Läraren 7 2015

Årgång 41 (122) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund Tom Ahlfors

19.3.2015 Nr 7 Total kollaps för lagpaket för andra stadiet Regeringens två lagpropositioner rörande utbildningen på andra stadiet har kraschat i riksdagsbehandlingen. Tiden tog slut för behandlingen av strukturlagen i riksdagens kulturutskott och senare resulterade behandlingen av propositionen rörande finansieringen av utbildningen i ett märkvärdigt skådespel. Socialdemokraterna, som innehar undervisningsministerposten, röstade mot propositionen tillsammans med oppositionen. Det andra stora regeringspartiet Samlingspartiet ville hålla fast vid propositionen, som röstades ner i den avgörande behandlingen.

Mera på mitten. Processen och andra stadiets belägenhet kommenteras på ledarplats.

Flexibel skoldag på kommande?

Skoldagens struktur har lyfts upp på den utbildningspolitiska agendan. En arbetsgrupp, som tillsattes i samband med offentliggörandet av de senaste PISA-resultaten, har framlagt sina teser rörande bl.a. ökandet av trivseln i skolorna.

Professor em. Lea Pulkkinen är ute i samma ärende. Hon har, på uppdrag av undervisningsminister Krista Kiuru, utrett möjligheterna att åstadkomma en större flexibilitet i skoldagen.

Mera på sid. 2.

EU-kommissionen vill ha stark dialog på arbetsmarknaden EU-kommissionen tror på samarbete mellan arbetstagarna och arbetsgivarna. Kommissionen ordnade den 5 mars en högnivåkonferens med arbetsmarknadsparterna på europeisk och nationell nivå om den sociala dialogens framtid.

Kommissionen ser konferensen som ett första steg i arbetet med att stärka och fördjupa den sociala dialogen på alla nivåer för att bättre kunna möta de ekonomiska och sociala utmaningar som EU står inför.

Sysselsättningskommissionär Marianne Thyssen avslutade konferensen med att konstatera att ekonomier där dialogen mellan arbetsmarknadens parter är stark är mer konkurrenskraftiga och socialt motståndskraftiga. Involveringen av parterna är en förutsättning för att stärka konkurrenskraften och rättvisan. Det kan inte finnas en social marknadsekonomi utan en välfungerande social dialog, anser Thyssen.

Bottenbetyg för Krista Kiuru

Bara på lek till en början

Henrika Ekman på bilden ovan sköter undervisningen i finska i Västankvarns skola i Ingå. Det hela börjar med lekfinska redan från och med åk 0.

Den finska Merituulen koulu har också leksvenska redan i förskolan och dessutom svenska som A1-språk, alltså från åk 3. Läs mera om Ingå på sidan fem.

Politikerna anser att undervisnings- och kommunikationsminister Krista Kiuru (SDP) är regeringens svagaste länk med skolvitsordet 6,1, enligt en Yle-enkät som publicerades i början av mars. Det högsta betyget av sina kollegor får näringsminister Jan Vapaavuori (Saml), nämligen 8,5. Medborgarna ger inrikesminister Päivi Räsänen (KD) det sämsta betyget i Yles enkät.

Högst betyget fick utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP). (FNB)

2

19.3.2015

ledareN Chefredaktör Carl-Erik Rusk.

Spelet är igång Politikernas oro inför det förestående riksdagsvalet har satt sin prägel på slutet av den sittande regeringens mandatperiod. Regeringen har länge setts som handlingsförlamad och de inre slitningarna framstår i relief. Riksdagens allra sista dagar kännetecknades också av kaos och stora meningsskiljaktigheter mellan de två stora regeringspartierna Socialdemokraterna och Samlingspartiet.

De kaotiska stämningarna påverkade även den länge aviserade reformen av andra stadiets utbildning. Beslutet om reformen togs ju faktiskt redan i samband med regeringens stora strukturpaket, som offentliggjordes i slutet av år 2013 och som syftade till att åstadkomma stora nedskärningar i de offentliga utgifterna. För gymnasie- och yrkesutbildningens del sattes en prislapp på minus 260 miljoner euro.

Länge rådde osäkerhet om med vilka medel sådana inbesparingar nås. I första skedet talades om en massiv gymnasiedöd, eftersom regeringen upplevdes eftersträva stora läroanstalter. Så småningom utkristalliserades emellertid en vision, där också den regionala tillgången till utbildning beaktades liksom även många gymnasiers symbiotiska förhållande till närliggande grundskolor.

Regeringens planer paketerades i form av två lagpropositioner, där den ena befattade sig med strukturerna och den andra med finansieringen. Men så gick det som det gick. Strukturpropositionen gick på grund i riksdagens kulturutskott, då tiden för behandlingen tog slut. Oppositionen anklagades för att ha ägnat sig åt filibusterpolitik, men riktigt så enkelt är det inte. Grundlagsutskottet hade tidigare påtalat brister, bl.a. rörande den jämlika tillgången till utbildningen, i propositionen, som led av undermålig lagberedning. Brådskan krönte endast eländet.

Finanspropositionen slank för all del med nöd och näppe genom kulturutskottets nålsöga, men havererade dramatiskt i riksdagen efter en sällan skådad fars, där Socialdemokraterna röstade mot regeringens förslag. Motiveringen var att de två propositionerna utgjorde en helhet, vilket ju faktiskt är rätt tänkt.

Farsartat, kanske, men om man ser på behandlingen ur en pedagogisk synvinkel erbjuder ju faktiskt processen med alla sina turer ett gott exempel på hur olika ärenden avancerar i riksdagen. Lärarna i samhällslära kan med fördel plocka fram just reformen av andra stadiet som ett praktiskt exempel i undervisningen.

Processen kan inte få höga stilpoäng, men resultatet måste trots allt ses som acceptabelt. Såväl OAJ som FSL har haft svårt att svälja regeringens linjedragningar, som nu alltså rann ut i sanden. Reformen var inte tillräckligt förankrad, vilket ger att det är dags att ta ny fart.

Det är definitivt fel att tro att faran nu är över för gymnasierna och yrkesläroanstalterna. Den kommande regeringen tvingas med liknande ekonomiska problem som sin föregångare.

Nära nog överallt i landet pågår olika utredningar om hur utbildningen på andra stadiet kan läggas upp i framtiden. Dessa utredningar kan vara nog så värdefulla i framtiden, även om den kommande regeringen sannolikt väljer andra strategier för att se över utbildningen. Spelet om andra stadiet är inte över.

Flexibel skoldag skapar trivsel och binder lärarna – Man kan tala om en stark ström, som bildas av många små bäckar. Strukturen i skoldagen måste förnyas, säger professor em. Lea Pulkkinen, som har utrett möjligheterna att föra skoldagen mera flexibel.

Pulkkinen presenterade sina rön i form av en rapport, som hon överlämnade till undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) i mitten av mars. Det var Kiuru, som i början av året beställde utredningen.

Ett centralt förslag är att skoldagen borde för varje elev innehålla en timme frivillig och valfri klubbverksamhet. Denna aktivitet ska skötas av skolpersonal, bibliotek, ungdoms- eller idrottsföreningar m.fl. aktörer. Pulkkinen vill också ha en längre motionsrast under skoldagen.

– Jag efterlyser en likvärdig behandling av alla elever. Alla ska ha rätt till avgiftsfri hobbyverksamhet i skolan, säger Pulkkinen.

Hennes förslag är vidsträckta. Hon vill vid sidan

av klubbarna också förnya morgon- och eftermiddagsverksamheten, så att skoldagen blir en helhet.

– Det är ohållbart att morgon- och eftermiddagsverksamheten endast gäller elever i åk 1–2, säger Pulkkinen.

Hon anser att Finland har halkat efter, då det gäller att utforma skoldagen. Pulkkinen pekar på att i övriga Europa finns en mera progressiv syn på skolans roll.

Skolan ska inte endast befatta sig med undervisning, utan se till hela barnet, så att man utvecklar elevernas hela potential.

Vidare vill Pulkkinen att skolornas undervisning inleds först från kl. 9. Här pekar hon på att rytmen i samhället har ändrats.

Krista Kiuru prisade Pulkkinens förslag och hoppas att rapporten kommer att behandlas och rannsakas i den samhälleliga diskussionen.

– För nu talar vi faktiskt om en verklig megafråga!

Hur man lägger upp skolda-

gen är en viktig samhällelig fråga. Personligen tycker jag att Pulkkinen har lyckats framlägga konkreta förslag om hur man genomför en förnyelse, säger Krista Kiuru.

Men sedan har vi förstås den här nog så viktiga detaljen, som rör lärarnas arbetstidsarrangemang. Ett oomkullrunkeligt faktum är nämligen att lärarnas arbetsdagar förlängs, då olika aktiviteter sprängs in mellan lektionerna.

Det här vet förstås Pulkkinen, som alltså också tar upp lärarnas arbetstider i sin rapport. Bl.a. genom att syna hur arbetstiderna läggs upp i andra länder. Jämförelsen landar i ett konstaterande om att de finländska lärarnas arbetstider, som bygger på undervisningsskyldighet per vecka, är rätt unika. De franskspråkiga lärarna i Belgien har ett liknande system. Också Malta, Cypern, Italien och Irland lär tillämpa liknande system. I övriga europeiska länder har man i regel års-

arbetstid.

Pulkkinen nöjer sig inte med detta, utan hon har kopplat samman arbetstiderna med elevernas trivsel i skolan. Hon landar i en slutsats om att trivseln är allra sämst i länder, som tillämpar lärararbetstider a la Finland.

– Det här kan knappast förbises. Vuxen närvaro i skolan ökar trivseln, säger Pulkkinen.

I rapporten citeras Heljä Misukka, utbildningsdirektör vid OAJ, som i en skrift från i fjol antecknade följande: ” En idealmodell vore en sådan årsarbetstid, som skulle möjliggöra en individuell arbetstid för varje lärare. Alla skulle få samma grundläggande timantal, t.ex. 1 600 timmar i året, som skulle bestå av tid som är bunden till undervisning jämte annan obunden arbetstid”.

Pulkkinen kallar denna vision ”ett betydande ställningstagande”.

C-E Rusk

Fler fortbildningsdagar ska sätta sprätt på grundskolan Lärarnas arbetstider ägnas intresse i slutrapporten för projektet Framtidens grundskola, som överräcktes till undervisningsminister Krista Kiuru den 12 mars. Kiuru sparkade igång projektet i anslutning till offentliggörandet av resultaten från PISA 2012. Då rasade Finland en aning i rankingen och Kiuru ansåg att det var dags för en uppryckning.

Det här kan ske bl.a. genom att antalet avtalsenliga fortbildningsdagarm alltså s.k. fba-dagar ökas från tre till fem för lärarna.

I projektets arbetsgrupper har sakkunniga inom olika områden tagit fram beskrivningar av undervisningens nuläge jämte centrala orsaker till att resultaten blivit svagare.

Rapporten öppnar inte för privata skolalternativ och ”skolshopping”. Tvärtom anses i rapporten att kommunerna även framöver ska stödja förverkligandet av närskoleprincipen.

Förvaltningen ska se till att inte valet av skola och valet av elever genom exempelvis lämplighetsprov eller läroplansmässig betoning av klasser strider mot utbildningsmöjligheternas

Arkivfoto/C-E Rusk

OAJ:s ordförande Olli Luukkainen är nöjd med skrivningarna i rapporten om framtidens grundskola.

likvärdighet.

Lärarutbildningen är en av de stora utmaningarna för framtidens grundskola.

För att svara på den ska lärarnas grundutbildning och kompetensutveckling bilda en sammanhängande helhet. Därtill föreslås att ett separat utvecklingsprogram för lärarutbildningen utarbetas.

Lärarna är i nyckelställning när skolans förändras.

I rapporten vill sakkunniga att utvecklingen av utprövandet av olika arbetstidsmodeller för lärarna ska fortsätta.

Fortbildningen av lärare genomförs utanför undervisningstimmarna och antalet

avtalsenliga utbildningsdagar bör ökas från tre till fem.

Projektets arbetsgrupper samordnades av en bred styrningsgrupp med minister Kiuru som ordförande.

I styrningsgruppen fanns representanter för åtta riksdagspartier samt företrädare för bl.a. Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ, Finlands Rektorer, Bildningsarbetsgivarna och studerandeorganisationer inom andra stadiet.

Avsikten är att rekommendationerna i slutrapporten används långsiktigt i utvecklingen av grundskolan samt i den utbildningspolitiska diskussionen.

OAJ-ordföranden Olli

Luukkainen finner resultaten goda.

– Jag är förvånad av hur många goda tankar som kunde samlas in på en så här pass kort tid. Det här arbetssättet bör utvecklas så att det gäller hela kedjan av utbildning, säger Olli Luukkainen.

I rapporten talas även om behovet av att se över strukturerna för skoldagen.

– Innan man börjar bygga upp en ny struktur för skoldagen bör enighet nås om ansvarsfrågorna.

Vidare bör man se till att elevernas skoldagar och lärarnas arbetsdagar blir oskäligt långa, säger för sin del OAJ:s förhandlingsdirektör Petri Lindroos.

Lindroos har också synpunkter rörande förslaget om att utveckla fortbildningen genom att utöka antalet avtalsenliga fortbildningsdagar.

– Fortbildningen är oerhört viktig, men allra först bör man se till att lärarna får sin fortbildning ens under de nuvarande tre fba-dagarna. Många kommuner permitterar ju lärarna under dessa dagar, säger Petri Lindroos.

C-E Rusk

3

19.3.2015

ORDförord FSL-styrelsemöte on 25.3.2015 Helsingfors.

Lösa argument Under den senaste tiden har vi i medierna fått ta del av planer, där skoladministratörer och politiker samstämmigt applåderar sammanslagningen av skolor till större enheter.

Argumenten anges vara grundade på lagstiftningen, de nya läroplansgrunderna, administrationen samt elevernas och lärarnas behov. Men är allt så enkelt?

Sammanhållen grundläggande utbildning skrevs in i lagen redan år 1999, då tanken var att se undervisningen i grundskolan som en helhet. Det har däremot visat sig vara rätt svårt att förverkliga lagens anda, eftersom vårt skolnät inte motsvarar lagens skrivningar.

Eleverna och elevernas bästa är centrala argument där lärandet och lärostigar styr. Bra så, eftersom skolan ska finnas till för elevens lärande – men är sammanslagningen av enheter eller förflyttning av klasser till så kallade lärcentra verkligen den enda lösningen?

I styrdokument samt under sammankomster och infomöten i skolorna för administratörerna gärna fram ”goda” argument och mönster för hur allt ska fungera i teorin i skolan - men räcker det?

Styrdokument fungerar först då tankarna implementerats hos dem som i praktiken utför arbetet. För förverkligande av förändringar skulle det vara mer än nödvändigt att fundera tillsammans med lärarna i de berörda skolorna hur förändringsprocesser ska genomdrivas. I synnerhet om målet är att nå goda resultat snabbt.

Gemensamma lärostigar bygger också på att lärare möts i vardagen. Naturliga möten skulle självfallet vara att ha gemensamma lärarrum där klass-, ämnes- och speciallärare naturligt skulle träffas och på det sättet få ta del av varandras vardag och via det forma undervisningen. Tänk hur mycket mötestid vi kunde spara via detta!

Om möjligheter till naturliga möten i vardagen inte ges för lärarna, finns det nog en stor risk att ingenting förändras förutom namnet på skolan. Plus att det sedan finns endast en rektor för flera skolor.

Frågan blir därmed hur enhetsskolor, vilkas verksam-

hetspunkter ligger på olika adresser och långt från varandra, per automatik garanterar bättre kvalitet? Ett ”starkt” argument som används är administration. Vill vi verkligen ha skolledare som enbart sysslar med administration och som inte syns bland elever i de olika verksamhetspunkterna och som inte är en del av verksamhetspunkternas vardag?

En styrka för det finländska skolväsendet har varit att vi haft rektorer som undervisar samtidigt som de leder skolan. Att frångå detta är inte bra med tanke på vår skolas utveckling – men självfallet ska undervisningstimmarnas antal vara i rätt förhållande till den administrativa arbetsmängden.

Det nya tänket har också gjort att vi fått en ny typ av ledare på skolor. Det är frågan som så kallade platschefer, vilkas juridiska ansvar är oklart. Dessutom finns det heller inga ersättningsparagrafer i våra centrala avtal. I dagens läge bygger därför tyvärr ersättningen på lokala förhandlingar och beslut.

Att se över skolnätet, skapa en gemensam värdegrund och kontinuitet i lärostigen får inte bli ett självändamål där ekonomin styr. Det krävs breda konsekvensanalyser där alla argument lyfts fram – även sådana som är obekväma och inte för fram de egna intressena.

Esbo-Grankulla lf håller vårmöte 25.3.2015 klockan 18.00 på Lagstad skola, Esbovägen 7. Ärenden enligt §13 i föreningens stadgar. Aktuell information av ombudsman Jan-Mikael Wikström, FSL. Pedersöre lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte torsdagen den 26 mars 2015 vid Överesse skola. Vi inleder med förtroendemannaval kl.

18.30 och därefter följer vårmötet. OAJ Pohjanmaas regionombudsman Tuula Ala-Lantela och FSLs representant i OAJs styrelse Inger Damlin är våra gäster.

Servering (salt och sött). Anmäl dig och ev. diet till ditt skolomombud senast torsdagen den 19 mars eller till siv. haggman@pedersore.fi.

FSL-Akademi Kurs III del 1 fr–lö 27–28.3.2015 Tammerfors.

Väståbolands lärarförening håller vårmöte tisdag 31.3.2015 kl. 18 i Manegen, Pargas. Stadgeenliga ärenden samt besök av Jens Mattfolk, ny ombudsman för FSL. Mer information och anmälningar via skolombuden eller skolans anslagstavla. Välkomna!

Kyrkslätt lärarförening kallar sina medlemmar till stadgeenligt vårmöte 1.4.2015 kl. 16 i LähiTapiola Sport Center i Masaby. Efter mötet bjuder föreningen på bowling.

Anmälning till skolombuden senast 27.3.

FSL-styrelsemöte ti 21.4.2015 Tammerfors.

Fullmäktigemöte/seminarium on–fre 22–24.4.2015 Tammerfors.

FSL-styrelsemöte må 25.5.2015 kl. 10.30 Sokos Hotel Pasila, Helsingfors.

Har den lokala lärarföreningen haft något för sig?

Eller har det hänt något annat, som är värt att noteras under Lokaltrubriken? Notismaterial kan sändas till C-E Rusk (carl-erik.rusk[at]fsl. fi) och Tom Ahlfors (tom.ahlfors[at]fsl.fi).

I Helsingfors går utbild-

ningsnämndens svenska sektion med på att utreda förslaget om svensk- och finskspråkig skola under samma tak på Busholmen, omtalar svenska.yle.fi den 12 februari. Undervisningen i de två skolorna skulle ändå ske separat.

Förslaget innebär i praktiken att det skulle finnas två separata skolor, en finsk- och en svenskspråkig, under samma tak. Trots en gemensam byggnad skulle administrationen skötas på var sitt håll.

– Det är viktigt att vi har skolor separat under den svenska och finska skolförvaltningen. Jag tror inte på någon modell med tvåspråkig undervisning, och lagstiftningen känner inte heller till begreppet tvåspråkig skola, säger Johan Ekman (SFP), ordförande för den svenska sektionen.

SFP har tidigare föreslagit att man grundar en nordisk

grundskola i Helsingfors, där förvaltningsspråket skulle vara finska men undervisningen skulle ske både på finska och svenska.

Bland annat Tyska skolan i Helsingfors, Franska skolan i Helsingfors och den Finsk-ryska skolan fungerar enligt samma modell.

I Tusby kan de svenskspråkiga förskolebarnen placeras i en tvåspråkig miljö från i höst, omtalar svenska.yle.fi den 3 mars De svenska eftisbarnen kan flyttas till det tvåspråkiga daghemmet Kievari, och föräldrarnas uppfattning är att de själva tvingas sköta skjutsandet mellan skolorna.

Svenskspråkiga Klemetskog skola i Tusby har haft förskolan inhyst i sina utrymmen i 25 år. Klemetskog blev samtidigt den första skolan i kommunen med förskola och skola i samma byggnad. Verksamheten har fungerat bra, men nu vill

kommunen ändra på det.

– Vi har nu en lärare som tar hand om förskolan, ettan och tvåan, kostnadseffektivare kan det inte bli.

Hon skulle flyttas med förskolebarnen till dagiset, så då måste kommunen ändå anställa en lärare för ettan och tvåan, påtalar Peter Lindeberg som är ordförande för Hem och skola i Klemetskog.

Lemlands grundskola

storsatsar på konst, omtalar Nya Åland den 4 mars.

Skolans gymnastiksal har byggts om och fungerar nu som matsal. I samband med detta vidtalades konstnären Jonas Wilén, som ombads göra konst i den välkände åländske konstnären och författaren Joel Petterssons anda. Resultatet blev två stora tavlor jämte en sirlig röd tråd som löper från biblioteket till matsalen.

Rektor Andreas Wiklund är nöjd med resultatet och

framförallt kommunens villighet att satsa på undervisningsmiljön. Eleverna gillar för sin del skarpt Wiléns verk, vilka dessutom är underkastade olika tolkningar.

Så fungerar god konst.

I Esbo har nämnden Svenska rum i Esbo bordlagt den eldfängda frågan om att göra Sökövikens och Mårtensbro skola till en sammanhållen grundskola, omtalar svenska.yle. fi den 27 februari. Enligt nämndens ordförande Kurt Torsell (SFP) vill nämnden ha mer information.

– Vi vill att det ska vara fullständigt klart vilka möjligheter det finns för en biträdande tjänsterektor och det har vi inte ännu fått svar på, säger Torsell.

Lärare, elever och föräldrar i Sökövikens skola har motsatt sig att skolorna blir en sammanhållen grundskola från årskurs 1 till 9 som skulle ha en gemensam rektor.

FSL-fullmäktige

FSL:s fullmäktige kallas till ordinarie möte onsdag-fredag 22-24 april 2015 på Scandic Tampere City i Tammerfors.

Fullmäktige behandlar ärenden enligt förbundets stadgar. Arbetet omfattar också en seminariedel.

Meddela frågor och ärenden som kräver beredning till FSL-kansliet senast 14.4.2015.

Mötet börjar kl. 10.30 på onsdagen.

Vi publicerar handlingarna i FSLIntra under vecka 14. Meddela anita.stark@fsl.fi och din suppleant senast 8.4 om du inte kan delta i mötet.

Nästa nummer av Läraren utkommer den 26 mars.

4

19.3.2015

Finskan och svenskan – en barnlek i Ingå Det är länge sedan beslutet om att införa svenska som A1-språk i Ingå fattades. Så länge sedan, att ingen spontant kan berätta om hur beslutet togs emot av eleverna, lärarna och föräldrarna.

Nåja, det viktigaste är ju ändå att det fungerar idag.

Både de finska och de svenska eleverna i Ingå bekantar sig med det andra inhemska från tidig ålder, redan från åk 0.

I Ingå finns tre svenskspråkiga skolor med lågklasser och en finskspråkig. I alla dessa skolor inleder eleverna sina studier i det andra inhemska språket redan i förskoleåldern. Undervisningen i åk 0–2 går under namnet lekfinska respektive leksvenska och skall enligt kommunens svenska läroplan ske muntligt och kan innehålla t.ex. namn på olika föremål i klassen och på bilder, korta diskussioner, hälsningar, presentationer, sånger och ramsor, spel och lek. I läroplanen för den finska skolan Merituulen koulu står bl.a. att eleven genom leksvenska får bekanta sig med talad svenska, lär sig vanliga uttryck som hon eller han kan möta i sin omgivning samt på svenska vågar ställa korta frågor och ge korta svar.

Den egentliga undervisningen i de inhemska språken börjar i bägge språkgrupperna på åk 3.

Positiv inställning Saara Nylund och Pauliina Sergejeff är två av klasslärarna som handhar leksvenskan i Merituulen koulu i centrala Ingå. De är båda nya lärare i skolan, som till på köpet är helt nyrenoverad. Eleverna och lärarna har skrivt ner sådant de är nöjda med på gula pappersstjärnor som nu pryder en vägg i ett rum som är ljust, rent och fräscht.

– Leksvenskan är mycket bra. Vi jobbar för en positiv inställning till svenskan. Allt sker muntligt i åk 0, och i

åk 1 börjar vi också rita och skriva något smått.

– Det kan vara svårt att inte gå händelserna i förväg och jämföra finsk och svensk grammatik med varandra, säger Saara, som tidigare har undervisat elever i högre ålder i svenska. Å andra sidan, varför skulle man inte få göra det?

– Eleverna i åk 1 har just lärt sig läsa och är mycket intresserade av det. Jag skrev ordet ”två” på tavlan och eleverna undrade varför jag uttalar det med långt å. Enligt finskt ljudsystem skall ordet ”två” uttalas med kort å. De reagerade direkt på skillnaden.

– Då intresset kom från deras sida var det klart att jag gick in på skillnaderna mellan finskans och svenskans uttalsregler. Men jag betonar att de i leksvenskan inte behöver kunna något, det räcker med att de är med.

Kan det bli rörigt för eleverna att hålla isär språken?

– För någon kan det nog bli det.

Pauliina och Saara har den uppfattningen att det i Merituulen koulu inte finns så många tvåspråkiga barn med både finska och svenska som hemspråk. I Ingå diskuteras inte ”tvångssvenskan”, säger de. Inte heller bland eleverna.

Merituulen koulu var under renoveringen inhyst i ett hus nära den svenska Västankvarns skola. De blev ibland inbjudna till tillställningar där, vilket högt upp-

Saara Nylund och Pauliina Sergejeff har leksvenska med sina elever i finska Merituulen koulu.

Henrika Ekman har för sin del lekfinska med sina elever i svenska Västankvarns skola.

”

Jag gestikulerar och visar och ritar på tavlan och använder alla medel jag kan komma på.

skattades av både lärare och elever.

– Det är viktigt att diskutera med barnen i förväg, så att de har en förförståelse för vad som komma skall.

Vi såg en teaterföreställning och det var mycket lyckat.

Eleverna snappade upp mycket av svenskan och var intresserade att veta mer.

– Det är ju ett av målen med leksvenskan!

Det är en stor fördel att man hör mycket svenska i Ingå och inte bara i skolan.

De flesta finskspråkiga barn i kommunen har någon kontakt till det svenska.

Men en förutsättning för ett arrangemang med leksvenska är den jämna

språkfördelningen inte, enligt Saara.

– I en kommun som inte är tvåspråkig kan man ju använda allt det fina material som finns att få på nätet.

Men det är i en tvåspråkig kommun som det är mycket viktigt att ge eleverna det andra inhemska språket i ett tidigt skede.

– Och dessutom verkar tidig svenska ge bra stöd för senare studier i engelska, säger Saara Nylund.

Lekfinskan är en styrka Det tycker också Henrika Ekman som jobbar i den lilla Västankvarns skola, som har drygt 30 elever fördelade på åk 0–4. Omkring en fjärdedel av eleverna är tvåspråkiga, och det finns också de som är från enspråkigt finska hem. Är lekfinskan då tråkig för dem?

– Det är en utmaning, säger Henrika.

– Ibland känner de sig uttråkade, men ifall de är svagare i något annat ämne är det positivt att det är de som kan i finskan. Det står i vår läroplan att alla skall delta i lekfinskan och vi har inte heller resurser att ordna nå-

got annat för dem i stället.

I skolan fungerar en sammansatt åk 0-2 och Henrika sköter finskan för de eleverna.

Vilka är elevernas utgångsläge när lekfinskan börjar?

– Det finns de som absolut inte förstår finska alls.

Min strategi är att prata jättemycket finska och också översätta ord och begrepp då jag märker att det är någon som inte förstår. Jag gestikulerar och visar och ritar på tavlan och använder alla medel jag kan komma på.

– I de äldre grupperna finns det nog de som säger att de inte förstår någonting och de vill inte heller förstå någonting. Det är inte intressant, för de lever trots allt i en fullständigt svensk miljö.

Henrika är själv helt tvåspråkig och genom hennes finska språk kommer hon igång med lekfinskan.

Hon bygger upp undervisningen temavis och varje tema varar i ungefär en månad, en timme i veckan.

Inte heller bland de familjer som har barn i Västankvarns skola har negativa röster hörts om tidigarelagd

undervisning i finska.

– Jag upplever att föräldrarna ser det som en styrka att eleverna får vänja sig vid språket.

Henrika undervisar också skolans äldre elever i finska, men tycker inte det är svårt att dra en gräns mellan ”riktig” finska och lekfinska.

– Jag är specialiserad i nybörjarundervisning och har jobbat mycket med de mindre.

– I vår skola är de äldre eleverna ganska få, så alla i åk 3 och 4 har finska tillsammans en timme i veckan.

Den andra veckotimmen är de indelade i nybörjarfinska och mofi.

De här timmarna är schemalagda vid olika tidpunkter, så Henrika kan sköta undervisningen i bägge grupperna.

– Det är mycket positivt att börja med finskan på ett lekfullt sätt. Då man börjar med riktig finska går det fort framåt och om man inte alls kan finska tidigare kan det vara en stor stötesten.

Text och foto: Tom Ahlfors

5

19.3.2015

Martin Ahlskog är huvudförtroendeman i Pedersöre. Han sitter med i en arbetsgrupp som ska utarbeta en gemensam linje för hur gymnasieutbildningen ska ordnas i Pedersörenejden.

Tre alternativ i norr – Det finns en allmän oro bland lärarna. Blir det färre timmar och försvinner en del jobb?

Martin Ahlskog, huvudförtroendeman i Pedersöre, har möjlighet att följa med och också påverka hur det blir med gymnasiestrukturen i norra svenska Österbotten i framtiden. Precis som på månget annat håll har regeringens intentioner att lägga om finansieringen av och strukturerna inom det andra stadiets utbildning fått fart på kommunerna.

Det finns en tradition av samarbete i regionen och alltså tillsatte den kommunala samarbetsnämnden i Pedersörenejden i mitten av februari en arbetsgrupp som ska utarbeta en gemensam linje för hur gymnasieutbildningen ska ordnas.

Arbetsgruppen förväntas komma med ställningstaganden för var gymnasieutbildning ska erbjudas, hur samarbetet mellan gymnasierna förverkligas och hur många studieplatser det ska finnas i regionen för gymnasieutbildningen.

Det brinner i knutarna, så arbetsgruppen förväntas lägga fram sina förslag i april. Martin Ahlskog är facklig representant i arbetsgruppen, som leds av Stefan Svenfors, kommundirektör i Pedersöre.

Krävdes det hårt arbete för att få in en facklig representant i arbetsgruppen?

– Egentligen inte. Pedersöre är ordförande i samarbetsnämnden och vi har traditionellt ett gott samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. Så jag vände mig till utbildningsdirektör Rolf Sundqvist och fick grönt ljus för fackets deltagande. Vi lärare berörs ju minsann av reformen, säger Martin Ahlskog.

Martin Ahlskog kan tillföra ar-

betet en facklig dimension, men dessutom tillför han en hel del sakkunskap. Han representerar nämligen FSL i OAJ:s utbildningspolitiska kommitté, som bl.a. bereder utbildningsärenden för OAJ:s styrelse. Och det är knappast någon hemlighet att stora OAJ har nära kontakter till de politiska partierna och även undervisnings- och kulturministeriet som har hand om strukturreformen, som för all del kraschade i riksdagen i mitten av mars.

– Reformen inom andra stadiet har ägnats synnerligen mycket uppmärksamhet i kommittén. Vi som sitter i kommittén har tillgång till synnerligen mångsidig och aktuell information om vad som är på gång och vad som kan väntas i framtiden. Jag har stor nytta av den kunskapen och de diskussioner som har förts i kommittén, säger Martin Ahlskog.

I OAJ-kommittén sitter fackliga representanter från hela landet.

I gymnasiearbetsgruppen i norra svenska Österbotten sitter företrädare för Jakobstad, Pedersöre, Kronoby, Nykarleby och Larsmo.

Karleby har hittills meddelat att man går sin egen väg, men också Karleby får sin röst hörd i arbetsgruppen. Samtliga kommuner utom Larsmo har för tillfället egna svenska gymnasier.

Vilka möjligheter har nämnts i arbetsgruppen?

– En möjlighet är att kommunerna söker om tillstånd för gymnasieutbildningen separat.

Allt fortsätter som förr med den skillnaden att samarbetet mellan gymnasierna utökas. Redan nu samarbetar gymnasierna inom Team Nord, men samarbetet skulle trappas upp.

Samkommunen Optima, som

bedriver i första hand en framgångsrik yrkesutbildning i regionen, har också visat intresse för gymnasieutbildningen.

– Det är en annan möjlighet.

En tredje möjlighet är att man bygger upp en ny organisation för gymnasieutbildningen. I praktiken skulle det handla om en ny samkommun, som skulle ansöka om gymnasieutbildning i regionen, säger Martin Ahlskog.

Det är för tidigt att spekulera om vilket alternativ arbetsgruppen landar i. Men Martin Ahlskog har sin egen ståndpunkt klar.

– Jag arbetar för att alla verksamhetspunkter ska finnas kvar också i fortsättningen. Jag arbetar också för att andelen kontaktundervisningen ska vara så stor som möjligt. Då nås de bästa resultaten.

Jag förutsätter också att en ordent-

lig konsekvensutredning görs, då besluten om hur vi går vidare tas.

Då tänker jag bl.a. på lärarjobben.

Han avvisar inte tanken om distansundervisning, men inskärper att denna inte får dominera.

Han inskärper att det för all del är bra med ett mångsidigt kursutbud, som kan erbjudas gemensamt.

– Det passar bra särskilt i fråga om kurser med få deltagare i de enskilda gymnasierna. Men kontaktundervisningen måste vara grunden, säger Martin Ahlskog.

Och här kommer vi förstås in på detta med lärarjobb nu och i framtiden. I Svenskfinland, och för all del också i övriga Finland, fungerar gymnasierna strax intill grundskolor. I vissa fall handlar det om gemensamma fastigheter och även lärarkrafter.

Om gymnasier dras in eller om

deras verksamhetsförutsättningar radikalt ändras, t.ex. via ökad distansundervisning, påverkas också grundskolornas ställning. Och då även lärarjobben.

Räcker timmarna till för de nuvarande jobben?

– Det här är ett bekymmer också i vår region. Jag är gymnastiklärare i Sursik skola och Pedersöre gymnasium. I Pedersöre finns sammanlagt elva lärare som undervisar i såväl grundskola som gymnasium. Också i Nykarleby och Kronoby finns många gemensamma lärare. Det är självklart att oron för framtiden är stor, säger Martin Ahlskog.

Text och foto: C-E Rusk

Kaos och kalabalik i riksdagen Behandlingen av regeringens reform rörande andra stadiets utbildning ledde till kaos i riksdagen. Regeringen eftersträvade med operationen nedskärningar om ca 260 miljoner euro.

Reformen bestod av två delar.

En proposition gällde finansieringen av utbildningen, medan den andra befattade sig med utbildningsstrukturerna, alltså bl.a. nätverket av läroanstalter.

Propositionerna höll inte måttet. Propositionen rörande en strukturreform inom andra stadiets utbildning föll i riksdagens kulturutskott. Utskottet avslutade behandlingen av propositionen, då tiden helt enkelt tog slut för utskottsbehandlingen. Det innebar att ärendet aldrig kunde

föras till avgörande behandling i riksdagen.

Tidigare hade riksdagens grundlagsutskott riktat kritik mot lagpropositionen bl.a. med tanke på att tillgängligheten till utbildning hotas i olika delar av landet. Än snurrigare blev processen rörande propositionen rörande finansieringen av andra stadiets utbildning. Socialdemokraterna resonerade att de två propositionerna hör samman och ville dra tillbaka propositionen. Det andra stora regeringspartiet Samlingspartiet höll emellertid hårdnackat fast vid propositionen, vilket ledde till ett märkvärdigt skådespel där Socialdemokraterna röstade ner finansieringslagen tillsammans med oppositionen.

Den allmänna bedömningen är att andra stadiets utbildning inte kan undkomma kraven om nedskärningar. Det förestående riksdagsvalet och den därpå följande regeringsbildningen kommer att avgöra hur det blir med nedskärningskraven i framtiden.

Lärarfacket OAJ välkomnade resultaten av riksdagsbehandlingen, men räknar med att nedskärningskraven består. OAJ-ordföranden Olli Luukkainen hoppas på att den nya regeringen, som tillträder efter valet, väljer att samarbeta med bl.a. lärarna, när man skisserar upp framtida strukturer inom bl.a. just andra stadiet.

C-E Rusk

6

19.3.2015

KOLUMNEN Katarina von Numers-Ekman är modersmålslärare och finlandssvensk läsambassadör.

Leka med orden kostar inte mycket 400 euro i månaden för att spela innebandy. Siffror ur debatten om vad barnens hobbyer kan kosta har etsat sig fast i minnet. Hur kan det vara så dyrt? Och hur kommer det sig att protesterna inte är mera högljudda? Kanske leder den synlighet som frågan fått till att föräldrar lite aktivare börjar ifrågasätta kostnaderna och se sig om efter alternativ. Men också kommuner och skolor kunde överväga att göra ännu mer för att alla barn och unga ska ha tillgång till meningsfulla hobbyer.

De upprörande exemplen som presenterats i media på sistone ger orsak att se tillbaka på försöket med flexibel skoldag som genomfördes av Utbildningsstyrelsen i ett fyrtiotal skolor år 2013. Man ville omorganisera skoldagen och forma om lärmiljöerna för att stödja intresseverksamheten och förbättra skolklimatet. I praktiken lade man in klubbtimmar eller längre pauser mellan lektionerna och erbjöd t.ex. gymnastiklekar, pyssel och instrumentövningar. I utvärderingen betonades att verksamhetsmodellen nådde de elever som inte annars har möjlighet till regelbunden hobbyverksamhet som stöds av vårdnadshavarna.

Här vill jag slå ett slag för ordkonsten, som gärna kunde få större spridning i Svenskfinland. Sydkustens landskapsförbund utvecklar verksamheten inom ramen för sin ordkonstskola, utbildar ledare och koordinerar klubbar i skolor och på bibliotek på flera orter i södra Finland. Men i t.ex. Österbotten tycks verksamheten vara mera sporadisk. Ordkonsten är en av de konstformer som omfattas av de nationella läroplansgrunderna för grundläggande konstundervisning. Musikskolor och bildkonstskolor finns ju i många kommuner, men tills vidare är Borgå den enda ort i Svenskfinland där man erbjuder grundläggande ordkonstundervisning som barnen kan delta i under hela sin grundskoletid. Det är konstigt med tanke på vilken rolig och utvecklande och dessutom billig verksamhet det handlar om. Ordkonsten kräver nämligen inget särskilt när det gäller utrymmen, utrustning eller material – den kan uppstå ur vad som helst.

Ordkonst passar barn och unga i alla åldrar och kräver absolut inte att man är bokslukare, författarfrö eller språkligt avancerad på något sätt. Själva pedagogiken är språkstimulerande, men fungerar på helt andra villkor än det språkliga skapandet i skolan, där särskilt skivandet i hög grad är normstyrt. I klassrummet skriver eleverna mest diktamen, uppsatser och andra texter som korrigeras, kommenteras och bedöms.

Och visst fyller de här aktiviteterna i de flesta fall sin funktion, men som jag ser det ges alldeles för lite utrymme åt ett mera lustfyllt skapande genom språket. I en ordverkstad får man däremot fantisera, fabulera och leka med språket av hjärtans lust, utan att någon sätter betyg på slutprodukten eller jämför en med någon annan. Om man i större utsträckning kunde erbjuda ordkonstundervisning, t.ex. inom ramen för en flexibel skoldag, är jag säker på att många barn och unga skulle upptäcka nya och positiva dimensioner av sig själva som språkbukare.

Begreppet ordkonst tycks vara okänt i Sverige, där man mest talar om kreativt skrivande för barn och unga i motsvarande sammanhang. Ordkonst (på finska sanataide) är ändå någonting mer än det. Med startpunkt i fantasin sysslar man med tvärkonstnärligt berättande – där både det skrivna och det talade ordet kombineras med t.ex. dramatiskt eller visuellt berättande i olika former. Det är multilitteracitet på högsta nivå, om man vill använda ett av honnörsorden i LP2016 – där också begreppet ordkonst förövrigt nu finns med i samband med modersmålsundervisningen.

Antisemitisk underton

Artikeln ”Skola satt på undantag” ingår i Läraren nr 5. Artikeln, som är skriven av aktivisten NanetteMarie Forsström, är en del av den politiska EAPPI-kampanjen (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel), som tyvärr är koordinerad av Kyrkans Utlandshjälp. Kampanjen strävar till att kritisera den israeliska närvaron på Västbanken, men vägrar att uttala sig om det pågående islamitiska våldet i Gaza eller övriga delar av Mellanöstern.

Kampanjen har fått hård kritik just för att den så ensidigt skuldbelägger Israel medan de palestinska myndigheternas väl dokumenterade människorättsbrott på Västbanken tigs ihjäl.

Det är ytterst olämpligt att artikeln under rubriken ”Gasad på skolgården” antyder att israeler gasar palestinier, en klar hänvisning till nazisternas gasning av judar under förintelsen. Att på detta sätt

likställa de överlevande judarna med nazistiska bödlar uppfyller kriterierna för antisemitism enligt EU:s definition.

Det är beklagligt att Läraren publicerat denna stort upplagda kampanjartikel samtidigt som antisemitismen igen visar sin avskyvärdhet i Europa genom terroristattacker i Bryssel, Paris och Köpenhamn. Kampanjartikeln har en klar politisk målsättning och ger inte en saklig och balanserad bild av den komplexa Mellanösternkonflikten. På detta sätt sprids nya fördomar som kan underblåsa den tilltagande antisemitismen i Europa.

Regina Kreander

Grankulla

och lärares arbetsvillkor i olika länder och områden. Ofta handlar det om arbete under synnerligen svåra förhållanden, såsom i nr 5/15.

Läraren sysslar inte med kampanjjournalistik och befattar sig inte med antisemitism. Reportaget syftade inte till att demonisera någon part i den komplexa och svårlösta konflikten i Mellanöstern.

Kyrkans utlandshjälp är engagerat i det internationella EAPPIprogrammet, som syftar till att lyfta fram människorättsfrågor särskilt på Västbanken. Lärarnas världsorganisation Education International har också fäst uppmärksamhet vid såväl israeliska som palestinska elevers och lärares utsatta situation.

Carl-Erik Rusk

chefredaktör

Tidningen Läraren publicerar med oregelbundna intervaller reportage, som syftar till att belysa elevers

Luftproblem inte grund för avstängning från tjänst

Inneluftproblem ger inte arbetsgivaren rätt att avstänga en lärare från tjänstgöring, anger Högsta förvaltningsdomstolen HFD i ett färskt domslut. Asikkala sade år 2011 upp en klasslärare, som hade insjuknat p.g.a. inneluftproblem i skolan. Kommunen avstängde läraren från tjänstgöring under uppsägningstiden och upphörde med löneutbetalningen.

Förvaltningsdomstolen upphävde år 2013 beslutet om uppsägning, men beslutet om att avstänga läraren från tjänstgöring förblev i kraft. Förvaltningsdomstolen ansåg, i fråga om uppsägningen, att det förelåg vissa omständigheter rörande nedsättningen av arbets-

förmågan, vilka inte kunde ses som bestående. Nedsättningen av arbetsförmågan kunde inte heller ses som långvarig till den grad att den kunde ha legat som grund för en uppsägning av sagda lärare, som förmådde arbeta i utrymmen med frisk inneluft.

Lärarfacket OAJ förde ärendet vidare till HFD, som anser att också avstängningen från tjänstgöring var olaglig. HFD motiverar sin hållning med att oförmågan att utföra ålagda tjänsteuppgifter inte berodde på läraren, utan på orsaker som var avhängiga av arbetsgivaren.

Erkki Mustonen, ledande jurist vid OAJ, anser att HFD:s dom-

slut utgör ett betydande prejudikat. Kommunen hade i detta fall inte i tillräcklig grad aktivt försökt erbjuda lärare sådana utrymmen, där inneluften var så pass ren att läraren kunde hade fullgjort sina arbetsuppgifter.

HFD:s domslut har också ekonomiska konsekvenser. Lärarens rätt till tjänsteenliga löneförmåner utreds ända från år 2010. Redan då började läraren åsamkas lönebortfall p.g.a. den orena inneluften.

Asikkala kommun åläggs dessutom att erlägga rättegångskostnader jämte ränta. Summan uppgår till ca 9 000 euro.

C-E Rusk

Svag hantering av fuktskador skapar stress och osäkerhet Vid misstanke om fukt- och mögelskador i en byggnad är det viktigt att utredningen görs av en mångprofessionell arbetsgrupp. Arbetet kräver en omsorgsfull lägesanalys, god planering och välfungerande kommunikation. Arbetshälsoinstitutets nya handbok Fukt- och mögelskador – Bra lösningar för arbetsplatserna ger råd om hur man bör gå tillväga när man upptäcker problem med inomhusluften.

– En av de viktigaste åtgärderna är att göra en grundlig utredning av orsaken till problemet. Om man utan närmare utredningar sätter igång och åtgärdar det första problem som man blir uppmärksam på, kan det hända att man missar den grundläggande orsaken. Det kostar mycket att riva upp samma konstruktioner på nytt, säger teamchef Sanna Lappalainen vid Arbetshälsoinstitutet.

Det första steget vid utredning-

en av problemet är att tillsätta en mångprofessionell inneluftsgrupp.

Gruppens uppdrag är att diskutera sig fram till en gemensam, väl genomtänkt arbetsplan och övervaka planens genomförande. Först gör man en preliminär utredning och ser till att alla nödvändiga undersökningar blir utförda. Utifrån resultaten av de olika utredningarna och undersökningarna kan gruppen komma underfund med var problemet sitter. Först därefter kan man ta itu med reparationsarbetena.

– När man går tillväga på ett planmässigt sätt, får man tillgång till många olika personers synpunkter och kan använda sig av deras sakkunskap. Det här är viktigt, eftersom problem med inomhusluften ofta är komplicerade, understryker Lappalainen.

Fukt- och mögelskador kan orsaka besvär av många olika slag.

Fortfarande har man dock endast bristfälliga kunskaper om orsakssambanden mellan exponeringsfaktorer och besvär. Det finns inte heller några hälsobaserade gränsvärden för exponeringen.

– På webben hittar man en brokig skara ”experter” som fyller ut kunskapsluckorna med sina personliga åsikter. Det är inte att undra på om arbetstagarna i den situationen blir oroliga för sin hälsa, säger Lahtinen.

Regelbunden, öppen och ärlig information lugnar ner stämningarna och förebygger konflikter. Att låta de enskilda experterna svara för sina respektive fackområden är ett bra sätt att skapa förtroende för kommunikationen. Det är viktigt att inte gå ut med motstridig information, eftersom motstridiga budskap snabbt leder till att de anställda mister förtroendet för experternas uppfattning.

7

19.3.2015

Specialläraren Ann-Sofie Selin är rastvakt och kollar in rektor Nicke Wulffs ankomst till Cygnaeus skola. Närhet och mottaglighet är centrala begrepp i skolan.

Läroplansarbete i Åbo:

Små steg bättre än stort språng – Jag tror inte att den nya läroplanen kommer att påverka arbetet i vår skola väldigt dramatiskt. Vi har varit på väg i riktning mot det nya tänkandet redan länge, säger Nicke Wulff, rektor för Cygnaeus skola i Åbo.

Han talar om verkställandet och förankringen av grundskolans nya läroplan, som träder i kraft i de lägre klasserna hösten 2016. Populärt talas om LP 2016.

Taktpinnen förs i Åbo av finska sidan, men Wulff talar om ett gott samarbete.

– Hela läroplansprocessen i Åbo är välskött. Arbetet inleddes redan för ett par år sedan. Och javisst, finska sidan dominerar, men vi på svenska sidan deltar på lika villkor. Jag ser det som en trygghet att vi samarbetar intimt, så att svenska sidan inte tvingas jobba separat, säger Wulff.

Han basar för en för finlands-

svenska förhållanden stor grundskola. Nästa år har skolan, då man räknar in förskoleeleverna, omkring 430 elever. I Åbo finns dessutom Sirkkala skola och högstadiet S:t Olofsskolan. Nya Braheskolan, som kör igång med full volym i höst, sorterar administrativt under Cygnaeus skola.

I Åbo har skolförvaltningen gått in för en modell, där det i varje skola finns en namngiven läroplanskoordinator, som jobbar med frågorna. Dessa ersätts för til�läggsarbetet och läroplansarbetet beaktas i arbetsmängden.

– Det var inget problem att i vår skola hitta en intresserad lärare som ville satsa på läroplansutvecklingen. Generellt kan ju lärare delas upp i två grupper: en som brinner för läroplansutveckling, medan den andra delen självfallet följer läroplanen, men som inte har ett hett intresse för att utveckla den,

säger Nicke Wulff.

Läroplansarbetet knyckte alltså i gång tidigt i Åbo och pågår än. Hur mycket tid har processen tagit i anspråk?

– Hiskeligt mycket tid! En synnerligen stor del av samplaneringstiden har använts till detta. Men det handlar ju inte om bortkastad tid, utan resonemangen handlar ju om att utveckla vår skola och synen på lärandet, säger Wulff.

Han räknar inte med att ibruktagandet av den nya läroplanen kommer att få dramatiska effekter i Cygnaeus skola hösten 2016.

– Det är klart att schemat ändras en aning, t.ex. så att biologi och geografi blir naturvetenskap.

Men om vi ser till det inre arbetet har vi stegvis gått mot det nya tänkandet i LP 2016. Jag hoppas att skolan redan nu lever upp till förväntningarna om bl.a. aktiva elever i det nya läroplanstänkan-

Smärtfritt finna grunder för ersättning i Nykarleby – Jo, jag är nöjd. Det här är ingen omvälvande nyhet, utan tänkandet bygger på tidigare praxis. Denna har i sin tur mejslats fram i lokala förhandlingar under flera år, säger Kerstin Ollandt, huvudförtroendeman i Nykarleby.

Bildningsväsendet i Nykarleby har slagit fast principerna för läroplansarbetet, så att en arbetsgrupp, som huvudsakligen består av lärare, har det övergripande ansvaret. Samtidigt har man slagit fast ersättningsgrunderna för arbetet.

För arbete utöver arbetstiden betalas ett arvode enligt övertimsarvodesgrunden så att 1,5 timmes arbete motsvarar ett övertimsarvode. Övertimsarvodesgrunden för samtliga deltagande lärare beräknas enligt arvodet för lektor i modersmål.

– Samma arbete och samma ersättning. Den här principen har tillämpats också i arbetsvärderingen.

Det ska inte vara så att klasslärare och ämneslärare ska ha olika ersättningar, som baserar sig på undervisningsskyldigheten, säger Ollandt.

För möten utöver arbetstid betalas mötesarvode enligt stadens mötesstadga samt kilometerersättning.

Arvodesgrunden utgår också från tidigare praxis.

Läroplansarbetet har knyckt igång väl och Ollandt säger att det inte har varit svårt att locka lärare med i processen. Kommunerna i norra svenska Österbotten samarbetar ofta. Så ock denna gång, så att den 23 mars ordnas en gemensam obligatorisk halv fortbildningsdag för de svenska lärarna i regionen.

Temat är läroplansutveckling.

det, säger Nicke Wulff.

Vi möttes på skolgården, då han anlände till Cygnaeus efter ett besök i Brahe-skolan.

Jag noterade att du fick ett varmt mottagande, då små elever kom rusande och kramade dig. Är det denna aktivitet, som du talar om?

– Jag brukar tala om mottaglighet. Min syn är att vi som jobbar i skolan ska vara tillgängliga och nära eleverna. Vi ska tala med eleverna på deras nivå och visa intresse för deras åsikter, också om dessa inte råkar vara de samma som våra egna. Då skapas en känsla av delaktighet och då blir eleverna mottagliga för undervisning.

Det är en del av vår skolkultur.

Hur formas en skolkultur?

– I vårt fall tror jag att den formas av vår storlek. En så här pass stor skola erbjuder mångfald. Här finns utrymme för olika elever och också olika lärare. Vi har ju också lärarlag, som samarbetar mycket.

Just nu diskuterar lärarlagen de sju kompetenserna, som nämns i LP 2016.

Du talar om storleken som en central faktor, som påverkar skolkulturen. Kan du utveckla resonemanget?

– Vi är en stor svensk skola i en stor stad. Eleverna kommer från Åbo, men också kranskommuner såsom Reso och Nådendal som saknar svenska skolor. Utmaningen är att skapa en ”Vi i Cygnaeusanda”, som inte är lika given som i en liten byskola. Vi är ingen närskola, säger Wulff.

Kommer ni att locka med föräldrarna med i en diskussion om

t.ex. skolans värdegrund i anslutning till läroplansprocessen?

– Det är svårt. Föräldrarna har för all del förväntningar på att skolan ska sköta sitt uppdrag väl, men det är svårt att locka föräldrar med i en process om skolans arbete. När vi utvecklade skolans ordningsregler i anslutning till den nya elevvårdslagen bjöd vi in föräldrarna till en diskussion. Ärendet var ju konkret, men första träffen inhiberades eftersom intresset var så ringa. Vi marknadsförde massivt detta och försökte en gång till. Resultatet blev sex föräldrar plus den lokala Hem- och skolastyrelsen, säger Wulff.

Följer de politiska beslutsfattarna t.ex. i den svenska sektionen i nämnden för utbildning och fostran aktivt med läroplansprocessen?

– Svaret måste bli nej. De politiska beslutsfattarna intresserar sig för praktiska saker, såsom resurser, timfördelning och språkprogram.

Styrningen sker på detta sätt, men skolorna har stor frihet i fråga om tillämpningen och det inre arbetet. Är föräldrarna passiva?

– Så kan man inte säga. I lördag har vi öppet hus i skolan och då räknar jag med att byggnaden är fullsmockad. Men som rektor får jag mest höra positiva kommentarer. Så det finns definitivt ett intresse för barnens skolgång, men det är svårt att locka med föräldrarna i skolutvecklingen.

Text och foto: C-E Rusk

8

19.3.2015

Vasa alltid i första vågen

Det var Björn Björklund, fackligt aktiv i Vasa svenska lärarförening VSL, som såg till att just Vasa utsågs till en strejkort våren 1984. Björklund representerade då Svenska Finlands lärarförbund SFL i styrelsen för OAJ och han lät förstå att lärarna i Vasa har strejkberedskap, vilket ledde till att Vasa deltog i strejkens första våg.

Det här framgår ur tidsdokumentet ”Dåtid, nutid, framtid – Lärarskap, skola och utbildning i Vasa under 40 år”, som offentliggjordes i samband med VSL:s 40-årsjubilumsfest i Academill i Vasa den 3 mars. På plats var festens självskrivna stjärna Benita Kavander, som har satt ner två års arbete på den digra och sobra volymen.

Lärarfacket genomförde sin resultatrika strejk våren 1984. Det handlade om en s.k. selektiv strejk, där en handfull orter hade valts ut som strejkorter. Vasa var med i den första vågen tillsammans med en handfull andra orter, vilket innebar att de kommunala grundskollärarna strejkade i fyra veckor.

Arbetskonflikter är tunga, men uppenbarligen har strejken inte satt negativa spår i vasalärarnas själar, eftersom såväl Björn Björklund som historikredaktören Benita Kavander utsågs till hedersmedlemmar i samband med föreningens jubileumsfest.

Den högtidliga jubileumsfesten, som präglades av en varm anda av samhörighet, åtföljs senare i vår av en fri och uppsluppen fest, dit alla medlemmar bjuds.

Varför just en 40-årshistorik? Benita Kavander vet svaret: för att folk som har upplevt de olika skeendena kan förtälja om det som har timat.

Kavander, vars arbetskarriär i huvudsak omfattade lärarutbildning, är själv en av dessa som har varit med om att utforma de 40 åren av fackliga strävanden.

Inger Nabb, ordförande i VSL, har ett

annorlunda perspektiv.

– Jag var elev i Vikinga skola 1975 och kommer ihåg att föreståndaren Björn Björklund var borta då och då på fackliga ärenden. Våren 1984 hade jag fått ett vikariat i Vikinga och hann bara inleda jobbet innan det blev strejk. Jag blev sur på lärarfacket, för jag förlorade ju inkomster, och tänkte att jag aldrig ska bli fackligt aktiv, säger Inger Nabb, som idag har en riklig facklig meritlista.

Ja, och så är hon faktiskt rektor för Vikinga skola. Cirkeln är sluten.

Christer Holmlund, ordförande för Finlands svenska lärarförbund FSL, höll festtalet. Han mindes med värme sina studieår i Vasa och den trygga grund han fick genom sina studier vid Pedagogiska fakulteten.

Holmlund tackade VSL för ett aktiv roll i FSL, men passade på att problematisera föreningarnas roll och tyngd i förbundet.

Han lyfte bl.a. fram avtalskulturen, där den lokala nivån har getts ökad vikt.

– Detta innebar att de lokala föreningarnas betydelse har blivit större med tanke på att förhandlingsmål borde ställas och förankras hos medlemmarna, noterade Holmlund som har kommit fram till att föreningarnas inflytande borde stärkas.

Som bäst utreds olika möjligheter att utveckla FSL:s organisationsstruktur.

– Jag ser en stor tillgång och styrka i våra föreningar. Vi måste våga på allvar fundera över hur vi kan ge medlemmarna, alltså föreningarna, den roll de är värda i vårt förbund. I detta fall måste vi våga se framåt! manade Holmlund.

Text och foto: C-E Rusk

Tidsdokumentet ”Dåtid, nutid, framtid” står färdigt. Som redaktör för verket står Benita Kavander, tidigare ordförande i Vasa svenska lärarförening och vice ordförande i styrelsen för FSL.

Utmärkt nedslag i tiden Har vi koll på tiden? Hur lyfter vi fram det som inträffat under en tidsperiod utan att begränsa oss till bara år och dagar? Tidender talade man förr om. Man måste göra nedslag i tiden för att någorlunda åskådliggöra det som timat.

Detta är just precis vad Vasa svenska lärarförening gjort i samband med firandet av att det gått jämnt 40 år sedan den för alla lärare gemensamma föreningen grundades i Vasa. I god tid före jubileet sattes planering och arbete i gång. En redaktionskommitté med huvudredaktör Benita Kavander, inte okänd lärarprofil inom lärarutbildning och lärarfacket, har gjort ett idogt och gott arbete, som just gjort ett nedslag i tiden för att kunna blicka bakåt och sikta framåt.

Dåtid, nutid, framtid med

undertiteln Lärarskap, skola och utbildning i Vasa under 40 år gör verkligen skäl för sitt namn. Man har valt att avstå från benämningen historik och har i stället kal�lat den rikt illustrerade boken ett tidsdokument. Innehållet är brett sett ur ett tidsperspektiv men också bredare än vad en lokalhistoriskt lagd läsare är van vid. Materialet avspeglar inte bara Vasa, utan trender förr och nu finns med och sålunda blir skeendena i Vasa sedan år 1974 länkade till det övriga Svenskfinland och också ställda i relation till ännu större sammanhang.

Detta senare hämtar sin styrka ur det rika utbud på inlägg eller citat av dem som var med förr och av dagens påverkare inom utbildningens värld. På så sätt utgör innehållet en solid helhet som väl

motsvarar tidsdokumentets löfte om bredd i tanke och handling och inte bara i tid.

En liten introduktion till vad läsaren kommer att finna mellan pärmarna i Dåtid, nutid, framtid må tillåtas. En tillbakablick på den lärarfackliga verkligheten i Vasa alltsedan början år 1892 och fram till tankar och brottningar inför grundskolans införande på 1970-talet finns med liksom naturligtvis föreningens öden fram till denna dag. Också turerna kring Pedagogiska fakultetens tillblivelse och intressanta och besvärliga turer närmare vår tid liksom funderingar kring den akademiserade lärarutbildningen har beretts plats. Vasa var strejkort 1984 under det man gott kan kalla den stora lärarstrejken, vilket belyses från många håll och stämmer till eftertanke. Hur

länge kommer vi att klara oss innan vi måste upp på barrikaderna?

Alla svenska vasaskolor, såväl hädangångna som fungerande, presenteras. Ett fräscht grepp är att redaktionskommittén upplåtit utrymme för dagens lärare och rektorer som ger prov på sina tankar om dagens skola, om lärarskap och om vart de tycker att vi är på väg.

Ordet framtid i titeln ges plats i det sista kapitlet. Tankar kring undervisningsspråket eller språken är en i vår tid brännande fråga som här bl.a. ställs i relation till övriga två- eller flerspråkiga länder inom EU. Framtidens läromedel får sin givna plats, bok eller digitalt material eller båda eller något annat?

Allt som i dag är teknik i skolan tar vi för självskrivet, men vi får också bekanta oss med hur det var förr.

Trasslande ljudband, spritstenci-

ler och uppochnervända diabilder var en prövning för mången lärare som alltid hade en vaken åskadarskara på första parkett.

Alldeles i slutet ger Sven-Erik Hansén oss alla något att tänka på.

Hans erfarenhet är att vi (i självgoda Finland förf.amn.) inte satsar lika målmedvetet på morgondagen som de andra nordiska länderna.

Detta bör vi ta till oss.

Summa summarum; Dåtid, nutid, framtid är ett gediget verk.

Vasa svenska lärarförening är värd en stor eloge för sin satsning och hela redaktionskommittén har gjort ett synnerligen kraftigt nedslag i tiden där helikopterperspektivet verkligen täcker kompassens alla 360 grader. Skaffa den och läs!

Dan Johansson

FSL:s ordförande år 1998–2014

ÅRGÅNG 41 (122). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. UTGIVARE Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. REDAKTION Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, besöksadress Magistratsporten 2, 00240 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

Hemsida www.fsl.fi/lararen Nättidning issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). ANNONSPRISER 3,10 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 73 euro, 1/2 år 41 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. KSF Media Ab, 2015.