Tidiga krav kan leda till stor oro

Joakim Jäntti är ledande skolspykolog för de svenska skolkuratorerna och skolpsykologerna i Esbo och Grankulla och hans arbetsgivare är från och med årets början Västra Nylands välfärdsområde.

– För familjerna, barnen, eleverna och studerandena skall servicen och tjänsterna fortgå på samma sätt som tidigare trots övergången till välfärdsområdet, säger han.

I praktiken har övergången för exempelvis skolpsykologer och -kuratorer inneburit att de har kommit in i en ny organisation med alla strukturomvandlingar det innebär, men de skall so wie so finnas tillgängliga i skolorna precis som förut.

Joakim Jäntti har de senaste åren varit chef för de svenskspråkiga skolpsykologerna och -kuratorerna i Esbo, men från och med årsskiftet och den administrativa reformen hör också psykologerna och kuratorerna i Grankulla till samma team tills den kommande organisationsstrukturen planerats klart.

– Organisationen kommer att planeras och få sin slutgiltiga form under våren.

Tror du att några större förändringar kommer att ske?

– Det är för tidigt att i det här skedet säga något om det, men det finns ju nu gränser för hur många elever en skolpsykolog och en skolkurator skall ha, maximalt 670 elever per kurator och 780 elever per psykolog, en lagstadgad gräns som träder i kraft 1.8.2023. Jag utgår från att man inom välfärdsområdena måste hålla sig inom dessa gränser.

Dessa siffror – som Joakim Jäntti tycker är rimliga – är sedan årsskiftet lagbestämda. Tidigare var antalet elever per psykolog eller kurator inte definierat, men de nya siffrorna grundar sig nog på den tidigare fördelningen av elever per psykolog och kurator. Joa- kim Jäntti jobbar för tillfället som skolpsykolog i Mattlidens skola i Esbo som har ungefär 800 elever i åk 1–9.

Det finns inte resurser för att ha en skolpsykolog närvarande hela tiden i en mindre skola, men det finns i alla fall en psykolog som är utnämnd för just den skolan. Det finns alltså en möjlighet för vårdnadshavare och för skolpersonal att kontakta skolan egen psykolog.

Inte rätlinjiga arbetsuppgifter

För en psykolog som sköter tre olika skolor blir arbetsbilden en annan än för en psykolog som jobbar endast i en stor skola.

– Vi har i Esbo haft som målsättning att arbetsbilden skall vara rimlig och att ingen skall ha ett stort antal skolor, även om de är mindre. Arbetsuppgifterna är inte helt rätlinjiga – ju mera en psykolog finns tillgänglig, desto mera arbete brukar det finnas.

Det ena ger det andra.

Vad beror det här på?

– Om psykologen är bekant för eleverna brukar tröskeln för eleverna att ta kontakt sjunka.

I Esbo har resurserna för skolpsykologer och kuratorer varit rätt bra, säger Joakim Jäntti. Men kontinuiteten har varit en stor utmaning under de senaste åren och har lett till många personalbyten.

Det största problemet i detta sammanhang är dock inte att det tar tid för skolpsykologer och -ku- ratorer att bygga upp och skapa en relation till sina klienter.

– De nyanställda har snabbt kommit in i sina arbetsuppgifter. Proffs är proffs!

Att jämlikt och enhetligt kunna erbjuda yrkeskategorins service och tjänster på olika håll och att skolpsykologer och skolkuratorer på ett bredare plan samarbetar är en förmodad och önskvärd strävan för välfärdsområdena.

En grundförutsättning för att jobbet skall kunna skötas smidigt är också det mångprofessionella samarbetet i skolan, det vill säga teamet som består av kurator, hälsovårdare och psykolog.

– Dessutom samarbetar vi mycket med klasslärare och speciallärare.

Psykologen undersöker och utreder

En vanlig arbetsgång är att vårdnadshavarna tar kontakt med skolkuratorn eller -psykologen, eller med hälsovårdaren, men Joakim Jäntti betonar att han ju inte är chef för hälsovårdarna i skolan, också om de också är anställda av välfärdsområdet från och med årsskiftet.

– Men barnets väl står i centrum och vi har mycket samarbete med vårdnadshavarna och också utomstående instanser, som exempelvis vården.

Hur skiljer sig ditt arbete som psykolog från skolkuratorns arbete?

– Det är en bra och ofta ställd fråga. Den klaraste skillnaden är att det är psykologen som vid behov gör en psykologisk undersökning och utredning. Till skolkuratorerna hör till exempel grupptrivsel och kompisrelationer. Ofta kan dessa faktorer och uppgifter gå hand i hand och in i varandra.

Om psykologen är bekant för eleverna brukar tröskeln för eleverna att ta kontakt sjunka.

Det finns både kortare och längre klientrelationer för en skolpsykolog och teamet runtom.

– Den direkta kontakten till en psykolog kan vara kortare och intensivare då exempelvis någon utredning görs, men uppföljningen får gärna pågå en längre tid.

Det kan för en skolpsykolog betyda att en första klientkontakt sker under barnets tid i förskolan varefter en period utan aktiv kontakt tar vid men sedan kan en uppföljning behövas i ett senare skede.

Hur ser din arbetsdag ut här i Mattlidens skola?

– I och med att jag har adminis- trativa uppgifter har det varit en hel del på gång med övergången till välfärdsområdet. Det har varit spännande och nödvändigt att i en föränderlig situation försöka se till att allt löper så smidigt som möjligt, säger Joakim Jäntti, som på grund av sina administrativa uppgifter i princip har ett nedsatt antal elever på sin lott. text och foto: tom ahlfors

– Men förutom dessa uppgifter handlar jobbet om att ha tid att träffa elever och ha kontakt med vårdnadshavare, vilket är nödvändigt och avgörande. Dessutom har jag ett kontinuerligt samarbete med skolans övriga personal. Magmas ungdomsbarometer avslöjade att den mentala hälsan och tron på framtiden hos ungdomar idag inte är god. Hur märker du det här?

– För tillfället handlar nog elevernas funderingar dels om sin situation för tillfället, dels om framtiden och mera långsiktiga planer.

– Det finns en stor medvetenhet om vad som krävs för att komma in till vissa olika utbildningar. Många delar tillsammans gör att barnen tidigt börjar fundera på sin framtid och detta i kombination med andra saker gör att det blir jättestora frågor i ett tidigt skede av livet och som säkert kan leda till en oro för hur man skall fixa det, säger Joakim Jäntti.

Kolumnen

mikko ollikainen Riksdagsledamot, Svenska folkpartiet

Utbildningssektorn behöver arbetsro

Som beslutsfattare som värnar om utbildningsfrågor var jag orolig över att utbildningspolitiken skulle falla i glömska inför det stundande riksdagsvalet, bland annat på grund av kriget och dess kringeffekter, men även med tanke på utmaningarna inom vården. Jag hade fel och det är bra – utbildningen kommer att bli ett angeläget och viktigt valtema.

Den finländska utbildningen har tidigare varit bäst i klassen. Resultat bland elever och studerande på alla utbildningsnivåer har varit utmärkta, inte minst enligt internationella bedömningar. Under de senaste åren har trenden vänt och det kommer säkerligen inte som en överraskning för någon – allra minst för dem som jobbar i skolorna. Samhället har levt i ett slags Pisabubbla som nu verkar ha spruckit.

Klyftorna mellan elevernas kunskapsnivåer växer och toppresultaten är färre än tidigare. Baskunskaperna har försämrats och allt fler elever har problem med att räkna, skriva och läsa. Ja, även förstå det de läser och skriver. Samtidigt visar mätningar att lärarkåren har en minskad arbetstillfredsställelse och fler överväger att byta bransch på grund av ökad arbetsbelastning.

De pedagogiska tyngdpunkterna i läroplanen har varierat över tid. På 90-talet lanserades temabaserat lärande medan LP 2016 talar för ett individuellt och flexibelt lärande. Enligt många en riktning åt fel håll. Trestegstödet behöver granskas och utvärderas. Hur den fysiska skolmiljön utformas har stor betydelse.

De pedagogiska tyngdpunkterna i läroplanen har varierat över tid. På 90-talet lanserades temabaserat lärande medan LP 2016 talar för ett individuellt och flexibelt lärande. Enligt många en riktning åt fel håll.

Här har vi alla ett ansvar. Nu krävs en modig och även självkritisk analys. Men vi kan inte stanna där för länge utan behöver blicka framåt. För oss beslutsfattare gäller det att agera. Den kommande regeringsperioden kommer att bli tuff ur ett ekonomiskt perspektiv, oavsett vem som sitter i regeringen. Att det finns en uttalad gemensam syn på att inte göra nedskärningar i skola och utbildning är otroligt viktigt.

Lärare är ambitiösa och skickliga i sitt jobb och förtjänar stöd och uppmuntran. De senaste åren har pandemin tvingat hela utbildningssektorn, liksom samhället i övrigt, till specialarrangemang. Lärarna måste få tid för grunduppdraget -att undervisa, handleda, stöda - i stället för ökad byråkrati. Vardagsutmaningarna är en helt andra i dag än då jag själv gick i skolan, fastän jag tillhör de yngre i beslutsfattarskaran.

Vi behöver ge skolan arbetsro och stabilitet. Baskunskaperna måste igen få komma i förgrunden. De alltmer projektbaserade och självstyrda arbetssätten bör kunna ifrågasättas. Skolklasserna får inte växa sig för stora och behovet av stödfunktioner måste tillgodoses; resursfrågor som inte minst faller på oss beslutsfattare att ta ställning till. Utmaningarna är som synes många, men till för att övervinnas.