Läraren 10 2018

ledaren Det ligger definitivt i nationens intresse att satsa på fostran och utbildning. ЮЮ r sidan 2

31.5.2018 • Nr 10 Årgång 44 (125) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Under samma tak

I Nagu delar Simonkylän koulu utrymmen med Kyrkbackens skola. Eleverna äter i samma matsal, men talar inte mycket med varandra. Nu skall klyftan minskas. ЮЮ r läs mera på sidan 5 Asta Löyttyniemi, klasslärare i Simonkylän koulu, och Martin Hartman, rektor för Kyrkbackens skola, vill arbeta tillsammans för att trygga den finska skolstigen i Nagu. foto: pamela friström

Spanjorskan i Vasa

Vår serie om lärares väg till sitt yrke har kommit till vägs ände. Möt nu Paula Alagarda Durán, som för tjugo år sedan kom till Vasa för en kortkurs i engelska och fortfarande är kvar. ЮЮ r sista sidan

Kvaliteten skall stå högt i kurs Vi har kommit till ett skede där vi måste välja vad som är viktigare med tanke på kvalitativt god utbildning; En outsinlig utvecklingsprocess eller yrkeskårens ork.

Jag tror definitivt att vi ska gå på linjen som stöder lärarnas ork att göra ett kvalitativt gott jobb.

CHRISTER HOLMLUND Ord för ord-kolumnen

ЮЮ r sidan 3

Snart är det dags för kongress!

Läs mera om vilka ärenden som skall behandlas vid kongressen nästa vecka och ta del av Marcus Långs tankar om detta. Han är i år kongressombud för tredje gången. ЮЮ r sidorna 4 och 10

2

31.5.2018 • Nr 10

Ledaren Carl-Erik Rusk Chefredaktör

Bakom bilderna Arbetsbelastningen blev det ledande diskussionsämnet på OAJ-fullmäktiges sammanträde i mitten av maj. OAJ är ju såtillvida ett rätt unikt förbund att här samsas företrädare för nära nog alla tänkbara lärarkategorier från förskolan till högskolorna. Den röda tråden för precis alla grupper är trötthet och en för stor arbetsbörda.

I många inlägg togs fasta på den nyligen offentliggjorda arbetslivsbarometern, som minsann inte är någon munter läsning. Varningslamporna blinkar rött.

När man sår vind får man skörda storm. De två senaste regeringarna har resolut skurit ner på finansieringen inom hela sektorn för fostran och utbildning utan att desto mera tumma på målen för verksamheten.

För de som sitter på pengarna måste ju också tänka på Finlands renommé som ett föregångsland inom utbildning! Utbildningens potemkinkulisser får ju inte förfalla!

Resultaten av dessa ansträngningar kan nu beskådas i sin prydno.

De som förväntas göra jobbet är rätt och slätt trötta.

OAJ-ordföranden Olli Luukkainen talade om ”åtta svarta år” i sitt öppningsanförande och då syftade han på de på varandra följande nedskärningarna inom utbildningens område.

Men det är rimligt att anta att gynnsammare tider är i sikte, speciellt när de ekonomiska konjunkturerna har svängt till det bättre. Statssekreterare Martti Hetemäki vid finansministeriet är en ”räknenisse”, men han stod för det mest optimistiska inslaget. Han presenterade en ymnig

ÅRGÅNG 44 (125). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60.

Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG REDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

HEMSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth. lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,25 euro/spalt­ mm PRENUMERATION 1/1 år 64 euro, 1/2 år 33 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2018.

flora av grafer och tabeller, men hans konklusion var glasklar: Finland har inget annat alternativ än att satsa på utbildning.

Den sjunkande nativiteten har blivit ett hett samtalsämne i vårt land och följaktligen tog Hetemäki fasta också på detta. Han påvisade att familjebildning har ett nära samband med sysselsättning, som i sin tur hör samman med utbildningsnivån. Speciellt när det gäller män.

Kan det sägas klarare? Det ligger definitivt i nationens intresse att satsa på fostran och utbildning.

Därmed står det lika klart att det ligger i nationens intresse att se till att de, som gör jobbet, också mår bra.

Vad kan egentligen göras för att stävja den katastrofala utvecklingen? Den frågan ställs av Raseborgs lärarförening i en motion, som behandlas av FSL:s förbundskongress i början av juni.

Frågan lär också synas av OAJ:s styrelse, som hörsammade det krassa budskapet som förmedlades i fullmäktiges diskussioner. Styrelsen förband sig att i högre grad beakta välmågan och trivseln i arbetet i sin beredning och sina beslut.

Och undervisningsministern Grahn-Laasonen yttrade att beslutsfattarna borde också tänka på hur man stöder lärarna i olika reformer.

Utbildningen i vårt land brottas med två stora problem. Den jämlika utbildningsstandarden krackelerar betänkligt och den stora arbetsbelastningen utgör en hot mot lärarnas och skolledarnas ork och hälsa.

Arbetslös i sommar?

FSL

inFormerar

Ansök då om inkomstrelaterad dagpenning från Lärarnas arbetslöshetskassa, den summan är betydligt högre än den grunddagpenning som Fpa betalar ut.

A-kassans webbtjänst heter Openetti. Där ansöker du om inkomstrelaterad dagpenning. Användarnamn för att kunna logga in får du genom att skicka e-post till asiakaspalvelu@opetk.fi, meddela namn, födelsetid och att du är medlem i FSL. Lösenordet är ditt födelsedatum (ddmmåå).

1. Innan arbetet upphör Logga in till Openetti (www.opetk.fi) och kontrollera att kontaktuppgifter och kontonummer är korrekta. Meddela också vår avdelningssekreterare Anita Stark, anita.stark@fsl.fi, om att ditt arbete upphör så betalar du 6,20 €/mån i medlemsavgift.

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

De två senaste regeringarna har resolut skurit ner på finansieringen inom hela sektorn för fostran och utbildning utan att desto mera tumma på målen för verksamheten.

2. Senast då arbetet upphör Anmäl dig som arbetslös arbetssökande hos arbets- och näringsbyrån senast dagen då arbetet upphör, helst i god tid innan.

Du går miste om ersättning för varje dag som passerat efter att du blivit arbetslös och inte anmält det. Mer information hittar du på www.te-palvelut.fi/te/sv.

3. När du har varit arbetslös i två hela kalenderveckor Skicka in din första ansökan om arbetslöshetsdagpenning till A-kassan. Bifoga de bilagor som behövs. För följande ansökan se mer information på www.opetk.fi.

Viktigt att komma ihåg Du ansöker alltid om dagpenning i efterskott och kan följa upp handläggningen i webbtjänsten Openetti.

Enstaka under sommaren arbetslösa medlemmar kan beröras av aktiveringsmodellen.

Mer info finns på adressen www.opetk.fi.

3

31.5.2018 • Nr 10

Damlin fortsätter i OAJ-styrelsen Inger Damlin fortsätter som representant för FSL i styrelsen för OAJ. Som hennes ersättare fungerar Joakim Häggström.

OAJ-fullmäktige, som sammanträdde i Helsingfors den 16–18 maj, valde styrelse för mandatperioden 2018–20.

Inger Damlin är rektor för grundskolan Korsholms högstadium, medan Häggström är biträdande rektor för Tölö gymnasium i Helsingfors.

Inger Damlin har bestridit den ordinarie platsen i OAJ-styrelsen i fyra års tid, medan Häggström har fungerat som hennes ersättare un-

 Inger Damlin. foto: carl-erik rusk

der samma tid.

De allmänbildande lärarna (YSI) representeras i styrelsen av Kirsi Contursi, Inger Damlin, Petri Kääriäinen, Timo Markkanen, Mea Nordberg, Kari Nieminen, Pekka Pieskä, Anna Renfors, Jaak-

ordförord ko Sarmola, Jukka Sarpila, Marita Savonmäki och Jukka Talvitie.

Ovan nämnda utgör YSI:s styrelse. Inger Damlin fungerar som vice ordförande i YSI-styrelsen.

I styrelsen sitter, frånräknat ordföranden Olli Luukkainen, tio kvinnor och tio män.

Fullmäktiges presidium består helt och hållet av kvinnor.

Tiina Karjalainen är ordförande under mandatperioden 201820. Hon biträds av vice ordförandena Ulla Kangasniemi och Katja Järvinen. c-e rusk

Projektfinansiering splittrar Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (saml) har hörsammat lärarnas och rektorernas bön. I ett tal inför OAJ:s fullmäktige medgav hon att finansieringen av utbildningen har blivit för splittrad och projektbaserad.

Också FSL-basen Christer Holmlund har i flera repriser fastslagit att en stabil grundfinansiering är bättre än en finansiering som delvis baserar sig på projektpengar av diverse slag. Dessutom så att projekten för med sig en hel del byråkrati speciellt för skolledarna.

– Redan i år inleds ett arbete, där ministeriet och Utbildningsstyrelsen tillsammans utarbetar

en modell där pengar för utvecklingsverksamhet samlas till en helhet, sade Grahn-Laasonen.

Hon medgav att byråkratin utgör ett problem.

– Ständigt återkommande ansökningar om deltagandet i projekt har lett till en rumba, som anstränger skolornas vardag. Den tid som borde avsättas för pedagogisk utveckling sätts i stället på byråkrati, sade Grahn-Laasonen.

Den andra nyheten i hennes tal var att hennes parti Samlingspartiet är intresserade av en tvåårig förskola. Partikongressen, som ordnas i Åbo i juni, torde ta till behandling ett förslag i denna riktning.

– Ett viktigt initiativ med tanke på jämlikheten i utbildningen och tidig preventionen av utslagning, sade Grahn-Laasonen om tanken som också omhuldas av lärarfacket OAJ. Grahn-Laasonen har bekantat sig OAJ:s färska arbetslivsbarometer och uppgifterna om minskad arbetsglädje och motivation (se artikel på annan plats i denna tidning).

– Det är uppenbart att reformer sätter press på lärarna. Vi som beslutar om reformerna måste fråga oss hur vi kan stöda lärarna bättre, sade Grahn-Laasonen. c-e rusk

Sju skolor smakar på årsarbetstid Försök med årsarbetstid inleds i höst i sammanlagt sju grundskolor. Styrelsen för OAJ gav i mitten av maj grönt ljus för lokala försök i två skolor i Helsingfors och tre skolor i Lahtis. Tidigare har styrelsen godkänt ett försökstjänstekollektivavtal som har uppgjorts med Vanda. Avtalet i Vanda berör lärarna i två grundskolor.

Försöket innebär att lärarnas arbetstider och avlöning definie-

ras på nytt sätt. Försöket kommer i gång i höst och omfattar tre år, dock så att avtalet kan sägas upp under denna period.

I försöket frångås systemet med undervisningsskyldighet på veckonivå. I stället definieras arbetstiden på årsnivå. Avsikten är att inhämta erfarenheter om vad lärarnas jobb egentligen består av och hur mycket tid som går till uppgifter av olika slag.

Inledandet av försök förutsätter att majoriteten av lärarna i berörda skolor har sagt ja till försöket.

I början av året nåddes ett avtal mellan Kommunarbetsgivarna KT och lärarfacket OAJ rörande ett försök med årsarbetstid i grundskolan. Detta avtal ligger som grund för de lokala förhandlingarna. c-e rusk

Finland värd för toppmöte Finland står våren 2019 som värd för International Summit on the Teaching Profession (ISTP). Det handlar om ett toppmöte, som årligen ordnas av OECD jämte lärarnas världsorganisation Education International.

Till mötet kallas representanter för 20 toppländer inom utbildningssektorn samt representanter för fem länder, som har utvecklat

utbildningen exemplariskt under det gångna.

Finland har deltagit sedan toppmötena etablerades för åtta år sedan. Tidigare i år ordnades ISTP i Lissabon.

En bärande idé i sammanhanget är att de nationella ministrarna och fackorganisationernas ledare ges en möjlighet att träffas.

– En stor hedersbetygelse för Finland, säger undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (saml).

Också OAJ-ordföranden Olli Luukkainen är nöjd.

– Den finländska utbildningens kvalitet uppskattas internationellt, säger Luukkainen. c-e rusk

Christer Holmlund Förbundsordförande

Blicka bakåt med framtiden för ögonen När jag skriver detta är det drygt en vecka till förbundets tolfte kongress. Det har alltså gått fyra år och det är dags att blicka framåt, men för mig som har haft glädjen och äran att fungera som ordförande för förbundet vill jag också se lite bakåt på det som varit.

Det handlar om en kongressperiod och samtidigt en ordförandeperiod som ibland känts arbetsdryg, men även under de tyngre perioderna varit belönade och inspirerande.

Att få ha privilegiet och glädjen att jobba med medlemmar, förtroendevalda, kanslipersonal och alla i nätverket kring förbundet för medlemmarnas och utbildningens bästa, har varit och är något jag värdesätter högt!

Bland annat det här lyfte jag i samband med ordförandevalet för fyra år sedan: ”FSL är ett fackförbund – en intressebevakningsorganisation – som bygger på en solidaritet medlemmar emellan.

Idag behöver vi mera än någonsin ett solidaritetstänk in bland medlemmarna så att vi enade kan stå mot bl.a. sparerbjudanden och övrigt gratisarbete lärare och skolledare förväntas utföra.”

Idag jobbar vi fortfarande med lärarnas, rektorerna och lektorernas arbetsbelastning och här får vi väl konstatera att läget försämrats, vilket självklart betyder att vi ska högprioritera detta i vår fortsatta verksamhet. Lösningarna kommer inte att vara lätta, men om vi jobbar tillsammans på medlemsnivå och inser att det här är ett hot mot kvaliteten, kommer vi garanterat långt.

Alla möten med er medlemmar för mig närmare skolvardagen och era upplevelser och utmaningar.

Vi har kommit till ett skede där vi måste välja vad som är viktigare med tanke på kvalitativt god utbildning; En outsinlig utvecklingsprocess eller yrkeskårens ork. Jag tror definitivt att vi ska gå på linjen som stöder lärarnas ork att göra ett kvalitativt gott jobb.

Ett av målen för mig som ordförande har varit att skapa ett proaktivt förbund som tar ställning i frågor som berör vår skola.

Jag tror det är viktigt för oss att våga gå in i debatter, argumentera och försöka nå koncensus i frågor samtidigt som vi inte ska vara rädda för att stå på barrikaderna ibland för att bevaka våra medlemmars intressen. Hur väl vi har lyckats med det här är upp till er andra att bedöma.

I talet pratade jag också om delaktighet. Under verksamhetsperioden har vi jobbat med förbundets organisationsförändring. Där har målsättningen varit att föra beslutanderätten närmare föreningarna. För mig innebär den här maktförskjutningen en typ av delaktighet där medlemmarna på ett smidigt sätt ges möjlighet till direkt och flexibel påverkan.

Förbundsordförande för FSL är chef för kanslipersonalen, verksamhetsledare och förbundets ansikte utåt. Dessa uppgifter har stundtals satt ledarskapet på prov. Jag har insett att i den rollen måste man fokusera på sakfrågor och alltid ha medlemmarnas bästa för ögonen för att bilda ett vinnande lag. För det är så jag ser på er medarbetare – vi är alla en del av laget.

Medlemskontakten ger mig alltid enorm energi. Varje kurs jag deltar i, alla möten jag sitter på – ja vareviga kontakt jag har med er lärare berikar det uppdrag jag har. Alla möten med er medlemmar för mig närmare skolvardagen och era upplevelser och utmaningar.

Lärarrollen har förändrats en hel del sedan jag tog min lärarexamen. Därför och just därför är kontakten till er FSL:are så enormt viktig för mig och enormt energigivande.

4

31.5.2018 • Nr 10

Kongress 2018

FSL får gärna synas och höras Om en vecka är Marcus Lång kongressombud för tredje gången i följd. Han representerar Esbo-Grankulla lärarförening.

Han har också varit huvudförtroendeman i Grankulla sedan år 2010 då han för första gången var kongressombud, framgår det då vi träffas för att samtala om fackligt engagemang och lärarförbundets kongress.

– Kongresserna kan ju vara litet stela sammanträden. Men jag kommer bra ihåg den förra kongressen, då en organisationsförändring och -modernisering dök upp i en motion. Det kändes ju bra, säger Marcus Lång.

Det blir både snabbare och enklare att reagera på något som händer inom arbetslivet, vilket är mycket välkommet.

Motionen har nu lett till att kongressen i juni 2018 tar ställning till en proposition om en ändring av förbundets stadgar som bland annat leder till att kongressen avskaffas.

Marcus Lång är lektor i religion och psykologi vid Gymnasiet Grankulla Samskola. Om en vecka är han kongressombud för tredje gången.

– Jag ser inget skäl till att förslaget inte skulle gå igenom. Att det högsta beslutande organet – alltså kongressen – samlas med fyra års mellanrum känns litet väl sällan. Och kongressen är och har varit en stor kostnad för förbun-

det. Den inbesparingen kanske kan gagna medlemmarna. Å andra sidan har förbundets kongress i allmänhet väckt mediernas intresse, säger Lång.

– Synligheten är viktig för FSL. Medierna kommer kanske inte att

i framtiden följa med lärarförbundets förehavanden och val av ordförande i framtiden.

Att samlas till kongress har visat att vi är många i Svenskfinland och folk från alla håll och kanter har träffats.

– Det stora kommer att tonas ner. Det gäller ju att marknadsföra det nya sättet att välja ordförande för medierna.

I det nya stärkta fullmäktige skall motionerna kompletteras med initiativ, som en medlem eller en medlemsförening kan lämna in en vecka före fullmäktiges möte.

– De här behöver ju inte ha en färdig lösning eller ett yrkande, utan de blir väl mera som en fråga.

– Motionerna skall ju lämnas in i mycket god tid. Till den kommande kongressen finns det kanske därför bara en motion. Den tar upp arbetsbelastningen och är i och för sig mycket bra, tycker Marcus Lång.

– Arbetsbördan har helt uppenbart ökat. Konkurrenskraftsavtalet har ju lett till mera jobb och mindre lön.

– Förbundets nya organisation gör det kanske lättare att snabbt reagera på den här typen av förändringar i arbetslivet. text och foto: tom ahlfors

Förteckning över medlemsföreningarnas ordinarie kongressombud Av 115 ombud är över 70 procent kvinnor Kymmenedalens svenska lärarförening rf 1. Benedict Sandelin

Lovisanejdens lärarförening rf 2. Jenni Lindström 3. Alexander Smeds

Borgå lärarförening rf 4. Pernilla Granlund 5. Sofie Backlund 6. Susanne Holmberg 7. Tiina Lindholm 8. Gunilla Backman

Esbo-Grankulla lärarförening rf

Väståbolands lärarförening rf

22. Katarina Oksanen 23. Johan Jansson 24. Ulf-Johan Sunabacka

46. Jeanette Lindroos 47. Ingrid Jansson 48. Tove Söderman

26. Tomas Jaakkola 27. Heidi Norrman 28. Jessica Silén 29. Johanna af Hällström-Kamila

Kimitobygdens lärare rf

25. Marcus Lång

Kyrkslätts lärarförening rf

30. Ann-Britt Romar 31. Teresia Kajanti 32. Lotta Bäck

Sibbo lärarförening rf

Raseborgs lärarförening rf

9. Irene Raphanel 10. Stefan Villanen

33. Monica Eriksson 34. Henry Gustafsson 35. Patrik Bengtfolks 36. Camilla Holmström 37. Marie-Helene Gabrielsson 38. Ove Molander

Vanda svenska lärarförening rf 11. Pernilla Lindström 12. Camilla Nordqvist

Helsingfors svenska lärarförening rf 13. Nina ErikssonHolmström 14. Anna-Lina Selin 15. Annette Lundström 16. Jonas Forsman 17. Susanne Pessi 18. Tomas Sun 19. Sebastian Edén 20. Monica Äikäs 21. Simon Finnilä

49. Solveig Nordgren 50. Christoffer Sourander

Ålands lärarförening rf

51. Elinor Nyström 52. Christer Andersson 53. Karsten Steiner 54. Ulla-Karin Newton 55. Patricia Andila 56. Stina Michelsson 57. Håkan von Krusenstierna 58. Marlene Söderholm 59. Maria Knutsson

Korsholms svenska lärarförening rf 68. Inger Damlin 69. Andreas Björkholm 70. Susann Kalander 71. Per-Henrik Lithén 72. Anna Nylund

Vasa svenska lärarförening rf 73. Jenny Teir 74. Anna-Lena Björklund 75. Susanne Nygård 76. Annika Lindgrén 77. Hillevi Honga-Oksanen 78. Inger Nabb 79. Gunilla Tikkala 80. Anna Wulff

Vörå lärarförening rf

60. Kimmo Mattsson

81. Terese Grannas 82. Yvonne Renqvist 83. Ronnie Salonen

Hangö svenska lärarförening rf

Björneborgs lärarförening rf

Jakobstad-Larsmo lärare rf

39. Monica Lönnqvist

61. Sophie Lindström

84. Linn Edén 85. Joakim Granqvist 86. Britt-Marie Fellman 87. Anita Wisén 88. Agneta Sandvik 89. Lotta Forsbacka 90. Lisbet Rönnqvist-Edén

Kustvägens lärarförening rf 40. Kirsi Martin 41. Ulrika Wärnå

Ålands gymnasielärare rf

Tammerfors svenska lärarförening rf 62. Charlotta Engberg

Åbo lärarförening rf

Pedersöre lärarförening rf

42. Juha Jaakola 43. Anu-Katja Nurmi 44. Jessica Hannonen 45. Elise Kurtén

63. Peter Kotkamaa 64. Vivian Krokfors 65. Christian Backlund 66. Hanna Molander

Kristinestads lärarförening rf 67. Beatrice Krook

Karleby svenska lärarförening rf 91. Tomas Tiainen 92. Hanna Lankila 93. Maria Hartman-Salminen

Malax-Korsnäs lärarförening rf 94. Camilla Nykvist-Ekström 95. Tina Udell 96. Britt Söderman

Nykarleby lärarförening rf 97. Kerstin Ollandt 98. Simon Ekstrand 99. Majvor Grönroos

Närpes-Kaskö lärarförening rf 100. Erika Hellman 101. Thomas Söderlund 102. Stefan Träskvik 103. Louise Granlund

Kronoby lärarförening rf 104. Heidi Forsström 105. Jan Höglund 106. Lillemor Berglund-Koivusalo

Finlands svenska lärarstuderandes förening rf 107. Ville Arponen 108. Erika Granqvist 109. Julia Liewendahl 110. Jutta Maunula 111. Emilia Friis 112. Elin Hassel 113. Rebecka Grahn 114. Miranda Geust 115. Julia Hurskainen

Svenska lärarföreningen i Uleåborg Inget ombud

5

31.5.2018 • Nr 10

 – Vi borde se på oss själva som en skola, tycker Asta Löyttyniemi, klasslärare i Simonkylän koulu, och Martin Hartman, rektor för Kyrkbackens skola i Nagu.

Skärgårdskultur på två språk – Kan man tänka sig en tvåspråkig skola som stöder både det svenska och det finska, frågar sig Nagulärarna Asta Löyttyniemi och Martin Hartman.

I skolcentret på Kyrkbacken i Nagu samsas finskspråkiga Simonkylän koulu under samma tak med svenskspråkiga Kyrkbackens skola.

– Simonkylän koulu är en liten finskspråkig skärgårdsskola som består av en sammansatt klass från förskolan till sexan. Just nu har vi sju elever fördelade på årskurserna två, fyra, fem och sex, berättar Asta Löyttyniemi som är klasslärare i Simonkylän koulu.

– När jag började i Simonkylän koulu för ett år sedan hade vi elva elever. Nästa år kommer vi att ha sex elever, säger Löyttyniemi.

Trots att det bor många tvåspråkiga familjer i Nagu tenderar de flesta att söka sig till den svenskspråkiga skolan som har fler elever.

– Ingen vill att ens barn ska bli ensamt, det är förståeligt. Samtidigt får den svenska skolan ibland kämpa med tvåspråkiga elever med svagare svenska, medan den finska skolan blir utan elever som kunde gagnas av gå i finsk skola, säger Martin Hartman, rektor för Kyrkbackens skola.

Nu vill lärare från båda skolor tillsammans arbeta för att trygga den finskspråkiga skolstigen i Nagu.

– Det är en rikedom att vi har skolor på båda språken. I en levande skärgård behövs båda, säger Hartman.

Hur riva språkmuren?

Simonkylän koulu var i tiden en självständig byskola med två lärare och eget skolhus i Simonsby i Nagu. Skolan fungerar fortfarande som en självständig enhet, men delar sedan ett par år tillbaka vardag och lokaler med Kyrkbackens skola. Eleverna sitter

i samma korridor, äter tillsammans och har gemensamma rast- och lektionstider. Ändå har det uppstått en viss språkmur mellan de finskspråkiga och svenskspråkiga eleverna, berättar Löyttyniemi. Barnen hälsar på varandra på gården, följer kanske varandra på Instagram eller Snapchat, men pratar inte mycket med varandra och leker mest med sina egna klasskamrater.

– Å ena sidan är det bara naturligt att man håller sig till den egna klassen. Å andra sidan är det förvånande med tanke på att alla kommer till skolan från samma daghem. Någonstans på vägen uppstår en klyfta. Framför allt är det onödigt om det innebär att vissa elever blir ensamma, säger Löyttyniemi.

För att minska klyftan har Simonkylän koulu och Kyrkbackens skola det senaste året satsat på större samarbete i undervisningen.

Gymnastik på två språk Naturligast är att börja från konst- och färdighetsämnena.

– Eleverna har bland annat gymnastik tillsammans, med undervisning på både svenska och finska. Det är mycket klokare att låta dem röra på sig med sina jämnåriga än att jag håller gymnastik med mina lilla klass. I gymnastiken kan eleverna umgås på ett mer naturligt sätt än i traditionell klassrumsmiljö, och de behöver inte kunna det andra språket för att klara sig. Samtidigt får de lite språkbad också, säger Löyttyniemi.

– ”Hyppää” är hoppa. Där börjar det, sä-

ger Martin Hartman.

– Ju mer vi vuxna så att säga tvingar eleverna att umgås, desto mer utvecklas det naturliga umgänget. Men det kräver långsiktighet och målmedvetet, och att vi faktiskt planerar in någon form av samarbete för varje årskurs, varje vecka, säger Löyttyniemi.

Nya metoder Efter konst- och färdighetsämnena kunde följande naturliga steg vara att kombinera språkundervisningen, resonerar Hartman.

– Varför inte kombinera svenskundervisningen i Simonkylän koulu med finskundervisningen i Kyrkbackens skola. Eller modersmålet i Simonkylän koulu med modersmålsfinskan i Kyrkbackens skola? Men dit har vi inte nått än, säger han.

– Utvecklingen av språkundervisningen har diskuterats mycket och det finns ett klart behov av nya metoder. Behöver det alltid vara så högtravande? Hur kan vi inom de ramar som lagen, läroplanen och resurser ställer utveckla samarbetet över språkgränserna? Det funderar vi ganska mycket på just nu, säger Hartman.

– Största utmaningen som jag ser det är de praktiska arrangemangen, säger Löyttyniemi.

– Jag har många idéer, men jag är bara en lärare och kan inte tänja på mig hur långt som helst. Dessutom har de finska och svenska skolorna lite olika praxis, med egna läroplaner och egen timfördelning. Där jobbar vi fortfarande med att hitta fungerande lösningar.

Nästa höst är det tänkt att förskolan i Nagu ska fungera lite som ett språkbad där man stöder modersmålet men också övar upp en grundvokabulär i det andra språket.

– Språken och samarbetet borde abso-

lut betonas redan i småbarnsfostran, säger Löyttyniemi.

Fungerar i Nagu, men...

Två språk under ett tak är en lösning som fungerar i Nagu. På andra finlandssvenska orter där språksituationen är den omvända behövs kanske andra lösningar, framhåller Martin Hartman.

– Samtidigt är jag fullständigt övertygad om att språksamarbete är den väg vi alla borde gå, tillägger han. Varje skola ska naturligtvis värna om sitt språk och sitt kulturarv. Men vi tar inte livet av en kultur genom att lära oss om en annan. När vi samarbetar bidrar vi tvärtom till att skapa större förståelse för den andra kulturen, och vem vet om det inte rent av kan fungera som en stärkare åt båda hållen?

– Vår målsättning i Nagu är att vi så småningom kan börja se på oss själva som en skola, där ingen behöver gå miste om något socialt sammanhang bara för att de väljer en finskspråkig klass, framhåller Asta Löyttyniemi.

– Nu har vi vaknat upp till det här, och har medvetet börjat jobba för det på olika nivåer. Vi är hoppfulla, men inser att det kräver tid och arbete. Om vi vill ha en bestående förändring behöver den få ske i naturlig takt. Vi har många planer och hoppas att situationen i Simonkylän koulu ser bättre ut redan om fem år, säger hon.

Enligt Löyttyniemi skulle man kanske må bra av att grubbla lite mindre på skillnaderna, och mera på det som är gemensamt, som skärgårdskulturen.

– Det är vår verkliga specialitet, som vi alla delar, och den borde vi tillsammans arbeta för att hålla vid liv, säger Löyttyniemi. text och foto: pamela friström

6

31.5.2018 • Nr 10

 – Allt börjar med bra lärare, fastslog guldmedaljörerna Pelle Miljoona och Juhani Tamminen.

Guldkant för kultur och idrott – Jag är helt tagen av utmärkelsen! Jag ville inte tro mina öron, då jag hörde om att jag får denna medalj. Vi musiker är inte riktigt vana vid liknande.

Musikern Petri Tiili, bättre känd som Pelle Miljoona, har beviljats OAJ:s gyllene medalj Kulttuurin hyväksi (ung. Pro kultur). Han mottog sin medalj i samband med OAJ:s fullmäktigesammanträde i mitten av maj.

Pelle Miljoona kan med fog kallas punkens grand old man i vårt land, men han är faktiskt till utbildningen klasslärare.

– Vi studerade samtidigt till lärare i Nyslott, dock inte på samma årskurs, sade OAJ-ordföranden Olli Luukkainen, då han överräckte medaljen.

Pelle Miljoona hade dagen till ära iklätt sig en fin jacka, som pryddes av märken som föreställde hans idoler Bob Dylan och Bob

Marley.

– Egentligen ville jag gärna fästa medaljen vid sidan av mina två märken, men jag tror att guldmedaljen är litet för värdefull för det, sade Pelle Miljoona.

Pelle Miljoona inledde sin karriär på 1970-talet och han är en oerhört produktiv artist. Han står bakom örhängen såsom Olen työtön (ung. Jag är arbetslös), Väkivalta ja päihdeongelma ( ung. Våldet och drogproblemet), Häpeän olla valkoinen (ung. Jag skäms över att vara vit) och Moottoritie on kuuma (ung. Motorvägen är het).

Kulturmedaljen i guld tilldelades även akademikern Kirsi Kunnas. Hon är i första hand känd som en av de allra främsta diktarna och barnboksförfattarna på finskt håll. Klassikern Tiitiäisen satupuu (ung. Skogstrollets sagoträd) är ett standardverk och har tryckts upp i över 40 upplagor (!).

OAJ:s gyllene medalj Liikunnan hyväksi (ung. Pro idrott/motion) tilldelades Juhani Tamminen och

Antero Mertaranta. Tamminen är till utbildningen gymnastiklärare, men han har i första hand gjort sig känd inom ishockeyns sfärer. Den framgångsrika karriären som forward åtföljdes av en likaså framgångsrik karriär som tränare. Idag är han mest känd som en tv-personlighet med narcissistiska böjelser.

Mertaranta är i grunden klasslärare. Han är bekant som en verbalt begåvad och även populär referent av idrott, i första hand ishockey. Han spelar också trummor.

OAJ-medaljen i silver tilldelades OAJ:s tidigare ordförande, skolråden Voitto Ranne och Erkki Kangasniemi. Nuvarande ordföranden Olli Luukkainen tilldelades också sagda medalj.

OAJ-medaljen i brons tilldelades OAJ-veteranen, lektorn och huvudförtroendemannen Niilo Hirvonen jämte riksdagsledamot Raija Vahasalo (saml). text och foto: c-e rusk

 Olli Luukkainen blev omvald till ordförande för OAJ.

Enhälligt stöd för Luukkainen Olli Luukkainen fortsätter som ordförande för lärarfacket OAJ under år 2018–22.

PeD Luukkainen, 60, har lett OAJ i åtta års tid. Han omvaldes enhälligt av OAJ-fullmäktige, som sammanträder i Helsingfors den 1618 maj.

– Vi behöver dig, Olli, sade Inger Damlin, som förde FSL-gruppens talan i samband med nomineringen av Luukkainen.

Luukkainen valdes första gång-

en till ordförande år 2010. Han är också ordförande för Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU och första vice ordförande för centralorganisationen Akava.

Luukkainen bakgrund är omfattande. Han har varit lärarutbildare, rektor, direktör för yrkespedagogisk lärarhögskola, arbetat med chefs- och sakkunniguppgifter vid Utbildningsstyrelsen och Kommunförbundet och som chef för utbildningsärenden vid OAJ.

31.5.2018 • Nr 10

Årsarbetstid fick mothugg Försöket med årsarbetstid i en handfull grundskolor synades i sömmarna, då OAJ-fullmäktige sammanträdde i Helsingfors den 16–18 maj. Olyckskorparna kraxade och varnade för försöket. Om kamelen har fått nosen under tältduken, följer kroppen snart efter, befarade kritikerna.

Bättre vore att utveckla det dominerande systemet, som bygger på undervisningsskyldigheter (usk) per vecka.

– Jag ser diskussionen som ensidig. Vi har itutats att usk-systemet är föråldrat och att alla arbetsuppgifter synliggörs i ett system med årsarbetstid. Så enkelt är det inte, sade Pekka Lempiäinen, Helsingfors, som stod i spetsen för kritiken mot försöken med årsarbetstid. I höst torde försök inledas i sju grundskolor.

de. Han nämnde försöket med årsarbetstid och gjorde en försiktig koppling till den nya gymnasielagen.

Det tyckte Lempäinen inte om.

– Hög tid att vakna upp! Om arbetsgivaren känner entusiasm med anledning av en reform borde det osa bränt i våra kretsar, sade Lempiäinen.

Utveckla usk-systemet!

Han backades upp av Juho Vehviläinen, Helsingfors.

– Varför inte utveckla usk-systemet parallellt med årsarbetstidsförsöket? föreslog Vehviläinen och som i likhet med Lempiäinen ville se fräscha lönepengar på bordet.

Jukka Sarpila, Esbo, fann det värt att inleda försök, men fast-

slog att årsarbetstid onekligen omfattar även risker.

– Vi är i behov av en äkta dialog, där man respekterar varandras åsikter. Också kritiska åsikter bör föras fram i OAJ:s kommunikation, sade Sarpila.

FSL-ledamöterna Martin Ahlskog, grundskolrektor i Pedersöre, och Joakim Häggström, biträdande gymnasierektor i Helsingfors, deltog i debatten. Dock inte gällande årsarbetstiden.

Ahlskog lyfte fram lärarnas och rektorernas allt mer pressade situation, som också avspeglas i flera undersökningar.

– Fostran kräver allt mera tid, samtidigt som resurserna är för små. Arbetsbördan har blivit för stor, noterade Ahlskog.

Häggström var delvis ut i sam-

ma ärende, men han fokuserade på situationen i gymnasiet.

Han fastslog att reformerna har följt på varandra under de senaste åren.

– Lärarna förväntas vara tusenkonstnärer.

– Nya läroplaner förutsätter nya läromedel, men det är ett problem på svenskt håll eftersom produktionen inte hinner med. I praktiken tvingas lärarna göra egna läromedel, sade Häggström.

Arbetsbördan bekymrar Också i många andra inlägg noterades lärarnas och rektorernas stora arbetsbörda. Läget är speciellt bekymmersamt inom yrkesutbildningen och i yrkeshögskolorna. De två senaste regeringar-

7

na har skurit ner resurser friskt inom hela området för fostran och utbildning, men nedskärningarna har drabbat yrkesutbildningen och yrkeshögskolorna allra hårdast.

Representanter för Barnträdgårdslärarförbundet BTLF förnyade sitt krav om att barnträdgårdslärarna måtte flytta från det allmänna kommunala avtalet (AKTA) till kommunala undervisningssektorns avtal (UKTA).

– För vi är ju lärare, löd budskapet, som har upprepats sedan BTLF som anslöt sig till OAJ i början av 1990-talet.

Regionföreningarna är missnöjda med sin finansiering och styrelsen lovade att utreda frågan. text och foto: c-e rusk

Nollsummespel Framförallt anser han att hela försöket har för snäva ramar.

– Om man verkligen vill synliggöra alla arbetsuppgifter behövs mera pengar. Nu flyttar man pengar från en lärares ficka till en annan lärares ficka. I praktiken ett nollsummespel, sade Lempiäinen, som efterlyste mera information. Bl.a. i form av en utredning om hur årsarbetstiderna fungerar i våra nordiska grannländer och även Åland.

Markku Jalonen, arbetsmarknadsdirektör vid Kommunarbetsgivarna KT, medverkade i öppnandet av fullmäktiges sammanträ-

 Tre av FSL:s ledamöter i OAJ:s fullmäktige. Fr.v. Sebastian Lindqvist, Annika Norrgård och Petra Örn.

Arbetsglädjen sviktar Lärarna och rektorerna mår inte bra. Det visar resultaten från den färska arbetslivsbarometern, som har beställts av lärarfacket OAJ. Enkäten speglar läget i slutet av 2017. Motsvarande undersökningar har genomförts år 2013 och 2015.

– Trenden är tyvärr väldigt tydlig.

Lärarnas och rektorer mår sämre än tidigare. Känslan av att ha situationen under kontroll har försvagats, säger Olli Luukkainen, ordförande för OAJ. Resultaten presenterades den 15 maj. Enkäten har besvarats av drygt 1 100 lärare och rektorer och den avspeglar situationen inom hela kedjan för fostran och utbildning från daghem upp till högskolor.

Veckoslutsjobb Enkäten är omfattande. Den berättar bl.a. att över hälften av de som har besvarat enkäten uppger att de ofta jobbar under veckoslutets bägge dagar. Dock finns det stora skillnader i arbetsveckans längd mellan olika lärargrupper

och även mellan individer. Sämst är läget i yrkeshögskolorna när arbetsveckan i snitt omfattar hela 47 timmar.

Genomsnittet för lärare (alla kategorier) är 41,2 timmar i veckan. Genomsnittet för rektorer är 43,7 timmar. I bägge fallen handlar det om en ökning jämfört med år 2015.

Läget är också sämre när man ser till upplevelsen om de egna möjligheterna att påverka arbetsmängden.

Statistik är dock endast statistik. Men enkäten ser också på situationen bakom de statistiska uppgifterna och här finns många oroväckande trender.

– Motivationen och engagemanget kan ses som en bärande konstruktion i uppdraget som lä-

rare och rektor. Här kan identifieras en tydlig nedgång, säger arbetslivsombudsman Riina Länsikallio vid OAJ. Två av tre svarande (67 procent) upplever ofta eller rätt ofta engagemang i jobbet. Det låter kanske mycket, men det handlar faktiskt om en tydlig nedgång. År 2015 var andelen 74 procent och år 2013 78 procent.

69 procent säger att det känns bra att fördjupa sig i jobbet, vilket är en tydlig minskning då man ser till år 2015 (78 procent) och 2013 (79 procent).

– Ett stort problem är att rektorerna har för litet tid och utrymme för det pedagogiska ledarskapet, säger Olli Luukkainen.

Grundfinansieringen för utbildning, fostran och forskning måste vara tillräcklig för att de uppgifter som har ålagts ska kunna utföras, resonerar OAJ. – Finansieringen bör vara långsiktig och kontinuerlig. Vi måste övergå från projektfinansiering till långvariga program som sträcker sig över regeringsperi-

oderna och som förbättrar verksamhetens kvalitet, säger OAJ:s ordförande Olli Luukkainen.

Christer Holmlund, ordförande för FSL, känner är också bekymrad för lärarnas och rektorernas ork i arbetet.

– Läraryrket är ett fantastiskt och underbart yrke. Men det är också ett yrke som präglas av hög arbetsbelastning, stress och dålig arbetsmiljö. Lärarna och rektorerna är inte bottenlösa brunnar.

För stor belastning Arbetsglädje, entusiasm och allmän tillfredsställelse i arbetet förmår inte längre bära upp lärarnas och rektorernas välmåga och trivsel. Belastningsfaktorerna är för många och samarbetet i arbetets tecken flyter inte lika väl som tidigare.

– Människonärheten har alltid utgjort en självklar och viktig del av läraruppdraget. Det är kärnan i jobbet. Lärarna vill faktiskt ge tid till precis alla elever och studerande. Arbetslivsbarometern visar tyvärr att arbetsbördan har

blivit för stor och kärnan i lärarjobbet har urholkats, säger Christer Holmlund.

Problemen med arbetshälsan och arbetsförmågan har förskjutits mot området för psykisk hälsa. En bidragande orsak är det ständigt återkommande reformerna, som ställer nya krav på lärarna och rektorerna. Oron och osäkerheten ökar.

– Reformer har blivit ett svärord för många lärare. Skolutveckling som medför merarbete utan att annat arbete försvinner är en utveckling i fel riktning. Skolutveckling måste innebära att saker och processer effektiveras och ersätter gamla processer och arbetssätt. Utveckling får inte vara att ständigt nya uppgifter läggs på lärarna, säger Holmlund.

Holmlund kräver att larmsignalerna tas på allvar.

– Vi behöver linjedragningar som drar ner på reformtempot och skapar en god arbetsmiljö i skolan, säger Christer Holmlund. c-e rusk

8

31.5.2018 • Nr 10

– Franskan är ett världsspråk, påminner Therese Almén.

Förkämpe för franskan:

Allt sker inte på engelska – Det ser onekligen inte bra ut! Näringslivet och beslutsfattare talar så gärna om vikten av mångsidiga språkkunskaper men besluten lyser med sin frånvaro.

Therese Almén fördjupar sig i statistiska uppgifter om franskans popularitet i studentexamen ( se rutan intill) och medger att hon inte blir glad. Franskan har hamnat i marginalen.

Men det betyder inte att hon är uppgiven, utan hon tror på sin sak.

– Franskan är ju trots allt ett världsspråk. Allting i världen sker inte på engelska, resonerar Almén.

Hon är lektor i franska vid gymnasiet Lärkan i Helsingfors och tillika ordförande för Association des Professeurs de Français de Finlande, alltså Fransklärarföreningen i Finland.

– Vi är en aktiv förening. Vi ordnar fortbildning och olika evenemang flera gånger i året. Den sociala samvaron är viktig och det beror på att vi fransklärare oftast är ensamma i skolorna. Därför är det viktigt att träffa kollegor och prata om gemensamma frågor som sysselsätter oss, säger Almén.

Föga franska i Kvevlax Hur kom det sig att Therese Almén valde just franskan? Är hon uppväxt i en frankofil miljö, vilket förnamnet antyder? Nomen est omen?

– Nej, verkligen inte! Det är onekligen bekvämt att heta Therese, då man rör sig i franskspråkiga miljöer, men det handlar om en slump. Jag är uppväxt Kvevlax i Korsholm och där talades nog inte särskilt mycket franska utan sna-

rare en dialektalt präglad svenska. I gymnasiet märkte jag att jag var språkbegåvad och läste bl.a. franska. Efter gymnasiet jobbade jag som au pair i Belgien, berättar Almén.

Sedan stundade studier i Åbo Akademi och så halkade hon in på lärarbanan.

– Och jag som hade beslutat mig för att inte bli lärare eller företagare! Jag ville in på en bana där jag skulle ha praktisk användning av franskan.

Men lärare blev hon och nu är hon inne på sitt tionde år i Lärkan, som är det enda gymnasiet i Svenskfinland som satsar på lång franska.

Värdesätts inte Lärkans språkpalett omfattar också, förutom finska och franska, även ryska och tyska.

– Allt kommer inte automatiskt! Jag marknadsför och ”säljer” franskämnet till ungdomar, som brottas med väldigt fullspäckade scheman.

Hur förklarar du den negativa utvecklingen för franskan på riksnivån?

Först kommer en lång tankepaus. Det är uppenbart att just denna intrikata fråga har diskuterats intensivt i fransklärarkretsar.

Lika uppenbart är att denna fråga har väldigt många dimensioner.

– En orsak är att studentprovet i franska inte värdesätts tillräckligt, då studerande söker sig till högre studier. Studerande satsar helt enkelt på sådana ämnen som väger tyngre, säger Almén.

Ungdomarna röstar alltså med fötterna. En annan given förklaring är engelskans totala dominans. Engelskan ”äger” IT-världen och populärkulturen, medan t.ex. tyskan och franskans roller är

marginella. Det avspeglas i ungdomarnas värderingar.

Kommunerna skär ner Sedan tillkommer en mera krass förklaring av genuint finländskt snitt. Skolväsendet i vårt land är kommundrivet. Kommunerna definierar hur språkprogrammen ser ut i skolorna. När pengarna sitter hårt åt har språkprogrammen bantats ner. Endast få kommuner erbjuder möjligheter att läsa t.ex. franska och tyska som långa språk i grundskolan. Engelskans dominans har blivit än större under de senaste decennierna.

– Jag har diskuterat just detta med kollegor på finskt håll.

Fransklärarna ondgörs sig över de höga gränserna för att bilda grupper i främmande språk. Det kan handla om krav över 10 elever, vilket gör det svårt att bilda grupper i t.ex. franska, säger Almén.

Helsingfors har för all del ett omfattande språkprogram, men sedan gäller det förstås för eleverna att visa mod och välja ett annat långt språk än engelska. Det kan visa sig vara en utmärkt satsning för språk stöder ju varandra.

– Det har visat sig här i Lärkan att ungdomar som har valt franska som långt språk i regel når goda resultat också i engelska i studentskrivningarna.

Muntliga prov framflyttas Studentexamen digitaliseras och vågen nådde franskan våren 2017.

– Ingen större dramatik, även om det har funnits en del tekniska problem. En större sak blir introduktionen av de muntliga språkproven, som ursprungligen var tänkta att komma år 2019. Nu har de framflyttats, säger Therese Almén.

Den nationella språkreserven har blivit mindre, men det

finns också ljusglimtar. Regeringen meddelade tidigare i år om sin avsikt att tidigarelägga språkstudierna, så att eleverna redan i åk 1 får kontakt med ett främmande språk. I åk 1 handlar det om en veckotimme.

Det handlar uttryckligen om en tilläggssatsning, så att timmarna för studier i främmande språk inte dras bort från andra ämnen. Ändringen träder i kraft 1.1.2020.

– En välkommen satsning! Men tiden får utvisa om detta också påverkar mindre språk, såsom franskan, positivt, säger Almén.

Akademisk palm Almén förlänades i april den franska förtjänstorden Chevalier dans l’Ordre des Palmes Académiques, även benämnd Akademiska palmen. Hon hade sällskap av tre an-

dra finländska fransklärare.

Utmärkelsen är den äldsta av de franska civila utmärkelserna.

Den utdelas för insatser inom utbildningsväsendet och för spridandet av fransk kultur i världen, såväl till franska som till utländska medborgare.

Nu är ju Almén inte den som slår sig för bröstet och högljutt skroderar om sina bravader. Men nog värmer det väl att få uppskattning för sitt arbete?

– Nåjo! Visst känns det bra. Vi lärare är ju minsann inte bortskämda med utmärkelser av liknande slag, utan vi jobbar i det tysta. Om jag skulle få avgöra så vore nästan alla fransklärare värda uppmuntran av det här slaget, säger Almén och ler brett. text och foto: c-e rusk

Allt klenare språkreserv Engelskan mår bra, medan andra främmande språk har det kämpigare, visar Studentexamensnämndens statistik.

Om vi tar engelskan först så uppgick antalet anmälda till studentprovet ( lång lärokurs) till 39 724 år 2009, medan motsvarande antal var 38 432 år 2017. Rätt stabilt, alltså, när man även beaktar antalet personer som deltar i studentproven.

Franskan har gått bakåt rejält. År 2009 avlades provet i franska ( lång lärokurs) av 499 personer, medan antalet låg på endast 255 år 2017. Om man ser till den korta franskan var antalet 1 855 år 2009 och 993 år 2017. Grovt taget har intresset alltså halverats.

Tyskan går ännu mera bakåt.

Provet i tyska (lång lärokurs) av-

lades år 2009 av 1 234 personer. År 2017 hade antalet prov sjunkit till 461. Korta tyskan skrevs år 2009 av 3 125 personer och år 2017 var antalet nere i 1 664.

Däremot ser det aningen bättre ut för spanskan och ryskan, åtminstone om man ser till språkens popularitet.

Lång spanska skrevs år 2009 av 35 personer, medan antalet hade ökat till 63 personer år 2017. Korta spanskan skrevs av 1 068 personer år 2009 och av 988 personer år 2017.

Invandringen bidrar sannolikt till att ryskan är mera populär än tidigare. Lång ryska skrevs år 2009 av 322 personer och 392 personer år 2017. Provet i ryska (kort lärokurs) skrevs år 2009 av 568 personer, medan antalet hade ökat till 631 personer år 2017.

9

31.5.2018 • Nr 10

Kors och tvärs i en värld fylld med kommunikation Kraven om kommunikation ökar, men mötet med eleverna är fortfarande det viktigaste i lärarens jobb. Hur ska dagens lärare hinna och orka med allt ?

Hannele Mickelsson tycker att fokus borde ligga på bemötandet av eleverna här och nu, samt på undervisningen. Arbetsron i klassen är A och O. Mickelssons recept är effektivt: att ha inrutade rutiner för när informationsgång sker, eventuellt ta direktiven med en nypa salt och inte kolla infokanaler på kvällen. Annars mår du illa.

Lektorn i biologi och geografi öppnar dörren för tidningen Läraren till sitt klassrum i Lagstads skola i Esbo. Inne råder en anda av tuta-och-kör, klassrummet är färggrant och skenbart stökigt med allehanda prylar men allt har sin funktion och givna plats vilket snabbt klarnar.

Mobilen som kroppsdel Mickelsson tar plats vid två skärmar varav en för närvarande speglas i en interaktiv skrivtavla, vi ser en telefonlåda för klassens mobiltelefoner (som används vid behov), tidningsurklipp och annat som vittnar om pågående arbete.

Det är här eleverna som bildar klasserna – Mickelsson undervisar åk 7–9 för tillfället – finns fysiskt (utom nu på Mickelssons håltimme), även om någon då och då svävar iväg ut på nätet. Men det behöver inte alltid betyda att eleven är frånvarande till sin natur.

– Telefonen är som en kroppsdel för eleverna, säger Mickelsson.

Som personer som fötts i datorns och den digitala kommunikationens tidsålder, kunde man kalla dem digitalt nativa (på finskt håll talar man om diginatiivit).

Många plattformar – Det finns väldigt, väldigt många plattformar för kommunikation säger Mickelsson. Just nu bör vi aktivt kolla bl.a. Wilma och två officiella e-postkonton, flera Teamdrives och Classroom. Många uppgifter delas i dagsläget på molntjänsten Google Drive, men det finns förstås mer traditionella infokanaler som postfack, tre an-

slagstavlor och ett materialbord i lärarrummet.

Facebook-gruppen BiGePeda (Pedagoger i biologi och geografi) nämner hon som ett kollegialt forum. Utöver det kommer dessutom kravet på att följa med nyheter.

– Man måste hålla sig uppdaterad, men det innebär också att läsa högst fysiska dagstidningar.

Det gäller också eleverna. Det står i läroplanen att eleverna ska kunna placera en nyhetshändelse på kartan.

Men Wilma är bra och väldigt lätt att använda/fungerande. Hon visar sin startvy som är uppdelad i två roller. Skolbarnsmamma och lärare.

Värna om nattsömnen!

– Det kan gå en hel arbetsdag utan att jag knäpper på telefonen säger hon. Jag sätter den i flygplansläge till natten och den kan ibland bli på så tills halva arbetsdagen gått.

E-post och Wilma kollar hon inte på kvällen för då blir nattsömnen lidande. Arbete-fritid-balansen är viktig och alla direktiv kan man inte slaviskt följa.

– Annars riskerar man nog att gå i väggen, säger hon.

Lärarens jobb i klassen är så intensivt att telefonen kommer i andra hand. Wilma kollar hon på morgonbussen; efter det får telefonen vara. Ibland kan det gå tre dagar utan att Mickelsson läser sin e-post. Flödet är stort. Hon kollar Wilma ca tre gånger per dag på sin plats i klassrummet. Där har hon koll på frånvarolistor, så gott som all kontakt med hemmen, undervisningsgrupper och prov.

Nu kunde man kanske tro att det är ganska lugnt i lektor Mickelssons liv eftersom hon är så pass medveten om utmaningarna, men risken för att fastna i informationsdjungeln lurar ändå bakom knuten. Hur beskriver Mickelsson sitt övriga kollegium på skolan, då?

– Oerhört digitalt orienterat (och ungt).

Ändrade krav – I början av karriären hade man bara närvarohäfte, telefon och e-post, säger hon med en tillbakablick på sina år i branschen, av dem 13 på Lagstad.

Tyvärr ingick inga studier i just

Lektor i biologi och geografi Hannele Mickelsson kollar Wilma.

Inte ska föräldrar exempelvis veta om och när en elev besöker kuratorn.

HANNELE MICKELSSON Lektor i biologi och geografi

den här, nog så stora biten av lärarskapet av i dag, i Mickelssons examen då det begav sig i början av milleniet.

– Det är inte fråga om svåra saker – att följa med, informera och hålla sig uppdaterad – utan utmaningen är tidsbrist.

Hon har examen i biologi från Helsingfors Universitet och ämneslärarkompetens från Åbo Akademi. Nuförtiden har lärarutbildningen i landet beaktat utvecklingen, åtminstone vad pedagogiska fakulteten vid Helsingfors Universitet anbelangar, enligt en snabb koll med universitetslektor Eeva Onnismaa.

– Naturligtvis förnyas tekniken

hela tiden och allt kan inte tas i beaktande under studietiden, och fortgående fortbildning är nödvändig även inom det här området (att arbeta som lärare), skriver Onnismaa per e-post.

Mickelsson har jobbat heltid i Lagstad sen hösten 2005. Innan det tillbringade hon ett år vid Mattlidens gymnasium. Och tillsammans med det övriga samhället har hon förstås sett den digitala kommunikationens snabba utveckling.

– Man måste bara hålla sig uppdaterad.

Wilma ingen slasktratt – Vi vill göra ett bra jobb men det går inte att följa kanaler till den grad som det känns att det krävs.

Så säger Mickelsson som också svarar jakande på frågan om det finns press på skolan att hänga med i utvecklingen, då eleverna på en del sätt går i bräschen när det gäller användarvanor. Ungdomarna utgör ett slags avantgarde, och det är bra, för så ska det vara.

Man kan inte som förälder eller lärare hålla sig informerad i en absurt överdimensionerad grad. Att veta ofta och mycket gagnar nog

inte arbetsron. Tankarna går dessutom till George Orwells framtidsdystopier med övervakningssamhälle. Det ligger nog inte i någons intresse.

– Inte ska föräldrar exempelvis veta om och när en elev besöker kuratorn.

Hon vill inte heller använda portalen Wilma som en ”slasktratt” där bara negativ individfeedback skulle förekomma. För varje negativ sak måste det finnas många fler positiva.

– Vissa elever får inga märkningar, andra en massa. Det är orättvist. Proven kunde gärna skickas hem i ryggsäcken så att vidden av elevens faktiska insikter framgår för föräldrarna i stället för den blotta bedömningen.

Snabba ryck och enstaka anmärkningar ger utrymme för tolkning i olika riktningar, och det i sig är en invecklad problematik inom kommunikationens område. Samfällt kan konstateras att lite hjälp inte vore fel.

– Alla lärare skulle egentligen behöva en egen sekreterare, säger hon litet skämtsamt. text och foto: patrik simberg

10

31.5.2018 • Nr 10

kolumnen Tom ahlfors Redaktör på tidningen Läraren

Mångfald och acceptans Joakim Groths fjolårsroman ”Tre bröder” är en tungviktare på rejält över 500 sidor. I ett avsnitt blickar en av huvudpersonerna tillbaka på sin ungdoms engagemang i rörelser kring den politiska kulturvänstern. Litet upplever han sig som en katt bland hermeliner och författaren låter honom konstatera: ”Jag hade ingen erfarenhet av klasskampens verklighet, inget proletärt medvetande, ingen ödmjukhet inför partiet och historien.”

Det är med en viss avund jag läser om romanfigurens ungdomsengagemang. Under 80-talet fanns inget engagemang i denna utsträckning. För mig. För oss. Kanske vi engagerade oss i oss själva och varandra?

Jag vill inte utnyttja detta begränsade utrymme för att beskriva min ungdom. Däremot vill jag konstatera att de unga av idag verkar ha ett engagemang. Idén och rörelsen heter nu för tiden mångfald och acceptans, i stället för klasskamp och revolution.

Alla ryms med! Utvecklingsstörda, personer med olika sexuell läggning, de med funktionsvariation, långa och korta, smala och tjocka, mörka och ljusa och alla däremellan.

Några vetenskapliga belägg har jag inte för mitt påstående.

Men jag har två färska praktiska exempel. Det första är en artikel i det senaste numret av Studentbladet med rubriken ”Att vara en finländare i ett främmande skinn”. Gweal Monykuanys mor är finlandssvensk och hans far är från Sudan, som numera heter Sydsudan. Han störs av att vithet är normen. Han kopplar själv ordet terrorist till någon med orientaliskt utseende, med stor sannolikhet en man. Om du är vit är risken mindre att du blir misstänkt för att ha något fuffens i kikaren, noterar han.

Därför är det också Gweal som blir stoppad i tullen då han och tjugo andra finländska pojkar (som är ljusa i hyn) i hans sällskap kommer hem från en resa. Lika skäggiga och smutsiga är de alla.

Inställningen i Sydsudan, som Gweal besökt ett par gånger, är likadan. Där betraktas han som vit, som amerikan. Hans västerländska attityder och klädstil är förfärliga. ”En trivial sak som hudfärg är inte så trivial sist och slutligen, ändå vill jag inte att det ska vara det som definierar mig som människa.”

Studentbladet hittas på nätet och jag kan varmt rekommendera Gweals berättelse.

Mitt andra exempel på de ungas engagemang kommer från Scoutposten, som ägnar hela sitt senaste nummer åt mångfald och öppenhet. Rubrikerna i tidningen lyder ”Mot scouting för en allt bredare målgrupp – tillsammans, jämlikt”, ”Pride och regnbågsankan”, ”Lär dig säga stopp till rasism”, ”Vad är värdebaserat ledarskap (VBL)?”, ”Tre skäl för medmänskligt bemötande”.

Alla ryms med! Utvecklingsstörda, personer med olika sexuell läggning, de med funktionsvariation, långa och korta, smala och tjocka, mörka och ljusa och alla däremellan.

Utgivaren Finlands svenska scouter väljer att föra fram detta budskap i sin tidning. Precis som Svenska studerandes intresseförening som är utgivare av Studentbladet.

Och det man väljer att skriva om, det ligger läsarna varmt om hjärtat.

Kongressen dryftar belastningen Det stundar till förbundskongress den 6–7 juni i Helsingfors. Makten på kongressen utövas av sammanlagt 115 ombud för FSL:s medlemsföreningar.

Förbundets medlemsföreningar utser kongressombud, vilka handhar beslutsmakten vid kongressen. Antalet ombud fastställs i enlighet med antalet medlemmar i föreningarna.

Förbundskongressen sammankallas vart fjärde år. Kongressen väljer förbundsordförande och fullmäktige.

Den kanske hetaste frågan på kongressen i juni blir styrelsens förslag till förändrade stadgar för förbundet. Bl.a. föreslås att förbundskongressen avskaffas. Den högsta beslutande makten i förbundet hanteras framgent, ifall förslaget till nya stadgar får tillräckligt stöd, av förbundsfullmäktige.

Holmlund kandiderar Förbundskongressen i juni 2018 väljer ordförande för förbundet för mandatperioden 2018–2022.

Nuvarande ordföranden Christer Holmlund har meddelat att han ställer sig till förfogande i ordförandevalet.

Christer Holmlund tillträdde ordförandeposten år 2014 efter att ha besegrat motkandidaten Nina Eriksson-Holmström. Holmlund efterträdde Dan Johansson, som var kapten på FSL-skutan i 16 år.

PeM Holmlund, 50, har tidigare jobbat som klasslärare och rektor innan han anställdes som ombudsman på förbundskansliet.

När han valdes till ordförande bestred han posten som förbundssekreterare.

Endast en motion har inkommit till kongressen. ”Förbundet måtte vidta konkreta åtgärder som stöder lärarna, när det gäller att bemöta och hantera arbetsbelastningen och hjälper dem att få en mera hållbar arbetssituation”, kräver Raseborgs lf i sin motion.

I motionen lyfter Raseborgs lf fram arbetsbelastningen, som idag utgör ett stort gissel i skolvärlden. ”Många lärare upplever att de helt enkelt inte längre har tillräck-

 Andreas Björkholm fungerade som rösträknare vid kongressen 2010. Han är ombud också i år och representerar Korsholms lärarförening. arkivfoto: tom ahlfors

ligt med tid för att sköta sin yrkesvardag”, anges i motionen.

Vem åtgärdar bördan? ”Vem kan egentligen rätta till lärarens ökade arbetsbörda?”, frågar Raseborgs lf.

Det är förbundsstyrelsen som bereder ärenden till förbundskongressen och som svarar på frågorna i motionen.

Mycket har gjorts från förbundets sida, antecknar styrelsen i sitt svar. ”Trots detta har flera undersökningar påvisat att lärarnas arbetsmängd ökat och orsakerna bakom detta är flera olika, en del orsaker har sin bakgrund i lokala anvisningar eller förhållanden medan en del av ökningen härstammar från nationell utveckling eller nationella normer och krav”, analy-

serar styrelsen.

Styrelsen föreslår att motionen godkänns.

Styrelsen förbinder sig att det interna arbetet för FSL-medlemmarnas arbetshälsa, välmående i yrkeslivet och det proaktiva arbetet mot den ökande arbetsbelastningen kommer att fortsätta med samma kraft som tidigare och på ett ännu bredare plan.

Kongressen öppnas under högtidliga former kl. 11 onsdagen den 6 juni. Christer Holmlund står för öppningstalet, medan hälsningar framförs bl.a. av Akava:s ordförande Sture Fjäder, OAJ:s ordförande Olli Luukkainen och riksdagsledamot Mikaela Nylander (Sfp), som har säte i riksdagens kulturutskott. c-e rusk

Intresserad av

KIILARehabilitering i Härmä, hösten 2018?

Ansök om en av FSL:s åtta platser senast den 27 juli 2018.

Mer info om kursdagarna och hur du ansöker finns på www.fsl.fi.

Moa Kola var skribent  Moa Kola.

I förra numret av Läraren ingick en artikel betitlad Flera främmande språk behövs. Texten var skri-

ven av Moa Kola. I tidningen angavs det felaktiga förnamnet Mikaela.

11

31.5.2018 • Nr 10

FSL på karneval

infallet

Såsom brukligt är ställde Finlands svenska lärarförbund upp sina kaffekokare på stafettkarnevalen som i år ordnades i Åbo, på Paavo Nurmi-stadion.

Andra försöket Förbundskongressen år 1986 ihågkoms främst av två orsaker. SFL blev FSL och Lilly Hollstén valdes till ordförande.

Förbundet hette nämligen Svenska Finlands lärarförbund SFL, då kongressen inleddes och Finlands svenska lärarförbund FSL när arbetet återupptogs efter sommarpausen.

Lilly Hollstén kom sedan att fungera som ordförande fram till år 1998, då hon efterträddes av Dan Johansson.

Jag var en rätt nyanställd redaktör år 1986 och kongressen, som ordnades på Hanaholmens kulturcentrum, blev en rätt omtumlande upplevelse. Jag hade ju inte koll på alla nyanser i kongressens arbete bl.a. rörande utskottens roll.

Men bitarna föll på plats och rapporteringen om kongressen i Läraren var saklig, konstaterade jag då jag för en tid senare bekantade mig med denna.

Senare har jag deltagit i och även rapporterat om kongresserna år 1990, 1994, 1998, 2002, 2006, 2010 och 2014. Nu nalkas den sista kongressen, som alltså ordnas i

Helsingfors den 6-7 juni.

Den sista åtminstone för mig, åtminstone i arbetets tecken, och kanske också den allra sista för FSL. Kongressen år 2014 beslöt nämligen ge styrelsen i uppdrag att förnya stadgarna. Som grund för beslutet fanns styrelsens proposition i samma riktning jämte en motion av Raseborgs lärarförening, som var låg i linje med styrelsens tankar.

Styrelsen inledde arbetet med att se över verksamhetsmodellerna och därmed också stadgarna mer eller mindre omedelbart. Processen har varit genomskinlig, så att de lokala lärarföreningarna och även fullmäktige har varit delaktiga i processen med de nya stadgarna.

Förbundskongressen har nu att ta ställning till de nya stadgarna, som bl.a. innebär att kongressen slopas och rollen som FSL:s högsta beslutande organ tas över av förbundsfullmäktige. Beslut om att ändra stadgarna, som är grunden för en organisations verksamhet, förutsätter dock att minst tre fjärdedelar av kongressombuden stöder beslutet.

Men inget nytt under solen.

Förbundskongressen år 1994 hade nämligen att ta ställning till en motion, som hade inlämnats av Åbo lärarförening. Styrelsen hade tidigare sonderat terrängen och frågat lärarföreningarna om deras inställning till tanken om att slopa kongressen och stärka fullmäktiges roll. Majoriteten av föreningarna var positiva till tanken, men en del föreningar var inte riktigt med på noterna. Styrelsen valde att inte gå vidare, men Åbo lf nappade på kroken och inlämnade en motion i ärendet. Styrelsen var beredd att godkänna motionen. ”En oväntad vändning” omtalas i Läraren nr 16-17/1994, som utkom strax efter kongressen. För det visade sig att kongressen mot förmodan enhälligt förkastade motionen. Som motiv nämndes bl.a. värdet av att ordna storsamlingar för de finlandssvenska lärarna vart fjärde år.

Förbundskongressen år 2018 blir den sista, om kongressen beslutar så.

Vädret var det allra bästa och stämningen på topp. Många lärare dök upp under någon paus och fick sig en tår på tand och ett samtal i lärartältet.

Bland andra kom Niclas Krook, drack en kopp kaffe, pratade en stund och njöt av en liten nackmassage, som förbundets medhavda apparater förtjänstfullt skötte.

En annan kaffetörstig var Per-Åke Mattsson, pensionerad gymnastiklärare som varit verksam på alla skolstadier inom skolväsendet på Kimitoön.

– 32 år var jag med på stafettkarnevalen som lärare. Ett år hade jag stukat foten men då kom jag med kryckor, berättade han.

Efter pensioneringen för 17 år sedan har Per-Åke flera gånger återkommit till karnevalen.

Detta på fredagen och kaffeserveringen fortsatte på lördagen. text och foto: tom ahlfors

 Niclas Krook är klasslärare i Helsingfors.

c-e rusk

Arbetsbelastningen nordiskt problem I Norge har den kommunala sektorn nått en uppgörelse, som speciellt gynnar högutbildade arbetstagare.

Kostnadseffekten för kommunsektorn uppgår till 2,8 procent, men Hovedorganisasjonen for universitets- og høyskoleutdannede (Unio) nådde för sina medlemmar en kostnadseffekt om 2,95 procent. Unio representerar bl.a. lärarfacket Utdanningsforbundet.

– En acceptabel lösning, trots att vi för all del siktade på en uppgörelse som börjar med en trea.

Det är viktigt att prioritera arbetstagare med högre utbildning eftersom kommunsektorn står inför stora utmaningar när det gäller att rekrytera och också hålla kvar högutbildad arbetskraft, säger Steffen Handal, ordförande för Utdanningsforbundet och tillika huvudförhandlare för Unio inom kommunsektorn.

Också arbetstider och arbetsbelastning har avhandlats i förhandlingarna.

– Vi har nått kompromisser som våra grupper kan leva med, säger Handal.

Det handlar om en treårig uppgörelse, där löneförhöjningarna har fastställts endast för år 2018.

Uppgörelsen bygger på centralt fastställda förhöjningar. Inga lokala potter finns tillgängliga för år 2018.

Uppgörelsen trädde i kraft 1.5.

2018.

Svensk ministermedling I Sverige har däremot förhandlingarna om ett nytt läraravtal hamnat i en återvändsgränd. Lärarnas Samverkansråd har kommit överens med kommunarbetsgivarna SKL och om att tillkalla Aida Hadzialic och Kurt Eriksson som medlare i förhandlingarna om ett nytt avtal.

Kurt Eriksson är tidigare chefsjurist vid Medlingsinstitutet och ledamot i Arbetsdomstolen. Aida Hadzialic är konsult och före detta gymnasie- och kunskapslyftsminister samt tidigare kommunalråd i Halmstad.

Parterna meddelade i mitten av maj att man avsåg att fortsätta förhandlingarna med hjälp av medlare. Det nuvarande avtalet, som löpte ut den 31 mars 2018 och förläng-

des i början av april, gäller tillsvidare även under medlingen. Avtalet omfattar omkring kommunalt anställda 200 000 lärare, skolledare och studie- och yrkesvägledare.

Lärarnas arbetsbelastning utgör en het fråga i Sverige. Lärarnas samverkansråd har lyft fram denna fråga i förhandlingarna.

– På varje förskola och skola behöver man gå igenom och åskådliggöra lärares arbetsinnehåll och - arbetsbelastning för att skapa balans mellan olika arbetsuppgifter inom arbetstiden. Fokus ska vara på lärares och skolledares huvudsakliga uppdrag, där tillräcklig tid säkras till långsiktig planering, för- och efterarbete, uppföljning och utveckling, enskilt och i kollegiet, antecknar Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén, ordförande för Lärarförbundet resp. Lärarnas Riksförbund, i en gemensam debattartikel, som har publicerats i Dagens samhälle den 14 maj.

Det finns ingen given deadline för medlingen. Gamla avtal gäller tills dess att nya avtal har godkänts. c-e rusk

 För Per-Åke Mattsson är stafettkarnevalen bekant.

Är du utbildad lärare?

Välkommen att jobba utomlands vid gränsen!

Vi behöver tyskalärare, speciallärare, grundskolelärare och förskollärare.

Du hittar lediga lärartjänster på Haparanda Stads hemsida www.haparanda.se/naringsliv-och-arbete/jobba-hos-oss.html

12

31.5.2018 • Nr 10

vägen till yrket

Väl förankrad i Vasa – efter tjugo år För tjugo år sedan kom Paula Alagarda Durán från Valencia i Spanien till Vasa i Finland genom ett europeiskt utbytesprogram för att förbättra sin engelska.

Hon är fortfarande kvar.

– Jag kom för att stanna i tre månader och nu har jag bott i Vasa nästan lika länge som jag har bott i Spanien.

Kursen i engelska varade alltså tre månader varefter Paula bestämde sig för att stanna kvar litet längre och började läsa svenska för utlänningar. Några månader senare noterade en busschaufför att hon talade svenska med en viss brytning och undrade om hon eventuellt kom från Åland.

– Min glädje var stor och jag fattade att min svenska blivit rätt bra, säger Paula.

Vid inledningen av sitt besök hade hon ingen aning om skillnaden mellan finska och svenska.

Efter kursen i svenska började hon själv undervisa i spanska på tre olika vuxeninstitut i Österbotten.

Hemma i Valencia hade Paula avlagt en kandidatexamen i turism och jobbat på sin hemstads turistbyrå. Därför jobbade hon ett år i Vasa vid yrkesskolan Silverias

 Spanskbördiga Paula Alagarda Durán har bott i Vasa nästan lika länge som i Spanien.

linje för turism.

– Mitt drömjobb var ändå att få undervisa i språk, berättar hon.

– Mitt intresse för undervisning hade jag fått av mina föräldrar som bägge tidigare hade jobbat inom lärarutbildningen.

Paula Alagarda Durán talar gärna om det livslånga lärandet, och hon lever som hon lär. Hon läste pedagogik vid Åbo Akademi för att bli behörig lärare och senare läste hon spanska vid universitetet i Tammerfors.

– Jag hade ju aldrig tidigare studerat spanska vid universitet, säger hon.

Inte nog med det, hon har också en magisterexamen inom audiovisuell kommunikation, som hon läste på distans vid univer-

sitetet i Barcelona. Den examen kommer väl till pass exempelvis inom nätpedagogiken. Paula har för Utbildningsstyrelsens del producerat manus för virtuella kurser i spanska.

Hon har också själv deltagit i intensivkurser i finska.

– Men min finska har tyvärr inte uppnått samma nivå som min svenska, säger hon.

Paula berättar att hon alltid drömt om att få ett barn som behärskar åtminstone två språk.

– Min dotter talar nu fyra språk flytande.

Högaktuellt just nu är den amatörteatergrupp som hon är ledare för vid Vasa Mbi. Den framför en pjäs på spanska om Don Quijote och har gjort det även i Spanien.

– Det är en kreativ, litet annorlunda kommunikationskurs, skrattar Paula.

För tillfället har Paula inga planer på att lämna Vasa, men önskar sig dock en litet mera stabil arbetssituation.

– Jag ser gärna en ändring. Också om mina år som timlärare varit positiva, tycker jag det vore bra med ett fast jobb, säger hon på en i det närmaste felfri svenska med österbottnisk intonation. tom ahlfors

bakbrädet On the Buses. Mike Jennings, irländsk vice ordförande för europeiska lärarorganisationen ETUCE, var mäkta imponerad, då han talade inför OAJ:s fullmäktige i mitten av maj. Han hade också gett sig tid att bekanta sig med Helsingfors genom att åka med en turistbuss.

– Vilken vacker stad! Och guiden talade med stolthet i rösten om hur Finland ser utbildningen som en nationalklenod. Det skulle nog inte ske hemma i Dublin, sade Jennings.

En sökande. Intresset för att bli rektor för Kristinestads gymnasium är skralt. För skralt, konstaterade svenska bildningsnämnden och beslöt att förlänga ansökningstiden för rektorstjänsten, omtalar Syd-Österbotten den 4 maj.

I första omgången söktes den

av Gunilla Teir, som nu är tf. rektor, men svenska bildningsnämnden efterlyser fler sökande.

Gymnasierektorn sköter också 40 procent av högstadierektorns uppgifter, då denna jobbar deltid.

17 sökande. Jobbet som bildningsdirektör i Raseborg har lockat 17 sökande. Bland de sökande finns stadens tidigare bildningsdirektör, Bob Karlsson, omtalar svenska.yle.fi.

Bob Karlsson (bilden) lämnade jobbet i Raseborg för att bli direktör för Utbildningsstyrelsens svenska enhet i slutet av år 2011.

Han jobbar numera som rektor för Ekenäs högstadieskola.

Lahtisrektor prisas. Karin Ihala-

inen, rektor vid Svenska skolan i Lahtis, får Kulturfondens pris om 15 000 euro.

– Sedan Karin Ihalainen för över trettio år sedan flyttade från Sverige till Finland har hennes livsuppgift varit att lära finländare svenska, uppges i prismotiveringarna.

Hon var den drivande kraften då det svenskspråkiga daghemmet startade i Lahtis år 2003. Hon har samarbetat målmedvetet med både tjänstemän, beslutsfattare, stiftelser och organisationer för att etablera en svenskspråkig utbildningsstig, som idag går från småbarnspeda-

gogiken ända till grundläggande utbildningens årskurs nio.

Parallellt med att bygga upp de svenska strukturerna har Karin satsat på kvaliteten i pedagogiken och substansen i Lahtis svenskspråkiga utbildningsverksamhet.

600 euro. Knappt 500 barnträdgårdslärare i Esbo har inlämnat anhållan om att deras löner måtte höjas, omtalar Länsiväylä den 16 maj.

Lönen är idag i snitt 2 400 euro i månaden och nu äskar barnträdgårdslärarna om att lönen måtte höjas med ca 600 euro. Äskandena hör samman med medborgarrörelsen Ei leikkirahaa (ung. Lekpengar duger inte).

28 900 pojkar. År 2016 fanns det totalt 41 000 grundskoleelever som behövde särskilt stöd i Finland. Av dessa var hela 28 900 pojkar. Situationen är liknande i de

övriga europeiska länderna. Antalet elever som studerar vid specialskolor har sjunkit under de senaste åren, men i en internationell jämförelse hör Finland inte till de ledande länderna där elever som behöver särskilt stöd placeras i grupper för allmän undervisning, rapporterar Utbildningsstyrelsen.

Att pojkarna utgör majoriteten bland elever med behov av särskilt stöd är inte ett finländskt särdrag, utan motsvarar väl de internationella genomsnitten. Den finländska situationen är bekant även i andra länder, visar statistik som samlats av organisationen European Agency Statistics on Inclusive Education (EASIE) som utvecklar statistikindikatorer för specialundervisning inom den grundläggande utbildningen.