Lära 4 webb enkelsidig

15 a d a 20 er k t i n ns e m ve ris o N l S gP l n ti hi is bl

Pu

LÄRA

#4/2015 STOCKHOLM

De som inte får synas Så får nyanlända elever en bättre start | Språkstödet som gett resultat Professorn vill lyfta de smartaste | Annika Hedås Falk: ”Jag, rektor?”

Foto: Maja Kristin Nylander

Utställningen Vi är romer – möt människorna bakom myten berättar om romers vardag och historia. Om 500 år av utanförskap, tältliv, aktivism, glädje, traditioner, musik och framtidshopp.

I utställningen erbjuder vi kostnadsfria workshoppar för skolan, fortbildningar för företag/grupper och guidade visningar.

Läs mer på: levandehistoria.se

FOTO: ulrica zwenger

I N SP I RATION OCH I N FO RMATI O N F RÅ N U T B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #4/2015 Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år.

Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@ stockholm.se.

Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se.

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Annika Hedås Falk, Agneta Berghamre Heins, Jacob Lindberg, Helene Lumholdt, Johan Schmidt, Monika Sidén, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård.

26

Ansvarig utgivare: Ann Hellenius.

Upplaga: 15 900 exemplar.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

8

Start Järva blir Start Stockholm — allt för att nyanlända elever över hela staden ska få en så bra start som möjligt i den nya skolan.

12

Professor Roland S Persson vill se en ny attityd till de särskilt begåvade eleverna, som sällan får det stöd de behöver i skolan.

FOTO: hans alm

ISSN 1654-7330.

FOTO: Carl Robert Jonzon

Tryck: Edita, Falun, 2015.

FOTO: ulrica zwenger

Grafisk form: b-e-r-g.se

Förskolesummit 2015 blev en succé med 1 500 besökare och 25 föreläsningar i universitetets Aula Magna.

Konferensen var ett första steg mot en mer långsiktig kompetens- och verksamhetsutveckling i Stockholms förskolor.

30

Inger Forsmark, biträdande rektor på Skarpatorpsskolan, kan konstatera att det språkstödjande arbetssättet gav effekt.

Dessutom ...

Snickeri, språk och ökad självkänsla Omslag: Anne-Li Karlsson.

Konferens om nyanlända elever

4 10

Maiada Mustafa, 16, gillar Bredängsskolan

24

Enkät: Vad kan skolan lära av förskolan?

27

Annika Hedås Falk vill ge fler chansen

11

Vi har träffat Howard Gardner

28

Hon kan göra stordåd — med sitt arbetslag

17

Tre klick som förenklar livet

34

De undervisar på skyddade boenden

18

Lönsamt att vara digital i skolan

35

”Eleverna kan bli de stora vinnarna”

22

Hallå där, Cecilia Åkerman

35

Så stärker vi lärarnas kunskapsbas

23

Nämnd & Nytt

36

profilen

” Jag är inte yrkeslärare” Text: Annelie Drewsen

Foto: Robert Blombäck

I snickeriet på Enskede gårds gymnasium lär sig unga människor att snickra. Här växer även deras språkkunskaper, samarbetsförmåga och självkänsla.

Vägen hit har varit krokig och full av utmaningar för läraren Kennet Gonzalez — trots att han är uppvuxen i ett snickeri.

V

arje morgon när Kennet Gon­ zalez kliver in i snickeriet drar han ett andetag och låter dof­ ten av trä fylla hans sinnen.

– Det är träet som är det här­ liga. Från den sötaktiga kåda­ doften från en nyhyvlad furuplanka till den murriga och kryddiga doften av ek.

Att det är i snickeriet han hör hemma har han vetat sedan barnsben. Då följde han med till pappas snickeri på Rosenlundsgatan där han snickrade och sågade medan pappa bygg­ de inredningar till mässor. Men vägen till att själv bli snickare var inte spikrak.

– Jag fick kämpa stenhårt för att komma in på snickeriskolan. Under en period i nian fick jag sätta allt annat åt sidan.

Många timmar med huvudet böjt över skol­ böcker och instuderingsfrågor gav resultat och Kennet Gonzalez kom in på tvåårig trätek­ nisk linje på gymnasiet. Från gymnasiet gick han direkt ut i arbetslivet.

– Skolan slutade på en fredag och jag började jobba på måndagen som lärling på ett bygge.

Hans pappa hade lika lätt att hitta arbete på

1960-talet, då han kom till Sverige från Spa­ nien som arbetskraftsinvandrare. Tåget rulla­ de in på söndagen och på måndagen gick han till jobbet. Länge drev han sedan eget snickeri, något som lockade även Kennet Gonzalez.

Efter några år på bygget startade han eget och snickrade inredning till mässor. I sam­ band med OS i Barcelona 1992 åkte han båt till Spanien och byggde inredningen till en ut­ ställning på vägen. Åren med eget företag var slitsamma, så han sadlade om och arbetade 4

LÄRA #4/2015

inom databranschen och dagligvaruhandeln en tid. Men så blev han varslad.

– Det var som om en avgrund öppnade sig.

Vad i helvete ska jag göra nu? tänkte jag.

Då kom ett telefonsamtal. Det var från hans dåvarande svärfar som arbetade på en gymnasie­skola i Järfälla, där snickeriläraren skulle vara föräldraledig.

– Jag började arbeta på introduktions­ programmet och tänkte ganska snabbt att det var min grej.

Det var 2006 och Kennet Gonzalez har varit lärare sedan dess. Just i dag undervisar han en grupp elever som läser språkintroduktion med yrkesinriktning. De studerar svenska som andraspråk på grundskolenivå samtidigt som de följer gymnasieskolans kurser i hantverk och finsnickeri.

I snickeriet arbetar de med att göra utemöbler

i en produktionslinje, precis som i ett riktigt snickeri. Det är ett inslag i Kennet Gonza­ lez undervisning sedan 2012 då han kom till ­Enskede gårds gymnasium. Tidigare hade han arbetat mer traditionellt, men han upplevde att det var något som inte stämde.

– Jag fick säga samma sak hundra gånger men det fastnade inte. Eleverna jobbade en­ samma i snickeriet och det blev ineffektivt.

Det var när han läste en kompletterande pedagogisk utbildning på Lärarhögskolan som bitarna föll på plats. Insikter i inlärnings­ teorier tillsammans med kunskaper om ­formativ bedömning ledde till att Kennet ­Gonzalez lade om sin undervisning helt.

– Jag kopplade ihop det jag hade lärt mig om lärande och återkoppling och tänkte att vi >>

profilen

Kennet Gonzalez vill stärka elevernas självförtroende i snickeriet. I våras nominera­ des han till Årets gymnasielä­ rare i Stockholms stad.

LÄRA #4/2015

5

profilen

>> ska göra en produktionslinje, för det är så det

Det handlar inte bara om att lära dem snickra. Jag ska förbereda dem för arbetslivet där språket är en stor del.

Hyvlad eller inte hyvlad? Kennet Gonzalez tittar och känner på stolarnas sittbräder tillsam­ mans med (från vänster) Abdirashid Adan Mohamud, Oguzhan Teke och Abdi Said Molin.

6

LÄRA #4/2015

fungerar i verkligheten. Man står inte och gör en möbel från början till slut, utan man är en del i ett sammanhang.

Produktionslinjen innebär att gruppen gör en serie produkter tillsammans. De färdiga produkterna – en verktygslåda, trädgårdsstol eller skärbräda – säljs sedan i skolans butik.

Det gör att eleverna får en överblick över hela processen, eftersom de varit med och provat på olika moment och samtidigt har sett hur kamraterna arbetar. Kunskaperna använder de sedan i ett individuellt arbete på samma tema. Upplägget har stora likheter med cirkel­ modellen som används i språk­undervisning.

– Vi arbetar gemensamt, fyller på kunskap och sedan får eleverna skapa själva. Då kan jag på ett bättre sätt ge individuell återkopp­ ling och stöttning.

Just nu pågår produktionen av tio trädgårds­ stolar och eleverna ska arbeta vid olika sta­ tioner. Efter en repetition av maskinsäkerhet ger Kennet Gonzalez instruktioner för dagens arbete tillsammans med lärarassistenten Joel Ojalehto, som också är snickare.

– Ni tre jobbar med sittpinnarna. Ni ska planhyvla till 11,5 millimeter. Efteråt ska ni fasa kanten. Ni två ska kapa delar till rätt längd. Kom ihåg att rensåga ena sidan först.

– Vad är rensåga?

– Först sågar vi den ena kanten så att den blir rät, 90 grader, och sedan den andra.

Maskinerna mullrar i gång och hörsel­ kåporna åker på. Trä klyvs och fasas och såg­ spånen yr. Eleverna roterar vid stationerna, så att alla får prova på varje moment. Vid bordsfräsen står en elev och fasar kanterna på ribborna. Bredvid honom står en klasskamrat som kollar att det ser bra ut innan han lägger ribborna på en vagn. Om något inte är rätt får kompisen åtgärda det. Det är ett sätt att arbeta med kamratbedömning samtidigt som elev­ erna övar sig i att ta a ­ nsvar.

Kennet Gonzalez står en bit bort och följer arbetet. När det behövs kliver han fram, fång­ ar upp frågor och resonerar kring problem som uppstår. I salen finns en påtaglig gemen­ skap kring hantverket och ett tydligt mål för arbetet. Alla vet hur stolen de snickrar på ska se ut, och virket börjar alltmer likna delarna till en stol.

profilen

Jämte maskinmullret surrar samtal, där lärarens röst är en av många. Det är resulta­ tet av en annan omställning Kennet Gonzalez gjort i sin undervisning.

– Jag hade lagt märke till att eleverna ­efter ett år fortfarande inte visste att det heter juster­såg. De sa ”den där maskinen” eller i bästa fall ”den gröna maskinen”. Det är ganska många gröna maskiner här, säger Kennet Gon­ zalez och gör en svepande gest över salen.

Hans slutsats blev att felet inte låg hos elev­ erna utan i hans undervisning.

– Att jobba vid maskinerna var inga ­problem, men språket hade inte samma branta utvecklingskurva. Det var något jag inte ­g jorde rätt.

Via litteratur, UR-program och kolleger började han lära sig mer om språkutvecklande undervisning. Kollegan Emmy-Linda Svens­ son, förstelärare i svenska som andraspråk, blev ett viktigt bollplank. De två lärarna bör­ jade auskultera på varandras lektioner och diskutera vilka språkliga utmaningar eleverna ställdes inför i snickeriet.

– Hon tipsade om att jag skulle börja med verben. ”Vad menar hon med det?” tänkte jag,

men sedan föll det på plats. Att man börjar med görandet för att komma till lärandet.

Kennet Gonzalez förtydligar skillnaden mellan språkundervisning och språkinriktad undervisning.

– Emmy-Linda håller på med språkunder­ visning, till exempel språkliga strukturer och språkanvändning, medan jag ägnar mig åt språkmedveten ämnesundervisning. Jag är då­ lig på grammatik och behöver inte heller kunna allt, men jag måste lyfta fram språket i ämnet.

I slutet av lektionen ges tillfälle till det, då elev­ erna ska sammanfatta dagen. Kennet Gonzalez skriver på tavlan: ”Tänk. Dela. Utbyt.”

Eleverna funderar på vad de har gjort och pratar sedan med en kompis. Till sist får de ­berätta för varandra.

– Vi gör utemöbler.

– Vi pratar om maskinsäkerhet.

– Vi har gjort tappar.

Kennet Gonzalez nickar bekräftande, ­skriver upp orden och uppmuntrar samtidigt ­eleverna att uttrycka sig mer specifikt.

– Hur kan vi säga det på snickarspråk? Vad heter maskinen som gör tappar? Vad gör den?

– Sågar?

– Sågar den?

– Nej, den fräser.

– Just det, ni har fräst tappar. Maskinen ­heter tappfräsmaskin.

I det gemensamma samtalet förvandlas det vardagliga språket till yrkesspråk. Eleverna konstaterar att de har planhyvlat sittpinnar och kluvit ämnen.

– Vi skulle kunna säga att vi har arbetat i snickeriet, eller så säger vi att vi har fräst ­benen till stolen i CNC-fräsen. Ser ni skill­ naden? säger Kennet Gonzalez.

Det råder ingen tvekan om att Kennet Gon­ zalez hör hemma i snickeriet. Lika naturligt iklär han sig rollen som ledare för elevernas lärande. Han är fast förankrad i såväl prak­ tiska som teoretiska kunskaper, men vägen dit har varit ”en jäkla resa”, enligt honom själv.

Att skifta fokus i undervisningen har även ­påverkat hans identitet som lärare.

– Jag är inte yrkeslärare. Jag är lärare. Det handlar inte bara om att lära dem snickra.

Som lärare har man ett större ­ansvarsområde.

Jag ska förbereda dem för arbetslivet där ­språket är en stor del.

Han är mån om att arbeta med hela eleven.

– Jag har stort fokus på relationerna. Många av dem har dåligt självförtroende sedan ­tidigare. Här i snickeriet blir de sedda och jag tar dem i anspråk. De behövs här. n

Kennet Gonzalez Aktuell: Föreläser den 8 oktober på andraspråkskonferensen Symposium 2015 om sitt språkutvecklande snickeri. Nominerades till Årets gymnasielärare i Stockholms stad i våras.

Gör: Lärare på Enskede gårds gymnasium.

Bor: Lägenhet i Solna.

Gillar: Att lära mig nya saker.

Ogillar: Mycket snack och lite verkstad.

På lediga stunder: Hänger på landet med ­familjen. Hinner med ett par yoga- och löppass i veckan. Fotograferar.

Läser: Mest facklitteratur, en och annan deckare.

Lyssnar på: Tomas ­Andersson Wij, Angie Stone.

Bästa lärarminne: När jag märker att jag gjort skillnad, till exempel genom att en elev tar med sig det vi gjort och pratat om i undervisningen, omformar det och använder i nya sammanhang.

LÄRA #4/2015

7

Foto: Ulrica Zwenger

Nyanlända elever

Fanny Rosenblad och Giovanna Pradenas (i mitten) tillsammans med Sagal, som har fått i uppgift att sortera och gruppera matbilder och ­argumentera för varför hon ordnar dem som hon gör.

Bättre start för nyanlända Ett möte på Start Stockholm förbättrar förutsättningarna för nyanlända elever inför skolstarten. Det ger skolan en bild av elevens kunskaper och vårdnads­ havarna blir stärkta i sin roll. Nu sprids modellen från Järva till hela Stockholm.

Pedagogen Giovanna Pradenas lägger fram en illustration som visar det svens­ ka skolsystemet framför Saadia och Fa­ timah. De kommer från Somalia och har precis flyttat till Sverige med sin familj.

– Vad vill ni bli?

– Läkare.

8

LÄRA #4/2015

– Jurist.

Giovanna Pradenas nickar och ber dem fundera på hur man gör för att nå dit. Lugnt och metodiskt går hon sedan igenom vägen från förskolan till högre studier, och vad som krävs på varje nivå.

Vid bordet sitter även Shuuriye Omar som översätter till arabiska som är flick­ ornas starkaste språk eftersom de bott i Saudiarabien.

Det är full aktivitet på Start Stock­ holm i Tensta. Flickornas bröder sitter med en annan pedagog och gör samma kunskapsskanning medan deras stora­

syster berättar om familjens bakgrund, eftersom mamma inte kunde följa med i dag. I vanliga fall är annars en vårdnads­ havare med på mötet.

På tre timmar hinner Start Stockholms

personal skanna av vilka kunskaper eleverna har med sig, informera om hur den svenska skolan fungerar samt ge vårdnadshavarna en bild av vilka rättig­ heter och skyldigheter de har. Verksam­ heten har byggts upp i Järva under tre år. Från hösten 2015 sprids nu modellen och kommer att omfatta 51 grund­skolor.

Nyanlända elever

På sikt ska man träffa alla nyanlända elever som ska börja i en kommunal grundskola i Stockholms stad.

För att hitta personal som både har pedagogisk kompetens och talar andra språk än svenska, har Start Stockholm rekryterat via Utländska lärares vidare­ utbildning (ULV) vid Stockholms univer­ sitet och Stockholms intensivsvenska för akademiker (Sifa).

Giovanna Pradenas är specialpedagog från Chile och kom till Sverige för tre år sedan. Hon började på Start Stockholm som tolk åt spansktalande familjer och ingår nu i den grupp pedagoger som gör kunskapsskanningen. För att ta reda på flickornas grundläggande matematik­ kunskaper tar hon fram kort med tal på arabiska. Först får de läsa talet högt, sedan räkna ut det. Efter varje svar får flickorna förklara hur de har tänkt.

– Då kan jag se vad de har automati­ serat och vad de har en förståelse för, förklarar Giovanna Pradenas som lägger märke till att flickorna även är vana att räkna med latinska siffror.

hur skolan fungerar och vad de kan göra för att hjälpa sina barn.

Start Stockholm ska bidra till ett lik­ värdigt mottagande av nyanlända elever i hela staden. Om en elev till exempel visar sig vara väldigt duktig på matematik, ska skolan känna till det för att kunna erbju­ da eleven en undervisning på rätt nivå.

Rapporten kan också ge en fingervisning om hur studiehandledning på modersmål kan ge bäst effekt för elevens lärande.

I samband med att Start Stockholm

utvidgas bildas en ny enhet för nyan­ lända elever inom grundskoleavdelning­ en. E ­ nhetschef blir Ingalill Hägglund, ­tidigare rektor på Rågsveds grundskola.

– Först och främst vill jag få i gång Start Stockholm på södra sidan av staden och bygga relationer till skolorna där. En del i mitt uppdrag är också att skaffa en över­ blick och ta fram statistik över hur många nyanlända elever som kommer samt att ha kontakt med socialförvaltningen, ­Migrationsverket och närliggande kom­ muner för att utveckla och samordna mottagandet av nyanlända elever.

På sikt kommer fler skolor än i dag att behöva ta emot nyanlända elever, bland annat på platser där boenden för ensam­ kommande barn öppnar.

– Skolledare behöver förstå didakti­ ken kring nyanlända och känna till vilka kompetenser som behövs. Det kan vara lärare i svenska som andraspråk, men även elevhälsan och ämneslärare måste ha kunskap om att ta emot nyanlända elever, säger Ingalill Hägglund, som kommer att inventera vilka behov av kompetensutveckling och stöd som finns på skolorna.

En utvärdering av Start Stockholms tidigare verksamhet visade att den gett goda resultat, och hösten 2014 inleddes en fyraårig uppföljning av tolv nyanlän­ da elever vid utbildningsförvaltningens uppföljningsenhet. n Annelie Drewsen

Läs mer på Pedagog Stockholm om hur vi tar emot nyanlända elever: www.pedagogstockholm.se/nyanlanda.

grundläggande kunskaper i SO, NO, ­modersmålet och engelska.

– Vi går igenom grundläggande saker som hur kroppen fungerar, solsystemet och fotosyntesen samt geografi och reg­ ler i samhället. Efter mötet sammanstäl­ ler vi sedan en rapport som skickas till skolan, säger Giovanna Pradenas.

Rapporten ger skolan en bild av elev­ ernas kunskapsnivå, favoritämnen och annat som familjen har lyft fram.

– Vi fokuserar på vad barnen har med sig och kan, inte på vad de inte kan, för­ klarar Fanny Rosenblad.

Hon är utvecklingsledare på Start Stockholm och möter ofta vårdnads­ havarna.

– Vi försöker hjälpa dem att fortsätta vara vårdnadshavare i Sverige och be­ kräfta deras värde. Vi talar om rättighe­ ter och skyldigheter och informerar om

Foto: Ulrica Zwenger

Utöver matematik skannas elevernas

Vad uppfattar Sagal som hälsosamt respektive ohälsosamt? Det blir utgångspunkten för ett ­samtal om våra grundläggande behov och hur kroppen fungerar.

LÄRA #4/2015

9

VI VAR DÄR

” Försök sätta er in i min situation” I våras arrangerade barnrättsorgani­ sationen Friends en heldagskonferens om inkludering och den psykosociala miljön i skolan för nyanlända elever i Stockholm.

— För elever som har kommit hit en­ samma är skolan den viktigaste hälso­ främjande faktorn, sa Emilia Petters­ son från Friends.

Just nu befinner sig 51 miljoner männis­ kor på flykt i världen, till följd av förföljel­ se, krig, våld och brott mot de mänskliga rättigheterna. Hälften av dem är barn.

– Risken att bli mobbad är fyra gånger högre hos elever som har invandrat jäm­ fört med elever som är födda i Sverige, berättade Emilia Pettersson.

Det är bakgrunden till Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sverige” som pågått i tre år. Målet har varit att öka kunskapen om flykt och motverka negativa attityder och fördomar hos högstadie­elever, främst genom berät­ telser från unga människor som själva har flytt.

10

LÄRA #4/2015

Pirjo Lahdenperä, professor i pedago­ gik vid Mälardalens högskola, menade att det finns en rådlöshet kring mot­ tagandet av nyanlända elever, trots att svensk skola har tagit emot elever som invandrat sedan 1970-talet.

– Plötsligt låtsas man att man inget vet. Det beror på att vi har ett nytt ord.

Först var det utlänningar, sedan invandrare och de senaste åren har vi börjat tala om nyanlända.

Pirjo Lahdenperä menade att alla människor har en kulturell horisont som man tolkar andra människor utifrån, vilket leder till föreställningar om ”vi” och ”de andra”. Det går aldrig att helt komma ifrån. Däremot kan man försöka leva sig in i andra människors situation, till exempel sina elevers.

— Vilka erfarenheter, upplevelser och

mål har de? Vilka sociala nätverk ingår de i? Hur ser det ut med grupperingar och hierarkier mellan elever i skolan?

Barakat Ghebrehawariat, social en­ treprenör, uppmanade lärare att vara

kritiska mot rådande normer. Han talade om vithetsnormen, alltså att vithet ut­ gör måttstocken, ofta underförstått. Att beigea plåster kallas ”hudfärgade” är ett exempel på det.

– Det viktigaste inom normkritiken är att bli medveten om sin omedveten­ het. Bara det kan vara en inre kamp, att erkänna att vi bär på fördomar. Gå in i dialog och lyssna mer. Vi är alla bärare av fördomar men alla är inte bärare av privilegier.

Den avslutande programpunkten var en paneldiskussion. En av de medverkande var Andrew, elev på Valstaskolan i Sigtu­ na, som kom ensam till Sverige för några år sedan och uppmanade ­lärare att för­ söka sätta sig in i den situationen.

– Lärare kan inte känna vad vi känner, men de måste försöka förstå. Första frågan borde inte vara om vi har gjort läxan. Lära­ re måste fråga hur vi mår, och sedan måste de också vara intresserade av svaret.

En av besökarna på konferensen var Martin Brav, skolkurator på Årstaskolan.

illustration: mia nilsson

krönika

signerat: ANNIKA HEDÅS FALK

Inte kunde jag bli rektor!

O Han funderade på varför det är så svårt att tala om värderingar och normer.

– Vi kanske är rädda för att blotta våra värderingar, eller så finns det en rädsla för att säga fel eller kränka andra. En viktig komponent är mod, att våga ta samtalen med eleverna oavsett vilken roll man har i skolan. Vi måste också bli nyfikna på elevernas erfarenheter, upp­ levelser och livsmål.

Han poängterade även att skolled­ ningen måste skapa en struktur för och driva arbetet.

– Eldsjälar har en tendens att slockna och därför är det strukturerade arbetet en förutsättning, inte minst för elever­ nas rättssäkerhet. n Annelie Drewsen

Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sve­ rige” är nu avslutad, men allt material — bland annat ett seriealbum och en film — finns på www.hejsverige.nu. UNHCR är FN:s flyktingorgan.

ch vilken sjua ska du börja i då?

Gubben blänger på mig där i högstadie­ korridoren. Jag låser upp dörren till bokförrå­ det och förklarar vänligt att jag är hans nya svensklärarkollega. Han fnyser och går därifrån.

Nästa dag står jag i lärarrummet och bläddrar i papper vid mitt fack. Då kom­ mer gympaläraren, tar tag runt min midja och vänder mig upp och ned. Där hänger jag. Fötterna upp och huvudet mot golvet. ”Släpp ned mig” ber jag onö­ digt artigt. Efter en lång stund släpper han ned mig och skrattar bullrigt. Jag fnissar lite undergivet och fortsätter att kolla posten.

Några år senare är vi flera ambitiösa lärare som vill arbeta med skolutveck­ ling och vi konkurrerar diskret om alla uppdrag som verkar roliga. En ny arbetslagsledare ska tillsättas och min kvinnliga kollega säger: ”Nä men du som har så himla små barn ska väl inte söka, tänk på dig själv nu och ta inte på dig för mycket!” Sen söker hon och får upp­ draget själv.

Det kan krävas både tid, mod och tårar innan man fattar att man inte ­behöver anpassa sig till människor som kör med fula härskartekniker. Men härs­ ka och leda är faktiskt två olika saker.

För mig var det absolut inte självklart att bli rektor. Att vara chef måste väl vara att vilja sätta sig över människor och kapa åt sig makt? Vilket osympatiskt yrkesval, tänkte jag. Jag ville jobba i lag, vara solidarisk, hjälpas åt. Samtidigt brann jag för utveckling så att eleverna skulle få de allra bästa förutsättningar­ na. Jag tog på mig fler och fler uppdrag för att förbättra skolan, och det var både roligt och gav effekt. Kanske skulle man bli skolledare ändå?

Men inte kunde jag bli rektor, jag kunde ju inte hela skollagen! Herregud – budgeten! Jag kan väl inte matte? Tänk vad stressad man blir om larmet går en söndag! Hur skriver man svar till Arbets­ miljöverket? Till Skolinspektionen?! Det var miljoner saker jag inte kunde och inte vågade.

Alltför många – framför allt kvinnor – tror att de måste vara så perfekta och kunna precis allt redan innan de börjat.

Så om jag inte vågade söka chefsjobb ­betydde det kanske att jag anpassade mig till könsmaktsordningen och beva­ rade gamla mossiga strukturer?

Jag kunde kanske bli chef som en ­feministisk solidarisk aktion? För att få ansvar, överblick och möjlighet att ­besluta vad som blir bäst för så många som möjligt. För att bli en bättre förebild och kunna använda min egen potential till gagn för dem som behöver hjälp. ”Det finns en snara för varje chef” stod det på några plakat på första maj. Jag fattar grejen – att man hatar folk som vill sätta sig på andra. Men om man vänder på det och tänker att man kan hjälpa till genom att leda verksamheten, då kanske andra typer av personer kan bli chefer?

Jag tror det kan bli bra.

Tänk om fler skulle få chansen att göra vad de själva vill utan att tryckas ned av sura maktpersoner som profiterar på andras osäkerhet. Tänk om vi kunde sluta fastna i förminskande normer som begränsar sikten. Vi som jobbar i skolan kan väl i alla fall försöka? För vi påver­ kar framtiden.

Annika Hedås Falk är rektor på Sofia skola, blir i oktober ny rektor på Södra Latin

LÄRA #4/2015

11

SAMTALET

12

LÄRA #4/2015

SAMTALET

” Fel att prioritera de svaga” Elever som är smartare än sina lärare kan få stora problem i skolan. För att stödja dem behöver lärarna inta en ny attityd där de ser elevernas problem, menar Roland S Persson, professor i psykologisk pedagogik.

TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: Carl Robert Jonzon

H

ögskolan för lärande och kommunikation i Jönköping har gått ner i viloläge. Det spektakulära konstverket i ljushallen, bestående av en enda knallgul vägg, lyser bara för Roland S Persson och några få av hans ­kolleger – de som jobbar när andra har lov ­eller semester.

Med undantag för en ledig vecka arbetar Roland S Persson hela sommaren. Han vill ta vara på den tid då hans tankar kopplas fria från undervisning och administration och får löpa iväg längs spår som har börjat trampas under läsåret, fördjupa dem och formulera ­hypoteser och slutsatser i vetenskapliga artiklar.

Roland S Persson har många spår att ut­ forska. Hans forskning om särskilt begåvade elever och deras behov har väckt stort intresse – och debatt – hos många som är verksamma inom skolan.

Vilka är de, dessa särskilt begåvade elever?

– För många lärare är en begåvad elev nå­ gon som är förhållandevis duktig i skolan, som sköter sig, som är idealeleven. Men den förståelsen för begåvning är inte baserad på forskning. Många års forskning visar att de inte är idealelever: ju mer extrema de är, desto svårare blir det för dem att passa in i den nor­ mala skolmallen.

– När jag skulle formulera en definition av dessa elever hade jag undervisat på lärar­ utbildningen och även forskat om deras situa­ tion. Jag hade insett att lärarna har stora hål i sina kunskaper, så jag ville inte formulera ett teoretiskt begrepp. I stället blev det en hand­ fast ateoretisk definition: ”Den är särbegåvad som förvånar med sin förmåga inte bara en gång utan flera gånger, i och utanför skolan.”

Och den definitionen tog faktiskt Skolverket,

fast de ändrade ”särbegåvad” till ”särskilt be­ gåvad”.

– Ett problem med definitionen är att den saknar underbyggnad, den bygger på erfaren­ het, men det är ändå en bra utgångspunkt.

Och ingen har kommit fram till en hundra­ procentig teori som förklarar vad särbegåv­ ning handlar om. När jag började forska om detta fanns det hundra olika teorier, nu finns det tvåhundra.

Hur kan lärare märka att en elev är särskilt ­begåvad?

– Det är svårt att säga något generellt, efter­ som det är så olika inom olika ämnesområden.

Men de här eleverna har liksom en intuition inom sina ämnen, ett kunnande som de inte riktigt kan förklara. Väldigt musikbegåvade barn märker man till exempel på att de är känsliga för ljud och älskar ljud, även som be­ bisar. Och matematiker, de ser förhållanden och kan uttrycka dem matematiskt. De beskri­ ver det själva som en estetisk upplevelse, en fullkomlighet där de ser hur det ena relaterar till det andra.

– Jag har en bekant vars son är matema­ tiskt särbegåvad. De upptäckte det när de var i Grekland före euron och skulle räkna ut hur mycket växelpengar de hade kvar i reskassan.

Sonen behövde inte räkna, han hade direkt klart för sig hur många drachmer det var. ”Jag bara ser det”, sade han.

Hur skiljer sig de särskilt begåvade eleverna från dem som presterar bra för att de pluggar hårt?

– De särskilt begåvade är betydligt mer ­ arismatiska, udda, de tänker så annorlunda. k Om man tittar på intelligenskvot så ser man att elever som har runt IQ 120 i allmänhet har en hög abstraktionsförmåga, de lär sig förhål­ landevis lätt samtidigt som de ofta är väldigt >> LÄRA #4/2015

13

SAMTALET

>>

trevliga i skolan. Men när man kommer högre så är man så extrem att man redan kan det som skolan försöker lära ut. Man passar inte in i mönstret utan blir ett problem. Är det vanligast att man är särskilt begåvad inom ett visst ämne eller kan man vara det inom så skilda ämnen som till exempel språk, matte och musik?

– Ingen är begåvad i allt. De flesta är e­ xtrema på något ämne eller några närlig­ gande. Einstein är ikonen när man pratar om ­detta, det sägs att han var jättebra i musik också, men det var han inte. Han spelade för att det var kul, inte för att han var bra.

Finns det tester för att identifiera de här ­eleverna?

– För svenskt vidkommande funkar iden­ tifieringen bäst om den ligger på föräldrar och lärare. Man vet från forskning att sådan identifiering är ganska tillförlitlig, särskilt om ­läraren har goda kunskaper. Sedan finns det ju intelligenstest, men det är inte någon bra väg att gå i svensk skola. En del begåvningar har ju inget med IQ att göra, till exempel inom idrott och musik. Vissa föräldrar vill ändå tes­ ta sina barn för att de tror att särbegåvning är en diagnos. Men det är det inte och det finns liksom inget man kan göra med ett testresul­ tat, även om IQ-nivån skulle vara skyhög.

Hur klarar sig de här eleverna i skolan i dag?

– Tänk dig själv: du börjar skolan och har väldigt lätt för dig. Du kanske vill gå till bib­ lioteket och läsa uppslagsverk medan de an­ dra vill spela fotboll. Lärarna förstår dig inte, kompisarna förstår dig inte och – det har jag tagit reda på – föräldrarna förstår dig inte alltid heller. Då blir du en hackkyckling utan att veta riktigt varför. Det är kognitionen som är försigkommen och inte ditt känsloliv, så du börjar fundera: vad det är för fel på mig efter­ som jag inte blir accepterad?

– Det är fruktansvärt, en del av de här elev­ erna blir till och med självmordsbenägna, det visar en studie som jag gjort. Andra försöker lösa det genom att dölja sin förmåga. Man ­låtsas att man är rätt dålig.

– En del andra kan tycka att det är roligt att visa sig på styva linan. Om läraren ger klas­ sen en matematikuppgift så är han eller hon färdig efter några minuter medan kamraterna tar hela timmen på sig. Så går den särbegå­ vade fram och visar läraren: ”Titta vad jag har gjort”. Då har jag sett ganska många exempel på att läraren mer eller mindre avrättar den här eleven framför hela klassen. I något fall rev läraren sönder hela uppgiften: ”Det ska ta lika lång tid för dig som för alla andra.”

14

LÄRA #4/2015

Hur har du sett det? Är du ute och gör studier i klassrummen?

– Nej, det här har jag fått återberättat från dem som har råkat ut för det. Jag har en hel skatt av självrapporterade data som jag inte ens har begärt in. Det är ibland väldigt långa e-brev som ofta slutar med att de skriver att de gråter när de läser min forskning om detta.

De har ju levat hela tiden i tron att det är fel på dem.

Kan man jämställa de särskilt begåvade elev­ ernas behov med begåvningssvagare elevers behov?

– Ja, de har ett gemensamt problem i sko­ lan. Men det är svårare för de särskilt begåva­ de att få det löst eftersom läraren oftast har så bristande kunskaper. Det är därför jag trycker på att detta måste in i lärarutbildningen.

Finns det inte med där?

– Det finns med i Linnéuniversitetets matematik­didaktik och på en magister­ utbildning i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Och så finns det här på Högskolan i ­Jönköping. Lärarstudenterna här får en två­ timmarsföreläsning om detta. Men annars har Skolverket fortfarande en övertro på didaktik.

Det är inget fel på didaktik, men det blir ett

SAMTALET

mellan elev och lärare tror jag att man kom­ mer långt med.

– När de här eleverna kommer till gymna­ siet träffar de ofta lärare som är väldigt duk­ tiga på sina ämnen och kanske till och med är särbegåvade. De känner igen de här eleverna, ser deras behov och lägger ner extra mycket arbete på att hjälpa just dem. Ibland blir det automatiskt lyckliga lösningar, men det finns liksom inte i systemet.

problem när man tror att den kan göra precis vad som helst. För de här eleverna räcker det inte med didaktik.

Vad behöver de få av skolan?

– Det viktiga är att läraren har en accep­ tans för att det finns elever som tänker lite annorlunda än vad han eller hon själv gör.

Ofta kräver lärarna att uppgifter ska lösas på ett visst sätt, men de här eleverna vet ju att det finns både enklare och bättre sätt. En god pedagog tillåter det. Det är ett attitydstöd de här eleverna behöver, inte ett metodstöd – för metoderna kan de förmodligen mycket bättre än läraren.

– Sedan måste lärarna hjälpa de väldigt begåvade eleverna att förstå vilka de faktiskt är och varför de möter reaktioner. Man kan ­diskutera vid vilken ålder man ska göra det.

Jag tror inte det är någonting för de första åren i skolan, men absolut för gymnasiet.

– Man måste ta hänsyn till Unescos Salamanca­deklaration som rymmer ett upp­ lysningsideal där kunskap för sin egen skull är oerhört värdefull och där det heter att alla barn ska ha rätt att gå i en inkluderande skola.

Det är bra, för vi lever i ett samhälle där alla måste samspela. Då kan vi inte isolera en del elever. Samtidigt är det viktigt att de här elev­ erna får träffa andra som är ungefär som de.

Det måste lösas.

Hur?

– Rektorer i en kommun kan organisera så att de här eleverna kan träffas då och då. Säg att ni har tio stycken – låt en pedagog som tycker att det här är roligt ta ansvar för det.

Det behöver inte kosta något.

– I västra Australien får de som är e­ xtremt begåvade särskild undervisning några ­dagar i veckan. Då tar man dem till särskilda resurs­centrum där de får välja bland ämnen som de är riktigt bra på och intresserade av.

Det kan vara allt från statistik eller språk till aboriginernas historia eller något konstnär­ ligt. Sedan återvänder de till sina klass­ kamrater. Man delar inte upp klassen men man ger ändå de här begåvade eleverna den ­stimulans de behöver.

Hur ska lärare klara av att undervisa så smarta elever? Behöver lärarna själva vara särskilt ­begåvade?

– Det är en väldigt bra fråga som det har forskats en del på. Det finns forskare som ­menar att det bör vara så, medan andra ­menar att det inte behövs. Jag skulle säga att det allra viktigaste för eleverna är att känna sig accepterade av sin lärare. Och att lärarna vå­ gar säga att ”det här vet inte jag”. Uppriktighet

Om man som lärare märker att en elev i till ­exempel matte liksom bara rusar iväg på mellan­stadiet eller högstadiet, vad gör man då?

Det är ett attityd­ stöd de här eleverna behöver, inte ett metodstöd – för metoderna kan de förmodligen mycket bättre än läraren.

– Det finns alltid en lösning. Det har jag sett till exempel här i Jönköpings kommun. Det var en kille som var helt enastående och lärar­ na tänkte ”kan han allt?”. Framför allt var det matematik, men han var också språkbegåvad.

Så när han gick på dåvarande mellanstadiet tog en specialpedagog sig an honom. I stället för att han skulle göra det han redan kunde så gick de igenom engelska, så att han lärde sig det, och sedan tyska, så att han lärde sig det också. När han kom till högstadiet letade rektorn upp en matematiker som tyckte att det var jätteroligt att arbeta med pojken. Det blev väldigt lyckat, men det kanske inte är lösning­ en för alla – de här eleverna är så individuella att man måste hitta särskilda lösningar för var och en av dem.

Kan du berätta om din egen personliga ­erfarenhet? Du var själv särskilt begåvad.

– I vissa avseenden var jag det. Jag var språkbegåvad eller är språkbegåvad. Jag lärde mig engelska själv.

Hur då?

– Intryck från teve, jag läste, jag lyssnade och när jag gick i fjärde klass så tog min far mig till London. När jag kom tillbaka kunde jag betydligt mer engelska än min lärare. Och på gymnasiet blev det en lektion, sedan tittade läraren på mig och sa att ”det är väl ingen idé att du är här”. Så jag tenterade engelskan. Jag är musiker också, så jag hör och lär mig sats­ melodier väldigt enkelt. Och så är det med allt verbalt och logiskt.

– Det jag gör går snabbt, det blir oftast bra och det är oftast väldigt effektivt. Det här är ett problem, för i alla organisationer krävs det att man ska arbeta i en viss takt. Jag tror aldrig att jag har haft en chef som inte har sagt ”vad gör man med dig då?”. Om man är snabb så får man ju sitta av tiden, precis som begå­ vade elever ofta måste göra i skolan.

Du lockar många åhörare när du håller före­ drag. Det finns uppenbarligen ett nyvaknat ­intresse för den här frågan. Varför? >> LÄRA #4/2015

15

SAMTALET

>>

Det är kognitionen som är försig­kom­ men och inte ditt känsloliv, så du börjar fundera: vad det är för fel på mig?

– EU:s Lissabonfördrag från 2004 är vik­ tigt i sammanhanget. En av pelarna i det är utbildning. Målet är att skapa det man kallar för en kunskapsekonomi inom EU år 2020. De ämnen som är intressanta då är de som kan ge marknadsföringsbara produkter. Och den där marknadsmässiga motivationen gäller inte bara EU. Politiker i alla länder tror att de här eleverna ska vara räddningen för fram­tiden.

Det är anledningen till att man storsatsar på gifted education i Singapore, Hongkong, I­ srael, Holland, England, USA, ja i stora delar av ­världen.

– Utbildningen har blivit ett redskap för att driva fram en kunskapsekonomi. Det är ett paradigmskifte som man överlag inte är ­medveten om ute på skolorna. Där fortsätter man att slåss för den enskilda eleven och hans eller hennes behov.

Men sammanfaller inte behoven? Om man kan erbjuda de särskilt begåvade eleverna en ­pedagogik och ett kunskapsinnehåll som de behöver så kommer det väl att gynna ekonomin på längre sikt?

– Jo, men om politikerna vill ha de här hög­ presterande, superkreativa och superinno­ vativa individerna så måste undervisningen bli mycket mer individuell. Man måste möta varje elev på ett individuellt plan och se till vilka behov just han eller hon har för att trivas i skolan.

– De här eleverna befinner sig på en nivå som läraren med sina pedagogiska eller didak­ tiska kunskaper inte klarar av. Politikerna tror att med hjälp av bra pedagogik och didaktik kan en bra lärare få vilken elev som helst att göra vad som helst. Men det är en lögn, det funkar inte så.

– Man kan ta det motsatta problemet. Det finns elever som aldrig kommer att nå god­ känt, beror det då bara på lärarnas brist på pedagogik och didaktik?

Det kanske beror på resursbrist?

– Nej. Det är det första jag lär studenterna på lärarprogrammet, att det kommer alltid att finnas elever som man inte kan hjälpa även om man är världsmästare i didaktik. Inget ­beror ju bara på läraren, utan det är ett sam­ arbete mellan läraren och eleven där eleven måste ha vissa förutsättningar.

Men resurserna är ändå begränsade. Om man som lärare har ett antal elever med inlärningspro­ blem, då tänker man kanske att det är högsta prio­ ritet att kompensera för det, att det är de som bäst behöver det begränsade stödet. Är det feltänkt?

– Det är den kritiken som flera pedagogik­ professorer har framfört. De tycker att min 16

LÄRA #4/2015

forskning är elitistisk och därför inte accepta­ bel. De särskilt begåvade har inte några genu­ ina problem, de klarar sig själva, menar man.

Men vi har hundra års forskning som visar att det inte är så – i stället är de här eleverna mycket mer utsatta än väldigt många andra.

Så det handlar om två grupper med olika be­ hov, man kan inte prioritera mellan dem.

Men det måste man ju när resurserna är ­begränsade.

– Och då väljer man att prioritera den som uppfattas som svag, men det är inte en korrekt uppdelning.

Har du förståelse för att en del lärare är kritiska mot att du tonar ner pedagogikens betydelse?

– Ja, det har jag. Den kritiken bottnar i en kollektiv kultur som vi har lärt in under efter­ krigstiden. Före kriget var det helt okej att höja intellektuella individer till skyarna. Vi var ju inspirerade av Tyskland – konst, musik, vetenskap, allting hade någon botten i Tysk­ land. Men sedan blev Tyskland, av naturliga anledningar, inte särskilt populärt längre.

Socialdemokratin satte folket i fokus och det blev fult att vara intellektuell. Men det idealet krockar nu med EU:s kunskapsekonomi.

Du tillmäter det biologiska stor betydelse. Det är också kontroversiellt, för det riskerar att ­marginalisera lärarens jobb — en lärare kan ju aldrig förändra en elevs biologiska förutsätt­ ningar. Vad tänker du om det?

– Det är klart att alla elever kan höja sin nivå med hjälp av en bra utbildning, men det finns oundvikligen genetiska grunder. Det är kontroversiellt för Skolverket och för lärarna men knappast i den akademiska världen. Och vi ska ha en skola som bygger på vetenskaplig grund.

Vilka förmågor har störst ärftlighet?

– Språkförmåga. Och även i till exempel matematik har genetiken stor betydelse. Men sedan är det lärarens uppdrag att förse eleven, oavsett begåvning, med den miljö där läran­ det fungerar bäst.

Hur ser situationen för de särskilt begåvade ut om fem år?

– Som den gör i dag.

Du tror inte på en förbättring?

– Nej, det gör jag inte, eftersom vi måste få en attitydförändring bland lärarna och det får man inte på fem år. Om man verkligen satsade på detta inom lärarutbildningen så skulle det kanske ändras på 20–25 år. På enstaka skolor kan det hända saker, men då hänger det på eldsjälar som skaffar sig kunskaper själva och gör det de kan. Och gör det riktigt bra. n

därför är jag lärare

”Vi kan göra skillnad”

Foto: Ulrica Zwenger

— Jag kan göra stordåd, men inte utan mitt arbetslag, säger Britt-Marie Öhman på Askebyskolan i Rinkeby.

I maj utsågs hon till Årets grund­ skollärare i Stockholms stad. En ut­ märkelse som hon tycker är jätterolig och hedrande att ha fått.

Askebyskolan är Britt-Marie Öhmans arbetsplats sedan 1974. Hon valde mel­ lan den och en skola i Danderyd. Men rektorn i Rinkeby som ringde upp hen­ ne var så trevlig. Det avgjorde saken.

Att bli lärare var annars ingen själv­ klarhet, det hann luta åt både veterinär och arkeolog innan hon bestämde sig.

– Det handlade inte om något kall!

Men jag tyckte ju om barn och när min kompis skulle börja på lärarutbildning­ en så fick det bli så. Att jag själv alltid hade trivts i skolan spelade nog också en roll.

Självständigt och fritt inom vissa ramar, omväxlande och aldrig tråkigt.

Så beskriver Britt-Marie Öhman lärar­ yrket.

– Det är ett av de viktigaste yrkena för samhällsutvecklingen och demo­ kratin. Om man har ett samhälls­ engagemang så finns det möjlighet att göra skillnad. Jag kanske tar tillbaka det där med att det inte är ett kall, för man blir engagerad!

Läraryrket förändras i takt med nya forskningsrön och som lärare utveck­ las man ständigt, anser Britt-Marie Öhman. Även samspelet med barn, för­ äldrar, kolleger och en skolledning som ser henne, är utvecklande.

– Och VFU-studenter! De är jättebra för de frågar ”varför gör du så där?” och får en att tänka efter. Och så har vi bra och kontinuerlig fortbildning.

Hon upplever visserligen att de ­sociala problemen blivit något tyngre på senare år och att fler behöver stöd och hjälp.

– Visst är det jobbigt ibland. Men jag tänker att andra saker kan vara tunga i andra områden av staden. Som till ­exempel större grupper och mer krävan­ de föräldrar. Och här är alla lärare duk­

tiga och engagerade, nästan 100 procent är behöriga. Vi har varandra och vi har arbetsglädje, därför är jag fortfarande kvar här. Jag var på väg bort ett tag, men en ny rektor vände upp och ner på allt.

Då blev det kul igen.

Britt-Marie Öhman jobbar med for­ mativ bedömning för elevernas kun­ skapsutveckling. Hon är tydlig med målen, ger individuell återkoppling och stöd till dem som behöver. Studie­ ro är grunden för att eleverna ska ut­ vecklas socialt och kunskapsmässigt, anser hon. Den uppnår man om elever­ na känner sig trygga och respekterade.

– Jag tänker helhetssyn. Eleverna vet att jag vet vad de gör under hela skoldagen och de vet att jag bryr mig om vad som händer på rasterna. Man behöver se varje barn och vara upp­ märksam på om något inte är som det ska. Det kan ta delar av min egen rast i anspråk, men som lärare går det inte att vara fyrkantig – vi jobbar med män­ niskor. n Annebritt Ullén

Britt-Marie Öhman är klasslärare i årskurs 6 på Askebyskolan i Rinkeby.

LÄRA #4/2015

17

Illustrationer: Anne-Li Karlsson

SKYDDAT BOENDE

18

LĂ„RA #4/2015

SKYDDAT BOENDE

Det osynliga arbetslaget I Stockholm placeras nästan 300 barn om året på skyddat boende tillsam­ mans med sina mammor efter att ha upplevt våld i hemmet. På utbildnings­ förvaltningen finns ett särskilt arbets­ lag som ger barnen den undervisning de har rätt till.

LÄRA Stockholm fick en unik inblick i deras hemliga arbete.

Med ett fast grepp om rullväskans hand­ tag går Ebba längs en gata någonstans i Stockholm. Hon stannar vid en port, slår koden och försvinner snabbt in. Om dör­ ren står öppen för länge går larmet. Ebba ställer sina sneakers på golvet, intill en skohylla med damskor och barnskor i ­varierande storlekar.

Vi är på ett av Stockholms skyddade boenden. Skorna tillhör de kvinnor och barn som har kommit hit för att få skydd från våld i hemmet. Våldet kan vara ­f ysiskt, psykiskt eller sexuellt. Förövaren är ofta barnets pappa. Här finns plats för tio kvinnor och tjugo barn. De kommer från hela landet och placeras av social­ tjänsten. En av dem är Malika, tolv år.

Hon tycker om att dansa och drömmer om att bli modedesigner.

prydliga rader. Just nu finns fyra barn i skolåldern här, men antalet varierar.

Kvinnor och barn kan dyka upp hastigt.

Då tar boendet kontakt med lärarlaget som träffar mamman och barnet på ett inskolningssamtal en vecka senare.

– Vi informerar om hur vi arbetar och att vi inte är personal på boendet. ­Mammorna är ofta i chock, så de får även ett papper med skriftlig informa­ tion, säger Ebba.

Lärarna frågar om de får kontakta elevens ordinarie skola. Om mamman och boendet säger ja kontaktas rektorn via e-post. Brevet talar om att eleven vis­ tas på ett skyddat boende och kommer att få undervisning av specialpedagoger.

Det innehåller också information om anpassad skolgång och kontaktuppgifter

dit de kan skicka pedagogiska planering­ ar och undervisningsmateriel.

Under tiden på boendet är eleven in­ skriven i sin gamla skola. Malika hann bara gå där en dag innan hon kom hit med sin mamma och två yngre syskon för tre månader sedan. Bara några veck­ or tidigare hade hon kommit till Sverige från krigets Syrien.

Klockan är nio och Tariq och Albin, åtta

och nio år, dyker upp till dagens första lektion. Ebba tar fram en burk med slajm från i går. Pojkarna sticker ner fingrarna i det illgröna dallret. Ett mjölktands­ leende breder ut sig i Albins ansikte.

– Kommer ni ihåg ingredienserna? frågar Ebba.

– Vatten, potatismjöl, olja … och färg!>>

Ebba går ner för trappan och kommer

till ett samlingsrum. På ena sidan ligger kvinnornas sovrum och ett gemensamt kök, på andra sidan finns tvätt­stugan, ett förråd och en dörr med skylten ”Välkommen till skolan!”. Utanför står en torkställning med barnstrumpor i LÄRA #4/2015

19

Illustrationer: Anne-Li Karlsson

SKYDDAT BOENDE

>>

Laborativa och skapande inslag är vanliga i undervisningen som i övrigt är koncentrerad till svenska, matematik och engelska. Lärarna strävar efter att göra skoldagen så varierad och lust­ fylld som möjligt. I dag ska Tariq och Albin genomföra uppdrag för att samla livspuckar, precis som i teveprogram­ met ­Labyrint. Ebba lägger fram en spel­ plan på bordet och delar ut det första upp­draget. Sedan följer en timme med ­matematik, språk och minnesträning i tydligt avgränsade moment.

Det skulle kunna vara ett vanligt grupp­

rum i vilken skola som helst. Men vanlig­ heten är ett bräckligt bygge. När dagens andra lektion ska börja kommer åtta­ åriga Lea med kaoset i hasorna. Något har hänt som får gråten att välla fram.

Ebba lägger armen om henne och låter tårarna rinna klart. Under tiden tassar 20

LÄRA #4/2015

Malika in och sätter sig. Hon öppnar ma­ tematikboken och börjar räkna. I Syrien var hon bäst i klassen.

Många barn som varit utsatta för våld läser av vuxnas gester, röstläge och ­mimik med seismografisk precision. Ett plötsligt skratt kan vara tillräckligt för att ett barn reflexmässigt ska känna rädsla. Andra reagerar med koncentrationssvårigheter, aggression, oro eller nedstämdhet.

– Vi behöver inte spekulera i var­ för barnet beter sig på ett visst sätt. Vi ­jobbar väldigt bekräftande för att stärka dem och utsätter inte eleverna för mer än vad de klarar av. Ett barn som har brutit benet måste få läka, sedan kan man ta bort gipset och träna. De är små överlevare, man är förundrad över att de kan ta in ny kunskap när de varit med om så mycket, säger Pernilla som också ingår i arbetslaget.

Ett ord som vissa forskare använder för

att beskriva barns förmåga att återhäm­ ta sig efter svårigheter är resiliens, eller

förmågan att studsa tillbaka. Liksom andra förmågor utvecklas den i samspel med omgivningen. En trygg miljö är avgörande för att barn ska kunna studsa tillbaka, och skolan har en särställning som skyddsfaktor.

– Det är det bästa jobb jag haft. Det är hemskt att säga det, för jag skulle önska att kvinnor och barn inte for illa eller ­behövde leva under hot. Men så är det.

Och vi gör skillnad, säger Pernilla.

Personalen på boendena bekräftar att undervisningen är betydelsefull, både för mammorna och för deras barn.

Många barn har tidigare haft svårt att koncentrera sig på skolarbetet och ­missat mycket.

– Jag kan tänka mig att de får ut mer av undervisningen här jämfört med om de hade gått kvar i den gamla ­skolan och levt i den vardagen de hade då, ­säger Laila som ingår i barnteamet på ett ­skyddat boende.

I ”klassrummet” sitter Malika och strör glitter över en stilettsko hon har ritat. De senaste tre månaderna har hon fått undervisning fyra till fem da­ gar i veckan. Hennes språkutveckling har tagit fart och hon klarar matemati­

SKYDDAT BOENDE

Förebild för andra kommuner Barn har enligt ­barnkonventionen rätt att skyddas från våld, men ­ibland blir skyddet i sig ett hinder för rätten till utbildning. För många barn i skyddat boende är det helt ­enkelt för riskabelt att gå till en ­vanlig skola.

ken galant. Skapande är hennes stora intresse.

– Jag älskar att måla. Nu ska jag äta lunch och måla. Sedan gör jag läxan, säger Malika och plockar ihop pennor, papper och glitter.

Teckningen ska hon sätta upp på väggen

i rummet. Det som är hemma, och sam­ tidigt så långt ifrån hemma.

Hur länge hon blir kvar här är det ingen som vet. För det mesta flyttar kvinnorna och barnen till en ny bostad, kanske i en ny stad. Genomsnittstiden på skyddat boende är 60 dagar, men det kan bli upp till ett halvår. När det är dags att flytta får eleven med sig en överläm­ ningsblankett till den nya skolan.

– Vi beskriver vad vi har arbetat med, barnens utveckling och vad de kan be­ höva extra stöd i. Om vi vet att eleven ska flytta har vi en avslutning med fika.

Det är viktigt, framför allt för eleven, säger Ebba.

Skolan är slut för i dag. Ebba pack­ ar ihop sin väska och låser dörren till ”klassrummet”. Hon tar på sig sina ­sneakers för att gå till ett nytt skyddat boende, där andra elever väntar. Kvar står ett skoställ fyllt av damskor och barnskor. Där står Malikas ballerinaskor, redo att studsa mot asfalten. n Annelie Drewsen

Alla namn i artikeln är påhittade. Siffran 300 är en uppskattning gjord av socialförvaltningen och gäller barn i alla åldrar, alltså inte bara dem som har skolplikt.

Hösten 2013 rekryterade utbildnings­ förvaltningen ett särskilt arbetslag för dessa elever. Förra läsåret undervisa­ de de 74 elever på sex olika boenden.

I Stockholms stad finns cirka 15 skyd­ dade boenden med 140 platser för kvinnor, men alla tar inte emot barn.

– Vi är oerhört stolta över att vi kan ge barnen undervisning. De kan vara placerade på boendet i upp till en ­termin. Tidigare var de utan under­ visning så länge. Nu ger vi under­ visning till alla barn vi känner till, säger Bo Andersson som är grund­ skolechef och har det övergripande ansvaret för arbetslaget.

Lärarna åker till boendena enligt ett schema som görs veckovis. Grup­ perna kan bestå av upp till sex elever och sätts ihop med hänsyn till elev­ ernas ålder, behov och dynamiken i gruppen. Säkerheten är hög.

— Vi kan inte tala med någon annan om vad vi arbetar med utan måste hålla allt hemligt, säger Pernilla som ingår i arbetslaget. Vi måste vara väl­ digt försiktiga när vi skickar e-post eller pratar i telefon och använder ofta kodord med varandra. Om adresserna till boendena röjs kan kvinnorna och barnen behöva flytta väldigt snabbt.

Bo Andersson känner inte till nå­ gon motsvarande verksamhet i andra kommuner, däremot kan det finnas enskilda lärare som åker till skyddade boenden. Det förekommer också sam­ arbeten mellan skolor och skyddade boenden. Även i Stockholm kan barn gå i kommunal skola under tiden på boendet, om hotbilden tillåter det.

I nuläget riktar sig arbetslagets verk­ samhet till elever i grundskolan, men det finns planer på att ta till vara lärar­ nas erfarenheter och skapa en liknande lösning för gymnasieelever. Modellen skulle även kunna bli förebild för andra kommuner.

– Vår förhoppning är att alla elever på skyddat boende i hela landet ska få ­undervisning i framtiden, säger Pernilla.

I hela landet finns omkring 200 skyd­

dade boenden. Under ett år vistas 4 000 vuxna och minst 2 000 barn på s­ kyddat boende, enligt statistik från Social­ styrelsen.

– Undervisningen är väldigt viktig för de här barnen, säger Elinor Brunnberg, professor i socialt arbete vid Mälarda­ lens högskola, som har gjort en studie om barn i skyddat boende.

– Vi spelade spelet Barns rättigheter med en pojke som hade varit på boen­ det lång tid för att inte bli kidnappad.

Den rättighet han valde var ”alla barn har rätt till utbildning”. Om barnen inte får undervisning kommer de efter i sin kunskapsinhämtning. Skolan är även ett viktigt socialt sammanhang med jämn­ åriga och erbjuder en struktur och ett vardagsliv som är organiserat.

Hur kan barnens situation förbättras?

– Till att börja med måste man obser­ vera att det finns barn på de här boen­ dena. Man tänker på dem som ”kvinno­ hus”, men det är många barn där. Man kan inte lägga allt ansvar på mam­ morna, de är i en alltför utsatt position.

Byråkrati tar tid, men barn har en annan tidsuppfattning. För dem är tre måna­ der en evighet. De vuxna måste anpassa sig till barnens perspektiv, inte tvärtom.

Barn kan ge bra förslag på hur det kan bli bättre för dem. Man måste ta det de säger på allvar. n Annelie Drewsen

LÄRA #4/2015

21

Foto: björn tesch

LEDARSKAP

Tony Mufic har arbetat med barn och unga i hela sitt yrkesliv. Sedan i juli är han chef för ­utbildningsförvaltningen, tillika utbildningsdirektör i Stockholms stad.

” Eleverna kan bli de stora vinnarna” — Jag vill ta del av fler berättelser om elevers utveckling, rektors ledarskap och enträgna lärargärningar. Då väcks känslor, engagemanget får näring och vår gemensamma tilltro till att det går att göra skillnad får kraft, säger Tony Mufic, vår nye utbildningsdirektör som inleder sitt chefskap med att lyssna och bygga förståelse.

– Vi måste se bakom statistiken över elevernas resultat, då ökar tilltron till att alla barn kan lära. Våra elever gör fantastiska utvecklingsresor, var och en utifrån sina förutsättningar.

Tony Mufic har arbetat med barn och ungdomar under hela sitt yrkesliv. Efter flera år som mellanstadielärare gick han vidare och tog en fil mag i historia och samhällsvetenskapliga ämnen. Lärar­ legitimation har han för både grund­ skola och gymnasium.

– Jag fick en mycket bra start och hade en rolig tid som lärare i lilla ­Ä lvsered i Halland. Drivkraften att j­ obba med barn 22

LÄRA #4/2015

och ungdomar och deras utveckling har alltid varit stark.

Efter nio år som lärare på låg-, mellanoch högstadiet blev han tillfrågad om att rycka in som biträdande rektor. Ledar­ skapet i klassrummet växlade till det i förvaltning, först som skolledare och senare som gymnasiechef i Falkenberg.

Därefter blev han förvaltningschef för skolan och efter en tid även socialchef i Ängelholm.

– Jag fångades av det större ansvars­ tagandet och frirummet där jag kunde utveckla det personliga ledar­skapet och inspirera andra. Även om jag var längre ifrån mina elever hade jag nu möjlighet att göra ett ännu stör­ re avtryck på samtliga elever genom att främja lärares undervisning och ­lärande.

Tjänsten som förvaltningschef hade han i nio och ett halvt år.

– Det är ju en ganska lång period. Ändå kändes det som om tiden gick fort.

Genom åren har Tony Mufic utvecklat en tydlig idé med sitt ledarskap som byg­ ger på en blandning av teori, strategi och egna erfarenheter och där uthållighet är en förutsättning för framgång.

– I Ängelholm tog det tid att b ­ ryta ­igenom till det engagemang och ansvars­tagande hos medarbetare som gav framgång.

Planen för den första tiden i Stock­ holms stad är att lyssna för att förstå.

– Jag träffar grundskole- och gymnasie­cheferna för att ta reda på vad de har gjort, vad de är stolta över och vad de vill förbättra. Det blir även möten med stadsdelsdirektörerna och ­förvaltningsdirektörerna på fack­ förvaltningarna.

– Jag vill veta mer om hur vi samver­ kar och kan samverka. Jag vill också veta mer om de områden våra skolor finns i och vilka miljöer våra barn och ungdomar växer upp i.

Att besöka alla skolor och enheter är inte möjligt, men till att börja med kom­ mer vår nye förvaltningschef att luncha med sex medarbetare från olika skolor och enheter åt gången varannan vecka med start i höst.

– Jag vill ha ett ganska naket sam­ tal med medarbetarna och fånga upp olika uppfattningar och synpunkter.

Dess­utom vill jag tillföra den viktiga för­ståelsen för hela vår styrkedja, från nämnd till klassrum, som måste öka hos oss alla. Lyckas vi med det är eleverna de stora vinnarna, säger Tony Mufic.

Under hösten prioriteras arbetet med

gemensamma värden för stadens skolor.

Tony Mufic poängterar att det måste fin­ nas ett lokalt utrymme för förhandling och tolkning av vilken innebörd innehål­ let har för respektive skola, annars blir det inte meningsfullt.

– Vi vill nå en hög acceptans i detta ­arbete så att det omfamnas av alla.

Att leda organisationen handlar också om att anpassa stödfunktionerna inom den centrala administrationen.

– Är vi rätt organiserade? Arbetar vi med rätt innehåll? Det är frågor vi hela tiden måste ställa oss. Vi måste vara k ­ ritiska och anpassa oss efter nya ­initiativ och reformer. Stödfunktionerna ska fokusera på de strategiskt viktiga ­frågorna, vara verksamhetsorienterade

VI VAR DÄR

Tony Mufic Bor: I Halmstad på helgerna och i Stockholm under veckan.

Bakgrund: Lärare, rektor, gymnasiechef samt förvaltningschef i Ängelholms kommun.

Familj: Birgitta (lärare på språkintroduktion) och barnen Johanna, Erik och Nils.

Gillar: Skönlitteratur, idrott, historia och långa promenader.

Gillar inte: Ytlighet som leder till polarisering och starka generaliseringar.

och arbeta efter en stark mål- och resul­ tatstyrning, säger han.

Som högste chef ingår också uppgif­ ten att leda medarbetarna och inspirera till en lärande organisation. Han beskri­ ver det som att bygga kapacitet, både individuell och kollektiv, bland annat genom nätverk som gynnar professions­ utveckling och lärande, hela tiden med ett starkt fokus på eleverna och tillsam­ mans med etablerade forskare och våra egna förstelärare och utvecklingslärare.

Skolbyggnation och rekrytering av l­ ärare är ämnen som ligger högt på ­dagordningen.

– Stockholm växer och en av huvud­ uppgifterna är att förse staden och invå­ narna med nya skolor med bra innehåll, säger Tony Mufic.

Att vi är stolta över alla våra elevers utveckling är lika viktigt som att vi är stolta över det engagerade arbete i ­skolan som ligger bakom detta.

– Samtidigt måste vi våga sätta in rik­ tade åtgärder utan att ställa kollektiv, skolor och stadsdelar mot varandra.

Nyckeltalet ”Andelen behöriga till gymnasiet” är ett av våra viktigaste liksom ”Andelen elever som fullföljer gymnasiet”.

– Jag har höga förväntningar på ­förbättring av båda dessa nyckeltal. ­Målet är ett Stockholm som håller sam­ man och vi ska börja redan i skolan. När vi förstår hur vi bidrar till helheten är det oslagbart, säger Tony Mufic. n Monika Sidén

Viktigt stärka lärarnas kunskapsbas — Undervisning genererar inte lärande per automatik. Pedagogisk verksam­ het kräver att man kan göra profes­ sionella bedömningar, vilket i sin tur kräver en forskningsgrund.

Det sa professor Ingrid Carlgren vid en sammankomst med ett hundratal förstelärare och lektorer som arrange­ rades av nätverket Stockholm Teach­ ing and Learning studies (STLS).

Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Så står det i skollagen och det är enligt Ingrid Carlgren ett av skälen till att man bör ägna sig åt undervisningsutvecklande forskning (även kallad praktiknära forskning).

– Egentligen är formuleringen i skol­ lagen lite skum eftersom den antyder att det finns färdig forskning att ta del av, sa Ingrid Carlgren.

Hon beklagade att den gängse tolkning­ en av skollagen är att lärarna ska ta del av något som pågår någon annanstans, när forskning i själva verket borde bedrivas av lärare på skolorna i större utsträckning.

– Forskning kan se ut på väldigt olika sätt. Det behöver inte bara vara storska­ liga projekt, sa Ingrid Carlgren.

Hon anser dessutom att den forskning som i dag bedrivs på skolområdet har ett utifrånperspektiv där läraren ses som objekt. Lärarens professionella objekt – elevernas lärande eller utveckling av förmågor och förhållningssätt – är i stor utsträckning outforskad.

Ingrid Carlgren ville att vi skulle förestäl­

la oss läkare som filmar sitt möte med patienterna och sedan diskuterar det de ser med kollegerna – en tanke som inte känns helt given. Läkarna har, menade hon, på ett självklart sätt tillgång till forskning och på ett lika självklart sätt har de makten över och ansvaret för sin profession, som de utvecklar genom att förbättra sina diagnosticerings- och ­behandlingsmetoder.

– Om läraryrket ska kunna sägas vara en profession på samma sätt som till

exempel läkaryrket så förutsätter det en kunskapsbas. I dag är kunskapsbasen för läraryrket mycket svag.

Bristerna i kunskapsbasen tar sig ut­ tryck i att man griper efter den senaste lösningen, till exempel att ”alla” ska jobba med formativ bedömning. Men pedagogisk verksamhet handlar inte om standardlösningar. Den kräver att man kan göra professionella bedömningar, vilket i sin tur kräver en forsknings­ grund som ger lärare de kunskaper och redskap de behöver.

Därefter beskrev Malin Tväråna, gymna­ sielärare och filosofie licentiat i didaktik, hur man genomför en learning study, en metod som lärare kan använda sig av för att undersöka om eleverna lär sig det de ska. Utgångspunkten kan vara den egna verksamheten, de egna frågorna, och studien kan genomföras tillsammans med kollegerna.

Malin Tväråna påminde till sist om att forskningsresultaten måste in i infra­ strukturen och delas med andra så att alla inte måste börja från noll. Det kan man till exempel göra på nätverksträffar av den här typen, på webbplatsen Peda­ gog Stockholm och på Lärarnas forsk­ ningskonferens som äger rum i vecka 44 varje år. n Annebritt Ullén

STLS ■■Stockholm Teaching and Learning studies är ett samarbete mellan Botkyrka kommun, Nacka kommun, Stockholms stad och Stockholms universitet.

■■Syftet är att initiera, stödja och sprida lärarledda forskningsprojekt om frågor och problem som uppstår i klassrummet.

■■Inom de ämnesdidaktiska ramprojekten kan lärare genomföra delprojekt på sin skola.

■■Ansök senast 15 oktober för start vid årsskiftet. Läs mer på Pedagog Stockholm.

LÄRA #4/2015

23

MIN SKOLA

Maiada Mustafa, 16 Bredängsskolan ”Det är fyra år sedan jag kom till Sverige från Kurdistan, i norra Irak, tillsammans med min pappa och mina tre bröder. Att komma till ett land utan att kunna språket är som att vara blind. Därför lärde jag mig svenska snabbt.

Skolan är mer än bara en skola för mig. Här har jag fått nya vänner och hjälp med att lära mig hur man gör med allt i Sverige. Jag tänker ofta att förändring är bra, att jag ska försöka vara ödmjuk. Mina lärare på skolan är ett jättestort stöd. De uppmuntrar mig hela tiden. Tack vare att de tror på mig vill jag alltid göra mitt bästa.

Lärarna ger aldrig upp eleverna, de bara fortsätter att peppa oss hela ti­ den. Det blir en positiv anda av det. Är man, som jag, ny i Sverige och kommer från ett annat land är det så otroligt viktigt att få känna sig trygg.

På den här skolan är alla lika mycket värda. Trots att jag inte är riktigt i kapp i vissa ämnen, så får lärarna mig att alltid känna mig duktig. De hjälper oss att få en bra självkänsla.

Mina favoritämnen är matte och ­naturämnen, framför allt kemi. SO är inte min grej.

Jag har satt höga mål för mig själv och vill satsa på att bli läkare. Vissa skolkompisar tycker att jag pluggar för mycket på kvällarna. Jag tycker bara det är roligt. Jag hinner ändå med mina vänner i skolan. Att ha några allra bästa vänner är viktigt.

De finns i min skola. Dem kan jag öppna mitt hjärta för. Därför älskar jag min skola.” n Berättat för Agneta Berghamre Heins

24

LÄRA #4/2015

Foto: Ulrica Zwenger

MIN SKOLA

” Vissa tycker att jag pluggar för mycket”

LÄRA #4/2015

25

Foto: Ulrica Zwenger

FÖRSKOLESUMMIT 2015

Intresset var stort när den första förskolekonferensen arrangerades i början av sommaren. Och broar byggdes mellan förskola och skola.

Succé när förskolan stod i fokus I juni togs första steget på en långsiktig kompetens- och verksamhetsutveck­ ling i Stockholms förskolor. Tvådagars­ konferensen kallades Förskolesummit 2015 och artade sig till en succé med 1 500 besökare och 25 föreläsningar i universitetets Aula Magna.

Stockholms stads utbildningsförvalt­ ning och Stockholms universitet stod bakom arrangemanget som hölls för första gången. Syftet var att bidra till en förskola som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet för att alla barn ska få de bästa förutsättningarna för utveck­ ling och lärande. Föreläsningarna var förstås inriktade på förskolan, men här fanns också generaliserbar kunskap att 26

LÄRA #4/2015

inhämta för den som arbetar i skolans värld.

– Jag tror att skolan har mycket att vinna på att lära av förskolans sätt att ­arbeta med allt i ett sammanhang. Det gör det lättare för barnen att förstå hel­ heten, sa Camilla Doeser, chef på för­ skolan Trilingua på Södermalm.

Hon var en av dem som satt bänkade i Stockholms universitets aula när Paola Cagliari, till vardags ledare för de kom­ munala förskolorna i det italienska Reg­ gio Emilia-distriktet, klev upp på podiet.

– Buongiorno, började hon sin föreläs­ ning på temat ”Lärandets demokrati”, men fick fortsättningsvis hjälp av en tolk när hon beskrev kunskapsbyggande som en kollektiv och social process.

– Att skolor tar emot alla barn är en förutsättning för att kunskap ska kunna göras tillgänglig för alla, men det är inte tillräckligt. Vi måste hela tiden fråga oss om alla barn ges möjlighet till det kultu­ rella skapande som är en viktig del i kun­ skapandet. Skolan måste interagera med barnens egen förståelse, sa hon.

Hon talade sig också varm för olikheter­ nas möjligheter. Ur den digra pedago­ giska dokumentationen vid Reggios förskolor visade hon filmsekvenser där barnens olika sätt att tänka synliggörs, stöttas och utvecklas genom pedagoger­ nas förhållningssätt och interaktion.

– Vi känner igen mycket av det hon beskriver och fick med oss en del tips på

hur vi kan tänka och jobba, sa A ­ ngelina Erving, också hon från förskolan ­Trilingua.

Det var för att hämta idéer och inspira­ tion och för att mingla och knyta kontak­ ter som pedagoger från hela Stockholm hade kommit. Och sällan har väl en så en­ könad publik intagit universitetet. Herr­ toaletterna hade till och med skyltats om med damsymboler dagen till ära.

I sin föreläsning använde sig Paola Cagliari av begrepp som kognitiva kon­ flikter, proximala zoner, dekontextua­ lisering och visualiserade lärprocesser.

Det tog Sven Persson, professor vid Mal­ mö högskola, fasta på i sin föreläsning om de pedagogiska relationernas bety­ delse för barns lärande och utveckling.

– Ett professionellt språk som Paola Cag­ liaris är nödvändigt för att vi ska kunna bygga en förskola på vetenskaplig grund och utifrån beprövad erfarenhet, sa han.

Att förskolor av god kvalitet ger barn

bättre förutsättningar att klara av skolan och har effekt också på lång sikt, har den internationella forskningen tydligt visat, berättade Sven Persson.

Liksom att tidiga insatser är lönsam­ ma för samhällsekonomin. Det har bland andra James Heckman visat, för vilket han för övrigt fick Riksbankens ekono­ mipris till Alfred Nobels minne år 2000.

– När man bygger en bro tänker man att den ska betala sig på kanske 20 år. Så lång­ siktigt borde vi tänka när det gäller sociala investeringar också, i stället för att sätta upp årsbudgetar, sa Sven Persson.

En förskola av god kvalitet är exem­ pel på en tidig insats som ger vinst för både individ och samhälle, men vad är god kvalitet? Sven Persson besvarade själv frågan och konstaterade att den allra viktigaste faktorn är den pedago­ giska relationen mellan barn och vuxna.

En varm och ömsesidig dialog skapar möjlighet för barnet att utveckla själv­ kompetens, självreglering och självupp­ skattning som i sin tur skapar goda för­ utsättningar för lärande.

– När det gäller pedagogisk dokumen­ tation så menar jag att om relationen är det som har störst betydelse för barns lä­ rande, ja då är det relationen som ska do­ kumenteras. Men det finns en sårbarhet i det. Det är klart att det är enklare att dokumentera andra än sig själv, sa han.

Foto: Ulrica Zwenger

ENKÄT

Paola Cagliari från Reggio Emilia föreläste om kunskapsbyggande och lärandets demokrati.

Forskaren Susanne Kjällander och för­ skolläraren Markus Bergenord föreläste på temat ”IKT som verktyg för lärande” och menade att synen på datorer och surfplattor i förskolan ofta är förlegad.

Många tänker sig fortfarande dator­ användningen som en stillasittande ­sysselsättning som skapar inåtvända och socialt inkapabla enstöringar.

Kjällander och Bergenord visade i stäl­ let glada och aktiva barn som skapade, dansade och interagerade med hjälp av datorprogram och surfplattor. Men de betonade också att digitala verktyg ska ses som just det: som hjälpmedel och komplement i barns lärande och utfors­ kande. De kan aldrig ersätta plinkandet på gitarren, kladdandet med leran eller känslan av att bestiga den stora stenen på skogsutflykten.

Doktoranden Mie Josefson uppehöll sig

vid omsorgens innebörder i förskolan – en föreläsning som fick delar av publiken att högljutt ifrågasätta förskolans fokus på lärande. Publikkommentaren ”Vad ska en ettåring med ansvar till?” fick an­ dra i publiken att reagera med ilska och frustration.

Efter dagens slut hördes grupper av förskolepedagoger som ivrigt diskute­ rade allt ifrån innebörden i begreppet omsorg till hur många surfplattor som finns på deras förskola. Och så byttes det telefonnummer och mejladresser. Ett be­ tyg på dagen så gott som något. n Helene Lumholdt

På www.forskolesummit.se hittar du ­massor av filmer, artiklar och annat ­matnyttigt från konferensen.

Vad kan skolan lära av förskolan?

Johan Ahlgren, förskollärare, Sköndals förskolor ­— Vi har kommit långt med IT i pedagogiken, med filmer och appar, på vår förskola. Skolorna kan lära av hur vi jobbar med det. Vi har också träffat skolorna i området för att få till en röd tråd med exempelvis gemensamma appar att bygga vidare på.

Maria Borg Andersson, förskolechef, Vasaparkens förskolor — Ha respekt för barnens kunskaper. Vår utgångspunkt är ett utforskande arbetssätt som erbjuder många möjligheter till kreativa processer. Vi utgår från barnens tankar och var de befinner sig och startar sedan olika projekt där vi utmanar dem att gå vidare i alla ämnen. Se barn som kompetenta!

Jessica Hellquist Areskog, resurspedagog, förskolan Äppelgården i Fagersjö — Se eleven mer. Skolan är ibland för resultat- och målstyrd. Stirra er inte blinda på måluppfyllelse. Ta ett steg tillbaka och se hela individen och dennes behov.

Theodora Rosell, förskollärare, SpångaSundby förskola — Vi tänker mer på utgångspunkten för barnens lärande och tar till vara deras nyfikenhet och intresse som vi sedan bygger vidare på. Det tror jag att skolan kan lära av. Vi låter även ämnena berika varandra, till exempel genom att mattemusicera.

Sara Söderkvist, förskollärare, Kastanjens förskolor i Hägersten — Var medvetna om att eleverna har en massa kunskaper och prata med dem om det. Ta vara på vad de har med sig från förskolan. Lyft upp deras erfarenhet och kunnande när de börjar i skolan.

Text och foto: Monika Sidén

LÄRA #4/2015

27

INTERNATIONELLT

” Lita på lärarnas omdöme!”

Professor Howard Gardner välkomnar den intensiva debatten om skolan men ser samtidigt en fara i att diskussionen politiserats.

— Lärarna är pressade från så många håll i dag och vi behöver lita på deras professionalitet för att skolan ska utvecklas. Politikernas lösningar på ­skolans problem är ofta förenklade.

Howard Gardner, professor i psykologi och kognitionsvetenskap vid Harvard Graduate School of Education, var en av huvudtalarna på Förskolesummit 2015 och det var en trött forskare som tittade ut på grönskan och studenterna som satt i grupper i solen utanför Aula Magna.

Han längtade efter sommarlov och vila, men efter den första frågan var han på alerten igen och engagemanget blom­ made ut.

– Alla som håller på med detta borde skjutas! Naturligtvis menar jag inte det bokstavligt, men jag blir så upprörd över att byråkrater i Paris får styra skoldebat­ ten i Sverige.

Frågan som får Gardner att tända på alla cylindrar är den om de sjunkande Pisa­ resultaten. Han menar att Pisa måste ses som en spegel av samhällsutvecklingen i stort och att sjunkande resultat inte nöd­ vändigtvis beror på skolans kvalitet.

– Jag skulle inte vara så orolig för fal­ lande Pisaresultat utan mer bekymrad över de panikartade reaktionerna från politiker. Det krävs en analys av hur samhällets förändring de senaste 20 åren har påverkat skolan och sedan mås­ te skolan få resurser och verktyg för att hantera denna förändrade verklighet.

Gardner menar att globala tester mis­ sar att ta hänsyn till kulturella skillna­ der och nationella prioriteringar och att varje land självt bör definiera syftet med 28

LÄRA #4/2015

utbildningen. Det är inte testen i sig eller viljan att mäta resultat han är emot utan Pisa som instrument. Alla lärare och elever vill självklart veta hur de ligger till, vilka framsteg de gör och vilka om­ råden de måste jobba mer med.

– Men varje lärare har egna, lokalt anpassade metoder för uppföljning som omöjligen ett standardiserat verktyg som Pisa kan leverera. Det handlar om bristen på respekt för lärarnas profes­ sionalitet. Politiker måste lyssna mer på sina egna lärare och mindre på OECDbyråkraterna i Paris.

Howard Gardner är mest känd för sin teori om multipla intelligenser från 1980-talet. Han studerade hur hjärnan utvecklas hos barn med hjärnskador och byggde sin teori utifrån vilken del av hjärnan som skadats och hur detta påverkade barnens förmågor. Gardner identifierade då åtta olika former av ­intelligens och menade att vi alla har olika intelligensprofiler.

Människor är naturligt duktiga på olika saker och skolan måste ta hänsyn till detta genom att anpassa undervis­ ningen. När elever får använda sig av alla sina intelligenser för att förstå sin omvärld kommer också undervisningen att bli mer effektiv och skapa djupare kunskap och mer ”äkta” insikter.

Det som startade som en neurologisk studie av hjärnan blev snabbt en viktig del av den pedagogiska diskussionen.

Men efter 30 år med teorin om multipla intelligenser ser Howard Gardner inte några större praktiska effekter på sko­ lorna i sitt hemland.

– USA är fortfarande styrt av standar­ diserade tester, vilket minskar utrymmet för experiment och andra alternativ.

Han ser dock större spår av sin forsk­ ning i andra länder där tillgången till

”Skolan måste insistera på att viss kunskap är viktigare än annan”, säger professor Howard Gardner.

Foto: Ulrica Zwenger

INTERNATIONELLT

utbildning är mer universell. Han är själv anhängare av Reggio Emilia-­ pedagogiken men tycker inte att det finns en inriktning som är mer rätt än andra, utan det viktiga är att skolan möter och stimulerar elevers olika intelligenser.

– Min teori handlar om att vi är olika och lär på olika vis och att skolan måste ta hänsyn till detta. Men det finns inte en modell, och den viktigaste frågan att ställa är vad man vill med utbildningen, vad är det vi ska lära ut?

Gardner skiljer på ett ämnes innehåll

och en mer genuin förståelse för ämnet.

Det är ett sätt att tänka och att närma sig problem och kunskap som han tycker bör vara skolans fokus. Och i den proces­ sen bör varje elev få utrymme och stöd att hitta sitt sätt att lära.

Då utnyttjas samtliga intelligenser, vil­ ket skapar en djupare förståelse inte bara för ämnena i sig utan också av hur värl­ den hänger samman. Han pekar på pro­ blembaserat och entreprenöriellt lärande och större inslag av estetiska ämnen som exempel på pedagogik som fångar hans tankar om de olika intelligenserna och vikten av en varierad undervisning.

– Men i dag finns det en växande mot­ sättning mellan en mer flexibel, kreativ, sökande undervisning och de mallade kunskaper som ska kunna mätas i cen­ traliserade tester.

– Lärarna hamnar också i kläm mel­ lan olika intressen. De ska ta hänsyn till den enskilda eleven, föräldrar, politiska målsättningar och samtidigt sin egen professionella integritet. Vi begär väldigt mycket av lärarna och måste lita mer på deras eget omdöme.

På konferensen skulle Howard Gard­ ner egentligen ha talat om tidig barndom och livslångt lärande men inledde sitt föredrag med att byta ämne.

– Jag vill hellre tala om det som varit fokus för min forskning på senare år då jag har försökt se hur ”eviga” begrepp som sanning, skönhet och godhet i utbild­ ningen utmanas och ifrågasätts av relati­ vism och postmodern dekonstruktion.

Gardner uppmanade lärarna i publi­ ken att jobba med detta och pekade på att förskolan är det första samhälle ett

barn möter utanför familjen och vikten av att där arbeta med dessa begrepp.

– Vi lever i en mycket omvälvande tid där globaliseringen och digitalise­ ringen har suddat ut många traditionella gränser. Information finns i överflöd och den i grunden sunda kritiska frågan om vad som är relevant kunskap riskerar att övergå i en destruktiv åsikt att allt är lika mycket värt.

– Jag försöker vara ute i förskolor och skolor så mycket jag kan för att jämka samman mina forskningsteorier med den praktik som finns i den dagliga verk­ samheten. Jag har en idé om hur barn lär, men det är ni som vet och vi forskare behöver er hjälp för att hitta rätt.

Ett område som Howard Gardner ­menar att skolan måste bli bättre på att hantera är digitaliseringen. Han ser ­digitala hjälpmedel som mycket använd­ bara, men den stora utmaningen ligger i att hitta bra innehåll. Det finns ingen stor klyfta vad gäller tillgång till tekni­ ken, även i fattiga områden och redan från unga år är de flesta uppkopplade mot en oändlig värld av information.

– Men vi har en växande social klyfta vad gäller innehåll och användning.

Skolan måste hjälpa till att minska den klyftan och insistera på att vissa kunska­ per är viktigare än andra. n Johan Schmidt

Åtta intelligenser Howard Gardner har identifierat ­följande olika intelligenser: Lingvistisk: att uttrycka sig med ord.

Musikalisk: att förstå och uttrycka ljud och toner.

Matematisk: att tänka och resonera logiskt.

Spatial: att tänka rumsligt.

Kroppslig: att göra saker med kropp och händer.

Social: att förstå och interagera med sina medmänniskor.

Intrapersonell: att förstå och känna sig själv.

Naturalistisk: att känna igen växter och djur i naturen.

LÄRA #4/2015

29

SPRÅKSTÖDJANDE ARBETSSÄTT

Isak Lundström (till vän­ ster) och Itgelt Batbold pusslar ihop rubriker och stödord som ska bli till fullständiga, förklarande meningar om begrepp som växthuseffekt och cellandning.

30

LÄRA #4/2015

SPRÅKSTÖDJANDE ARBETSSÄTT

Språkstödet som gett resultat Text: Ingela Ösgård Foto: Hans Alm

Många elever med svenska som andraspråk hade underkänt i de teoretiska ämnena. Men tack vare ett språkstödjande arbetssätt och tvålärarskap i NOoch SO-ämnena har Skarpatorpsskolan vänt trenden.

E

xempel på fossila bränslen är stenkol, råolja och naturgas och de används till att värma hus, driva bilar och skapa elektricitet.

I kör läser eleverna i klass 8A ­meningen som Susanna Rimmer­ fors, lärare i svenska som andraspråk på Skarpatorpsskolan i Skarpnäck, skrivit upp på tavlan. För en utomstående går associa­ tionerna till fattiga länder, där klasserna är ­stora, ­läromedlen få och talkör en del av under­visningsmetoden.

Susanna Rimmerfors suddar sedan ut ett ord i taget och eleverna får en och en munt­ ligt repetera hela meningen och fylla i de ord som fattas. Till slut kan alla hela meningen utantill.

– Vad bra! Då har ni redan klart för er ett av dagens mål, säger hon och pekar på ”att känna till några fossila bränslen och vad de används till” som NO-läraren Cecilia Bergvall skrivit upp på tavlan.

Dagens lektion handlar om kolets kretslopp och eleverna får, med stöd av lappar som de båda lärarna delar ut, formulera och skriva ner förklarande meningar om exempelvis hur

fotosyntes och cellandning fungerar och vad som menas med växthuseffekt.

Det blir en del diskuterande och bläddrande i läroboken när eleverna två och två hjälps åt att få en struktur, bena upp vilka ord som hänger ihop och vad som kan användas som rubrik.

De båda lärarna går runt och stöttar. Några har fastnat på ordet torv.

– Vad är det?

Susanna Rimmerfors ställer sig bredvid och läser ur läroboken: ”Torv är rester av delvis förmultnade växter.”

– Är det ett fossilt bränsle?

Frågan ställs också av Susanna Rimmerfors till kollegan och NO-läraren.

Cecilia Bergvall svarar jakande och förkla­ rar att torven skulle förvandlas till stenkol om den fick några miljoner år på sig. Susanna Rimmerfors kan fortsätta hjälpa eleverna med att formulera en mening som förklarar vad torv är.

Cecilia Bergvall placerar sig hos två elever som behöver lite extra uppmärksamhet. Hon förklarar varför etanol, som kan användas >> LÄRA #4/2015

31

SPRÅKSTÖDJANDE ARBETSSÄTT

>> som drivmedel, inte bidrar till växthuseffek­

Jag tänker mycket mer på språket: Vari ligger svårig­ heterna för eleverna? Var finns de kritiska objekten?

ten.

– Etanol tillverkas av växter. Titta på träden här utanför fönstret, de har tagit upp koldi­ oxid från luften, och om växter används som bränsle släpper de inte ut mer koldioxid än vad de har tagit upp. Då ingår till exempel bilarnas avgaser i ett kretslopp.

Innan lektionen är slut får alla elever luta huvudet i armarna på bänklocket och blunda.

Lärarna ställer några frågor om dagens mål, och om eleverna förstått. Ingen ser vad kom­ pisen svarar. Nästan alla händer åker upp på frågan om de känner till några fossila bräns­ len och vad de används till. Fortfarande är det några elever som inte räcker upp handen på frågan om de kan beskriva kolets krets­ lopp med hjälp av fotosyntes och cellandning.

Lärarna noterar vilka som behöver en extra genomgång.

Det är väldigt bra att ha två lärare, tycker både Anna Sofia Arce och Amanda Samuels­ son.

– Man får dubbelt så mycket hjälp och de försöker förklara för oss och få oss att tänka själva, säger Anna Sofia Arce.

Också Dervish Chowdhury och Jamil ­A hmed Zeid är nöjda.

– Om det är något vi inte förstår brukar vi börja med att fråga en kompis. Sedan känns det skönt att ha en svensklärare med som kan hjälpa till med språket, tycker Dervish ­Chowdhury.

Jamil Ahmed Zeid tycker att man lär sig myck­

et bättre när man upprepar.

– Då fastnar det. Nu känner jag mig helt ­säker på vad fossila bränslen är.

Cecilia Bergvall har arbetat på skolan i två år.

Susanna Rimmerfors, förstelärare och språkutvecklare, resonerar med Yasmina Khadige (till vänster) och Wod Hameed Hussein om hur de kan skriva förklarande texter om fotosyntesen.

32

LÄRA #4/2015

SPRÅKSTÖDJANDE ARBETSSÄTT

– Tidigare hade jag aldrig jobbat så här, men nu har jag blivit ordentligt duschad med detta. Jag tänker mycket mer på språket: Vari ligger svårigheterna för eleverna? Var finns de kritiska objekten? Och jag har fått syn på fler arbetsmetoder.

Susanna Rimmerfors berättar att Skarpa­ torpsskolan började arbeta på det här sättet för många år sedan. I dag har alla skolans ­lärare ett medvetet språkstödjande arbets­ sätt, men det är bara i NO- och SO-ämnena som l­ ärarna i svenska som andraspråk arbetar ­parallellt med ämneslärarna.

– Eleverna med svenska som andraspråk integreras bättre om vi låter bli att plocka ut dem från den ordinarie klassen. Ta till exem­ pel en elev i årskurs åtta som måste lära sig om industrialismen. Också för den som har svenska som andraspråk är det bättre att börja där de andra befinner sig.

För Susanna Rimmerfors är det bra att vara med i klassen så att hon vet vad eleverna ar­ betar med. Tre lektioner i vardera årskurs 7–9 ger hon dessutom språkstöd i engelska och svenska för dem som inte har moderna språk.

– Då kan jag använda mig av NO- och SOtexter så att eleverna får en förförståelse.

De båda lärarna förbereder lektionen tillsam­ mans. Cecilia Bergvall gör först en planering för ämnesområdet och vad som är målet. Se­ dan är det Susanna Rimmerfors som delger metoder och som har språkblicken.

Hon tar ett exempel.

– Inom NO finns begrepp som hög och låg densitet och högt och lågt pH-värde. Men det är inte givet att eleverna förstår de vanliga or­ den hög och låg i ett sådant sammanhang. ”Reading to learn”, det vill säga att bearbeta texten på ett systematiskt och långsamt sätt, är en metod som de båda lärarna ofta använ­ der sig av.

– Första gången kändes det som trolleri, eleverna kunde verkligen återberätta texten, säger Cecilia Bergvall.

– Ibland tänker man att kan jag verkligen ta så mycket tid till detta? Men så har det hänt några gånger att eleverna själva använder sig av metoden när de ska redovisa och det känns som en seger.

– Men då och då måste man lägga ner och göra något annat, säger Susanna Rimmerfors.

När eleverna upptäcker att man kan lära med olika metoder får de en insikt: ”Vad är det just jag behöver?”

Båda lärarna tycker att det är fantastiskt att kunna vara två i klassrummet.

”Om vi ska bygga relationer med eleverna är det jätteviktigt att även vi lärare har en bra relation”, säger Cecilia Bergvall, förstelärare i NO.

De integreras bättre om vi låter bli att plocka ut dem från den ordinarie klassen.

– Det har utvecklat mig som lärare, säger Cecilia Bergvall. Tidigare dundrade jag bara på, men det går inte med elever där många faktiskt inte vet vad duggregn betyder. Jag kan alltid fråga Susanna: Vad tror du? Är det här för krångligt?

– Vi har hittat ett arbetsklimat i klassrum­ met som är prestigelöst. Min roll är att strama upp. Men jag kan också vara den som faktiskt inte förstår, att ställa mig på elevernas sida när det gäller NO, säger Susanna Rimmerfors.

Inger Forsmark, biträdande rektor och svensk­ lärare i grunden, är en av dem som initierat det här arbetssättet. Alla lärare i svenska som andraspråk har gått kurs i språkstödjande ­arbetssätt och sedan i sin tur fått delge sina kunskaper till de andra lärarna.

Hon berättar att hon för sex, sju år sedan såg att elever med svenska som andraspråk var överrepresenterade bland dem som hade underkänt i de teoretiska ämnena.

– Vi insåg att de behöver utmaningar, inte bara sitta tillsammans med elever som kan lika litet som de själva. Vårt sätt att undervisa har gett resultat: i dag får elever med svenska som andraspråk bättre betyg.

Och det behöver de, slår hon fast.

– Våra elever kommer från den segregera­ de ytterstaden och på gymnasiet får de möta elever som haft helt andra förutsättningar. Då måste de ha lärt sig att kommunicera i tal och text. n LÄRA #4/2015

33

Frånvaroapp

Tre klick som förenklar livet Det började med en sms-tjänst för från­ varorapportering i februari 2014. Bara en månad senare fanns en frånvaroapp där det räcker med tre klick för att med­ dela skolan sitt barns frånvaro — allt för att förenkla livet för både lärare och vårdnadshavare.

Observatorielundens F–6-skola, med drygt 200 elever, har använt tjänsten lika länge som skolan funnits. Sedan hös­ ten 2014 har föräldrar med några enkla knapptryck kunnat meddela när deras barn inte kommer till skolan.

– Förut ringde vårdnadshavarna till en telefonsvarare. De visste aldrig säkert om, och i så fall när, någon skulle höra deras meddelande och föra det vidare till läraren. Nu räcker det med tre klick i den nedladdade appen för att frånvaron ska registreras. Det funkar jättebra, säger Linda Ahlström, lärare och Skolwebbs­ ansvarig på Observatorielundens skola.

Martin Abramson, handläggare på utbildningsförvaltningens grundskole­ avdelning, är en av dem som varit med och arbetat fram applikationen.

– Vad den gör är omvandla klicken till ett sms som skickas till det aktuella ­telefonnumret. Även om tjänsterna skapades för att för­

enkla tillvaron för föräldrarna i första hand, har de också inneburit en förenk­ ling för lärarna. Ingen behöver lyssna av telefonsvararen och det blir inga missar med inspelade meddelanden som kom­ mer bort, konstaterar han.

När sms:et registreras syns det direkt på Skolwebben, i den aktuella lärarens schema.

– På så vis vet lärarna direkt på morgo­ nen vilka elever de kommer att ha fram­ för sig i klassrummet under dagen, säger Martin Abramson.

För att kunna använda appen måste vårdnadshavaren registrera sitt mobil­ nummer på Stockholm Skolwebb. ­Samma sak gäller för sms-tjänsten.

34

LÄRA #4/2015

vinn biobiljetter

– Det är bara registrerade mobilnum­ mer som kan användas för tjänsten.

Ingen annan kan sms:a in frånvaron. Det är Stockholm lite unikt med, berättar Martin Abramson.

Den som använder appen väljer vilket barn det gäller, vilket datum och vilka klockslag – sedan är det klart att skicka sms:et.

– För vårdnadshavare som har barn i olika skolor i staden har det också bli­ vit enklare. Nu har de bara ett telefon­ nummer att komma ihåg, säger Linda ­A hlström som talar av egen erfarenhet som förälder.

Någon mätning av hur mycket enklare frånvarorapporteringen har blivit, hur många som använder appen och hur nöj­ da användarna är har inte gjorts – ännu.

– Alla Stockholms kommunala grund­ skolor har tillgång till appen och smstjänsten, och vi vet att appen har laddats ner 17 000 gånger. Alla lärare som an­ vänder appen tycker att den är jättebra och smidig, säger Martin Abramson.

Många skolor erbjuder en kombination av möjligheter. Det går både att använda appen och att sms:a eller ringa till en ­telefonsvarare, precis som tidigare.

– Alla vårdnadshavare har inte smarta telefoner och en del vill hellre ringa, kon­ staterar Martin Abramson.

Precis så är det på Observatorie­ lundens skola.

– I början var det fortfarande många som ringde in frånvaron, men efter att skolan informerat och instruerat både på klassbloggen och på föräldramöten har användningen av appen ökat steg för steg, säger Linda Ahlström.

I dagsläget omfattar tjänsten enbart frånvarorapportering för halv- eller heldag, men den kommer att utvecklas ­y tterligare framöver.n Helene Lumholdt

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

1. Ungefär hur många skyddade boenden finns i Stockholms stad?

1. 5.

X. 10.

2. 15.

2. Var inledde utbildningsdirektör Tony Mufic sin lärarbana?

1. I Älvsered.

X. I Ängelholm.

2. I Älvdalen.

3. Hur länge har Britt-Marie Öhman arbetat på Askebyskolan?

1. Sedan 1974.

X. Sedan 1984.

2. Sedan 1994.

4. Hur många besökare lockade Förskolesummit 2015?

1. 1 000.

X. 1 250.

2. 1 500.

5. Vilken gymnasieutbildning gick Kennet Gonzalez?

1. Träteknisk linje.

X. Industriprogrammet.

2. Hantverksprogrammet.

Skicka din tipsrad senast den 5 oktober till ­tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsför­ valtningen, Box 22049, 104 22 Stockholm.

Ange var du arbetar och din postadress så att vi kan skicka biobiljetterna om du vinner.

Vinnare i förra numret blev Eva Bromé, Mariaskolan, Muschi Lundberg, Rödabergs­ skolan, och Bessy Thyde, Östbergaskolan.

Rätt rad var X, X, X, X, X.

SKOLPLATTFORM STOCKHOLM

Lönsamt att vara digital

Det säger gymnasiedirektör Jan Holm­ quist, som menar att lärare som har digi­ tal kompetens och också använder den i undervisningen bör premieras.

Stockholms stad genomför stora och långsiktiga satsningar på att utveckla det digitala lärandet och användandet.

Ett exempel är Skolplattform Stockholm, en gemensam digital utbildningsplatt­ form för samtliga skolformer som nu ­håller på att utvecklas. Plattformen ska leda till ökad transparens och delaktig­ het, förbättrat erfarenhetsutbyte och ­effektivare administration.

Samtidigt kommer den att ställa ökade krav på digital kompetens hos lärarna. Jan Holmquist menar att flera

av dagens lönekriterier redan uppma­ nar till att utveckla undervisningen och arbetssätten samt att omsätta nyförvär­ vad kompetens, vilket är nära kopplat till digitaliseringen av skolan.

– Det handlar inte om att införa några nya kriterier utan snarare om att tolka de befintliga och ge ökad tyngd åt dessa kompetenser i kommande löneöver­ syner, säger Jan Holmquist.

Han är dock noga med att betona att det alltid är hur läraren fullgör hela sitt läraruppdrag som ska bedömas och att man har frihet att lokalt tolka och kon­ kretisera dagens lönekriterier. n

Foto: Ulrica Zwenger

— De skickligaste lärarna ska ha de högsta lönerna. Skicklighet kan visas inom många områden, där det digitala området är ett. Det är viktigt att våra ekonomiska resurser, kompetensut­ veckling och lönesättning ”talar sam­ ma språk” och leder i samma riktning.

Jacob Lindberg­

Skolplattformen består av fem moduler: ■■Pedagogiskt material.

■■Pedagogiskt genomförande.

■■Elevdokumentation.

■■Frånvaro och närvaro.

■■Barn- och elevregister.

Jan Holmquist är gymnasiedirektör i ­Stockholms stad.

Foto: Jacob Lindberg

Hallå där …

… Cecilia Åkerman, ­kanslist på Kärrtorps ­gymnasium.

Du är en så kallad super­ användare inom projektet Skolplattform Stockholm.

Vad innebär det?

– Inom varje gymnasie­ område finns det super­ användare som har till

­ ppgift att utbilda sina u kolleger i vissa delar av Skolplattformen. Jag är ­superanvändare för Barnoch elevregistret och betyg­sättning i Elevdoku­ mentation. Vi ska utbilda både dem som ­använder plattformen dagligen och dem som använder den mer sällan – allt från ­administratörer till skol­ sköterskor.

Varför ville du bli en super­ användare?

– Det är väldigt spän­ nande att få vara med och påverka i ett tidigt skede.

Att få lära mina kolleger hur Skolplattformen fung­ erar är en utmaning jag ser

fram emot. Det kommer att utveckla mig, inte bara i min yrkesroll utan även som person.

När börjar gymnasie­ skolorna arbeta med ­Skolplattform Stockholm?

– Vecka 44 går vi över från det nuvarande syste­ met, Hanna, till det nya Barn- och elevregistret. Även betygsättning i Elev­ dokumentation kommer att vara på plats då, men ­pedagogerna och lärarna blir involverade lite senare.

Vad tror du Skolplattform Stockholm kan göra för skillnad?

– Det blir stor skillnad!

Att bara behöva logga in

på ett ställe där allt man behöver under arbets­dagen finns tillgängligt ska bli väldigt skönt. För lärarna hoppas jag att Skolplattfor­ men innebär effektivare administration så att de får mer tid med eleverna. Det blir också lättare att få en övergripande bild av varje elev. Man kan följa elevens utveckling på ett helt a ­ nnat sätt än i dag, hela vägen från förskolan till gymna­ sie- och vuxenutbildning.

Det kommer att underlätta undervisningen och gör att man kan undvika missför­ stånd om eleven till exem­ pel byter skola. n Jacob Lindberg

LÄRA #4/2015

35

Handlingsplan för obehöriga I och med att lärarlegitimationen nu trätt i kraft fullt ut måste den som undervisar vara legitimerad och behörig i sina undervisningsämnen. Lärare som inte är legitimerade ska göra en handlingsplan tillsammans med rektor där det framgår hur läraren ska uppfylla legitimationskravet och uppnå behörighet. Det finns anvisningar som anger vad reformen innebär för skolans organisation och hur rektor ska tjänstefördela sina lärare. Anvisningarna beskriver även olika vägar till behörighet.

För grundsärskolan och gym­ nasie­s ärskolan träder legitimationsreformen i kraft fullt ut den 1 juli 2018.

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Foto: Annebritt Ullén

Nämnd & Nytt

Dubbelt upp för special­ pedagoger Regeringen dubblerar Lärar­ lyftets bidrag till lärare som vidareutbildar sig till special­ pedagog med specialisering mot utvecklingsstörning.

Bakgrunden är den rapport från Skolverket som visar att över 12 000 special­lärare och specialpedagoger behöver examineras mellan 2015 och 2019. 60 procent av dagens speciallärare och special­ pedagoger är 50 år eller äldre och stora pensionsavgångar väntas de närmaste åren.

Nominera till S:t Julianpriset Bra arbete för att inkludera människor med funktions­ nedsättning i samhället kan belönas med S:t Julianpri­ set. Nominera dina kandida­ ter senast 31 oktober. Priset delas ut i kategorierna fysisk tillgänglighet, tillgänglig in­ formation och kommunika­ tion, arbetsgivaregenskaper samt delaktighet. Läs mer på www.stockholm.se 36

LÄRA #4/2015

Esmir Musinovic och Sveriges förste astronaut Christer Fuglesang mötte Ilhaan Elmi och Sören Mellstig, styrelse­ ordförande Trelleborg, i schackturneringen i Gallerian.

Nya relationer på ett bräde I slutet av maj mötte 16 elever från Kvarnby­ skolan i Rinkeby repre­ sentanter från näringsoch kulturlivet i en schackturnering i Gal­ lerian i City. Allmän­heten kunde med spänning följa varje drag på en storskärm.

Man tävlade i tvåmannalag med en elev och en vuxen i varje lag där man gjorde vartannat drag. Under spelets gång fick de inte prata med varandra och betänketiden före varje drag var maximalt fem minu­ ter. Vann gjorde Abdinajib Osman, Kvarnbyskolan, tillsammans med Lennart Johansson, CIMalgo.

På Kvarnbyskolan är schackspel vanligt. Schack kan till exempel väl­ jas som ”Elevens val” i årskurs 3 och

Konferens för studie- och yrkesvägledare Stadens studie- och yrkesvägledare samlades i april för att uppdatera sig om trender och prognoser för olika yrken och utbildningar. Arbets­ förmedlingen och stadsledningskontoret gav en bild av vilken arbets­ kraft som efterfrågas i riket, länet och staden. Konferensen ledde också till att ett yrkesnätverk bildades. Nätverket ska verka för rekrytering av rätt kompetens till stadens olika yrken, i synnerhet till yrken där det är brist på arbetskraft eller kommer att bli det.

4. I skollags-DM i schack var Kvarn­ byskolan i år den skola i Stockholm som representerades av flest lag.

Totalt tävlade 81 elever, varav 34 tjejer.

För arrangören Schackakade­ mien var Gallerianmästerskapet ett sätt att visa att schackspel kan skapa nya relationer och vänskap mellan människor som annars har få beröringspunkter och chanser att träffas.

65 000

nya lärare, förskollärare och fritidspedagoger behöver ­rekryteras i landet de närmaste fem åren, visar en prognos från Skolverket.

Nämnd & Nytt

Framgångar för Stockholms hotelloch restaurangskola

5 000 kockar behövs fram till 2023. Totalt inom besöks­ näringen behöver

50 000 personer anställas, enligt ­arbetsförmedlingen.

Foto: Annebritt Ullén

Kockeleverna på Stockholms hotell- och restaurangskola tog hem gul­ det i Gymnasie-SM för elever i årskurs 3. Det är Sveriges äldsta och mest prestigefulla tävling för gymnasister på hotell- och turismprogrammet och restaurang- och livsmedelsprogrammet där eleverna får visa sina färdigheter i grenarna hotell, kock, servering och turism. De intensiva finaldagarna i Visby innehöll både teoretiska och praktiska uppgifter.

Gustav Leonhardt, som i våras gick ut årskurs 3, är uttagen till juni­ orkocklandslaget som ska tävla i Culinary Olympics 2016. Laget siktar på att försvara sitt guld från 2012.

Pilotprojekt om programmering Kunskaper i programmering fördjupar förståelsen för digitala verktyg. I höst startar ett pilot­ projekt som ska öka intresset för och kunskaperna om programmering bland såväl elever som lärare på några av stadens grund- och gymnasieskolor. Goda exempel från stadens skolor ska lyftas fram och ett förslag om programmering i skolan utarbetas. Satsningen på programmeringskunskaper är i linje med ”IT-strategi — för ett bättre lärande”, som beslutats av kommunfullmäktige. Där slås fast att alla elever har rätt att använda och utveckla sin digitala kompetens.

 Skaffa kod för Kulanbokning

35 049 kr

medellön för grundskollärare

36 049 kr

medellön för gymnasielärare

41 702 kr medellön för förstelärare

46 931 kr medellön för förvaltningslektorer

Kreativt med Kul 1415 i Kungsan Närmare 600 skolklasser tog chansen att göra egna böcker och få dem tryckta lagom till Kul 1415:s finaldagar i slutet av maj. Då avslutades kulturåret för barn och unga (Kul 1415) med ett fullmatat program i Kungsträdgården. Elever kunde experimentera med konst och teknik, utmana varandra i poetry slam och prova på olika cirkusaktiviteter. Andra underhöll med sång, som Bredängsskolan på bilden. Alla böcker finns att läsa på www.kul1415.se/bocker.

Prenumerera på Kulans veckobrev Mejla till elisabeth. soder@stockholm.se

” Det känns spännande och utmanande. Det viktigaste för mig är att eleverna får goda förutsättningar för sitt lärande, det är därför jag går till jobbet.”

Inger Pripp om sitt nya jobb som grundskoledirektör i Stockholms stad, som hon tillträdde den 4 september. Inger Pripp kommer närmast från en tjänst som utbildningschef i Strängnäs kommun.

Du som bokar kulturaktivi­ teter på Kulans webbplats behöver nu en kod för att göra dina bokningar. Mejla ditt namn, mobilnummer, din epostadress, skolans namn, or­ ganisationsnummer och fak­ tureringsadress till ­support@ kulturdirekt.se. När du fått din kod och vill göra en bok­ ning går du in under Sök & boka på www.pedagogstock­ holm.se/kulan.

Lättare att söka på intranätet Filtrera sökresultaten i intranätets sökfunktion med hjälp av de nya flikarna: Allt, Medarbetare, Sidor, Dokument, Nyheter, Puffar eller Verktyg. Om du vill se ett sök­ resultat med medarbetare väljer du fliken Medarbetare. När du söker får du endast upp innehåll som är riktat till din förvaltning. Men du kan fortfarande hitta sådant som är riktat till en annan förvaltning än din egen, om du själv väljer det i menyn ”Visa träffar för:”.

LÄRA #4/2015

37

Nämnd & Nytt

Johan Sandahl, lektor vid Globa­ la gymnasiet, disputerade i mars vid Stockholms universitet på avhandlingen ”Medborgarbild­ ning i gymnasiet. Ämneskun­ nande och medborgarbildning i gymnasieskolans samhälls- och historieundervisning”. Den tar upp hur ämnena ska lära ut kun­ skaper och förmågor som för­ beredelser för fortsatta studier men även som ett led i att bli medborgare i samhället. Ett av samhällskunskapens viktigaste bidrag är att utmana de åsikter gymnasieeleverna har med sig in i klassrummet i den ålder då man är som mest ideologisk.

Avhandlingen tar även upp den normativa dimensionen som finns i många samhällsfrågor. I naturvetenskapen frågar man sig aldrig om gravitation är bra eller inte, medan det i samhälls­ kunskapen finns en starkt nor­ merande dimension som elev­ erna behöver få syn på, menar Johan Sandahl.

2 000 samlades på Fritidshems­ eventet Omkring 2 000 medarbetare från stadens fritidshem samlades i maj då Fritidshemseventet arrangerades för andra året i rad, även denna gång i Filadelfiakyrkan.

Fritids­hemmen på Eiraskolan och Midsommarkransens skola beskrev hur de arbetar och hur de organiserat sin verksamhet. Kvällen avslutades med journalisten och debattören Edna Eriksson som höll en inspirerande föreläsning på temat mångfald, fördomar och ­betydelsen av relationer.

Foto: Ann Turlock

Medborgar­ bildning i ­gymnasiet

På Skansen bjöds berättelser från världens alla hörn. Och vinnarna i "En bok i världsklass" fick både priser och välförtjänta applåder.

Pris till uttrycksfulla tävlingsbidrag ”Barn och böcker” är de årliga ­aktivitetsdagarna på Skansen som i år ­invigdes av skolborgar­ rådet Olle Burell (S).

Den sydafrikanska organisatio­ nen Praesa, 2015 års vinnare av Almapriset (Astrid Lindgren Me­ morial Award), delade ut priser till de vinnande tävlingsbidra­ gen i ”En bok i världsklass”.

Elever från Söderholmssko­ lan rappade, sjöng färska poplå­

tar och klassiska ”Den blomster­ tid nu kommer”. Tävlingen ”En bok i världsklass” hade i år te­ mat ”Mod och envishet”. I Brage­ hallen visades tävlingsbidragen med elevernas teckningar och texter. För många handlade det om ha mod att säga ifrån när man tycker något är fel och vara envis i kampen för det man tror på. Några beskrev flykten till ett annat land i hopp om ett bättre liv. Andra berättade om att tro på sig själv så mycket att man vågar klättra upp på det högsta berget.

60 000 lärare kan få högre lön: Statsminister Stefan Löfven (S) presenterade i Almedalen i juli ett förslag om en satsning på tre miljarder kronor varje år från och med 2016 för att få upp lönerna för särskilt duktiga lärare. Tanken är att öka läraryrkets attraktionskraft och där­ igenom resultaten i skolan. För dessa lärare ska skol­huvudmännen kunna rekvirera ett genomsnitt om 3 000 kronor i månaden som ­sedan beslutas och fördelas lokalt. Lärarlönelyftet beräknas kunna ge en lönehöjning för omkring 60 000 lärare.

I höst börjar den nya Skolplattformen att införas successivt. Tester med modulerna för pedagogiskt material och genomförande har påbörjats på Mariehällsskolan och Vällingbyskolan. Ett nytt barn- och elevregis­ ter samt modulen för elevdokumentation införs i gymnasieskolorna och gymnasiesärskolorna under hösten och vintern. Skolplattformen inne­ håller flera moduler som införs stegvis. Hösten 2017 ska de sista bitarna vara på plats.

Skolpersonal och pedagoger ska genom Skolplattformen förenas ­digitalt med över 130 000 barn och elever samt vårdnadshavare på 1 400 skolor och förskolor i Stockholm.

LÄRA #4/2015

Förskoleklass: 1:a pris: Förskoleklass B, Kvarnbyskolan, lärare Karin Liljeholm.

2:a pris: Förskoleklass Stjärnan FC, Bagarmossens skola, lärare Anna Ahlm.

3:e pris: Studemaskolan förskoleklass, lärare Eleonor Källeskog Susman. Årskurs 1—2: 1:a pris: Klass 1C, Bagarmossens skola, lärare Lena Ekenkrantz.

2:a pris: Klass 2A, Gustav Vasa skola, lärare Monica Grahn.

3:e pris (delat): Klass 2A, Kista grundskola, lärare Kerstin Ketunen, och klass 1D, Hägerstenshamnens skola, lärare Britt-Marie Mild. Årskurs 3—4: 1:a pris: Klass 3C, Rödabergs­ skolan, lärare Ida Kravos.

2:a pris: Klass 3A, Smedshags­ skolan, lärare Susanne Sundin.

3:e pris (delat): Klass 3C, Söderholmsskolan, lärare Floriineta Alija, och klass 3B, Olovslundsskolan, lärare Åsa Edén Eriksson. Årskurs 5—6: 1:a pris: Klass 5DA, Kungliga Svenska balettskolan, lärare Caroline K Mossfeldt.

2:a pris: Klass 5D, Essingeskolan, lärare Marie Lindevall.

3:e pris: Klass 5D, Alviksskolan, ­lärare Johanna Fredman.

100 självskattningar

Skolplattform Stockholm införs

38

Årets pristagare:

I juni hade 100 lärare gjort självskattningar av sin digitala kompetens. Självskattningarna är ett verktyg på vägen till att digitala redskap blir en självklarhet i under­visningen. Under hösten genomförs självskattningar på ytterligare cirka 60 skolor. Sam­ tidigt gör grundskolorna i område 4 (Hässelby-Vällingby och Kungsholmen) och alla gymnasieskolor skattning nummer 2.

Nämnd & Nytt



Hur kan man lära ut taktkänsla?

Nu finns de flesta föreläsningarna från Förskole­ summit dokumenterade. www.forskolesummit.se #förskola #förskolesummit Pedagog Stockholm, @pedagogsthlm

1 500

personer besökte Förskolesummit i juni.

”Att peka ut det osynliga i rörelse: En didaktisk studie av taktart i musik” är en avhandling som Cecilia Wallerstedt har disputerat på vid Göteborgs universitet. En av frågorna hon ställer är om man kan lära sig taktkänsla. För att bli kapabel att höra om musik går i tvåtakt eller tretakt behöver elever först lära sig urskilja musikens puls och betoningar, starka och svaga slag inom ett musikstycke. Sedan behöver de förstå det språkliga begreppet ”i takt”.

Flera av eleverna i hennes undersökning (som gick i förskoleklass och årskurs 1 och 2 i grundskolan) tog fasta på den visuella betydelsen. De tolkade begreppet som att det handlade om att klappa med samma hand eller stampa med samma fot samtidigt som någon annan. Cecilia Wallerstedts avhandling ger en teoretisk grund till att förstå vad det innebär att utveckla och ha ett bra gehör samt hur lärare kan arbeta med att utveckla denna förmåga hos barn.

Årets tävlings­ bidrag i Kvalitets­ utmärkelsen De tävlande i Stockholms stads Kvalitetsutmärkelse 2015 är utsedda. I klassen skola har utbildningsförvaltningen anmält Stureby­skolan, STFG (Stockholms transport- och fordonstekniska gymnasium) och Stockholms hotell- och restaurangskola. I klassen förskola tävlar Ängbybarnens förskolor. Kvalitetsutmärkelsen syftar till att lyfta fram goda exempel, belöna bra kvalitetsarbete och god kvalitetsutveckling. Genom att delta får verksamheterna sitt kvalitetsarbete värderat och bedömt av externa examinatorer som ett led i fortsatt utveckling.

Stockholmslärare fick pris Lotta Dessen Jankell har utsetts till årets lärare genom initiativet Kunskapens väg som startats av 20-åriga Beata Kull. Priset är in­ stiftat för att uppmärksamma duktiga lärare, göra läraryrket mer attraktivt och belysa dess viktiga roll i samhället. Nomi­ neringen görs av elever i gym­ nasieskolorna. Lotta Dessen Jankell är lärare i naturkunskap, biologi och geografi på Globala gymnasiet.

Foto: annebritt ullén

Vad jobbar du med?

Helena Pettersson, vikarierande kostekonom på avdelningen för ekonomi och styrning.

Vad gör du på jobbet?

— Jag arbetar övergripande med skolmåltider i stadens skolor. Jag

och mina kolleger arrangerar utbildningar och nätverksträffar för måltidspersonalen, följer upp att maten är näringsriktig och samordnar utvecklingsprojekt. I höst startar en tredje omgång av svinnprojektet för att minska mat­ svinnet. Det känns spännande att projektet fortsätter efter två lyckade omgångar där skolorna som deltog lyckades minska sitt mat­ svinn med över 20 procent.

Vad händer under en vanlig arbetsdag?

— Arbetet är terminsbundet.

Period­vis är det mycket kontakter, möten och besök hos kökspersonal i våra skolor. Andra perioder mer administration, planering och samordning av utbildningar och projekt.

Vad är det bästa med ditt jobb?

— Det är helt klart variationen.

Men också mötet med människor. Jag har förmånen att arbeta med två erfarna kostekonomer som jag lär mig nya saker av hela tiden.

Vilka är utmaningarna?

— Att nå ut till alla i den stora organisationen. Därför är en god kommunikation ett av de viktigaste verktygen vi har.

Vad gör du helst på fritiden?

— Den tillbringar jag helst med vänner och familj. Tycker också om att resa, lyssna på musik, ut­ öva musik och träna. Träningsformerna varierar, men just nu står löpning på schemat.

Annebritt Ullén

I nästa nummer av LÄRA •L yckat trelärarsystem på Blackebergsskolan.

• Maria Aspfors är Årets ­gymnasielärare.

• Magisk rastverksamhet på Mälarhöjdens skola.

• Rapport från Bokmässans mest spännande skolföre­ läsningar.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 9 november.

LÄRA #4/2015

39

9410 Fram till och med 2022 behöver Stockholms stad rekrytera 9 410 nya grundskole- och gymnasielärare*. Du kanske känner någon av dem, som skulle lockas av många skolor att välja bland, hög lön och goda utvecklingsmöjligheter?

De lediga jobben finns på pedagogstockholm.se/jobb

*Enligt personalförsörjningsprognoser inför budget 2016, med inriktning 2017 och 2018.