Läraren 13 2018

ledaren Grundskolan kan på goda grunder kallas kronjuvelen i hela utbildningssystemet. ЮЮ r sidan 2

30.8.2018 • Nr 13 Årgång 44 (125) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

Trivs i sadeln – Mitt resonemang är att en övergång till årsarbetstid inte kan vara ett nollsummespel.

En övergång innebär att lärarna ger ifrån sig ett visst mått av frihet och det förutsätter en lönemässig kompensation, säger FSL:s ordförande Christer Holmlund. ЮЮ r läs mera på mittuppslaget

Vid hysad väderlek cyklar Christer Holmlund till och från jobbet i Böle. foto: tom ahlfors

Ohemult för kvinnor

I och med att semesterpenningen för de offentligt anställda skars ner med 30 procent gillra Ytterst få kvinnor är rappare. de regeringen adobestock en kvinnofälla, eftersom majoriteten av de offentligt anställda är kvinnor noteras i Carl-Erik Rusks uppsats om lönestrukturer och likvärdighet i arbetslivet. ЮЮ r sidan 4

Nya uppgifter hela tiden håller inte i längden Skolan är i och för sig en effektiv plats att forma barn och unga.

Skolan är den arena där man bäst når alla. Men skolans traditionella uppdrag kan gå förlorat då fokus läggs på skola som en plats där alla samhällets problem ska lösas.

För förskolan

– Det finns en röd tråd och en bakomliggande tanke i det vi gör, säger förskolelärarna Saana Johansson och Kerstin Liinamaa (t.v.), som jobbar på Vindängens förskola i Esbo. Den administrativa föreståndaren Annika Anttinen (t.h.) håller med.

CHRISTER HOLMLUND Ord för ord-kolumnen

ЮЮ r sidan 3

ЮЮ r sidan 9

2

30.8.2018 • Nr 13

Ledaren Carl-Erik Rusk Chefredaktör

Manegen är krattad Någon valbudget, som bygger på röstfiske, lär inte vara på kommande nästa år. Finansministeriet har meddelat att den strama budgetdisciplinen alltjämt är i kraft.

Stora tilläggssatsningar är alltså inte på kommande inom området för forskning och utbildning. Snarare kan man tala om att pengar återbördas till vissa områden.

Det är förstås på tiden att det blir så. De två senaste regeringarna har bryskt skurit ner anslagen inom utbildningens alla nivåer. ”Gälden” till utbildningen och forskningen är alltjämt stor.

Den politiska diskussionen om denna regerings allra sista budgetproposition kan ses som en förpostfäktning inför ett betydligt större slag. Riksdagsval är på kommande i vår och partierna finslipar sina budskap och prioriteringar. Redan nu kan man skönja att partierna tar problemen inom utbildningssektorn på allvar. Det bådar gott inför det förestående valet.

När man blickar bakåt mot gångna riksdagsval kan man lugnt säga att utbildning och forskning inte har stått högt i kurs, när partierna har sålt in sina budskap till väljarna.

Varför är det så? En central orsak är den stabila utbildningspolitik som har bedrivits. Och stabiliteten förklaras i sin tur av hur det politiska fältet ser ut i vårt land. I motsats till många andra länder är fältet inte uppdelat i entydiga block.

Det har inte sin tur lett till att vårt land har upplevt regeringar av väldigt olika kulörer. Utbildningen har inte fungerat som en tröskelfrå-

ga för partierna utan det har funnits en enighet om de centrala linjerna i utbildningspolitiken.

Så ser det inte ut t.ex. i Sverige, där partierna tvärtom har uppvisat stor klåfingrighet när det gäller utbildningen. Linjerna har varierat och de två stora blocken har haft väldigt olika syn på hur man driver en framgångsrik nationell utbildningspolitik.

De goda placeringarna i olika jämförelser av utbildningens resultat har stagat upp de centrala linjerna i vår utbildningspolitik. I vårt land har därför inte funnits seriösa ansatser att utmana det mer eller mindre totala kommunala monopolet gällande speciellt grundskolan.

Grundskolan kan på goda grunder kallas kronjuvelen i hela utbildningssystemet. Beslutet om att bygga upp en avgiftsfri enhetsskola, där alla ges samma chanser oavsett socio-ekonomiska omständigheter eller boningsort har gett goda resultat.

Men idag vet vi att verkligheten inte motsvarar idealbilden. Grundskolan dras med många skavanker och den likvärdiga grundbulten är anfrätt. Tillgången till bl.a. stöd och specialundervisning varierar väldigt mycket mellan kommunerna. Det samma gäller undervisningsgruppernas storlek och även undervisningens volym.

Trots diverse åtgärder, vilka närmast kan ses som tillfälliga plåster, har utvecklingen gått i fel riktning. Partierna har insett detta, väljarna har insett detta och manegen är krattad: utbildningen måste bli en central fråga i vårens valrörelse.

Beslutet om att bygga upp en avgiftsfri enhetsskola, där alla ges samma chanser oavsett socio-ekonomiska omständigheter eller boningsort har gett goda resultat.

FSL inFormerar ÅRGÅNG 44 (125). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60.

Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG REDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi.

REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

HEMSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth. lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,25 euro/spalt­ mm PRENUMERATION 1/1 år 64 euro, 1/2 år 33 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2018.

Förtroendemän, välkomna på kurs!

Vi ordnar förtroendemannakurs den 3–4 oktober i Tammerfors. På tapeten är bland annat aktuella avtalsförändringar och lokala justeringspotter.

Kursprogrammet inleds onsdagen den 3 oktober klockan 10.00, kaffe serveras från klockan 09.30. Kursen avslutas på torsdagen den 4 oktober klockan 15.30. Platsen är Scandic Tampere City.

Under kursen diskuteras avtalsförändringar, lokala justeringspotter och arbetstidsförsök.

Vi kommer också att göra praktiska övningar så ta gärna med avtal och dator eller läsplatta för att kunna leta efter information.

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Har du frågor du vill att vi ska behandla under kursen kan du gärna skicka dem per e-post till jan-mikael.wikstrom@fsl.fi, som också svarar på frågor gällande kursen, tjänsteledigheter och övrigt.

Anmäl dig via våra elektroniska medlemssidor: www.koodata.net/fsl. Du loggar in med ditt medlemsnummer och slutdelen i din personbeteckning (bokstäver skrivs med versaler). Du kan också anmäla dig direkt till Anita Stark senast den 14 september, tfn: 020 749 54 64, e-post: anita. stark@fsl.fi.

Ange i samband med anmälan eventuell specialdiet samt eventuella önskemål gällande rumskamrat. Inkvartering sker i tvåpersoners rum. Önskar du ett eget rum går det bra men du står själv för skillnaden.

Hoppas vi ses!

3

30.8.2018 • Nr 13

Felixson och Ahlskog på tunga OAJ-poster Klassläraren Linda Felixson, som jobbar i Korsholm, har säte i lärarfacket OAJ:s lönepolitiska kommitté, medan Martin Ahlskog , rektor i Pedersöre, bestrider en plats i den utbildningspolitiska kommittén år 2018–20.

Styrelsen för OAJ utsåg i juni representanter till olika kommittéer, utskott och arbetsgrupper. I dessa medverkar huvudsakligen personer, som har säte i OAJ-fullmäktige.

Om man ser till OAJ:s verksamhetspalett kan man gott säga att lönepolitiken och utbildningspolitiken är kärnområden. Därför är platserna i de två kommittéerna, som sysslar med dessa frågor, hett eftertraktade.

FSL, som är ett av de största distrikten i de allmänbildande lärarnas organisation YSI, lyckades nå skäligen goda positioner i spelet om platser i olika OAJ-organ.

Organens huvuduppgift är att bereda ärenden, som går till behandling i OAJ-styrelsen. Tidigare i vår fick rektor Inger Damlin, som jobbar i Korsholm, förnyat förtroende som FSL-representant i styrelsen för mandatperioden 201820.

Förutom den ordinarie platsen i den lönepolitiska kommittén förfogar FSL även över en suppleantplats, som bestrids av högstadielektorn Sebastian Lindqvist från Borgå. I den utbildningspolitiska kommittén fungerar gymnasielektorn Joakim Häggström,

Helsingfors, som suppleant.

Samtliga ovannämnda har säte även i OAJ:s fullmäktige, där FSL bestrider sju av totalt 150 platser.

I OAJ finns även en förhandlingsdelegationen för undervisningssektorns ledning. I delegationen medverkar rektor Agneta Torsell från Esbo.

Helt nytt i sammanhanget är att OAJ har tillsatt en arbetsgrupp, som är benämnd arbetsgruppen för välmående i arbetet.

Arbetsbelastningen och välmåendet i arbetet diskuterades vid OAJ-fullmäktiges vårmöte i maj. I många inlägg betonades att dessa frågor borde genomsyra all verksamhet, som bedrivs av OAJ. c-e rusk

Pinsam AKTA-miss gäller inte lärarna Kommunerna tvingas punga ut stora penningbelopp till anställda inom det allmänna kommunala avtalsområdet (AKTA).

En del kommuner har gjort löneavdrag för obehörig personal på felaktiga grunder. Detta har skett under flera år och de uteblivna pengarna ska nu återbetalas retroaktivt.

Bl.a. har Yle rapporterat om den kostsamma fadäsen, som bygger på en felaktig tolkning av gällande kollektivavtal. Inom OAJ berör AKTA i första hand barnträd-

gårdslärarna. AKTA-stadgandena gäller också bl.a. socialarbetare och anställda inom hälsovården.

Lärarna har ett annat avtal (UKTA), där liknande felaktiga tolkningar inte har konstaterats.

I grunden finns ändrade avtalsstadganden, som genomfördes i AKTA år 2012. Frånvaron av behörighet är sedan avtalet trädde i kraft inte längre en grund för lägre lön, såvida uppgifterna och kraven i arbete är likartade som hos en behörig anställd.

Det är omöjligt att ange hur pass stora belopp det handlar. Yle

gör en grov uppskattning om att det rör sig om sammanlagt 20 miljoner euro.

I kommunerna pågår nu ett arbete, där man går igenom löneutbetalningarna till anställda inom AkTA-området i syfte att hitta felaktiga avtalstolkningar.

Lärarna berörs uttryckligen inte av denna process. Inom UKTA ligger behörigheten och utbildningsnivån alltjämt som grund för lönesättningen. Obehöriga får inte samma lön som behöriga lärare. c-e rusk

Trestegsstödet höjer åländska löner Trestegsstödet och det därtill anslutna arbetet nämns som lönehöjande faktor i det nya kommunala avtalet för undervisningssektorn (UKTA) på Åland.

De kommunala förhandlingarna slutfördes i augusti, så att avtalen undertecknades den 16 augusti. De nya avtalen, alltså allmänna kommunala avtalet AKTA samt UKTA, är i kraft 1.3. 2018-30.4. 2020.

I många stycken avspeglar de åländska avtalen de avtal, som slöts i riket i början av året.

Också på Åland utbetalas en separat engångspott om 9,2 procent av månadslönen i januari 2019.

En person med en månadslön om 3 000 euro får ett engångsbelopp om ca 270 euro i januarilönen.

I riket nåddes efter mycket gny

en överenskommelse om sagda pott, som upplevs som ett plåster på såren för de kommunanställda.

I konkurrenskraftsavtalet beslöts att semesterpenningarna för de offentligt anställda beskärs med 30 procent under tre år.

I anslutning till det s.k. konkurrenskraftsavtalet avtalades i riket om en arbetstidsförlängning om 24 timmar i året. Detaljen har diskuterats av de åländska avtalsparterna och förhandlingarna fortsätter. Parterna ska under hösten framarbeta förslag om hur arbetstidsförlängningen kan te sig, då fokus är på arbetshälsa. Deadline är 1.10. 2018 och parternas gemensamma syn sänds till kommunerna som en rekommendation.

AKTA (berör bl.a. barnträdgårdslärare) Det första påslaget betalas

1.5.2018, då lönerna höjs med 26 euro, eller minst 1,25 procent.

1.4.2019 utbetalas en allmän förhöjning om 1 procent.

1.1.2019 utbetalas en gropjusteringspott om 1,2 procent av lönesumman. Lokala förhandlingar förs om hur pengarna fördelas.

Bl.a. synas arbetsvärderingen.

UKTA ( undervisningspersonal) 1.5. 2018 utbetalas en allmän förhöjning om 1,17 procent 1.4.2019 utbetalas en allmän förhöjning om 0,99 procent 1.8. 2019 finns till förfogande en pott om 0,90 procent av lönesumman. Pengarna används centralt och öronmärks för arbete som trestegsmodellen medför. Parterna fastslår under hösten hur pengarna används. c-e rusk

ordförord Christer Holmlund Förbundsordförande

Allt kan inte köpas för pengar Jag blir förvånad över hur lätt det verkar vara för samhället att lägga över ansvaret för alla problem på skolan. Så snart en undersökning presenterar alarmerande resultat, må de vara kring hälsa och välmående, fattigdom eller ungas användning av sociala medier, är svaret alltid: “Skolan måste bli bättre på..., skolan och lärarna har inte uppmärksammat problemet tillräckligt,... detta måste skolan ta itu med.”

Ofta leder undersökningar till att det uppgörs en plan som läggs som bilaga till en annan plan. Sedan förväntar man sig att läraren, parallellt med lärandeprocesser för varje elev, garanterar att alla andra föreskrifter aktivt följs. Att via till exempel temadagar lyfta saker anses inte vara en tillräcklig åtgärd.

Skolan är i och för sig en effektiv plats att forma barn och unga. Skolan är den arena där man bäst når alla. Men skolans traditionella uppdrag kan gå förlorat då fokus läggs på skola som en plats där alla samhällets problem ska lösas. Skolan har för all del en bredare uppgift än kunskapsmål, men fundamentet – det vill säga en plats för bildning – får vi inte ta bort.

Antimobbningsarbetet som utförs är omfattande. Skolorna jobbar aktivt mot trakasserier, mot kränkande behandling och mot mobbning under hela skolvardagen. Alla skolor har utarbetat egna sätt att jobba, eftersom det inte finns en modell som kan appliceras på alla. Skolorna måste ges möjlighet att själva utarbeta det optimala sättet. Mycket ligger dessutom i ryggmärgen hos våra professionella lärare. Här ligger styrkan i en helhetsbild av eleven och hur en grupp fungerar.

Attitydfostran är allas vårt ansvar. Det ansvaret kan man inte köpa sig fri från genom att ge mera resurser till skolan för att till exempel bekämpa mobbning.

Samhällsutvecklingen har lett till att skolorna tvingas vara extremt alerta för att följa den takt som till exempel sociala medier utvecklas. Man måste hänga med och reda ut. Skolan matas nu med en massa nya uppgifter hela tiden, men det håller inte i längden. Det kommer att bränna slut på dem som jobbar där.

Då jag ser alla uppgifter som skolan åläggs kommer jag att tänka på mina vänners mops. Den kan äta hur mycket som helst, men det vet också husse och matte. Därför får den en mängd mat den mår bra av. Här tycker jag att skolans uppdragsgivare – samhället, inte tar sitt ansvar utan konstant överöser skolan med nya uppgifter.

På ledarplats i Vasabladet 24.8 förslås att skolan ska åläggas ett heltäckande ansvar vad mobbningsförebyggande och – åtgärdande arbete gäller. Att skolan skulle ta ansvar för att utreda all mobbning under såväl skoltid som fritid är att ta kål på den roll vår finländska skola har. Fostrargärningen är en gemensam angelägenhet. Attitydfostran är allas vårt ansvar. Det ansvaret kan man inte köpa sig fri från genom att ge mera resurser till skolan för att till exempel bekämpa mobbning.

4

30.8.2018 • Nr 13

Hur kvinnorna hamnade i gropen Island går i bräschen i den globala kampen för jämställda löner. Sedan årsskiftet måste företag och arbetsplatser med över 25 anställda bevisa att de ger män och kvinnor lika betalt för likvärdiga arbetsuppgifter – annars riskerar de böter.

Det är för all del knepigt att jämföra olika arbetsuppgifter inom olika branscher i en värld, som präglas av specialisering. Men åtminstone gör Island ett tappert försök att genom lagstiftning få bukt med löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Könsuppdelade jobb I vårt land får kvinnorna 83 cent, när männen får en euro. Rätt långt bygger den orättvisa skillnaden på att vår arbetsmarknad är könsuppdelad.

Många strukturer etablerades på 1960-talet. Ännu på 1960-talet avtalades om olika löner för kvinnor och män. Också inom samma bransch fanns det olika löner för manliga och kvinnliga arbetstagare.

– De sista formuleringarna om

olika löner för män och kvinnor försvann i början av 1970-talet.

Men spår av de gamla värderingarna blev kvar i kollektivavtalssystemet och delvis finns de alltjämt kvar, säger FD Paula Koskinen Sandberg, som har forskat i löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Diskussionen om värderingen av olika yrken fick ny fart i början av året, då en medborgarrörelse tog tag i barnträdgårdslärarnas dåliga löner.

Det visade sig att kommunerna i huvudstadsregionen med Helsingfors i spetsen höll i slantarna hårt och barnträdgårdslärarnas löner låg väldigt nära minimilönerna. Detta trots att bristen på behöriga barnträdgårdslärare är skriande stor och att det är erkänt dyrt att leva och bo i huvudstadsregionen.

Det behöver knappast uttalas att det handlar om en bransch, där andelen män är påfallande stor.

Lömska kvinnofällor Kommunerna gör för all del ingen skillnad mellan män och kvinnor, när det handlar om lönesättningen. Men i praktiken handlar det förstås om en kvinnofälla. Att undervisa och handleda barn är ”ett kvinnogöra” och därmed är lönen låg, verkar kommunerna tänka. Resonemanget gäller också

klasslärare.

Regeringen Sipilä har inte satt ett strå i kors för att komma åt de könsbundna löneskillnader. Möjligen har någon minister lyft fram frågan i ett tal eller en diskussion, men de konkreta åtgärderna har lyst med sin frånvaro. ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus”, anges i Första Moseboken.

Det mest konkreta åtgärden inom området berör regeringens åtaganden rörande ibruktagandet av tvångslagar, som syftade till att piska löntagarna till lydnad.

Tvångslagarna rann för all del ut i sanden och ersattes av en del andra åtgärder. I samband med detta gillrade regeringen en kvinnofälla.

Regeringen krävde att det offentligt anställdas semesterpenningar skulle beskäras med 30 procent under tre år. Åtgärden, som motvilligt godtogs av facken, berörde alltså inte anställda inom andra sektorer.

Det kan knappast ses som rättvist.

Formellt drabbas offentligt anställda män och kvinnor lika hårt, men då finns det skäl att komma ihåg att kvinnorna dominerar.

Inom kommunsektorn är kvinnornas andel omkring 80 procent.

Så åtgärden kan under inga omständigheter ses som vare sig hemul eller könsneutral.

Män gillar betong Arbetsmarknaden i vårt land är könssegregerad. I många branscher råder för all del balans mellan könen, men många yrken är starkt mans- eller kvinnodominerade.

Helsingin Sanomat HS har tittat närmare på situationen och redovisade i våras sina rön. Fiftyfifty gäller för bl.a. hotelldirektörer, sakkunniga inom reklam och marknadsföring och matematiker.

Här finns i stora drag lika många

kvinnor och män.

Men det gäller inte för betongarbetare och -armerare, där männens andel är 99,3 procent. Situationen är likartad för murare (99,0 procent) och rappare (98,7 procent).

Här handlar det uttryckligen om byggnadsarbetare. Om man ser till musikaliska rappare är den manliga dominansen sannolikt också stor. Dock handlar det om en musikalisk genre, som är rätt främmande för författaren av

denna uppsats.

Kvinnorna dominerar i sin tur speciellt inom hälsovården. Av barnmorskorna är 99,8 procent av kvinnligt kön och av tandskötarna är 99,0 procent kvinnor.

Löneräknare är också ett kvinnligt yrke. Hela 95,0 procent är kvinnor.

Statistikcentralen har levererat uppgifterna. c-e rusk

Starka strukturer Hur blev det så här? Hur kommer det sig att kvinnorna dominerar inom kommunsektorn, som ju svarar för stor del av den service som medborgarna behöver?

Hur kommer man åt strukturerna i samhället? Vad kan man göra i Finland, som har en arbetsmarknad, som i många stycken är könssegregerad?

– Uppfattningarna om löneskillnaderna mellan olika branscher och arbetsuppgifter är ingalunda oförändrad, utan de går att aktivt påverka dessa med politiska medel, säger Koskinen Sandberg.

Hennes tankar återges på Akavas hemsida.

Officiellt hejar Finland på jämställdhet mellan könen i alla avseenden, men i fråga om lönerna får kvinnorna nästan 20 procent mindre än männen.

Trots att lagstiftningen förbjuder lönemässig könsdiskriminering och trots att arbetsplatserna åläggs att främja jämlikhet.

Men lagstiftningen känner inte till ålägganden om att jämföra lönerna mellan olika avtalsområden.

Trevligt tillägg Koskinen Sandberg fungerar som affilierad forskare vid Hanken, där hon även doktorerade med en avhandling om könsrelaterade löneskillnader.

Koskinen Sandberg har grävt i historien och fann en förklaring till löneskillnaderna i den process, som ledde till att jordbruksdominerade Finland utvecklades till en välfärdsstat med stöd av exportindustrin. Kvinnornas insats var avgörande då samhället utvecklades.

Uppbyggnadet av Välfärdsfinland skapade ett arbetskraftsbehov inom vård-, undervisningsoch socialområdena. Kvinnorna utbildade sig för dessa uppgifter, medan männen jobbade inom industrin.

– Lönenivåerna inom branscherna avspeglades den tidens

könsroller och den därtill anslutna värderingen av arbete, säger Koskinen Sandberg.

Det innebär att den som handhar maskiner får bättre än den som har hand om barn.

Nu nalkas slutet på 2010-talet.

När man idag förhandlar om löneförhöjningar utgör stärkandet av konkurrenskraften prioritet nummer ett i stället för att man prioriterar jämställdhetsfaktorer.

Den konservativa uppfattningen om mannens roll försörjare och kvinnans lön som ett trevligt til�lägg till familjens kassa har rotats djupt i den finländska arbetsmarknadens strukturer.

Förhandlingssystemet fungerar utgående från dessa premisser.

Nyckeln till en lösning finns därmed i systemet.

– Inom avtalspolitikens område bör förhöjningarna riktas till grupper, som är i en lönegrop, säger Koskinen Sandberg.

Hon säger att bakgrunden till diskrimineringen av kvinnorna finns en kollektiv och kulturell förståelse om hur olika arbetsuppgifter står i relation till varandra.

Fackligt misslyckande Ytterst handlar det om vilka uppgifter som värdesätts högst i samhället.I grunden handlar det otvetydigt om en politisk fråga.

Hittills har frågan om jämlikhet mellan könen på arbetsmarknaden i första hand hanterats av facken och de fackliga centralorganisationerna. Resultaten har varit magra. Utrymmet för kvinnlig solidaritet över förbundsgränserna har varit synnerligen snävt tilltaget.

Varje organisation ser i första hand till sitt eget revir och sina medlemmars intresse. De fackliga ledarna är dessutom i huvudsak män, vilket sannolikt också har bidragit till trögheten. Centralorganisationerna Akava, STTK och FFC har aldrig haft en kvinna som ordförande. c-e rusk

5

30.8.2018 • Nr 13

Skev kunskapssyn bakom ras?

När resultaten av den första PISA-undersökningen (PISA 2000) offentliggjordes var reaktionerna i grannländerna Finland och Sverige väldigt olika.

I bägge fallen handlade det om chocker, men dock av synnerligen varierande slag.

Ingen hade förväntat sig att Finland skulle ligga i världstopp i läsförståelse, medan 15-åringarna i Sverige redovisade synnerligen mediokra resultat.

Vi finlandssvenskar hyser blandade känslor för vårt västra grannland. De första reaktionerna på ledarsidorna i de svenskspråkiga tidningar avspeglade just denna ambiguitet. Glädjen över de finländska framgångarna varvades med skadeglädje över den rikssvenska ”flumskolans” usla resultat.

Nu skriver vi år 2018 och professor Magnus Henrekson vid Institutet för Näringslivsforskning IFN i Sverige är inbjuden gäst vid Näringslivets forskningsinsitut ETLA:s grundskolseminarium ”WANTED: A Road Map for Primary School”.

Fantombilder?

Henrekson, som i fjol publicerade boken ”Kunskapssynen och pedagogiken. Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas”, är en hård kritiker av de senaste decenniernas utbildningspolitik i Sverige.

Allra först bör det tydligt uttalas att Henrekson inte har inte stått oemotsagd. Många har ansett att han driver teser som är föråldrade. Men så kan man ju lugnt konstatera att Henrekson hör hemma på högerkanten. Han är konservativ.

– Vägen framåt ligger inte i stickspår som förhärligande av gångna tiders skolideal eller fantombilder av svensk skola, noterade Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet, i en replik till Henreksons teser i fjol.

Vi finländare tenderar att uppsöka PISA-solariet då och då, även om resultaten de facto har dalat sedan glansperioden för knappt 20 år sedan. Men under alla omständigheter är de finländska 15-åringarnas resultat långt bättre än de rikssvenska kamraternas.

Nya grepp behövs Trenden är den samma när det gäller andra internationella jämförelser.

Allt gott och väl i republiken Finland?

– Nej, resonerar Vesa Vihriälä.

Han är verkställande direktör vid ETLA, som stod värd för seminariet.

ETLA vill få fart på den utbildningspolitiska diskussionen inte

Jag ser två stora problem. För det första raset i de internationella undersökningarna. För det andra läraryrkets förlorade attraktionskraft.

MAGNUS HENREKSEN Om skolan i Sverige

minst för att man ser utbildningen som en nyckelfaktor för produktiviteten och Finlands internationella konkurrenskraft. Vi talar om komplicerade analyser och oklara förklaringsmodeller.

– Hur kommer det sig egentligen att finländska ungdomar presterar så pass goda resultat trots att skolgången inleds rätt sent, när man ser till andra länder? Också tiden som tillbringas i skolan är rätt anspråkslös i jämförelse med andra länder, säger Vihriälä.

Men Finland har backat i internationella jämförelser och enligt Vihriälä gäller inte längre tidigare förklaringar om skolornas och lärarnas autonomi jämte den höga nivån på lärarutbildningen.

– Finlands framgångsrecept, vilket det nu sedan är, är inte längre gångbart, säger Vihriälä och pekar på att resultaten i speciellt matematik har fallit snabbt. Också pojkarnas usla prestationer borde bidra till åtgärder för att få bukt med situationen. Utslagning och avhopp har långa och djupa rötter.

Läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen förnyades nyligen och utfallet är av naturliga skäl inte bekant. Vihriälä identifierar en glidning mot elevcentrerat lärande, samtidigt som lärarrollen ändras.

– Läraren blir en slags handledare som hjälper elevernas att upptäcka och lära sig nya saker, beskriver Vihriälä.

Läraryrket drar inte Han följer upp sin analys med retoriska frågor. Förmår denna reform svara mot de utmaningar vi står inför? Sätts tillräckligt med tid på grundläggande färdigheter som läsning, skrivning och matematik? Har lärarna tillräckligt med auktoritet för att säkerställa att ointresserade elever fokuserar på lärande och inte på att störa andra?

Mellan raderna kan utläsas att Vihriälä inte till alla delar är nöjd med de nya läroplansgrunderna.

Dags att släppa in Magnus Hen-

rekson på banan. Varför har han skrivit sin debattbok om skolan i Sverige?

– Jag ser två stora problem. För det första raset i de internationella undersökningarna. För det andra läraryrkets förlorade attraktionskraft, säger Magnus Henrekson.

Boven i dramat heter den förhärskande kunskapssynen, som han attackerar obarmhärtigt. Det här med lärarflykten hör samma med detta, om man ska tro honom.

Lärarna är trötta, sjukfrånvaron är stor och trots massiva utbildningsinsatser dras Sverige med en stor lärarbrist.

– Trots att lärarnas löner har stigit dramatiskt, säger Henrekson som här bl.a. anspelar på riktade insatser från statens sida. Läraryrket är inte längre ett attraktivt förstahandsval, som lockar de allra bästa krafterna.

Henrekson nämner i förbifarten också det fria skolvalet, som ses som en förklaring till de svaga resultat men konkluderar: – Det handlar inte om ett resursproblem. I stället måste vi fråga oss om lärare och elever verkligen gör de rätta saker? Jobbar de produktivt?

Hans svar är nej och då kommer vi inte på kunskapssynen, som enligt honom dras med stora brister.

Kunskap – inte åsikter!

Det visar sig att han är en kunskapskramare. Han talar för en traditionell kunskapssyn, som bygger på allmänt erkända fakta. Ny kunskap generas utgående från empiriska observationer och rationella resonemang. Så där i korthet.

– Men i Sverige har vi en socialkonstruktivistisk kunskapssyn, där kunskap skapas i samspel mellan människor, säger Henrekson.

Han hävdar att Sverige ignorerat kunskap som har ackumulerats under hundratals år. I stället har man satsat på individualism och fragmentering.

foto: karl gabor

– Satsar vi tillräckligt på grundläggande färdigheter såsom läsning och matematik, frågar Vesa Vihriälä (t.v.), vd för Näringslivets forskningsinstitut. Professor Magnus Henrekson (uppe) efterlyser en mera traditionell kunskapssyn.

Samhället har för all del utvecklats i en fragmentarisk riktning, påminner Henrekson.

– Men just därför behövs en skola vars kunskapssyn är baserad på fakta.

Så är det enligt Henrekson inte nu.

– Processen är viktigare än målet. Eleverna förväntas lära sig grunderna i ett ämne samtidigt som de ifrågasätter dessa grunder.

Det tycker Henrekson inte om.

– Eleverna får lära sig att det inte finns någon objektiv sanning, utan endast ”kunskap” och varierande åsikter.

Detta påverkar också lärarrol-

len.

– Lärarna måste be om ursäkt för sin roll, vilket bidrar till att göra läraryrket oattraktivt, hävdar Henrekson.

Hans recept är alltså enkelt: back to basics.

– Kunskapsbaserad undervisning leder också till att läraryrket blir mera attraktivt, tror Henrekson.

ETLA hade också bjudit in Sten Ludvigsen, professor vid Oslo universitet. Han förmedlade en vision om vilka kompetenser som behövs i arbetslivet i framtiden. c-e rusk

Fotnot: Näringslivets forskningsinstitut (Etla) utför tillämpad ekonomisk forskning gällande frågor som är viktiga ur Finlands synvinkel. Forskningens tyngdpunktsområden är produktiviteten och de faktorer som påverkar dess tillväxt, arbetsmarknadernas funktion och den totalekonomiska balansen inkl. en hållbar skötsel av den offentliga ekonomin.

6

30.8.2018 • Nr 13

Fyra år med Christer För drygt fyra år sedan blev Christer Holmlund vald till heltidsanställd ordförande för Finlands svenska lärarförbund FSL. Valet föregicks av en flera månader lång kampanj, där han hade Nina Eriksson-Holmström som motkandidat.

– Det var en givande, men onekligen påfrestande kampanj. Det gällde att vara ständigt alert, för jag kände ju till och respekterade Ninas sakkunskap.

Utgången var oviss, men så blev jag vald till ordförande. Jag var både glad och överväldigad, säger Christer.

S

å det var med tillförsikt han tillträdde som ordförande hösten 2014. Han efterträdde Dan Johansson, som hade lett förbundet i 16 år. Men så hade ju Christer faktiskt jobbat på förbundskansliet som ombudsman och förbundssekreterare. Så han kunde ju på nära håll följa Dans ledarskap.

– Jag var kanske för ivrig i början och ville för mycket. En del saker överraskade mig. Men jag var för all del redan från början inställd på att skapa mig en egen profil och att stå på egna ben, säger Christer.

I somras fick han fortsatt förtroende som ordförande av förbundskongressen.

Skickelsedigra år De fyra gångna åren har varit händelserika. När Christer tillträdde som ordförande huserade FSL-kansliet i temporära utrymmen i västra Böle i Helsingfors i väntan på att grundrenoveringen av Akava-huset i östra Böle skulle bli klar.

Styrelsens sammanträden ägde rum i ett närbeläget hotell.

– Det var litet extraordinära tider också i fysiskt avseende. Men sedan kunde vi ju flytta tillbaka till våra egna utrymmen i Akava-huset, säger Christer.

Listan över tilldragelser under år 2014–2018 blir lång. Om man ser till rikspolitiken har regeringen Sipiläs åtgärder skuggat dessa år. Sipilä & co tog till brutala åtgärder, såsom hot om tvångslagar, mot fackföreningsrörelsen och dessutom har regeringen skurit ner resurserna för forskning och undervisning rejält.

Lärarna har känt av detta i sitt skinn och överlag har den stora arbetsbelastningen blivit ett gissel av stora mått.

– Vi arbetar för att allmänhet-

en ska få upp ögonen för att arbetsbelastningen ingalunda är ett problem, som berör endast lärarna och skolledarna. Det är uttryckligen ett problem som berör hela samhället. Belastningen påverkar bilden av yrket och på sikt även yrkets attraktionskraft, inskjuter Christer.

Öppen stadgeprocess Om man ser till FSL har år 20142018 präglats av arbetet med att förnya förbundets stadgar. I sin egenskap av styrelseordförande har Christer lett arbetet, som har genomsyrat mer eller mindre alla nivåer i förbundet.

– Vi eftersträvade och åstadkom också en väldigt genomskinlig och öppen process. Kanske det var denna öppenhet, som ledde till att debatten uteblev när det blev dags att ta beslut om stadgarna, säger Christer.

Då syftar han på förbundskongressen i somras, där beslutet om de nya stadgarna, som bl.a. innebär att förbundskongressen slopades, godkändes enhälligt och nära nog utan diskussion.

Framgent är det förbundsfullmäktige som utövar den högsta beslutsmakten bl.a. genom att välja ordförande för förbundet.

Svår balansgång Åren har alltså varit skickelsedigra, men hur ser Christer på utmaningarna för egen del? Han återkommer till ordet balansgång, när vi dryftar det som präglar ordförandevärvet.

– Som förbundsordförande är man ledare för såväl styrelsen som förbundskansliet. De två har för all del olika roller, men gränsdragningen kan ibland bli svår.

Ibland handlar det om en känslig balansgång.

Han talar också om övergången från kollega till chef.

– Jag har upplevt denna över-

gång två gånger. Jag var en klasslärare som blev rektor och jag var en förbundssekreterare som blev ordförande. Övergången är inte helt problemfri, säger Christer.

Som förbundsordförande är han inställd på att slå vakt om viktiga traditioner ( vi talar ju faktiskt om anrika FSL med sina långa rötter!), men samtidigt våga satsa på nya saker.

Delaktighet på hälft Om man ska lyfta fram ett honnörsord, som Christer gärna har lyft fram redan i ordförandekampanjen år 2014 och även som ordförande blir det delaktighet. Hur har du lyckats?

– Halvbra, lyder Christers eget omdöme. Han medger att det har funnits vissa skavanker i förankringen av delaktigheten.

Balansgången dyker åter upp i hans resonemang.

– Ett problem i sammanhanget är att delaktighet kan tolkas på olika sätt. Jag har uppenbarligen inte förmått vara tillräckligt klar i alla avseenden. Här handlar det om en balansgång mellan förankring, processer och behovet av snabba beslut ibland. Det går inte att beakta precis alla åsikter och göra alla nöjda, säger Christer.

Christer har med liv och lusta kastat sig in i diskussionerna om lärarbristen i södra Finland och utbildningen av svenskspråkiga klasslärare.

Här handlar det om en typisk fråga, som delar medlemskåren i FSL. Nu står vi i alla fall med facit på hand såtillvida att det idag finns två svenskspråkiga klasslärarutbildningar. Vid sidan av den djupt rotade utbildningen vid Åbo Akademi i Vasa fungerar den nya utbildningen vid Helsingfors universitet.

I förra numret av Läraren välkomnade Fritjof Sahlström, dekanus i Vasa, konkurrens om stude-

randena. ”Det enda rätta” sa Sahlström om beslutet att starta upp en ny utbildning i Helsingfors.

Christer Holmlund var kritisk då diskussionerna om att starta upp utbildningen var i gång och hans inställning är alltjämt den samma.

– Ministeriet ville uppenbarligen få igång en ny utbildning i Helsingfors, vilket jag accepterar.

Men däremot kan jag inte acceptera att villkoren för utbildningen är så pass olika i Vasa och Helsingfors, säger Christer.

Viktiga övningsskolor Han har själv bedrivit klasslärarstudier vid dåvarande PF i Vasa.

– Handledningen och praktiken utgör en väldigt viktig del av utbildningen och formandet av yrkesidentiteten. I Vasa verkar i Åbo Akademis regi en övningsskola, vars arbete har en nära koppling till den pedagogiska forskningen. Övningsskolorna är viktiga delar

av lärarutbildningen i vårt land.

Därför förstår och accepterar jag inte att den svenska klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet (HU) saknar en övningsskola, säger Christer Holmlund.

I stället samarbetar HU med partnerskolor, vilket inte är nog om man ska tro Christer Holmlund.

– Utbildningen vid HU blir därmed billigare än vid ÅA i Vasa.

Men om man ser till funktionen är arrangemanget inte bra. Fritjof Sahlström lyfter fram betydelsen av konkurrens, men jag tycker faktiskt att kvalitet är viktigare.

Universitetet Itä-Suomen yliopisto tog år 2016 ett beslut om att dra in lärarutbildningen i Nyslott så att utbildningen koncentrerades till Joensuu.

– Det betydde att universitetet inrättade ytterligare en övningsskola i Joensuu. Så här gör man på finskt håll, men inte på svenskt håll. Jag är förvånad, säger Christer Holmlund.

7

30.8.2018 • Nr 13

Personalia ○ ○ Christer Holmlund. ○ ○ Född i Hangö, bor i Esbo. ○ ○ Fyllde 50 år i maj. ○ ○ Förbundsordförande sedan år 2014. ○ ○ Omvald i juni för år mandatperioden 2018–22. ○ ○ PeM. ○ ○ Tidigare klasslärare och rektor. ○ ○ Engagerade sig fackligt redan i början av 1990-talet.

Lång facklig karriär, som bl.a. har omfattat positioner i styrelsen för såväl OAJ som FSL. Han har också varit huvudförtroendeman i Grankulla. ○ ○ Anställd som ombudsman på FSL-kansliet år 2008. Senare blev han förbundssekreterare. ○ ○ Hustrun Christina är speciallärare. ○ ○ Två vuxna barn.

Cykelåkning är en kär hobby för Christer Holmlund. Också arbetsresorna gör han per velociped då vädret tillåter. Vanligtvis är han korrekt utrustad med hjälm.

Ytterligare vidhåller Christer att analysen, som föregick beslutet om att starta upp en ny klasslärarutbildning på svenska, var ofullständig.

– Vi har från fackets sida konsekvent hävdat att kommunerna i huvudstadsregionen borde ha satsat på lönetillägg för att öka intresset för lärarjobben. Men kommunerna har envetet klamrat sig fast vid argumentet om att det behövs lärarutbildning också i Helsingfors. Redan nu söker sig många svenskspråkiga lärare till Sverige och jag befarar att de blir fler i framtiden, säger Christer.

Läraröverskott i sikte I fjol föddes i vårt land drygt 50 000 barn, medan antalet nybörjare i grundskolan uppgick till över 60 000 barn i år.

– Antalet elever minskar under de kommande åren, samtidigt som man utbildar flera klasslärare än tidigare. Samtidigt vet vi att klasslärarna i Nyland har en rätt låg ge-

nomsnittsålder. Någon pensionsboom är inte i sikte. Jag är rädd för att arbetslösheten bland svenskspråkiga klasslärare ökar i framtiden. Det påverkar också studeranderekryteringen, säger Christer.

En annat het fråga, som Christer lär få tampas med under de närmaste åren är arbetstiderna för speciellt grundskollärare. Debatten går het i moderorganisationen OAJ och i höst inleddes försök med årsarbetstid i sju grundskolor i Helsingfors, Vanda och Lahtis. Flera försöksskolor är sannolikt på kommande.

– Jag är definitivt för inledandet av försök. Jag förstår inte folk, som ville stoppa försöken innan de ens hade kommit i gång. Men sedan är jag inte helt övertygad om att en övergång till årsarbetstid är rätt sätt att komma åt den stora arbetsbelastningen, säger Christer.

Inte nollsummespel Han är rätt luttrad i sammanhang-

et, för det här med årsarbetstid är ju minsann inte en ny sak.

– Mitt resonemang är att en övergång till årsarbetstid inte kan vara ett nollsummespel. En övergång innebär att lärarna ger ifrån sig ett visst mått frihet och det förutsätter en lönemässig kompensation, säger Christer.

OAJ och Kommunarbetsgivarna KT har angett att förhandlingar om försök med årsarbetstid också i gymnasier kommer igång i höst.

– Jag är fundersam! Lärarnas arbete är olika i grundskolor och gymnasier. Så pass mycket har hänt och händer alltjämt i gymnasierna, så jag skulle gärna se att man väntar och ser tiden an i detta skede, säger Christer.

I samma andetag betonar han att resonemang om alternativa arbetstidssystem bör föras också gällande gymnasielärarna. I ett senare skede kan försök bli aktuella.

Intervjun görs en måndag eftermiddag i mitten av augusti. Ar-

betsdagarna är väldigt olika för Christer. Just denna dag har han deltagit i ett Educa-möte, som ansluter sig till utbildningsmässan i januari 2019. Han har träffat två Yle-journalister tidigare samma dag innan det var dags för en pratstund med Carl-Erik. Så pass många mediekontakter hör för all del inte till vanligheten, men just denna dag råkar det bli så.

Mötena följer på varandra.

Torsdag samma vecka sammanträder styrelsen för första gången denna höst och ärendena är många.

– Nu ska jag fördjupa mig i regeringens förslag till gymnasieförordning, som vi förväntas ge ett utlåtande om. Därefter ska jag kolla e-posten och besvara sådana meddelanden, som jag upplever att tarvar ett svar, säger Christer.

Sedan åker han hem till Esbo.

På cykel.

hjärtat. I år har han cyklat omkring 2 500 kilometer. Han siktar nämligen högt. Han har anmält om intresse för att bli antagen till Team Rynkeby, som sysslar med cykling och välgörenhet.

Målet är att i sommar delta i Tour de Paris.

– Det handlar om att ta sig från Tyskland till Paris med cykel. 1 200 km under en vecka, säger Christer, som har sysslat med motion och idrott under nära nog hela livet.

Som fotbollsspelare nådde han div.2 och som cyklist vill han alltså nå Paris.

Kör du en damcykel av äldre modell av märket Monark?

– Nej, det handlar om helt andra sorts cyklar! Vid närmare eftertanke borde jag förstås köra en Jopo. Jag är ju i grunden Hangöbo, säger Christer och ler som ett Hangökex.

Vill åka till Paris

text: c-e rusk foto: tom ahlfors

Cyklingen ligger honom nära

8

30.8.2018 • Nr 13

Skolmaten på Åland

Lokala råvaror i första hand 700 lunchportioner tillreds varje skoldag i köket i Vikingaåsens skola i den åländska kommunen Jomala. Kökschefen Magnus Jansson köper i mån av möjlighet in åländska och ekologiska råvaror men något krav är det inte. Hans överordnade bryr sig främst om att budgeten hålls.

I Mariehamn däremot har man satt ett tydligt krav i sin kostpolicy – andelen ekologiska livsmedel ska uppgå till minst 30 procent i stadens skolor och daghem.

Just i dag serveras exotisk fajitas med griskött och olika tillbehör i Vikingaåsens skola med elever i årskurserna 1-6. I byggnaden intill ligger Kyrkby högstadieskola och även de eleverna och lärarna äter den mat som lagas i Vikingaåsens kök.

Kökschefen Magnus Jansson och hans kolleger – en kock, två köksbiträden och en dietkock som ansvarar för 70 portioner specialkost varje dag – skall laga 700 portioner för 248 000 euro per år. Budgeten har faktiskt sjunkit med 3 000 euro jämfört med 2015. Det ger ett pris per portion på 1,90 euro.

– Fast enligt mitt sätt att räkna blir det 1,78 euro per portion eftersom vi även säljer överbliven mat till skolpersonal och får in 21 000 euro per år på det. Men det är pengar som går vårt kök förbi, säger han.

Mellanmål serveras också i skolan men det finns en egen budget för det.

Inga direktiv Under tidigare ledning i kommunen fanns ett önskemål om att skolan skulle satsa på närproducerat och ekologiskt så långt det var möjligt. I dag finns inga direktiv om det, det viktigaste är att budgeten hålls.

– Men jag anser att jag har ett moraliskt ansvar att använda åländska råvaror i första hand och finländska i andra, säger Magnus Jansson.

Det går bra i vissa fall, mindre bra i andra. Potatis och andra grönsaker köps i första hand från Odlarringen, en sammanslutning för ekologiska odlare på Åland. Även en odlare i skärgården levererar grönt till skolan.

Kött köps via ett åländskt slakteri, men det är inte alltid åländskt. Exempelvis kycklingkött finns inte alls lokalt. Dock ska köttet vara finländskt.

– Det är stora mängder som går åt. När vi serverar kycklingklubbor behövs 220 kg, när vi gör köttsås behövs 80 kg köttfärs. Vi har inga möjligheter att lagra större mängder varor i skolan, där-

för är det viktigt att ha ett bra samarbete med åländska grossister som ser till att det vi behöver i dag finns på Åland, säger Magnus Jansson.

Att ha krav på att livsmedel ska vara ekologiska kan leda till svåra val, menar han. Är det bättre att köpa ekologisk potatis från exempelvis Holland när den åländska tar slut än att köpa lokalt men konventionellt odlad?

Dyra fiskdagar Fiskdagarna är dyra dagar.

– Då handlar jag via lokala fiskhandlare och tar den fisk som jag får till bäst pris just den dagen, men den är oftast från västkusten i Sverige eller från Norge. Det finns förvisso odlad fisk på Åland men den kan inte konkurrera i pris.

Det åländska mejeriet, som även har ett bageri, ligger nära skolan och är en viktig leverantör.

– Det är en ständig balansgång – att få pengarna att räcka och att ändå servera så bra mat som möjligt. Det finns många små mathantverkare på Åland med fina varor men dem kan vi inte tänka på, dels räcker inte mängderna de har, dels är det för dyrt, säger Magnus Jansson.

 – Vi har matsedlar för sju veckor i taget och jag förhandlar på förhand med leverantörerna om det vi behöver. Det handlar om rätt stora mängder och då kan jag få ett bra pris, säger Magnus Jansson, kökschef vid Vikingaåsens skola i Jomala.

Men det är viktigt i en liten skärgårdskommun att alla stöder varandra.

– Matbudgeten håller. Vi säljer matportionerna till färjebesättningarna och där har vi en liten men viktig inkomst, säger han.

Tänk i säsonger

Varje skola har eget kök Mariehamn har tre grundskolor med tusen elever totalt. Varje skola har sitt eget kök men de lagar mat enligt en gemensam meny.

Sari Huhtamäki är kostchef och uppger att varje skollunch får kosta 1,63 euro.

Enligt de mål som satts upp skulle andelen ekologiska livsmedel i stadens skolor och daghem uppgå till minst 30 procent räknat på kostnaderna efter den 31 december 2017 och målet nåddes.

– Vi hade bland annat en EU-upphandling om ekomjölk och det åländska mejeriet vann. Vi köper också åländsk ekologisk potatis och numera finns det även åländskt ekologiskt kött, säger hon.

Hon säger att den budgeterade summan per portion räcker.

– Tack vare vår duktiga kökspersonal kan vi laga bra mat för den pengen. Vi är också måna om att minska svinnet och gör mätningar vart tredje år. Störst är tall-

 Elin Karlsson, Lina Blomqvist, Conny Wikstrand och Magnus Jansson längst till höger är ett sammansvetsat gäng i köket i Vikingaåsens skola i Jomala. Till varje lunch serveras även en klimatsmart salladsbuffé.

rikssvinnet, i snitt 12 gram per elev och dag under 2015. Det blir en del på årsbasis men det är svårt att komma till noll. I motsvarande mätningar i Sverige kom man till 35 gram så i jämförelse med det ligger vi bra till, säger Sari Huhtamäki.

Gynnar butiken Grundskolan i Kumlinge, en av Ålands skärgårdskommuner, har 22 elever och sex lärare på nio klasser. Sebastian Lönnström är husmor och tillreder dagligen 70 lunchportioner. Han lagar även mat för kommunens äldreboende och daghem samt för besättning-

en på två färjor som angör kommunen.

– Jag lagar samma mat till alla och försöker använda åländska råvaror så långt det är möjligt. Vi tog till exempel ekologisk potatis från grannkommunen ända till mitten av december, men sedan tog den slut. Morötter odlas här i kommunen och dem köper vi. Fisk köps också lokalt. Kött tar vi via det åländska slakteriet, ibland är det åländskt, ibland finländskt, men inte utländskt, säger han.

Köket försöker också gynna den lokala butiken och det kan leda till att man inte får det billigaste alternativet alla gånger.

Henry Lindström, vd för Ålands Producentförbund, säger att många talar för lokala och ekologiska produkter men när det kommer till kritan ska det sparas och pressas och då kanske man väljer ett utländskt alternativ, som är billigare.

– Det offentliga, inte enbart skolan, borde vara en vägvisare och satsa på det lokala. Många är duktiga och prioriterar åländskt i köken i dag, men det finns mycket för oss att göra för att få flera på tåget. Det krävs också en annan inställning, man måste tänka mer i säsonger och inte tro att man kan servera åländska jordgubbar i januari.

Svenska lantbruksproducenters centralförbund SLC har i samarbete med Martharörelsen tagit fram ett infomaterial om inhemsk mat från jord till bord.

– Det är bra och skolor kan beställa det via oss, säger Henry Lindström. text och foto: helena forsgård

9

30.8.2018 • Nr 13

 Från vänster administrativa föreståndaren Annika Anttinen och förskolelärarna Saana Johansson och Kerstin Liinamaa i Vindängens förskola i Esbo.

Leken framträder i förskolan I läroplanen för förskoleundervisningen betonas en helhetsskapande pedagogisk verksamhet där leken har en framträdande roll.

– I leken tränas bland annat de sociala förmågorna, som är viktiga att öva sig i, säger Kerstin Liinamaa i Vindängens förskola.

I Vindängens daghem och förskola i Hagalund i Esbo finns ca 100 barn i åldern 0–6 år.

Av dem går 35 barn i förskolan, fördelade på två grupper. Enligt Esbo stads bestämmelser ska det i en grupp med förskoleverksamhet samt kompletterande småbarnspedagogik finnas en vårdansvarig per sju barn. I Vindängens förskola arbetar således tre barnskötare och två förskolelärare – Saana Johansson och Kerstin Liinamaa. Den administrativa föreståndaren, Annika Anttinen, ansvarar för både småbarnspedagogiken och förskolan.

Förskolan är avgiftsfri och obligatorisk för såväl kommun som familj. Vindängen erbjuder förskoleverksamhet dagligen kl.

9–13, alltså tjugo timmar i veckan. Resten av dagen fylls av kompletterande småbarnspedagogik, som är frivillig.

– De flesta familjer använder sig av den här möjligheten, säger Annika.

Värt att påpeka är att den kompletterande småbarnspedagogiken sker i samma utrymmen som förskoleverksamheten och med samma vuxna närvarande. Detta innebär för barnen en kontinuitet i vardagen, som också underlättar samarbetet personalen och vårdnadshavarna emellan.

– Fostringsgemenskapen är en sak vi satsar mycket på i förskolan. T.ex. eventuell oro för ett barns lärande och utveckling

kommer sällan som en överraskning för vårdnadshavarna då kommunikationen är daglig och kontinuerlig, säger Saana.

Den småbarnspedagogiska verksamheten före kl. 9 och efter kl. 13 för dessa förskolebarn följer den nationella läroplanen för småbarnspedagogik, men är uppgjord för sexåringar.

Grunderna för förskoleundervisningens läroplan är fastställda i slutet av 2014 och kunde tas i bruk i augusti 2015 och skulle tas i bruk senast i augusti 2016. För alla barn uppgörs en obligatorisk plan för barnets lärande som utgör grunden för förskoleverksamheten.

Leken har en framträdande roll I läroplanen betonas en helhetsskapande pedagogisk verksamhet där leken har en framträdande roll.

– I leken tränas bland annat de sociala förmågorna, som är viktiga att öva sig i, säger Kerstin.

I leken går det att få in mycket annat också.

– Leken består av både fri- och pedagogiskt planerad lek. Vår verksamhet är helhetsbetonad och vi tänker hela tiden på vad barnen behöver för sin utveckling och för att klara sig i samhället, säger Annika.

– Alla barn bör få det de har behov av!

Behoven är olika och pedagogerna i gruppen skall ordna en verksamhet som gagnar alla. Det handlar om differentiering, säger Annika.

Detta innebär inte att alla barn gör samma saker, inflikar Kerstin.

– Men det finns en gemensam röd tråd.

Det finns en tanke bakom allt vi gör. Vi utgår från barnets styrkor och tränar sociala och kognitiva färdigheter genom leken på olika sätt eftersom alla lär sig på olika sätt, säger Kerstin.

Barnen leker inte för att lära sig utan lär sig genom att leka. Också i den fria leken är personalen närvarande.

– Vi är medvetna om vad som händer i deras lekar och går in och handleder där det behövs, säger Kerstin Liinamaa.

Tvåårig förskola på kommande?

Finländska barn deltar inte i småbarnspedagogisk verksamhet i lika stor utsträckning som i många andra europeiska länder.

Detta har bland annat lett till att förskolan blivit obligatorisk. Nyligen kommenterade undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml.) nyheten om att många studerande inom yrkesutbildningen avbryter sina studier. Hon noterade att upp till elva procent av pojkarna som går ut grundskolan inte är läskunniga nog för vidare studier. Hon menade att grunderna för detta slags bildning läggs mycket tidigt. Därför vill hon införa en tvåårig obligatorisk förskola.

Vilken kan förskolans koppling vara till att femtonåriga pojkar inte kan läsa?

– Vi försöker väcka ett intresse hos bar-

Vi utgår från barnets styrkor och tränar sociala och kognitiva färdigheter genom leken på olika sätt eftersom alla lär sig på olika sätt.

KERSTIN LIINAMAA Förskolelärare

nen, men eftersom vi inte har lärandemål i vår läroplan, måste ingen kunna läsa eller skriva i förskolan, säger Saana.

– Jag kan förstå vad undervisningsministern är ute efter, säger Annika.

– Vi kan väcka ett stort intresse hos riktigt små barn både inom språklig medvetenhet, matematiska färdigheter. Det går ju att träna via leken från mycket tidig ålder, så att det är roligt och inspirerande.

Annika Anttinen antar att talet om en tvåårig obligatorisk förskola har att göra med att tidigarelägga barnens kontakt med någon form av pedagogisk verksamhet.

– Det handlar om att garantera att åtminstone alla femåringar får en likvärdig pedagogisk verksamhet, säger Annika.

– Som det nu är kan ett barn vara hemma tills det kommer till förskolan, medan andra en längre tid fått ta del av småbarnspedagogik med andra barn på ett daghem. text och foto: tom ahlfors

10

30.8.2018 • Nr 13

kolumnen amanda audas-kass Modersmålslärare och författare

Hur översätter man den här kärleken?

Det är tredje gången vi gör det här. Tredje gången vi börjar på dagis. Nya rutiner, ny miljö, nya människor. Stora segrar, små bakslag och tårfyllda farväl på morgnarna.

Det här är aldrig lätt, men aldrig har det varit så lätt som den här tredje gången. Nu vågar jag nämligen lita på att det blir bra eftersom jag har sett det bli bra två gånger tidigare.

Det är eftermiddag en av de första veckorna och jag ska hämta min ettåring. Vi har hämtat hennes lilla ryggsäck från kroken, vi har pratat om dagens mat och sömn och lek med hennes egenvårdare och nu är vi på väg hem.

Då hör vi en röst från andra sidan dagisgården. En av de andra som jobbar på dagis vill också säga hejdå till mitt lilla barn. Och när hon skakar ettåringens hand strålar hon med hela ansiktet och berättar förtjust för mig: – Hilde har sagt mitt namn flera gånger i dag!

Det finns så mycket kärlek i det. Tänk att hon efter x antal år på dagis med x antal nya barn varje år ändå förmår finna glädje i att ännu en ettåring har lärt sig säga hennes namn! Och jag tänker, som så många gånger förr, att vårt dagis måste vara bäst i världen. För det är inte bara tredje gången vi kör nya rutiner, ny miljö och nya människor. Det är också tredje gången personalen på dagis får oss att tro att just vårt barn är alldeles fantastiskt.

Och på vägen hem från dagis frågar jag mig: hur översätter man den här kärleken till ett språk som kan talas i skolan?

Varje morgon hittills har jag lämnat min ettåring i en famn och att få vila i en trygg famn är att få vila i kärlek.

På många sätt är det alltså ganska lätt att visa kärlek till en liten människa.

Bedömning är aldrig detsamma som bekräftelse.

Inte ens när vi delar ut högsta tänkbara vitsord delar vi ut kärlek. Vi måste hitta också annat än prestationer i de barn och unga som vi jobbar tillsammans med.

Ingen enda morgon har någon av mina gymnasieelever börjat i min famn och jag hoppas och tror innerligt att det fortsätter så. Men jag tror att också stora barn behöver bli sedda och bekräftade i den miljö där de tillbringar en stor del av sin vakna tid. Att det många gånger är svårare med stora barn betyder inte att det är mindre viktigt. Kanske inte heller tvärtom. Men kanske.

Bedömning är aldrig detsamma som bekräftelse. Inte ens när vi delar ut högsta tänkbara vitsord delar vi ut kärlek. Vi måste hitta också annat än prestationer i de barn och unga som vi jobbar tillsammans med. Annat värdefullt och vackert i dem som vi kan lyfta fram för att hjälpa dem att inse att det är alldeles fantastiska.

För de är det. Människor är ju det. I varje elev finns det något som glimmar och som lärare får vi vara med och vaska fram guldet.

Obligatorisk förskola i Sverige Förskoleutbildningen för sexåringar är väletablerad i vårt land.

Mer eller mindre alla sexåringar deltar i den avgiftsfria men dock frivilliga förskolan, som i huvudsak handhas i samband med småbarnspedagogiken. År 2016 fick drygt 11 000 barn sin förskoleundervisning i anslutning till skolor, medan drygt 51 000 barn deltog i förskoleverksamhet i anslutning till daghem.

Dock är läroplikten i vårt land alltjämt nioårig, medan Sverige har gått längre. Förskoleklassen blir obligatorisk från i höst.

Det innebär att barn som är bosatta i Sverige berörs av skolplikt

från höstterminen det år då de fyller sex år.

Elever i förskoleklass i Sverige har rätt till minst 525 undervisningstimmar per läsår. Det är huvudmannen som avgör hur dessa timmar ska fördelas över läsåret.

Huvudmannen är kommunen om det är en kommunal skola och skolans styrelse om det är en fristående skola.

Det finns ingen regel som säger hur många dagar i veckan en elev ska gå i förskoleklass. Men den obligatoriska verksamheten får omfatta högst 190 dagar per läsår och sex timmar per dag.

Lärarförbundets välkomnar

reformen och anser att förskoleklassen fyller en viktig funktion som just bro mellan förskola och grundskola, där förskollärares och grundskollärares kompetenser får berika och komplettera varandra.

Att förskoleklassen blir obligatorisk innebär att eleverna i Sverige får närvaroplikt på samma sätt som elever i grundskolan.

Här finns en skillnad såtillvida att i Finland tillämpas läroplikt, medan Sverige har skolplikt. Möjligheterna till att bedriva hemundervisning är därmed betydligt frikostigare i vårt land. c-e rusk

N som i nyfamilj S som i skilsmässa E-boken ”S som i skilsmässa N som i nyfamilj. Samlade berättelser” ger Barnavårdsföreningen ut som en del av sitt jubileumsår. Finlands äldsta barnskyddsorganisation fyller 125 år och vill genom e-boken fästa uppmärksamhet på det allra viktigaste - nämligen barnet och dess välmående i skilsmässosituationer.

Alla familjemedlemmar berörs av en skilsmässa och den tar tid att processa. I en nyfamilj finns

kärleken och viljan att leva tillsammans, men vardagen kan sätta familjen på prov.

Fokus på barnets bästa Ett flertal av Barnavårdsföreningens experter, som bland annat står bakom succékampanjen Näe mut Se mej!, vill genom e-boken lägga fokus på barnets bästa. Experter har bidragit med sakkunskap, föräldrar delat med sig av sina personliga erfarenheter och barnets

synvinkel i skilsmässan synliggörs genom texter skrivna ur ett barnperspektiv.

E-boken är avgiftsfri.

Boken finns till för föräldrar som är frånskilda eller föräldrar som lever i nyfamilj.

Boken fungerar också som ett redskap för experter som i sitt arbete bemöter både barn och vuxna, som lever i skilsmässo- eller nyfamilj.

Mera info på www.bvif.fi

Fyra svenska projekt främjar integration Utbildningsstyrelsen har beviljat över åtta miljoner euro i statsunderstöd till 73 projekt som främjar integrationen av invandrare och asylsökande i det finländska samhället. Fyra av projekten är svenskspråkiga.

Speciellt betonades projekt som främjar samarbete mellan olika sektorer och som syftar till ett bredare regionalt eller nationellt genomslag.

– Det är viktigt att invandrarnas vägar till studier och arbetsliv görs mer flexibla och individu-

ella. Utbildningen har en central roll i integrationen i det finländska samhället och speciell uppmärksamhet måste riktas mot att lära sig finska eller svenska, säger undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen.

Största potten går till yrkeshögskolan Metropolia, som verkar i huvudstadsregionen. Metropolia får knappt 1,1 miljon euro för ett projekt som syftar till att ta vara på högutbildade invandrares kunskaper.

På svenskt håll får Folkhälsans

förbund 110 000 euro för projektet ”Hälsa i mångfald”, medan Österbottens svenska distrikt inom Röda Korset får 80 000 euro för projektet ”Förena flera med mera”.

Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur får 162 000 euro för projektet ”Flerspråkighet – en resurs”.

Kyrkslättsnejdens uf satsar på ”Life in Kirkkonummi goes sport” och staten bidrar med 30 000 euro. c-e rusk

Ryckig finansiering stör i Sverige De som bestämmer över skolan ska lita på lärarna och staten ska lita på kommunerna. Därför ersätts Lärarlönelyftet och övriga öronmärkta statsbidrag till skolan av generella bidrag om Tillitsdelegationen i Sverige får som den vill.

I juni överlämnade Tillitsdelegationen sitt huvudbetänkande till regeringen efter två års arbete.

Namnet på huvudbetänkandet – ”Med tillit växer handlingsutrymmet” – avslöjar vad förslagen går ut på: Politiker och be-

slutsfattare måste börja lita på att professionen vet vad den gör och minska kontrollen och den administrativa bördan. Då ökar lärarnas manöverutrymme, de hinner utveckla undervisningen tillsammans och det blir bättre för eleverna, är tanken.

– Det finns en frustration i kommunerna över att det blir ryckigt, tar tid och kostar pengar att söka de riktade bidragen och återrapportera om hur de använts till Skolverket. Kommuner-

nas handlingsutrymme ökar om de får göra sina egna prioriteringar och kan planera långsiktigt, säger Laura Hartman, ordförande för Tillitsdelegationen till Lärarnas tidning.

Tankegångarna är likartade i vårt land. OAJ och FSL har luftat tankar om att tiden är inne att slopa allehanda projektpengar och i stället stärka grundfinansieringen inom utbildningsväsendet. c-e rusk

30.8.2018 • Nr 13

Tysta finska män och svensk förträfflighet Fortfarande kan man finna stereotyper som”den tystlåtne finske mannen”. 650 år av gemensam historia kan skildras på helt olika sätt. Det är några av slutsatserna i pedagogikforskaren Lina Spjuts studier av svenska och finlandssvenska läroböcker under 150 år.

– Min forskning visar att läroböcker inte bara förmedlar kunskaper.

Utifrån exempelvis ordval, val av händelser och personer som skildras berättar de även en parallell historia om vilka som ingår i en nationell gemenskap – och vilka som utesluts från den. I svenska läroböcker kan man till exempel se hur finsktalande i Sverige inte räknades in i gemenskapen, säger

Lina Spjut, forskare i pedagogik vid Örebro universitet.

Kulturell nedvärdering Hennes studie visar att det i svenska läroböcker fanns en ton av ”svensk förträfflighet” och en kulturell nedvärdering av andra folk. Till exempel beskrevs finnar och tornedalsfinnar med förringande ord fram till 50-talet för att sedan vara osynliggjorda till 2010-talet, då de började omnämnas som minoritetsgrupper.

– Men man kan fortfarande se att svenska läroböcker förmedlar och påbjuder en nationell gemenskap som ofta utgår från etnicitet och det svenska språket, säger Lina Spjut.

Finlands och Sveriges cirka

UNDERSTÖD FÖR SVENSKA DAGHEM I HELSINGFORSREGIONEN samt till NYLÄNDSKA LÄRARSTUDERANDE Pro Juventute Nostra är en stiftelse, vars ändamål är att stödja svenskspråkig utbildningsverksamhet i Helsingforsregionen.

Hösten 2018 lediganslår Stiftelsen Pro Juventute Nostra

○ ○ understöd att sökas för projekt och anskaffningar som syftar till att höja utbildningsnivån och trivseln i svenska daghem i Helsingforsregionen ○ ○ stipendier att sökas av nyländska lärarauskultanter och nyländska lärarstuderande Ansökan kan göras elektroniskt under perioden 1.9–30.9.2018 på vår hemsida www.projuventute.com. Endast en ansökan per instans tas emot.

Ansökningar som gäller skolor och fortbildning av lärare kan göras i mars 2019.

650 år långa gemensamma historia har genom åren skildrats på flera olika sätt. För att ta två exempel: – De svenska läroböckerna berättar bara om det område som utgör dagens Sverige, trots att det handlar om exempelvis 1600-talet då Finland tillhörde Sverige.

– De finlandssvenska läroböckerna betonar den finlandssvenska gemenskapen men understryker samtidigt att den svensktalande minoriteten är en del av Finland.

Raserna försvann Ett annat intressant resultat i Lina Spjuts avhandling är hur begreppet ”ras” har använts. Begreppet var mycket vanligt fram till 1940-talet i både svenska och finlandssvenska läroböcker, men användandet avtog under 1950-1960tal. Det är något senare än vad tidigare forskning har visat.

– Men trots att begreppet ”ras” försvinner finns biologiskt baserade stereotyper fortfarande kvar i dagsaktuella läroböcker. Det gäller exempelvis stereotypen om den tystlåtne finske mannen.

Lina Spjut har också sett att innehållet i läroböckerna förändrats under främst tre perioder: 1910-1920, 1950-1960 och runt millennieskiftet. Den tydligaste förändringen är hur läroboksberättelserna genomgår en demokratiseringsprocess runt 1950–1960-ta-

 Biologiskt baserade stereotyper finns fortfarande kvar i dagsaktuella läroböcker. Det gäller exempelvis stereotypen om den tystlåtne finske mannen, säger pedagogikforskaren Lina Spjut. adobe stock

len.

– Ett exempel är vikingatiden, där de krigiska vikingarna istället framställs som jämlika handelsmän. Samtidens behov av demokrati påverkade alltså tolkningarna och berättelserna om det förflutna, berättar Lina Spjut.

Nyanser styr budskap Hon menar att läroböcker varken förmedlar lögner eller sanningar. I stället ger de en version – av flera möjliga – av exempelvis en histo-

risk händelse.

– Nyanserna avgör det underliggande budskapet. Därför måste fler versioner och nyanser lyftas fram så att skolan inte blir en plats som utesluter en del av eleverna från den nationella gemenskapen.

I studien ingick 276 svenskspråkiga läroböcker – svenska och finlandssvenska – i ämnena historia, geografi och samhällskunskap/ samhällslära för folk- och grundskola under åren 1866–2016.

EN TÄVLING FÖR ÅK 1-6 SOM GÖRS BÅDE I FINLAND OCH I SVERIGE Stiftelsen Finlandssvensk Bokkultur lediganslår

STIPENDIER för utarbetandet av svenskspråkiga fackböcker, populärvetenskaplig utgivning och läromedel som utkommer tidigast 2019. Stiftelsen välkomnar också ansökningar för formgivning och illustrationer.

Mera information samt ansökningsblankett finns på www.bokkultur.fi.

Blanketten och en fritt formulerad projektbeskrivning skickas till styrelsen för Finlandssvensk Bokkultur under adressen Schildts & Söderströms, PB 870, 00121 Helsingfors, och ska poststämplas senast 28.9.2018. Frågor besvaras under kontorstid av stiftelsens ombud, redaktör Jonna Brander, tfn 040 705 21 57.

insänt Träff för PF K1 1994. Lördagen 29.9.2018 blir det träff i Vasa för alla som inledde sina klasslärarstudier hösten 1994. Närmare information och anmälan görs till marica.friman@korsholm.fi.

11

VAR MED I MATCHEN FÖR ÖKAD ÅTERVINNING AV DRYCKESKARTONGER Anmäl er redan idag! www.kartonkikilpailu.fi INNEHÅLLER MATERIAL FÖR SVENSKSPRÅKIGA SKOLOR I FINLAND

12

30.8.2018 • Nr 13

Arbete för skolframgång kräver processer, inte enskilda händelser Vad är det som utmärker ett framgångsrikt resultatförbättrande arbete skolan?

Frågar man Ulf Blossing är svaret en klar och målinriktad struktur och organisation med tydliga arbetsprocesser.

Vid sommarkursen i juni som Nordiska lärarorganisationers samråd arrangerade på Färöarna berättade professor Ulf Blossing om hur man organiserar för skolframgång.

Fast det var nära att han överhuvudtaget inte hade kunnat ge svar på frågan ovan. Väderleken på Färöarna är nämligen högst ombytlig, vilket innebär att solsken på någon minut kan övergå i tät, ogenomtränglig dimma, som gör det omöjligt för flygplan att landa. Detta drabbade Blossing, vars flygplan helt enkelt fick vända om och åka tillbaka till Köpenhamn. Sent omsider kunde han dock äntra podiet för

sin föreläsning.

Samma dag hade kursen också drabbats av både elavbrott och gasalarm, men det är en annan sak.

Ulf Blossing är docent och professor vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet och har en bakgrund som mellanstadielärare. Han forskar om rektorers och lärares arbete och deras samarbete för att omsätta en undervisning i enlighet med läroplanens mål.

I en färsk bok (Att organisera för skolframgång. Strategier för en likvärdig skola.) som Ulf Blossing skrivit med forskarna Ma-

 Utveckling mot skolframgång är en lång process, som kräver mer än enskilda händelser, säger Ulf Blossing som är docent och professor vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.

ria Jarl och Klas Andersson undersöks fyra framgångsrika skolor och fyra icke framgångsrika skolor, i både storstadsområden och icke-storstadsområden. ”Framgångsrik” innebär att eleverna får höga betyg, räknat i meritvärde, som är en sammanräkning av betyg som i Sverige bl.a. används då eleven söker in på gymnasieskolan. Skolorna som undersöktes hade uppvisat positiv respektive negativ utveckling, men hade likartade yttre förutsättningar.

Det som kännetecknade de framgångsrika skolorna var en verksamhet som baserar sig på samförstånd och samarbete.

Först och främst är det viktigt

att lärare och rektor samarbetar, att det är flera som tar ansvar för skolans uppdrag.

– Vi har en för stor tro på att enskilda händelser har effekt. Processerna som används bör vara genomtänkta, att genomföra ett utvecklings- och förbättringsarbete kräver flera händelser, säger Ulf Blossing.

Det räcker alltså inte med att kollegiet erbjuds en föreläsning på två timmar om exempelvis formativ bedömning. Ej heller är det tillräckligt att lärarna efter föreläsningen läser en bok i ämnet.

Då är det frågan om bara två händelser.

– Det blir splittrat om händel-

ser bara avlöser varandra utan att någonting händer, säger Blossing och talar om ad hoc-händelser.

Ulf Blossings föreläsning på Färöarna representerar förstås just en sådan ad hoc-händelse så den intresserade rekommenderas en närmare titt i den redan nämnda boken för ett fördjupat resonemang. text och foto: tom ahlfors Att organisera för skolframgång.

Strategier för en likvärdig skola. Maria Jarl, Klas Andersson, Ulf Blossing. Natur och kultur. ISBN 978-91-27-81879-8

bakbrädet Extra ledighet i Karleby. Svenska gymnasiet i Karleby inledde höstterminen först torsdagen den 16 augusti, och inte den 14 augusti. som övriga skolor i staden. Orsaken är att flytten till de temporära utrymmen inte var klar.

Gymnasiet flyttar till ny fastighet på grund av fuktproblem i den gamla fastigheten, omtalar svenska.yle.fi den 14 augusti.

Redan i våras stod det klart att flytten inte kommer att bli klar i tid . Orsaken är enligt gymnasiets rektor Cecilia Hägglund-Nygård att utrymmena inte blev lediga förrän i juni.

Hur gymnasiet ska ta igen de två förlorade dagarna är ännu inte fastslaget.

1 200 skolor försvann. Skolnätet har blivit glesare i vårt land.

Under 12 år försvann över 1 000 grundskolor. År 2005 fanns det 3 563 grundskolor, medan det i fjol

återstod 2 373 grundskolor, rapporterar Helsingin sanomat den 20 augusti.

Skoldöden återspeglas i elevernas skolresor. År 2017 fanns det enligt HS över 1 500 grundskolelever, vilkas dagliga skolresor tog över 2,5 timmar i anspråk.

Fem upphör och en grundas. Lärarförbundet i Sverige ser över sin flora av lärartidningar. Fem tidningar slopas och ersätts av den helt nya tidningen Grundskolan, vars första nummer utkommer i slutet av september.

Grundskolan ersätter tidningarna Alfa, Origo, Uttryck, MiVida och Fritidspedagogik, anges på förbundets hemsida.

Medlemmarna i Lärarförbundet får automatiskt husorganet Lärarnas tidning och Pedagogiska magasinet. Dessa ingår i medlemsavgiften. Utöver dessa kan medlemmarna beställa en ämnestid-

ning för 22 kr/månaden.

Riksdagen möter daghem. I somras godkände riksdagen en ny lag om småbarnspedagogik, som bl.a. innebär att det pedagogiska innehållet stärks.

Riksdagsledamöterna har 20.8.– 16.9.2018 möjligheter att bekanta sig med verksamheten i daghemmen.

Evenemanget ordnas nu för andra gången. Avsikten är att i framtiden ordna jippot vart annat år.

Riksdagen samarbetar med Kommunförbundet och OAJ-anslutna Barnträdgårdslärarförbundet.

Prakticum motar marginalisering.

Svenska kulturfonden har beviljat ett bidrag på 50 000 euro till yrkesinstitutet Prakticum i Helsingfors och Borgå. Med hjälp av bidraget ska Prakticum minska antalet studerande som avbryter sina studier och öka antalet invandrare som väljer yrkesutbildning på

svenska.

Under det tvååriga projektet ska Prakticum utveckla specialundervisningen och handledningen för invandrarstuderande och studerande som löper risk att marginaliseras. Projektet utvecklar bland annat metoder för hur man kan stödja studerande med invandrarbakgrund eller andra specialbehov.

Populär folkbildning. Ett nytt rekord har sett dagens ljus i Jakobstads. Arbis utlyste en slajmkurs, som fulltecknades på 14 sekunder, omtalar Vasabladet den 20 au-

gusti.

Anmälan till kurser startade klockan 8.00 på måndagsmorgonen.

Fjorton sekunder senare var slajmkursen fullsatt.

På måndagseftermiddagen var det 50 personer i kö för att få gå kursen. Efter det beslutade man att sätta in fler kurser.

Slajm (engelska slime) eller slem (bilden )är en leksak som introducerades i USA 1976. Produkten har geléliknande konsistens, är oftast grön och består huvudsakligen av guargummi.

Som lämplig musik till slajmmakarna rekommenderar Läraren Frank Zappa and the Mothers. Och då närmare låten ”I´m the Slime”, som finns på albumet Over-Nite Sensation från år 1973.