LÄRA Stockholm nummer 4 2013 by Info Utbildningsförvaltningen

LÄRA

#4/2013 STOCKHOLM

Maria Jernberg:

Lek + lärande = sant Stor succé för Settmässan | Vi guidar bland alla pedagogiska appar Ny satsning lyfter matematiken | ”Den mörknande framtid är vår”

Stockholm i ny tappning Stockholm växer så det knakar, i snitt flyttar ett nytt Skellefteå in varje år. Och i takt med att stockholmarna kontinuerligt blir fler, ökar antalet verksamheter i staden. För att knyta ihop alla delar och bli ännu tydligare i vår kommunikation till invånarna uppdaterar vi nu vår grafiska profil. Den nya profilen sätter Stockholms stad på kartan och skapar en närmare relation till människorna som bor och arbetar här. Om du själv vill bekanta dig med den nya formen kan du gå in på:

www.varumarkesmanual.stockholm.se

Foto: robert blombäck

I N SP I RATION OCH I N FO RMAT I O N F RÅ N UT B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #4/2013 LÄRA Stockholm ges ut av utbildningsförvaltningen i Stock holms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbild ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@ stockholm.se. Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se.

Tryck: Östertälje Tryckeri AB, Stockholm, 2013. ISSN 1654-7330. Upplaga: 15 000 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

Årets Settmässa i Kista blev en succé med över 8 000 besökare. ”Vi har lyft fram goda idéer som b esökarna kan ta med sig tillbaka till sin verksamhet”, säger Charlotte Dingertz, en av utbildningsförvaltningens ansvariga.

Eleverna på Adolf Fredriks musik klasser arbetade intensivt inför skoluppsättningen av barnoperan ”Det gyllene skeppet”.

Hur drar man störst nytta av surfplattan i undervisningen? Vi berättar om några av de mest användbara skolapparna.

Foto: ulrica zwenger

Grafisk form: b-e-r-g.se

illustration: hans von corswant

Ansvarig utgivare: Thomas Persson.

Foto: robert blombäck

Medverkande skribenter: Anette Almlöf, Katarina Bjärvall, An nelie Drewsen, Agneta Berghamre Heins, Ulf Jämterud, Filippa Man nerheim, Monika Sidén, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård.

”Låt lärarproffsen drivas av hän givelse”, manar Maciej Zaremba två år efter den uppmärksam made artikelserien om skolan.

Dessutom ... Omslag: Fritidspedagog Maria Jernberg fotograferad vid Långbro dalsskolan i Älvsjö av Marc Femenia.

Musiklärare i fokus för bedömning

Hallå där, Anders Carstorp

”Den mörknande framtid är vår — eller?”

Globala gymnasiet klimatsmart exempel

Att undervisa om det ofattbara

Nytt IT-stöd för kompetensstyrning

Dags för Stockholmslyftet i matematik

Nämnd & Nytt

En dag på jobbet med Maria Jernberg

Serie: ”Livets hårda skola”

Ny grafisk profil i Stockholms stad

Sista ordet

LÄRA #4/2013

Sång med

LÄRA #4/2013 FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

TEXT: Filippa Mannerheim

EN SKOLA I VÄRLDSKLASS

magi

Vem får vara med? Vem bestämmer? Vem vågar säga ifrån? I samarbete med Unga på Operan fram för elever från Adolf Fredriks musikklasser och gosskör barnoperan ”Det gyllene skeppet” på temat utanförskap och mobbning. — Musiken är kittet som förenar oss, säger Pelle Olofson, dirigent och musiklärare på skolan.

LÄRA #4/2013

EN SKOLA I VÄRLDSKLASS

Nya lärare brukar säga att våra elever är ovanligt bra på att koncentrera sig på lektionerna.

irater och engelsmän – berätta er historia! Sjung med en enda röst, sjung som om du vore din kamrat! Klara, spröda barnröster växer sig unisont allt starkare och byggs undan för undan på med fler stämmor. Snart uppfylls den väldiga aulan vid Adolf Fredriks musikklasser av dånande och storslagen stämsång under ledning av Pelle Olofson. För Pelle Olofson har det varit en dröm att sätta upp en musikpjäs med bara barn på scenen. När Operans ungdomsavdelning Unga på Operan hörde av sig med en förfrågan om samarbete för två år sedan, gick drömmen i uppfyllelse. 82 av skolans elever, mellan elva och tretton år, ger nu 16 skolföreställningar av barnoperan ”Det gyllene skeppet” av tonsättaren Benjamin Britten efter en uppsättning på operahuset La Monnaie i Bryssel och i regi av den belgiske regissören Caroline Petrick. – Barn är ofta med i operaföreställningar som gulliga inslag, säger Pelle Olofson. Men i vår skoluppsättning är det eleverna som är huvudpersonerna och som har varit med och bidragit under repetitionerna tillsammans med Caroline Petrick. Det känns jättekul.

Operans ursprungshandling är både spän-

nande och sorglig: ett engelskt skepp blir attackerat av pirater och i desperation erbju6

LÄRA #4/2013

När eleverna från Adolf Fredrik sjöng med Loreen i ”Euphoria” bidrog Nathan Österlund med ett kort solo. Nu delar han rollen som skeppsgosse med David Kaarle. I bakgrunden Edvin Kollberg och Joel Henryson.

EN SKOLA I VÄRLDSKLASS

der kaptenen en ung skeppsgosse silver, guld och dotterns hand om han räddar besättningen. Men när pojken lyckas med hjältedådet, lämnas han att drunkna i havet. – Den grymma sagan är den ramberättelse som vi återkommer till under föreställningen, säger Pelle Olofson. Men huvudhandlingen är förlagd till nutid, vid en bakgård med två rivaliserande barn- och ungdomsgäng. I olika scener visar eleverna hur det kan se ut när man försöker överträffa varandra och tävla om herraväldet. Eleverna vid Adolf Fredriks musikklasser är knappast ovana vid att uppträda. Men den här gången handlar utförandet inte bara om scenvana och musikalitet utan lika mycket om att samarbeta i en konstnärlig berättarprocess om svåra ämnen som utanförskap, gruppdynamik och tillhörighet. Eleverna har utgått från sig själva och i gemensamma gruppdiskussioner fått en djupare förståelse för de scener de spelar upp i musikteatern. – Under repetitionerna på Operan har de jobbat med olika värderingsövningar. Vi har pratat om kroppsspråk, om varför det är viktigt att inte skratta åt varandra, hur det känns att vara utsatt, om att själv säga ifrån när något känns fel och hur man gör när man samarbetar och lyssnar på andra, berättar A ffie Andersson, biträdande regissör vid Unga på Operan. Både hon och Pelle Olofson har märkt att mycket har hänt med och mellan eleverna under arbetet. — När man jobbar så här tätt och intensivt är det lätt att det uppstår konflikter, säger A ffie Andersson. Det gjorde det den här gången också men musiken i sig är ett oerhört starkt redskap för samhörighet. Mycket av det vi lärt oss genom värderingsövningarna har vi kunnat jobba in i själva föreställningen. Pelle Olofson berättar om en av de gångerna. Efter fem timmars intensiva repetitioner var eleverna genomtrötta, retliga och slutkörda. Så vad göra – dagen var ännu inte slut? Pelle Olofson bad eleverna att lägga sig ned

Repetitionerna har varit många, ofta efter skoltid, på helger och lov. I dag ackompanjeras eleverna av pianisten Henrik Löwenmark.

på rygg bredvid varandra på golvet i den stora studion på Operan. Utan att titta på varandra började eleverna stilla sjunga på ett stycke ur operan – var och en, rakt ut i luften, som separata individer, men med sången som förenande kraft. – Det uppstod en fullkomligt magisk känsla där och då, som om vi hade en enda gemensam andning, berättar Pelle Olofson. Anna Karinsdotter, som leder det pedagogiska arbetet vid Unga på Operan, kom in i studion när vi låg där och sjöng. Hon sa att det var en av de starkaste upplevelser hon varit med om. Det var inte alls tänkt som en scen men nu är det en del av föreställningen. Det var en förenande upplevelse för oss alla. Den sena eftermiddagsrepetitionen börjar lida mot sitt slut. Några av eleverna gäspar, några småpratar med varandra och två flickor pekar fnissande på något i mobilen. Men så klinkar pianisten uppfordrande på tangenterna och eleverna tystnar – åter är allas fokus på det gemensamma sånguppdraget. — Fast innan vi jobbar vidare med sången måste nog det engelska uttalet slipas en aning, förklarar Pelle Olofson skrattande och ber eleverna stanna upp ett slag. >> LÄRA #4/2013

EN SKOLA I VÄRLDSKLASS

Körsång bygger på samspel. Julia Ahndoril lyssnar till Pelle Olofsons instruktioner.

– ”Never more” med engelsk betoning, inte amerikansk som ju har hörbara r i slutet. Så få höra nu, engelsmän: Never ever more! Med plutande munnar övar de unga körmedlemmarna på den engelska sångtexten. Texterna de framför i föreställningen är däremot på svenska. – Benjamin Britten är fantastisk på att skriva musik för barn, säger Pelle Olofson. Det är melodier som är härliga att sjunga och med pianostämmor som gör att det blir litet knaprigt, modernt sådär. Jag tycker att det är extra roligt att vi i den här operan har lika många pojkar som flickor. Pojkar gillar ju också att sjunga och alla elever får sin stund i centrum. Själv är han övertygad om att en konstnärlig

verksamhet med teater och musik ger ytterligare en dimension till skolans arbete med värdegrundsfrågor, även om han tillägger att god kultur kanske inte automatiskt skapar goda människor. – Men det väcker våra tankar och bidrar till en större medvetenhet hos oss. Att arbeta med teater och körsång är ett gigantiskt samarbete, ett äkta teamwork. Nya lärare på skolan brukar säga att våra elever är ovanligt bra på att koncentrera sig på lektionerna. Jag är övertygad om att vår estetiska verksamhet påverkar eleverna positivt på många olika plan. n

På en ödetomt i staden hänger rivaliserande barn- och ungdomsgäng. Här Edvin Kollberg tillsammans med sina skolkamrater från Adolf Fredriks musikklasser i ”Det gyllene skeppet”.

vi var där

Musiklärare i fokus för bedömning — Om en lärare blir bedömd av en kollega ses det som kränkande behandling. Om däremot en forskarkollega bedömer en annan kollega kan det visserligen göra ont, men man anses bli en bättre forskare. Det sa Olle Zandén, som höll i trådarna under en studiedag för 90 musiklärare på Adolf Fredriks musikklasser i april. ”Professionalisering eller proletarisering – en bedömningsfråga” var rubriken, och genom ett sinnrikt presentationsprogram zoomade Olle Zandén, till vardags lektor i musikpedagogik vid Linnéuniversitetet, in i och ut ur tankebubblor 8

LÄRA #4/2013

om hur lärarna kan skapa gemensamma professionella bedömningskulturer för att höja kvaliteten i undervisningen och få en mer likvärdig betygssättning. – Makten över bedömningen handlar om huruvida lärare ska vara fabriksarbetare eller utöva sin profession, förklarade han dagens rubrik och menade att lärarna måste våga utsätta sig också för varandras bedömningar. För att kunna bedöma, både i relation till kolleger och till elever, krävs kommunikation, framhöll Olle Zandén. – Men kommunikativt arbete är riskabelt. Vi vill ju gärna ha en bra relation och då är det lättast att bara hålla

med, konstaterade han och uppmanade deltagarna att två och två i några minuter besvara varandras påståenden med frågor som: Hur menar du? Jag förstår inte? Hur kan du höra det? Hur vet du det? När sorlet lagt sig tipsade Olle Zandén

om att fråga eleverna ”Vad har ni förstått?” i stället för ”Har ni förstått?”. – Sedan brukade jag uppmana dem att sinsemellan prata om vad de förstått och sa slutligen: ”Om ni inte är överens så kontakta mig!”. Den nya läroplanens krav på tydligare mål och kunskapskrav ser Olle Zandén

Foto: Markus Gårder

som ännu en fiende till läraryrkets professionalisering. – I propositionen till den nuvarande läroplanen nämns ordet ”tydligt” 96 gånger och ordet ”entydigt” 36 gånger. Men om det inte finns något tolkningsutrymme behövs ingen professionell bedömning, konstaterade han och drog paralleller till juridiken: om lagtexterna vore tillräckligt tydliga skulle det varken krävas jurister eller domstolar. Tydlighet i bedömningen ska lärarna i stället skapa bland annat genom mer kollegiala dialoger om konkreta elevprestationer i relation till kursplanetexter och egna uppfattningar om kvalitet, menade han. Deltagarna delades också in i smågrupper som fick i uppgift att titta på en video med en elevorkester och därefter tillsammans välja ut en av eleverna att bedöma vad gäller musicerandet.

– Beskriv först hur eleven gör och bedöm sedan; då blir det så mycket lättare, uppmanade Olle Zandén. – ”Vad talar vi om? Kan vi bli mer precisa? Hur värderar vi det?” Genom kollegiala bedömningsdialoger kan vi förstå vilka omdömen som är gemensamt subjektiva och vilka som är unikt subjektiva. Också musiklärare behöver orden, un-

derströk Olle Zandén. – Förmågan att peka på, beskriva, bedöma och diskutera relevanta kvalitetsaspekter är en musikdidaktisk kärnkompetens. Det kan vara svårt med kvaliteter som inte går att sätta fingret på. Men här gäller det att skapa begrepp och det sker effektivast genom ett bedömningsarbete där konkreta prestationer blir beskrivna och värderade ”i realtid”.

Slutligen zoomade doktor Zandén in på sin ordination: • Skapa ämnesnätverk. • Minst tre ämnesutvecklingskonferenser per termin med bedömningar som utgår från konkreta elevarbeten. • Minst en studiedag per år för kvalitetsinriktat skolövergripande arbete med syfte att bygga ämneskultur. Robin Brokvist och Annika Gamfeldt, musiklärare från Björkhagens skola, var nöjda med dagen. – Att möta andra musiklärare och skapa ett gemensamt språk känns roligt. Dessutom är det väldigt sällan vi träffas så många musiklärare samtidigt, sa Robin Brokvist. – Det känns redan som att det går att tillämpa mycket av det jag lärt mig i dag när jag skriver omdömen, tyckte Annika Gamfeldt. n Ingela Ösgård

LÄRA #4/2013

DIGITALT LÄRANDE

Ordning bland apparna Med surfplattornas intåg i skolan har appar blivit ett självklart inslag i under visningen. Men vilka appar är mest användbara? Hur drar man störst nytta av surfplattan i undervisningen? Vi har besökt Husbygårdsskolan, som är inne på sitt tredje år med surfplattor. Husbygårdsskolan ingick i Stockholms stads Ipadsatsning och har i dag surfplattor från förskoleklassen till årskurs 9. Rektor Anna Söderberg beskriver hur de i början inte riktigt visste vad de skulle ha dem till och att surfplattorna snabbt fylldes av mängder med appar. – Vi hamnade snabbt i ”appträsket” med sida upp och sida ner med appar. Vi insåg att vi inte kunde ha det så. Lösningen blev att skolans IT-grupp sorterade apparna i en bank. – Man kan säga att appar används inom tre områden: dokumentation, kommunikation och presentation, förklarar IT-pedagog Hadi Fahimifar.

Numera är Husbygårdsskolans appar kategoriserade stadievis. För elever i de lägre årskurserna finns olika appar som används för att på ett roligt sätt öva bland annat skrivande och matematik. – Pages är en app för ordbehandling som används i hela skolan. De yngre eleverna kan skriva enkla meningar. De gör också egna böcker i Book Creator. I de högre årskurserna används många av de möjligheter som finns inbyggda i surfplattan, som kamera för att dokumentera, kalender för att hålla reda på viktiga datum och anteckningar för att skriva upp saker. – Dessutom används Garage Band mycket. Det är som om varje elev har en egen studio för att göra musik, berättar Hadi Fahimifar. De som har lånekort på biblioteket kan

enkelt ladda ner e-böcker. – Vi kommer att ha ett samarbete med biblioteket nästa år. Det blir en workshop med föräldrar och elever. Det finns en stor efterfrågan bland våra elever på att använda digitala böcker. I de högre årskurserna använder eleverna surfplattorna mycket för att

dokumentera och presentera sitt arbete. Lärarna kan skicka ut dokument i texteller pdf-format som eleverna öppnar i surfplattorna. För kommunikation mellan lärare och elever används mejlfunktionen. I specifika ämnen finns möjligheter till färdighetsträning och kreativt arbete. King of Math är en app som låter eleverna öva matematik på olika nivåer på ett lekfullt sätt. Kalkylator för att göra beräkningar och kalkylappar där eleverna kan ta fram och presentera statistik används också. En grupp som har visat sig ha stor nytta av surfplattorna är de nyanlända eleverna. De använder både lexikon och möjligheter till översättning från och till elevernas egna språk, till exempel med Google Översätt. Husbygårdsskolan har också använt gratiskurser i svenska. – Det är fantastiskt för eleverna, ett interaktivt program där de själva kan gå in och lyssna och se bilder. De lär sig väldigt snabbt, säger Hadi Fahimifar. Lärarna använder i stor utsträckning samma appar som eleverna, men de har också börjat testa appar som går att koppla ihop med de interaktiva skrivtavlorna i skolan. Det är lärarna själva som bestämmer vilka appar som ska användas i undervisningen. Nyligen ville lärarna i engelska använda Skype för

Läsa Bluefire Reader — ladda ned e-böcker. Good Reader — hantera och kommentera pdf-filer.

Matematik King of Math — ö va atematik på olika nivåer. m Numbers — kalkylapp. My Script Calculator — skriv in matematiska formler och få dem tolkade. illustration: Hans von corswant efter tips från Hadi Fahimifar och Mats Öström

LÄRA #4/2013

Skriva Skolstil — skriv och få texten uppläst. Pages — ordbehandling. Book Creator — gör egna böcker. Bamboo Paper — rita och skriv på fri hand på olika slags papper.

DIGITALT LÄRANDE

att kommunicera på engelska med en annan skola. Då ordnades det. – Apparna installeras med hjälp av en speciell vagn där man kan koppla in upp till 30 surfplattor. Det går också att lägga in material som lärarna har gjort, förklarar Hadi Fahimifar. Många appar är gratis, men för dem som

kostar pengar är licenserna fortfarande ett problem. – Det finns lösningar för volymlicenser i USA, men inte i EU. Diskussionen pågår med Apple som är medvetna om problemet. Utvecklingen går snabbt framåt och jag hoppas att det ska gå att hitta en lösning snart, säger Hadi Fahimifar. Sedan satsningen på surfplattor inleddes har skolorna till stor del fått hitta lösningar själva. – Vi som är intresserade av teknik och pedagogik driver det här och hjälper varandra i olika Facebookgrupper. Att skolan fick trådlöst nätverk har varit till stor hjälp, men det finns fort farande en del svårigheter, som att det inte går att skriva ut från surfplattorna på nätverksskrivarna.

– Den pedagogiska miljön har förändrats. Jag hoppas att Stockholms stad kommer att följa med i utvecklingen på det sätt som krävs för att vara i världsklass, säger Hadi Fahimifar. För rektor Anna Söderberg ligger utmaningen i att göra surfplattan till en lärplatta. – Den största utmaningen är att få lärarna att använda verktygen i sin undervisning, så att eleverna förstår hur de kan användas. n

skolappar ■■Nya appar kommer ständigt och ett sätt att hålla sig uppdaterad är att besöka skolappar.nu. Där recenserar pedagoger appar bland annat utifrån hur de kan kopplas till läroplanen. ■■På Pedagog Stockholm tipsar Skol datateket om appar som lämpar sig sär skilt för elever i behov av särskilt stöd.

Annelie Drewsen

Musik App är en förkortning av applikation, som i det här fallet betyder ’datorprogram’. På senare tid har app främst kommit att stå för program och funktioner som hör till smarttelefoner och surfplattor.

Garage Band — gör egen musik.

Övrigt Paper Helper — surfa på ena sidan av skärmen, skriv på den andra. Socrative — gör frågesport, enkä ter och samla in svar från eleverna. Notability — dokumentera och anteckna med bild, ljud och text.

Språk

Teacher's Pick HD — slumpa fram ett namn från klasslistan.

SAOL — slå upp ord i Svenska Akademiens ordlista. Google Översätt — översätt text mellan olika språk.

Bildbehandling/ Animation/Film Animation Creator HD — gör animationer. Imovie — gör filmer.

Presentation Keynote — gör presentationer. Explain Everything — gör förklarande filmer och presen tationer.

Pic StiTch — gör collage.

LÄRA #4/2013

DIGITALT LÄRANDE

”Otroligt positiv stämning” Det blev stor succé när Settdagarna ordnades på Kistamässan den 17—18 april. Antalet besökare nästan fördubblades jämfört med förra året. Flera uppskattade föreläsare kom från Stockholms stad, som var medarr angör till mässan. Drygt 8 000 besökare kom till Kista för att besöka Skandinaviens största mässa inom området innovativt och modernt lärande. Sett står för Scandinavian Educational Technology Transformation och arrangerades för andra året i rad. Av besökarna kom 1 400 från Stockholms stad och många besökte stadens egen monter för att lyssna till miniföre läsningar och bekanta sig med olika digitala verktyg som används i skolor och förskolor. Karin Källander, som till vardags är specialpedagog på Skoldatateket, arbetade i montern. – Det har varit en otroligt positiv stämning och ett stort intresse för föreläsningarna. Många har varit nyfikna och vi har haft besökare som pratar både danska och engelska här, säger hon. Även de ansvariga från utbildningsförvaltningen, Charlotte Dingertz och Claes Johannesson, var mycket nöjda. – Vår monter är dubbelt så stor som förra året och i år har även förskolor varit med. Vi har lyft fram goda idéer som besökarna kan ta med tillbaka till sin verksamhet, säger Charlotte Dingertz. Utöver hundratalet utställare på golvet bjöd mässan på ett seminarieprogram med lika många föreläsningar, där lärare, skolledare och forskare delade med sig av idéer och erfarenheter av att arbeta med IT i undervisningen. Intresset var stort och några av de mest populära föreläsarna kom från Stockholms stad. Daniel Barker från Norra Real, som berättade om det flippade klassrummet och formativ bedömning, fick sätta in en extraföreläsning under torsdagen. – Jag blev både överväldigad av och enormt tacksam för att så många kom 12

LÄRA #4/2013

och ville lyssna på min föreläsning. Gensvaret var fantastiskt! Daniel Barker mötte många som ville diskutera didaktik både på mässgolvet och i sociala medier. Han tycker att mässan har blivit bättre sedan förra året. – I år var intresset större för tankarna bakom tekniken än tekniken i sig. Man var helt enkelt mer intresserad av pedagogik i år. Att möta pedagoger som delar med sig av sina erfarenheter är något som Daniel Barker värdesätter. – Det är mäktigt att se vilken utvecklingskraft lärarna besitter. Settmässans dragningskraft märktes långt utanför Kista, när hashtaggen #sett2013 blev den mest använda på svenska Twitter. Att Twitter har blivit ett viktigt forum för pedagogisk diskussion märktes även i Stockholms stads monter, där personalen var klädd i tröjor med #sthlmisit tryckt på ryggen. Taggen kan användas både på Twitter och på Instagram.

– Det var en kul grej, men samtidigt vill vi skapa en dialog där man ska kunna tycka till om IT i Stockholm. Syftet är att lyfta fram det positiva, men förvaltningen kommer att fånga upp även andra synpunkter, säger Claes Johannesson, som själv twittrar. En av de lärare från Stockholm som twittrade under mässan var Lotta Bohlin från Årstaskolan. Tillsammans med sina elever deltog hon i tävlingen Scandinavian Learning Award, där de vann första pris för sitt arbete med att förändra lärandet med IT som ett viktigt verktyg. Även Lotta Bohlin tycker att mässan har blivit bättre sedan förra året. – Det är mer folk och man har vässat programmet. Men fortfarande är mässan i total avsaknad av elever. Nästa år borde grupper med elever komma hit och dela med sig av sitt skolarbete, säger Lotta Bohlin som själv höll lektioner för sina fjärdeklassare i en monter under onsdagen. Nästa år arrangeras Sett den 7–8 maj på Kistamässan. n Annelie Drewsen

Inger Westin, Skol datateket, berättar om utbildningsförvaltningens insatser för elever som behöver särskilt stöd.

Ur twitterflödet: Helt färdig i dag efter 2,5 dagar #sett2013, men det har varit grymt! Fort farande djupt impad av våra underbara elever. Stor tumme upp! Foto: robert blombäck

Micke Kring, Årstaskolan

Veckobreven ett minne blott Hur är det att vara förälder i skolans informationsflöde? Det frågade sig Martin Ross-Langley, IT-samordnare och vårdnadshavare på Sjöstadsskolan, för en tid sedan. Men barn i olika årskurser kunde det vara svårt att hålla koll på alla lappar, veckobrev och e-postmeddelanden som kom. Hösten 2012 bestämdes därför att alla på Sjöstadsskolan skulle göra på samma sätt. Målet var att förenkla kommunikationen för skolans personal och vårdnadshavare. Tidigare publicerades veckobrev i pdf-format på hemsidan. Det var väl inarbetat men medförde samtidigt en rad nackdelar. För lärarna blev det stressigt att få iväg breven på fredagseftermiddagarna, och för föräldrarna var det svårt att få en överblick över all information. Viss information blev inaktuell innan brevet publicerades. Det var också omständligt för lärarna att logga in på flera ställen, sammanställa information från olika håll och spara och publicera den i olika kanaler. Lösningen blev att övergå till bloggar och en gemensam kalender för hela skolan, från förskola till årskurs 9. Bloggarna används för att berätta om det dagliga arbetet i skolan. Det finns bloggar för olika grupper och ämnen och alla lärare kan skriva i alla bloggar. Det blir mellan ett och fem inlägg i veckan per blogg, men föräldrar kan välja hur ofta de vill gå in och läsa. Lärarna kan lägga upp material när de har tid – med telefonen, surfplattan eller datorn. Skolan har också en gemensam kalender där matsedel, läxor, lovdagar och andra tidsbundna händelser kan läggas in. Föräldrarna kan välja att se vissa årskurser. Det är också enkelt att synka med en egen digital kalender. Som ett ytterligare steg mot ökad tillgänglighet har skolan gjort en egen app utifrån webbplatsen. I appen finns bloggarna, kalendern, nyheter från skolan och en filmkanal. Appen har laddats

ner 1 100 gånger och används av både elever och föräldrar. Appen gör också att eleverna själva kommer åt information lättare än tidigare. Charlotte Wilson är lärare och informatör på Sjöstadsskolan och framhåller att det är viktigt att hantera information med eftertanke. Personlig information finns på Skolwebben och skolan lägger aldrig ut känslig information på bloggarna. Satsningen har lett till minskad stress bland lärarna, som inte längre sitter fem i fyra på fredagarna och skriver veckobrev. Hos föräldrarna har reaktionerna varit blandade. Somliga saknar veckobreven. Nu fortsätter Sjöstadsskolan att utveckla i nformationshanteringen, bland annat med fokus på skolans interna kommunikation. n Annelie Drewsen

Foto: robert blombäck

DIGITALT LÄRANDE

IT-samordnaren Martin Ross-Langley och läraren Charlotte Wilson har arbetat med att förenkla kommunikationen på Sjöstadsskolan.

LÄRA #4/2013

Foto: robert blombäck

DIGITALT LÄRANDE

Ur twitterflödet: Känslan av att befinna sig på en fritids gård med kompisar var påtaglig under #sett2013. Det är tack vare vårt utvid gade kollegium! Anna Kaya, Norrbackaskolan i Märsta

Så får du med dig medarbetarna Under ledning av rektor Nina Jonsson delade ett helt gäng lärare från Södermalmsskolan med sig av hur man får med sig medarbetarna i det digitala utvecklingsarbetet. För eleverna är det självklart att leva i en digital värld och de flesta i personalen är intresserade, men för fyra år sedan var läget inte det bästa på Södermalmsskolan: en datorsal för 640 elever, en bärbar projektor per arbetslag och över tio personer i personalen per dator. Det var då den digitala resan inleddes. Nina Jonsson berättar att hon började med att fördela resurserna och avsätta pengar för att köpa in den utrustning som saknades. Målet var bland annat att alla lärare skulle ha

en egen bärbar dator och att det skulle finnas interaktiva skrivtavlor i klassrummen. Dessutom gjordes personalen delaktig genom en digital utvecklingsgrupp. Ett antal lärare fick ansöka om att ägna en del av sin tjänst åt utvecklingsarbete. – Gruppen fick i uppdrag att vara loket i tåget på vår digitala resa, att se till att alla var med och ingen satt kvar på perrongen, berättade Nina Jonsson. Gruppen deltog i mässor, fick kompetensutveckling och tog fram en digital utvecklingsplan. De fick också föreslå och testa olika digitala verktyg som skulle kunna användas på skolan, som digitala läromedel, dokumentkameror och surfplattor. Gruppen lyssnade också

Skottsalvorna ekar i den fullsatta seminarielokalen. Vid ett bord längst fram sitter Johan Erlandsson och spelar datorspel. I vanliga fall är han lärare på ESS-gymnasiet, men han har tillfälligt iklätt sig rollen som elev för att visa hur man kan nå hemmasittare med hjälp av datorn. ”Eleven” är djupt inne i sitt skjutande på skärmen när han får ett sms. Det är hans lärare Monica Elgholm från ESSgymnasiet som vill höra hur det går med skolarbetet. Någon minut senare pratar de med varandra via Skype. Eleven har problem med att komma i gång med skolarbetet, så läraren tar över hans skärm och visar hur han ska göra. Sedan är det dags för matematik i Monica Elgholms klassrum på Youschool. Eleven loggar in och visar via webbkameran hur han med hjälp av Pythagoras sats kan räkna ut hypotenusan i en rätvinklig triangel. Han skri14

LÄRA #4/2013

ver, ritar och pratar med läraren, som följer alltsammans på sin skärm. Scenen avslutas med att eleven får en uppgift i engelska, där han ska se på en film och besvara ett antal frågor. Materialet finns i en tilläggstjänst till NE. Lektionen avslutas och Johan Erlandsson går in i sin vanliga roll som lärare på ESS-gymnasiet, där han tillsammans med Monica Elgholm arbetar med de elever som av olika anledningar har varit hemma från skolan, ibland i flera år. – Det finns inga snabba lösningar, det är viktigt att bygga relationer till eleven. Målet med vårt arbete är att eleverna ska bryta isoleringen och gå vidare till andra studier, förklarar Monica Elgholm. Arbetet går under namnet ESS Motivation och har lyckats få 73 procent av eleverna att klara av ett eller flera betyg. Lärarna arbetar tätt tillsammans med elevhälso

Foto: robert blombäck

”Vi bryter elevernas isolering”

Läraren Johan Erlandsson, ESS-gymnasiet, i rollen som hemmasittande elev.

teamet på skolan och använder tekniken för att bryta elevernas isolering. – I början kan det vara bara sms eller telefon, men så händer något, säger Monica Elgholm. Det kan till exempel vara att en elev visar sig vara duktig på att ta bilder, vilket kan bli ingången till skolarbetet.

Datorn är en förutsättning för det arbete som ESS Motivation gör, och genom att utnyttja olika digitala verktyg har de nått en grupp elever som har blivit osynlig i skolan. Intresset var stort bland publiken och många ställde frågor om ESS-gymnasiets arbetssätt. n Annelie Drewsen

krönika

signerat: ULF JÄMTERUD på vad övrig personal önskade och kunde göra sammanställningar inför kommande satsningar. Något som har varit mycket uppskattat är de workshoppar som gruppen har hållit, där de har delat med sig av sin kunskap till kollegerna. – Det var frivilliga workshoppar på eftermiddagarna, både för dem som behövde komma i gång och för dem som redan använde verktygen mycket, berättade Nicholas Austin, lärare på högstadiet. Responsen var positiv och inför nästa läsår kommer en halvdag i augusti att vikas åt kompetensutveckling, med uppföljning på höstlovet. Fyra år efter att satsningen inleddes har alla lärare och förskollärare egna bärbara datorer. Bland eleverna delar tre stycken på en dator och de är därmed mer rädda om den. – I dag är det digitala en självklarhet. Alla vill vara med på tåget som går allt snabbare, sa Nina Jonsson. Hon har själv skrotat de månatliga rektorsbreven till förmån för en blogg, där hon gärna delar med sig av det positiva som händer på skolan. Adressen är rektornina.wordpress. com. n

Den mörknande framtid är vår – eller?

S Foto: robert blombäck

Annelie Drewsen

Ur twitterflödet: Kan man vara ”mot” IT? Finns det nå gon som tror att det är en trend bara som kommer att ”gå över”? Ingen på Twitter i alla fall. #sett2013 Pernilla Lundgren, FoU-samordnare

jungom studentens lyckliga dag! Sången ekar i dessa dagar runtom på skolgårdar, i korridorer och aulor på stadens många gymnasieskolor. Att se de lyckliga studenterna springa ut på skolgården för att möta familjen får mig alltid att minnas min egen studentdag, juni 1987. Det var verkligen en ljus framtid vi gick till mötes. Alla i klassen fick jobb direkt efter skolan och man kunde arbeta tills man hade bestämt sig för någon vidareutbildning. Det var inte många som var bekymrade för framtiden. Det gällde att ta vara på livet här och nu! I dag är osäkerheten inför framtiden större. Jag har märkt att mina avgångselever år för år tar sitt liv på allt större allvar och att de också tar ansvar för framtiden på ett helt annat sätt. (Ett tydligt exempel på detta är kanske att eleverna redan i september är i full färd med att planera in studentskivor och boka studentflak …) Om man sätter studenttiden i ett längre perspektiv så framträder några intressanta skillnader. På 1950-talet var många gymnasister oroliga över att inte klara examensproven och därmed inte kunna ta studentexamen. I dag verkar studenternas största bekymmer vara att hinna med alla studentskivor och bestämma sig för vilken leverantör av studentmössa och andra student attiraljer de ska välja. Språket har också ändrat innebörd. Att ”ta studenten” betydde förr att man blivit godkänt på de stora avgångsproven och fått sin studentexamen. I dag betyder det kort och gott att man kommer till skolan på studentdagen och tar emot sitt slutbetyg, även om det innehåller femton IG:n. Ska man se det från den

ljusa sidan är det kanske positivt att en sådan elev ändå har ett så starkt självförtroende att han eller hon kan sjunga ”För vi har tagit studeeenten, fy fan vad vi är bra!” för full hals. Ett liknande självförtroende var förmodligen sällsynt på 1950-talet. Den fråga som oundvikligen infinner sig är förstås: ”Var det bättre förr?”. Det beror på vad man menar med bättre. År 1950 tog endast fem procent studentexamen. Många ser det som ett tydligt tecken på att Sverige var ett utpräglat klassamhälle på den tiden. I dag fortsätter nästan alla grundskoleelever på gymnasiet, men bara 70 procent av dem går ut med fullständiga betyg, och andelen godkända har sjunkit det senaste decenniet. Även om många är oroade över dessa siffror betyder det ändå att en betydligt större andel av befolkningen har en gymnasieutbildning. En annan fråga är förstås vad de kan när de går ut. Både kunskapssyn och styrdokument har förändrats kraftigt sedan 1950-talet, likaså undervisningsmetoder och kunskapskontroller. Och vilken arbetsmarknad möter studenterna? Ungdomsarbets lösheten har ökat de senaste 20 åren. Om alla dessa trender håller i sig så är det fullt möjligt att vi i framtiden får se alltfler elever lämna gymnasieskolan utan fullständiga betyg och gå in i en allt högre ungdomsarbetslöshet, men med ett oöverträffat självförtroende då de fulla av tillförsikt sjunger att ”den ljusnande framtid är vår”.

Ulf Jämterud är lärare i religionskunskap och historia på Bromma gymnasium samt läraru tbildare och läromedelsförfattare

LÄRA #4/2013

SAMTALET

Lämna skolorna i fred! TEXT: KATARINA BJÄRVALL Foto: Ulrica Zwenger

Skolan är Sveriges viktigaste kulturinsti tution, menar DNjournalisten Maciej Zaremba. Två år efter den uppmärksam made artikelserien om skolan ser han fortfarande hur den pressas av byråkrater, forskare och vinst drivande koncerner. Låt lärarproffsen drivas av hängivelse, manar han.

aciej Zaremba kommer cyklande från Söder med andan i halsen. Hela förmiddagen har han suttit och skrivit intensivt på en replik i debatten efter hans senaste artikelserie i Dagens Nyheter, och nu är han i desperat behov av en dubbel espresso med varm mjölk. Först när jag har ordnat fram en sådan från ett kafé nära utbildningsförvaltningens lokaler på Hantverkargatan kan han slå sig ner och tänka tillbaka två år, till tiden då hans reportageserie ”Hem till skolan” publicerades i DN. Maciej Zaremba har vad som kan kallas en unik position som senior reporter på DN:s kulturredaktion. Han har frihet att bedriva egna – stundtals egensinniga – utforskningar och omsätta dem i långa, personligt analyserande reportageserier. Teman under åren har omfattat kränkta studenters makt på Lärarhögskolan i Stockholm, skogsnäringens skövling av natur- och kulturvärden och nu senast byråkratiseringen av sjukvården som gör att det mest lönsamma för en läkare ibland kan vara att låta patienten dö. Provocerande teman alltså – och disparata, men med det gemensamt att de belyser dilemman som vi ofta inte har sett därför att vi har haft dem alltför nära inpå oss. Och dessutom teman som står sig, det visar sig genom att tre av artikelserierna också har blivit böcker: ”Hem till skolan” (2011), ”Skogen vi ärvde” (2012) och nu senast ”Patientens pris”, som utkom nyligen. Vad fick dig att skriva serien om skolan?

– Kulturchefen. Det var han som sa till dig? Björn Wiman på DN?

– Han sa inte till mig utan han föreslog det. Men jag sa: ”Nej, det där är alldeles för osexigt och komplicerat och dessutom så förstår jag inte artiklar i lärartidningarna, det är ett sådant innanspråk.” Men Björn envisades. Det var faktiskt första gången jag blev övertalad 16

LÄRA #4/2013

att göra något som jag själv inte var intresserad av. Men sedan blev du intresserad?

– Ja, jag bjöd hem ett gäng lärare som var bekantas bekanta, och de var desperata. Det här var tuffa människor, så om de var desperata så var det allvar. Vad bestod deras desperation i?

– De var desperata över skolledningarna, över kursplanerna, över facket, över kommunernas attityd till skolan, över lagstiftningen, över lärarutbildningen, över kommunaliseringen … Verkade ämnet sexigare när du insåg vidden av problemen?

– Jag går ju i gång på absurditeter, det gör alla journalister – när man stöter på någonting som får en att tänka: ”Herregud, varför kände jag inte till att det var på det här sättet, vet medborgarna om det?” Då finns det någonting att berätta. Och det lustiga är att det får karaktären av ett avslöjande fast det inte är några nyheter för dem som är inne i det. – Och så tror jag att det fanns ett element av skuldkänsla med i bilden. Jag hade tidigare suttit som redaktör för DN:s essäsida och jag minns att det kom in långa artiklar om skolan som jag refuserade för att de var så tråkiga och svårförstådda. När jag träffade lärarna insåg jag att vi på kulturredaktionen över huvud taget inte hade intresserat oss för skolan, vilket är väldigt egendomligt med tanke på att det är den i särklass viktigaste kulturinstitutionen i landet. Vad var det sedan som överraskade dig mest under arbetet?

– Att en grupp pedagoger med ganska extrema idéer kunde ha ett sådant enormt inflytande över hela skolan under en så pass lång tid. Människor som blivit frälsta av den amerikanske pedagogen John Deweys tankar. Det centrala var att man skulle avskaffa läraren eftersom bara det att någon stod och lärde ut saker var en auktoritär situation. I stället skulle eleverna söka sig kunskap själva med >>

SAMTALET

LÄRA #4/2013

SAMTALET

>> lite hjälp på vägen. När Dewey dök upp så var

han naturligtvis progressiv, eftersom det rådande idealet då var otroligt auktoritärt. Och hans tankar är inte dumma i vissa situationer, men om de tillämpas generellt så blir det katastrof. Det var vad som hände, och det märkliga var att det kunde hända. Att en trend fick ett sådant enormt genomslag. Du lägger ett tungt ansvar på skolforskningen?

– Forskningen är till 90 procent oanvändbar för den lärare som vill utvecklas i yrket. Pedagogik har blivit något slags allmänt kulturvetarämne så att man kan doktorera på nästan vad som helst. Professorerna är inte intresserade av undervisningsmetodik. Väldigt många av dem har varit emot undervisningen som sådan, på grund av de här antiauktoritära idealen. – Men politikerna och skolbyråkraterna är också i högsta grad medvållande till det bristande intresset för skolan. När de borde ha talat ett professionellt språk har de talat ett fackligt och administrativt språk. Lärarna har låtit sig våldtas av det språket. – Jag fattade till exempel inte hur ordet kunskap kunde väcka sådana aggressioner i vissa kretsar. De jag talade med hänvisade till konflikter som jag inte visste någonting om och som de själva inte riktigt var på det klara med hur de hade uppstått eller utvecklats. Det var lite grann som om en kines hade landat på Balkan 1991 och försökt förstå varför folk sköt på varandra. Fick du något svar på varför ordet kunskap har en sådan laddning?

– Ja, så småningom. En del pedagoger förknippar det med något slags korvstoppning och har fått väldigt många med sig på det. – Det blir ju svårt att prata med varandra när ett ord är neutralt för en del av lärarkåren men inte för andra. Jag upptäckte också att till och med väldigt kloka lärare kunde vara så inne i sin egen värld att de var ur stånd att förklara vissa pedagogiska fenomen, till exempel problembaserat lärande. Om du tillämpar problembaserat lärande som en ersättning för lärare – man säger till eleverna att ”gå nu och lös det här problemet själva” – då blir denna goda tanke sin egen fiende. Men jag har sett problembaserat lärande när det är som bäst, på Minervaskolan i Umeå. Det gick inte ut på att eleverna lämnades åt sig själva, tvärtom. Först hade läraren i flera dagar förberett en dramaturgisk uppläggning av lektionen, sedan orkestrerade han diskussionen i klassrummet. Visst, eleverna löste ett problem själva och hade rätt roligt under tiden, men det hade 18

LÄRA #4/2013

Skolforskningen är till 90 procent oanvändbar för den lärare som vill utvecklas i yrket.

aldrig gått utan en lärare i centrum. Och han stod hela tiden framför klassen – horror, katederundervisning, enligt somliga. – Och sedan kommer man dragandes med ”Hets”. Jag såg den filmen två gånger när jag skrev artiklarna och först då landade polletten och jag insåg hur filmen missbrukades i debatten. Läraren Caligula påstås ju representera skolan som den var förr, korvstoppande och auktoritär. Men ”Hets” är inte någon hatbild av 40-talets skola, Caligula är inte ett porträtt av den tidens lärare. Han är en psykopat som aldrig borde ha blivit lärare, och det får han också höra under en lång scen i lärarrummet där den gamle klassläraren gör moralisk köttfärs av honom. Sedan får man också se klassläraren i katedern, en varm och humoristisk herre, om än något tankspridd. Ingen korvstoppning hos honom inte. Förstår du? Den är frammanipulerad, denna dualism mellan lärarens auktoritet och självständigt lärande, mellan kunskap och nyfikenhet. Och denna konstgjorda motsättning har skadat den svenska skolan oerhört djupt. Den skola som du gick i som barn i Polen, var den mer auktoritär än den svenska?

– Ja, man skulle kanske säga så. Den var ganska bra i den meningen att det ställdes höga krav, men den var inte bra på att väcka min nyfikenhet. Jag kan inte påstå att jag satt där med tindrande ögon och sög i mig. Jag var lat, jag var intresserad av helt andra saker. Och hade ganska usla betyg, om du vill veta. – Jag tror att korvstoppning är helt nödvändig när det gäller vissa ämnen. Man måste plugga in glosor, man måste kunna multiplikationstabellen. Den gode Martin Ingvar påpekade att om man inte kan den så tar räknandet så enormt mycket hjärnkraft i anspråk att man inte får tankekraft över till annat. De lärare du intervjuade var ju också upprörda över kommunernas hantering av skolan. Hur ser du på det?

– Det finns partier som vill återförstatliga skolan, men den bästa skolan i Europa är faktiskt kommunal. Den finländska?

– Ja, men de finska kommunerna tror inte att de vet bättre än lärarna hur man undervisar. De låter skolorna vara i fred och det är naturligtvis för att den finska lärarprofessionen är så utomordentligt stark. Där skulle det inte falla någon kommunpolitiker in att säga att ”nu har vi hittat en intressant konsult här som vi gör till chef för er skola”. Där måste varje rektor själv vara en framstående lärare. Senast jag undersökte det här så visade det sig

SAMTALET

att 30 procent av dem som gick vår svenska rektorsutbildning inte var behöriga att undervisa på de skolor som de skulle basa för. Du har ett liknande fenomen inom sjukvården. Var tredje läkare berättade i en enkät att hans närmaste chef inte hade läkarexamen. De är förmodligen sjuksköterskor. När det gäller skolan verkar det där vara ett ansvar för Skolverket?

– Ja, och där verkar det numera finnas en insikt om att läraren är huvudpersonen. Det var inte alls självklart för några år sedan. Och så finns det en insikt om nödvändigheten av behörighet, fast jag tycker nog inte att den här legitimationsreformen är så väldigt lyckad. Varför inte? Förutom de administrativa problemen?

– Jag känner en person som är en född lärar begåvning. Han är akademiker och konstnär, men han funderade på att byta yrke så han påbörjade den där utbildningen för att få behörighet. Men när han såg vad som krävdes så gav han upp därför att han tyckte att det var förnedrande. Det var så långt under hans nivå. – Behörigheten fokuserar ensidigt på fackkunskaper. Den didaktiska förmågan, alltså konsthantverket, är ju också central för att få klassen intresserad. Och det är knappt märkbart i den här behörighetslegitimationen. Det kan betyda att vi får väldigt många lärare som är behöriga men som inte fungerar som lärare. Nu kommer vi till något som jag grubblar mycket på: Är det verkligen skolans problem som du gestaltar i din artikelserie? Eller är skolan ett lackmuspapper för hela samhällsdynamiken, till exempel ökande klasskillnader och minskad läsning? Det är inte bara skolpojkar som inte läser böcker, det gäller ju vuxna också.

– Delvis är det naturligtvis sant. Å andra sidan måste man konstatera att numera är det skolan som skapar klasskillnader eller i alla fall inte lyckas motverka dem. Och det är den stora tragedin, eftersom den finska skolan faktiskt lyckas hjälpa en gosse ur väldigt torftiga omständigheter att bryta det sociala arvet. Är Finland så väldigt annorlunda än Sverige? Lite annorlunda är det, det antiauktoritära har inte slagit igenom så häftigt i Finland, konsumismen är inte riktigt så allenarådande där. Det är ett mer konservativt samhälle med ett mycket starkare historiemedvetande. – Men jag vänder mig ändå mot idén om att skolan skulle vara ett lackmuspapper. Att folk inte läser, beror det bara på att det finns dator spel eller är det för att ingen har visat dem hur roligt det kan vara att läsa? Den svenska

Beror det bara på att det finns datorspel eller är det för att ingen har visat dem hur roligt det kan vara att läsa?

skolan är numera i flera avseenden sämre än samhället runt omkring den. Och det beror på att den har blivit sönderreformerad. Ingen av dem som stod bakom de här reformerna hade förnuft nog att förutse att när man inför ett fritt skolval, tar bort alla kunskapströsklar och låter vem som helst köpa en skola så kommer man att få en helt okontrollerad utveckling. Och kommunaliseringen ska vi inte glömma – den försvagade ju lärarnas ställning alldeles oerhört. Så hur ska skolan kunna stå emot de krafter som säger att vi ska fippla med våra mobiltelefoner i stället för att läsa?

– Det är precis det den ska göra. Är det rimligt att begära det?

– I vissa kommuner är det förmodligen nödvändigt att emigrera ur det kommunala skolsystemet. Är det en lösning? Fristående skolor har i genomsnitt lägre utbildningsnivå hos lärarna och lägre lärartäthet.

– Vad som hände i Sverige var att man släppte ägarfrågan helt fri och då förmodar jag att de kapitalstarka intressenterna gynnades på bekostnad av de ideella. Man kunde komma in med en skolkoncern, dumpa priser

LÄRA #4/2013

SAMTALET

>> och vinna upphandlingar. Det är lite grann

detsamma inom vården – de förhoppningsvis goda krafterna har ingen chans att konkurrera. Och så har du det här idiotiska upphandlingssystemet med kontrakt som ska omförhandlas vart tredje år, vilket skapar en fruktansvärd osäkerhet. Det är så många tokigheter som har staplats på varandra. – I Sverige går vi väldigt snabbt från statlig centralstyrning till ett extremt marknads system. Var finns de ideella krafterna på skolområdet? Är det så att när staten drar sig tillbaka så är marken så hårt stampad att ingenting kan gro, utan det enda som kan rulla in är marknaden? Det är faktiskt en fråga för forskningen. Det vimlar ju av utomordentliga ideella skolor över hela Europa som inte är vinstdrivande. Inte ens i liberalismens vagga, England, kan du handla med skolor som om de vore korvkiosker. Så vad behöver göras?

– Nu är vi inne på de här lystna frågorna: vem är skyldig och vad bör göras? De skyldiga har vi pratat om.

– Ja, dem har vi avverkat. Jag skulle vilja se en lärarakademi. Det verkar väldigt svårt att snabbt förbättra lärarutbildningen, så det är lika bra att det uppstår en helt ny skola. Någon startar en lärarutbildning och visar hur man kan göra. LO kanske? Det måste man säga till deras heder att de har ju ganska länge varit kritiska till utvecklingen. De har väl kvar lite av det gamla socialdemokratiska bildnings idealet, att kunskap är makt. – Och så en radikal höjning av lärarlönerna, även om det smärtar. Om man nu bryr sig om Sveriges konkurrenskraft – nej, det är fel att säga så, men om man känner något ansvar för barnen så ska man ge lärarna ordentlig påökning. 10 000 i månaden. I skarpt läge måste man ta till drastiska metoder. Och jag skulle vilja se en lagstiftning som säger att en rektor måste vara behörig att undervisa på alla nivåer i sin egen skola. Och så studentexamen på riktigt. Varför det?

– Därför att det blir mer rättvist. Finland har studentexamen. En dag om året sätter sig alla elever och skriver ett prov, ett och samma i hela landet. För mig blev studentexamen räddningen, för jag hade en lärarinna i gymnasiet som avskydde mig, men hon hade inget att göra med studentexamensprovet utan det bedömdes helt av främmande människor och då fick jag äntligen MVG. Men man måste utforma det förnuftigt, så att man inte missgynnar elever som har svårt att tåla stress. Missar man första gången måste man få fler chanser. 20

LÄRA #4/2013

Hur ska man få de bäst lämpade att söka sig till läraryrket?

– Det här med lönerna är enkelt men nödvändigt. Men egentligen handlar ju din fråga om hur man höjer läraryrkets status, och då vet jag inte om det finns några historiska exempel på att en avprofessionalisering har kunnat vridas tillbaka, men det skulle inte skada om man försökte. Och då är frågan: vad är det som gör en profession? Den åtnjuter autonomi. De professionella har vårt förtroende att tolka vad som är kvalitet på deras område och de förvaltar den kunskapsmassa som utgör kvalitetens grund. Och så finns det ett element av hängivelse. Det betyder att det per automatik uppstår en konflikt mellan fackliga intressen och professionella; ett äkta dilemma. Varför det? För att hängivelsen ...

– För att hängivelsen får lärarna att gärna göra mer än ett minimum. Så för att locka de mest lämpade ska det finnas större handlingsutrymme för det som du kallar hängivelse?

– Ja, och på vissa skolor går ju det. Det finns – det kanske jag inte har sagt – ett gäng lysande skolor runt om i landet. Men de kan inte lyda under några klåfingriga lokalpolitiker utan de måste ha förtroende att sköta det på sitt eget vis. – Och så måste läraren återta kontrollen över kvalitetskriterierna. Skolbyråkraternas och politikernas illusion har ju varit att man skulle kunna fästa ner kvalitet på någon sorts avprickningsbar lista. Om du låter amatörer sätta upp målen för professionella så kommer de att sätta upp hur många mål som helst, för det kostar ingenting och de vill ju att allting ska vara perfekt. – Nu vill jag inte uttala fler förnumstigheter. Alla borde läsa boken ”Magistern” av Frank McCourt. Den handlar om hur han hamnar som engelsklärare i Harlem eller Brooklyn bland en massa ligister. Det är en trösterik bok. Det var fullständigt omöjligt att få de här ungdomarna att skriva någonting – de hånglade och langade på lektionerna. Men han upptäckte att de var mycket duktiga på att förfalska sina föräldrars förklaringar till varför de var borta från skolan. Så han höll en lektion där de skulle skriva den perfekta ursäkten. Och jävlar vad de satte i gång, det blev de mest fantastiska historierna, så fantasifulla! Det var den lärarens enda snilleblixt. Vilket visar, apropå problembaserat lärande, att om du lyckas träffa en väsentlighet i den här unga människans liv så kan du få nästan vad som helst ur henne. n

Ge lärarna ordentlig påökning. 10 000 i månaden. I skarpt läge måste man ta till drastiska metoder.

VI VAR DÄR

Att undervisa om det ofattbara Hur kan Förintelsen kopplas till nutid och våra egna moraliska val? Hur kan Facing history-metodiken användas i skolans undervisning? I mitten av april arrangerade Forum för levande historia en kurs i Facing historys metodik för lärare i årskurs 7—9 och på gymnasiet. Författaren och psykologen Hédi Fried, överlevande från Auschwitz och BergenBelsen, hade tagit initiativ till kursen, som arrangerades i samarbete med bland andra utbildningsförvaltningen. Utifrån Förintelsens historia fick lärarna studera andra brott mot mänskligheten i vår samtid och diskutera konfliktlösning på samhälls- och individnivå. Det blev mycket stilla i salen i Lärarnas hus på Stora Essingen när Hédi Fried fick ordet och berättade om sin barndom och ungdom i staden Sighet i Rumänien. – Mitt första minne som har med kriget att göra var att jag hörde någon som skrek i radion och såg min mammas bekymrade min när hon stängde av. Det var Hitler som talade till det tyska folket. Men annars har Hédi Fried mest ljusa minnen från sin uppväxt som äldsta barnet i en judisk medelklassfamilj. Universitetet hade stängts för judar, men hon utbildade sig till lärare långt från hemorten. – Så sent som på hösten 1943 var jag mest upptagen av att jobba för att kunna åka till Budapest över jul och nyår och gå på teater och roa mig. Efter trettondagen 1944 åkte hon hem igen och möttes av beskedet att tyskarna ville ta alla judar i Rumänien. Den 19 mars kom de till Sighet. Några dagar senare blev hennes familj hämtad av ungerska gendarmer till ett ghetto i staden. Den 17 maj tömdes ghettot och Hédi Fried och hennes familj föstes in i en godsvagn där 100 personer fick trängas

utan vatten och där behov fick uträttas i latrinhinkar. Efter tre dagar nådde vagnarna Auschwitz och dörrarna öppnades. – Vi möts av ett starkt strålkastarljus och en vakt som skriker ”Raus!”. Män beordras åt ett håll och kvinnor åt ett annat. Vi hinner inte krama far, och sedan förs också min mor åt ett håll och jag och min syster åt ett annat. Det är det sista vi ser av våra föräldrar. Efter nästan ett år i koncentrationslägret kom Hédi Fried med Bernadottebussarna till Sverige 1945. Historien har hon berättat om och om igen, framför allt för skolbarn. – Men kan man beskriva detta för barn? undrar lärarna i salen. — Jag försöker berätta både i det stora och i det lilla, svarar hon. Men jag undviker grymheterna, de känns motbjudande. I stället försöker jag lyfta fram sådant som barnen kan identifiera sig med; som att du inte fick ta med dig din hund eller din katt när du flyttades till ghettot eller att du var tvungen att klippa av dig håret. Under kursdagarna varvas föreläsningar med undervisning under ledning av Michael McIntyre. Han är l ärare från organisationen Facing history and ourselves, som förmedlar en pedagogisk modell där historiska händelser som Förintelsen kopplas till nutid och våra egna moraliska val. Genom att låta lärarna själva reflektera över etiska och moraliska frågor gav Michael McIntyre dem tips på hur de kan undervisa om rasism, antisemitism och fördomar. Med under de tre kursdagarna var också läraren och forskaren Ylva Wibaeus, Stockholms universitet, som har skrivit avhandlingen ”Att undervisa om det ofattbara”, där hon bland annat gjort klassrumsobservationer och intervjuat

SO- och historielärare om hur de undervisar om Förintelsen. – Undervisningen handlar alltför mycket om den slutgiltiga lösningen på judefrågan, inte om vad som hände på vägen dit. Vi är inte historiker utan didaktiker och bör koncentrera oss på att få eleverna att förstå mänskligt handlande och hur detta kunde hända, underströk hon. Ylva Wibaeus tycker heller inte att det är nödvändigt, eller ens önskvärt, att elever åker till Auschwitz för att förstå Förintelsen. – Barn och ungdomar har fantasiförmåga, de kan föreställa sig ändå. I stället krävs en koppling mellan mikro- och makroperspektiv på det sätt som Hédi Fried förmedlar, menade Ylva Wibaeus, som anser att offren får alldeles för stort fokus i undervisningen om Förintelsen. Under kursdagarna föreläste bland andra författaren Maja Hagerman om rasbiologin i Sverige under 1920-talet och Ove Bring, professor emeritus, om folkrätt och mänskliga rättigheter. – Facing history and ourselves kan öppna ögonen på eleverna och få dem att se det som hände då i relation till oss i dag. De kan uppmuntras att själva söka svar på hur det kunde gå som det gick, summerade Samuel Branting, historie lärare på Globala gymnasiet. – Metoden hjälper också oss lärare att inte falla i fällan att undervisa om Förintelsen som ett enskilt historiskt fenomen med onda nazister kontra oss goda vidsynta människor, menade han. n Ingela Ösgård

Facing history and ourselves startade i Boston på 1970-talet och ingår i dag som en del av läroplanerna i många amerikan ska skolor. Läs mer på www.facing.org.

LÄRA #4/2013

STOCKHOLMSLYFTET I MATEMATIK

Kolleger lyfter varandra Elevernas matematikkunskaper har sjunkit kontinuerligt i många år men nu satsar utbildningsförvaltningen stort på att vända utvecklingen. — Egentligen undervisar jag nog på ungefär samma sätt som tidigare, men jag reflekterar mer över varför jag gör det jag gör, säger Catrin Sandin, matematiklärare på Bredängsskolan. Bredängsskolan är en av de skolor i landet som under hösten och våren har fått vara med i Skolverkets pilotprojekt inför det nationella Matematiklyftet som startar hösten 2013. Utgångspunkten är kollegialt lärande och till hösten startar också Stockholms stad sin egen lokala variant, kallad Stockholmslyftet i matematik. 22

LÄRA #4/2013

En gång i veckan har Catrin Sandin haft möte med sina högstadiekolleger som också undervisar i matematik. Tillsammans med handledaren Andreas Hernvald, lärare vid Johan Skytteskolan i Älvsjö, har de varannan vecka diskuterat utvalda forskningsartiklar med matematisk-didaktisk inriktning. Utifrån artiklarna har de förberett en lektion som varje lärare sedan genomfört i sina klasser. Veckan därpå har de träffats igen och pratat om hur lektionen har fungerat kopplat till vad de läst. Sedan har de valt ut en ny artikel att läsa för att diskutera kommande träff. Så har arbetet löpt på i 14-dagarscykler. Bredängsskolans låg- och mellanstadielärare har träffats på samma sätt, men med en annan handledare. Totalt har 21 lärare på skolan deltagit.

– Min roll har varit att uppmuntra och leda samtalen och jag har ofta förberett frågeställningar. Men jag har inte bestämt vilka artiklar vi ska läsa eller hur lektionerna ska genomföras, berättar Andreas Hernvald. Catrin Sandin intygar att det har känts bra att ha en lärare som kommer utifrån och leder samtalet. – Annars är det så lätt att vi lärare halkar in på att prata om hur det går för eleverna Pelle och Sara eller börjar diskutera olika läroböcker. Genom handledaren har vi också fått in lite nya idéer och det har blivit många bra och givande diskussioner om matematik, didaktik och pedagogik mellan oss kolleger.

Foto: robert blombäck

STOCKHOLMSLYFTET I MATEMATIK

Läraren Catrin Sandin fick pröva Matematiklyftet på sina sjuor. ”Nu funderar jag mer över vilka lösningar jag vill ska synas på tavlan”, säger hon.

De diskussionerna och reflektionerna har Catrin Sandin haft nytta av i sin undervisning. – Även tidigare har jag alltid bett eleverna komma fram och presentera olika förslag när vi arbetar med problemlösning i matematik i klassrummet. Men nu funderar jag mer över vilka lösningar jag vill ska synas på tavlan, det gäller både de bra och de dåliga metoderna. Eleverna är också medvetna om att man får säga och göra fel, eftersom vi lär oss även av felen. Bakgrunden till det nationella Matematiklyftet och till Stockholmslyftet i matematik är att eleverna presterar allt sämre i matematik. Skolverkets siffror visar att andelen elever som klarar målen för det nationella provet i matematik

för årskurs 9 har minskat kontinuerligt sedan 2005. – Skolverkets studier visar också att undervisningen i alltför hög grad är inriktad på procedurkunskaper och att eleverna får arbeta alldeles för mycket på egen hand i läroböckerna. Konsekvensen av en sådan undervisning är att elever brister i begreppsförståelse och problemlösning, konstaterar Attila Szabo. Han är en av de ansvariga på utbildningsförvaltningen och dessutom nyligen klar med sin licentiatavhandling som handlar om just matematik och problemlösning i skolan. Redan tidigare har Stockholms stad gjort många uppskattade insatser för att stärka matematikundervisningen, men de har varit för kortsiktiga, påpekar Attila Szabo. – Det här blir första gången vi gör en enhetlig långsiktig satsning inom matematikundervisningen som är grundad i ämnesdidaktisk forskning och evidensbaserad erfarenhet. Skolverkets studier visar också att kollegialt lärande ger mycket mer än satsningar på undervisningsmateriel. Därför satsar utbildningsförvaltningen också på att utbilda 35 matematikhandledare som under några år fram över ska vägleda Stockholmslärarnas kollegiala lärande. Skolverkets matematiklyft är frivilligt, men Stockholm har valt att gå in med alla sina skolor och nyligen deltog 500 matematiklärare i ett stort upptaktsmöte på Rival vid Mariatorget. Utbildningsdagar ordnas också för rektorer som får stöd i att utvecklas som pedagogiska ledare.

Främst är det Skolverkets materiel som kommer att användas. På en egen webbplats har myndigheten lagt upp olika moduler efter skolform och matematiskt innehåll. Underlaget, som till stora delar ska vara färdigt till hösten, utarbetas i samarbete med landets högskolor och med Nationellt centrum för matematikutbildning vid Göteborgs universitet (NCM). Stockholmslyftet i matematik har också bildat ett så kallat advisory board som består av matematiklärare, matematikdidaktiker, rektorer och representanter från utbildningsförvaltningen. I höst drar lyftet i gång; första året med drygt 30 grundskolor, nästa höst med y tterligare 70 skolor och hösten 2015 med ytterligare lika många. – Varje skola kommer att vara med i två läsår och när projektet är slut hoppas vi att den här modellen att undervisa i matematik kommer att finnas kvar på skolan, säger Attila Szabo. Lärarna på Bredängsskolan har redan fått löfte om att fortsätta inom Stockholmslyftets ram redan till hösten, och med samma handledare. – Hoppas att Skolverket har hunnit sammanställa de nya modulerna, det här läsåret har vi jobbat med ”Att förstå och använda tal”. Sedan vore det bra om det fanns fler forskningstexter att välja på, säger Catrin Sandin. n Ingela Ösgård

Läs mer på www.matematiklyftet.skolver ket.se eller www.pedagogstockholm.se/ matematik.

LÄRA #4/2013

EN DAG PÅ JOBBET

LÄRA #4/2013

EN DAG PÅ JOBBET

Lek och lär! D — Att teckna serier med humor och värme är mitt sätt att bearbeta tillvaron. Sko lans värld rymmer så oändligt mycket som kan omsättas i bild. Det säger Maria Jernberg, fritidspeda gog på Långbrodals skolan i Älvsjö som också bloggar på Pedagog Stockholm med träffsäkra serier om fritidshemmets verklighet.

Text: Agneta Berghamre Heins Foto: Marc Femenia

et är måndag morgon och Maria Jernberg har hunnit lämna sina två barn på skolan. Det tar inte många minuter med bilen från Hägersten till Långbrodalsskolan i Älvsjö, något som hon är tacksam för. På skolgården blåser det närmast storm och Maria Jernberg tar några raska steg in i det gamla anrika skolhuset. Väl inne på fritidshemmet, eller ”Klubben” som treornas fritis lokal kallas, blir hon varse att hon i dag, i stället för de två ordinarie kollegerna, kommer att ha två vikarier till sin hjälp. Men någon tid att fördjupa sig i det finns inte. Maria Jernberg har just fått veta att hon måste hitta en ny lokal till det planeringsmöte som hon och klasslärare Mia Holmberg ska ha mellan klockan nio och tio. – Det här yrket kräver att man är flexibel, säger Maria Jernberg och ler. I stället för en timmes planeringstid blev det tio minuter. Det tog tid att visa runt vikarierna. Drömmen är ett par fasta vikarier på skolan. – Önska får man väl? säger hon med ett skratt. Och Maria Jernberg har lätt till skratt och många träffsäkra kommentarer. Det i kombination med ett närmast passionerat förhållande till teckning och bild, har gjort att hon är en efterfrågad serietecknare och sedan i januari i år även en uppskattad bloggare på Pedagog Stockholm. — Serietecknandet är mitt sätt att bearbeta tillvaron. Skolans värld med mycket dråpliga och ibland smått absurda situationer passar utmärkt att göra serier om. Innan jag startade min skolblogg kontaktade jag ledningen, som tyckte att det var OK, men jag har inte fått någon respons efter att jag startat – hur man nu ska tolka det. Maria Jernberg slänger på sig en rastvaktsväst och kollar vilken del av skolgården hon ska ansvara för.

Efter flera år som fritidspedagog på Långbrodalsskolan har hon mycket gott att säga om skolan. – Skolans styrka är det fina arbetsklimatet, och vi tre fritidspedagoger på ”Klubben” har också ett oerhört bra samarbete och en samsyn om vårt uppdrag med absolut fokus på eleverna. De senaste årens nära samarbete med klassläraren Mia Holmberg är också väldigt positivt och utvecklande. Arbetet i klassrummet har breddat mitt eget yrke. Samtidigt uttrycker hon en oro över utvecklingen med allt fler barn på fritidshemmet, vilket ställer stora krav på personalen och minskar tiden för utvecklingsarbete. Men nu är rasten avklarad och hon har hunnit upp till plan tre i skolbyggnaden. I klass 3C råder lugn och koncentration. Den

här svensklektionen är de 22 eleverna uppdelade i halvklass: klassläraren har ansvar för den ena och Maria Jernberg för den andra halvan. I dag är det deckare som gäller och eleverna läser sina egenhändigt skrivna deckare för varandra. Maria Jernberg lyssnar och uppmuntrar, hjälper på traven när det stakar sig lite. Eleverna sitter spänt och lyssnar på sina kamraters historier, den ena värre än den andra. >>

08.57

Maria Jernberg och Mia Holmberg, klasslärare i 3C, har planeringsmöte inför veckan.

LÄRA #4/2013

EN DAG PÅ JOBBET

– Att få jobba med en så liten klass har väldigt många fördelar. Jag brinner inte för matematik eller läsutveckling, och det är heller inte mitt ansvarsområde i klassrummet. Däremot intresserar jag mig mycket för hur vi ska hitta individuella lösningar för att hjälpa varje elev med inlärningen. Det är en spännande utmaning, säger hon. En annan fördel som hon ser med arbetet i

klassen är att det ger en bättre helhetssyn på eleverna. Något som hon tar med sig till arbetet på fritidshemmet. – På fritis har vi en tydlig plan för vårt arbete, som är kopplad till de pedagogiska målen i läroplanen. Tack vare vårt arbete i klasserna kan vi föra in mer av pedagogiskt innehåll och väva in olika moment i leken under den samlade skoldagen, som stöd för elevernas lärande. – Självfallet ska eleverna ha rekreationstid på fritis, men ibland går det bra att förena lek och lärande. Det är viktigt med en struktur, så att det inte blir ”fritt fall” efter skolan. Lektionen är slut och eleverna städar snabbt undan böcker och papper. Väggar och hyllor i klassrummet vittnar om lärande och kreativitet. Längst fram i klassrummet är ett ”trygghetskontrakt” uppsatt. – Vi jobbar kontinuerligt med bemötandefrågor. Tillsammans med eleverna har jag utformat en lista som är vår egen värdegrund i klassen, berättar hon. Värdegrundsfrågor – liksom främjande av social gemenskap och lärande – ligger

FRITIDSHEM ■■År 2012 gick 96 procent av de 28 000 eleverna i årskurs F—3 på fritidshem. ■■Det finns fritidshem på 128 kommunala skolor. ■■Enligt en ny utvecklings plan ska fritidshemmets pedagogiska uppdrag som komplement till grundsko lan förstärkas. ■■Skapande arbete, entre prenörskap, lek och fysisk aktivitet är viktiga delar av lärandet. ■■”Plan för utveckling av fritidshem” finns nu som nummer 6 i utbildnings förvaltningens skriftserie Riktlinjer & Strategier.

11.34 Pedagogisk lunch med eleverna. En trevlig stund med god mat, tycker Maria Jernberg.

LÄRA #4/2013

13.05 Linn Ideström och Lukas Isaksson i 3C gillar att måla. Fritidspedagog Maria Jernberg, som håller i bildlektionen, ger några tips om färgval.

EN DAG PÅ JOBBET

13.53 Dagens uppgift är att teckna porträtt utan att titta ner i papperet.

också väl i linje med det kvalitetsarbete som utbildningsförvaltningen nu genomför med fokus på fritidshemmets pedagogiska uppdrag. Efter lunch har Maria Jernberg sin alldeles egna stund. Den halvtimmen är helig. Det är också den enda inplanerade rasten hon har under dagen. Sedan är det dags att vara rastvakt igen. Hon

hoppar vant omkring på berget som utgör en stor del av skolgården. – Så här års är det lite lättare än på vintern. Men det är en spännande miljö, med många bergsskrevor som inbjuder till lek. Rasten innehåller prat och frågor från eleverna, små konflikter blossar upp och Maria Jernberg är, som det verkar, överallt samtidigt. Hela tiden med ett orubbligt fokus på eleverna. Men så ringer skolklockan till lektion. Skolgården töms och hon gör sig beredd för en av veckans höjdpunkter. Bildlektionen. En lektion som hon ”tagit över”. – Just här har jag stor kompetens och min kollega är väldigt nöjd med att hon får lite extra tid, tack vare att jag kan hålla bildlektionen på egen hand. Maria Jernbergs entusiasm går inte att ta miste på. Hon ger bilduppgiften, ritar och förklarar. Denna lektion är det Picasso som inspirerar och den ena bilden efter den andra ställs fram för att torka mot väggen. – Eleverna känner min entusiasm och jag har verkligen uppmuntrat dem att våga ta ut svängarna, säger hon och ser lite besviken ut för att lektionen gick så snabbt. För eleverna är skoldagen i klassrummet slut, men för Maria Jernberg är det dags att ladda om. Nästa anhalt är ”Klubben” och det är bråttom. Nu ska nio elever lotsas till den närbelägna simhallen för vattenlek och sim-

träning. Hon har fullt upp med att räkna in eleverna gång på gång, och än värre blir det när de är i bassängen. Väl tillbaka på skolan lider den samlade skoldagen mot sitt slut även på ”Klubben”. – Ännu en dag till ända för en fritidspedagog med ansvar för 64 barn i för trånga lokaler, säger hon och skrattar. – Nej, skämt åsido, jag älskar mitt jobb och att arbeta med barn. Mitt pedagogiska förhållningssätt sitter i ryggmärgen. Uppdraget är att se till att eleverna mår bra, utvecklas socialt och känner sig trygga i sin skolvardag. Att då ha privilegiet att få arbeta i en kollegial miljö som är så positiv som den är här, återspeglar sig självfallet på eleverna, säger hon. — Min förhoppning är att det en dag ska vara lika självklart och positivt för lärarna på skolan att kliva in som resurs på fritidshemmet, som det i dag är för oss fritidspedagoger att vara delaktiga i klassrummet. Där är vi inte riktigt än, men kanske att fritidshemmets utvecklingsgrupp kan ta oss en bit närmare målet. Ute sveper Maria Jernberg jackan tätare om sig, som skydd mot vinden. – Nu ska jag gå hem och rita en ny serie: ”Förföljd av tidningen LÄRA, ända in på toan”. Humorn är bra terapi, säger hon och går skrattande mot bilen. n

MARIA JERNBERG Gör: Fritidspedagog på Långbrodalsskolan i Älvsjö, bloggare på Pedagog Stockholm. Bor: Hägersten. Fritid: Tecknar, bloggar, spelar piano, lyssnar på musik och umgås med familj och vänner. Bästa lärarminnet: När jag jobbade med en årskurs 2 och vi satt på berget här på skolgår den och ritade med kol. I all sin enkelhet var det en fin stund. Eleverna var så närvarande och hade kul.

LÄRA #4/2013

ETT STOCKHOLM I VÄRLDSKLASS

ENKÄT

EN HÖJDPUNKT FRÅN DET GÅNGNA LÄSÅRET? Erika Björling, fritidspedagog, Sofia skola Vi anordnade ett — barnens vasalopp här på skolan. Jag klädde ut mig till Gustav Vasa. Det var otroligt uppskattat och så kul att se att en så enkel aktivitet blev så lyckad. Det hoppas jag att vi kan göra om nästa år. Fredrik Lestrup, yrkeslärare, Stockholms transport- och fordonstekniska gymnasium (STFG) När vi körde med — skolans gokart på is. Att få åka iväg och göra något tillsammans, utifrån ett gemensamt intresse, var väldigt kul. Det krävde mycket samarbete och problemlösning. Peter Ongolo, lärare, Globala gymnasiet Eleverna ordnade en — stödstrejk för att vi lärare ska få bättre löner och arbetsvillkor. Det värmde verkligen och var också ett bevis på att eleverna kunde tillämpa sina kunskaper i hur man kan påverka i samhället. Simon Sandström, lärare, Nybohovsskolan När alla i min klass — klarade nationella provet i matematik. Det var ett stort ögonblick att få berätta för klassen att alla hade klarat provet. Gissa om det blev jubel i klassrummet! Linda Wennström, lärare, Långbrodalsskolan Vi gjorde en enkät om — hur eleverna känner inför matematik. Svaret var att de gillar tal som de klarar att lösa men som kräver att de måste tänka till. Det var en bekräftelse på att vi jobbar helt rätt. Text och foto: Agneta Berghamre Heins

LÄRA #4/2013

Ny profil stärker identiteten — En enhetlig grafisk profil gör det lättare för alla stockholmare att förstå vilken service som erbjuds och vad som händer i den växande staden. Det blir också tydligare att alla stadens verksamheter hänger ihop, vilket är minst lika värdefullt för oss som arbetar i staden, säger utbildningsförvaltningens kommunikationschef Agnetha Styrwoldt-Alfheim. I början av maj började den nya grafiska profilen att märkas i stadens olika kommunikationskanaler. En reviderad S:t Erik-logotyp och ett eget typsnitt, Stockholm Type, är några av nyheterna som ska göra det enklare att känna igen stadens verksamheter och förstå vad staden erbjuder. – Stockholms stads verksamheter finns överallt i staden, varje dag, dygnet runt. Och staden växer som aldrig förr. Befolkningen ökar med två fulla bussar varje dag och det pågår ett hundratal bygg- och infrastrukturprojekt, säger Agnetha Styrwoldt-Alfheim. Med fler bilder och färger, inte enbart gult och blått, ska stadens mångsidiga och innovativa verksamheter speglas på ett sätt som upplevs mer modernt. – För skolorna innebär den nya grafiska profilen en möjlighet att uttrycka skolans identitet och inriktning. Har man trycksaker i den gamla profilen som i övrigt är aktuella, kan de användas och bytas ut successivt under 2013–2014, eftersom det är viktigt att hålla i slantarna. Huvudsaken är att man inte trycker upp något nytt material i den gamla grafiska profilen. Därför behöver de som arbetar med skolornas kommunikation känna till förändringarna.

tige beslutade om i fjol och som säger att Stockholms stad är en kommunkoncern med ett varumärke. Det ska också återspeglas i den grafiska profilen genom en enda logotyp. Den nya grafiska profilen avspeglar sig även på skolornas webbplatser genom bland annat ett nytt typsnitt och fler möjliga färgval. Ändringen sker den 26 augusti både för skolor som redan lanserat webbplatser i den gemensamma formen och de som nu planerar för lansering den 28 augusti. I slutet av juni kan de som arbetar med webbplatserna på skolan gå in i testmiljön och se hur den egna skolans webbplats kommer att se ut från den 26 augusti och framåt. Den nya grafiska profilen är en del i ett

större arbete som Stockholms stad bedriver kring varumärket. En viktig del av arbetet startar i höst då det kommer att handla om hur vi bemöter medborgarna i den dagliga kontakten. – Tillsammans och på varje skola eller avdelning behöver vi fundera över hur vi på bästa sätt bemöter dem vi är till för – allt i syfte att bidra till den bästa skolan för varje elev, avslutar Agnetha Styrwoldt-Alfheim. n Annebritt Ullén

Skolorna kan inte längre använda några

egna logotyper, utan nu gäller enbart S:t Erik. Det är innebörden i det nya kommunikationsprogram som kommunfullmäk-

En manual för hur man använder den grafiska profilen finns på varumarkesmanual. stockholm.se.

Foto: björn tesch

HALLÅ DÄR ...

… Anders Carstorp, som blir ny utbildningsdirektör efter Thomas Persson den 17 juni. Du har varit chef för Södermalms stadsdelsförvaltning sedan 2008. Vad tar du med dig därifrån?

– Insikten om att det faktiskt är möjligt att vi tillsammans kan åstadkomma stora förändringar för dem vi är till för, men för att lyckas måste alla dra åt samma håll.

Vad ser du mest fram emot med ditt nya uppdrag?

– Först vill jag säga att jag är väldigt stolt men också ödmjuk inför detta viktiga uppdrag: att tillsammans med en massa skickliga och kunniga medarbetare få jobba med frågor som berör inte bara varje enskilt barns framtid utan också Stockholms och därigenom en betydande del av landets ekonomiska och sociala tillväxt.

Vilken bild har du av Stockholms stads skolor?

– Det första jag vill göra är att skaffa mig en djupare förståelse för skolan. Min bild i dag är att det görs väldigt mycket bra för elevernas lärande och resultat i Stockholms skolor. Det gäller såväl kommunala som fristående skolor. Utan att för den skull väja för våra svårigheter tycker jag att detta är en bild som förtjänar att få ta större plats. Samtidigt har vi ännu inte nått vår fulla potential, vilket kommer att krävas av oss, särskilt om man ser det ur varje enskild elevs synvinkel. Hur skulle du beskriva ditt ledarskap?

– Det kanske andra kan beskriva bättre, men jag tror att jag kan upplevas som både krävande och väldigt nyfiken. Sedan hoppas jag att jag framstår som en lyssnande och samtidigt tydlig ledare som envist fokuserar på att skapa resultat och förändring för dem vi är till för.

Hur kommer det att märkas på skolorna att du är ny förvaltningschef?

– För mig är det mycket viktigt att oavsett var i organisationen vi verkar så ska det vi gör och presterar, direkt eller indirekt, alltid stödja varje enskild elevs lärande och kunskapsbyggande. Som organisation måste vi därför vara samlade och eniga i uppdraget och verkligen hitta den röda tråden. När vi gör det har vi mycket goda förutsättningar att lyckas fullt ut. Vad ser du fram emot i sommar?

– Att sätta mig in i uppdraget, få träffa och lyssna in många medarbetare inom skolan och så snabbt som möjligt lära känna våra styrkor och utmaningar och också själva organisationen. Och så är det klart att jag ser fram emot ledigheten tillsammans med familj och vänner vid fritidshuset på Singö i norra Roslagen. n Tomas Bannerhed

Globala gymnasiets lärare har utsetts till Klimatsmarta Stockholms goda exempel i maj 2013. Hållbarhet, energi och klimatfrågor löper som en röd tråd genom all undervisning på skolan. – Klimatfrågan kan inte förstås annat än ur ett helhetsperspektiv, säger Pernilla Ericols, rektor på Globala gymnasiet. När eleverna stångas med riktiga problem så omfattas nästan alla skolämnen. Bland annat arbetar de i projekt där utmaningen är att minska energiförbrukningen och klimatpåverkan både lokalt och i länder där inte alla har tillgång till rent vatten eller elektricitet. Lösningarna ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara.

Ofta arbetar lärarna två eller tre tillsammans och har examinationer i flera ämnen samtidigt. – Vi lärare är delaktiga under hela projekten, anger vilket innehåll som är det centrala och bestämmer vilka förmågor eleverna ska utveckla, säger Lotta Jankell, lärare i geografi, biologi och naturkunskap. – I ett projekt fick elever ett stipendium av Världsnaturfonden för att göra skolan grönare. De undersökte hur närmiljön kan bli mer hållbar och hur man som ung kan påverka för att skapa en mer hållbar stad. Globala gymnasiet utsågs till Klimat smarta Stockholms goda exempel för att skolans undervisning leder till minskad

Foto: Anette Almlöf

Klimatsmarta Globala

Hannes Aspåker och Amanda De Gálvez Reuterswärd arbetar med energilösningar för Sydafrikas landsbygd i projektet ”Sol, vind och vatten”.

energiåtgång och klimatpåverkan på flera olika nivåer, och för att de ansvariga under lång har tid vågat gå före och testa nya arbetssätt. n Anette Almlöf

LÄRA #4/2013

Kompetensförsörjning

tävling

Koll på kompetensen ring av kompetensförsörjningen. Under juni månad matar förskollärare, fritidspedagoger och lärare inom grundskola och gymnasium in sina uppgifter om utbildning, behörighet, legitimation och behov av kompetensutveckling. Uppgifterna samlas i ett gemensamt system och kan sedan filtreras och åskådliggöras på olika sätt för att ge bästa möjliga beslutsunderlag för den som ska ta ställning till vilka kompetensutvecklingsinsatser som behövs.

Före semestern ska alla lärare lägga in uppgifter om sin utbildning, behörighet och legitimation i det webbaserade verktyget Koll. Det är ett IT-stöd för kompetensstyrning som bland annat ska ge skolor och central förvaltning en bättre överblick över tillgången på behöriga och legitimerade lärare. – Kravet på lärarlegitimation ställer dramatiskt nya krav på skolans arbetsorganisation med framförhållning i personalplaneringen. Den kartläggning vi nu genomför ger oss beslutsunderlag för vilka satsningar vi ska göra och vilka kompetensutvecklingsinsatser som behöver prioriteras, säger personalchef Astrid Norderfeldt. Andra faktorer som gör att utbildningsförvaltningen behöver få ett grepp om kompetensförsörjningen är att många lärare kommer att gå i pension under de närmaste åren, samtidigt som antalet elever förväntas öka kraftigt.

Det är endast den närmaste chefen som

har möjlighet att se information i Koll på individnivå. För läraren innebär det en möjlighet att visa vilka ämnen man har behörighet i förutom dem man redan undervisar i. I andra lägen kan läraren behöva påvisa att hon eller han faktiskt inte är behörig att undervisa i ett ämne. Att samlas på skolan och lägga in sina uppgifter tillsammans kan vara en god idé. Om man har sökt lärarlegitimation har man redan sina dokument i ordning – de ska bifogas även här. Det tar 20–30 minuter att fylla i uppgifterna i Koll. Samtliga skolor har utsett en Kollansvarig, i regel någon i skolledningen. Den ansvarige, och ofta flera skolledare på varje skola, har utbildats i hur man använder verktyget. n

– När vi siktar mot en skola i världsklass krävs det att eleverna i Stockholms skolor undervisas av lärare med pedagogisk och didaktisk kompetens och goda ämneskunskaper, säger Astrid Norderfeldt. Kompetensverktyget Koll kan användas för kartläggning, analys och plane-

Annebritt Ullén

Foto: ulrica zwenger

Annelie Drewsen vikarierar som LÄRA:s redaktör

LÄRA #4/2013

LÄRA Stockholms redaktör och projektledare Tomas Bannerhed kommer att vara tjänstledig under hösten. Annelie Drewsen, som synts en hel del i våra spalter de senaste åren, vikarierar för honom från och med den 1 juli. Annelie Drewsen har en bakgrund som språklärare (senast vid Ross Tensta gymnasium), frilansjournalist, redaktör och barnboksförfattare. Du når henne på annelie.drewsen@ stockholm.se eller 08-508 33 899.

vinn biobiljetter

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera. Lycka till! 1. Hur många lärare på Bredängs skolan har deltagit i Matematik lyftet? 1. 16. X. 21. 2. 26 2. Vad kallas treornas fritislokal på Långbrodalsskolan i Älvsjö? 1. Kuten. X. Klubben. 2. Kajutan. 3. Vem blir ny utbildningsdirektör i Stockholms stad? 1. Lotta Edholm. X. Anders Carstorp. 2. Thomas Persson. 4. Vad kallades Maciej Zarembas reportageserie om skolan i DN? 1. Bort från skolan. X. Hem till skolan. 2. Låt lärarna ge sig hän! 5. Vem pryder Stockholms stads logotyp? 1. Sten Nordin. X. S:t Erik. 2. Birger Jarl.

Skicka din tipsrad senast den 9 augusti till annelie.drewsen@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka bio biljetterna om du vinner. Vinnare i förra numret blev Muschi Lundberg, Rödabergsskolan, Christer Rynhag, Fruängens skola, och Agnetha Sandström, Högalidsskolan. Rätt tipsrad var 2, 1, 2, 1, 2.

Nämnd & Nytt Notiser

Fler lärare ska kunna forska Utbildningsnämnden ökar årets budget för forskning och utveckling från 15 till 22 miljoner kronor. Sats ningen ska leda till att ge fler lärare möjlighet till vidareutbilda sig, gå en forskarutbildning och få möjlighet att doktorera. Men även att fler lära re engageras i bland annat ämnes didaktiska forskarnätverk. Syftet är att koppla de senaste forsknings resultaten närmare den praktiska undervisningen. Foto: björn tesch

Ansök om lärarlegitimation före 1 september

Bärbar dator till alla gymnasieelever Alla elever på gymnasieskolorna i Stockholms stad ska få tillgång till en egen bärbar dator. Tanken är att skapa mer jämlika förutsättningar för elever som inte har någon dator hemma. För höstterminen 2013 sat sar utbildningsnämnden 42,5 miljo ner och därefter 85 miljoner kronor årligen. Satsningen ska samtidigt bli en möjlighet till utveckling av sko lornas pedagogik, vilket en projekt grupp med både pedagoger och tekniker ska arbeta för. Gruppen ska även se över utbildningsinsat ser och frågor som rör datorstöd och juridiska frågor.

Många sökande till Lärarlyftet II Stockholms universitets nya utbild ning inom Lärarlyftet II, Special lärarutbildning med specialisering mot utvecklingsstörning, har 124 sökande till 35 platser. För första gången ger universitetet en hel ut bildning inom Lärarlyftet. Många lä rare i särskolan har en lärarexamen, ibland till och med två, men saknar ändå behörighet för att undervisa i just särskolan. Även övriga kompletterande ut bildningar för lärare har många sökande. Närmare 450 sökte till Stockholms universitet för att kom plettera sin svenska eller utbildning till en svensk lärarexamen och be hörighet.

Från den 1 december 2013 krävs le gitimation vid nyanställning på en tillsvidaretjänst som lärare eller för skollärare. Det kommer från samma datum även att krävas legitimation för att få ansvara för undervisning och betygssättning om man börjat en ny anställning efter 1 juli 2011. Skolverket rekommenderar att man ansöker om legitimation se nast den 1 september 2013. Då hinner ansökningarna hand läggas i tid innan kravet på legitima tion träder i kraft. Efter den 30 juni 2015 gäller kra vet för alla lärare och förskollärare. Undantagen från kravet på legitima tion är exempelvis undervisning i yrkesämnen och modersmål.

Sjutton klara med rektorsprogrammet Det treåriga rektorsprogrammet är till för att stärka och utveckla delta garna i rollen som rektor. De rekto rer och biträdande rektorer som av slutade sin utbildning i maj var Anita Gustavsson, Vällingbyskolan, Anna Hoffsten, Stockholms hotell- och restaurangskola, Anna-Pia Ewerlöf, Äppelviksskolan, Annica Tengbom Ödén, Kungsholmens gymnasium, Helena Iversen, Kvickenstorpssko lan, Inger Jacobsson, Nytorpssko lan, Johan Ekstrand, Aspuddens skola, Madeleine Heiman, Bromma gymnasium, Magnus Johansson, Spånga gymnasium, Mats Öblad, S:t Eriks gymnasium, Micael Borssén, Skarpabyskolan, Sabine Albertson, Bäckahagens skola, Sara Sjöblom, Adolf Fredriks musikklasser, Terhi Sörensen, Elinsborgsskolan, Ur ban Vikström, Spånga gymnasium, Magnus Karnefors, Salut, Ross Ten sta gymnasium, och Ulrika Collian der, Johan Skytteskolan.

Årets lärare ska utses Ett pris ska inrättas till lärare inom grund- eller gymnasieskolan i Stock holm som gjort insatser utöver det vanliga. Priset ska ge skickliga lära re uppmärksamhet och status samt

bidra till att höja läraryrkets attrak tionskraft. — Att uppmärksamma och hylla ledande lärare kan bidra till att locka nya lärare och uppmuntra dem som redan gör stora insatser i Stock holm, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (FP). Målsättningen är att priset ska delas ut för första gången under våren 2014.

och berätta vilka program du sak nar. Dit kan du också mejla om du vill bli referensperson åt applika tionsförvaltarna som gärna tar emot ”input” från skolorna. När du vill beställa ett program kontaktar du behörig beställare på din skola. Från denne kan du även få mer information om programmet, om olika typer av licenser och kost nader. Är du osäker på vem som är behörig beställare på din skola kan skolledningen hänvisa dig rätt. Se även artikel på sidorna 10—11. Foto: tomas bannerhed

illus tratio n: Mia Nils s o n

Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Boka in Forskarfredag 2013 Fredagen den 27 september 2013 är det dags för årets Forskarfredag på Debaser Medborgarplatsen. Du som är lärare är mycket välkommen att boka in dig på någon av våra uppskattade vetenskapsshower och dialoger med forskare. Öppet för alla är prova-på-experiment och vissa shower. Boka datumet redan nu. Mer in formation kommer kontinuerligt på stockholm.forskarfredag.se. Du kan också kontakta projekt ledare Marcus Angelin på Veten skapens hus.

Matmässa i Globen Den 3 september blir det matmässa i Globen, arrangerad av serviceför valtningen och utbildningsförvalt ningen. Den vänder sig till bestäl lare av livsmedel till skolkök som får möjlighet att träffa livsmedels producenter och leverantörer. Mer information kommer på intranätet.

200 program för skolan i Programbanken Att använda pedagogiska program är ett sätt att variera undervisning en och göra den mer effektiv och spännande. För dig som arbetar i stadens skolor är cirka 200 pedago giska program möjliga att beställa och använda i undervisningen. Du hittar dem i Programbanken via Pedagog Stockholm eller direkt på adressen http://appdb.edu.stock holm.se. Programmen är kategori serade efter ämne och årskurs. Du kan påverka utbudet i Pro grambanken genom att mejla till programbanken@stockholm.se

Fuglesang och Tekniklyftet i Kungsan Projektet Tekniklyftet avslutades den 23 maj med en dag fylld av akti viteter, dans- och musikframträdan den i Kungsträdgården. Alla skolor som deltagit diplomerades vid en storslagen ceremoni där prisu t delaren hette Christer Fuglesang. Skolorna visade upp vad de åstad kommit i projektet i en utställning, bland annat för att öka intresset för teknik hos allmänheten. Dagen av rundades med ett eftermingel som var öppet för alla. Tekniklyftet drivs av Vetenska pens hus.

Säg din mening om jobbet I september får du återigen chan sen att säga vad du tycker i den år liga medarbetarenkäten. Enkäten är ett av underlagen för stadens arbete med att vara en attraktiv ar betsgivare och utveckla verksam heterna. Som tidigare är enkäten webbaserad. Chefer kommer även i år att få individuell återkoppling på sitt ledarskap.

Vill du bli röstmottagare? Valnämnden söker personer bland stadens medarbetare som vill ar beta som röstmottagare i samband med valet till Europaparlamentet och de allmänna valen 2014. Kon takta Roger Wihlborg på valnämn dens kansli, 08-508 29 055.

LÄRA #4/2013

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

SOM MARTIPS Utbildningsförvaltningens kommunikatörer tipsar inför ledigheten

snabbt. Sedan kan det passa med en paus, kanske en medhavd kaffe tår, medan du blickar ut över Mäla ren och Kungshatt. Skulle du hellre slippa packningen är det inte långt till Lyrans café eller Klubbensborgs dito. Innan du når vackra Petters bergsvägen har du också passerat Mälarhöjdsbadet. Skulle orken try ta hittar du enkelt till tunnelbanan i Axelsberg men du kan också vand ra vidare förbi båtklubbar, genom Vinterviken, runt sjön Trekanten till Liljeholmen. Anita Hoff

Bok: ”Sandmannen” En spännande deckare att ta med sig i sommar är Sandmannen, skri ven av Lars Kepler. En riktig blad vändare som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa! Marie Blommé

Klappa djuren på 4H-gårdarna 4H-gårdar finns i stort sett i hela landet. Här kan du titta på och klap pa djur som bland annat kaniner, getter, hästar och kor. Ofta finns det kafé och lekplats på gården. En härlig dagsutflykt till en 4H-gård funkar i alla väder. Och det kostar heller ingenting. Ulrika Runesdotter Carlsson

En vandring vid vattnet Ta tunnelbanans röda linje till sta tion Vårberg. Gå till höger genom centrum och håll höger genom bostadsområden i brunt och grått. Efter radhusen kommer skogen och strax hittar du stigen. Håll till höger, som om du går tillbaka in mot stan. Skärholmens gård, Sätra varv och Sätrabadet passerar du

LÄRA #4/2013

Ta det piano

Koppla av, koppla ur Ta alla tillfällen i akt att faktiskt stänga av din mobil och surfplatta. Det kanske inte passar alla, men att låta mobilen ligga avstängd i en byrålåda medan man läser en bok i hängmattan är inte så dumt. Men om du nu använder mobilen och surfplattan till att läsa då? Stäng av webben och ljudet ett slag och lyss na till vinden i trädkronorna istället. Efter ett par dar undrar du nog vad det var som var så himla viktigt med den mobila tekniken. Martin Trokenheim

Hör humlans surr och känn det daggvåta morgongräset mot dina bara fötter och njut en macchiato. Gör en papperssvala av listan med allt som ska göras och låt den fara och flyga. Låt dagen föra dig dit den vill. Sedan är du redo för stordåd. Monika Sidén

Kika på sommaren! Häromåret skaffade jag äntligen en riktigt bra kikare, dessutom så liten att den ryms i fickan och alltid kan följa med. Det vore väl för mycket sagt att den förändrade min verklig hetsuppfattning, men kanske ändå något åt det hållet. Den mest alldag liga lilla bofink eller rödstjärt fram träder plötsligt i en så skimrande nyansrikedom att jag blir stående med tappad haka. För att inte tala om alla dagfjärilar som man kom mer så nära att man tycker sig kun na känna färgfjällen på vingarna. Så: skaffa en bra kikare och upptäck sommaren på sitt skönaste. Tomas Bannerhed

och lådor. Sen är det bara att börja. Blanda färg i betongen för att få oli ka uttryck. Dekorera med glaskross eller mosaik, gör avtryck med blom mor och blad. Låt fantasin och krea tiviteten blomma! Köp en bok och kom igång, till exempel ”Betong: En gjuten hobby” av Susanna Zacke och Sania Hedengren eller ”Betong med guldkant” av Camilla Arvids son och Malin Nilsson. Ann Turlock

Det gamla skolhuset

Gjut ett betongfat i sommar! Det är lätt och roligt att gjuta i be tong. Har du väl börjat är du fast — för det blir fint, framför allt till trädgården. Och möjligheterna är obegränsade. Gjut till exempel kru kor, fat, skålar, fågelbad och vaser. Utmaningen är att hitta formar att gjuta på. Som till exempel billiga metall- och nysilverfat, plastskålar och brickor. Sök på loppisar, i skåp

Det finns ett mycket gammalt skol hus i Ransäter utanför Munkfors. Stig på! Känn doften av krita och damm! Pröva någon av skolbänkar na! Spela på orgeln eller ställ dig i katedern! Gå ut på trappan och ring in till lektion! Ur skuggorna kliver Tage Erlander fram (statsminister 1946—1969). Här gick han i skola. Lärare var hans far. På övervåning en bodde familjen. Låt dig föras till baka i tiden, kanske förföras, av det gamla skolhuset. Agnetha Styrwoldt-Alfheim

linus wallin: Livets hårda skola

Film: Take this waltz (2011) Det här är en film som fastnat i min net. Den är snygg och färgstark som komplement till det lite vemo diga temat. Tempot är ganska lång samt utan att filmen för den skull blir tråkig. Handlar om existentiella dilemman, eller att man inte kom mer undan sitt öde, eller kanske om nånting helt annat ... För en regnig sommarkväll. Annebritt Ullén

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se På nytt jobb

Tio gymnasieområden blir fem

Ulf Berg, rektor, Akalla grundskola. Karin Boström, rektor, Mariasko lan. (nytt chefsförordnande). Inger Grundberg, vikarierande rektor, Eiraskolan. Lena Holmdahl, chef, administra tiva avdelningen. Wolfgang Johansson, rektor, Far sta grundskolor. Linda Lissvik, tillförordnad rektor, Hedvig Eleonora skola. Per Nilsson, tillförordnad rektor, Kungsholmens grundskola. Margita Norberg, rektor, Fruäng ens skola. Susanne Tidestrand, rektor, Snö sätraskolan. Monica Warsén, rektor, Höglands skolan.

Från den 1 juli i år blir de nuvarande tio gymnasieområdena fem. Förändringen ska leda till tydligare styrning och till att rektorerna får avlastning i de administrativa uppgifterna. Gymnasiecheferna för de fem områdena är nu utsedda. Samtliga är gymnasiechefer i den nuvarande områdesindelningen. Liz Berg — Farsta gymnasium, Kärrtorps gymnasium, Linde parkens gymnasium, Midsom markransens gymnasium, Stockholms RH-gymnasium och Östra Real. Bakgrund: Lärare i biologi, kemi och naturkunskap. Dag mamma när barnen var små. Biträdande rektor och rektor.

Vi gratulerar Foto: robert blombäck

Lars-Gustaf Jonsson — Kista gymnasium, Norra Real, Ross Tensta gymnasium, Scengym nasiet S:t Erik, S:t Eriks gym nasium, Stockholm Science & Innovation School och Stock holms transport- och fordons tekniska gymnasium. Bakgrund: Lärare i matematik och NO i grund skolan och i matematik och fysik på Thorildsplans gymnasium. Rektor på Thorildsplans gymnasium och S:t Eriks gymnasium. Samordningsrektor för S:t Eriks och Kista gymnasium.

Anita Dehlbom — Bernadot tegymnasiet, Enskede Gårds gymnasium, Spånga gymna sium, Stockholms hotell- och restaurangskola och Södra Latins gymnasium. Bakgrund: Lärare inom na turvetenskapliga ämnen. Rek tor och därefter enhetschef på utvecklingsavdel ningen. Därefter rektor igen. Peter Lyth — ESS-gymnasiet, Globala gymnasiet, Internatio nal School of the Stockholm Region, Kungliga svenska balettskolan, Kungsholmens gymnasium/Stockholms mu sikgymnasium, Kungsholmens västra gymnasium och Salut. Bakgrund: Högstadie- och gymnasielärare i ma tematik och kemi. Biträdande rektor och rektor vid Bromma gymnasium. Rektor vid Kungsholmens gymnasium/Stockholms musikgymnasium. Hans Kristian Widberg — Blackebergs gymnasium, Bromma gymnasium, Sprintgymnasiet och Thorildsplans gymnasium. Bakgrund: Samordningsrek tor i pilotprojektet som testade den nya gymnasieorganisatio nen. Rektor på Enskede Gårds gymnasium.

Barn och böcker på Skansen Vinnarna i tävlingen ”En bok i världs klass” belönades med bokpris för sina bidrag under evenemanget ”Barn och böcker” den 21—23 maj. Prisutdelare var skolborgarrådet Lotta Edholm (FP). Medverkade gjorde även Almapristagaren Isol från Argentina.

Årskurs 1—2

Årskurs 5—6

1:a pris: klass 2A, Hägerstensham nens skola. 2:a pris: klass 1 Kanoten, Lillholms skolan. 3:e pris: klass 1 C, Gubbängsskolan.

1:a pris: klass 5A, Gullingeskolan. 2:a pris: klass 5A, Bandhagens sko la. 3:e pris: klass 5A, Abrahamsbergs skolan.

Förskoleklass

Årskurs 3—4

1:a pris: FB Jollen, Hägerstensham nens skola. 2:a pris: FB Raketen, Bagarmossens skola. 3:e pris: FA 1, Bagarmossens skola.

1:a pris: klass 3B, Södra Ängby sko la. 2:a pris: klass 3B, Herrängens skola. 3:e pris: klass 3C, Essingeskolan, och klass 4B, Gullingeskolan.

Åldersintegrerad grupp/ särskild undervisningsgrupp

Mejla dina lästips till info.utbildning@stockholm.se

1:a pris: 4E, RH-klass, Skanskvarns skolan. 2:a pris: Söderklasserna B&C års kurs 2—6, Högalidsskolan.

Glad sommar önskar vi på LÄRA-redaktionen! I nästa nummer:

STOCKHOLM #5/2013

• Lång intervju med bedömningsoraklet Dylan Wiliam från Storbritannien. • Musikläraren Lisah Deilert har turnerat med en föreställning om utsatta barn. • Så kan kulturen och skolan gemensamt bidra till elevernas utveckling. • Vi följde med Nya Elementar grundsärskola på havsseglats.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 27 september.

absolut sista ordet: THOMAS PERSSON

” Viktigt med människor som utmanar ens tankar” På Centralstationen en tisdagsmorgon sicksackar människor med resväskor på hjul, på caféerna sitter resenärer och knappar på sina bärbara. Så dyker vår avgående utbildningsdirektör Thomas Persson upp för sin sista intervju i LÄRA Stockholm, i alla fall i egenskap av utbildningsdirektör. – Jag kommer från ett möte med utbildningsministern, eller vice statsministern som jag brukar säga till min fru, säger han och skrattar. Det är ju inte så ofta i livet man har möjlighet att säga det, så jag passar på. För snart tio år sedan inledde du din bana som chef för utbildningsförvaltningen. Det var ytterligare ett steg i utbildningens tjänst. Hur började den?

– Jag har jobbat på de flesta nivåer med utbildningsfrågor, i både stat och kommun. Jag har varit mellanstadielärare, rektor, handläggare på universitetet och skolchef i Jönköping och Lidköping. Vad var det som lockade med Stockholm och utbildningsförvaltningen?

– Staden som smältdegel, närheten till regering och riksdag och möjligen att påverka i utbildningsfrågor på en större arena. Hur såg ditt uppdrag ut när du tillträdde?

– Att skapa en modern kommunal förvaltning som inventerade, analyserade och kvalitetssäkrade verksamheten i våra skolor. Dessutom att öka samarbetet med andra organisationer och aktörer inom utbildningsområdet, både nationellt och internationellt. Ett annat prioriterat uppdrag var att tydliggöra att skolorna befann sig på en skolmarknad och innebörden av det. 34

LÄRA #4/2013

Hur ser du på att de kommunala gymnasieskolorna i Stockholm i dag har cirka 50 procent av stadens elever?

– Jag lägger ingen värdering i det, det är eleverna och vårdnadshavarna som bestämmer. Men från början förstod inte alla skolor riktigt omfattningen och effekterna av valfriheten. Under decenniet i utbildningsförvaltningens tjänst har du arbetat för olika politiska majoriteter. Hur har det varit?

– I det stora hela har det fungerat smidigt, det ligger också i min roll att det ska vara så. Det finns en samsyn i många frågor men också skillnader i vart man strävar. Det handlar också väldigt mycket om vilka personer som finns på de positionerna och det har fungerat bra mellan oss. De har inte detaljstyrt utan ägnat sig mer åt generella frågeställningar. Du har också varit med om stora organisatoriska förändringar, varav den största ägde rum 2007 då grundskolorna flyttades över från stadsdelarna. Vad innebar det för förvaltningen?

– Utbildningsförvaltningen är sedan dess den utan jämförelse största kommunala förvaltningen i Sverige. Vinsterna med den gemensamma skolförvaltningen är bland annat att vi har haft möjlighet att bygga upp ett system för rekrytering och utveckling för alla skolledare. Det har varit oerhört viktigt med tanke på ledarnas stora betydelse för vår verksamhet i skolorna. Däremot innebar den nya organisationen att avståndet ökade mellan de lokala politikerna och skolorna. På vilket sätt har du och förvaltningen lyckats?

– Jag är stolt över att vi har kunnat bygga en så stor förvaltning på så kort tid. Utbildningsresultaten har dessutom sakta men säkert blivit bättre, med undantag för en dip för grundskolan på grund av de stora variationerna mellan skolorna. Dessutom har vi alltid haft svarta siffror i boksluten. Mer?

– Vi har också utvecklat det systematiska kvalitetsarbetet. Vår tydliga inriktning på forskning och utveckling och stödet till lärarna genom Pedagog Stockholm, LÄRA Stockholm, inspirationsplatser och Matchmail ger resultat. Den gemensamma kunskapen och erfarenheten är större än varje enskild medarbetares. Varför är det viktigt med nätverk och samarbeten?

– En bra skola kännetecknas av ett tydligt ledarskap och bra samarbeten. Det är oerhört viktigt att ha människor som utmanar ens tankar, vilken roll man än har. Själv är jag med i flera nätverk. Jag tror också på internationella samarbeten som det vi har utvecklat med Ottawa i Kanada. Finns det saker som du är mindre nöjd med?

– Att våra stödsystem – till exempel Pedagog Stockholm, LÄRA Stockholm, våra inspirationsplatser, didaktiska nätverk och andra mötesplatser – inte utnyttjas ännu mer. Jag tror att det är en kulturfråga. Sedan naturligtvis att variationen mellan skolor med bra och mindre bra resultat har ökat. Det är allvarligt. Att följa den utvecklingen och arbeta för att minska skillnaderna är en stor utmaning inför framtiden.

Hur betydelsefull har du varit som chef för organisationen?

– När saker och ting går bra är det jag som är ytterst ansvarig. Detsamma gäller när det går mindre bra. Men det jobb som jag har utfört är en liten del av det som görs i förvaltningen och i våra skolor. Det är inte jag som gör det stora jobbet – det gör framför allt de som möter våra elever. Du står bakom flera departementsutredningar, bland annat rörande övningsskolor. Just nu utreder du hur lärarnas administrativa arbete kan minskas och förenklas. Vad har utredningarna betytt för dig som chef?

– De har gett input även till mitt ledaruppdrag. Forsknings- och utvecklingsfrågor har följt mig genom hela min yrkesgärning och det är ofta för mycket prat och tyckande om skolan snarare än vetenskap och kunskap. Min förhoppning är att jag har bidragit till det senare. Lockade aldrig forskaryrket?

– Nej, jag är alltför handlingsinriktad, vilket har styrt mig i mitt yrkesval. Att vara utbildningsdirektör i Stockholm är ett omfattande och oerhört utmanande uppdrag. Faktiskt bland de största operativa, offentliga uppdragen i Sverige med en årsbudget på 14 miljarder kronor. Vad ska du göra nu?

– Till en början har jag ett uppdrag åt stadsdirektören som går ut på att revidera stadens vision som kunskapsregion, nationellt och globalt. Sedan vet jag inte riktigt vad det blir. Jag har inte förberett min framtida karriär. Den stora frågan nu är om det blir skola eller kanske något helt annat. Det känns skönt att inte veta.

Skolfrågorna intresserar de flesta och bilden av skolan är inte alltid positiv. Hur upplever du det?

– Det är lite paradoxalt. Min upplevelse är att många är positiva i det lilla, med den egna eller barnens skola. Däremot kan samma personer ha en negativ generell bild av skolan. Jag tycker att bristerna förstoras på bekostnad av det som faktiskt fungerar. Här måste många krafter bidra till att värdera utbildning och skola högre än i dag. Har du något råd till din efterträdare Anders Carstorp?

– Han ska göra det han är bra på och jag är övertygad om att han kommer att föra verksamheten framåt. Det är ingen hemlighet att du gillar Bruce Springsteen och att du har sett många av hans konserter. Vad är grejen?

– Första gången jag såg honom var på Stadion 1999. Det var häftigt och konserten satt kvar länge men det var först när jag några år senare hörde en inspelning från samma konsert som jag förstod. Det var som ett slag i magen av glädje och energi samtidigt som beskrivningen av människorna och världen drabbade mig. Efter det har jag sett honom femton gånger. Det händer att jag rensar huvudet mellan möten med en låt men jag lyssnar även på annan musik. En ny upptäckt är Willie Nile som jag verkligen kan rekommendera. n Monika Sidén

LÄRA #4/2013

FÖRST BLEV HON CIVILINGENJÖR. SEDAN HITTADE HON SITT DRÖMJOBB. SE FILMEN PÅ FÖRDETVIDARE.SE

Katarina, gymnasielärare i matte och kemi.