Läraren 6 2021

ord för ord Finländarna ser det viktiga uppdrag som lärare och rektorer har. Ю r sidan 3

25.3.2021 • Nr 6 • Årgång 47 (128) • Organ för Finlands svenska lärarförbund FSL

Tvåspråkigt Mbi i Vasa

Spel och lek i Ingå

Det tvåspråkiga Vasa medborgarinstitut Alma bildades vid årsskiftet. Enligt rektor Sannasirkku Autio stärker fusionen den svenska verksamheten. Ю r läs mera på sidan 4

Finlandsmodellen skapar fritidsaktiviteter som hjälper barnen att hitta en hobby.

Läs reportaget om hur klubben Spel och lek fungerar i Kyrkfjärdens skola i Ingå. Ю r mittuppslaget

Tvinga inte fram för tidiga studieval Överbetona inte studentexamen och de val man gör där och slopa för allt i världen det misslyckade försöket med förstagångskvoterna.

ANDERS ADLERCREUTZ Kolumnen

Ю r sidan 10

Kulturfonden bekostar ÅAutbildning Ledande rektor för Alma, Sannasirkku Autio, säger att ett tvåspråkigt medborgarinstitut inte för med sig så stora förändringar.

Med hjälp av ett stöd på 150 000 euro från Svenska kulturfonden kommer Åbo Akademi att starta en behörighetsgivande elev- och studiehandledarutbildning som riktar sig till yrkesverksamma lärare.

foto: christoffer thomasfolk

Ю r sidan 3

2

25.3.2021 • Nr 6

Ledaren mattias fagerholm Chefredaktör

Varför klippa grannens gräsmatta före sin egen? Åbo Akademi vill växa. För ett svenskspråkigt universitet är tillväxtpotentialen begränsad i Finland. Därför sneglar man nu inte bara på den svenska marknaden, utan på hela Norden. Och med tanke på att den finländska skolan internationellt hör till de bästa i klassen och att lärarutbildningen ofta lyfts fram som en av de viktigaste framgångsfaktorerna är det inte så konstigt att det pedagogiska kunnandet är en potentiell exportprodukt. ÅA vill starta en lärarutbildning i lärarbristens Sverige.

Vid ÅA framhåller man att satsningen skall ge universitetet bredare axlar som också stärker verksamheten på hemmaplan. Visst är det fullt möjligt att lärarutbildningen skulle må bra av fler nordiska impulser. I den bästa av världar kan man plocka det bästa av två världar. ÅA: s expansionsplaner fick ändå ett ganska ljummet mottagande i Svenskfinland. Många har dragit sig till minnes turerna kring ÅA:s agerande kring lärarutbildningen i Helsingfors. Som bekant drog sig ÅA ur samarbetet med HU trots miljonstöd från de finlandssvenska fonderna. I södra Finland har man syrligt konstaterat att det var stört omöjligt för ÅA att utbilda lärare i Helsingfors, men i övriga Norden går det minsann i en handvändning.

Lite paradoxalt är att i debatten om lärarutbildningens vara eller

inte vara i Helsingfors var ÅA:s argument att det inte finns tillräckligt med lärarutbildarkrafter i Svenskfinland för två utbildningar. Men nu finns det muskler inte bara för två, utan också för en tredje.

På tidningen Lärarens fråga om man inte borde klippa sin egen gräsmatta innan man klipper grannens svarar dekanus Fritjof Sahlström att man i och med satsningen kommer att få en ännu bättre gräsklippare för den egna gräsmattan. Om den nordiska satsningen gör ÅA:s lärarutbildning till ett mer väloljat maskineri och kan höja på kvaliteteten är det givetvis välkommet. Samtidigt är det värt att ställa frågan hur avgörande ett nordiskt samarbete är i det sammanhanget. Finns andra potentiella samarbetspartners eller faktorer som de facto skulle ha en större betydelse? De största skeptikerna till ÅA:s Norden-äventyr frågar sig hur stor gräsklippare man riktigt behöver för att klippa den lilla gräsplätt som Svenskfinland utgör.

Med tanke på reaktionerna i Svenskfinland gör ÅA nu klokt i att vara tydlig med att visa att man inte har skiftat tyngdpunktsområde, att man inte ser lättvindigt på sitt nationella uppdrag. Åbo Akademi har ett tungt ansvar när det gäller lärarutbildningen i Svenskfinland. I klartext: Nu gäller det att hålla den egna gräsmattan möjligast välansad.

Många har dragit sig till minnes turerna kring ÅA:s agerande kring lärarutbildningen i Helsingfors.

FSL inFormerar ÅRGÅNG 46 (127). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan och folkhögskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors.

Kallelse till fullmäktigemöte FSL:s högsta beslutande organ, fullmäktige, kallas till ordinarie vårmöte 21-22.4. Mötet ordnas på distans.

Medlemmar, medlemsgrupper och föreningar kan komma med initiativ till fullmäktige fram till den 14 april.

För fullmäktiges frågor till styrelsen är deadline också den 14 april.

PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi.

Mötet inleds klockan 11.00 den 21 april och avslutas senast klockan 15.00 den 22 april. Under mötet behandlas stadgeenliga ärenden.

ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth.lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser).

Annonspriser 3,50 euro/spalt­mm

Som FSL-medlem kan du följa med mötet på sociala medier: #fslfullmäktige

CHEFREDAKTÖR Mattias Fagerholm, 040 844 2618 , e-post mattias.fagerholm[at]fsl.fi REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi.

WEBBSIDA www.lararen.fi

PRENUMERATION 1/1 år 68 euro, 1/2 år 37 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2020.

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Inger Damlin, tfn 0400 897 300 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

Vår förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, jan-mikael.wikstrom@fsl.fi svarar på eventuella frågor kring mötet och arrangemangen.

Möteshandlingarna laddas upp i Intran senast vecka 14.

Vi informerar kontinuerligt via www.fsl.fi, sociala medier och vårt nyhetsbrev.

Du är alltid välkommen att kontakta oss - vi finns till för dig!

3

25.3.2021 • Nr 6

ordförord inger damlin Förbundsordförande

Vi formar framtider

 Det blir en behörghetsgivande elev- och studiehandledarutbidning vid ÅA i Vasa, sedan Kulturfonden sköt till 150 000 euro.

Kulturfonden finansierar elevoch studiehandledarutbildning vid Åbo Akademi Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi har beviljats ett stöd på 150 000 euro av Svenska Kulturfonden för att starta en behörighetsgivande elev- och studiehandledarutbildning.

Tanken är att utbildningen börjar hösten 2021 och den riktar sig till yrkesverksamma lärare. En tillfäl-

lig utbildning arrangerades senast år 2012.

Det råder stor brist på elev- och studiehandledare i Svenskfinland.

Enligt den kartläggning som FSL lät göra i slutet av fjolåret är 72 procent av elev- och studiehandledarna behöriga.

Enligt dekanus Fritjof Sahlström är det inte meningen att utbildningen skall bli en punktin-

sats, utan han hyser en förhoppning om att Åbo Akademi framöver skall kunna erbjuda någonting mer bestående när det kommer till elev och studiehandledning.

– Men hjälp av de här medlen kan vi komma i gång och skapa någonting långsiktigt utan extern finansiering, sade Sahlström tidigare till tidningen Läraren.

Det traditionella lärararbetet anses vara viktigt för att ge elever möjlighet ta till sig ny kunskap och nya färdigheter.

Vasa backar – inga permitteringar 2021 Vasa stad avbryter de permitteringar som planerats för år 2021. Orsaken är att bokslutet för år 2020 är betydligt bättre än väntat.

I september 2020 blev det klart att Vasa stad permitterar sina ca 3500 anställda mellan 3 och 14 dagar. För lärarnas del var tanken att de skulle permitteras under tre FBA-dagar, medan stadens rektorer skulle permitteras i 14 dagar.

Nu är det annat ljud i skällan. Vasa stads bokslut för år 2020 är nästan klart och resultatet är bättre än väntat. Stadens resultat för räkenskapsperioden är 33 miljoner euro, vilket är 19 miljoner euro mera än budgeterat. Därmed återkallas de permitteringar av personalen som planerats för år 2021.

– Coronavirussituationen gjorde det svårt att göra prognoser om

ekonomin. Ingen hade ännu i somras kunnat tro att vi skulle komma till ett så här gott resultat. Först i höstas började det se ut som om vi kunde undgå att bli en kriskommun och nu är vi i en sådan situation att vi kan täcka alla underskott. De största skälen till detta är statens coronavirusstöd, ett bättre skatteutfall än väntat och mindre utgifter på våra resultatområden än uppskattat, säger Vasa stads ekonomi- och strategidirektör Miia Äkkinen i ett pressmeddelande.

– Det kumulativa underskottet har inneburit ekonomiska nedskärningar i många år, och nu har vi äntligen vi äntligen lyckats få det ur världen, säger bildningsdirektör Christina Knookala till Läraren.

FSL:s ordförande Inger Damlin välkomnar Vasas beslut.

– Att permitterar lärare och rektorer i coronavardagen skulle

”Grattis till er! Här i Sverige står lärarna inte så högt i kurs.” Så kommenterar en av mina vänner resultaten från den undersökning som Taloustutkimus gjort för OAJ:s räkning kring finländarnas uppskattning för lärarna.

Ungefär tusen respondenter i åldern 15–79 år deltog i den stora undersökningen, som glädjande nog visar att lärarna är en av de viktigaste yrkesgrupperna (jämsides med läkarna) med tanke på landets framtid.

Det traditionella lärararbetet anses vara viktigt för att ge elever möjlighet ta till sig ny kunskap och nya färdigheter. Lärarna är på ett synligt sätt med och formar vår framtid, på individnivå men också samhället som helhet. Finländarna ser det viktiga uppdrag som lärare och rektorer har. Det här är en fantastiskt fin dimension av lärararbetet, någonting som är viktigt att bära med sig till jobbet varje dag och tryggt att ha med sig i framtiden.

Samtidigt är det märkligt att när OAJ undersöker lärarnas upplevelser (OAJ:s feelingmätare med ett par tusen respondenter) visar det sig att mindre än hälften känner att det lärararbete som görs uppskattas. Naturligtvis är knappa resurser, hög arbetsbelastning och en löneutveckling som släpar efter avgörande bakgrundsfaktorer till detta. Känslan som finns korrelerar inte med den uppskattning för lärarna som samhället känner, snarare tvärtom.

ytterligare ha förvärrat läget i skolorna, säger Damlin.

Lärarna var permitterade en dag under hösten 2021 och de två återstående dagarna slopas alltså nu. För rektorerna slår det ut lite annorlunda. Vissa rektorer har redan hunnit avverka största delen av sin permittering, medan andra hade permitteringsdagar kvar för detta år.

– Att det här till alla delar inte behandlar vår personal rättvist, då vissa har hållit sina dagar och andra inte, är sant. Men glädjen är ändå stor, säger Knookala Vid Finlands svenska lärarförbund FSL hoppas man att Vasa inte glömmer bort de som redan har permitterats.

– Hur kompenseras de som redan har permitterats? Det ansvaret hoppas vi att Vasa som arbetsgivare tar, säger Inger Damlin. mattias fagerholm

Lärare är plikttrogna skolproffs som med en högskolebaserad utbildning i ryggen och styrdokument som sina närmaste redskap, garanterar kvalitet. Ledsamt nog möts vi allt oftare av en kritisk “skolan borde”-diskussion i pressen. Det handlar om undersökningar där problem identifierats eller samhällsfenomen som gått snett. Just i de ögonblicken ger externa experter ofta enkla lösningar på komplexa problem utan att beakta skolan som ett ekosystem som är summan av alla sina delar. ”Bättre vetande” och svartmålande är inte en speciellt fruktbar väg att gå. Vi behöver öppenhet och tilltro till styrdokumenten och en konstruktiv och ärlig debatt där man ser brett på skolan som instans med tillväxt och välmående som röd tråd.

För att läraryrket framöver ska vara attraktivt och uppskattat och för att bibehålla ett utbildningssystem i världsklass, krävs synliga tilltag och inte enbart ord uttalade i valtider eller i festtal. Finland måste se över resurserna för utbildning och forskning, granska lagar och styrdokument för att kunna positionera sig i världsklass.

Det finns inga genvägar.

Under 2021 kommer FSL vara en del av det omfattande arbete kring en högre lärarstatus som OAJ gör – ett mycket viktigt jobb för var och en av oss.

4

25.3.2021 • Nr 6

 Vid årsskiftet bildades Vasa medborgarinstitut Alma efter att Arbis och Vaasa-Opisto fusionerades. Det tvåspråkiga institutet kommer också att stärka den svenska verksamheten, säger ledande rektor Sannasirkku Autio.

Finskt och svenskt medborgarinstitut har gått samman i Vasa

Alma stärker den svenska verksamheten Bredare axlar och bättre service. Sannasirkku Autio, ledande rektor för Vasa medborgarinstitut, ser enbart fördelar med det tvåspråkiga institutet som bildades vid årskiftet. Enligt henne stärker fusionen den svenska verksamheten.

– Sett ur kundens perspektiv var fusionen motiverad och det gäller också för organisationen som helhet. Ett tvåspråkigt medborgarinstitut betyder inte heller att så mycket förändras i praktiken, säger hon.

Det tvåspråkiga Vasa medborgarinstitut Alma bildades vid årsskiftet när Vasa arbetarinstitut (Arbis) på svenska och Vaasa-Opisto på finska fusionerades. Ett resultat av många års diskussioner som förts kontinuerligt inom bildningsväsendets olika plan.

– Initiativet till en fusion kom från Arbis och en tidigare rektor som såg det som onödigt att ha två institut och därmed dubbla organisationer. Argumentet var att få en bättre verksamhet genom att förena krafterna och inte slösa tid och energi på förvaltningen.

– På förvaltningssidan hade det också skett förändringar som gjort att alla institut hamnat under samma resultatområde. Därför var tidpunkten nu den rätta och jag tror de flesta är nöjda över fusionen som egentligen bara innebär fördelar för alla, säger Autio.

Svenska servicen garanteras Något som har förhalat fusionen

är att det från svenskt håll funnits en rädsla för att den svenskspråkiga utbildningen riskerar att försämras. Autio har förståelse för att den rädslan påverkat processen och poängterar också att det handlat om den starka identiteten kring tidigare Arbis.

– Eftersom de svenskspråkiga är i minoritet förstår jag att det har funnits en rädsla för vad som händer om institutet blir tvåspråkigt. Men fusionen innebär inte att svenskan skulle förminskas och den påverkar definitivt inte servicen på svenska, menar hon.

Hon hänvisar till att Vasa stad har en svensk sektion inom utbildningsnämnden.

– Det gör att de svenskspråkiga aspekterna beaktas aktivt och skulle det finnas ärenden som kan tänkas hota den svenska verksamheten så är det i slutändan sektionen som har det sista ordet, förklarar Autio.

Mia Wiik, biträdande rektor med ansvar för den svenskspråkiga verksamheten vid Alma, ser inte heller hotbilder mot det svenska vid det nya medborgarinstitutet.

– Jag har jobbat inom Vasa stad i över tjugo år och aldrig upplevt

att svenskan skulle åsidosättas.

Tvärtom lyfter stadens ledning på bred front upp det svenska med stolthet, vilket man ska ha en eloge för.

– Men det är förstås också upp till oss som jobbar med den svenskspråkiga undervisningen att se till att den är synlig och livskraftig, säger hon.

Fler gemensamma kurser Enligt både Autio och Wiik kommer nya Alma att stärka den svenskspråkiga utbildningen och kursutbudet. Arbis var ett förhållandevis litet institut med liten personal som planerat verksamheten.

– Genom fusionen får vi bredare axlar och en mångsidigare verksamhet där vi inom planeringen kan utbyta idéer och serva våra nuvarande och kommande kunder på ett bättre sätt. Det kommer att gagna den svenskspråkiga servicen mycket, säger de.

Autio understryker rätten till utbildning på modersmålet och att Alma också i fortsättningen kommer att ordna kurser på deltagarnas eget modersmål. Men hon framhåller att 19 procent av Arbis kursdeltagare var finskspråkiga och att det i Vasa också finns

många tvåspråkiga som utnyttjat utbudet på både finska och svenska.

– Vi har alltid haft deltagare som valt kurser på båda instituten och för dem som vill och vågar kommer det också att finnas möjligheter till språkdusch.

Fördelarna är många – också för våra anställda lärare och timlärare.

Inom ramen för Arbis ordnades tidigare totalt 250 kurser medan Alma totalt kommer att ha cirka tusen kurser per år. Alma blir därmed en stor enhet inom den fria bildningen med totalt 270 heltidsanställda lärare samt timlärare.

Fusionen ökar också möjligheterna till mer arbete för de tvåspråkiga timlärarna, menar Autio.

– Vissa av våra timlärare har bara en kurs medan andra tvåspråkiga samlat kurser på båda instituten och haft arbetet som huvudsyssla. Nu får de lärarna också möjlighet till att hålla mer tvåspråkiga kurser för den verksamheten kommer att öka.

– Det kan handla om kurser som inte skulle ha ordnats tidigare på grund av för få deltagare men som nu blir möjliga i och med att kursen sker på både finska och svenska. Det ökar i sin tur timlärarnas arbete, säger Autio.

Enligt Wiik är det också fördelaktigt för lärarna på svenska och finska att exempelvis hålla gemensamma kurser.

– Vi kan eventuellt ordna en

tvåspråkig kurs med två lärare som har olika kunskapsområden. Båda lärare kan stöda varandra pedagogiskt och det gynnar också ämneskompetensen samtidigt som samplanering underlättar arbetet.

Viktigare roll Autio ser den fria bildningen som mycket viktig och dess roll har ökat under de senaste åren. Hon syftar på att många finländare har bristande utbildning på grund av att utbildningssystemet inte lyckats fånga upp alla och att det är en grupp som den fria bildningen kan fånga upp.

Att enheterna har större muskler är också viktigt med tanke på att den fria bildningen fått nya uppgifter. Autio hänvisar bland annat till språkundervisning för nyanlända.

– Vi erbjuder en mycket viktig undervisning för nyanlända som har ett stort behov av att lära sig språket. En del av våra kurser kan också räknas till godo inom annan utbildning, däribland högskolor och aktörer inom yrkesutbildningen.

– Det är något som vi bygger upp som bäst och den utvecklingsverksamheten hade också blivit en stor utmaning för ett litet institut, säger hon. text och foto: christoffer thomasfolk

25.3.2021 • Nr 6

Åbo Akademi vill starta klasslärarutbildning i Sverige

5

Dekanus Fritjof Sahlström: ”Realistiska förutsättningar” Åbo Akademi vill börja utbilda klasslärare i Sverige, och i förlängningen också i övriga Norden.

Tanken är att utbildningen skall börja hösten 2022.

Skall Åbo Akademi utbilda lärare för den svenska marknaden? På frågan om man inte borde klippa sin egen gräsmatta först, innan man klipper grannens, svarar dekanus Fritjof Sahlström att den här vägen får ÅA en bättre gräsklippare.

– Det här är en idé om hur vi kan göra ÅA till ett bättre, större och bredare universitet. Ett bra sätt att börja är genom en lärarutbildning i Sverige. Finsk lärarutbildning är erkänd och det finns ett jättestort behov av lärare i övriga Norden.

Alla lärarutbildningar kan vinna på att ha ett större samarbete. Det är ingen dålig idé för ÅA att vara ett ännu mer nordiskt universitet, säger Fritjof Sahlström, dekanus för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.

Varför skall ÅA bli större i Norden?

– För att kunna vara stort och bra i Finland. Om vi på lång sikt vill vara ännu bättre än idag och vara säkra på att vi kan fira ÅA 200 år behöver vi stärkas genom att ha ett ännu större svenskspråkigt utbildningsområde där vi är verksamma.

På vilket vis blir ÅA i Finland starkare av en verksamhetsgren i Norden?

– Vi får fler studerande, vi får ut fler examina, vi får mera personal och vi får ett etablerat nordiskt samarbete med en rörlighet för hela verksamheten. Det är något som stärker oss. Det är inte så lätt för ÅA att expandera på svenska i Finland. Annan utbildningsexport sker företrädelsevis på engelska. Vi är ett svekspråkigt universitet och vi behöver hitta sätta att växa och utvecklas.

Finns det planer också för de övriga nordiska länderna?

– Ambitionen är nordisk. Det är inte ett bilateralt samarbete. Vi börjar där vi bedömer att det är mest genomförbart, dvs Sverige.

Men siktet är inställt på de övriga nordiska länderna och det behöver inte heller stanna vid klasslärarutbildningen.

Hur skall ni konkret genomföra en lärarutbildning i Sverige?

– Vi diskuterar med svenska universitet och skall bli en del av ett befintligt campus. Lärarutbildningen kommer att ha en del av innehållet på plats och en del som hybridstudier.

– Vi skall etablera ett övningsskoleliknande samarbete med en existerande svensk skola. De studerande gör sin praktik där men också vid övningsskolan i Vasa.

Det kommer att finnas möjligheter för alla våra studerande från Finland att åka och göra praktik i Sverige.

Så de svenska studerande skall komma till Övis i Vasa?

– Det är tanken. Vi har ännu inte fattat beslut om utbildningsstrukturerna men det är en del av visionen. Vi skall vara tydliga med att det här är ÅA, det är inte fråga om ett dotterbolag. Det är inget vi gör separat, utan ett sätt att stärka det vi har.

Var i Sverige skall utbildningen vara?

– Där är vi inte i mål ännu. Det kommer att vara i någon universitetsstad. Är det ÅA:s personal som kommer att dra projektet?

– Det blir ett samarbete. Det är en ÅA-utbildning och kommer att behöva kunnandet från personalen i Vasa. Samtidigt måste vi rekrytera nya svenska kolleger och också kompensera för vad befintliga kolleger ska göra i Sverige.

Hur ser tidtabellen ut?

– Planen är att 40 studerande börjar hösten 2022.

Hur långt hunnet är projektet nu?

– Vi har gått igenom att det är möjligt. Det finns inte behörighetshinder eller oöverkomliga byråkratiska hinder på vägen. Och ÅA:s styrelse är med på tåget.

– Vi har också fört diskussioner med erfarna utbildningspolitiker och tjänstemän i Sverige för att säkerställa att detta inte blir ett hugskott.

Hur ser finansieringen ut?

– Det är inte helt klart ännu.

Det kommer att vara en mix av statlig finansiering och donationsmedel.

Ni har fört förhandlingar med finansiärerna?

– Vissa samtal har vi gjort, men vi är inte i mål så att vi kan pre-

 Åbo Akademi vill locka studerande från Sverige och hoppas på att detta skall bli en lukrativ affär. Bilden är tagen vid en demonstration för avgiftsfria universitetsstudier i april 2010. arkivfoto: tom ahlfors

sentera vem, hur mycket och på vilka sätt. Är Undervisnings- och kulturministeriet en finansiär?

– På det sättet att vi är en del av ÅA:s verksamhet och det här är en blivande ÅA-utbildning. Men vi behöver på lång och kort sikt fundera på hur vi skall tänka kring UKM:s roll. Där är vi långt ifrån klara.

Vilka summor talar vi om?

– Miljoner Kommer det pengar också från svenska sidan?

– Åtminstone på sikt.

Kan det här bli en bra ekonomisk affär för ÅA? – Absolut. Kvalitet är på lång sikt den enda goda ekonomiska affären. Och det här kommer att stärka kvaliteten på ÅA:s pedagogik.

Det råder stor lärarbrist i Sverige. Men är det ÅA:s sak att göra något åt den?

– Där finns ett tydligt behov och vi kan vara med och hjälpa till. Framför allt är det en möjlighet för ÅA. På sikt är värdet av lärarutbildningssamarbetet viktigt.

Vi blir smartare tillsammans och bättre pedagoger.

Varför skall ÅA utbilda för den svenska marknaden?

– Det är förutsättningen för att

Det handlar inte om att flytta tyngdpunkten eller fly den nationella uppgiften. Det här stärker ÅA. FRITJOF SAHLSTRÖM Dekanus för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.

ÅA skall kunna dra nytta av det här projektet. Om det inte skulle finnas en efterfrågan på lärare i Sverige så skulle det vara svårt att tänka sig att ÅA expanderar där.

– Det handlar inte om att flytta tyngdpunkten eller fly den nationella uppgiften. Det här stärker ÅA. Gun Oker-Blom efterlyste i sin rapport om den finlandssvenska skolans särdrag att speciallärare borde utbildas vid Helsingfors universitet. Är ett samarbete mellan HU och ÅA inte aktuellt i och med den här satsningen?

– Det är inte uteslutet. Vi är öppna för olika möjligheter. Jag upplever inte att det finns några låsningar och vi kan nog samarbeta om det behövs. Att se till att alla barn i Svenskfinland har samma tillgång till speciallärare är vårt jobb.

– I höst tog vi in 37 i stället för

25 till vår utbildning, så vi gör vad vi kan.

Vi minns dragkampen mellan ÅA och HU om den svenska klasslärarutbildningen i Helsingfors.

Ger det inte en lite märklig bild att det finlandssvenska samarbetet rann ut i sanden, men ett nordiskt samarbete går an?

– Jag kan absolut förstå det. Då var förutsättningarna som de var och lösningen blev som den blev.

Det hade kunnat landa på ett annat sätt. Nu är vi där vi är och det funkar ganska bra.

Borde man inte klippa sin egen gräsmatta innan man klipper grannens?

– När vi gör det här så har vi möjlighet att ha en ännu bättre gräsklippare för vår egen gräsmatta. mattias fagerholm

6

25.3.2021 • Nr 6

Finlandsmodellen testas nu runt om i landet. I Ingå, där kommunens alla fyra skolor deltar, erbjuder Kyrkfjärdens skola två olika klubbar för sina fjärdeklassare. Vinton Schönberg på bilden deltar i klubben för att få sporta mer.

Unga ska lättare hitta en h B

ollspelen är roligast!

Tilda Pått pustar ut efter en stafett, den första aktiviteten under de två timmar som klubben Spel och lek håller i gång utanför Kyrkfjärdens skola den här eftermiddagen. Hon är en av de elva elever i årskurs fyra som intagit tunet på Gammelgården, för att under ledning av Simon Sid ägna sig åt spel, lek och andra motionsformer.

– För att få sporta mera, motiverar Vinton Schönberg sin medverkan, och det är just syftet med den här klubben – att eleverna ska få pröva på olika aktiviteter och ha roligt tillsammans.

– Barnen ska hitta en glädje i att röra på sig, säger Simon Sid och tillägger att ett av målen är att de unga får ett hälsosamt förhållande till idrotten och fysiska aktiviteter.

– De ska få känna att de lyckas då de motionerar och rör på sig. Barnen behöver få utlopp för sin energi, säger han och förklarar att lekarna och spelen är en viktig motvikt till framför allt den digitala vardag som dagens barn lever i, eller i varje fall ett komplement till den.

De unga ska ges en chans att bygga upp

sin identitet och sitt kunnande också utifrån fysiska aktiviteter, säger han.

Nationellt program Klubbverksamheten är en del av ett stort projekt som går under namnet Finlandsmodellen. Pilotfasen inleddes vid årsskiftet och arbetet har som mål att hjälpa eleverna i årskurserna 1–9 att hitta en fritidssyssla.

– Tanken med den här verksamheten är att alla barn ska ges en möjlighet att ha en hobby, säger Simon Sid. Piltofasen pågår i totalt 112 kommuner som fått finansiering för verksamheten, och Ingå hör till dem.

Kommunen har fått 9 000 euro för projektet, som nu genomförs i kommunens alla fyra grundskolor. Simon Sid, till vardags musiker och fotbollstränare, har anlitats av kommunen för att leda klubbar i tre av dem.

Fyller sin funktion I Kyrkfjärdens skola finns två klubbar, som båda samlas på onsdagseftermiddagarna efter att den ordinarie undervisningen i årskurs fyra slutat för dagen. Den andra grup-

pen heter Unccanklubben. Också inom den rör deltagarna på sig, mer i form av till exempel kurragömma och skattjakt.

– Klubben besöker också ungdomsgården som ligger här nära, säger rektor Jessika Elfving.

Hon berättar att nästan alla av skolans 24 elever i årskurs fyra lockats med i klubbverksamheten, som hon anser att verkligen fyller sin funktion. Några av barnen har berättat att de inte har någon egentlig hobby

utöver klubbarna.

På det här sättet erbjuds alla ett roligt och vettigt program i anslutning till skoldagen, utan extra kostnad. Tidpunkten är sådan att de som använder skolskjuts hinner hem med de senare turerna.

Jessika Elfving hoppas att modellen får en fortsättning och att verksamheten kunde utvidgas till de övriga årskurserna i skolan, som har 150 elever.

Rutiner utvecklas

Finlandsmodellen riktar sig till eleverna i årskurserna 1–9. Målet är att skapa fritidsaktiviteter som bygger på de ungas egna önskemål och utveckla modeller som hjälper barnen att hitta en fritidssyssla. Syftet är också att utveckla en så kallad uppsökande hobbyverksamhet.

Tanken är att modellen blir bestående. Under våren 2021 pågår ett pilotprojekt då erfarenheter samlas in. För ändamålet har regionförvaltningsverken beviljat totalt 6,4 miljoner till 112 kommuner.

Verksamheten ordnas i samband med skoldagen och i många fall samarbetar skolorna med föreningar, organisationer eller andra aktörer för att förverkliga programmet.

I höstas utförde undervisnings- och kulturministeriet en enkät bland unga. Den visade att var femte barn saknar en hobby.

7

25.3.2021 • Nr 6

Sursik skola erbjuder många klubbar Pedersöre satsar stort på sin version av Finlandsmodellen. I Sursik skola finns ett stort utbud av klubbar att välja mellan och allt fler av eleverna hakar på.

Matlagning, innebandy, skytte, körsång, konst, elektronik – det här är endast en liten del av de kurser och klubbar som ungdomarna i Sursik skola den här våren fått och får ta del av inom ramen för klubbverksamhet i anslutning till skoldagen.

Pedersöre valde att lägga i en hög växel då kommunen anslöt sig pilotfasen för Finlandsmodellen. I Sursik skola som har 509 elever i årskurserna 7–9 erbjuds ett 40-tal olika klubbar.

– Vi har mycket på gång, säger studiehandledare Heidi Storbacka och berättar att intresset för klubbarna är glädjande stort.

– Totalt tolv klubbar erbjöds och av dem blev fem av, säger Heidi Storbacka och berättar att ungefär 65 elever hade anmält sig till aktiviteterna i det första blocket.

I skrivande stund arbetar eleverna på distans, men när skolvardagen återgår till mer normala former ska block nummer två inledas.

– Till det har vi nu 111 anmälda. Det är ganska många, säger Heidi Storbacka.

Hon ser en tendens att också elever som normalt är mer försiktiga att haka på nu vågat anmäla sig. Det tredje blocket är tänkt att inledas i mitten av april.

Terminen indelad

Pedersöre fick 23 500 euro för projektet via regionförvaltningsverket och lade ytterligare till 6 500 euro ur ungdomsbyråns budget.

Heidi Storbacka värdesätter den starka vilja kommunen visat för att inleda och genomföra projektet.

Det är ändå inte så att alla cirka 40 planerade program löper parallellt. I stället är de indelade i tre block under vårterminen.

Verksamheten i det första blocket pågick från årsskiftet och fram till sportlovet.

Vettig användning

– Det är positivt att vi på det här sättet kan erbjuda gratis aktivitet i anslutning till skoldagen, säger hon och konstaterar att det samtidigt handlar om en vettig användning av såväl skolbyggnader som skolskjutsar.

– Det blir mer jämlikt så här för eleverna, säger hon och berättar att liknande verksamhet är långt utvecklad i Sverige där hon också arbetat.

Lärare engagerade Larsmo-Pedersöre 4H hör till de samarbetspartner som hjälper till att driva klubbarna.

I det första blocket ledde föreningen en frukostklubb, som kommer att fortsätta också i block nummer två. Där erbjuder föreningen också rollspel och klättring.

En så här stor satsning engagerar hela skolan och de flesta klubbar leds av lärare och andra som hör till personalen.

En av kommunens anställda fungerar som koordinator för projektet, medan Heidi Storbacka är skolans kontaktperson. niclas erlin

hobby Eleverna fick föreslå Kommunens välfärdskoordinator hjälpte till att forma de två klubbarna, vilkas inriktningar bygger på önskemål som eleverna tidigare lagt fram.

Sedan har klubbledarna fått skräddarsy programmet, vilket Simon Sid uppskattar.

Han säger att ledarnas egna styrkor bättre kommer fram då, vilket gör innehållet mer genuint. Då får också deltagarna ett bättre förhållande till de grenar man prövar på, resonerar han.

Kommunikationen med skolan är A och O, säger Sid. – Jag har fått ett fint stöd av både lärarna och kommunen. Det gör att man vågar utveckla och verkställa programmet.

Jessika Elfving är också nöjd.

– Det är roligt att samarbeta med ledarna, säger hon och tillägger att en fungerande dialog är en förutsättning för att allt ska fungera.

– Vi har erfarit att reglerna och principerna gärna får vara de samma för all verksamhet i skolvardagen, som hobbyaktiviteterna i praktiken utgör en del av. text och foto: niclas erlin

Barnen ska hitta en glädje i att röra på sig.

SIMON SID Ledare för Spel och Lek, Kyrkfjärdens skola i Ingå

 Eleverna deltar i en stafett på Gammelgården i Ingå. Simon Sid t.h. följer med.

8

25.3.2021 • Nr 6

Inget ärende är för stort eller för litet ○ Mannerheims barnskyddsförbunds barn- och ungdomstelefon ger en möjlighet att tala om vad som helst. Samtalen är gratis och anonyma. I telefonen svarar över 25-åriga vuxna som har genomgått utbildning för uppgiften. De frivilliga vuxna som besvarar samtalen har tystnadsplikt. Barn- och ungdomstelefonen betjänar på numret 0800 96 116 på svenska. Öppettiderna är måndag till onsdag kl. 14–17 och torsdag kl.

17–20, också på skärtorsdagen. ○ Ifall barnet eller den unga känner att det är utmanande att prata i telefon, erbjuder Mannerheims barnskyddsförbund också en nätbrevtjänst på svenska. Barnet eller den unga kan skriva ett brev konfidentiellt och anonymt, vilken tid på dygnet som helst. Förbundet utlovar ett svar på brevet inom en vecka. Adressen till den svenskspråkiga nätbrevlådan är www.skriv.mll.fi.  Ida Sandholm har sedan augusti i fjol varit jourkoordinator för barn- och ungdomstelefonen.

Då Ida Sandholm har träffat en skolklass och berättat om barn- och ungdomstelefonen i Mannerheims barnskyddsförbunds regi, brukar antalet telefonsamtal öka.

I

da Sandholm har sedan augusti i fjol jobbat som jourkoordinator på Mannerheims barnskyddsförbunds barn- och ungdomstelefon. Hon blev alltså anställd mitt under pågående pandemi.

– Vi är ett stort team som jobbar med tjänsterna för barn och unga och de flesta har jag bara träffat på virtuella möten, säger Ida. Barn- och ungdomstelefonen har på svenska fungerat sedan maj 2020 och nu vill Ida och hennes kollega få i gång verksamheten och få den att växa. Den finskspråkiga stödtelefonen som funnits redan i fyrtio år, tog i fjol emot 12 000 samtal!

– Det visar ju tydligt att barn och unga behöver vuxna som de kan prata med, om stort och om smått, säger Ida Sandholm.

– Oavsett modersmål funderar barn och unga i vårt land på mycket som de har ett behov av att prata om anonymt med en trygg vuxen.

Elevvården i många kommuner

är överbelastad och de unga själva larmar om ohälsa och ensamhet. Ida Sandholm ser skolan som en bra kanal för spridning av information.

– Då lärare får kunskap om vad stödtjänsten innebär, kan de berätta om den för sina elever som sedan kan ta kontakt om de så vill.

Den svenskspråkiga telefontjänsten uppstod då andra finlandssvenska organisationer uttryckte ett behov av en anonym samtalstjänst som enbart riktar sig till barn och unga.

För att nå ut till de unga besöker Ida och hennes kollega Sofie Railila skolor och klasser, för tillfället förstås virtuellt.

– Vi märker att då vi besökt en skola får vi samtal eller brev via vår nätbrevtjänst.

Det går alltså bra att ta kontakt med Ida Sandholm för att planera ett besök i någon klass. Hennes e-postadress är ida.sandholm@ mll.fi.

Vilka ämnen har då barnen och ungdomarna på hjärtat då de tar

kontakt?

– Vi har samma stora teman på den finskspråkiga och den svenskspråkiga telefontjänsten. Först och främst handlar samtalen om ensamhet som barnen inte mår bra av. Barnen är antingen ensamma just då de ringer eller har känt sig ensamma en längre tid av olika orsaker.

– Det är också vanligt att barn och unga har frågor gällande sex och kroppen. De kan ha lärt sig nya ord och begrepp i skolan, kanske sett på porr eller på något annat sätt blivit intresserade av eller fundersamma över något de stött på. Då gör en anonym samtalstjänst att tröskeln är ganska låg för att ta kontakt.

Det är skäl att notera att samtalen är helt anonyma och mottagaren ser inte heller det telefonnummer som uppringaren använder vid samtalet och har dessutom tystnadsplikt.

Psykisk hälsa och ork Ett annat förekommande ämne handlar om den psykiska hälsan, antingen den egna orken eller det psykiska välbefinnandet hos någon närstående, både i kompiskretsen och i familjen. Det kan vara lättare att prata anonymt än med någon närstående.

– En oro av det här slaget kan lättare uppstå nu under coronakrisen då man inte träffas lika ofta som vanligt.

Samtalstjänsterna har låg tröskel och det går bra att ta kontakt också om man inte har något direkt ärende, berättar Ida. – Man kan berätta om sin skoldag eller berätta om sina djur, inget ärende är för stort eller för litet.

Lyssnar och stöder Då förtroendet för jourhavaren som svarar i telefonen under samtalets gång ökar, kan mera djupa tankar och funderingar komma fram under samtalets gång.

Den som svarar i barn- och ungdomstelefonen har som huvudsaklig uppgift att lyssna och fungera som ett stöd för den som ringer.

– Den som ringer kan få prova på att uttrycka sina tankar eller någon händelse i ord och också prova på hur en vuxen reagerar på det personen som ringer har att berätta.

– De som svarar i telefonen tar barnet på allvar och ser till att hon eller han är i fokus. Detta kan sänka tröskeln för barnet att våga berätta om sin situation också för någon annan vuxen. tom ahlfors

Det är så konstigt, först är jag ledsen men sen när jag talar med dig känner jag mej mycket bättre.

Kändes jättebra att tala fast jag inte vet vem du är.

CITATEN HÄMTADE UR SAMTAL TILL MANNERHEIMS BARNSKYDDSFÖRBUNDS BARN- OCH UNGDOMSTELEFON

9

25.3.2021 • Nr 6

Nytt lärarförbund under uppsegling i Sverige En färsk utredning föreslår att de två existerande lärarförbunden i Sverige läggs ner och en ny facklig organsation skapas. Både ordförande Åsa Fahlén vid Lärarnas riksförbund, som beställt utredningen och Johanna Jaara Åstrand vid Sveriges lärarförbund förhåller sig försiktigt positiva till tanken, men hänvisar till sina respektive styrande organ.

Samtidigt som den nya lärarorganisationen, som i utredning bär namnet Sveriges lärare, i och med utredningen fått luft under vingarna, pågår en intensiv medlemsrekryteringskampanj i Sveriges lärarförbund, som bland annat riktas till LR-medlemmar, vilket har retat LR. I höstas drog sig LR ur de två lärarförbundens gemensamma utredning om framtiden för de svenska lärarnas fackliga organisering då LR:s kongress gav den nyvalda förbundsstyrelsen i uppdrag att utreda hur en eventuellt ny framtida organisering av Sveriges lärare skulle kunna se ut.

Efter det fick utredaren Anders

Mörck i uppdrag att genomföra själva utredningen, som alltså nu är färdig. Mörck jobbar som Lärarnas Riksförbunds kanslichef. ”Det är enligt min uppfattning dags att frågan om lärarnas organisering avgörs och att fokus flyttas från organisation till att åstadkomma förbättringar för lärarkåren”, kommenterar Mörck i LR:s tidning Skolvärlden. ”Vi behöver hitta en form där vi kan teckna slagkraftigare kollektivavtal än dagens. Det saknas idag en fungerande lönestruktur för lärarna. Vi har en betydligt högre arbetsbelastning än vad man har i jämförbara yrken. Jag tycker att det är uppenbart att vi inte tecknar tillräckligt kraftfulla avtal som verkligen löser medlemmarnas problem.”

Favoriserar inte grupper Beträffande sin egen roll som LR:s kanslichef och objektiv utredare säger han i en intervju för Lärarförbundets tidning Läraren: ”Det är viktigt att kunna ha två hattar på sig och inte favorisera grupper. Jag föreslår saker som jag

Medlemmarna i LR och Lärarförbundet tycker likadant om skolpolitik... Åsiktsskillnaderna finns mellan förbunden.

ANDERS MÖRCK Utredningsman och kanslichef vid Lärarnas riksförbund

vet inte är första prioritet i mitt eget förbund. Nu är det upp till varje förbund att avgöra om det är för stora eftergifter. Men man behöver göra eftergifter för att etablera Sveriges lärare.”

Fem förbund ingår i Sveriges Lärare Sveriges Lärare skulle vara en federation som indelas i fem förbund: Sveriges förskollärare, Sveriges lärare i grundskolan, Sveriges lärare i gymnasieskolan och vuxenutbildningen, Sveriges lärare inom staten och Sveriges lärarstudenter.

I Mörcks tankar ingår att vid

sidan om Sveriges Lärare också grunda Sveriges skolledare. Bägge förbunden skulle ingå i Saco (Sveriges akademikers centralorganisation, alltså en motsvarighet till Akava) och enkannerligen Saco utbildning, som de facto grundades av Lärarnas riksförbund och Sveriges skolledarförbund så sent som vid årsskiftet.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand har tidigare sagt att det nuvarande sättet att organisera den svenska lärarkåren inte är ändamålsenligt och levererar varken maximal medlemsnytta eller maximalt genomslag för kårens politiska krav.

Utredaren Mörck identifierar både motsättningar och likriktningar. ”Medlemmarna i LR och Lärarförbundet tycker likadant om skolpolitik. När betyg ska sättas, hur man ser på statlig finansiering, hur man ser på huvudmannaskapet, hur man ser på nationella prov, professionsprogram, inställningen till bestämd undervisningstid, att man underkänner dagens lönesystem. Åsiktsskillnaderna finns mellan förbunden”, säger Mörck, som upplever att det kan vara frostigt mellan LR och Lärarförbundet. Men med til�lit finns det goda förutsättningar, säger han.

En viktig motsättning är skolledarnas roll. I nuläget hör rektorer till Lärarförbundet men inte till Lärarnas riksförbund.

Nu kommer de bägge existerande förbundens styrande organ att ta ställning till utredningen och säga sitt.

Det nya förbundet skall enligt planerna lanseras år 2023. tom ahlfors

Finländarnas vitsord till lärarna: 9 Finländarna anser att lärarna är en av de viktigaste yrkesgrupperna med tanke på landets framtid. Det framgår i en underökning som Taloustutkimus har gjort på uppdrag av Undervisningssektorns fackorganisation OAJ. Endast läkarna upplevs som en viktigare yrkesgrupp.

För att varje barn och ungdom ska få det stöd de behöver, måste läraren kunna fokusera på det viktigaste, det vill säga att främja lärandet. Läraren måste ha tid att möta eleverna som individer, säger Olli Luukkainen, ordförande för OAJ.

Läkare, lärare och sjukskötare. Där är toptre listan när finländarna listar de viktigaste yrkena med tanke på Finlands framtid.

Det enligt Taloustutkimus kartläggning. Och de facto konkurrerar undervisningssektorns personal med läkarna om första platsen, om man inkluderar forskarna i lärarskrået.

På skalan 4–10 får lärarna vitsordet 9,03 på frågan hur mycket man uppskattar lärarnas arbete. Finländarna skriver under att läraryrket är viktigt för hela samhället, att jobbet är ansvarsfullt och krävande.

I synnerhet kvinnor, åldersgruppen 25– 34 åringar, studerande och barnfamiljer uppger att de uppskattar läraryrket. Geografiskt sett uppskattas lärarna mest i västra Finland och i huvudstadsregionen.

Nästan hälften av finländarna anser att lärarnas lön är för låg. I synnerhet studerande och i huvudstadsregionen uppger man att lärarlönen är för låg. Så gott som alla respondenter sköt ner påståendet att lärarnas lön skulle vara för hög.

– För att bevara läraryrket lockande, måste mera uppskattning visas. Lärarna borde få bättre respons och uppskattningen genomsyra politikernas beslut som påverkar anställningsförhållandena och indirekt även lönepotten. Här är förstås arbetsgivarnas löneuppgörelser i nyckelställning, säger Luukkainen.

Lärarna känner inte av uppskattningen Också om finländarna uppskattar lärarkåren är det inte alltid något som lärarna själva känner av. I OAJ:s så kallade Feelingmätare uppgav endast 44 procent av respondenterna att deras arbete uppskattas. Lärarna får utstå kritik och arbetet påverkas av bristande resurser. 2125 OAJ-medlemmar svarade på frågan i januari–februari.

– Kärnan i lärararbetet är att kunna ge förutsättningar för en bra framtid för elever i alla åldrar. Idag måste ändå lärarna sätta för mycket tid på annat än undervisning.

Uppskattat, men lågavlönat

Finländarna vill se utbildningssatsningar Taloustutkimus undersökning visar också att finländarna önskar konkreta åtgärder av beslutfattarna. 85 procent anser att finansieringen för utbildning, fostran och forskning borde vara på minst samma nivå i Finland som i de övriga nordiska länderna.

– Riksdagsledamöterna borde absolut göra en tydlig linjedragning om saken i den utbildningspolitiska redogörelsen som nu bereds, säger Luukkainen.

Två av tre respondenter uppger att det är viktigt att kommunalvalskandidaterna vill förbättra utbildningen i kommunen. mattias fagerholm

 För att varje barn och ungdom ska få det stöd de behöver, måste läraren kunna fokusera på det viktigaste, det vill säga att främja lärandet. Läraren måste ha tid att möta eleverna som individer, säger Olli Luukkainen, ordförande för OAJ. arkivfoto: jakke nikkarinen

Undersökningen i korthet ○ ○ ○ ○

Genomförd av Taloustutkimus i januari 2021.

1005 deltog i undersökningen.

Resultatet representerar åsikter hos finländare i åldern 15–79 år. Åland medverkar inte.

10

25.3.2021 • Nr 6

kolumnen anders adlercreutz Riksdagsledamot, ordförande för Hem och skola

En jämlik skola förbereder för ett föränderligt arbetsliv Under min högstadie- och gymnasietid var min biologi- och geografilärare Heikkinen någon som man med fog kunde kalla ett original. Och det här i positiv bemärkelse, jag minns honom med värme.

Han var dock ingen vän av grundskolan. Det mesta var bättre förr. Han tyckte att grundskolan var för lika för alla, vi var ”grundskolemaskiner” som han kallade oss.

Men det här har också varit det bästa med vår skola. Jämlikheten, en jämngod likadan skola för alla. En skola som ger jämna färdigheter åt de flesta och på basis av vilka man sedan kan, om inte välja och vraka, så åtminstone på rätt lika grunder söka in till en utbildning efter andra stadiet.

Men bit för bit naggas jämlikheten i kanterna. Man specialiserar sig lite tidigare. Man väljer linjer, funderar på vad man vill skriva i studentexamen och framför allt vad man kanske vill studera i ett senare skede.

Om det är någonting vi lärt oss av det föränderliga arbetslivet de senaste åren, är det att ingen av oss kan förlita oss på att den bana vi väljer som ung bär livet ut.

Plötsligt är vi i en situation där alla inte har samma förutsättningar att söka in till en högskola efter student- eller yrkesexamen utan kanske hämmas av ett beslut de i tiderna fattade som 15-åring.

När vi dessutom kombinerar ett tidigt val av inriktning med de så kallade förstagångskvoterna som infördes för ett halvt decennium sedan har vi plötsligt smugit in en mekanism i vår grundskola som är främmande för hela skolans grundprincip.

Man tvingas fatta avgörande val i ett tidigt skede eftersom speciellt studentskrivningarnas betydelse har ökat märkbart.

Inträde till högskolan hänger på de val man gjort i slutet av åk 9 och det gäller dessutom att välja rätt, eftersom förstagångskvoten dessutom gör att byte av bana i ett senare skede är svårt.

Om det är någonting vi lärt oss av det föränderliga arbetslivet de senaste åren, är det att ingen av oss kan förlita oss på att den bana vi väljer som ung bär livet ut. Världen förändras i en snabb takt och många arbetsuppgifter som finns idag är med säkerhet försvunna imorgon.

Då ska skolan bygga på att lära ut en bred kompetens och en förmåga till flexibilitet, självkännedom och förmåga att lära sig.

Den nya läroplanen betonar just dessa saker.

Men om vi samtidigt glömmer att barn är barn och att det tar tid att hitta sig själv, och om vi samtidigt tvingar ungdomar att forcera fram beslut i ett alltför tidigt skede både syr och sprättar vi samtidigt.

Om olika studieinriktningar kräver speciella kompetenser – vilket de säkert gör – är det bättre att testa dem med inträdesprov. Tvinga inte barn att välja för tidigt. Överbetona inte studentexamen och de val man gör där och slopa för allt i världen det misslyckade försöket med förstagångskvoterna. För oss lite närmare den jämlika skola som min lärare Heikkinen fasade för, men som trots allt fungerat rätt bra.

Anslag för hobbyverksamhet kan bli permanent Undervisnings- och kulturministeriet har öppnat ansökan om understöd för kommunerna för genomförandet av Finlandsmodellen för hobbyverksamhet under läsåret 2021–2022.

I år har 14,5 miljoner euro reserverats för understöden. Ansökningstiden slutar den 15 april. Besluten fattas före utgången av maj månad. Med understödet stöds intressanta och avgiftsfria fritidsaktiviteter för barn och unga i samband med skoldagen.

Över 200 000 barn har deltagit Pilotförsöket med Finlandsmodellen för hobbyverksamhet har inletts i 117 kommuner och 1 100 skolor i år. 232 000 skolelever har redan fått delta i olika aktiviteter.

Den ansökningsomgång som nu inletts gäller verksamheten under nästa läsår (2021–2022).

Målgruppen för Finlandsmodellens första skede är årskurserna 1–9 samt elever inom tilläggsutbildning. Målet är att etablera Finlandsmodellen som en permanent verksamhetsform i kommunerna.

På längre sikt kommer man att överväga att skapa en lagstiftningsgrund samt att utreda statsandelssystemet. Man kör dock igång genom en årlig stats-

 Hobbyklubben vid Kyrkfjärdsskolan i Ingå är samlad för att lyssna på ledaren Simon Sid när han berättar mer om eftermiddagens aktiviteter. foto: niclas erlin

understödsanökan.

I hobbyerna ska barns och ungas önskemål beaktas och verksamheten ska inledas senast i september. Kommunerna kan vid hörandet av barn utnyttja bl.a. resultaten av Elevenkäten i fjol samt barnens och de ungas öppna svar.

Hobbyverksamheten ska i regel ordnas veckovis och kontinuerligt.

Några nya villkor På basis av erfarenheterna från pilotförsöket har ansökningsvillko-

ren justerats och understöd kan sökas också för skäliga transportkostnader, när den hobby som barnen och de unga önskar inte kan ordnas i skolans lokaler. Ansökan görs i regionalförvaltningsverkets e-tjänst.

Läs reportaget om hur Finlandsmodellen kan se ut i praktiken på mittuppslaget i denna tidning. Niclas Erlin har besökt Ingå och rapporterar också om verksamheten i Sursik. tom ahlfors

11

25.3.2021 • Nr 6

möten och kurser ○ Pedersöre lärarförening r.f. kallar sina medlemmar till vårmöte måndag 29.3 kl 18. Stadgeenliga ärenden. En skild länk via Google Meet sänds till de som anmält sig. Anmälan görs till peter.kotkamaa@pedersore.fi senast fredag 26.3. En överraskningsgåva delas ut till alla som deltar! ○ Kustvägens lärarförening.r.f. kallar till vårmöte tisdagen 6.4.2021 kl.

18.00. Mötet hålls i första hand på distans. Vid anmälan skickas en länk till mötet. Möjlighet att delta fysiskt finns också i Källhagens skola, Klockargränden 2, Lojo. Välkomna! Anmälan senast 30.3 till anna.idman@edu.lohja.fi. ○ Medlemmar i Väståbolands lärarförening inbjuds till föreningens vårmöte torsdagen den 8 april 2021 kl 17.30. Mötet sker på distans och anmälda medlemmar meddelas möteslänken via e-post. Anmälning via skolombuden. FSL:s ordförande Inger Damlin presenterar sig och berättar om vad som är aktuellt utöver sedvanligt vårmötesinnehåll. Välkomna! ○ Jakobstad-Larsmo lärare rf kallar sina medlemmar till vårmöte. Mötet hålls via Google Meet tisdagen den 13 april klockan 16.00. På mötet behandlas stadgeenliga ärenden samt föreningens nya stadgar. Anmäl ert deltagande till ordförande Malin Höglund-Snellman (malin.hoglund-snellman@jeppis.fi) senast tisdagen den 6 april. Ärenden som medlemmarna önskar ta upp till behandling bör vara sekreterare Joakim Granqvist (joakim.granqvist@edu.larsmo.fi) tillhanda senast tisdag 6 april. ○ Åbo Lärarförening rf kallar sina medlemmar till vårmöte onsdagen den 21 april kl. 17.00. Mötet hålls på distans (Google Meet). Länken till mötet skickas per e-post i samband med kallelsen. Förutom stadgeenliga ärenden ger förtroendemannen Inka Halkivaha kort information om aktuella ärenden och svarar på frågor. Välkomna!

Femte obligatoriska studentprovet bör vara ett främmande språk Språklärarna vill införa ett främmande språk som nytt, femte obligatoriskt prov i studentexamen.

De som skriver studentprovet i matematiska ämnen har ökat märkbart, liksom de som försöker höja sitt vitsord. Även antalet studerande som skriver realämnen i studentexamen har ökat eftersom man kan få poäng av fem eller till och med sex vitsord. Däremot har antalet studerande som skriver ett främmande språk minskat. Framtiden ser verkligen mörk ut eftersom frivilliga språkstudier i grundskolan klart har minskat, noterar Språklärarförbundet SUKOL.

Språk som nytt obligatoriskt prov SUKOL anser att en av de mest betydelsefulla åtgärderna för att bredda den finländska språkreserven skulle vara att det femte obligatoriska provet i studentexamen var ett främmande språk.

Det språkutbildningspolitiska nätverket publicerade i februari 2021 utredningen Kielivaranto. Nyt!, där man behandlar språk-

utbildning och den språkutbildningspolitiska utvecklingen de senaste åren. Man undersöker särskilt om de åtgärder som professor Riitta Pyykkö föreslog i sin utredning Flerspråkighet som resurs (2017), har verkställts eller inte.

Det språkutbildningspolitiska nätverket är ett öppet forum för alla som är intresserade av språk och språkutbildning. Nätverket sammanför aktörer inom språkutbildningspolitik, arrangerar evenemang, främjar forskning och utbildning inom fältet och påverkar beslutsfattandet som gäller språkutbildning i Finland. Nätverket finansieras av undervisnings- och kulturministeriet och koordineras av Centralen för tillämpad språkforskning vid Jyväskylä universitet.

Statliga krav möjliga I det språkutbildningspolitiska nätverkets utredning konstaterar man bland annat att man till och med från statligt håll kunde kräva att kommuner erbjuder flera valbara språk. I gymnasieutbildningen föreslår man att som minsta åtgärd ändra på högskolornas antagning för att göra språkstudier

mer eftertraktade.

I urvalsprocessen, som högskolorna förnyat under åren 2018– 2020, väljs majoriteten av de sökande på basis av betyg i stället för inträdesprov. Yrkeshögskolorna har tagit i bruk ett gemensamt urvalsprov och även universiteten har alltmer övergått till gemensamma inträdesprov.

Ett urval på basis av betyg betyder att gymnasiestuderande väljer gymnasiekurser, ämnen de skriver i studentexamen och lärokurser utgående från vilka ämnen som ger poäng i urvalsprocessen. tom ahlfors

Framtiden ser verkligen mörk ut eftersom frivilliga språkstudier i grundskolan klart har minskat.

SPRÅKLÄRARFÖRBUNDET SUKOL

debatt

Småbarnspedagogik och utbildning på svenska en viktig fråga i kommunalvalet Vi går mot ett nytt kommunalval.

Kandidaterna och de som blir invalda i stads- och kommunfullmäktige har möjlighet att påverka det politiska innehåll som skapar en meningsfull och trygg vardag för våra barn och unga. Bland alla de frågor och ämnen som kommunerna behandlar är frågan om utbildning och småbarnspedagogik helt central för den svenskspråkiga befolkningen.

Småbarnspedagogik och utbildning har stor betydelse för svenskans framtid. Det här har poängterats i olika sammanhang och nu senast lyfter också det rikssvenska konsultbolaget Kairos Future fram det i sin rapport ”Svenskan i Finland – vadan och varthän?”. I daghem och skola skapas den svenskspråkiga identiteten som är vägen in i det svens-

ka språket. De barn som börjar i svensk småbarnspedagogik fortsätter oftast resten av sin skolgång på svenska.

Småbarnspedagogiken och utbildningen ska vara kvalitativ.

Våra skolor ska erbjuda högklassig utbildning och välfärd likvärdigt för alla barn och unga. Framgång i inlärningsresultat ska inte bero på kön, familje- eller kulturbakgrund eller hemkommun. Inte heller ska den bero på språk. I den här diskussionen är de anställdas yrkeskunskap en av de mest centrala faktorerna som påverkar både småbarnspedagogikens och utbildningens kvalitet. Vi behöver lärare, socionomer, barnskötare, speciallärare, studiehandledare och elevvårdspersonal som kan sitt jobb och som har den utbildning som krävs för uppdraget. Ord

om kvalitet och likvärdighet förverkligas inte utan tydliga åtgärder riktade mot att rätta till den personalbrist som nu råder på flera håll i Finland.

Det finns många aktörer som måste samarbeta för att utbildningen ska fungera. Det är viktigt att det finns utbildningsställen på flera orter, att utbildningsplatserna är tillräckligt många och att det finns ett tillräckligt antal sökande till de olika utbildningarna. Man bör därför också tänka på vad det är som gör småbarnspedagogik och utbildning till ett attraktivt studie- och yrkesval.

Hur kan vi säkerställa tillgången på yrkeskunniga lärare och annan personal? Finns det på riktigt en vilja att en gång för alla ta tag i detta? Det som vi idag ser, speciellt inom småbarnspedagogiken,

är att söktrycket till utbildningarna inte räcker till. Det räcker med andra ord inte enbart att justera antal studieplatser enligt behov. För småbarnspedagogikens del har flera rapporter kommit till slutsatsen att branschens attraktivitet bör höjas och att man behöver se över både lönenivå och arbetsförhållanden.

Lösningarna är inte alltid enkla eller snabba, men de finns. På fältet finns en hel del satsningar och projekt som syftar till att utveckla och förbättra situationen och tillgången till personal. Men det finns också många frågor som väntar på att lösas. Vi måste aktivare diskutera och ta fram åtgärder som direkt är inriktade på att höja attraktionen och meningsfullheten för att utbilda sig inom både småbarnspedagogik och utbildning.

Det behövs också åtgärder inriktade på personalens förutsättningar att framgångsrikt sköta sitt jobb, på arbetsförhållanden och motivation. I den här diskussionen är de politiska besluten i kommunerna centrala. De som arbetar inom utbildning och småbarnspedagogik utför ett viktigt arbete. Det är där som morgondagens kunskaper, färdigheter och värderingar formas och utvecklas.

SYDKUSTENS LANDSKAPSFÖRBUND R.F. SILJA BORGARSDÓTTIR SANDELIN Ordförande CHRISTEL BJÖRKSTRAND Direktör MATIAS ÖSTERBERG Utbildningsplanerare

12

25.3.2021 • Nr 6

Barnets bästa ska beaktas även under undantagsförhållanden Covid-19-pandemin har tvingat statsrådet, regionförvaltningen och kommunerna att fatta beslut i rask takt. När det är ont om tid händer det lätt att konsekvenserna av besluten inte bedöms. Barnombudsmannen Elina Pekkarinen påminner om att Finland ska följa FN:s konvention för barnens rättigheter.

Undantagssituationen minskar inte betydelsen av bedömningen av barnets bästa, utan gör den tvärtom ännu viktigare.

Barnens rättigheter ska inte inskränkas mer än vad som är absolut nödvändigt. Viruset utgör en mindre allvarlig risk för barn än för andra befolkningsgrupper, och väldigt få smittkedjor har spårats till skolor och barn och ungas fritidsintressen. Ändå har barn och ungas rätt till närundervisning kraftigt begränsats.

– Till exempel övergången till distansundervisning har i vissa kommuner motiverats med anhopningen av spårningsåtgärderna för viruset. Barnens kulturella rättigheter begränsas för att man inte har avsatt tillräckligt med resurser för denna förebyggande verksamhet. Begränsningen av barnets rättigheter bör vara den sista utvägen att rätta till situationen”, konstaterar barnombudsmannen Elina Pekkarinen.

Många barn och unga befinner sig i en kris FN:s kommitté för barnets rättigheter varnade redan för ett år sedan att de begränsande åtgärder som vidtagits på grund av pandemin utgör en risk för barnens fysiska, emotionella och psykiska välbefinnande. Av de otaliga utredningar som publicerats under året framgår att det exceptionella året har fördjupat ojämlikheten bland barn och haft särskilt skadliga konsekvenser för barn och unga som sedan tidigare har befunnit sig i en sårbar situation, till exempel barn med funktionsnedsättningar och barn som inte får tillräckligt med stöd hemma.

I många familjer har föräldrarna svårt att orka, man bor trångt och ekonomin är ansträngd. Rusmedelsbruk, psykiska problem och våld är tyvärr vanliga problem som kan ytterligare förvärras av undantagsförhållandena. Situationen belastar även de barn och unga vars uppväxtförhållande är bra. Många barn och unga har känslor av frustration, trötthet och utsiktslöshet. Redan före pandemin har barn och ungas psykiska ohälsa väckt oro som den exceptionella perioden nu fördjupar.

– Att vara med sina kompisar, fritidsintressen och fri rörlighet är ytterst viktiga för barn och ungas utveckling. För barn motsvarar perioden på ett år erfaren-

hetsmässigt flera år av de vuxnas liv, påminner Pekkarinen.

Stöd till barn, unga och familjer ska tryggas Experterna har varnat för överbelastning av den förebyggande hälsovården och särskilt av mentalhälsovårdstjänsterna. Dessutom behöver många finländska barn samhällets skydd mot våld och försumlig behandling. Behovet av barnskydd har ökat i flera kommuner.

– Den finländska familjen omges normalt av välfärdssamhällets starka skyddsnät. Nu har denna form av skyddsnät ändrats och en del av barnen blir utan stöd, säger Pekkarinen.

Pekkarinen påminner om betydelsen av samarbete mellan kommuner, organisationer, församlingar och privata aktörer. Det är viktigt att föräldrarna är medvetna om den hjälp som finns att tillgå, men det är lika viktigt att de till att barn och unga får information om tillgänglig hjälp. Information ska riktas till barn och unga också direkt från beslutsfattarna, inte enbart via skolan och föräldrarna.

Barnets rättigheter är bindande för staten, men vardagen skapas av oss alla.

– Vi har alla ett ansvar att ingripa om vi observerar att ett barn eller en ungdom behöver hjälp, säger Pekkarinen.

Barnets rättigheter är bindande för staten, men alla har ett ansvar att ingripa om vi observerar att ett barn eller en ungdom behöver hjälp, säger barnombudsmannen Elina Pekkarinen. foto: barnombudsmannens byrå/hanna-kaisa hämäläinen

bakbrädet Folkhälsan fyller 100 år. När Samfundet Folkhälsan nu i mars fyller 100 år firas detta genom att samfundet ger ut en historik. I Mitt i samhället, nära människan lyfter historikern Julia Dahlberg fram den viktiga roll Folkhälsans satsningar på utbildning, forskning och hälsa i vardagen haft för att bygga dagens välfärdsfinland. Boken fångar in Folkhälsans innehållsrika historia, men är samtidigt en berättelse om Finland.

– Hundra år med Folkhälsan har visat att våra främsta tillgångar är människors sakkunskap och frivilliga engagemang, sammanfattar Siv Sandberg, Samfundet Folkhälsans ordförande.

Folkhälsans historia inleds när den så kallade Florinska kommissionen vid SLS grundas 1911, för att

tio år senare ombildas till Samfundet Folkhälsan. För Julia Dahlberg, som under arbetet med boken gått igenom alla år av verksamhet, har det blivit uppenbart att Folkhälsan är en samlande mittpunkt i mångas vardag.

–Det är få andra organisationer som kommit i kontakt med så många människor på så många olika sätt som Folkhälsan g jort.

Mitt i samhället, nära människan är rikt illustrerad och bygger på tidigare oanvända källor ur Folkhälsans arkiv, som finns hos SLS. Boken, som är ett samarbete mellan SLS och Folkhälsan, utkommer både som tryckt bok och som gratis e-bok på sls.fi.

Västnyländsk årsbok om utbildning i trakten. För fyrtiofjärde gången utger Västnyländska kul-

tursamfundet Västnyländsk årsbok, som denna gång ägnas helt åt utbildning. Läsaren får en inblick i Ekenäs seminariums tillblivelse år 1871, glansdagar och nedläggningen från och med den 1 augusti år 1974, då Åbo Akademis pedagogiska fakultet tog över lärarutbildningen.

Västnylänningarna i allmänhet och Ekenäsborna i synnerhet slogs förgäves för att bevara lärarutbildningen i staden. ”Någon stark enad front till förmån för Ekenäs kunde inte mobiliseras. Södra Finland stod splittrat och slaget om placeringen var där-

med förlorat. Konsekvenserna av denna splittring har de svenskspråkiga i södra Finland fått dras med sedan dess”, skriver kapitlets författare Magnus Cederlöf.

Vidare behandlas också ett annat starkt utbildningsfäste i Ekenäs, nämligen sinnessjukvårdarutbildningen som hade sin början i att Distriktssinnessjukhuset, senare Centralsinnessjukhuset och från och med 1972 Ekåsens sjukhus (SLS:s arkivbild från 1931), av medicinalstyrelsen fick lov att arrangera sinnesjukvårdarkurser. 1971 grundades

Ekenäs sjukvårdsskola som tog över utbildningen. 1995 blev skolan yrkesinstitut både i kommunal och privat regi och 2008 inledde Axxell sin verksamhet. Sinnessjukvårdare blev mentalvårdare år 1987 och sedan 1990 blev titeln närvårdare i och med att alla utbildningar inom socialoch hälsovårdsbranschen på den nivån slogs ihop på 1990-talet.

För tillfället den byggnad som var Ekåsens sjukhus Raseborgs stadshus.

Musikinsitutet vid Raseborgs kulturinstitut, Västra nylands folkhögskola och Hangö sommaruniversitet tillägnas alla varsitt kapitel och årsboken avslutas med att rektor för Karis-Billnäs gymnasium Esbjörn Hägerstedt lämnar en exposé över året med distansundervising