Läraren 6 2017

kolumnen I vissa avseenden påminner journalistens jobb om lärarens.

Journalistik och exempelvis bedömning har många gemensamma ЮЮ r sidan 10 drag.

23.3.2017 • Nr 6 Årgång 42 (123) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Lyftkraft för ämneslärarna

Då pedagogiken finns med under hela studietiden stärks de blivande ämneslärarnas identitet, säger professor Michaela Pörn som leder ämneslärarutbildningen vid FPV, Åbo akademi i Vasa.

För stort ansvar – Ibland det känns det som om vi lärare har ett för stort ansvar för fostran, säger Pia Pujol (bilden), klasslärare i Helsingfors, på tal om att att lärarnas arbetsbörda överstiger smärtgränsen. ЮЮ r sidan 7

ЮЮ r läs mera på sidan 5

Okunskap om historia Polemiken om tvåspråkig skola mellan minister Christoffer Taxell och professor Fritjof Sahlström blottar en häpnadsväckande okunskap hos Sahlström gällande den historiska bakgrunden till att det finns svenska skolor i vårt land.

BO LÖNNQVIST Debatt

ЮЮ r sidan 4

Inkluderande, konfessionslös undervisning i religion

Professor Michaela Pörn i Academills festsal i Vasa. Ballongerna hänger kvar efter FSLF:s 50-årsfest någon dag tidigare. foto: tom ahlfors

Religionslärare Monia Lindholm skulle vilja att Finland går in för konfessionslös religionsundervisning. En orsak är att man då inte skulle vara tvungen att dela in eleverna i olika grupper. I skolor med många elever med olik religionstillhörighet blir det här ett praktiskt problem och det är en utmaning att få ihop ett schema. ЮЮ r sidan 8

2

23.3.2017 • Nr 6

Ledaren Carl-Erik Rusk Chefredaktör

Blandade känslor ”Egentligen har vårt system många fördelar”. ” Vi ska inte sälja vår frihet”. Bland annat dessa kommentarer hördes, då förtroendemän inom FSL nyligen vägde fördelarna och nackdelarna med årsarbetstid mot varandra.

På programmet på den fackliga kursen stod inlägg av Robban Nilsson, ombudsman vid Lärarförbundet i Sverige, och Pekka Pankkonen, förhandlingschef vid lärarfacket OAJ. Bägge tangerade själva kärnan i läraruppdraget. Hur mycket annat kan rimligen rymmas in i arbetsmängden förutom undervisningen?

Det blir inget arbetstidsförsök i grundskolan i höst i vårt land. I Sverige har lärarna 20 års erfarenhet av årsarbetstid jämte fri lönesättning.

I denna fråga skiljer sig de två länderna åt.

Lärarnas arbetstider diskuterade livligt inom FSL och OAJ i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Två arbetsgrupper inom FSL jobbade med frågan utgående från bl.a. ett rättviseperspektiv. Tongångarna var på den tiden optimistiska. Det fanns pengar i omlopp i samhället och resonemanget från lärarfackets sida var att det rimligen finns fräscha pengar, som kan användas som smörjmedel i samband med en övergång från ett usk-drivet system till årsarbetstid.

Grundbulten i resonemangen var entydig: ett system som bygger på undervisningsskyldighet per vecka speglar under inga omständighet-

ÅRGÅNG 42 (123). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60.

Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG REDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

HEMSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth. lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,20 euro/spalt­ mm PRENUMERATION 1/1 år 62 euro, 1/2 år 32 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2017.

er vidden i lärarjobbet. Redan då fastslogs att arbetstids- och lönesystemet inte låg i linje med det som hade hänt rörande lärarnas uppgifter.

En reform skulle synliggöra alla tänkbara uppgifter, som ingår i lärarjobbet. Men förnyelsen rann ut i sanden.

Nu skriver vi år 2017 och föga har ändrats. Eller i själva verket har utvecklingen gått i fel riktning, så att lärarnas uppgifter har blivit fler än tidigare. Uppgifterna om olika lärargruppers och skolledares uppfattning om den egna arbetsmängden, som speglas i Kunta10-undersökningen, är talande. Ur undersökningen framgår bl.a. att över hälften av klasslärarna anger att arbetsmängden överskrider toleransgränsen.

Inne i denna tidning finns en intervju med Pia Pujol, som får fungera som ett språkrör för klasslärare överlag. Varje individ är förstås olika, men sannolikt är de faktorer som hon nämner rätt centrala bovar i sammanhanget då man ser till arbetsbelastningen.

Kunde en reform leda till en mindre arbetsbelastning? Tja, svårt att säga. Då man för flera decennier sedan laborerade med en arbetstidsreform och dess följer var resonemangen teoretiska till många delar.

Nu finns det evidensbaserade uppgifter till handa, eftersom lärare i våra nordiska grannländer har arbetstider uträknade på årsnivå.

Erfarenheterna är inte till alla delar upplyftande. Eller sagt på annat sätt: Vestigia terrent (spåren förskräcker)!

Fullmäktige samlas

Det blir inget arbetstidsförsök i grundskolan i höst i vårt land.

FSL

inFormerar

FSL:s fullmäktige kallas till ordinarie vårmöte den 26-27 april 2017 i Tammerfors.

Fullmäktige behandlar ärenden enligt FSL:s stadgar. Mötet omfattar också en seminariedel där bland annat svaren från medlemsenkäten presenteras. Frågor eller ärenden som kräver beredning bör meddelas FSL-kansliet senast den 21 april 2017.

Mötet börjar kl. 10.30 på onsdagen och avslutas senast kl. 14.30 på torsdagen. Vecka 15 publicerar vi möteshandlingarna på vår Intra.

Har du ett förslag till FSL?

Har du som är FSL-medlem en fråga som du vill att förbundet ska jobba för? Vill du införa en ny verksamhet på vår agenda? Skriv då en motion till förbundsfullmäktiges vårmöte. Alla medlemmar i FSL har rätt att sända motioner till förbundsfullmäktige.

Skicka din skriftliga motion till christer.holmlund@ fsl.fi senast den 31 mars 2017. På www.fsl.fi hittar du råd för hur du skriver din motion.

Inkvartering FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Ombudsman Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Förbundsekonom Anna-Maria Karf, tfn 020 749 54 66 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Vi har bokat dubbelrum på hotell Scandic Tampere City för alla ledamöter. Om du inte kan delta i vårmötet ber vi dig meddela din suppleant och anita.stark@fsl.fi senast den 14 april 2017. Meddela också om du inte tänker övernatta på hotellet och/eller delta i middagen.

www.fsl.fi

3

23.3.2017 • Nr 6

Svenska lärare diskrimineras då Esbo och Vasa snålar med löner Lärare i svenskspråkiga skolor drabbas hårdast, när Esbo anställer nya lärare först från planeringsdagen i höst. De svenska mister lön för fem dagar mera än sina finska kollegor.

Också Vanda planerar en liknande operation, som innebär att svenska lärare går miste om lön för tre dagar mera än de finska kollegorna, även om arbetsåret omfattar lika många dagar.

– Ohållbart och oacceptabelt, säger Christer Holmlund, ordförande för Finlands svenska lärarförbund FSL. Esbo planerar att anställa lärare först från planeringsdagen.

Om så verkligen sker får detta märkvärdiga följder. Bildningssektorn i Esbo är nämligen uppdelad på språklig grund, så finska och svenska sidan beslutar om sina angelägenheter självständigt. Inför läsåret 2017-18 ämnar finska sidan i Esbo satsa på bl.a. ett långt höstlov, medan höstlovet är kortare på svenska sidan. Situationen är likartad i Vanda, där man på finska sidan har ett längre höstlov än i de finska skolorna.

Skolstarten i Esbo sker tidigare på finskt håll, medan sommarlovet i gengäld är längre på svenska sidan. Om planerna i Esbo fullföljs innebär detta att finskspråkiga lärare anställs från 7.8.2017 och svenska från 14.8. Antalet arbets-

dagar är lika, men lärare på svenska sidan går miste om en veckas lön.

– Jag är bestört och förvånad!

Jag har tidigare fått uppgifter om att Esbo, i likhet med Helsingfors, ämnar avstår från det kritiserade förfarandet om att anställa lärare först från planeringsdagen. Plötsligt har kommunen bytt linje, säger Christer Holmlund, ordförande för FSL. Han är särskilt upprörd för att Esbos planer leder till att lärare behandlas ojämlikt utgående från om de jobbar i finska eller svenska skolor.

– Detta är verkligen inte god arbetsgivarpolitik, säger Holmlund som misstänker att linjedragningen är i strid med Diskrimineringslagen.

Politikerna i Esbo har vaknat.

I detta fall Svenska folkpartiet i Esbo, som förundrar sig över förfarandet.

– Det är oacceptabelt att anställda i våra skolor får olika lön för skolåret beroende på vilket språk som skolan använder. Vi hoppas, att Esbo kan åtgärda detta och behålla sitt goda rykte som arbetsgivare, säger Bo Lönnqvist, ordförande för SFP i Esbo i ett pressmeddelande.

Hufvudstadsbladet har kontaktat bildningsdirektör Aulis Pitkälä i frågan och fick följande svar: ”Tyvärr gick det så här nu och

jag beklagar det. Men det handlar inte om så många personer”, säger bildningsdirektören Aulis Pitkälä.

Barbro Högström, direktör för svenska bildningstjänster i Esbo, säger att löneskillnaden mellan nyanställda lärare i finskspråkiga och svenskspråkiga skolor handlar om en olycklig miss.

– Jag beklagar verkligen situationen. Det är olyckliga omständigheter. Ingen har med vett och vilja försökt sätta oss i den här situationen. Vi har definitivt diskuterat frågan inom sektorn och inom staden. Vi måste ta lärdom inför nästa år. Det här kan inte ske på nytt, säger direktör Barbro Högström. Är då Esbo i en så djup kris att man tvingas dra ner på lönerna för en handfull svenskspråkiga lärare? Nej, så är inte fallet visar förhandsbesked om 2016 års bokslut för nämnden Svenska rum.

Dessa uppgifter visar att personalkostnaderna underskrider det budgeterade med knappa 1,5 milj. euro. Då alla anslag reserverade för arbetskraftskostnader beaktas uppvisas ett överskott på ca 0,5 milj. euro.

Lärarfacket har inlett arbetet med att få ordning på situationen.

Om aktivitet på lokala nivån inte ger resultat överväger OAJ/FSL att underställa den oskäliga lönemanövern en rättslig prövning. c-e rusk

Outsourcade studier oroar professorer Ska en del av universitetsstudierna i framtiden ske i yrkeshögskolor? Nej, säger Professorsförbundet och Forskarförbundet i ett gemensamt uttalande.

Professorerna och forskare följer med oro beredningen av en ny universitetslag. Undervisningsoch kulturministeriet bereder som bäst en lagstiftning, som kunde innebär att universiteten ges möjligheterna att anskaffa examen-

sinriktade studier av andra högskolor och yrkeshögskolor. Vissa uppgifter ger vid handen att upp till 49 procent av universitetsundervisningen kunde ske vid yrkeshögskolor.

Professorerna och forskarna gillar tanke om samarbete, men anser att undervisning vid universitet inte kan outsourcas till yrkeshögskolor. De befarar att ekonomiska skäl kan bidra till att un-

dervisning anskaffas till så billigt pris som möjligt.

– Uppstår det en kedja av underleverantörer, där en del av högskolor specialiserar sig på att producera studiehelheter för examina på lägre nivå så billigt som möjligt?

Hur säkerställs kvalitetskontrollen, frågar Petri Koikkalainen, ordförande för Forskarförbundet.

beställa kalendern digitalt.

– Rätt tänkt av OAJ, säger Christer Holmlund, ordförande för FSL. Han säger att också inom FSL tas frågan till diskussion. Någon ändring är inte aktuell i år.

Diskussionerna, som förs i styrelsen och fullmäktige, äger rum i år och eventuella ändringar träder i kraft från nästa år.

Christer Holmlund Förbundsordförande

Rektorn – spindeln i ett komplext nät Skolan är i ständig utveckling och just nu blåser förändringsvindarna hårt. LP 2016 står för en förnyad syn på eleven, lärandet och lärmiljöerna. Lärarrollen omformuleras.

Samtidigt digitaliseras undervisningen på alla stadier och rektorn ska tillgodose nya behov och hänga med i projektsvängarna. Då allt fler barn och ungdomar också mår psykiskt dåligt växer lärarna och rektorernas ansvar.

Det pedagogiska ledarskapet sätts verkligen på prov nu.

De preliminära resultaten av en undersökning gjord av OAJ och Finlands rektorer (SURE-FIRE), där även FSL-anslutna rektorer deltagit, vittnar om en krass ökning av arbetsbelastningen. Det finns sannerligen orsak att se närmare på de här siffrorna när de publicerats i sin helhet.

Uppgift efter uppgift öses över rektorn. Undersökningar och uppföljningar haglar in i e-postlådan och tidtabellen är tight. Lärarnas samplanering läggs på årsbasis, rektorn ska planera och följa upp. Hen förväntas se till enhetens bästa och samtidigt planera och följa upp den enskilda lärarens vardag.

Rektorn är spindeln i ett komplext nät. Fastigheten hyrs vanligen av en instans, maten köps av en annan och städtjänsterna av en tredje. Det otroliga är att rektorn förväntas lägga hela detta pussel, utan att själv egentligen kunna plocka med bitarna.

Det är uppenbart att varje kommun nu behöver se över ledarskapet i skolorna. Ett delat ledarskap som domineras av flexibilitet tjänar bäst de behov som dagens skola har. Det är väl helt klart att rektorn ska leda men frågan är om hen måste göra allt själv?

Det är uppenbart att varje kommun nu behöver se över ledarskapet i skolorna. Ett delat ledarskap som domineras av flexibilitet tjänar bäst de behov som dagens skola har. Det är väl helt klart att rektorn ska leda men frågan är om hen måste göra allt själv?

c-e rusk

Tiden ute för papperskalendrar?

Allt fler har tagit i bruk elektroniska kalendrar och lärarfacket OAJ har beslutat att den traditionella lärarkalendern i fickformat hädanefter måste beställas separat. Hittills har kalendern, som utgör en avgiftsfri medlemsförmån, sänts hem till medlemmarna.

Medlemmarna kan framgent

ordförord

FSL producerar en svenskspråkig lärarkalender, som postas till medlemmarna. Den tryckta kalendern har redan i ett par års tid kunnat avbeställas, men nu dryftas alltså en lösning som innebär att kalendern uttryckligen måste beställas. c-e rusk

Kvalitativt gott ledarskap är grunden för en bra skola.

Det är grunden för en välmående organisation där varje lärare ges utrymme att växa och får det stöd som behövs för att klara av skolvardagen. Lärare som levererar ser barnets och ungdomens behov och har energi till handledning för livslångt lärande. Rätt dimensionerat ledarskap skapar större möjligheter att se resursbehov och tillgodose verkliga behov.

Nu är all orsak att kommunerna se och reagera på rektorernas förändrade arbetsbild och så fort som möjligt anpassa ledarskapet till vår förnyade skola.

4

23.3.2017 • Nr 6

debatt

Häpnadsväckande okunskap om skola på svenska och finska Den polemik som nyligen fördes i Vasa (Ja till tvåspråkighet, nej till skola med två språk. Läraren 5/2017) mellan prof. Fritjof Sahlström och minister Christoffer Taxell blottar, när det gäller Sahlström, en häpnadsväckande okunskap om den historiska bakgrunden till att det överhuvud finns svenska skolor i detta land.

Den skolautonomi, som med stöd i grundlag, språklag och en svensk avdelning vid Skolstyrelsen skapades på 1920-talet, är nämligen just ett resultat av den utveckling skolor med svenska och finska som parallella språk under tiden ca 1880-talet till 1910-talet, hotade leda till: försvinnandet av svenskan. ”Tvåspråkig” skola är ingen ny uppfinning.

Reformationen och den lutherska ideologin gav modersmålet status av skolspråk.

Medvetenheten om finskan och svenskan som särdrag manifesterades av Mikael Agricola i företalet till Nya testamentet på finska 1548. Åbo stads församling delades på språklig grund 1569 och separationsstrategin fortgick genom de följande tre seklerna. En ständig källa till oro för domkapitlen i kustbygderna under 1600- och 1700-talet, var prästernas praktiska språkkunskap, gudstjänsterna hölls på flera håll turvis varannan söndag. Skolan följde kyrkan, därav den språkliga autonomin. Seminariet i Jyväskylä 1863 var av praktiska skäl först tvåspråkigt, med kvinnliga elever från borgerliga svensktalande hem, manliga från helt finsk allmogemiljö. Trots Cygnaeus försök till sammanjämkning mötte svenskan motstånd. När seminarierna i Ekenäs och Nykarleby kom till 1871 och 1873 var grunden till skolan som språkpolitiskt instrument murad.

Med industrialiseringen och urbanise-

ringen av de övervägande svenska kustbygderna från och med 1880-talet fick frågan om skilda skolor en ekonomisk dimension. Systemet kostade, man prövade på flera håll att ha klasser med båda språken parallellt undervisade av samma lärare. De finska eleverna var ännu i minoritet och assimilerades. Språkmiljön omkring var svensk, varför något hot mot svenskan inte förelåg.

Några exempel. Borgå Ångsåg i Hammars drev från 1882 en tvåspråkig skola med växelvis undervisning på svenska och finska av samma lärare. År 1916 hade skolan 37 finska och 10 svenska elever. Då hade redan en medveten försvenskning inletts i fabrikens regi.

Lantbruksrådet John Bergbom på Hertonäs gård grundade en ”samfolkskola” 1882 med en lärare som undervisade på svenska och finska, antalet barn var ca 40. Dagboken fördes på båda språken. År 1914 anställdes en biträdande lärare, för de finska barnen, skolan delades i två ”avdelningar” tills Helsinge landskommun 1929 byggde en finsk skola.

En ”ren och fast språkgräns måste uppstå” deklarerade chefsideologerna till tanken på Svenska Finlands Folkting redan kring 1910. Strategin befästes i tingets Magna carta 1921: ”Den svenska nationaliteten i Finland”. Då konstaterades att ca 1/3 av svenskarna redan bodde i städer, vilket ansågs försvaga språket. I Helsingfors stad de-

lades den gemensamma svensk-finska församlingen 1906 i tre svenska och tre finska, språkförhållandena var då 47 000 finnar och 39 000 svenskar. På Frälsningsarméns barnhem i Bocksbacka valde föreståndarinnan på 1920-talet systematiskt finsk skola för de svenska barnen och svensk för de finska, med motiveringen att ”tvåspråkigheten är det enda kapital barnhemmet kan ge dem”.

Och visst fick ungdomarna alltid genast tjänst – på varuhuset Stockmann. Under efterkrigstidens knappa stjärna kunde svenska och finska folkskolor dela på både festsal och slöjdsal med den finska föreståndaren som slöjdlärare.

Under 1970-talet blev barnen från hem med två språk en markant ökande del av den svenska skolmiljön i Helsingfors. Folktinget förde kampanj för val av svensk skola. Lärarna, från den nya fakulteten i Vasa, hade – lika litet som flera hem – pedagogisk beredskap för elever med svag svenska. Maj-Britt Grönholm startade projektet ”En kvart om dagen”. Folktingets propaganda blev ett tveeggat svärd – den svenska skolan fick väl inte bli en språkskola? Sedan 1980-talet har idén om undervisning på två modersmål alltmera kannstöpts. I dag kommer ca 61 procent av eleverna i Helsingforsregionen från hem där båda språken talas, 3 procent från hem där enbart finska talas och 7 procent från hem med andra språk (enl. Gunilla Holm i SFV Magasinet 3/2016).

Detta duger dock inte för nedmontering av en skolstrategi som fungerat i hundra år, men kan väl användas som ekonomiskt argument för ”samfolkskola”.

Sedan 1910-talet har förfinskningen genom assimilation varit både statistiskt och regionalt påvisbar. En central del av Svenska folkpartiets politik baseras på hotbilder.

I sin avhandling om språkbevarande och språkbyte i en släkt i Helsinge-Vanda har Marika Tandefelt (1988) med internationella exempel och referenser, övertygande visat att tvåspråkighet hos individer utan stöd i levande tvåspråkighet i samhället endast är ett övergångsstadium. Det språk som på flera nivåer har högre status slår ut det svagare.

Det gäller bl.a. den dialektala svenskan: språkutvecklingen stannar upp och lågstatus inträder. Så har det gått i mellersta Nyland, för närvarande är östra Nyland redan ett gränsfall. Den ökande finska dominansen slår ut den lokala svenskan och beredskapen att hantera språket blir allt svagare. Det är knappast en tillfällighet att studerandena i t.ex. Lovisa i studentskrivningarna har svaga resultat i modersmålet. Det gäller över huvud finlandssvenskan i kommunikation, t.ex. i massmedierna. Skall språkfrågan omvärderas bör förstärkning av svenskan i svenska skolor ges högsta prioritet.

Ett ”experiment” av det slag, som nu tycks föresväva Sahlström måste mot den historiska bakgrunden förkastas. ”Tvåspråkiga försök” blir säkert fräscha nyheter för en statushungrande pedagogik. Nu är dock fakulteten i Vasa inte bara en doktorandfabrik utan i högsta grad ett språkpolitiskt instrument i Svenska folkpartiets särskilda hägn. Som strategi för minoritetsspråket svenska som – på alla nivåer, i alla miljöer – i Finland, har lägre status än finskan blir praxis med skola på två språk förödande. bo lönnqvist Professor emeritus, som fördjupat sig i minoritets-, etnicitets-och identitetsproblematik i 50 år, på 1990-talet bl.a. kring det utdöende tyska språket i Rumänien

Vilket stöd får flerspråkiga elever?

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) vill syna vilket stöd flerspråkiga elever i årskurs 1−6 får för sin språkliga utveckling i svenskspråkiga skolor. Elevernas hemspråksbakgrund blir allt brokigare. Samtidigt är också möjligheterna att använda svenska utanför skolan och hemmet begränsade på många orter. Alltså är det angeläget att syna den språkliga bakgrunden och verkligheten.

Enligt de senaste uppgifter-

na om hemspråksbakgrunden i åk 1–6 har 40 procent av eleverna i svenskspråkiga skolor både svenska och finska som hemspråk. Dessutom har fyra procent finska som enda hemspråk och 5 procent även något annat språk som hemspråk förutom svenska och finska. Sammantaget utgör de elever som inte är enspråkigt svenska hälften av alla elever i de svenska skolorna.

Projektledare Chris Silverström planerar den kommande

utvärderingen tillsammans med en arbetsgrupp.

NCU ser det som särskilt viktigt att utvärdera i vilken mån lärarna tillämpar principerna för språkinriktad undervisning i praktiken.

– Är språklig medvetenhet över huvud taget en del av skolornas verksamhetskultur, frågar Chris Silverström.

Tanken är också att få en uppfattning t.ex. om hur två- och flerspråkiga elevers behov be-

möts i den svenska skolan och hur lärare uppfattar att de lyckas då de undervisar dessa elever.

Enkäten, som genomförs år 2017–2018, riktar sig till klasslärare, elever, föräldrar, rektorer och bildningschefer. c-e rusk

 Chris Silverström. arkivfoto: tom ahlfors

23.3.2017 • Nr 6

Tiden räcker inte till i Sverige

5

– Systemet är inte fullständigt, men vi är på rätt väg efter 20 års slit.

Ombudsman Robban Nilsson från Lärarförbundet medger att lärarnas löne- och arbetstidssystem i Sverige dras med skavanker, men trots det är han övertygad om att inriktningen är den rätta.

Nilsson medverkade på FSL:s förtroendemannakurs i mitten av mars. Systemet i Sverige väcker intresse, inte minst eftersom vi i Finland diskuterar försök med årsarbetstid. Nilssons föreläsning präglades av en kontinuerlig dialog, eftersom förtroendemännen ställde många kompletterande frågor.

Lärarna i Sverige hade ett snarlikt lönesystem som i Finland fram till 1997, då de statliga lönetarifferna skrotades till förmån för en fri och individuell lönesättning. Samtidigt skrotades också de gamla arbetstiderna, som baserades på en undervisningsskyldighet per vecka. I stället övergick lärarna till en årsarbetstid. Årsarbetstiden omfattar 1 767 h, varav 1 360 h är reglerad tid. Arbetsgivaren bestämmer om hur den reglerade tiden används.

– Resten, knappt 400 h per år, används till för- och efterarbete, elev- och föräldrakontakter och i viss mån också kompetensutveckling på egen hand, sade Nilsson.

Robban Nilsson är grundskollärare till professionen och han jobbade som lärare före skiftet.

– Att bli äldre var tidigare var det enda sättet att få sin lön höjd, sade Nilsson torrt.

Det behöver inte sägas att systemskiftet var dramatiskt och i början fanns i avtalen inbyggda miniminivåer för bl.a. ingångslöner. Så icke längre, utan idag är lönesättningen helt fri. Det finns

– Att bli äldre var tidigare var det enda sättet att få sin lön höjd. Idag kan lärare höja sin lön genom att byta jobb, vilket också sker, säger ombudsman Robban Nilsson från Lärarförbundet i Sverige.

– KT har fört ut budskapet om att lärarna tackade nej till löneförhöjningar om 3–6 procent. Det stämmer inte, säger OAJ:s förhandlingschef Pekka Pankkonen.

inga minimini- och maximinivåer för lönen och systemet känner inte till åldersbundna tillägg.

– Idag kan lärare höja sin lön genom att byta jobb, vilket också sker, säger Robban Nilsson. Fackförbunden Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund LR uppmuntrar sina medlemmar att byta jobb och höja sina löner.

Lärarnas löneutveckling har varit skäligen god i Sverige under de senaste åren. Men det har inte så mycket att göra med systemets

förträfflighet, utan orsaken finns snarare i en omfattade lärarbrist.

En brist, som dessutom förvärras.

Många lärare nalkas pensionsåldern, samtidigt som antalet nyanlända elever är stort.

– Vi talar om en brist på 60 000 behöriga lärare om några år, sade Robban Nilsson.

Situationen i Sverige skiljer sig på många punkter från Finland.

Ett särdrag är att löneskillnaderna mellan olika lärarkategorier är avsevärt mindre i Sverige än i Fin-

land.

Och eftersom marknaden avgör kan t.ex. en förskollärare förhandla sig till en lön som kan överstiga en gymnasielärares. Så skedde t.ex. i Stockholm för några år sedan. Efterfrågan på behöriga förskollärare var så pass stor att lönerna trissades upp.

Lärarnas arbetsbelastning utgör ett gissel i Finland, men problemen är de samma i Sverige.

– Tiden vill inte räcka till för alla uppgifter, bekräftade Robban

Nilsson.

Diskussionen var alltså livlig och frågorna var många och dessutom skeptiska.

Vi låter Mats Nyblom, högstadielärare och förtroendeman i Vasa, stå för en sammanfattning.

– Jag är rätt nöjd med det nuvarande systemet i Finland. Jag tycker om flexibiliteten och friheten som vi finländska lärare har, sade Mats Nyblom.

frågar kommunarbetsgivarna.

Försöket skulle ha gällt ca 500 grundskollärare i de ovan nämnda städerna.

– Vi anser att eventuella försök måste vara synnerligen grundligt genomtänka. Försöken syftar ju uttryckligen att få fram hållbar information, som kan utnyttjas då man utvecklar lärarnas arbetstidsmodeller, säger Pankkonen.

Arbetstiderna och lönerna hör förstås ihop. Parterna dryftade också vad en övergång från dagens system till årsarbetstid kan innebära för lönerna. Årsarbetstiden kunde alltså bli 1 520 h och lönen skulle uträknas på basis av de enskilda lärarnas löner samt ett antagande om tre övertimmar.

Diskussioner om arbetstider-

na har förts i flera decennier inom OAJ, vilket FSL-veteranen Christer Jakobsson, huvudförtroendeman i Sibbo, väl känner till.

Han frågade om liknande försök inte borde ha ägt rum långt tidigare.

– Så här i efterskott blir svaret ett ja. Vi har orsak att se oss själva i spegeln, sade Pekka Pankkonen.

Vad händer nu? Pankkonen säger att KT har bollen. Det mest realistiska alternativet är att förhandlingarna om försök återupptas så småningom, så att man tar sikte på en start hösten 2018.

– Loppet är kört för i år. Tiden är för knapp med tanke på att försök kunde inledas i höst, säger Pankkonen.

text och foto: c-e rusk

Oenigt om förberedelsetid Försöket med årsarbetstid i skolor i Vasa, Jyväskylä och Vanda kommer inte i gång i höst.

Förhandlingarna om ett försöksavtal strandade och parterna, alltså lärarfacket OAJ och Kommunarbetsgivarna KT, beskyller varandra för avtalskraschen.

– KT har fört ut budskapet om att lärarna tackade nej till löneförhöjningar om 3–6 procent. Det stämmer inte, säger Pekka Pankkonen, förhandlingschef vid OAJ. Pankkonen benade ut problematiken på en kurs för svenskspråkiga förtroendemän, som ordnades av FSL, OAJ och förhandlingsorganisationen FOSU i mitten av mars.

Beskyllningarna haglar allt-

så och bägge parterna är besvikna. Redan för ett år sedan fördes förhandlingar om ett försök med årsarbetstid, men tiden tog slut med tanke på en start hösten 2016.

Snart nog kom förhandlingarna åter i gång och snart utkristalliserades tanken om ett begränsat försök i Vasa, Jyväskylä och Vanda.

Utgångspunkten var att lärarna som medverkar i försöket övergår från dagens arbetstids- och löne-

modell, som i huvudsak bygger på en undervisningsskyldighet per vecka samt samplanering, till en årsarbetstid om 1 520 h. Här handlar det om en norm, som speglar den årliga arbetstiden inom den kommunala sektorn.

Pankkonen, som ledde förhandlingarna för OAJ:s del, presenterade olika element, som var till diskussion i samband med försöket.

Det största stridsäpplet gällde fördelningen mellan undervisning och förberedelsetid.

OAJ:s syn är självfallet att undervisning av god kvalitet förutsätter tillräckligt med tid för förberedelser, medan arbetsgivarna vill få ut så mycket undervisning som möjligt. Kvantiteten är alltså viktigare än kvaliteten, om man

c-e rusk

6

23.3.2017 • Nr 6

 Professor Michaela Pörn på FPV vid ÅA i Vasa ser gärna att ämneslärarstuderandena skriver avhandlingar med didaktiskt innehåll. foto: tom ahlfors

Didaktiken betonas för ämneslärare Det finns olika sätt att nå ämneslärarbehörighet genom studier i pedagogik vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo akademi i Vasa.

Det går att idka studier efter en magisterexamen eller att från början av sina grundstudier välja den utbildningslinje som leder till ämneslärarbehörighet. Dessutom finns möjlighet till dubbelbehörighet för klasslärare, vilket betyder att studerande under sina klasslärarstudier också får behörighet för åk 7–9 i något ämne.

Det klassiska sättet har tidigare varit att den studerande läser 20 sp teoretiska grundstudier i pedagogik på distans under sitt första studieår och studier i sitt ämne/sina ämnen

i fyra år. De studerande läser därmed inte pedagogik på nytt förrän sitt sista studieår då de kommer till Vasa för att avlägga de pedagogiska studierna för ämneslärare.

– Det här har inte varit bra eftersom pedagogiken då blivit helt avlägsen och de studerande har fått en kulturchock då de kommit till Vasa, säger professor i finska språkets didaktik Michaela Pörn, som är ordförande för ledningsgruppen för ämneslärarutbildningen vid ÅA. Lärarens arbete och klassrumspraktiken har då känts som något helt nytt för de studerande.

En nyhet för dem som valt och antagits till Utbildningslinjen för ämneslärare vid Åbo akademi är nu att de 60 studiepoängen pedagogik som krävs implementeras i studierna redan från början. Detta för att de studerande skall få en läraridentitet från studiedag nr ett,

säger Pörn.

– För dem som från början vet att de vill bli lärare har vi numera en rekommenderad studiegång där pedagogiken finns med varje år i lämpliga doser och i vilken ingår en praktikperiod varje år.

Detta sker så att 10 sp läses under det första året, jämte ett praktikinslag, utan egen undervisning dock. Under det andra studieårets första termin kommer den studerande till Vasa för sin första praktikperiod vid Vasa övningsskola, som tar 3 veckor i anspråk.

Det tredje studieårets pedagogik handlar om specialpedagogik och fältpraktik, som utförs i valfri skola. Återstoden av pedagogiken läses under en senare termin i Vasa.

De 60 sp pedagogik är således en del av ämneslärarnas magisterexamen, som biämne eller andra biämne.

En nyhet sedan i fjol är möjlig-

Också i Helsingfors Också Helsingfors universitet erbjuder nu ämneslärarstudier på svenska. Studierna omfattar 60 studiepoäng i pedagogik och ger behörighet för läraruppgifter inom den grundläggande utbildningen och gymnasiet.

Till utbildningen antas också sökande som redan har avlagt magisterexamen, men som saknar lärarbehörighet. För examensstuderande består studierna av grundstudier 25 studiepoäng och

ämnesstudier 35 studiepoäng.

Det finns alltså två antagningsgrupper: en för examensstuderande vid Helsinginfors universitet vid bio- och miljövetenskapliga, humanistiska, matematisk-naturvetenskapliga, teologiska, beteendevetenskapliga och statsvetenskapliga fakulteten som har ämneslärarinriktningen som alternativ i sin utbildning samt en grupp för sökande som redan har avlagt magisterexamen.

Till den första gruppen väljs

sammanlagt 15 studerande; 6 inom språkämnen, 6 inom naturvetenskaper och 3 inom humaniora.

Fördelningen är densamma i den andra gruppen. Helsingfors universitet kallar utbildningen tvåspråkig, men nästan all undervisning sägs dock meddelas på svenska, med undantag av en kurs. Detta betyder enligt HU att minst 55 av 60 studiepoäng i pedagogik kan avläggas på svenska, enligt universitetets pressmaterial.

Få ämneslärarstuderande kommer förmodligen att vilja välja bort ett undervisningsämne till förmån för utökat antal sp i pedagogik.

MICHAELA PÖRN Professor, FPV, ÅA i Vasa

heten att skriva en didaktiskt inriktad pro gradu-avhandling för dem som blir ämneslärare.

– Faktum är att många ämneslärarstuderande skriver en teoretisk pro gradu som är långt från lärarverkligheten, säger Pörn.

För detta ändamål har ett handledarsamarbete utvecklats mellan Åbo och Vasa. Ämneslärarstuderande får emellertid inte en tillräcklig mängd pedagogik, tycker Michaela Pörn.

– Integreringen av pedagogik i den rekommenderade studiegången är definitivt ett steg i rätt riktning för att stärka läraridentiteten hos studerandena.

Bekant är ju att FPV jobbar för dubbel behörighet. Detta betyder att klasslärare blir behöriga i något ämne för åk 7–9, men också att ämneslärare blir behöriga klasslärare.

– Om en ämneslärarstuderande väljer att också bli behörig klass-

lärare inom sin magisterexamen på 300 sp, behöver hon eller han eventuellt välja bort ett ämne, berättar Pörn.

Undervisnings- och kulturministeriet vill att ÅA utbildar ett visst antal personer med dubbel behörighet, men professor Michaela Pörn tror att det kan bli svårt att uppfylla villkoren.

Få ämneslärarstuderande kommer förmodligen att vilja välja bort ett undervisningsämne till förmån för utökat antal sp i pedagogik.

De som tills vidare har visat intresse för detta är de som läser sig till ämneslärare i historia och samhällslära. Detta av den enkla orsaken att det för tillfället finns ett överutbud av dessa lärare.

Ett gravt underskott återfinns emellertid bland lärarna i matematik och naturvetenskaper.

Belysande är att ministeriets mål för akademins utbildning av ämneslärare årligen är 38 stycken inom humaniora och 30 stycken inom matematik och naturvetenskaper. Detta år torde endast en handfull ur den senare gruppen utexamineras.

Bristen är nationell och kommer att kräva åtgärder, enligt Michaela Pörn. Bland annat satsas nu statliga medel på att göra matematik och övriga naturvetenskaper intressanta för barn i de yngre skolåren. På detta sätt hoppas man kunna råda bot på bristen på lärare inom dessa ämnen i framtiden. tom ahlfors

7

23.3.2017 • Nr 6

Splittrad klasslärarvardag:

Belastningen ökar stadigt – Undervisning är bara en del av jobbet. De övriga arbetsuppgifterna blir allt fler och mera tidskrävande.

Klassläraren Pia Pujol i Helsingfors säger att Kunta10-undersökningens resultat om arbetsbördan för olika kommunala grupper stämmer rätt väl överens med verkligheten.

Klasslärarna ligger nämligen i botten. Hela 53 procent av klasslärarna säger att arbetsbördan överstiger smärtgränsen.

Vi träffas en fredag eftermiddag. Pia Pujol, som jobbar som klasslärare i Brändö lågstadieskola i Helsingfors, tar sikte på veckoslutet.

Skolan har 120 elever och här jobbar sju klasslärare, av vilka en fungerar som rektor.

Pia Pujol är ingen duvunge, utan hon har hunnit jobba ca 25 år. Huvudsakligen just i Brändö ls. Hon har alltså perspektiv på klasslärarnas vardag och arbetsbörda.

Suckar och stöder – Arbetsbördan återkommer ofta i diskussionerna i lärarrummet.

Inte för att just Brändö och Helsingfors är särskilt utsatta i detta avseende, men för att vi har en öppen atmosfär här. Vi suckar, stönar och klagar och stöder varandra, säger Pia Pujol.

Kunta10-undersökningen är en longitudinell och vederhäftig studie, som speglar arbetsomständigheterna i sex tätorter jämte deras grannkommuner. Helsingfors är självfallet med i undersökningen och staden ligger faktiskt över genomsnittet, när man frågar personalen om hur de upplever sin vardag.

– Klasslärarjobbet har ändrats i många avseenden sedan jag började jobba, fastslår Pia Pujol.

För att backa upp de egna uppfattningarna tog hon upp frågan på ett lärarmöte i Brändö ls och det visade sig att kollegiets syn på saken är mer eller mindre samstämmig.

En central orsak till att klasslärarna upplever att arbetsbördan har ökat kraftigt utgör den nya läroplanen.

– Ifjol gav processen jättemycket extra arbete. Vi fördjupade oss i det nya läroplanstänkandet på detaljnivå och på veckomötena diskuterade vi läroplanen.

– Och för att föra en grundlig diskussion krävdes förstås att vi verkligen hade läst läroplansgrun-

derna, säger Pia Pujol.

Bedömningen besvärlig Förra läsåret präglades alltså av förberedelser, medan den nya läroplanen har sjösatts detta läsår.

Också detta leder till merarbete.

– Vi har diskuterat bl.a. bedömningen väldigt mycket. Vi har diskuterat mål och kriterier och begrundat hur vi ska klara av de nya normerna i varje ämne och för varje elev. Jag tror att det är orealistiskt att tro att allting kan förverkligas på det sätt som anges i läroplansgrunderna, säger Pia Pujol, som alltså är rätt erfaren.

Mål och verklighet möts inte alla gånger.

– Resultatet är otillräcklighet.

Som lärare har man ständigt känslan av att inte räcka till!

Det nya läroplanstänkandet har också fört med sig krav om nya arbetssätt för lärarna. Pia Pujol medger att hon är frustrerad.

– Gamla och beprövade metoder duger plötsligt inte, utan nu ska lärarna förväntas jobba på nytt sätt. Samtidigt som fortbildningen haltar och redskap saknas, säger Pia Pujol.

Väggar stör IKT Då halkar vi självfallet in på digitaliseringen av undervisningen.

Pujol säger att skolan i Brändö är rätt välutrustad i fråga om utrustning. Skolan förfogar över 30 pc:n och 30 tablettdatorer.

– Men utrustningen ska också helst fungera. I mitt klassrum är väggarna så tjocka att nätet inte alla gånger fungerar. Där är du sedan med 21 skrikande elever, som klagar över ingenting fungerar.

Lärarna förväntas också ha vissa insikter i underhållet av datorer, eftersom IKT-stödet haltar.

– Vi får besök av vår stödperson högst en gång per vecka, så ofta sköter vi servicen själva, säger Pia Pujol.

Vi diskuterar läroplansreformen ytterligare en stund. Dock handlar det om en process, som till all lycka återkommer rätt sällan och förorsakar då mer arbete.

Individen först Sedan tar vi oss an en annan fråga, som egentligen är bra mycket större. Då talar vi om ett samhälleligt fenomen, som återspeglas också i skolan. Gemenskap har trängts undan till förmån för en allt starkare individcentrerad kultur.

– Det här ses allt mera. I varje grupp finns åtminstone en elev, som kräver alldeles särskild uppmärksamhet. Eller i själva ver-

ket behövs ju specialarrangemang idag för mer eller mindre varje elev. Ibland det känns det som om vi lärare har ett för stort ansvar för fostran, säger Pia Pujol.

Dokumentationen är sedan ett helt eget kapitel, som slukar allt mera tid.

– Enkäter, förfrågningar av olika slag, rapporter, blanketter och annat. Rapporteringen har överlag ökat mycket. För 20 år sedan var ingen intresserad av mina lektionsplaner, men idag förväntas jag rapportera om dem, utbrister Pia Pujol.

Dokumentation hör också ihop med möten. Då kommer Pia in på svagheten i ett litet kollegium.

– En skola förväntas idag ha en mängd olika team. I en stor skola kan teamarbetet fördelas på många, men vi är bara sju. Det betyder att var och en av oss sitter i flera team.

Usken inget ok Arbetsbördan har ökat, medan arbetstidssystemet förblir det samma. Tror du att en övergång till årsarbetstid skulle leda till mindre arbetsbelastning? Allt ryms ju inte in i usken och samplaneringen.

– Nja, jag är tvehågsen till en reform. I princip är systemet med undervisningsskyldighet ok, så själva undervisningen är inte roten till det onda. Men sedan kommer de övriga uppgifterna, som ständigt verkar öka i omfång. Jag är osäker om arbetstidsreform skulle lösa problemen, säger Pia Pujol.

Hon hänvisar också till diskussioner med bl.a. danska kollegor i nordiska sammanhang.

– Danskarnas råd var entydigt: släpp inte usken!

Vi har diskuterat fenomen, som har ökat arbetsbördan. Klasslärarnas arbete har obestridligen ändrats, men det vore fel att se Pia Pujol som en gnällare. För det stämmer inte.

Tvärtom säger hon att hon inte har ångrat sitt yrkesval.

– Det här är ju ett underbart jobb. Det är väldigt sällan som jag inte tycker att det är roligt att fara till jobbet. Här händer ju ständigt saker och visst känns det bra, när man märker att undervisningen bär frukt. Dessutom har finländska lärare en stor frihet att jobba inom givna ramar. Det känns också bra, säger Pia. – Och ibland får man åka slalom och gå på teater på arbetstid, tillägger hon med ett leende.

Skulle du rekommendera klasslärarbanan till andra?

– Javisst! text och foto: c-e rusk

 Pia Pujol trivs med klasslärarjobbet, men arbetsmängden inger bekymmer.

I princip är systemet med undervisningsskyldighet ok, så själva undervisningen är inte roten till det onda. Men sedan kommer de övriga uppgifterna, som ständigt verkar öka i omfång.

PIA PUJOL Klasslärare

8

23.3.2017 • Nr 6

Livsåskådning för alla bot mot onödig indelning Med regelbundna intervaller höjs röster för en konfessionslös religionsundervisning i Finland. En förespråkare är ämnesläraren Monia Lindholm.

– Jag vill ha en inkluderande undervisning – inte en exkluderande, säger hon.

Religionsundervisningen i Sverige har i flera års tid varit konfessionslös. Det vill säga att eleverna inte indelas i olika grupper utgående från konfession och religionstillhörighet. Undervisningen är neutralare än i Finland och fokus ligger mera på allmänbildning och förståelse mellan olika kulturer.

– Jag skulle vilja att vi i Finland också går in för konfessionslös religionsundervisning. En orsak är att vi då inte skulle vara tvungna att dela in eleverna i olika grupper. I skolor med många elever med olik religionstillhörighet blir det här ett praktiskt problem och det är en utmaning att få ihop ett schema.

– Men den största orsaken till min åsikt är att jag anser vi bör ha en inkluderande undervisning – inte en exkluderande. Det har vi nu, säger Monia Lindholm.

Fokus på allmänbildning Lindholm är behörig religionslärare och har tidigare undervisat i ämnet i över tio år i både årskurs 1–6 samt årskurs 7–9. Numera har hon ett lektorat i historia och samhällslära vid Topeliusgymnasiet i Nykarleby.

– Eftersom religionsundervisningen i Finland enligt läroplanen inte får handla om religionsutövning tycker jag det är onödigt att eleverna ska delas in enligt konfession. Men trots att undervisningen ska vara neutral måste vi ändå göra det. Det är onödigt och resurskrävande, säger hon.

Orsaken till indelningen är att den lutherska läroplanen skiljer sig från den ortodoxa, judiska och så vidare.

– Berättelser plockas in från den egna religionen och därav indelningen. Men jag anser att man lika bra kunde plocka exempel från andra religioner och jämföra. Fokus borde, som i Sverige, ligga på allmänbildning och förståelse för andra och mellan kulturer, menar hon.

Lindholm har också behörig-

 Religion som ämne är mycket viktigt. Men är det dags att övergå till konfessionslös undervisning i ämnet? Det anser Monia Lindholm, behörig religionslärare, som nu arbetar som historielärare i Nykarleby. foto: christoffer thomasfolk

som måste ändras.

Känsligt ämne

Jag tycker att alla elever i Finland kunde ha livsåskådning. Det är inte mycket i stoffet som måste ändras.

MONIA LINDHOLM

het i livsåskådning och enligt henne påminner det ämnet rätt långt om konfessionslös undervisning.

– Fler elever i Finland kunde ha livsåskådning. I årskurs 7 är 8090 procent av stoffet i religion det samma som i livsåskådning. I årskurs 8 heter en del kristendomens historia medan det i livsåskådning heter europeisk kulturhistoria. Religionsundervisningen på årskurs 9 är cirka 80 procent samma som samhällslära och har mer fokus på etik, säger hon.

Och fortsätter: – Jag ser det så här: Varför ska jag först prata om buddhism i religion, byta klass och sen ha livsåskådning och fortsätta prata om buddhism. Jag tycker att alla elever i Finland kunde ha livsåskådning. Det är inte mycket i stoffet

Konfessionslös religionsundervisning debatteras med jämna mellanrum. Och debatten är ofta hätsk och blir snabbt inflammerad. Trots det anser Lindholm att det är viktigt att det förs en diskussion.

– Det är inte tabu att diskutera frågan, men det blir alltid en livlig debatt, vilket är positivt. För religion är personligt för varje individ och därför är det känsligt. Ämnet väcker känslor, som till exempel debatten om det är okej att sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer” på skolavslutningarna.

Godkänner du att psalmen sjungs?

– Jo, det gör jag! Absolut! En del psalmer hör till den finländska kulturen och ”Den blomstertid nu kommer” är en del av den. I Nykarleby förväntas eleverna kunna en psalm av Topelius eftersom det handlar om historia och kultur.

I detta fall lokal historia och kultur, eftersom Zachris Topelius var född i Nykarleby.

Inte skolans uppgift Hon återgår till ett resonemang om vad religionsundervisningen i Finland bör handla om. För det första har religion ett kulturbärande element, att eleverna ska få kunskap om till exempel religions-

historia för att förstå den finska kulturen. För det andra finns elementet religiös fostran samt vilka värderingar samhället anser att skolan ska föra vidare.

– Men trots att det finns element av religiös fostran får vi enligt läroplanen inte idka religionsutövning. Och jag anser att det inte är skolans uppgift att fostra eleverna kristet. Enligt mig är det föräldrarnas eller församlingens uppgift – inte skolans, säger hon.

Var ska gränsen dras? I dag är det aningen otydligt.

– Om jag och mina elever åker på ett studiebesök till kyrkan och deltar i en luthersk gudstjänst är det då ett studiebesök eller religionsutövning? Det finns mycket som är oklart. ”Den blomstertid nu kommer” kan diskuteras ur det här perspektivet. Är det finsk kultur eller religionsutövning – och det är bra att det diskuteras, säger Lindholm.

Trots att undervisningen i religion inte får handla om utövning av den lutherska läran händer det att så sker, enligt Lindholm.

Olika vinklingar – De finlandssvenska läromedlen har inslag av bibelberättelser och är läraren kristen och religiös är det naturligt att han eller hon fokuserar mera på bibelberättelsen i stället för själva budskapet.

En annan lärare som inte har en kristen bakgrund fokuserar mera

på det som är kulturbärande, etikbiten och budskapet – inte på själva berättelsen.

– I synnerhet klasslärare kan ställas inför svåra utmaningar. Om de inte brinner för ämnet religion fokuserar de för mycket på bokens innehåll som handlar mycket om berättelsen om Jesus och exempelvis kyrkoåret. Då ökar risken för att det handlar om religionsutövning, säger Lindholm.

Religion som ämne betraktar hon som mycket viktigt. Men det som bör diskuteras är vilka element som eleverna behöver ha för att kunna leva i Finland.

– Diskussionen bör starta utifrån de moraliska och kulturbärande momenten. Vad behöver eleven veta om religion för att fungera som medborgare i vårt land? Är det allmänbildning att veta hur en kristen gudstjänst fungerar eller är det mera logiskt att jämföra med andra religioner och på så sätt öka förståelsen för andra kulturer.

– Det anser jag är speciellt viktigt i dag. Andelen människor med annan religiös bakgrund träffas och där kommer religionsundervisningen in i bilden. Genom den kan vi öka förståelsen mellan olika religioner och förebygga fördomar, säger hon. christoffer thomasfolk

9

23.3.2017 • Nr 6

 Pia Mikander undersökte i sin doktorsavhandling hur bilden av en överlägsen västerländskhet förmedlas i dagens läromedel.

Kolonialismens våld osynliggörs i läromedlen Kolonialismens spår syns i finländska läromedel som används i våra skolor, kunde Pia Mikanders forskningsrön kort sammanfattas.

Hon har i sin doktorsavhandling undersökt finländska läromedel i historia, geografi och samhällslära som publicerats åren 2005–2010 på sex av de största finländska förlagen.

Totalt 76 böcker ingår i hennes material.

– Ursprungligen intresserade jag mig för vilken världsbild läromedlen förmedlade, om man indelade världen i ett vi och ett de. Senare blev jag intresserad av synen på västerlänningen och bilden av den västerländska människan som överlägsen andra människor.

Inte varför utan hur Mikander betonar att hon inte frågat förlagen eller författarna varför de publicerat eller skrivit på ett visst sätt.

– Jag har intresserat mig mera för hur än varför, säger Pia Mikander, då hon presenterar sin forskning på konferensen Läromedel i Svenskfinland – vad, vem och hur? som ägde rum i Helsingfors i början av mars.

Mikander presenterar några postkoloniala teoretiker. Exempelvis har britten och palestiniern Edward Said (1935–2003) – ”postkolonialismens anfader” – sagt att man i Europa beskriver Orienten som varande styrd av känslor och litet dumdristig. Detta gör också forskare som aldrig satt sin fot där.

– Det är en seg myt att den västerländska människan är överlägsen andra människor, och det är svårt att komma ifrån den. Det är en otroligt genomträngande idé.

Morfars bok I geografiboken Vår värld, ett finlandssvenskt läromedel från år 1967, beskrivs européernas flit och begåvning som en orsak till kontinentens ekonomiska framgång.

– Det här är ju en typiskt rasbiologisk förklaring till Europas framgång, säger Mikander, som också berättar att det var hennes morfar som skrev detta läromedel.

– Han skulle nog förlåta mig för

att jag lyfter upp hans bok i detta sammanhang. Han var ett barn av sin tid.

Det råkade sig dessutom så att följande år utkom det första läromedlet i Finland där man konstaterade att det inte existerar något som mänskliga raser.

Det var också på 1960-talet som FN konstaterade att det inte finns vetenskaplig evidens för att det finns mänskliga raser.

Osynliggjort våld I en del läromedel förekommer det som Pia Mikander kallar att osynliggöra kolonialt våld. I ett färskt läromedel i historia, Historian tuulet II, står det att ”Columbus fick ett strålande mottagande då han återvände till Europa. Han hade då med sig indianer, guldsmycken, växter och rentav papegojor.” I läromedlet Matkalippu historiaan 6 står det att ”spanjorerna fick förundra sig över indianer, som Columbus kallade de infödingar han hade med sig, papegojor och färggranna fjäderhuvudbonader.”

I dessa exempel räknas dessa människor, indianerna, som rövats bort från sitt hem upp i samma mening som smycken och växter. Inget våld syns överhuvudta-

get, påpekar Pia Mikander.

I boken Historia kertoo beskrivs samma händelse, men med andra ordval och därigenom förmedlas också en annan syn på vad som skett. I den texten sägs att Columbus medförde ”tillfångatagna människor”.

– Dessa ord ger ett nytt perspektiv på vad som hade hänt.

Ur läroplanen 2014 gör Mikander följande plock: ”Den grundläggande utbildningen ska stödja elevernas utveckling till humana människor som strävar efter sanning, godhet och skönhet samt rättvisa och fred.

I denna utveckling är motsättningar mellan strävan och rådande verklighet oundvikliga.”

Läroplanen 2014 betonar också att kulturell mångfald är en rikedom.

Pia Mikander tycker att texterna är utmärkta.

– Världen är inte bra som den är. Skolans uppgift är att få elever som skapar fred.

Hur syns detta i skolans dagliga arbete i praktiken?

– Slagen i olika krig kan inte längre presenteras strategiskt utan måste behandlas ur ett mänskligt perspektiv, säger hon. text och foto: tom ahlfors

Det är en seg myt att den västerländska människan är överlägsen andra människor, och det är svårt att komma ifrån den.

Det är en otroligt genomträngande idé.

Världen är inte bra som den är.

Skolans uppgift är att få elever som skapar fred.

10

23.3.2017 • Nr 6

kolumnen Tom ahlfors Redaktör på tidningen Läraren

In veritate För någon vecka sedan inkom ett brev i epostlådan.

Det var mitt fackförbund, Finlands journalistförbund, som utsände en medlemsenkät. ”Har en utomstående aktör försökt påverka dig på ett osakligt sätt? Hur ser praxisen ut på din redaktion – är den sådan att den minskar eller begränsar dina möjligheter att delge publiken information som du innehar?”

Viktiga, avgörande frågor för en journalist.

I de etiska journalistreglerna ingår stycken om detta. Där står bland annat följande: ”Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.

Avgöranden om innehållet i informationsförmedlingen ska fattas på journalistiska grunder. Denna beslutanderätt får inte under några omständigheter överlåtas till någon utanför redaktionen. Journalister har rätt och skyldighet att avvisa påtryckningar eller löften som syftar till att styra, förhindra eller begränsa informationsförmedlingen.”

I vissa avseenden påminner journalistens jobb om lärarens. Journalistik och exempelvis bedömning har många gemensamma drag. Också en lärare vill framför allt vara sanningen trogen då det gäller att sätta betyg.

En av lärarfackets och journalistfackets viktigaste uppgifter är att värna om sina medlemmars integritet och professionalitet.

För ett par år sedan drabbades matteläraren Mikael Jacobsson i Stockholm av grova påtryckningar när det gäller betygssättning. Han jobbade i en friskola, alltså en privat skola, och hade satt sitt betyg på en elev. Föräldrarna var emellertid missnöjda och krävde ändrat betyg hos rektorn, som gick föräldrarna till mötes och höjde betyget, efter att föräldrarna låtit en annan skola bedöma sitt barn. Ett möjligt tillvägagångssätt.

Mikael upplevde att rektorn ifrågasatte hans kompetens och hotade med att säga upp sig.

Efter att ha offentligt ifrågasatt föräldrainflytandet i friskolan hamnade Mikael i ytterligare konflikt med skolledningen och ombads lämna sin tjänst.

Som jag ser det, för att han ville hålla sig till sanningen.

– Jag gick upp ensam mot en friskola som ville behålla sina kunder genom att göra som föräldrarna vill, det här måste komma fram nu, säger han i en intervju för DN förra veckan.

Att en arbetstagares yrkeskunskap och lojalitet ifrågasätts av arbetsgivaren på ovan beskrivna sätt upplevs självfallet som rejält kränkande. En av lärarfackets och journalistfackets viktigaste uppgifter är att värna om sina medlemmars integritet och professionalitet.

Stockholm stävjar löneshopping Systemet med fri lönesättning haltar i Sverige. Stockholms stad förbjuder sina rektorer att bjuda över varandra när de ska anställa nya lärare, omtalar Lärarnas tidning på sin hemsida den 9 mars.

– Oerhört kortsiktigt. Det är som att försöka stoppa en vårflod med sina händer, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

Stockholm har tidigare haft en policy om att rektorerna inte bör lönekonkurrera med varandra när de anställer lärare som redan är anställda i staden. Om rektorerna ändå har velat höja lönen har de varit ålagda att först samråda med lönestrateger på utbildningsförvaltningen.

Men det har varit si och så med efterlevnaden till den policyn.

Konkurrens om behöriga lärare har lett till att systemet har läckt.

– Detta har lett till en väldig irritation bland de rektorer som har följt reglerna. Rektorerna tycker att de blir sittande med Svarte Petter när andra rektorer köper över lärare till sin skola, säger personalchef Astrid Gadman på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad.

Nu skärper Stockholms stad sina rutiner. Rektorerna stoppas från att bjuda över varandra. I det nya lönestrategiska dokument som ledningen för utbildningsförvaltningen har fastslagit står det att lönen inte får användas som

konkurrensmedel inom utbildningsförvaltningen.

Rektorerna gillar inte stadens nya policy. ”Helt galet”, anser föreningen Lärarförbundet Skolledare i Stockholm om stadens nya interna lönestopp för lärare.

– Rektor har det fulla ansvaret för sin skolas resultat och ekonomi och måste självklart ha ansvaret för lönesättningen också, säger Olle Pettersson, ordförande i Lärarförbundet Skolledare.

Rektorerna befarar att lönebeslutet innebär att duktiga lärare söker sig till kranskommunerna. c-e rusk

Spel ger stimulans Måttfullt spelande gör gott åt hjärnans utveckling, visar färsk forskning.

– Våra forskningsresultat är i linje med tidigare forskning: spel kan vara till gagn för vissa hjärnprocesser, säger forskaren Mona Moisala.

Hon deltar i forskningsprojektet Mind the Gap och framför vissa rön i sin doktorsavhandling, som framläggs till allmän granskning den 31 mars vid Helsingfors

universitet.

Spel utgör i dag en viktig del av underhållningsindustrin. Alltså finns det också en hel del forskning om hur spel påverkar oss.

– Det handlar ofta om krävande hjärngymnastik. Ju mera ungdomar spelar desto bättre klarar de av uppgifter, som ansluter sig till användning av arbetsminnet. Deras reaktionstider blir bättre och de förmår lättare byta sin fokusering från syn till hör-

sel och tvärtom, resonerar Mona Moisala.

Men hon levererar förstås en brasklapp. För mycket är alltid för mycket.

– Om aktiviteterna övergår till problemspelande har detta inga gynnsamma effekter. Spelandet tar tid från andra aktiviteter som är viktiga för hjärnans utveckling, såsom social interaktion, säger Moisala. c-e rusk

Tilltron till skolan på stadig grund Bra som den är! Varför ändra på någonting som fungerar? Så kan man sammanfatta finländarnas syn på grundskolan. Tilltron till kvaliteten i grundskolan är stark till den grad att sju av tio är beredda att underteckna påståendet om att den finländska grundskolan är världsbäst.

Näringslivets delegation EVA, som finansieras av det finländska näringslivet, har genomfört en enkät, som speglar inställningen till tjänsteproduktion i offentlig regi. Skolan ägnades ett särskilt intresse.

Tjänsteproduktionen drivs i huvudsak i kommunal regi i vårt land. Detta kommer delvis att ändras, då hälso- och landskapsreformen har genomdrivits. Åtminstone nu verkar det som om privata aktörer ges mera utrymme än tidigare.

Men outsourcandet av offentliga tjänster verkar inte ha folkets stöd. 74 procent av finländarna att frågan om vem som producerar tjänster inte är väsentlig. Kvaliteten är viktigare. 21 procent anser att en stor del av de offentliga tjänsterna borde skötas av privata aktörer i syfte att effektivera

Sannolikt utgör Pisa-framgångarna en förklaring till att finländarna hyser närmast en orubblig tilltro till grundskolan.

Uppgifterna om att nedskärningar av olika slag hotar jämlikheten och kvaliteten i skolan verkar inte ha gått hem hos medborgarna. tjänsteproduktionen. Endast 15 procent tror att det finns dött kött, som kan tas bort via konkurrensutsättning.

Om man ser till olika sektorer visar det sig att medborgarna anser att konkurrensutsättning bäst lämpar sig för dagvård, underhåll av gator och vägar, byggandet av infrastruktur och kulturverksamhet. Men skolan bör lämnas i fred!

Sannolikt utgör Pisa-framgångarna en förklaring till att finlän-

darna hyser närmast en orubblig tilltro till grundskolan. Uppgifterna om att nedskärningar av olika slag hotar jämlikheten och kvaliteten i skolan verkar inte ha gått hem hos medborgarna. Hela 67 procent av de tillfrågade kan tänka sig kraftiga tilläggssatsningar på utbildningen, även om dessa pengar tas från andra sektorer.

Här finns för övrigt skillnader mellan partierna. Anhängare av oppositionspartierna De Gröna, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet har den mest välvilliga inställningen till ökade skolsatsningar.

Skolan fungerar överlag bra.

Endast fyra (4) procent av finländarna upplever att det finns ett stort behov av att reformera grundskolan i grunden.

Men det finns också orosmoment. Ett sådant är lärarnas ställning. Finländarna i gemen tror på ordning och respekt för lärarnas auktoritet. Hela 88 procent av anser att situationen i skolorna är sådan att lärarna bör ges makt och ökade rättigheter att ingripa när ordningsproblemen blir för stora. c-e rusk

11

23.3.2017 • Nr 6

Djupdykning i ung sexualitet Sex är ett ämne som många vuxna tycker att det är svårt att närma sig, samtidigt som det bland unga finns efterfrågan på mer diskussioner och kunskap.

Hur kan vuxna stöda unga att ha sexuella relationer på sina egna villkor och med omtanke om andra? Och hur kan man arbeta för att unga oavsett sexualitet, könsidentitet eller erfarenhet ska känna sig inkluderade?

Frågorna tas upp på ett seminarium i G 18, Georgsgatan 18 i Helsingfors den 4 april.

Evenemanget ordnas av Ungdomsakademin Luckan i samarbete med Folkhälsan. Fortbildningen riktar sig till yrkesmänniskor som arbetar med unga och är avgiftsfri (lunch på egen bekostnad).

Programmet omfattar bl.a. en föreläsning av Sandra Dahlén,

som i 15 års tid har arbetat professionellt med frågor som rör genus, diskriminering, normer och sexualupplysning, bland annat för RFSU. Som författare har hon skrivit för både unga och vuxna. Bland produktionen kan nämnas Sex med mera (första upplagan 2002), Hetero (2006) och metodmaterialet Bryt! Idag arbetar Sandra Dahlén som utbildare, föreläsare och konsult, med uppdragsgivare som myndigheter, kommuner, skolor och ideella organisationer.

På plats är också Suss Åhman från Folkhälsan. Suss Åhman är sakkunnig i sexuell hälsa och har lång erfarenhet av sexualundervisning för barn och unga. Hon utbildar pedagoger i ämnet och medverkar i Radio Extrems program om sexualitet.

Mera på Facebook.com/ungdomsakademinluckan

 Skärmdump: Facebook.com/ungdomsakademinluckan.

När dörrarna inte låstes Tisdagen den 7 mars blev en annorlunda skoldag i Kyrkslätts gymnasium. I motsats till alla andra kvällar låstes inte dörrarna till natten. De hölls öppna för de 32 studerande som bestämt sig för att övernatta i skolan.

Inom ramen för skolans profileringslinje Ung Företagsamhet ordnades en ordentlig kickoff, ett UF 24h läger. Lägret fungerar som en introduktion till kursen UF Ett år som företagare samt till skolans företagarlinje.

Evenemanget startade redan klockan 17 på eftermiddagen. Vinterns sista snöstorm(?) rasade utanför. De blivande företagarna flyttade in i klassrummen som förvandlades till sovsalar. Allt från lövtunna liggunderlag till uppblåsbara dubbelsängar breddes ut.

Under kvällen fick deltagarna träffa företagarna Mathias Dahlqvist och Bettina Winqvist. Det är mycket värdefullt att få bolla sina företagsidéer med vuxna som redan arbetar inom företagsvärlden.

Lägerdeltagarna handleddes också av sina skolkamrater d.v.s. årets UF-Ett år som företagare-kursens deltagare. De delade med sig sina erfarenheter och kunskaper i företagandet.

Själva arbetet bestod av att hit-

möten och kurser ○ ○ Vörå lärarförening kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte tisdag 28.3. 2017 kl. 16 i brasrummet på Norrvalla. Efter mötet bjuder föreningen på en salt bit samt trevlig samvaro. Förhandsanmälning (för serveringens skull) på listan i ditt lärarrum senast 22.3.2017. Välkomna! ○ ○ Tammerfors svenska lärarförening kallar sina medlemmar till vårmöte, onsdag 29.3 kl. 16.30 i Svenska Samskolan. Stadgeenliga ärenden behandlas. Föreningen bjuder på smått att äta och dricka. Efter mötet kommer vi att leta efter ledtrådar och lösa gåtor på Mysteeri. Välkomna!

ta på en fungerande affärsidé inklusive budget, prisförslag och styrelsens uppsättning. En presentation för följande dags seminarium förbereddes långt in på natten.

Arbetet avbröts av gemensam matlagning. Det var jätteroligt att tillreda pizza och sallad tillsammans med 40 andra.

Vid midnatt snarkades det friskt. Förutom nattvaktande lärarna Maria, Marcus, Disa, Tanja och Lena fanns också Rafaela Nyholm från Kyrkslätts ungdomsväsende på plats.

Följande morgon fanns ingen tid att ligga och dra sig. Skoldagen började som vanligt kl. 8.05. Grupperna förberedde sina presentationer och sedan gick vi till biblioteket för vårt slutseminarium.

Där lyssnade vi först på Marcus Kevin, företagare från Kyrkslätt.

Eeva Korhonen från Ung Företagsamhet höll också ett anförande.

Alla företag presenterade proffsigt sina idéer. Jurymedlemmarna, alltså rektor Maria Ekman-Eke-

○ ○ FSL-kursen Tredje klass fred.–lörd. 7–8.4, Scandic Tampere Station, Tammefors.

Arbetet avbröts av gemensam matlagning.

Det var jätteroligt att tillreda pizza och sallad tillsammans med 40 andra. bom, utbildningsdirektör Mikael Flemmich samt Marcus Kevin från MK-Law Ab, utsåg vinnare i olika kategorier.

Arrangör för UF-lägret var lektor Tanja Ingelin som kunde konstatera att lägret varit lyckat. I utvärderingen undrade flera deltagare redan när nästa läger kunde hållas.

Hem och Skola i Kyrkslätt stod för en del av finansieringen av jippot. lena ray Nattvakt och lärare

○ ○ FSL:s styrelse sammanträder tisd. 25.4 kl. 10.30, Scandic Tampere City, Tammerfors. ○ ○ FSL:s förbundsfullmäktige sammanträder onsd.–torsd. 26–27.4, Scandic Tampere City, Tammerfors. ○ ○ FSL:s styrelse sammanträder tisd. 23.5 kl. 10.30, FSL:s kansli, Helsingfors.

12

23.3.2017 • Nr 6

En lektion man inte glömmer Hörde du till dem som somnade på hissalektionerna? Det gör du garanterat inte när clownerna på Wasa Teater kör igång och drar en snabbrepris på Finlands hundraåriga historia.

Personligen är jag inte så förtjust i clowner, men får orsak att revidera min uppfattning efter att ha tagit del av pjäsen Finlands historia på Wasa Teater.

De två förtjusande och lättrörda clownerna går rakt in i hjärtat, ungt som gammalt, på sin rappa kronologiska resa genom Finlands hundraåriga historia.

Den presenteras som en form av vykortsliknande scener i en livfull och berörande gestaltning som stundvis antar formen av metateater. Detaljrikedomen är stor och de genialiska lösningarna är många.

Clownerna är inte riktigt nöjda med Finlands historia, bland annat tidsperioden kring inbördeskriget skaver, och de ringer därför upp den tidigare historieläraren Sture Lindholm, vars röst plötsligt ljuder i salongen. Han är inte så benägen att skriva om vår historia och clownerna inser snart att ”det nu inte är så svart och vitt det där med rött och vitt sedan heller”.

Under pjäsens gång sker många intensiva möten med centrala gestalter ut historieskrivningen, Paasikivi, Svinhufvud och Kekko-

nen som förhandlar med den bistra ryssen, bland dem Lenin. Karaktärerna framställs träffsäkert med humoristisk twist i sina clownskepnader.

– Pjäsen är kanske främst gjord med tanke på högstadier och gymnasier, men vi har fått väldigt mycket positiv feedback från äldre personer som varit flitiga teaterbesökare och hittat många igenkänningsfaktorer, säger skådespelaren Tove Qvickström.

Pjäsens tempo accelererar när vi närmar oss nutiden. Stressen och de sociala medierna tar över.

Välfärdssamhällets baksida synliggörs. Var det här det vi ville ha?

1990-talets ”lama” slår till. Men det finns möjligheter.

– Man kan alltid söka jobb i EU, tröstar clownerna.

Som teaterbesökare har man orsak att både skratta och gråta. Men hur gör man rent praktiskt för att komprimera hundra år av utveckling och händelser till en dryg timme på scenen. Ett händelseförlopp som inletts med den krassa repliken: ”Först så fanns vi inte”.

– Vi läste på massor. Det fanns långa tidssjok man knappt mindes från sin egen skoltid. Vi läste all gymnasielitteratur, gjorde intervjuer och hela pjäsen har faktagranskats av hissalärare, säger Tove Qvickström.

Susanne Marins.

Hon ser det som mycket beklagligt att ta del av diskussioner där man vill avgränsa Finlands historia i läroplanen.

– Minnena från tiden före självständighetsperioden är också viktiga. Jag har dessutom reflekterat mycket över att vi på otroligt kort tid har byggt upp vårt välfärdssamhälle, säger Susanne Marins.

Pjäsen föder mycket riktigt fram en sund stolthet och ömhet för det egna landet, en tacksamhet som riktas till alla dem som varit med och byggt upp vår välfärd.

Pjäsens tempo accelererar när vi närmar oss nutiden. Stressen och de sociala medierna tar över. Välfärdssamhällets baksida synliggörs. Var det här det vi ville ha?

camilla lindberg

Sund nationalism Arbetet med pjäsen har gett många värdefulla insikter.

– I dag har jag en större förståelse för orsak och verkan, säger

 Susanne Marins och Tove Qvickström ställer i ordning på scenen. Snart åker clownnäsorna på. foto: magnus lindberg

bakbrädet Katedralskolan vill inte bli tvåspråkig. Bygg upp en skandinavisk skola i Åbo, föreslår i SDP i sitt manifest inför kommunalvalet i Åbo. Partiets lokala organisation föreslår att förutsättningarna ska utredas och ett alternativ skulle vara att placera den skandinaviska skolan i anslutning till Katedralskolan.

Svenska Yle berättar den 13 mars att planerna möter föga förståelse i Katedralskolan, som är det enda svenska gymnasiet i Åbo.

För Marianne Pärnänen som rektor för stadens enda svenskspråkiga gymnasium känns sådana här förslag mycket tråkiga.

– Jag vet ju hur vi jobbar för att stärka svenska språket och identiteten hos eleverna. När det se-

dan kommer någon som tycker att vi ska bli tvåspråkiga är det ju som att dra mattan under fötterna på oss, säger Pärnänen till Yle. 1 500 datorer försvann. Försvunna datorer kostar miljonbelopp för Esbo. Räkningen för härvan kring de försvunna datorerna i Esbo landar på 2,8 miljoner euro.

Det var i juni 2015 som Esbo informerade om att tusentals bordsdatorer, bärbara datorer och printrar hade försvunnit. Polisen utredde härvan som grov förskingring men förundersökningen lades ner i december 2015, omtalar svenska.yle.fi den 7 mars.

607 254 akavaiter. Akademikercentralen Akava fortsätter att växa och konsolidera sin position som nummer 2 bland löntagarcen-

tralerna. Vid årsskiftet hade Akava-förbunden sammanlagt 607 254 medlemmar. Jämfört med året innan växte antalet med 10 307 medlemmar. Alla är inte yrkesaktiva, utan förbunden har sammanlagt 115 091 studerandemedlemmar och 59 192 pensionerade medlemmar.

2 339 grundskolor. Antalet grundskolor har minskat med 24 procent under tio år. i slutet av år 2016 fanns 2 339 fungerande grundskolor Av dessa hade 789 skolor färre än 100 elever.

Enligt uppgifterna i Statistikcentralens register över utbildningsanordnare och läroanstaltsregister var 737 utbildningsanordnare och 3 395 läroanstalter med totalt 1,85 miljoner studerande

verksamma i slutet av år 2016.

Grundskolorna hade i slutet av fjolåret sammanlagt 532 700 elever. Det fanns 75 specialskolor på grundskolstadiet och i dessa gick 4 400 elever.

Under fjolåret indrogs 72 skolor. De små skolorna blev färre: 10 skolor med färre än 20 elever försvann. Överlag har skolorna blivit större. Under tio år har antalet grundskolor, vilkas elevantal understiger 100 elever, minskat med 43 procent. Under samma tid har antalet skolor med över 500 elever ökat med 54 procent.

Miljoner i egen ficka? I Helsingfors pågår en utredning, där tidigare datachefen vid stadens utbildningsverk misstänks för be-

drägligt förfarande. Han misstänks har satt miljonbelopp i egen ficka.

Samtidigt pågår ett digitaliseringsprogram för skolorna i Helsingfors, som klubbades igenom i somras. Digitaliseringen kör igång samtidigt som det råder stor brist på bärbara datorer i många skolor – och det här beror delvis på korruptionshärvan som uppdagats vid utbildningsverket, omtalar svenska.yle.fi den 7 mars.

Niclas Grönholm, som är linjedirektör för svensk dagvård och utbildning vid utbildningsverket, säger att utgångsläget inför stadens digitaliseringsprogram antagligen är sämre till följd av korruptionsutredningen.