Läraren 2 2021

ord för ord Det känns inte bra att våra elever möter en tärd lärarkraft med dalande motivation för sitt arbete. Ю r sidan 3

28.1.2021 • Nr 2 • Årgång 47 (128) • Organ för Finlands svenska lärarförbund FSL

Lärarna är trygga i det digtala Svenskfinland är digitalt väl rustat också om variationerna är stora både mellan kommunerna och mellan enskilda skolor, visar Linda Mannilas kartläggning. Ю r läs mera på sidorna 8–9

Den digitala kompetensen i de finlandssvenska skolorna har kartlagts av Linda Mannila.

– Mycket positivt sker i skolorna, säger hon. foto: mattias fagerholm

Frivillig närundervisning Det är bra att gymnasierna i huvudstadsregionen igen ordnar närundervisning för abiturienterna, tycker både studerande och rektorer. Harriet Lassus-Utriainen som är rektor för Gymnasiet Grankulla samskola applåderar beslutet. Speciellt för nuläget är dock att abiturienterna själva väljer om de vill närvara fysiskt vid undervisningen eller ta del av den på distans. Ю r mittuppslaget

Tråkig skola kan vara okej Jag är helt övertygad om att en god skola är en helt avgörande konkurrensfördel för oss som land. Men det är också skäl att emellanåt stanna upp och fundera på vad som gjort vår skola bra: jämlikheten, en jämn bra kvalitet, en klar linje. Ja, kanske också det, att den är förutsägbar, ibland tråkig.

ANDERS ADLERCREUTZ Kolumnen

Ю r sidan 10

Nya kunskapskrav svåra att uppnå Häftiga kunskapskrav som är svåra för eleverna att uppnå, säger Christer Jakobsson, lärare i samhällslära i Sibbo, med anledning av de nyutgivna bedömningskriterierna för slutbedömningen i den grundläggande utbildningen.

Maj-Len Engelholm vid Utbildningsstyrelsen ger sin syn på kriteriernas uppkomst och syfte. Ю r sidorna 4–5

2

28.1.2021 • Nr 2

Ledaren mattias fagerholm Chefredaktör

Samma nivå som i övriga Norden Det skall sägas direkt: Den utbildningspolitiska redogörelsen är välkommen och innehåller många goda ingredienser. Målsättningarna och intensionerna är lätta att skriva under, nu krävs bara ytterligare en rejäl dos konkreta åtgärder. I klartext talar vi då om att riksdagspartierna bör förbinda sig vid finansiella satsningar. Annars riskerar redogörelsen att bli ett dokument som plockas fram enbart till festtalen. Redogörelsen har nyligen varit på utlåtanderunda och behandlas härnäst i riksdagen.

Det är rätt anmärkningsvärt att det görs en utbildningspolitisk redogörelse. Den senaste gjordes år 2006. Tanken är att skapa en utbildningspolitisk vision fram till år 2040. Därmed sträcker sig redogörelsen över flera valperioder. Ambitionen är att skapa en långsiktighet och då redogörelsen förankras parlamentariskt och involverar samtliga riksdagspartier skall målsättningarna inte kunna rivas upp vid ett maktskifte. En parlamentarisk redogörelse är en förutsättning för att den skall kunna få luft under vingarna. Samtidigt resulterar det lätt i att de konkreta åtgärderna saknas då man skall hitta lösningar som alla kan omfatta.

Intensionerna är ändå goda. Finland har en dalande kurva exempelvis vad gäller Pisa-undersökningarna och nu skall vi igen tillbaka till

den absoluta internationella toppen. För det krävs mer än vackra formuleringar. Jämfört med de övriga nordiska länderna satsar vi i Finland lite på utbildning. Gapet till övriga Norden ligger på cirka 2 miljarder euro. Den finländska skolan är med andra ord synnerligen kostnadseffektiv och det är rent av häpnadsväckande att vi har nått så goda resultat. Att lyfta finansieringen till samma nivå som i de övriga nordiska länderna bör vara något som man bör kunna förbinda sig vid i redogörelsen.

Ibland framförs argument att Finland i en OECD-jämförelse står sig väl när det kommer till utbildningssatsningar. Men den relevanta jämförelsen är de nordiska länderna som å det stora hela har liknande struktur och syn på välfärdssamhället. Här ligger Finland obönhörligen på efterkälken.

Parallellt med, och som en del av den utbildningspolitiska redogörelsen, görs också en kartläggning av det finlandssvenska utbildningsfältets särart. Den utredningen har inte varit på offentlig utlåtanderunda och därmed är innehållet än så länge inte offentligt. Klart är ändå att ambitionsnivån inte kan vara lägre än det som slås fast för landet som helhet. Snarare bör det vara tvärtom.

FSL inFormerar

ÅRGÅNG 46 (127). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

WEBBSIDA www.lararen.fi PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser).

Annonspriser 3,50 euro/spalt­mm PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2020.

Rehabiliteringskurs för FSL:are startar våren 2021 I april 2021 är det dags igen för en svenskspråkig rehabiliteringskurs vid Härmä Rehab som är riktad till utbildningspersonal från olika förbund.

KIILA-kursen är en kostnadsfri yrkesinriktad rehabilitering med målet att bevara och förbättra din arbetsförmåga.

Så här ser tidtabellen ut för för rehabiliteringskursen som inleds våren 2021: Öppenvårdsdygn 3.5.2021 (1 dygn) Grupperiod 4–6.5.2021 (3 dygn) Grupperiod 15–9.11.2021 (5 dygn) Grupperiod 25–29.4.2022 (5 dygn)

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Inger Damlin, tfn 0400 897 300 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Ambitionen är att skapa en långsiktighet och då redogörelsen förankras parlamentariskt och involverar samtliga riksdagspartier skall målsättningarna inte kunna rivas upp vid ett maktskifte.

Målgruppen för KIILA-rehabiliteringen är personer under 67 år som arbetar och har stadigvarande anställning eller återkommande visstidsanställningar.

Kurser riktar sig till personer med nedsatt arbetsförmåga eller vars arbetsförmåga hotar sjunka inom de närmaste åren på grund av sjukdom eller utmattningssymtom på grund av arbetsrelaterad stress.

Ansökan med bilagor inlämnas senast 12.3.2021 till FPA. Läs mer om hur du ansöker om en plats på kursen på: www.fsl.fi/pa-gang/aktuellt Om du har frågor kontakta gärna FSL:s ombudsman Jens Mattfolk, tfn: 040 551 0023, jens.mattfolk@fsl.fi.

Vi informerar kontinuerligt via www.fsl.fi, sociala medier och vårt nyhetsbrev.

Du är alltid välkommen att kontakta oss - vi finns till för dig!

3

28.1.2021• Nr 2

Svensk tjänsteman på Undervisningsministeriet efterlyses av FSL Finlands svenska lärarförbund FSL vill att man tillsätter en svensk tjänsteman på Undervisnings- och kulturministeriet. Ansvarsområdet skall vara den svenskspråkiga utbildningen från småbarnspedagogik till högskola. Detta för att garantera att den finlandssvenska utbildningens särdrag beaktas då utbildningen i Finland utvecklas. Det framhåller FSL i sitt utlåtande om den utbildningspolitiska redogörelsen.

Den utbildningspolitiska redogörelsen skall staka ut en utbildningsvision med sikte på år 2040.

I redogörelsen framgår bland annat att man vill höja andelen barn som deltar i småbandpedagogiken till nordisk toppnivå, vilket i praktiken innebär ett deltagande på närapå 100 procent. Inom den grundläggande utbildningen skall inlärningsresultaten igen återfinnas i den internationella toppen.

Alla skall få en andra stadiets utbildning och över 50 procent av årsklasserna skall ha en högskoleutbildning.

Redogörelsen har nyligen varit på utlåtanderunda och både FSL och OAJ har haft möjligheten att ge sina synpunkter.

FSL: Lika förutsättningar på svenska FSL slår i sitt utlåtande ett slag för en jämlik och kvalitativ lärstig på svenska. För att kunna garantera detta behövs enligt FSL omedelbara åtgärder för att rätta till bristen på behöriga lärare, satsningar på lärarutbildningen och fortbildningsinsatser för att utveckla de finlandssvenska lärarnas kunnande. För att bättre kunna prognostisera lärarbehovet flaggar FSL för ett lärarregister.

I redogörelsen betonas att om

hela befolkningen har en högklassig grundläggande kompetensnivå så har Finland förutsättningar för att nå framgång. FSL förutsätter att särskild uppmärksamhet fästs vid hur denna vision kan förverkligas för den svenskspråkiga befolkningens del. FSL påminner att det finns svenskspråkiga skolor i finskspråkiga kommuner så som Tavastehus, Lahtis och Kervo. Där saknas strukturer i form av administrationen på svenska. Hur kan dessa skolor genom en positiv diskriminering stödas? Hur görs det attraktivt för kommunerna att utveckla den svenskspråkiga skolan, vill FSL veta.

Haltande finansiering FSL efterlyser i sitt utlåtande klara riktlinjer för hur finansieringen av småbarnspedagogik, utbildning och forskning skall höjas under följande tioårsperiod. Satsningar inom utbildningssektorn är att betrakta som en investering som innebär en förbättrad konkurrenskraft, framhåller FSL. Också Undervisningssektorns fackorganisation OAJ konstaterar i sitt utlåtande att målsättningarna i den utbildningspolitiska redogörelsen är hedervärda men att finansieringen haltar.

– Det räcker inte att man säger att inlärningsresultaten skall tillbaka till internationell toppnivå. Trenden bryts inte genom att man säger det högt. Man borde till exempel öka på undervisningsmängden. Vi kunde ha fler lektioner inom den grundläggande utbildningen. En lärardimensionering skulle i praktiken innebära mindre undervisningsgrupper. OAJ för också fram en dimensionering beträffande förmännen, dvs att en förman maximalt skulle ha 20 medarbetare, säger OAJ:s utvecklingschef Jaakko Salo.

– Partierna borde förbinda sig vid att öka finansieringen för utbildningen. Det saknas nu. Finland borde satsa på utbildningen i samma utsträckning som de övriga nordiska länderna.

Håll pengarna kvar i skolan trots sjunkande nativitet Både FSL och OAJ vill alltså se tydligare linjedragningar visavi finansieringen. Jaakko Salo välkomnar formuleringen i redogörelsen som antyder att då åldersklasserna minskar så skall statsandelarna till kommunerna ändå inte minska. Men han vill se en tydligare och mer bindande skrivning på den punkten.

Borde lärarna inom småbarnspedagogik bli magistrar?

För att nå de rätt ambitiösa mål som stakas ut i redogörelsen kommer lärarnas kompetens att vara i nyckelposition. OAJ är därför inte berett att tumma på behörighetskraven, tvärt om talar man i vissa fall för att skärpa dem.

– Vi kräver att utbildningen för lärarna inom småbarnspedagogik blir på magisternivå. Högre utbildning ger kvalitet. När det gäller lärare inom småbarnspedagogik är branschens attraktionskraft ett problem. Man har ökat på utbildningsplatserna men det finns inte tillräckligt med sökande. Utbildningens nivå är har betydelse för attraktionskraften, säger Salo.

Förmännen bortglömda OAJ kritiserar redogörelsen för att man helt och hållet har glömt bort förmännen och deras betydelse för att nå målen.

– Det är en stor brist, säger Jakko Salo. Det nämns inte med ett ord. mattias fagerholm

 Skall skolresultaten bli bättre krävs bland annat flera undervisningstimmar, säger OAJ i sitt utlåtande om den utbildningspolitiska redogörelsen. På bilden utvecklingschef Jaakko Salo. akrivfoto: mattias fagerholm

ordförord inger damlin Förbundsordförande

Kommuner prioriterar olika – landets framtid drabbas Det är allmänt känt att Finland har världens bästa lärare som levererar i världsklass om de får möjlighet att göra det. Just nu är det ingen självklarhet och i coronatider har det tummats på den likvärdiga utbildningen.

Varje elev och studerande har rätt till en lärare som brinner för sitt uppdrag, och har energi att inspirera till lärande. Ledsamt nog påvisar undersökningar raka motsatsen, senast professor Katariina Salmela-Aros utredning. Hon hävdar att 70 procent av lärarna led av någon form av utmattning i december 2020. Det känns inte bra att våra elever möter en tärd lärarkraft med dalande motivation för sitt arbete.

Att kommunerna fått stöd för att täppa till kunskapsluckor garanterar inte elevernas rätt till stöd för välmående eller stöd för lärande. Bristen på behörig elevvårdspersonal, specialklasslärare och studiehandledare samt knapp basfinansiering föder ojämlikhet. Den skola vars varumärke varit utjämnande har förändrats radikalt.

Med den ena handen visar vi att skolan är mera än enbart undervisning och med den andra handen så pekar vi på allt för höga kostnader. Det man missar är att utbildningen inte kan sättas på paus, arbetet kan inte läggas ner medan lärare och rektorer permitteras.

Regeringens intentioner är tydliga, kunskapsluckor ska täppas till och stödpengar ska läggas rätt. Trots det prioriteras det i en del kommuner annorlunda just nu och permitteringar drabbar barn, ungdomar, lärare och rektorer. Med den ena handen visar vi att skolan är mera än enbart undervisning och med den andra handen så pekar vi på allt för höga kostnader.

Det man missar är att utbildningen inte kan sättas på paus, arbetet kan inte läggas ner medan lärare och rektorer permitteras. Landets framtid drabbas då barn och ungdomar inte får den undervisning och trygghet som de har laglig rätt till. Vi skapar en ojämlik utbildning.

Den pågående pandemins ”digikliv” måste kommunerna nu förvalta. En del kommuner har under många år satsat rejält vilket innebär att såväl elever som lärare har tillgång till egna digitala verktyg, medan elever och lärare i andra kommuner är tvungna att samsas. Även innehållet i lärarfortbildningar varierar stort, kompetensutvecklingen svajar. Då även den tutorverksamhet som stött utvecklingen av den digitala kompetensen nu riskeras, måste vi sätta ner foten. Det behövs uttalade nivåkrav på utrustningen i skolorna samt på kunnandet vi ska sträva efter.

Vi måste våga diskutera läroplanen och skolans strukturer ur ett framtidsperspektiv. Den utbildningspolitiska redogörelsen, som görs av regeringen kring vilken riktning utbildningen i vårt land måste utvecklas, ger ett unikt tillfälle. Där reflekterar vi utbildningsaktörer över hurudan framtid vi går till mötes och vad som krävs av utbildningen för att vi ska kunna garantera kvalitativt god utbildning med jämlikhet som ledstjärna.

4

28.1.2021 • Nr 2

Bedömningskriterierna specificeras

Enhetliga kunskapskrav för vitsorden 5, 6, 8 och 9 – Principerna för vad som bedöms måste vara desamma för alla elever. Det får inte vara så att elever kan få samma vitsord men utgående från olika sätt att bedöma eller olika sätt att se på eleven, säger undervisningsråd Maj-Len Engelholm vid Utbildningsstyrelsen med anledning av de nya kriterierna för slutbedömningen i grundskolan.

Utbildningsstyrelsen har preciserat innehållet som gäller bedömning i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen genom att utarbeta kunskapskrav för vitsorden 5, 7 och 9 för slutbedömningen i samtliga läroämnen. Även de tidigare kunskapskraven för vitsordet 8 har preciserats Undervisningsråd Maj-Len Engelholm vid Utbildningsstyrelsen berättar att syftet med bedömningskriterierna för slutbedömningen som tas i bruk 1.8.2021 är att stärka likvärdigheten i bedömningen.

– Vårt arbete började med att förtydliga principerna för bedömningen, som finns i kapitel 6 i läroplansgrunderna.

– Orsaken till det var att frågorna om bedömningen som utbildningsanordnare, rektorer och lärare ställde Utbildningsstyrelsen gav oss uppfattningen att det fanns oklarheter och olika tolkningar av skrivningen i läroplansgrunderna.

De olika förfaringssätten och tolkningarna framgick också i en utvärdering som UBS gjorde något år efter att den nuvarande läroplanen tagits i bruk år 2016, berättar Maj-Len Engelholm.

Likvärdighetsfrågan har diskuterats också tidigare, men nu gäller det enkannerligen slutbedömningen i grundskolan.

– Det är synnerligen viktigt att

bedömningen görs enligt enhetliga grunder eftersom eleverna skall söka sig vidare till studier på andra stadiet efter grundskolan.

Ett faktum som gäller alla, enligt den nya utvidgade läroplikten.

Läroplansgrunderna kompletterades därför med kunskapskrav för flera vitsord än bara vitsordet åtta, som hittills ingått i läroplanen. Fältet hade signalerat att kriterier för vitsordet åtta inte räckte.

– I synnerhet har önskemål om kriterier för ett godkänt vitsord framförts, alltså en miniminivå av kunskap som eleven bör ha för att få ett godkänt vitsord på sitt avgångsbetyg.

Också Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU har i sina utvärderingar kunnat konstatera att elevers kunskaper bedöms med olika vitsord. Elever med samma kunskaper kan i någon kommun bedömas med en åtta och i en annan kommun med en sjua.

– De utökade bedömningskriterierna är ett tydligare verktyg för lärarna att pejla elevens kunnande så att referensramen är så likadan som möjligt i olika delar av landet.

För bedömningskriterierna för de olika läroämnena tillsattes en egen arbetsgrupp som bestod av bland annat ämneslärare i respektive ämne. Utkastet till bedömningskriterierna kommenterades av utbildningsanordnare och lärare och olika instanser. Också allmänheten kunde via Utbildnings-

styrelsens webbplats ta del av och kommentera utkastet.

– Vi hade en webbenkät med frågor och plats för kommentarer, berättar Maj-Len Engelholm.

De nya bedömningskriterierna ingår nu i de rådande grunderna för läroplanen.

– De tas in i de lokala läroplanerna under våren och skall til�lämpas från och med den första augusti.

Detta betyder alltså att de elever som börjar åk 9 hösten 2021 är den första gruppen som bedöms enligt de nya kriterierna i sin slutbedömning.

Kriterierna bör följas på samma sätt överallt I intervjun på omstående sida för Christer Jakobsson fram att han befarar att likvärdigheten minskar då de nya bedömningskriterierna tas i bruk, beroende på att kommunerna har så olika elevmaterial.

– Jag förstår tanken att ett visst elevmaterial blir lärarens referensram, men avsikten med dessa bedömningskriterier har explicit varit att stärka den likvärdiga bedömningen oberoende av i vilken kommun eleven går i skola. Kriterierna skall beskriva kunskapsnivån så att den skall kunna mätas på samma sätt.

I någon kommun kan dock utbildningen skattas högt av hemmen och föräldrarna, varför elev-

 De utökade bedömningskriterierna är ett tydligt verktyg för lärarna, säger undervisningsråd Maj-Len Engelholm.

erna presterar bättre och i någon annan kommun står utbildningen inte lika högt i kurs hos föräldrarna, säger läraren Christer Jakobsson på omstående sida. Det här kan enligt honom betyda att det finns skolor där ingen elev når en nia i ett specifikt ämne för att kunskapsnivån helt enkelt inte uppnås. Tidigare har läraren kunnat använda sig av sin egen erfarenhet och väga in olika aspekter på kunskap i sin bedömning, men nu känner sig läraren trängd av de nya skrivningarna om bedömningen.

– Jag förstår tänkesättet, men det är främmande för mig. Det är nog meningen att de nationella riktlinjerna för bedömningen och de fastställda kunskapskraven följs och att elevernas kunskap bedöms utgående från samma principer och beskrivningar.

– Principerna för vad som bedöms måste vara desamma för alla elever. Det får inte vara så att elev-

er kan få samma vitsord men utgående från olika sätt att bedöma eller olika sätt att se på eleven.

Tror du att de nya bedömningskriterierna kan leda till att det utdelas färre vitsord nio i slutbedömningen än tidigare?

– Spontant skulle jag svara nej, det har åtminstone inte varit meningen. En av hörnstenarna i den grundläggande utbildningen är att exempelvis hemort och socioekonomiska faktorer inte skall påverka elevens möjligheter att nå goda prestationer i skolan, med det stöd och den handledning som kan erbjudas i skolan.

Maj-Len Engelholm betonar att lärare har varit med om att utforma de nya bedömningskriterierna och att Utbildningsstyrelsen kommer att utvärdera sina nya kriterier.

– Det tar en tid innan det kan göras, men vi vill utvärdera hur likvärdigheten har uppnåtts. tom ahlfors

Målen betonas olika i svenskan och finskan I arbetet med kunskapskraven för slutbedömningen har man även utarbetat mål för elevens lärande som härletts ur målen för undervisningen i de olika läroämnena. De nya kunskapskraven för slutbedömningen utgår från de här målen för lärandet.

Undervisningsråd Yvonne Nummela vid UBS har lett arbetet i arbetsgrupperna för utformningen av bedömningskriterierna det andra inhemska språket, finska.

– I språken finns det tre mål-

områden som alla har nivåer: kulturell mångfald och språkmedvetenhet, färdigheter för språkstudier och växande språkkunskap.

Bedömningen av delområdena grundar sig på en nivåskala för växande språkkunskap. När det gäller bedömning av språkkunskaperna används kunskapskraven som grundar sig på nivåskalan och kunskapsnivåer.

I mångt och mycket liknar kriterierna varandra för finskan och svenskan. Men för Finska A-lärokurs står det som mål för vitsordet sju bl.a. att ”Eleven

kan komma till rätta i finskspråkiga och flerspråkiga miljöer.” En motsvarighet saknas för svenskans del.

– Detta mål finns inom området Kulturell mångfald och språkmedvetenhet och ”komma till rätta” syftar inte endast på att tala språket utan på att eleven reder sig på olika sätt i olika situationer. Är kraven på elevernas förmåga att prata språket större i kriterierna för finskan än för svenskan?

– Det stämmer att när det gäller det här målet så skiljer sig

A-finska och A-svenska från varandra. Det som betonas i A-svenska är svenskan i Finland i relation till den språkliga och kulturella kontexten i övriga nordiska länderna medan nationalspråkens ställning betonas i A-finskan.

Kraven på att tala och kommunikativa färdigheter finns ju nog i A-svenskan på samma sätt som i A-finska i målen som gäller växande språkkunskap, säger Yvonne Nummela. tom ahlfors

 Yvonne Nummela. arkivfoto: tom ahlfors

5

28.1.2021• Nr 2

Utmanande för både elever och lärare De nya bedömningskriterierna är utmamande och ställer mycket höga krav på eleverna.

– Man skruvar upp ouppnåeliga förväntningar, säger Christer Jakobsson, lärare i samhällslära i Sibbo.

Christer och jag lärde känna varandra redan i början av 1980-talet då vi sommarjobbade som vikarierande mentalvårdare på Ekåsens sjukhus i Ekenäs, vilket har satt en prägel på våra liv. Fortfarande ställer vi vardagens bekymmer i relation till de människoöden vi upplevde på nära håll då.

– Det kan inte bli ett stort problem i skolan att Gunnar har glömt sin penna hemma eller har haft sönder sitt suddgummi.

– Inte menar jag att det till lärarutbildningen skall höra ett halvt års arbete på en mentalvårdsavdelning, men ju flera olika typer av uppgifter du har haft i din ungdom på olika ställen desto flera jämförelsemöjligheter har du och kan prioritera och tycka att det kan vara ganska skönt att vara lärare med ett arbete som du själv långt är arkitekt för.

Christer Jakobssons grundprincip är att eleverna skall hitta någonting som intresserar dem.

– Har du som lärare fått eleverna att bli intresserade av ditt ämne är du en god bit på väg redan!

– Om vi strikt följer de nya bedömningskriterierna rör vi oss i helt andra sfärer. Det är ett dilemma, säger han.

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i Finland.

– Det finns kommuner där skolan inte är så högt prioriterad hemma. I Sibbo får man ha ribban betydligt lägre än läroplanen förutsätter. Det blir oöverkomligt att klara av de krav som finns i de här nya bedömningskriterierna.

Jakobsson betonar läromedlens betydelse för undervisningen. Läromedlen görs upp enligt läroplanen.

– Kanske man inte alltid hinner gå igenom allt stoff, men utgående från sin erfarenhet kan läraren samla de saker ur läromedlen som han eller hon tycker är mest nyttiga då eleven går vidare i samhället. Det som är en människas ABC i livet, nyttig information som det inte går att gömma sig för, säger han och hänvisar till sin undervisning i samhällslära.

Christer Jakobsson skriver un-

der målen för undervisningen som bedömningskriterierna utgår från.

För samhällslärans del är dessa bland annat att handleda eleven att stärka sitt intresse för det omgivande samhället och att inhämta kunskaper och färdigheter som behövs i samhället. För den målsättningen är kriteriet för vitsordet sju bland annat att eleven under handledning kan hitta information om lag och rätt.

– Det är ett häftigt krav och mycket svårt att åstadkomma. Vissa elever kan klara av det men de är få. Det kan ju vara svårt också för vuxna att hitta information om lag och rätt.

Kan läraren inte handleda eleven i att söka information på finlex.fi?

– Ja, idag är det kanske lättare än förr. Skall man tolka detta kriterium så att då man leker med lagboken och slår upp i den så har man uppfyllt kriteriet?

– För eleverna idag är det säkert intressant att få använda sina tekniska hjälpmedel.

För vitsordet 9 gäller det för eleven att kunna bedöma ”förverkligandet av mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer i samhället. ” – Det är nog mycket höga krav att ställa på en 15-åring. Man skruvar upp ouppnåeliga förväntningar, säger Jakobsson.

– Det känns utopistiskt.

Känner du dig bunden av bedömningskriterierna?

– Om jag börjar följa dem till punkt och pricka är jag nog illa ute. Det betyder att det är ett fåtal elever som uppnår de berömliga vitsorden. Jag kan tänka mig att det leder till att elevernas medeltal kommer att sjunka drastiskt i många skolor.

– Om läraren från första början lyckas få eleverna att bli intresserade av det egna ämnet klarar man sig nog med gamla beprövade metoder.

Lärarens handledande roll betyder att det är eleverna som själva skall ta fram information och försöka förstå den.

– Inte är elever i grundskolan mogna att individuellt söka och ta

 Christer Jakobsson tycker att de nya bedömningskriterierna känns utopistiska. Han är lärare i samhällslära, filosofi och historia i Kungsvägens skola och i gymnasiet i Sibbo. Sedan 1996 är han FOSU:s huvudförtroendeman. Han har också säte i OAJ:s lokalförenings styrelse. foto: oskar jakobsson

reda på fakta.

– Eleverna lever numera i en allt mer fragmenterad värld, det skall hela tiden hända något. Om de själva skall få fram information som inte finns på sociala medier falnar den egna aktiviteten. Men om läraren själv undervisar kan det finnas ett visst mått av intresse kvar hos eleverna.

Och läroplanen tränger in läraren i ett hörn mer än tidigare.

Att det nu finns exakta kriterier för en sjua på grundskolans avgångsbetyg jämför Jakobsson med ritningar för ett husbygge.

– Byggfirman har ett papper som måste följas, annars riskerar

den att ställas inför rätta.

– Jag vill inte att föräldrar börjar läsa bedömningskriterierna och påpeka att lärarna inte följt dem. Då sitter nog var och varannan lärare illa till.

Det gäller för pedagogerna att ha sinne för elevernas olikheter.

Han talar om den sociala aspekten och om elever som gör sitt bästa.

– Vi kan inte plocka bort möjligheten för läraren att se annat än bara läroplanen.

Om läraren strikt följer bedömningskriterierna får elever i vissa kommuner sämre vitsord än i andra kommuner?

– Absolut! Det finns kommuner

där föräldrarna är högre utbildade än i andra kommuner och det har en stor betydelse.

– Jag är rädd för att de svagaste eleverna inte klarar av de här kriterierna. Jag har en känsla av att nåde-femman har funnits för de svagaste eleverna på grund av kommunernas ekonomi.

Läroplanen må ge kriterier för en femma, men dessa uppfylls inte alla gånger en elev får en femma.

Realiteterna i kommunerna vinner över byråkratin i läroplanen. tom ahlfors

6

28.1.2021 • Nr 2

Abiturienterna hälsades varmt välkomna till skolan Rektorer i huvudstadsregionen uppskattar möjligheten att ordna närundervisning inför studentskrivningarna. Det gör situationen mer rättvis för deras abiturienter. Men för lärarna betyder det mera arbete.

I

huvudstadsregionen fortsatte distansundervisningen i skolorna på andra stadiet efter årsskiftet. Det försatte abiturienterna i en annan position än abiturienter i övriga landet, där gymnasierna öppnade sina dörrar i början av januari.

Läget fick ändå en vändning i mitten av månaden, då coronasamordningsgruppen för huvudstadsregionen meddelade att abiturienterna i regionen från och med måndagen den 18 januari igen kan erbjudas närundervisning.

– Det var ett bra beslut. Det uppskattas både bland abiturienterna och lärarna, säger Harriet Lassus-Utriainen som är rektor för Gymnasiet Grankulla samskola.

Hon säger att närundervisningen ger så mycket mer än distansundervisning.

– Det är lättare att diskutera och ställa spontana frågor. Studerandena får också mycket stöd av varandra då de träffas och förbereder sig inför studentskrivningarna tillsammans.

– Det är bra för motivationen, lärandet och för många studerandes välmående.

Harriet Lassus-Utriainen konstaterar att beslutet var bra också med tanke på jämlikheten inför skrivningarna, eftersom abiturienterna i huvudstadsregionen riskerade att hamna i ett betydligt sämre läge än andra abiturienter.

Hybridlösning Lassus-Utriainen säger att hennes skola följer alla rekommendationer med anledning av pandemin,

så att vardagen ska vara så trygg som möjligt för dem som väljer närundervisning. Till saken hör att det är frivilligt att komma till skolan. Den som vill kan välja distansundervisning.

– Det är i och för sig bra, men för lärarna betyder det mera jobb då de ska planera och genomföra undervisningen som både näroch distansundervisning samtidigt.

Gymnasiet Grankulla samskola har nu, likt de andra gymnasierna i huvudstadsregionen, så kallad hybridundervisning, då en del av studerandena finns i klassrummet och andra deltar på distans.

– Det kommer säkert att gå bra, för lärarna är väldigt kunniga och ambitiösa, och vana vid att flexa i dessa tider, säger Harriet Lassus-Utriainen.

– Vi har faktiskt ganska många abiturienter här redan i dag och det är trevligt, konstaterar hon den första dagen, måndagen den 18 januari, då skolan igen ordnade närundervisning för sina abiturienter.

De är totalt 97 i vår.

att arrangemangen kräver otroligt mycket flexibilitet.

Han är ändå övertygad om att skolan klarar av också den här utmaningen. Hybridmodellen användes redan i höstas och de erfarenheterna kommer väl till pass nu, konstaterar han.

Kräver flexibilitet

Frivillig karantän

I Gymnasiet Lärkan i Helsingfors bedömer rektor Magnus Westerlund att mellan 20 och 30 procent av skolans 135 abiturienter var närvarande nämnda måndag.

– Siffran kommer att variera från dag till dag, säger han och förklarar att typen av kurser och i vilket skede de är inverkar på hur många som kommer att välja närundervisningen.

Westerlund säger att hybridundervisningen innebär mera jobb för lärarna och han konstaterar

Rekommendationen för skolorna på andra stadiet i huvudstadsregionen är i skrivande stund den att undervisningen hålls på distans i varje fall till den 31 januari. Möjligheten att ge abiturienterna närundervisning gäller till slutet av den tredje perioden. För abiturienterna rekommenderas slutligen en frivillig två veckors karantän före skrivningarna.

Förståelse behövs Magnus Westerlund är nöjd att de abiturienter som vill komma till skolan nu har möjlighet att göra det.

– Vi har sett att man inte lär sig lika bra på distans, säger han och berättar att det går att märka en kunskapsnedgång bland studerandena i stort. Årets abiturienter har ett väldigt besvärligt år bakom sig, säger han – ett år som präglades av bland annat just distansstudier.

Westerlund har ändå svårt att föreställa sig någon form av kompensation i studentskrivningarna för de abiturienter som i början av året inte hade möjlighet till närundervisning.

– Men de behöver förståelse, redan det betyder väldigt mycket.

niclas erlin

”Skönt att vara i sk Adele Westerlund och Alexandra Wegelius som är aktiva i Finlands svenska skolungdomsförbund säger att närundervisningen uppskattas bland de unga.

– Det är jätteskönt att få komma tillbaka till skolan igen.

Det säger Adele Westerlund som är abiturient i Tölö gymnasi-

um i Helsingfors och som välkomnar beslutet att erbjuda närundervisning för dem som förbereder sig för studentskrivningarna.

Hon betade av tre ämnen i höstas och ska nu skriva resten av ämnena på våren.

– Det är bra att få rutin inför läsperioden, säger hon och berättar att hon lär sig effektivare i skolan än på distans.

Adele Westerlund som är vice ordförande i Finlands svenska skolungdomsförbund berät-

7

28.1.2021• Nr 2

 Närundervisningen ger väldigt mycket mer än distansundervisning, säger Harriet Lassus-Utriainen som välkomnade beslutet att låta abiturienterna i huvudstadsregionen komma till skolan om de vill. foto: tom ahlfors

Det är lättare att diskutera och ställa spontana frågor. Studerandena får också mycket stöd av varandra då de träffas och förbereder sig inför studentskrivningarna tillsammans.

HARRIET LASSUS-UTRIAINEN Rektor för Gymnasiet Grankulla samskola, om närundervisning

Inhiberingen av penkis slår hårt mot abir Mera engagemang och alternativa lösningar från beslutsfattarna i samråd med studerandena efterlyses av Finland svenska skolungdomsförbund.

kolan igen” tar att frågan om distans- respektive närundervisning diskuterades bland abiturienterna och att många önskade att skolorna skulle öppna igen.

Förbundets ordförande Alexandra Wegelius intygar att närundervisningen verkligen uppskattas bland de unga. Det kommer fram bland annat genom den enkät som förbundet gjorde i våras, säger hon.

– Den visade att man inte lär sig lika bra på distans som i skolan.

Årets abiturienter har haft ett jobbigt år!

ALEXANDRA WEGELIUS ORDFÖRANDE FÖR FSS

 Alexandra Wegelius.

 Adele Westerlund.

– Varför diskuteras inte beslutet om att inhibera bänkskuddardagen med studerandena? Beslutsfattarna kunde tillsammans med studerandena ha kommit överens om alternativ för att ordna någon form av bänkskuddardag, säger Alexandra Wegelius, ordförande för Finlands Svenska Skolungdomsförbund, som denna månad fyllde hedervärda 100 år.

Beslutsfattarna borde ha varit snabbare med att få ut informationen och inte lämna studerandena i ovisshet.

Ifall detta gjorts i tid skulle det ha funnits tid för planerande. Nu blir abiturienterna helt och hållet utan penkis, ett evenemang som av många anses vara en av höjdpunkterna under gymnasietiden och något som de ser fram emot att få uppleva.

– Årets abiturienter har haft ett jobbigt år med mycket ovisshet både gällande studentskrivningar och nu också penkis. De fråntas en värdefull och viktig tid i deras liv, säger Wegelius.

8

28.1.2021 • Nr 2

 Linda Mannilas kartläggning om digital kompetens bygger på en enkätundersökning riktad till lärare, rektorer och bildningsdirektörer men också till elever i årskurs 5 och 8.

Den digitala kompetensen i skolan kartlagd:

Attityd är viktigare än muskler Se bredden i den digitala kompetensen. Ge lärarna tid och möjlighet att testa på nya undervisningsmetoder. Attityd är viktigare än muskler. Där är några av Linda Mannilas slutsatser efter att hon har tittat närmare på den digitala kompetensen i den finlandssvenska skolan.

Aino Saarinens omtvistade avhandling är en orsak till att rapporten ”Digital kompetens i Svenskfinland – nulägesanalys och goda modeller” har blivit till. Saarinens teser skapade rubriker redan år 2018 då man bland annat kunde läsa att digitala miljöer inte gynnar lärandet, snarare tvärtom.

Bland andra Yle rubricerade att digitalisering är illa för inlärningen.

Linda Mannila, som under många år har jobbat med digitalisering och digital kompetens i skolan, reagerade då på den svartvita bild som målades upp. Att man jämförde nytt med gammalt och att dessa på något sätt skulle utesluta varandra.

Den offentliga diskussionen resulterade i att Mannila skickade in en ansökan till

Svenska kulturfonden och det utmynnade i en kartläggning av den digitala kompetensen i skolorna. Rapporten presenterades i Hörnan, det vill säga under det svenska programmet på den digitala Educa-mässan.

– Jag visste att det fanns mycket positivt ute i skolorna men det får aldrig ett nyhetsvärde. Och jag ville lyfta fram de goda modellerna, beskriver Mannila tanken bakom rapporten – Vi har också en ny läroplan där digital kompetens är inskriven. Hur skall vi veta att vi går i rätt riktning?

Omfattande materialinsamling Kartläggningen bygger på en enkätundersökning riktad till lärare, rektorer och bild-

ningsdirektörer men också till elever i årskurs 5 och 8. Mannila har också gjort fördjupande intervjuer i sex kommuner samt fört en diskussion med både Utbildningsstyrelsen och CLL (Centret för livslångt lärande), som står för en stor del av utbildningen.

– Tanken var att få en bredd. Jag ville också höra vad eleverna tycker att funkar.

Resultat: Stora variationer men Svenskfinland står sig Överlag är Svenskfinland digitalt väl rustat också om variationerna är stora mellan inte bara kommunerna, utan också mellan enskilda skolor.

– Inom vissa områden jobbar man väldigt aktivt ute i skolorna men vissa hamnar lite på efterkälken beroende på om det finns någon som tar tag i dem.

Vad kommer på efterkälken?

– Multimediaproduktion jobbar man ganska lite med. En stor del av läroplanen handlar om att man skall gå från att vara konsument till att bli producent, att man

Mycket positivt sker i skolorna.

De flesta lärarna upplever att de är trygga i att jobba med digital kompetens. Men det finns också svårigheter, till exempel tidsbrist. Det kommer mycket nytt hela tiden. Hur skall man hinna lära sig och ta in det?

LINDA MANNILA

själv skall skapa digitalt material.

– Också digitaliseringens påverkan på samhället kommer i skymundan. Till exempel frågor som vilken inverkan har digitaliseringen på mig och på samhället omkring

9

28.1.2021• Nr 2

Plock ur rapporten ”Trots stora satsningar på infrastruktur och tillgången till datorer i skolorna, visade exempelvis PISA-underökningen år 2015 att de digitala verktygen inte per automatik leder till ett ökat lärande.” ”Flera undersökningar har visat att finländska grundskolelever använt digitala verktyg endast i liten grad i skolan och för sitt skolarbete.” ”Vad gör eleverna med digitala verktyg under skoldagen?

Att skriva texter och söka information på nätet är vanligast i både årskurs 5 och 8.” ”Det område som lärarna kan minst om är programmering. Samtidigt är detta det område som eleverna skulle vilja lära sig mer om.” ”Praktisk produktion är en viktig del av digital kompetens, men resultatet visar att lärarna i årskurs 3–9 endast i liten utsträckning låter eleverna arbeta med mångsidig produktion av bild, film och ljud i undervisningen.” ”Det verkar som om lärarna i åk 3–6 har upplevt distansundervisningen som något mer positivt än lärarna på de övrig stadierna.”

Linda Mannila, forskare och företagare ○ Forskare inom datavetenskap vid Åbo Akademi. ○ Jobbar med programmeringens didaktik vid Linköpings universitet. ○ Projektuppdrag i första hand inom utbildningssektorn inom ramen för det egna företaget.

Digital kompetens i Svenskfinland ○ Enkätundersökning till bildningsdirektörer, rektorer, lärare och elever i åk 5 och 8. ○ 420 lärare, 1495 elever och 49 skolledare besvarade enkäterna.

”Det är viktigt att inte lägga för stark tilltro till tekniken.

Den löser i sig inte något problem eller leder till förändring.”

mig. Eller etiska frågor kring artificiell intelligens. Om man inte har en basförståelse för tekniken så är kan det vara svårt för lärarna att avgöra vilka frågor som är aktuella.

– Programmering kommer också långt ner på listan. Men man skall komma ihåg att det är en liten del av läroplanen och av den digitala kompetensen. Men det är viktigt att alla elever får grundnivån. Utredningen visar att programmering är det område där lärarna behöver mest fortbildning.

Var står de finlandssvenska skolorna i fråga om digital kompetens?

– Mycket positivt sker i skolorna. De flesta lärarna upplever att de är trygga i att jobba med digital kompetens. Men det finns också svårigheter, till exempel tidsbrist. Det kommer mycket nytt hela tiden. Hur skall man hinna lära sig och ta in det? Tiden är en stor bristvara.

Vilka positiva exempel finns?

– Man delar med sig av det man gör. Det kollegiala lärandet är starkt på många håll.

Tutorlärarna har en viktig betydelse för att det skall ske något konkret. Många lära-

re upplever att de har ett stöd uppifrån och det är nog det som ”makes it or breaks it”.

Hur ser infrastrukturen ut, finns de verktyg som behövs?

– Den är okej men det varierar såklart. Behovet har aktualiserats efter våren när man såg den stora skillnaden mellan de som hade jobbat med de digitala verktygen tidigare och relativt lätt kunde börja jobba på distans.

Vårens digiskutt gav trygghet Vårens distansundervisning blev ett rejält digitalt skutt i skolorna, också om det varken var planerat eller frivilligt.

– Det har hänt mycket. Alla har utvecklats. Lärarna har fått en ”digitrygghet”.

Vad borde man ta med sig från distansperioden?

– Jag hoppas att ”våga testa” -attityden finns kvar.

Åtgärdsförslag: sudda ut luddigheten I rapporten listas en rad med åtgärdsförslag. Bland annat uttrycks ett önskemål om större tydlighet från Utbildningsstyrelsen om vilka färdigheter som eleverna förut-

○ Kompletterade intervjuer i 6 kommuner. ○ Även intervjuer med representanter från Utbildningsstyrelsen samt Centret för livslångt lärande och Yrkeshögskolan Novia.

sätts ha på de olika stadierna. Ett dilemma är att läroplanen uppdateras med ca 10 års mellanrum, vilket är en väldigt lång tid i ett digitalt sammanhang.

– Man kunde ha ett levande material vid sidan av läroplanen som skulle uppdateras oftare, förslår Mannila.

Vidare lyfts behovet av fortbildningsinsatser för lärare fram och också ett utökat stöd för årskurserna 7–9. Kartläggningen visar nämligen att man kommit längre vad gäller digital kompetens i de lägre årskurserna.

– Man är mer trygg i åk 1–6. Där är undervisningen ofta ämnesövergripande, vilket är svårt att få att passa in i strukturerna på högstadiet.

Muskler inte avgörande Linda Mannila lyfter också fram vikten av att titta framåt, eller behovet av framtidsspaning som hon kallar det. I Svenskfinland har vi kanske inte de största musklerna, men småskaligheten kan också vändas till en styrka.

– Kretsarna är små och då sprider sig

idéerna lätt. Musklerna är inte lika viktiga som attityden.

Saarinens data föråldrad Låt oss ännu återvända till det som blev startpunkten för en kartläggning av den digitala kompetensen, nämligen Aino Saarinens avhandling.

– Digitala verktyg ger enligt Saarinen inte alltid ett mervärde. Det här är ingenting nytt. Pedagogiken går före tekniken.

Man väljer ett verktyg som passa ändamålet, ibland är ett analogt bättre, ibland ett digitalt, säger Linda Mannila.

Saarinens avhandling bygger på Pisa-undersökningarna från 2012 och 2015. Enligt Mannila är det fråga om data som är föråldrad.

– Frågorna som ställs kopplar inte alls till det som vi idag avser med digital kompetens.

– Digitalisering i sig är inget problem, det är som att säga att elektriciteten är ett problem. text och foto: mattias fagerholm

10

28.1.2021 • Nr 2

kolumnen anders adlercreutz Riksdagsledamot, förbundsordförande för Hem och skola.

Utvidgade läroplikten ingen liten sak I all tysthet godkändes den största skolreformen sedan grundskolan strax före jul. Medan den politiska diskussionen än en gång kretsade kring al-Hol och Haavisto bestämde riksdagen att det andra stadiet stegvis blir obligatoriskt från och med nästa höst. Det är inte en liten sak.

Det är ett stort steg som egentligen känns helt självklart: vi vet, att sysselsättningsgraden för dem som inte studerar vidare efter grundskolan är ca 40 procent, medan en utbildning från andra stadiet höjer den till över 70 procent.

Och eftersom vi vet detta, är det bara naturligt: om vi vill att alla går andra stadiet, om vi ser det som helt avgörande för våra barns framtid – då skall det rimligtvis också vara ett obligatorium. En åldersgräns på 15 år kan ses som lika naturlig eller självklar – eller konstgjord – som en åldersgräns på 12. Men en gräns vid 18 års ålder går att motivera.

Vad betyder det då? Hen som kanske har det svårt vid 14 års ålder måste flytta sin horisont. Det räcker inte att räkna dagar till 9:ans slut utan man måste tänka längre. Det gör för all del inte utmaningarna mindre. Det ger inte extra stöd och hjälp. Men perspektivet har också betydelse.

Till sin natur är det en rätt mekanisk reform. Man flyttar mållinjen. Men man måste också hjälpa löparna på vägen.

Och här finns det en källa till oro, inte bara bland oss politiker utan också i lärarkåren.

De offentliga finanserna är i viss mån ett nollsummespel.

Det man ger med ena handen måste man ofta ta med den andra.

Hen som kanske har det svårt vid 14 års ålder måste flytta sin horisont. Det räcker inte att räkna dagar till 9:ans slut utan man måste tänka längre. Det gör för all del inte utmaningarna mindre.

Man har med goda skäl därför varit orolig för att elevvården som redan idag ofta är underresurserad skall lida. Och i synnerhet i de finlandssvenska skolorna är det ett praktiskt, konkret problem: vi har en stor brist på utbildade studiehandledare.

Och om stödfunktionerna inte finns, om de som behöver stöd för att hitta sin väg ut ur grundskolan och vidare inte får hjälp – då kan hela reformen som bygger på det, att elever skall vara mer färdiga att ta steget vidare, haverera.

Det behövs större satsningar på elevvården. Och det kommer att satsas mera. Men samtidigt är det upp till kommunerna och skolorna att se till att de pengar som ges används på rätt sätt, för det stöd som behövs.

Skolan måste hela tiden utvecklas. Jag är helt övertygad om att en god skola är en helt avgörande konkurrensfördel för oss som land. Men det är också skäl att emellanåt stanna upp och fundera på vad som gjort vår skola bra: jämlikheten, en jämn bra kvalitet, en klar linje. Ja, kanske också det, att den är förutsägbar, ibland tråkig.

Det är inte lätt att jobba om allting är i ständig förändring.

Jag hoppas därför nu också på arbetsro. Att vi efter denna reform låter bitarna falla på plats. Att vi ger skolan tid att ta in allt det nya, att finslipa processerna och utveckla undervisningen. Att vi är lite tråkiga och förutsägbara igen.

Konkreta tips för att öka välmåendet hos eleverna Att jobba i skolan är meningsfullt, men kan också medföra oro för elevernas välmående och skolgång, konstaterar Barnavårdsföreningen i Finland som den här våren arrangerar en kostnadsfri föreläsningsserie för att hjälpa skolpersonal och förebygga senare problem.

Föreläsningsserien ”En fungerande skolvardag” fördjupar sig i faktorer som påverkar elevens lärande, motivation, sociala relationer och trivsel.

En ökad förståelse för vad som

inverkar på elevens skolgång och kamratrelationer gör det lättare för skolpersonal att stödja elever.

– På det här sättet vill Barnavårdsföreningen hjälpa skolorna och förebygga senare problem, säger Maria Ostrow som ansvarar för Barnavårdsföreningens skolverksamhet.

– Under föreläsningarna får deltagarna konkreta och användbara tips.

Föreläsarna är Barnavårdsföreningens sakkunniga, som har utbildning inom olika områden och en gedigen erfarenhet av att stöd-

ja barn, ungdomar och föräldrar och föreläsningarna handlar om trivsel i skolan, sociala färdigheter och om vad allt som händer i en tonårings hjärna.

Föreläsningarna ordnas online och föreläsningsserien är gratis. Det går bra att anmäla sig till bara en föreläsning eller delta i hela serien.

Föreläsningarna riktar sig till professionella, men är öppna för alla intresserade. Anmälningar via Barnavårdsföreningens webbplats www.bvif.fi.

Vårens föreläsningar Trivsel i skolan onsdag 10.2 klockan 15–16.30 Välmående och trivsel i skolan påverkar inte endast atmosfären utan också skolmotivation, prestationsförmåga, självförtroende och framtidsplaner. Föreläsare är Maria Ostrow som är sakkunnig inom barn-och familjearbete.

Mycket oljud i tonårshjärnan måndag 8.3 klockan 17.00–19.00 Ibland är tonåringen stressad och nedstämd och ibland är det full rulle och allt går för snabbt. På föreläsningen berättar Merja Koponen, sakkunnig inom barn- och familjearbete, om vad som egentligen händer i tonårshjärnan.

 Barnavårdsföreningen i Finland vill värna om ungdomarnas välfärd och erbjuder kostnadsfria kurser för lärare om välmående och trivsel i skolan enligt schemat här invid.

Övning ger social färdighet i skolan onsdag 24.3 klockan 17–18.30 Iver och vilja räcker inte alla gånger – sociala färdigheter och kamratskap behöver övas. På föreläsningen berättar Emma Fabricius om vilka faktorer som inverkar på kamratrelationer och hur man kan stöda barnets sociala färdigheter.

möten och kurser ○ Närpes-Kaskö lärarförening r.f. håller stadgeenligt vårmöte tisdag 23.2.2021 kl. 16.00 i Yrkesakademin, Närpesenheten Ängskullsvägen 1, 64230 Närpes st. Stadgeenliga ärenden. Föreningen bjuder de medlemmar som deltar fysiskt på något salt från kl. 15.30. Efter vårmötet träffar vi kommunalvalskandidaterna. Mötet arrangeras som ett hybridmöte. Anmäl om du deltar på plats eller via ZOOM, samt eventuella dieter till johanna.berlin@narpes.fi senast 15.2.2021. ○ Föreningskurs på distans onsdag–torsdag 10–11 februari 2021. ○ FSL:s styrelse sammanträder till hybridmöte den 15–16 februari 2021. ○ Förtroendemannakurs onsdag–torsdag 10–11 mars på hotell Scandic City i Tammerfors, om inte annat meddelas. ○ Kurs för rektorer och förmän, fredag–lördag 16–17 april på hotell Scandic City i Tammerfors om inte annat meddelas. ○ FSL:s styrelse sammanträder till hybridmöte den 18 mars 2021.

11

28.1.2021• Nr 2

Deltagandet i eftisverksamheten ökar Men arbetet på eftis präglas av osäkerhetsfaktorer Eftermiddagsverksamhetens betydelse ökar i och med att andelen barn i verksamheten stadigt går uppåt.

Samtidigt präglas verksamheten av stora regionala skillnader som berör både barnens deltagande i morgonoch eftermiddagsverksamheten, personalens behörighetsgrad, arbetsförhållanden och gruppstorlek.

Sydkustens landskapsförbund r.f. publicerade i slutet av fjolåret en kartläggning över morgonoch eftermiddagsverksamheten på svenska.

I kartläggningen ligger fokus främst på personalen, arbetsförhållanden, behörighetsgrad och synen på det egna jobbet samt verksamheten i gruppen. I kartläggningen framkommer också hur mycket morgon- och eftermiddagsverksamheten används i Svenskfinland och bland annat vad den kostar för familjerna i de olika kommunerna.

Resultaten har jämförts med motsvarande kartläggning som Sydkusten gjorde för fyra år sedan.

Regionala skillnader i deltagande Morgon- och eftermiddagsverksamheten – eftis – har idag en etablerad och viktig roll i samhället.

Antalet och andelen barn som deltar i verksamheten har ökat för varje år. I hela Finland deltar idag 60 procent av barnen i åk 1 och

 Eftispersonalens status och arbetets uppskattning borde stärkas, noteras i en kartläggningen som utförst av Sydkustens landskapsförbund.

32 procent av barnen i åk 2 i eftis.

Av de svenskspråkiga barnen deltar hela 78 procent av barnen i åk 1 och 61 procent av barnen i åk 2 i eftis, vilket tillsammans utgör 69 procent av alla barn i åk 1–2 i de svenskspråkiga skolorna. Kommunala och regionala skillnader finns. Likaså ser vi en skillnad på deltagande i städer kontra glesbygd.

Stor andel kommunala eftisar En annan trend som framkommer är att enheterna är färre och större.

Då majoriteten av de svenskspråkiga eftisarna tidigare upprätthölls av tredje sektorn och för-

samlingarna har trenden nu förändrats. Andelen kommunala eftisar har blivit lika stor.

Regionala skillnader också i behörighetsgrad Personalens behörighetsgrad ligger på samma nivå som för fyra år sedan (68 procent). Kartläggningen visar dock på skillnader i behörighetsgraden både mellan regionerna och upprätthållarna. Behovet av och intresse för fortbildning har blivit betydligt större men det kan vara svårt för ledarna för morgon- och eftermiddagsverksamheten att delta. Det saknas fortfarande systematik och struktur för hur fortbildningen

sköts.

Arbetet görs ofta på deltid trots att man gärna skulle arbeta heltid för att få full lön.

Arbetet präglas även av andra osäkerhetsfaktorer för den anställda såsom tidsbundna anställningar (40 procent) och obetald ledighet under skollov.

Resultaten visar bland annat att arbetsförhållandena har förbättrats en aning under de senaste åren, men skillnaderna är marginella. En kvalitativ och långsiktig verksamhet är svår att bygga upp. Även yrkets status och arbetets uppskattning borde stärkas.

Samarbete mellan eftis och skola efterlyses Kartläggningen noterar också ett klart behov av att öka kontakten och samarbetet mellan eftis och skola. Samverkan fungerar på många håll bra och eftis är en naturlig del av skolan och kollegiet.

Kartläggningen visar också att samarbetet inte nämnvärt förbättrats under de senaste åren och att det finns utvecklingsbehov.

Det har blivit vanligare att eftis fungerar i skolans utrymmen.

Stora variationer och skillnader i verksamhetsutrymmenas lämplighet och ändamålsenlighet finns ändå.

102 kommuner inför tvåårig förskola på försök De kommuner som ska delta i försöket med tvåårig förskoleundervisning från ingången av augusti 2021 till utgången av maj 2024 har nu valts. Försöket gäller barn födda 2016 och 2017.

Från och med augusti 2021 ordnas alltså tvåårig förskoleundervisning i 102 kommuner. Utöver dessa kommuner har man valt försökskommuner som inte ordnar tvåårig förskoleundervisning, men som fungerar som kontrollkommuner.

Till försöket valdes genom slumpmässigt urval kommuner eller områden som består av kom-

muner. Försöksverksamhetsställena samt barnen i försöks- och kontrollgruppen bestäms senare i början av 2021.

Syftet med försöket är att stärka jämlikheten i utbildningen, utveckla förskoleundervisningens kvalitet och genomslag, utreda kontinuiteten mellan småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den inledande undervisningen och utreda familjernas serviceval samt att få information om hur tvåårig förskoleundervisning påverkar barns förutsättningar för utveckling och lärande, sociala färdigheter och utveck-

lingen av en sund självkänsla.

– Utbildning stärker välbefinnandet både i fråga om individer och hela samhället och den ska börja med en småbarnspedagogik som effektivt jämnar ut skillnader i lärande som beror på exempelvis familjebakgrunden under hela skoltiden. Försöket med tvåårig förskoleundervisning hjälper oss att stärka småbarnspedagogikens kvalitet och jämlikhet genom att det ger värdefull information till stöd för beslutsfattandet, säger undervisningsminister Jussi Saramo.

Tvåspråkiga kommuner inom vilka man senare väljer de försöksverksamhetsställen som ska ordna tvåårig förskoleundervisning och kontrollverksamhetsställena Helsingfors, Grankulla, Kyrkslätt, Karleby, Kronoby, Lojo, Raseborg, Sibbo, Åbo, Vasa och Vörå.

Kommuner som har valts till antingen försöks- eller kontrollgruppen Försöksgrupp som ordnar tvåårig förskoleundervisning: Hangö, Kimitoön, Malax och Sjundeå.

Kontrollgrupp som inte ordnar tvåårig förskoleundervisning: Kaskö och Kristinestad.

12

28.1.2021 • Nr 2

Bokpaket om tidsresor, zombier och miljöhot Sammanlagt 170 femteklasser i Svenskfinland har i dagarna fått ett nytt bokpaket. Gåvan innehåller tio nya böcker särskilt utvalda för läsare i femman tillsammans med ett tillhörande pedagogiskt material. Inspirationsmaterialet ska främja läsintresset bland skoleleverna och locka till fördjupning med diskussionsfrågor och kreativa ordkonstuppgifter.

Bokpaketet är ett årligt stipendium som klasslärare har möjlighet att ansöka om turvis till årskurs ett och årskurs fem. I årets paket ingår fem nya finlandssvenska böcker och fem svenska eller översatta böcker med teman såsom vänskap, drömmar, tidsresor, historiska händelser och miljöhot.

Böckerna och materialet är finansierade av Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd och delas ut av Förbundet Hem och Skola i samarbete med Sydkustens ordkonstskola som står för bokurvalet och inspirationsmaterialet.

- Att välja ut tio titlar bland en mängd fina böcker är en rolig och

knepig uppgift, berättar planerare Maja Ottelin på Sydkustens ordkonstkola.

- I år tipsar vi därför också om fler böcker i samma teman på vår hemsida. Flera av de böckerna har också tillhörande lärarhandledningar om ämnen som Förintelsen eller ungas könsidentitet.

Det tillhörande inspirationsmaterialet är ett häfte på 16 sidor med tips på hur man kan fördjupa läsupplevelsen genom diskussion i klassen och eget skapande utgående från böckerna. Materialet är fritt tillgängligt på nätet och det kan användas i klassen, för självstudier och som stöd för läsning i hemmet. I det nya materialet ingår en tipslista för att öka läslusten också hemma tillsammans skolelevernas föräldrar.

Det pedagogiska materialet och tipsen för större läsintresse hemma hittas på ordkonstskolans webbplats: www.ordkonst.fi/ sv. Sök under ”Beställ”.

Läsambassadörerna gör digitala besök kring böckerna De finlandssvenska läsambassadörerna erbjuder under våren 2021

Följande böcker ingår i Lisi Wahls bokpaket till åk 5 år 2021:

digitala inspirationsbesök i klasserna. Under besöket pratar de om böckerna i form av ett bokquiz som hjälper den enskilda eleven att hitta en passande bok.

För klasslärare i åk 5 som vill veta mer om böckerna ordnas också en digital träff där läsambassadörerna kort presenterar var-

je bok och olika pedagogiska verktyg. Tillfällena hålls tisdagarna 2.2, 10.2 och 18.2 klockan 15.00-16.30.

Träffarna är öppna också för dem som inte har beviljats ett bokpaket. Anmälningar tas emot av amanda.audas-kass@sydkusten. fi och henrika.andersson@sydkusten.fi.

○ Alaska, Anna Woltz, översättning Olov Hyllienmark ○ De sista barnen på jorden, Max Brallier & Douglas Holgate (ill.), översättning Helena Dahlgren ○ Hanna 1918, Monica Borg-Sunabacka & Terese Bast (ill.) ○ Jag överlevde Titanics undergång 1912, Lauren Tarshis, översättning Emeli André ○ Kalle Knaster, Miranda och tavelmysteriet Carina WolffBrandt ○ Mitt bottenliv, Linda Bondestam ○ Nattexpressen, Karin Erlandsson & Peter Bergting (ill.) ○ Om jag fötts till groda, Annika Sandelin & Karoliina Pertamo (ill.) Rick Alex Gino, översättning Ylva Kempe ○ Vi kommer snart hem igen, Jessica Bab Bonde & Peter Bergting (ill.)

Bokklubb med Sparv Tillsammans med fotbollsspelaren Tim Sparv lanserar Förlaget under år 2021 den digitala bokklubben Tim Sparvs Bokklubb. Målsättningen är att sänka tröskeln för läsning bland människor som inte automatiskt hittar till böcker och väcka läsinspiration.

 Pamela Leka.

Leka vice ordförande Vid sitt första möte för detta år konstituerade sig styrelsen för Finlands svenska lärarförbund och valde till sin vice ordförande Pamela Leka från Helsingfors för perioden 2021–2022.

Pamela Leka jobbar som speciallärare i Granhultsskolan i Grankulla och är ordförande för Esbo-Grankulla lärarförening. Hon kandiderade för posten som ordförande för FSL för ett knappt år sedan.

Förutom förbundets ordfö-

rande Inger Damlin och vice ordförande Pamela Leka har följande lärare säte i FSL:s styrelse: Anna Wahren, Borgå, Sabina Lindholm-Järvinen, Tammerfors, Karsten Steiner, Åland, Marina Räfsbäck, Närpes, Jeanette Lindroos, Pargas, Jenny Teir, Vasa och Malin Höglund-Snellman, Jakobstad.

Nästa gång sammanträder styrelsen till möte den 15 februari.

Mötet är då ett hybridmöte som ger ledamöterna möjlighet att delta i Helsingfors eller virtuellt.

Under året kommer bokklubbens följare att tillsammans med honom få läsa böcker ur Förlagets utgivning och ta del av hans tankar kring böcker och läsning via sociala medier. För ändamålet finns en facebooksida med boktips, läsutmaningar, intervjuer och annat material.

Tim Sparv har ett högst personligt engagemang för just läsning och han understryker att läsande förebilder är viktiga både för vuxna och barn.

– Läsning har blivit ett personlig hjärtesak de senaste åren.

Jag oroar mig för ungas sinande läsintresse och vill gärna försöka lyfta fram hur oerhört viktigt det är att man läser. Jag ser fram emot att dela med mig av de tankar och reflektioner som alltid väcks i mig när jag läser en bok.

Klubben kommer även att ut-

mana exempelvis idrottsföreningar att läsa och uppmärksamma de som har lyckats samt undersöka hur man t.ex. kan höja lagandan genom läsning.

– Vi vill samarbeta med Tim Sparv eftersom han uppvisar ett mångsidigt, avslappnat och genuint bokintresse. I en tid då alla fysiska evenemang ställs in är de digitala satsningarna enormt viktiga. Genom Tims och våra sociala kanaler skapar vi en digital gemenskap kring läsningen, säger Andrea Svanbäck, marknadsföringschef på Förlaget.

Klubbens första bok är Kjell Westös uppmärksammade och hyllade roman Tritonus.

– Jag valde den för att berättelsen tangerar ett ämne som är aktuellt även i sportvärlden: att åldras i en bransch som hela tiden kräver ny, yngre kraft. Den tematiken intresserar mig, säger Sparv.

Kjell Westö själv är entusiastisk.

– Jag känner mig mycket hedrad av att Tim Sparv valt min roman Trítonus som första bok.

Jag har alltid varit intresserad av idrott och har också rört mig i utkanten av idrottsvärlden.

 Tim Sparv.