finländska studerande vars föräldrar har avlagt högskoleexamen har under sin studietid deltagit i studieutbyte, och 26 procent hade dylika planer. Däremot hade 71 procent av studerande med föräldrar som inte avlagt högskoleexamen inte deltagit i studieutbyte. De hade inte heller planer på att åka utom-

lands inom ramarna för studieutbyte.

I undersökningen Eurostudent utreddes dessutom hur de studiepoäng som en studerande har avlagt utomlands räknas till godo. 70 procent av de finländska studerandena uppgav i enkäten att studiepoängen som avlagts utomlands kompenserats fullt ut i examen. Endast tre procent, d.v.s. mycket få, hade inte fått sina studiepoäng kompenserade. Det här är internationellt sett ett bra resultat, eftersom man bl.a. i Sverige och Italien är mindre benägna att räkna till godo studier som avlagts utomlands.

7

12.11.2015

Wikström tar över Hem & skola

Moderna tider på Educa Undervisningsmässan Educa, som ordnas årligen, tar år 2016 fasta på bl.a. digitalisering och sociala medier.

Vid sidan av det mångsidiga mässutbudet erbjuds ett högklassigt program med föreläsningar och seminarier. Mässan ordnas i mässcentret i Helsingfors 29–30.1.2016. Educa lockade i januari i år över 14 000 deltagare. Inträdet är avgiftsfri, men det krävs registrering på förhand.

Det slutliga programmet slås fast i slutet av november.

Redan nu står det emellertid klart att också nästa år erbjuds ett mångsidigt svenskspråkigt program. Bland annat snackas om grundskolans nya läroplan och vikten av att ha en helhets-

syn på lärandet.

Svenskspråkiga lärare undfägnas en efterfest fredagen den 29 januari. Showgruppen KAJ skämtade och spexade i januari i år och nästa år bjuder arrangörerna, alltså bl.a. FSL, på en musikshow med Kevin Stocks.

Denna rockare från England, som sedan flera år tillbaka bor i Pargas, väckte uppmärksamhet med sina energiska tolkningar av gamla rocklåtar i den senaste upplagan av Voice of Finland, där han tävlade i finalen.

Den traditionella Tallinnkryssningen, som ordnas av OAJ i anslutning till Educamässan, är slutsåld.

Läsa mera om det svenska programmet på www.fsl.fi.

Kolla också educamessut.com.

Arkivfoto/Tom Ahlfors

På Educa detta år träffades politikerna Maarit Feldt-Ranta och Ville Niinistö.

Varmt lärarhjärta motiverar elever Varmhjärtade lärare främjar barns motivation och akademiska färdigheter, såsom läs-, skriv- och matematiska kunskaper. Om en lärare förmår skapa en positiv atmosfär bidrar denna till att skydda och bygga upp barns motivation att lära sig.

Så resoneras i undersökningen Alkuportaat (ung. Första stegen), som utförs samfällt att Itä-Suomen yliopisto i Joensuu, Jyväskylä universitet och Åbo universitet.

Inom pedagogikens område har rätt litet uppmärksamhet fästs vid värme och betydelsen av att bry sig om i klassrummen. Dock har man i olika undersökningar märkt att interaktionen mellan läraren och eleven har en större inverkan på resultaten än t.ex. strukturella orsaker, såsom läromaterialet och klassens storlek.

I första hand har man tidigare fokuserat på de yngsta klasserna, men många tecken tyder på att

Rabatt på Marimekko för FSL:are OAJ har förhandlat om rabatt med Marimekko. Rabatten gäller även FSL:s medlemmar.

Marimekko erbjuder medlemmarna en rabatt om 15 procent på produkter i sina affärer och i nätbutiken. Erbjudandet är i kraft

fram till årsskiftet.

Rabatten erhålls genom att uppvisa medlemskortet i affärerna. I nätbutiken används en kod som kan beställas hos FSL:s avdelningssekreterare Anita Stark på e-postadressen anita.stark@fsl.fi.

När kvalitet och säkerhet avgör... ...kontakta då

SUOMEN OPETUSKALUSTE OY TAVELFABRIK PB 183, Niittaajantie 2, 26820 RAUMA TEL. 02-83876500 FAX 02-83876555 suomen.opka@co.inet.fi www.opetuskaluste.fi * Projektortavlor och projektorer även installerade * Äkta glasemaljerade skrivtavlor * Anslagstavlor * Draper-projektionsdukar * Tavelskensystem Vi betjänar också på svenska!

interaktionen spelar en viktig roll också senare i grundskolan.

– Vi undersöker som bäst i vilken utsträckning relationen mellan lärare och eleven har påverkat de utmärkta finländska Pisa-resultaten i fråga om läsfärdigheter, säger universitetslektor Martti Siekkinen, som leder forskningsgruppen vid Itä-Suomen yliopisto.

Siekkinen, som är specialiserad på nybörjarundervisning, säger att de första klasserna utgör en kri-

tisk tid för barn. Barnen måste få känna sig trygg i relationen till lärarna. En varmhjärtad lärare skyddar elevens självbild.

– Vi har ett behov av få veta mera om de mekanismer, som lockar eleverna att bli delaktiga i skolsamfundet och motiverar dem till ansträngningar, säger Siekkinen.

Malin Wikström, 38, har valts till redaktör för tidningen Hem & skola. Hon är fil.mag. till utbildningen och jobbar som journalist på Hufvudstadsbladet. Malin Wikström är bosatt i Helsingfors och själv aktiv klassförälder. Hon har jobbat med radio-, tv-, tidnings- och webbjournalistik under sina femton år i branschen och varit med i flera digitala utvecklingsprojekt.

– Det är mycket som händer i skolvärlden de närmaste åren med bland annat ny läroplan och digitaliseringen av skolan.

Det är otroligt spännande att få följa med förändringsprocessen, både som förälder och som redaktör, säger Wikström.

Tidningen Hem & skola är Förbundet Hem och Skolas tidning som riktar sig till föräldrar som har barn i svenskspråkig skola. Den utkommer fem gånger per år och har en tryckt upplaga på 37 000 exemplar. Den delas ut i de skolor som har en föräldraförening som är medlem i förbundet.

Wikström efterträder mångåriga redaktören Tua Ranninen.

Nina Ahtola

C-E Rusk

Sandström rektor för SFV-studiecentral PeM Sixten Sandström (1963) har valts till rektor för SFV:s studiecentral.

Sandström har senast arbetat inom sitt eget konsult- och coachingföretag Oy InSix Ab, och före det som affärsutvecklare

på Nokia under åren 2001–2011.

Sandström var rektor för Munksnäs lågstadieskola i Helsingfors år 1989–2001.

Sixten Sandström inleder arbetet på SFV:s studiecentral i SFV-huset G18 i november.

Malin Wikström är ny redaktör för tidskriften Hem & Skola.

Ny åländsk minister gillar fotboll och läsk Tony Asumaa föreslås bli utbildnings- och it-minister och kulturminister på Åland. Asumaa, som valdes in i lagtinget på Liberalernas lista, har en spännande bakgrund som bl.a. läskedrycksfabrikör. Han valdes in i lagtinget år 2011 och fick nyligen förnyat förtroende.

Framförallt är dock Tony Asumaa, som ursprungligen kommer från Malax, känd som fotbollsdomare på nationell och även internationell nivå. Han valdes till Finlands bästa fotbollsdomare åren 2007, 2008, 2010 och 2011.

Asumaa är till utbildningen

ekon.mag. från Åbo Akademi.

Han startade Amalias limonadfabrik i Lemland år 2014. Fabriken tillverkar läskedrycker på traditionellt sätt av åländskt vatten och lokala råvaror, alltså åländska och finländska bär och frukter. Asumaa var också med om att starta Stallhagens bryggeri år 2004, förtäljer hans hemsida. Ålands nya landskapsregering kommer att bestå av Liberalerna, Socialdemokraterna och Moderaterna.

C-E Rusk

Tony Asumaa.

8

12.11.2015

Varje år tar Scriptum emot över sextio manuskript och ger ut cirka tio titlar. Förlagets styrelseordförande Bo Kronqvist strävar efter att böckerna verkligen läses och här är skolorna en viktig samarbetspart. En stor del av författarna är lärare.

Brinner för böcker och skolbesök Varje år ger förlaget Scriptum ut en drös finlandssvenska böcker. En stor del av författarna är lärare. En orsak till att just lärare är duktiga författare är att tröskeln för att skriva är låg bland lärare. Det tror förlagets styrelseordförande Bo Kronqvist, som engagerar sig hårt för att böckerna ska nå skolorna.

– Varje år tar vi emot över sextio manuskript och väljer ut upp till tio titlar som ges ut inom ramen för vårt förlag. Det finns ett stort intresse för finlandssvensk litteratur och lyckligtvis har vi också många duktiga och ivriga författare som vill skriva, säger Bo Kronqvist, ordförande för det österbottniska förlaget Scriptum.

Bland författarna som tävlar om att bli utgivna finns många aktiva och tidigare lärare. Intresset för att skriva skön- och facklitteratur verkar med andra ord vara stort just bland lärare och Kronqvist har flera förklaringar till varför lärarna visar framfötterna.

– Om vi utgår från Nykarleby känner nästan alla någon som har författat böcker.

Det tror jag gör tröskeln för att andra ska börja skriva lägre. Det gäller alla, också för lärare, säger Kronqvist, som själv är pensionerad lärare.

Kronqvist nämner flera verk som har skrivits av lärare. Han räknar upp AnnSofi Carlsson, lektor i matematik i Vörå gymnasium, som har gett ut novellen ”Jag springer längs ån”. En annan författare är Gun Anderssén-Wilhelms, pensionerad modersmålslärare, som gav ut det skönlitterära verket ”Nattläger” som riktar sig till pojkar i högstadieåldern.

– Sedan har vi också Matts Andersén som

i somras gav ut faktaverket ”När himlen faller ner” som är en bok om himlakroppars nedfall på jorden. Andersén är tidigare rektor för Arbis i Vasa och hans bok har som utgångspunkt i meteoritkratern på Söderfjärden och den har blivit mycket populär, berättar Kronqvist.

Han lyfter också fram ”Världsarvets ABC” som författats av Anita Storm och Kristina Svels.

– Den här faktalitterära boken har tyvärr hamnat i skymundan. Den fungerar som bra förberedelse för alla, till exempel skolbarn, som ska besöka världsarvet Kvarkens skärgård och berättar om landhöjningen som fenomen.

Scriptum är det näst största förlaget i Svenskfinland efter Schildts & Söderströms.

Förlagsbranschen är tuff – i synnerhet i Svenskfinland – och boken är dessutom ett medium som föråldras snabbt.

– Det svåra med böcker är att de blir gamla direkt. Inte innehållsmässigt, men det ges ut så många böcker att de gamla glöms bort. Samtidigt är informationsflödet enormt i dagens läge och det är svårt för alla att ta till sig allt som ges ut, säger Kronqvist.

Den biten – att nå ut och göra Scriptums böcker tillgängliga och kända – är något som Kronqvist i egenskap av ny styrelseordförande har arbetat aktivt med. Som pensionerad lärare och eldsjäl har han tid att engagera sig och utvecklat nya metoder. Det har bland annat inneburit en återgång till att i högre grad arbeta konventionellt och inte enbart förlita sig på att nå fram den digitala vägen.

– Numera skickar jag inte enbart e-post till exempelvis skolor när jag erbjuder bred-

vidläsningspaket. I stället har jag satsat mycket tid på att besöka lärare i skolorna och berätta om vad vi kan erbjuda. Det har tagits emot väl och det tror jag beror på att lärarna dagligen får många e-brev från försäljare. På det här viset når jag fram till dem.

– Jag insåg i våras att jag måste vara aktivare och skolorna. Vi har också tagit fram traditionella broschyrer som gör att vi inte drunknar i det digitala.

Bokhandeln har alltid varit en viktig samarbetspartner för förlagen. Men på grund av att de oftast är belägna i städer har inte alla tillgång till bokhandlarna. Därför har en medveten strategi varit att bjuda ut böcker på lämpliga platser också på landsbygden.

– Många glömmer att läsarna inte enbart finns i städer. Det finns också många som läser böcker på landsbygden där utbudet är sämre. Därför har Scriptum medvetet arbetat för att våra böcker ska finnas i till exempel mat-, blom- och gåvobutiker samt på loppmarknader.

– Det räcker alltså inte att enbart samarbeta med bokhandlare utan för att nå ut måste våra böcker vara tillgängliga över allt, förklarar Kronqvist.

Det här är några åtgärder som Kronqvist har vidtagit i egenskap av styrelseordförande. Ett annat viktigt steg var att se över lönekostnaderna och trimma organisationen. I det inkluderas också att Kronqvist engagerar sig en hel del av tiden på frivillig basis.

– Men vi började också samarbeta med Gros bokhandel i Vasa och hyr lager av dem och köper också förpackningstjänster av böcker som säljs på webben. Vi samarbetar också med andra förlag, berättar han.

Allt det har bidragit till att Scriptum efter flera ekonomiskt svåra år nu går med vinst igen. Att verksamheten bär sig är mycket viktigt för ett förlag.

– Många tror att förlagen får bidrag av diverse stiftelser, men det är inte möjligt som aktiebolag. Ett förlag måste leva på försäljningen. Författare däremot kan ansöka om bidrag, men inte förlag och därför måste vi sälja böcker för att överleva, förklarar han.

Scriptums uppgift är skapa förutsättningar för författare att ge ut litteratur på svenska i Finland. Därför är det viktigt att böckerna också blir lästa. I de flesta fall handlar det om upplagor på några hundra exemplar, men det finns också titlar som har sålt mycket bra.

– En bok som har tryckts i två upplagor är språkvetaren Mikael Reuters bok ”Så här ska det låta – om finlandssvenska och språkriktighet”. Den första upplagan sålde slut på två månader och nu trycks den andra.

Kronqvist är medveten om att det finansiella läget är utmanande och att många skolor måste prioritera annat än finlandssvenska böcker. Men han betonar att intresserade lärare alltid kan ta kontakt med honom och diskutera och förhandla fram ett lämpligt pris.

– Vårt mål är att böckerna ska bli lästa och på grund av att vi har ett kulturpolitiskt uppdrag tycker jag att det är viktigt att komma emot skolorna så att de ska få nya böcker. Priset går alltid att diskutera, säger han.

Text och foto: Christoffer Thomasfolk

ÅRGÅNG 41 (122). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. REDAKTION Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

Hemsida www.fsl.fi/lararen Nättidning issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER 3,10 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2015.