LÄRA Stockholm 2 2011 by Info Utbildningsförvaltningen

LÄRA

S TO C K H O L M

INSPIRATION OCH INFORMATION FRÅN UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN I STOCKHOLMS STAD • NR 2 2011

Stavros Louca:

Stenhård mjukiscoach Michael Treschow i exklusiv intervju

Salong Normal fick eleverna att våga

Konst och kultur ökar lusten att lära

Krönikör Forshage: Revision? Javisst!

i ll

.. . NA ik er

kan ku Jag ng -f u

åtta ögon

ed apa m

Boks

er tid

...

a ng

n och e

JAG

i ar ss

r ängla

ser leve

min näs

g m amin n e h

JAGÄR

0 100

g lä

e v tä

s r rä

k a ord

is v d j a

oc is h1 0 andra kines

med

är j a

ag v om magi, ja

g k an hitt

in v ä r ld

är j a g en

g, o k s lad l o r t för

a p å prec

Bö

Ta med dina elever till fantasins värld med lekar, musik, sagoberättande och prisutdelning till ”En bok i världsklass”. Plats: Skansen – Barn och böcker För vem: Förskoleklass till årskurs 6 När: 24–26 maj Inspireras på: pedagogstockholm.se Anmäl er här: skansen.se utbildningsförvaltningen

En språkupplevelse från Stockholms stads utbild ningsförvaltning, Stockholms stadsbibliotek, Stiftelsen Skansen och Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA)

I detta nummer ➤

Foto : ulric a z we ng e r

LÄRA

TÄVLIN G!

Vinn bio biljette r S TO C K H O L M

Inspiration och information från utbildningsförvaltningen Nummer 2, april 2011 LÄRA Stockholm ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Agnetha StyrwoldtAlfheim, 08-508 33 826, agnetha. styrwoldt-alfheim@stockholm.se. Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Patrik Forshage, Agneta Berghamre Heins, Margreth Larsen, Malin Lundh, Pernilla Rönnlid, Johan Schmidt, Monika Sidén, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård. Ansvarig utgivare: Thomas Persson. Grafisk form: pmochco reklambyrå. Tryck: Intellecta Tryckindustri, Stockholm, 2011.

F oto: ulri c a zwe nge r

Upplaga: 18 000 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

Bättre stämning och tryggare miljö – tack vare Terese Anderssons och Livia Ramirez-Nilsens arbete med likabehandlingsplanen ��12

illus trati on: ha ns von cors wa nt

Mycket bild och form på schemat. Vilken skola har en inspirationsplats i estetiska lärprocesser? Det är en av frågorna i LÄRA Stockholms nya tävling som återkommer i varje nummer. Läs tidningen och du har svaren! �� 35 F oto: ulri c a zwe nge r

ISSN 1654-7330.

Professor Kenneth Hyltenstam menar att invandrareleverna hindras från att gå vidare till högre utbildning – av skolan �� 14

”Vårt varumärke är mycket starkt och står för pålitlighet, trygghet och god kvalitet”, säger stadsdirektör Irene Svenonius �� 18

Dessutom ... Skön musik av elevernas texter

Omslag: Matematikläraren Stavros Louca, Rinkebyskolan, fotograferad av Marc Femenia.

Profilen: Stavros Louca från ”Klass 9A”

Ny storsatsning på teknik i grundskolan

Vi har mött den levande miniräknaren

Är du tolerant, lille vän?

Enkät: Vem var din bästa lärare?

Krönika: ”Revision – med entusiasm!”

LÄRA-redaktör romandebuterar

Treschow om skola och entreprenörskap

Hallå där, Bengt Nordmark

Målet är total ämnesintegrering

Nämnd & Nytt

Vidgade vyer på Kista gymnasium

Serie: ”Livets hårda skola”

Här får hela hjärnan vara med

Sista ordet

vinjett ➤

Skön musik av elevernas texter Genom ett samarbete med Stockholms stadsteater Skärholmen har eleverna på Hägerstenshamnens skola utvecklat sitt skrivande. – De som haft det svårt vågar mer i skrivandet nu, säger klassläraren Per Karlström. LÄRA Stockholm var med på sista mötet inför premiären.

Föreställningen Salong Normal byggde på sånger som klass 3B i Hägerstenshamnens skola hade skrivit texterna till. Regissör Carolina Frände, Stadsteatern Skärholmen, diskuterar sångerna med eleverna. Föregående uppslag: Mercy Darsma och teaterugglan.

Text: Pernilla Rönnlid Foto: Marc Femenia

arifrån kommer ljuset som hamnar på er? Mercy Darsma i klass 3B på Hägerstenshamnens skola undrar. Ljustekniker Jens Lindström visar hur ljuset byter färg, hur det blir starkt och svagt. Många nyfikna frågor från eleverna, allt ska undersökas, vändas på. Stämningen är uppspelt och förväntansfull. Det är i början av februari och om en vecka är det galapremiär på Salong Normal – ”en musikalisk och filosofisk föreställning i intimt format”, som eleverna skrivit sångtexterna till. I förra veckan var de här och fick höra de färdiga låtarna. Nu har ensemblen finslipat och justerat efter elevernas synpunkter. I dag har allt flyttat in på den riktiga scenen – en stor, rund, orange matta, en flygel, en strålkastare och en förstärkare. Och så Niklas Brommare och Camilla Larsson som framför elevernas texter med musik. Men scenkläderna får vänta till premiären.

Kultur + Skola = Sant ➤

Nio låtar har det blivit av elevernas material. I dag kör ensemblen några av dem – ”Jag är rädd” (”Lasermannen är jag rädd för å för de som går trögt på tunnelbanan”) och ”Bertil och Gunnel” (”En annorlunda kille är en punkare som gillar balett”). Och så favoriten – ”En normal smörgås” – som får mest applåder. – Känns det att det blir mer koncentration i mörkret? frågar regissören Carolina Frände eleverna. Många händer som viftar och vill svara.

– När det är mörkt blir man mer avslappnad och kan lyssna mer, säger Sanna Inoue. Jag drömde om låtarna och det kom bilder till, fortsätter hon. Vårens föreställningar på scenen i Skärholmen, Stockholms stadsteaters barn- och ungdomsscen, kretsar kring ett normtema, så också Salong Normal. Hur är det att känna sig annorlunda eller normal?

Carolina Frände, som också är konstnärlig ledare i Skärholmen, ville prova att ta in barn tidigt i skapandeprocessen. Hon kontaktade rektorerna i Hägerstensområdet, som i sin tur förde ut förfrågan om medverkan i projektet bland pedagogerna. Den förste som hörde av sig var Per Karlström. – Jag kände att det var något nytt och spännande som bröt av från det vardagliga arbetet med klassen, säger Per Karlström. Klass 3B är hans första klass. Han är utbildad lärare men jobbade direkt efter examen på fritis i tre år. Sedan i oktober har klassen och Per Karlström träffat Carolina Frände och dramaturgen Mats Kjelbye varje måndag och arbetat kring skrivande i olika workshoppar, med eller utan musik. Kulturhusets Rum för barn har varit den samlande punkten och där har klassen haft skrivarverkstad. – Vi har kunnat använda oss av deras pedagogiska kompetens och resurser och de har initierat det pedagogiska arbetet. Sen har vi sakta men säkert plockat över det i ett konstnärligt arbete, säger Carolina Frände.

Läraren Per Karlström – nappade på idén. ”Eleverna har fått en större förståelse för att alla inte är som en själv”, säger han.

Eleverna har jobbat med ordverkstäder, där de plockat ord ur en låda, ritat en bild, bytt bilder med varandra, skapat nya ord som sedan lett till ett nonsensspråk. De har också fått remsor med text eller rubriker att spåna vidare på. Vid ett tillfälle fick de skriva en text utifrån ett ord medan Niklas Brommare spelade en melodi 30 gånger på flygeln. 7

Kultur + Skola = Sant ➤

I mindre grupper har eleverna pratat om vad de skrivit, tränat på att stå inför gruppen och berätta om sin text och gett varandra råd och tips. På bilden Nina McCarthy Hartman och Sanna Inoue (till höger).

– De satt en halvtimme och bara skrev. Det blev en otroligt meditativ stund, säger Carolina Frände. På Rum för barn fick eleverna också hjälp med litteratur som skulle kunna passa i arbetet och utveckla deras skrivande. – Det var väldigt värdefullt. Det är en djungel att hitta bra litteratur som passar alla elever. Det har varit bra att ha en bibliotekarie som tar till sig och lär känna eleverna och ser vilken litteratur som passar, säger Per Karlström. Tillbaka i skolan har arbetet med texterna fortsatt. I mindre grupper har eleverna pratat om vad de skrivit, tränat på att stå inför gruppen och berätta om sin text och gett varandra råd och tips. Per Karlström kan se att arbetet med Salong Normal har gjort eleverna bättre på att förbättra sina texter med hjälp av både pedagoger och varandra. De har också lärt sig att läsa upp sina texter och framföra dem, med rätt betoning och pauser, och att reflektera över texterna. – När de läser högt, märker de vad som är konstigt. Och de har fått förståelse för hur en text ska byggas upp, säger Per Karlström, som också har kunnat använda elevernas texter i den övriga svenskundervisningen. – Det fanns mycket att plocka från texterna. Jag märkte att det gick att lägga in så mycket – prata om ordklasser och meningsbyggnad, stor bokstav och skiljetecken. De elever som tyckt att det varit jobbigt att skriva har fått hjälp av arbetet med Salong Normal. – Det är lättare att spåna från något som inte har rim och reson i stället för att skriva en berättelse med inledning, handling och avslut, som kan vara ganska krävande för många, säger Per Karlström. 8

– De som har lätt för att skriva har utvecklats till en viss del, men de som har svårt och tycker att det är jobbigt att producera en text har fått det lättare och vågar mer eftersom det inte behöver vara så uppstyrt, man kan skriva vad som helst. Fritidspedagogerna i klass 3B har varit med i samarbetet, och på lektionerna i livskunskap har man jobbat vidare på temat annorlunda/normal genom så kallade SETövningar (social och emotionell träning) och fyra hörnövningar. Att prata om likheter och olikheter har också hjälpt till i det vardagliga arbetet med konflikthantering. – Med hjälp av Salong Normal kunde eleverna prata om det. Det satte fart på deras tankeverksamhet och de fick en större förståelse för att alla inte är som en själv, säger Per Karlström. Redan från början fanns en överenskommelse: den 29 november skulle eleverna leverera de sångtexter som skulle vara underlag för föreställningen. Mats Kjelbye och Carolina Frände samlade ihop allt material och renskrev. Texterna delades upp i olika teman – vardagsliv och familj, poetiska texter och nonsenstexter där eleverna fantiserade. – Vi har monterat ihop texterna och lagt till eller tagit bort småord utifrån vad rytmen i musiken har behövt. Annars har vi gjort väldigt lite, säger Carolina Frände. Arbetet med pedagogerna på Rum för barn har gett Per

Karlström tips och idéer om vilken litteratur han kan använda och hur elever kan jobba med texter. Mind maps och textremsor med korta meningar kommer han att använda framöver. – Det hjälper eleverna att komma i gång, genom att man ger dem små tips. Så man inte börjar med: ”Nu ska vi skriva om onormalt/normalt, och vad tänker ni då?”. I framtiden kommer han inte att vara så strikt när det gäller skrivuppgifter. – Jag har framför allt lärt mig att man inte behöver vara så fyrkantig i skrivandet av texter. Det är bättre att de finner glädje i skrivandet, för det har de så mycket nytta av i allt de gör senare. Sen kan man gå in djupare i texten efteråt och fråga hur de har tänkt. Ute i foajén samlas eleverna för att åka tillbaka till skolan. Lucas Fogelström ser fram emot premiären om en vecka. – Det har varit väldigt kul och det är spännande att se hur det ska bli. Först tänkte jag: Hur ska det här bli en låt? Hur ska det bli en låt av nåt man bara skriver? Det känns speciellt att det är vi som har gjort det mesta av det. Nina McCarthy Hartman tycker att det är kul och bra att andra barn ska gå och se Salong Normal. – De kanske tycker det är jättekul och då är det bra för oss. Då har vi gjort ett bra arbete. n

Ladda ner inspirationsmaterial från föreställningen på www.stadsteatern.stockholm.se/skarholmen.

illus t rat io n: ha ns vo n c o rs wa nt

vi var där ➤

Ett lyft för teknikämnet Nu inleds en ny storsatsning på teknik i grundskolan. Under två år kommer över 1 000 personer att kompetensutvecklas. Ett tekniklaboratorium byggs upp och samverkan mellan skolor och näringsliv stärks. Den 23 mars hölls en kickoff för Tekniklyftet på Myntkabinettet i Gamla stan.

Moderatorn Cecilia Warrol Ersson beskrev hur teknikämnet ända sedan det infördes har haft svårt att finna sin plats i skolan. Många lärare saknar i dag behörighet och upplever ett stort behov av vidareutbildning. Samtidigt är det viktigare än någonsin att eleverna har kunskap om tekniken omkring sig. Landshövding Per Unckel poängterade hur viktig tillgången på tekniker och naturvetare är för regionens tillväxt. Intresset för teknik måste öka om man ska kunna rekrytera till tekniska högskoleutbildningar. – Det är allas ansvar att få till en förändring, men lärarna är särskilt viktiga. Den elev som möter en okunnig tekniklärare kommer aldrig att pröva sina vingar på KTH. Engagerade lärare är A och O. Intresset måste väckas tidigt, sa Per Unckel. Peter Larsson från Sveriges Ingenjörer höll med om att man bör starta tidigt, men vred på begreppen. – Det handlar inte om att väcka intresset, utan om att sluta släcka det som finns där från början. Peter Larsson visade en bild där förskolan och högskolan förbands med en pil. – Jag kallar det underleverantörsperspektivet. Högskolan skyller på dåliga resultat från

gymnasiet, som skyller på grundskolan, som skyller på förskolan. Så sitter förskolläraren där med Svarte Petter. Om ett företag har problem med en underleverantör åtgärdar man det. Samma sak borde gälla skolsystemet, det måste fungera hela vägen. Då är det viktigt att börja tidigt. Bästa målgruppen för periodiska systemet och Bohrs atommodell är andraklassare, men vi lär ut det i åttan! Tekniklyftet riktar sig till lärare och skol ledare i grundskolan och drivs av Vetenskapens hus i samarbete med teknikföretag och högskolor. Stockholms skolor erbjuds under perioden 2011–2013: • Fortbildning i form av seminarier, både för tekniklärare och annan personal på skolorna. • Samverkan med näringslivet och så kallade science centers som Vetenskapens hus, Tom Tits, Tekniska museet och DAC i Kista. • Tillgång till ett nytt tekniklaboratorium för lärare som byggs upp på Vetenskapens hus. • Experimentlådor att låna.

de en långsiktig satsning på teknik och natur vetenskap. Hur kommer Stockholms elever att märka av Tekniklyftet? – På kort sikt kommer de att märka av olika aktiviteter i teknik, medan det på längre sikt ska leda till en ökad kvalitet i teknikundervisningen och fler elever som är intresserade av ämnet. Det är enormt viktigt. Hela Sveriges framtid hänger på matematik, naturvetenskap och teknik. Efter seminariet bjöds deltagarna på lätt lunch och mingel. Cecilia Tapani och Khandan Karim, tekniklärare på Ärvingeskolan, lockades av de nya kurserna och funderade på hur de skulle få kontakt med företag att samarbeta med. – Jag ser ju deras skyltar på andra sidan vägen varje dag. Nu funderar vi på att man kanske skulle kunna hitta ett företag till varje klass. På så sätt kan alla elever gynnas, även de som inte kommer fram i vanliga fall, sa Cecilia Tapani. n Annelie Drewsen

En central del av satsningen är att skapa 20

certifierade teknikskolor i Stockholmsregionen där alla i personalen får utbildning i teknik. Dessutom tar KTH fram ett antal helt nya kurser i teknik för tekniklärare. Kurserna startar på bred front 2012 och kommer främst att ges på dagtid. En annan del av satsningen är att hitta nya former för samverkan mellan skolor, högskolor och näringsliv. Bland annat kommer lärare att få möjlighet att praktisera på teknikföretag. På plats på Myntkabinettet fanns skolborgarrådet Lotta Edholm (FP), som välkomna-

Fakta/Tekniklyftet Drivs av Vetenskapens hus i samarbete med Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Stockholms universitet och ett antal företag och kommuner i Stockholmsregionen. Tekniklyftet finansieras av Europeiska socialfonden. Projektledare är Ewa Erixson-Carlqvist på Vetenskapens hus. Se www.tekniklarare.se och www.vetenskapenshus.se för mer information.

NORMKRITISK PEDAGOGIK ➤

Är du tolerant, lille vän? Visst är vi toleranta? Homosexuella, invandrare och funktionshindrade är väl helt okej? Jo – men tolerans är ansträngande, det blir tydligt under en normkritisk eftermiddag på Rålambshovsskolan. – Normkritik gör jobbet lättare, konstaterar läraren Magdalena Westlund.

Rålambshovsskolans lärarkår har samlats i skolans aula för att granska vilka normer som härskar på skolan. Salen utstrålar svensk modernism när den är som bäst – en stark norm i sig. – Man känner sig liten här, säger normkritikern och seminarieledaren Lotta Björkman, till vardags lärare i drama och samhällskunskap på gymnasieskolan Rytmus. Ja, normer förminskar den som faller utanför. Den förhärskande normen bland många elever – att man förväntas vara heterosexuell, svensk, frisk och rik – kan slå hårt mot den som avviker bara en aning. Och det hjälper inte att få höra att man duger ändå. Den som bara blir tolererad är alltid i underläge. – Det är jobbigt att vara tolererad, många elever vittnar om det, säger Pia Kangas, också 10

hon seminarieledare, normkritiker och lärare på Rytmus men i svenska och historia. Bättre alltså att granska de förminskande normerna. Men vilka är de? Många normer är nödvändiga för att hålla ihop ett samhälle eller en skola. – Men vissa, som lyfter fram drag i människors identitet, är mindre funktionella, säger Lotta Björkman. Det kan handla om faktorer som rent juridiskt kan ligga till grund för diskriminering, till exempel kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder eller sexuell läggning. Men det kan också handla om socioekonomisk bakgrund eller, som Lotta Björkman förtydligar, krav på att ha en Iphone. Eller om andra krav, som att tjejer ska vara sedesamma och killar sexuellt aktiva. Hur får man syn på normerna? I en övning, en så kallad privilege walk, i idrottssalen tilldelas lärarna var sin karaktär av typen ”invandrarkvinna som jobbar inom vården” eller ”17-årig ensamstående förälder”. Sedan ställer Lotta Björkman frågor: Behöver jag oroa mig

för min ekonomi? Blir jag diskriminerad på grund av mitt kön? Om deltagarna känner igen sig tar de ett steg framåt. Några når snart den motsatta väggen, andra blir stående. Övningen är avslöjande på två plan. Den får deltagarna att reflektera över hur olika förutsättningar människor faktiskt har, men den avslöjar också deltagarnas fördomar. Kan invandrarkvinnan i vården vara läkare? Är den ensamstående föräldern kanske en pappa? Och diskrimineras i så fall unga ensamstående pappor? Med sådana övningar, och påföljande samtal, kan normerna tydliggöras inom det sociala samspelet i till exempel en klass. Men lärare kan också arbeta normkritiskt inom ramen för undervisningen. En matteuppgift kan formuleras som att ”Nisse och Ali ska köpa hus tillsammans”, en grammatikuppgift som att ”ta ut satsdelarna i meningen ’hon kysste sin fru’”. När man läser Strindberg kan man se att den erotiska spänningen i triangeldramat ”Leka med elden” finns mellan de två männen. Och framför allt kan man ställa frågor: Varför tror arkeologerna inte att två män i samma grav är

illus t rat io n: Mia N ils s o n / Wo o A g e ntur

Den förhärskande normen kan slå hårt mot den som avviker. Och det hjälper inte att få höra att man duger ändå.

ett kärlekspar? Varför kan vi namnet på USA:s president men inte på Kinas eller Indiens? – Eleverna får glasögon som de aldrig kommer att ta av sig. De får ett bredare perspektiv på världen för resten av livet, säger Pia Kangas. En av deltagarna, Else-Marie Ingeström, påpekar att många normer slås fast i grundläggande dokument som till exempel den nya läroplanen för grundskolan, där ”kristen tradition och västerländsk humanism” lyfts fram. Lotta Björkman nickar. – Politikerna ligger tio eller tjugo år efter, säger hon. Pia Kangas föreslår: – Ta läroplanen och granska normerna. Vad innebär det att det står så?

Magdalena Westlund, arbetslagsledare och lärare i svenska och spanska på Rålambshovsskolan, är tillsammans med resten av ledningsgruppen ansvarig för studiedagen. Hon sökte sig till normkritiken när hennes feministiska perspektiv krockade med kravet på tolerans mot invandrare. – Jag insåg att jag som svensk medelklasskvinna har makt över en illegal flykting som är man. Det blev för komplicerat. Att vara tolerant är också ansträngande, menar Magdalena Westlund. – Det sätter mig i en position där jag hela tiden måste värdera vad som är rätt och fel. Normkritiken gör arbetet lättare. Magdalena Westlund behöver inte värdera vem som är mest utsatt. Och i stället för att söka med ljus och lykta efter toleranta läroböcker kan hon använda samma gamla böcker och tillsammans med eleverna diskutera vilka normer de förmedlar. – Normkritik handlar inte om att göra mer utan att göra samma sak men med ett annat perspektiv, instämmer Lotta Björkman.

Men andra problem finns. Den uppenbara risken är att normkritiken själv blir en norm eller till och med en dogm. Lotta Björkman berättar om en elev som sa: ”Jag är blond och tjej och vill ha höga klackar, är det fel på mig då?” – Om hon känner så, har jag misslyckats. Risken finns också att lärarna upplever att de försöker ta sig fram över ett minfält. Både Lotta Björkman och Pia Kangas har själva trampat fel, som när en ursvensk hårdrockskille berättade för Lotta Björkman att hans bror hade konverterat till islam – då blev hon översvallande lycklig och avslöjade därmed sina egna fördomar på flera plan. Man kan förändra sig själv genom att se sina misstag och berätta om dem för kolleger. Skuldkänslor däremot leder inte till utveckling, betonar Lotta Björkman. – Ibland kliver man i klaveret och då får man tänka att ”oj, där var ett klaver!”. Och så kliver man vidare. n Katarina Bjärvall

Lästips: ”Bryt!” (RFSL Ungdom) och ”I normens öga” (Friends). Se www. rfslungdom.se och www.friends.se för mer information.

Inspirationsplats Stockholm ➤

Från 20 anmälningar till 0 Efter två års intensivt arbete med likabehandlingsplanen på Kungsholmens grundskola är alla mer än nöjda med resultatet. Från ett 20-tal anmälningar om kränkande behandling per läsår är man nu nere i noll.

– Att behandlas lika är allas rättighet. I dag är både personal, elever och föräldrar väl medvetna om att alla har ett ansvar för allas välbefinnande. Dessutom har samarbetet mellan alla parter på skolan blivit tydligare, säger pedagogen Terese Andersson, som tillsammans med kollegan Livia Ramirez-Nilsen

ansvarar för arbetet med skolans likabehandlingsplan. Det är nu drygt tre år sedan arbetet påbörjades på Kungsholmens grundskola (årskurserna 6–9). De senaste två åren har planen tillämpats fullt ut, och skolan är nu certifierad som en av utbildningsförvaltningens inspirationsplatser för likabehandlingsarbetet. Syftet är att förebygga och motverka all kränkande behandling eller diskriminering. – Likabehandlingsplanen har absolut haft positiva effekter i skolan. Framför allt märker vi att det har blivit lugnare. Stämningen och arbetsklimatet är vänligare och eleverna uppger också att de känner större trygghet och trivsel än vad äldre undersökningar visat, säger Terese Andersson, som undervisar i svenska och franska. – Det viktigaste är att vi har utformat en lokal plan som är skräddarsydd efter våra behov. Vi har inte använt oss av standardmodeller utan utgått från det som är specifikt för vår skola. Tack vare det har vi nu en likabehandlingsplan som de flesta på skolan efterlever, säger Livia Ramirez-Nilsen, spansklärare, och får medhåll av Terese Andersson: – Arbetet pågår kontinuerligt på olika sätt med utgångspunkt i vår plan. Tack vare likabehandlingsplanen har vi fått fasta rutiner och också ett tydligare tillvägagångssätt om vi

Lärarna Terese Andersson och Livia Ramirez-Nilsen ansvarar för arbetet med likabehandlingsplanen på Kungsholmens grundskola – ett arbete som har lett till att stämningen och arbetsklimatet har blivit vänligare och att eleverna känner sig trygga på skolan. 12

skulle behöva sätta in åtgärder mot kränkande behandling. Båda pedagogerna är noga med att beskriva likabehandlingsplanen som en pågående process. Den skrivs årligen om utifrån utvärderingar, enkäter och enskilda samtal som genomförs på skolan. Arbetet med planens mål hålls i gång genom kontinuerlig information till lärarna och möten med eleverna. På klassmöten, elevrådsmöten, veckomöten och konferenser diskuteras planen och dess mål. – I planen finns även en tydlig arbetsgång för att vi vuxna snabbt och effektivt ska kunna reagera och åtgärda om vi upptäcker problem av det här slaget, säger Terese Andersson. Hon berättar att det finns fasta avstämningspunkter för alla involverade – elever, personal och inte minst föräldrar – när planen utvärderas och görs om. Föräldrarna informeras om planen på föräldramöten och får tillfälle att utvärdera och komplettera den på terminens första klassombudsträff. – Det är viktigt att ha inskrivet i planen när utvärdering och revidering ska ske för att så många som möjligt ska bli delaktiga i arbetet. En nyckelperson i förankringen av planen är respektive mentor. De ansvarar för att likabehandlingsplanens mål diskuteras regelbundet i klasserna, till exempel inom ämnet livskunskap, på mentorstid och klasstid. I arbetet mot kränkande behandling är även Friendseleverna betydelsefulla. De utgör skolans extra ögon och öron bland eleverna och

Foto : ulric a z we ng e r

Krönika: Patrik Forshage ➤

träffar också Terese Andersson och Livia Ramirez-Nilsen regelbundet för att stämma av klimatet på skolan och komma överens om olika samarbetsövningar i klassrummen. Då och då får de även extra uppgifter som ska leda till ökad trygghet. Exempelvis dokumenterade nyligen några av Friends eleverna utrymmen på skolan som eleverna ansåg mer otrygga än andra. – Först när vi vet hur eleverna upplever skolan kan vi förbättra tryggheten och trivseln, säger Terese Andersson och berättar att en av de första åtgärderna när de sjösatte likabehandlingsplanen var att sätta fokus på bemötande och vuxnas ansvar. – Vi uppmanade till exempel alla att tydligt och vänligt hälsa på varandra. En självklarhet kan tyckas, men så var det inte tidigare. Nu har vi gjort alla medvetna om att det faktiskt betyder något, och att det är viktigt att man blir sedd och bekräftad på skolan. Det har fungerat över förväntan, intygar Livia Ramirez-Nilsen. – Med små medel når man långt, konstaterar hon och berättar att ett av arbetssätten i likabehandlingsplanen är att alla vuxna konsekvent ska reagera på skrik och så kallat skojbråk. – Vuxna som agerar visar att de ser vad som händer och bryr sig. Andra mål i planen är till exempel att anpassa rastschemat efter åldersgrupp och att ha fler rastvakter i slutet av terminerna. Terese Andersson och Livia RamirezNilsen brinner för arbetet med likabehandling men poängterar att det avgörande för att planens mål ska uppfyllas är att arbetet är decentraliserat så att alla tar ansvar. – Vi arbetar med planen en timme var i veckan. Den tiden är sanktionerad av skolledningen. Att skolledningen väljer att prioritera arbetet är helt avgörande för att man ska lyckas med en likabehandlingsplan. På vår skola talar resultaten för sig själva. Från att ha haft ett 20-tal elevanmälningar per läsår om kränkande behandling är vi nu i princip nere på noll. Och den senaste elevenkäten visar tydligt att eleverna känner sig trygga på skolan – något som i förlängningen påverkar deras skolprestationer positivt, konstaterar Terese Andersson. n

Revision – med entusiasm! blandad med nyfikenhet fanns en viss oro när Skarpnäcks skolas ledning för första gången tog sig in till Hantverkargatan för att utsättas för Revision. Visst var vi glada över att den revision vi kallats till benämnts Pedagogisk, men ordet revision kan ändå leda associationerna till stränga förhör. När vi väl förstod att vi med utgångspunkt i vår skolas arbetsplan och våra pedagogiska resultat faktiskt skulle ägna flera timmar åt att tillsammans med den biträdande grundskolechefen karakterisera vår skola, åt att identifiera styrkor och utvecklingsområden, åt att diskutera pedagogiska mål och både organisatoriska och didaktiska strategier, ersattes den kvardröjande oron av entusiasm. Trots det dröjde det innan vi såg möjligheten till parallellprocess på Skarpnäcks skola. Det krävdes att Britt-Marie Sjöberg, klok rektor för Storkyrkoskolan och Björngårdsskolan, berättade om sina skolors resultatdialoger för att bitarna skulle falla på plats. Aha! Med en motsvarande pedagogisk revision på arbetslagsnivå skulle vi kunna få samma positiva effekter, och framför allt skulle det bidra till en ökad känsla av sammanhang för medarbetarna. i systematisk kvalitetsutveckling är det

centrala nämligen att göra saker som både är och känns meningsfulla, som hänger ihop och som påverkar varandra positivt i den riktning vi vill driva utvecklingen. Våra arbetslag vet att deras kvalitetsredovisningar i juni behöver vara så exakta för att de ska veta vad de ska prioritera när de formulerar sina arbetsplaner i augusti. På samma sätt upplever de att det är viktigt att arbetsplanerna har bra målformuleringar, för att det ska vara möjligt att bedöma om målen uppnåtts efter läsåret. Våra pedagogiska revisioner, där ledningsgruppen träffar hela arbetslaget, tar

en halv dag. Innehållet är tvådelat. Dels pratar vi om arbetslagets samverkan, med ansvarsfördelning och roller. Vi rotar en hel del i hur arbetslaget samverkar med andra undervisande lärare, med vårdnadshavare och inte minst med elever i sitt handledarskap, sina utvecklingssamtal och sitt arbete med IUP och eventuella åtgärdsprogram. Dels undersöker vi arbetslagets resultat och de val av arbetssätt som ligger bakom dessa. Lika mycket som vi gräver i de områden där arbetslaget vid sin januariavstämning bedömt att det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå målen, lika mycket resonerar vi om hur arbetslaget gått till väga med de mål man lyckats uppnå eller överträffa. innan vi skiljs åt summerar vi tillsammans de särskilda styrkor som vi konstaterat att arbetslaget har. Dessutom kommer vi, likt ett medarbetarsamtal fast på gruppnivå, överens om några utvecklingsområden för det kommande året bland det vi talat om, somt därför att vi inte är nöjda med nuläget och annat från en redan hög nivå. Det är påtagligt hur nöjda både arbetslagen och ledningsgruppen är med våra pedagogiska revisioner. Verktyg som både underlättar, får oss att må bra genom att vi lär känna varandra bättre och dessutom bidrar till den systematiska kvalitets utvecklingen är svårslagna. Bara två frågor återstår: Hur kunde vi gå så länge utan att upptäcka det här? Och vilket är nästa kvalitetsutvecklingsverktyg som vi inte kommer att förstå hur vi kunnat missa?

Patrik Forshage är rektor vid Skarpnäcks skola och musikkritiker i Nöjesguiden

Agneta Berghamre Heins

samtalet ➤

” Vi missar en stor resurs” – Vi forskare har agerat i 30 år men ofta haft svårt att få gehör. Invandrareleverna är vår tids outnyttjade begåvningsreserv som hindras från att gå vidare till högre utbildning – av skolan. LÄRA Stockholm har träffat tvåspråkighetsforskaren Kenneth Hyltenstam, som finner det anmärkningsvärt att de senaste decenniernas migration har påverkat skolan så lite. 14

samtalet ➤

Problemet med all assimilation är att man inte växer som den individ man är. Man växer för att försöka vara som någon annan, och det är man inte. Man är aldrig det.

Text: tomas bannerhed Foto: Ulrica Zwenger

enneth Hyltenstam blev intresserad av invandrarundervisning och språkinlärning redan under studietiden i Lund på 70-talet. I dag är han professor i tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet och landets ledande expert på området. Förutom modersmålsundervisning och svenska som andraspråk behandlar tvåspråkighetsforskningen till exempel barn som växer upp med två språk från början, minoritetsspråkens ställning och frågor om språklagstiftning. Hur skulle du beskriva modersmålsundervisningens ställning i Sverige? – Vi har en avancerad och fast lagstiftning och ett bra regelverk, men när det gäller tillämpningen ute i skolorna så är det mycket problematiskt. Trots ämnets långa historia har vi ingen modersmålslärarutbildning att tala om, vilket naturligtvis är ett problem. Beslutsfattarna borde ta bättre vara på de kunskaper som finns om hur man kan organisera modersmålsundervisningen i landet.

Varför denna diskrepans mellan regelverk och praktik? – Det är en stor språkideologisk och språkpolitisk fråga som har att göra med attityder och idéströmningar i hela samhället. Många är inte så intresserade av tvåspråkighet. Attityden som har kommit att dominera är mer assimilatorisk än pluralistisk. Det finns en liten elit i det styrande skiktet som har låtit sig övertygas av vetenskapliga, forskningsbaserade argument, men om denna kunskap inte sprids i samhället så blir det inte så som regelverket säger. Man tycker helt enkelt att invandrarna ska lära sig svenska? – Går du ut och frågar människor så får du det svaret. Och det finns tydligen inte utrymme för något annat ens i den nya lärarutbildningen. Så har det varit i alla år. Vi som forskar om och arbetar med det här har inte stillatigande stått och sett på. Vi har agerat i 30 år för att försöka påverka situationen – men utan framgång. Det visar hur starka de här attityderna är. – Sedan finns även mer praktisk-pedagogiska problem, till exempel att modersmålslärarna inte integreras i skolans övriga verksamhet. De borde naturligtvis ha mer kontakt med andra lärare för att kunna integrera sin undervisning i den ämnesundervisning som pågår parallellt. Ytterligare ett problem är att undervisningen är frivillig och att eleverna har modersmål när de annars skulle ha varit lediga. För många ska det mycket till om man ska välja det i konkurrens med sina fritidsintressen. Du har sagt att invandrarelever betraktas som en så svag grupp i samhället att politikerna inte behöver ta dem på allvar. Är det så illa? – Ja. Vem röstar och vem röstar inte? Det spelar roll. Det är anmärkningsvärt att de senaste 50 årens migration har påverkat skolan i så liten utsträckning – förutom i retoriken, där det kan låta väldigt annorlunda mot hur det ser ut i praktiken. Och ändå har drygt 19 procent i grundskolan i dag ett annat modersmål än svenska? – Jag tänker så här numera: detta är vår missade resurs i samhället. Som helhet ligger invandrareleverna betydligt sämre till, och för en hel del går det väldigt dåligt i skolan. 15

samtalet ➤

Vi bara struntar i att förvalta en resurs som skulle kunna utvecklas lika bra som infödda svenska elever. Det är bara ungefär hälften så vanligt bland invandrarelever att gå vidare till gymnasiet? – Ja, det rör sig om sådana siffror, och det är inte rimligt att det ska vara på det sättet. På 50- och 60-talet talade man mycket om begåvningsreserven: personer som hade kunnat gå igenom högre utbildning men inte gjorde det på grund av olika hinder i deras livssituation. Nu har vi en ny kategori som inte gör det på grund av hinder i livssituationen – och det hindret är skolan, som inte tar vara på deras utvecklingspotential. Sverige halkar ju efter i internationella kunskapsmätningar som Pisa. Kan det delvis förklaras med denna icke-pluralistiska attityd? – Det ligger nära till hands att dra den slutsatsen. Vi har en kategori elever som drar ner resultaten ganska kraftigt. Jämfört med många andra länder har vi också en ganska stor andel elever med flyktingbakgrund. Det vore konstigt om inte det skulle speglas i de siffror som nu pekar nedåt. Är det ”bara” språkproblemen som förklarar att elever med utländsk bakgrund lyckas sämre i skolan? – En hel del beror också på sociala förhållanden och på att invandrare generellt har lägre utbildning än infödda svenskar. Elever vars föräldrar är analfabeter kan till exempel inte få någon hjälp med skolarbetet hemma. En annan faktor har att göra med identitetsutvecklingen. Många med invandrarbakgrund känner sig inte inlemmade i samhället även om de behärskar svenska språket. – Problemet med all assimilation är att man inte växer som den individ man är. Man växer för att försöka vara som någon annan, och det är man inte. Man är aldrig det. Man blir inte trygg i sig själv om man inte värderas för det man faktiskt har i sin bakgrund. Då känner man sig nedvärderad bakom den assimilerade ytan. – Och ser man till språket i sig så är det också väldigt förrädiskt. Barn lär sig språk ganska snabbt – både uttal och grammatik – genom att umgås med andra barn och vuxna, vilket gör att omgivningen tycker att invandrarbarnen låter som sina jämnåriga. Men i själva verket ligger de ofta långt efter, främst i fråga om ordförråd. Det finns en stor skillnad, särskilt i det passiva ordförrådet, som gör att barnen helt enkelt inte förstår vad som sägs i deras omgivning. De här problemen börjar synas på allvar i årskurs 4 eller 5, då de språkliga kraven och ämneskraven plötsligt blir mycket större. – För ett barn i sjuårsåldern tar det ett eller två år att lära sig ett språk så att man kan tala om vardagliga saker. Men för att lära sig språket så att man klarar skolundervisningen tar det fem, sex, kanske sju år. Det uppstår alltså ett kunskapsgap under hela den tiden. Även bland barn som kommit till Sverige redan i förskoleåldern märks tydliga skillnader. I fjol läste drygt 70 000 grundskoleelever svenska som andraspråk. Borde man inte kunna integrera ämnet i den övriga undervisningen? – Visst, man borde kunna ge de här eleverna precis det de behöver inom exempelvis det vanliga svenskämnet, men i praktiken är det orealistiskt, främst för att vi har de 16

Invånarna i öststaterna lärde sig aldrig ryska trots att de fick jättemycket undervisning. Man kan inte tvinga folk att lära sig språk.

lärare vi har och de flesta helt enkelt inte är utbildade för det. Omkring 75 procent av dem som undervisar i svenska som andraspråk har ingen utbildning i ämnet. Det är intressant när man nu talar om större krav på kompetens och behörighet i de ämnen man undervisar i. – Dessutom är svenska som andraspråk svårare än andra ämnen eftersom lärarna inte har någon erfarenhet av ämnet från sin egen skolgång, vilket de har i andra ämnen. Det behövs verkligen lärare som kan svenska som andraspråk! Det sägs ofta att man måste vara helt trygg i sitt modersmål för att kunna lära sig ett annat språk. Hur ligger det egentligen till med det? – Det är att hårdra det hela, men ju mer man kan av sitt modersmål, desto lättare är det att lära sig ett nytt språk. Detta går under den väldigt allmänna regel som säger att ju mer språk man kan, desto lättare är det att lära sig ännu mer språk. I Danmark och Norge har man tagit bort kraven på modersmålsundervisning i skolan. Vad har det lett till? – Det är svårt att veta eftersom det tar lång tid innan man kan se några effekter. Men forskarna där känner sig oerhört frustrerade över att ingen har beaktat den kunskap som finns om modersmålsundervisningens betydelse. I vissa lägen lyssnar politikerna på oss forskare, i andra lägen inte. Forskningsbaserad kunskap används bara när det passar, när den stämmer med tidsandan eller kan användas för ett visst politiskt syfte. Det heter ju att alla ska ges likvärdiga möjligheter till inlärning, men hur ska läraren kunna hantera en situation med fem eller tio olika modersmål i samma klass? – Det måste medges att det är ett stort problem. Sverige skiljer sig också från andra länder genom att vi har en väldigt heterogen invandrargrupp. Man kanske inte kan klara det för alla, men då borde man åtminstone veta hur viktigt det är att ta hänsyn till varje individs språksituation. Allt behöver inte vara schemaorganiserat, man kan till exempel lägga mycket större vikt vid studiehandledning och läxläsning på modersmålet än vad som görs i dag, så att eleverna kan få förklarat för sig sådant som de inte har förstått. – Sedan borde man ta mycket större hänsyn till språk situationen i olika klasser vid schemaläggningen på skolan. Det finns till exempel kommuner där man med framgång har lagt modersmålsundervisningen vid en viss position på förmiddagar i stället för sist på dagen. Det anses vara svårt att lära ut språk i skolan. Du menar att undervisningen rent generellt borde struktureras om? – Man läser moderna språk alldeles för lite och alldeles för sällan för att eleverna ska hinna lära sig. Med engel-

skan är det annorlunda eftersom eleverna lär sig mycket utanför skolan, men när det gäller andra språk tror jag att det är nödvändigt med koncentrationsläsning och mer intensiva läsperioder. Bara sex av tio elever läser ett modernt språk i årskurs 9 – trots att språkkunskaper anses som allt viktigare i vår globala värld. Hur ska man få fler att läsa språk? – Det är jättesvårt! Alla svenskar tycker att det är viktigt att kunna engelska, och därför är de flesta måna om att lära sig det. Man kan inte ålägga människor att lära sig ett språk om de inte själva känner sig motiverade. Satsningarna som gjorts på moderna språk, bland annat i form av språkvalet på 90-talet, har misslyckats därför att eleverna inte har tyckt att det är tillräckligt viktigt att lära sig spanska, tyska eller franska. – Legitimiteten måste komma underifrån. Invånarna i öststaterna lärde sig aldrig ryska trots att de fick jättemycket undervisning. Man kan inte tvinga folk att lära sig språk. Dessutom tror svenskar i större utsträckning än andra att engelska är det enda nödvändiga främmande språket för att man ska klara sig i världen. När bör man egentligen börja lära sig ett andra språk? ”Vill du ge ditt barn ett annat språk från tidig ålder?” lockar många förskolor i dag. – Många tror på det där och förskolorna använder det som ett försäljningsargument, men det finns inget stöd i

Fakta/Modersmålsundervisning Infördes i slutet av 60-talet och blev riksomfattande 1977. Fram till 1997 kallades det hemspråksundervisning. Drygt 170 000 grundskoleelever är i dag berättigade till modersmålsundervisning. 53 procent av dem deltar i undervisningen. Lektionerna hålls utanför ordinarie skoltid. Undervisning och studiehandledning erbjuds på närmare 100 språk. Målet är att eleverna bättre ska kunna tillgodogöra sig arbetet i skolan och samtidigt utveckla sin tvåspråkiga identitet och kompetens.

forskningen för att språkutvecklingen gynnas av att man börjar så tidigt. Det förutsätter i så fall att barnet lever i en miljö med infödda talare. Redan på 70-talet visade forskningen att kunskapsnivån i årskurs 7 är lika hög för dem som har börjat med engelska i årskurs 5 som för dem som har börjat i årskurs 3. De som hade hållit på längre men lågintensivt blev fort uttråkade och tyckte inte att de lärde sig tillräckligt mycket, så deras motivation minskade. De som började senare var dessutom mer kognitivt utvecklade, vilket är en fördel. – Problemet är att många drar slutsatser utifrån forskning baserad på andraspråksinlärning – vilket är något helt annat än när det gäller att lära sig ett främmande språk som inte talas i vardagen. Vid andraspråksinlärning gäller däremot att ju tidigare man börjar, desto mer lik blir man i slutänden den som haft språket från början. Om du blev utbildningsminister – hur skulle modersmålsundervisningen se ut i den svenska skolan? – Vi måste ta tag i den här gruppen som klarar skolan sämre än andra och göra allt som är möjligt för att minska eller eliminera det gap som finns. Det handlar både om att utveckla själva modersmålsundervisningen och att erbjuda stöd i kunskapsinhämtning på modersmålet, till exempel i form av studiehandledning. Och vi behöver inte göra exakt likadant för alla. Vad det handlar om är att öka potentialen så mycket som möjligt för var och en. Om Kina utvecklas till nästa stormakt och jordens befolkning fortsätter att resa och flytta alltmer – hur kommer språkundervisningen att se ut år 2050? – Språk är en spegling av maktförhållanden mellan nationer. Att vi läste tyska som det första främmande språket fram till 40-talet var ingen tillfällighet. Och om Kina blir den nya ekonomiska stormakten – mycket tyder ju på det – så kommer vi att studera kinesiska snarare än engelska i skolan. Men det är inte säkert att en fortsatt stor migration kommer att leda till någon motsvarande ökning av intresset för att lära sig främmande språk. Det talas bland språkvetare om faran med domänförluster för svenskan, till exempel inom naturvetenskaplig forskning. Varför är det farligt? – Framför allt är det problematiskt för interaktionen mellan forskningen och det övriga samhället. Det är svårt att förmedla kunskaper om man inte har ett tillräckligt utvecklat språk att förmedla dem på. Här tänker jag framför allt på undervisningen vid universiteten. Avhandlingar har däremot alltid skrivits på andra språk än svenska. Finns det någon reell risk för att svenska språket inte kommer att överleva? – Det tror jag inte. Svenskan har tämligen många talare, används inom alla sfärer i samhället, är statsbärande och har ett standardiserat skriftspråk. Inget tyder på att svenskan skulle försvinna för lång tid framöver. Vilken är den största utmaningen för 10-talets svenska skola? – Att ta tag i frågan om hur man ska utnyttja och utveckla den potential som finns hos de elever som inte har svenska som förstaspråk. De utgör en stor resurs som annars går förlorad för det svenska samhället. n

Om Kina blir den nya ekonomiska stormakten så kommer vi att studera kinesiska snarare än engelska i skolan.

illus t rat io n: ha ns vo n c o rs wa nt

KOMMUNIKATION ➤

” Varumärket bygger vi tillsammans” – Varje enskild skola har mycket att vinna på att förknippas med Stockholms stad och S:t Erik. Vårt varumärke är mycket starkt och står för pålitlighet, trygghet och god kvalitet, säger stadsdirektör Irene Svenonius. – Det gör att symbolen är bra för alla våra verksamheter att använda utåt.

Irene Svenonius menar att den största styrkan med Stockholms stads varumärke är just att det är så känt. 18

– Undersökningar visar att 90 procent av stockholmarna vet vad S:t Erik står för och att 70 procent förknippar symbolen med något positivt. Det är väldigt höga siffror. Att stadens varumärke är starkt och välkänt innebär dock inte att vi ska slå oss till ro och vila på lagrarna, framhåller Irene Svenonius. – Vi behöver ständigt arbeta med kvaliteten för att uppnå goda resultat utifrån vad stockholmarna efterfrågar. ”Leveransen” sker varje dag och det innebär också att man i det dagliga

mötet kan få en ändrad bild av staden. Ser vi på de brukarundersökningar som gjorts så har vi också lite varierande resultat: från förskolan som ligger i topp till vissa delar av äldreomsorgen och skolan som kan behöva förbättras. Vilken betydelse har varumärket som styrmedel i en så stor organisation? – Jag vill att medarbetarna ska känna tillhörighet till Stockholm, och då blir S:t Erik en signal om att vi jobbar i samma organisation och ytterst strävar mot samma mål, även

stadens långsiktiga mål och vision för att kunna koppla dem till den egna enheten och det egna arbetet. – Och känner man till många andra verksamheter ökar kanske också möjligheten att man vill gå vidare och utvecklas genom att byta arbetsplats. Det tror jag är bra för eleverna också.

Fakta/Varumärket S:t Erik Med varumärke menar man de värden som omgivningen förknippar en organisation med. Ett varumärke kan också utgöras av fysiska kännetecken, till exempel en logotyp eller en förpackning. Kung Erik den helige korades till skyddshelgon på 1100-talet och räknas som Stockholms beskyddare. Stadsvapnets motiv har använts som sigillbild för staden sedan 1300-talet.

Utbildningsförvaltningen är inte bara stadens

största förvaltning utan utmärker sig också genom att ha svårast att engagera medarbetarna i det gemensamma visionsarbetet för ”Ett Stockholm i världsklass” via intranätet. – Det är klart att det är lite bekymmersamt, säger Irene Svenonius. Många identifierar sig kanske i första hand med den egna skolan, men det kan också vara en kulturfråga, att man inte fullt ut har kommit förbi kommunaliseringen av skolan. Med en stark statlig styrning kan en och annan tänka att man inte behöver bry sig om kommunen. – Här krävs det ett engagemang från varje chef. Vi lägger ett stort ansvar på cheferna att kunna förmedla även de kommunövergripande målen och sätta in den egna verksamheten i ett större sammanhang. Dessutom är skolorna viktiga för att bära Stockholms stad som geografisk plats och etableringsort. – Alla våra verksamheter är med och skapar det Stockholm som vi ska locka folk till från andra delar av världen. Då är det viktigt att alla medarbetare förstår att de är en del i en större helhet. Resultaten i skolan är viktiga för de enskilda eleverna och föräldrarna – men de har också stor betydelse för hur Stockholm uppfattas, om det är en attraktiv plats för folk att flytta till eller inte. Stockholmsregionen har även ett gemensamt varumärke, ”Stockholm – The Capital of Scandinavia”, som främst används vid internationell marknadsföring.

Den bild av Stockholms stadsvapen som numera ingår i stadens logotyp är tecknad av hovgrafikern Karl-Erik Forsberg. Vapnet registrerades hos Patent- och registreringsverket 1974. Enligt Stockholms stads kommunikationspolicy måste alla verksamheter ha med S:t Erik som avsändare i all kommunikation.

– Där har varumärket stor betydelse. I dag marknadsför sig ett 50-tal kommuner som ”The Capital of Scandinavia”. På så sätt är Stockholm väldigt betydelsefullt för regionen. Det förväntas att Stockholms stad ska ta på sig ledartröjan i de här frågorna, säger Irene Svenonius.

Foto : pawel fl ato

om vi kan befinna oss inom väldigt olika verksamheter. Varför är det så viktigt att en kommun har ett starkt varumärke? – Om staden är attraktiv skapas fler arbetstillfällen här, vilket ger högre skatteintäkter så att vi har vi råd att erbjuda bra förskolor, skolor och äldreomsorg. Varumärket är helt enkelt viktigt för att vi ska kunna fortsätta hålla en hög kvalitet i våra verksamheter. – Med ett starkt varumärke laddas också mycket stolthet. Jag vill att alla medarbetare ska känna en stolthet över att gå till jobbet och över att få bidra till något som är bra för stockholmarna. Hur kan vi som arbetar i staden bidra till att stärka varumärket? – Genom att uppvisa goda resultat i verksamheten och bemöta stockholmarna på ett bra sätt. Vi blir aldrig bättre än den svagaste länken i kedjan. Ytterst går det tillbaka på det enskilda mötet, till exempel hur lärare och rektorer bemöter elever och föräldrar. Var och en av oss påverkar bilden av Stockholm. En elev bär med sig upplevelserna från skolan för resten av livet. – Med fler nöjda elever och föräldrar och bättre resultat stärker man också den egna skolans identitet, den blir mer populär och får fler sökande. Är varumärket extra viktigt med tanke på konkurrenssituationen på dagens skolmarknad? – För våra skolor är det en kvalitetsstämpel att kunna använda S:t Erik. Om jag var rektor för en kommunal skola skulle jag absolut använda stadens symbol så mycket som möjligt. Den signalerar till medborgarna: den här verksamheten kan du lita på! Vilken betydelse har ledarskapet när man bygger ett varumärke? – Väldigt stor. Som ledare måste man ”bära” varumärket, kunna kommunicera det och tydliggöra vad det står för. Man behöver konkretisera de kommunövergripande målen och visionerna och föra ner dem till den egna verksamheten. – Jag tror att alla medarbetare vill göra bra ifrån sig, att det är utgångspunkten när man går till jobbet varje dag. Då ankommer det på oss chefer att vara väldigt tydliga med vad som förväntas av var och en. Den rektor som använder kraften i hela medarbetarkåren kommer att lyckas. Rektorn måste vara duktig på att motivera och få med sig lärare och övrig skolpersonal för att nå målen. Irene Svenonius menar att det är viktigt att skolans medarbetare känner att de är en del av Stockholms stad och därmed får en bättre förståelse för uppdraget. – Alla arbetar ytterst på uppdrag av kommunfullmäktige. Därför måste man känna till

”Ett starkt varumärke är viktigt för att vi ska kunna fortsätta hålla en hög kvalitet i våra verksamheter”, säger stadsdirektör Irene Svenonius.

Även utbildningsförvaltningens kommunikationschef Agnetha Styrwoldt-Alfheim betonar vikten av att bygga ett starkt varumärke. Det gäller både förvaltningen som helhet och de enskilda skolorna. – Det är väsentligt att vi påminner oss om att varumärken byggs inifrån. Ett varumärke ska bland annat spegla det förtroende som omgivningen har för en skola, en organisation eller en kommun. Men varumärket är också ett effektivt verktyg för att nå verksamhetsmålen. Det kan vara ett sätt att locka till sig nya medarbetare eller hävda sin legitimitet, det vill säga att få medborgarna att känna att det är befogat att betala skattepengar till en viss verksamhet. – Både staden, utbildningsförvaltningen och alla våra skolor måste aktivt och långsiktigt arbeta med sitt anseende och sitt förtroendekapital – kort sagt varumärket Stockholms stads skolor! Därför arbetar nu ett antal kommunikationschefer i staden tillsammans med stadens kommunikationsdirektör för att ta fram en långsiktig varumärkesstrategi. Strategin ska positionera staden som en arbetsgivare som erbjuder spännande och utmanande arbeten och som en garant för kommunal service och tjänster med hög kvalitet. – Det är ett spännande arbete som vi hoppas ska ge resultat, säger Agnetha StyrwoldtAlfheim. n Tomas Bannerhed

SKOLA OCH ENTREPRENÖRSKAP ➤

Viljan att skapa – Ordet entreprenörskap leder ibland fel då folk tror att det bara handlar om att driva ett eget företag. Men i grunden handlar det om viljan att skapa, att utveckla något och det kan ta sig många former. Det viktiga för skolan är att uppmuntra ungdomars nyfikenhet, säger Michael Treschow, en nestor i svenskt näringsliv.

Foto : ulr ic a z w en ger

Karriären inom den traditionella svenska industrin är lång. Michael Treschow har varit vd för Atlas Copco och Electrolux, ordförande för Ericsson, styrelseledamot i ABB och nu ordförande för livsmedelsföretaget Unilever. Han har också varit ordförande i

företagarorganisationen Svenskt Näringsliv och är sedan början av året styrelseordförande för Institutet för näringslivsforskning, som bland annat studerar frågor om entreprenörskap. Engagemanget för företagande sitter djupt och övertygelsen om att samarbetet mellan skola och näringsliv ständigt måste utvecklas är stark. – Jag hade en mycket tydlig problembild: hur ska vi se till att Sverige i framtiden lyckas utbilda kvalificerade ingenjörer till våra industriföretag som fortsatt är en stor del av svensk ekonomi? Där spelar ju skolan naturligtvis en nyckelroll. När Michael Treschow för sju år sedan mötte Håkan Edman, då skolchef i Botkyrka kommun, fick han tillfälle att jobba konkret med att attackera problemet. Efter flera samtal inom ramen för ett nätverk för ömsesidigt utbyte mellan skola och näringsliv tog de ett gemensamt initiativ för att lotsa ungdomar in på den naturvetenskapliga banan. Botkyrka kommun och Svenskt Näringsliv drog i gång ett projekt med syftet att skapa kontakter mellan språkkunniga och studie begåvade elever och industriföretag. – Det slog mig när vi pratade om företagens utmaningar i en globaliserad värld att ungdomarna i Botkyrka har en enorm utblick och kunskap om världen. Många talar tre, fyra språk och har kontakter i regioner där svenska företag traditionellt inte varit starka, säger Håkan Edman, numera grundskolechef i Stockholms stad. Projektet gick ut på att inspirera eleverna till att lära sig mer om näringslivet, om teknik och företagande. – Vi i näringslivet är dåliga på att skapa positiva bilder för ungdomar om hur det är att arbeta inom industrin. Förutom att eleverna i projektet lärde sig själva blev de ambassadörer och förebilder för andra ungdomar, säger Michael Treschow.

Projektet vände sig till elever i årskurs 8 och för medverkan krävdes att de skulle vara flytande i minst tre språk och ha goda betyg särskilt i teknik och naturämnen. – Vi hade mycket diskussioner i Botkyrka om vilka olika typer av stöd eleverna behövde. Det här var ett sätt att vända på perspektivet. I stället för att leta stödformer såg vi på ungdomarna som en resurs med enorm kapacitet och stora möjligheter, säger Håkan Edman. Förutom de konkreta kontakter projektet skapade mellan elever och företag, menar Edman och Treschow att det viktiga var att skapa en ökad förståelse mellan skola och näringsliv. Det finns förutfattade meningar på båda sidor och bristande insikt i och kunskap om varandras verklighet. Skolan behöver en bättre förståelse för företagens vardag och vice versa. Företagen, och då framför allt teknik- och industriföretag, måste bli bättre på att sälja in sig till ungdomar tidigt. – Vi är bra på att tala med färdigutbildade civilingenjörer på universiteten, men inte med ungdomar på högstadiet. För mig var det en aha-upplevelse när vi inledde projektet att elever väljer bana så tidigt. De kanske inte bestämmer exakt yrke, men väl inriktning, och då faller ofta naturvetenskap och teknik bort och det har vi inte råd med. Vi måste ta till vara våra talanger, säger Michael Treschow. Ett liknande initiativ har nu startats med skolor på Järvafältet för att öka kontakterna med områdets företag, och planer finns på att dra i gång även i Söderort. Håkan Edman menar att formerna för den här typen av samarbeten måste bestämmas lokalt och att det viktiga är att skapa möten. – De samarbeten som jag och Michael Treschow har varit med och startat är inte någon modell som passar överallt, men jag tror att varje lyckat samarbete måste börja med ett samtal mellan skolan och företagsvärlden. Det är i dessa möten som negativa schablonbilder av varandra försvinner och ersätts av kunskap.

De båda beskriver sitt samarbete som en form av entreprenörskap: de söker sig fram, provar idéer och försöker förbättra sig genom erfarenheter och misstag. – Att vi måste bli bättre på att samarbeta vet vi. Men vi vet inte exakt hur det ska ske, vi har inte facit utan det är något som måste konstrueras på vägen, säger Håkan Edman. På mindre orter finns ofta en större naturlig kontakt mellan skola och företag, medan det i en storstadsregion som Stockholm gäller att skapa kontakterna och hitta nya sätt att integrera verksamheterna. Men de båda är överens om att möjligheterna är mycket större i en storstadsregion. – I Stockholm finns ju alla typer av verksamheter, men många kör sitt eget race utan så mycket kontakter med andra aktörer. Det krävs mer arbete för att matcha samman skola och företag och där är personliga kontakter och möten viktiga, säger Håkan Edman. De stora, internationella bolagens huvudkontor finns i Stockholm, men skolorna bör söka sig till mindre företag, menar Michael Treschow. – Min erfarenhet från Ericsson var att vi nästan fick värja oss mot alla förfrågningar om medverkan i alla möjliga sammanhang. Kontak-

”För mig var det en aha-upplevelse att elever väljer bana så tidigt. De kanske inte bestämmer exakt yrke, men väl inriktning, och då faller ofta naturvetenskap och teknik bort. Det har vi inte råd med”, säger företagsledaren Michael Treschow. Till vänster grundskolechefen i Stockholms stad, Håkan Edman.

➤➤

SKOLA OCH ENTREPRENÖRSKAP ➤

➤➤

ten med företaget får inte bara bli en rundvandring utan det måste vara meningsfullt för eleven. Det kan annars verka naturligt att vända sig till internationellt verksamma bolag när skolan vill lyfta fram invandrarungdomars potential, men Michael Treschow menar att mindre bolag kan ge en mycket bättre bild av företagandets villkor och dynamik. Samarbetet mellan skolan och näringslivet är viktigt för att fostra framtida ingenjörer och entreprenörer men också för att skapa en större förståelse för hur samhället i stort fungerar. I dag är många verksamheter osynliga och väldigt abstrakta, menar Edman och Treschow. Samhället är mer segregerat och fragmenterat och det blir då svårare för ungdomar att orientera sig och välja samtidigt som utbudet och valmöjligheterna hela tiden ökar. – Ta Internet, mobiltelefoner och andra tekniska prylar som är en så stor och naturlig del av ungdomars liv. Alla tycker att det är häftigt men hur många drömmer om att vara med och utveckla tekniken som gör detta möjligt? frågar sig Håkan Edman. Hur många vet vilket enormt arbete som ligger bakom dessa prylar?

Michael Treschow håller med och menar att företagen måste bli bättre på att visa upp sig och göra sig attraktiva för att locka ungdomarna men också att företagen har mycket att lära av den yngre generationen. – Ungdomar reser och har kontakter över hela världen, mycket tack vare ny teknik, vilket ger dem nya perspektiv och impulser, en kunskap som företagen och samhället har stor nytta av om vi lyckas ta till vara den. Parallellt med ungdomars stora möjligheter att prova olika saker innan de bestämmer sig för ett yrke så finns ett ökande krav på effektivitet i samhället. Kraven skapar en otålighet till exempel inom näringslivet som så snabbt som möjligt vill få fram färdigutbildade personer att sätta in i produktionen. När Kina stampar fram miljoner ingenjörer varje år kan det vara svårt att se värdet i att ungdomar är ute och reser eller testar olika jobb. Michael Treschow har full förståelse för otå-

ligheten men menar att ungdomar måste hitta sin egen väg och att för hård styrning kan hämma kreativiteten. Diskussionen tangerar debatten om curlingföräldrar och hur en över-

beskyddande omtanke kan leda till passivitet och oförmåga. – Barnen som skjutsas hit och dit kanske kommer fram fortare men lär sig inte att hitta själva. Förändringarna i omvärlden sker bara snabbare och snabbare och vi vet att ungdomar till största delen kommer att jobba med verksamheter som inte finns i dag. Hur ska skolan lära eleverna att orientera sig i denna dynamik? Utmaningen är att utbilda dem för den verkligheten och då gäller det att hitta balansen mellan att vara effektiva och samtidigt ge utrymme för kreativitet och nyskapande, säger Michael Treschow. En framtid med mindre stabilitet ställer krav på anpassningsförmåga och skolan måste vara med och ge verktyg för eleverna att möta denna verklighet. Samtidigt måste både skolan och företagen bli bättre på att utnyttja att det är ungdomarna som bäst förstår och är snabbast på att ta till sig förändringar. – På ett mer filosofiskt plan handlar det om att vi gemensamt ska skapa nyfikenhet på framtiden i stället för rädsla för den, säger Håkan Edman. n

r a n n u

G är

grym!

Tipsa oss om en kollega som gjort något bra och förtjänar lite uppmärksamhet. Skriv några rader till redaktör tomas.bannerhed@stockholm.se.

Johan Schmidt

”Målet är att integrera alla ämnen”

Skolan erbjöd för ett par år sedan intresserade lärare att utbilda sig i entreprenöriellt lärande och nu arbetar fyra arbetslag enligt den nya pedagogiken. Sofia Johansson tillhör dem som var med och startade med en sjundeklass och två åttondeklasser. Undervisningen sker i form av ämnesövergripande projektarbeten och omfattar teknik, matematik, svenska, engelska, NO och SO med sex lärare i varje arbetslag. – Vi började med att bryta upp schemat och har inte längre traditionella lektionspass utan sjok av projekttid där eleverna själva får bestämma och ta ansvar för planering och mål, säger Sofia Johansson. Målen är kopplade till kursplanen och arbetslagen har tre typer av projekt där den första kategorin är mer lärarstyrd med definierade mål från start medan den andra och tredje kategorin ger eleverna större möjlighet att sätta målen utifrån sina egna prioriteringar och önskemål. – Det krävs att vi pedagoger samarbetar mycket mer och intresserar oss för varandras ämnen. Samtidigt blir samarbetet och dialogen med eleverna viktigare för vår planering. Att arbeta ämnesövergripande och i projekt-

form är inte nytt, utan Sofia Johansson beskriver fokuseringen på så kallade entreprenöriella kompetenser som det som skiljer arbetssättet från traditionell undervisning. Exempel på sådana kompetenser är självkänsla, självförtroende, ansvarstagande. Projektformen varvas med perioder av ämnesbaserade lektioner, men det är projektarbetet som dominerar och målet är att integrera alla ämnen. Arbetslaget började med projektet ”Room service”, där eleverna fick planera sin arbetsmiljö med de entreprenöriella kompetenserna och kursmålen som utgångspunkt. Det var ett sätt att presentera arbetsformen för både lärare och elever och att svetsa samman gruppen. Schemat ersattes av lagets egna matriser, vilket möttes av blandade reaktioner. Vissa gillade att få jobba i sin egen takt och inte behöva bli avbrutna när lektionstiden tar slut, medan andra kände sig vilsna utan den traditionella schemastrukturen.

Foto : ulric a z we ng e r

– För mig som pedagog är det fantastiskt mycket roligare att jobba med entreprenöriellt lärande än med mer traditionell undervisning. Och när vi lärare tycker att det är roligt smittar det av sig på eleverna, säger Sofia Johansson, lärare på Hjällsnässkolan i Gråbo nordost om Göteborg.

”Vi har öppnat dörrarna mellan klassrummen och läraryrket känns mindre ensamt nu”, säger läraren Sofia Johansson på Hjällsnässkolan, där de har brutit upp schemat och i stället har sjok av projekttid där eleverna själva får bestämma och ta ansvar för planering och mål.

– Nu är de flesta nöjda och tycker att undervisningen både är mer varierad och ger ett bättre sammanhang, det blir inte så upphugget som tidigare, säger Sofia Johansson. Arbetslaget har sedan gått vidare med teman som ”Barbie & Ken”, som handlar om skönhetsideal, ”Våga tala”, om muntliga presentationer, och ett projekt om hur samhället ser ut om 50 år. Sofia Johansson upplever de flesta elever som mer motiverade men kan inte säga om arbetssättet har förbättrat studieresultaten. Det krävs längre tid för att kunna utvärdera hur den entreprenöriella pedagogiken påverkar elevernas prestationer. – Det är nog rimligt att utvärdera detta efter fem år. Men vi har inte sett någon elev som vänt åt fel håll. Det finns inget särskilt fokus på näringslivet,

och det entreprenöriella ses inte som direkt kopplat till företagande. Men ambitionen finns att skapa mer kontakt med samhället och då både med företag och offentliga institutioner. – Ju mer konkreta våra projekt blir och ju mer de utgår från riktiga företeelser, desto starkare koppling kan vi få till företag och till samhället, säger Sofia Johansson.

Hjällsnässkolan hoppas att det entreprenöriella lärandet ska höja motivationen bland eleverna. Lerums kommun har introducerat entreprenöriellt lärande på alla 6–9-skolor och på gymnasiet. Projektformen varieras fortfarande med mer traditionell schemaundervisning, men tanken är att det nya arbetssättet ska ta över alltmer. Sofia Johansson är 28 år och upplever ingen större skillnad bland sina kolleger beroende på hur länge de har arbetat i yrket. En del beskriver det som ovant men positivt och många tycker att det är stimulerande att arbeta mer tillsammans och få större inblick i andra ämnen. – Vi har öppnat dörrarna mellan klassrummen och läraryrket känns mindre ensamt nu. n Johan Schmidt

Utbildningsförvaltningen anordnade nyligen en workshop i entreprenöriellt lärande, där lärare från Hjällsnässkolan i Gråbo och ett lärarlag från Eriksdalsskolan i Skövde delade med sig av sina erfarenheter. Kontakta Kristina Björkegren Linder, 508 33 890, för mer information.

Marika Grönstrand, Yavar Moazzami, Jukka Salo och Maria Svensson reser med 21 elever till Krakow i maj för att förankra kunskaperna från projektet ”Vidga vyerna”.

Vidgade vyer i Kista Under våren kan du följa elever som bloggar och twittrar om fördomar, kulturella skillnader och rasism. Treorna på Kista gymnasiums handels- och administrationsprogram berättar på detta sätt om sina intryck under projektet ”Vidga vyerna” som fått Palmestipendiet. På programmet står en resa till Krakow och Auschwitz i maj.

Det är andra året som lärarna på Kista gymnasiums HP-program med inriktning mot turism och resor genomför ”Vidga vyerna” med treorna. I år tilldelades projektet Palmestipendiet på 80 000 kronor ur Olof Palmes minnesfond. – Vi vill skapa förståelse för omvärlden hos våra elever. Men också motarbeta fördomar, kulturella konflikter och rasism i vår mångkulturella elevgrupp, säger läraren Maria Svensson. 24

I år startade de med en kickoff i mitten av mars. Därefter får eleverna möjlighet att vidga sina vyer på många olika sätt. Landet Polen står speciellt i blickfånget. Men varför Polen? – Polen har en intressant historia och genomgår nu en spännande samhällsutveckling. Ett grannland som få av våra elever vet något om. Dessutom är det ett intressant turistland, säger läraren Marika Grönstrand. I maj åker hon till Krakow tillsammans med 21 elever och tre kolleger för att veklighetsförankra kunskaperna som eleverna fått under projektets gång. Ett besök i Auschwitz är inplanerat. Men innan dess kommer fler aktiviteter och föreläsningar att äga rum. Tobias Rawet, som överlevde Förintelsen som barn, berättar om sina

erfarenheter. Det blir en workshop med en präst och en imam och en annan som handlar om hbtfrågor. Dessutom visas filmer som ”Schindler’s List” och ”Fucking Åmål”. Även en fortbildning för lärarna är inplanerad. Den handlar om hur man hanterar nationalism i klassen. – Frågorna som vi jobbar med är lätta att integrera i undervisningen, säger läraren Jukka Salo. I svenskan läser vi litteratur om Förintelsen. Under samhällskunskapslektionerna går det till exempel att fokusera på Polens statskick. Landets miljöfrågor passar bra på naturkunskapen. Upphovet till projektet var bland annat att lärarna såg och inte minst hörde att många elever hade fördomar om varandras kulturer. – Man kan kanske tro att alla kommer överens här. Men våra elever har många olika bak-

Foto : Ulric a Zwe ng e r Foto : U lric a Z we ng e r

grunder och det finns också fördomar om varandra i klassen. Det finns ett stort behov av att prata om främlingsfientlighet, säger Jukka Salo. Det finns även de som tvivlar på eller till och med förnekar Förintelsen. – Förra året var det två killar med svensk bakgrund som hade konstiga idéer. En av dem var väldigt tagen efter besöket i Auschwitz som blev en ögonöppnare, berättar Jukka Salo. Eleverna är väldigt sugna på att resa även om

de nog helst hade velat åka till Medelhavet, tror deras lärare. – Men när vi presenterade projektet var de mycket intresserade även av de andra aktiviteterna, säger Maria Svensson. Elevernas egna intryck och tankar är värdefulla och tas också till vara. Under projekt-

tiden ska de blogga, twittra och facebooka som en del av redovisningen och dokumentationen. – Elevernas inlägg kan ge ringar på vattnet och nå ut till kompisar och andra, hoppas Jukka Salo. Vad säger då eleverna själva? – Det ska bli jättekul att åka till Polen. Dit hade jag aldrig rest annars, säger Sandra Kalayci. Hon har, liksom klasskamraten Sahil Aggarwal, just startat sin blogg och ser fram emot att skriva om sina intryck under projektets gång. De tycker båda att upplägget på projektet verkar bra. Speciellt intressant tycker de att workshoppen om hbt-frågor verkar vara. – Det är förbjudet i min kultur. Om någon skulle vara homosexuell så bryter familjen kontakten, säger Sahil Aggarwal.

Även lärarna kommer att blogga om projektet på Pedagog Stockholm. – En annan bra sak med ”Vidga vyerna” är att det ger en automatisk fortbildning, säger Maria Svensson som är sugen på att börja blogga. I slutet av läsåret berättar de om projektet och arbetsmetoden för sina kolleger. – Vi har jobbat mycket med ”Vidga vyerna” och ser gärna att projektet sprider sig i vår skola men även på andra skolor, säger Marika Grönstrand. n Monika Sidén

Vill du följa elevernas resa under ”Vidga vyerna”? Besök Kista Event på Facebook och tryck på ”gilla”, gå därefter in på ”Projekt Polen”. Lärarna bloggar på www.pedagogstockholm.se.

inspirationsplats stockholm ➤

NO-läraren Rose-Marie Nilsebo ställer ut kroppsorgan tillsammans med åttorna Matilda Holst och Mira af Ugglas. Utställningen är ett resultat av projektet ”Kropp och knopp”.

Hela hjärnan med Det finns många vinster med att låta eleverna ta in fakta kring ett ämne ur flera perspektiv och redovisa med hjälp av bild och form. Det menar Yvonne Axell, biträdande rektor för Eriksdalsskolans bildoch formklasser: – Men den största är att lusten att lära ökar. Skolan blir roligare lite längre upp i åldrarna. Text: Monika Sidén Foto: Ulrica Zwenger

m konsten och kulturen ges utrymme på schemat presterar eleverna bättre. Dessutom blir de lyckligare och bättre på att samarbeta. Det sa professor Anne Bamford, författare till den uppmärksammade internationella rapporten ”The Wow Factor”, nyligen i LÄRA Stockholm (se nummer 5/2010). Eleverna i Eriksdalsskolans bildoch formklasser bekräftar den bilden: – Det är jättebra. Jag glömmer inte bort det jag har lärt mig och jag jobbar med hela hjärnan. Det är inte alls flummigt, alla borde jobba så här, säger Ebba Gustafsson i klass 9D som har gått i bildoch formklass sedan i fyran. Hennes klasskamrater är minst lika positiva. – Det är alltid kul i skolan, även om vi har ett ämne som inte verkar så spännande först, säger Molly Ploom. – Ja, man får nya vinklar och tänker bredare och mer kritiskt, säger Eliot Barve. Bild- och forminriktningen på Eriksdalsskolan startade småskaligt för 20 år sedan efter ett politiskt beslut. Nu är den fullt utbyggd med 360 elever i årskurserna 4–9. Det finns två arbetslag, ett vardera för årskurserna 4–6 och 7–9. Varje arbetslag består av cirka 15 mellanstadielärare eller ämneslärare och då ingår tre bildlärare och en eller två slöjdlärare. Eleverna har fler timmar bild och form än vanliga grundskolor och lärarna i de praktisk-estetiska ämnena följer eleverna hela vägen från fyran till nian. En stor del av undervisningen sker dessutom genom ett ämnesintegrerat arbetssätt. – Grundtanken är att eleverna lär sig mer om de får möj-

lighet att läsa och ta in fakta kring ett ämne ur flera perspektiv. Därför arbetar vi med bild och form som redskap där teori och praktik vävs samman, säger Yvonne Axell. Klasserna arbetar med bredare projekt eller teman i flera ämnen samtidigt. Det kan vara områden som Sverige, antiken, kroppen och sagor/myter. På högstadiet har eleverna dessutom 100 minuter i veckan avsatta för projektet.

Under NO-lektionerna arbetade en grupp med kvinnokroppen och den andra med manskroppen. Kunskaperna redovisades bland annat som serier och teckningar.

– Det här sättet att arbeta ger tid att bearbeta kunskaperna. Eleverna får ett steg till för att befästa dem, säger bildläraren Annika Andersson. Vid varje termins början planerar de två arbetslagen in undervisningen i de större temana så att kursplanen för ämnet följs. Samtidigt som man arbetar med bild och form som redskap följs naturligtvis kursplanen även för bildoch slöjdämnena och nya tekniker introduceras efterhand. – Vårt arbetssätt bygger på en tydlig organisation och noggrann planering, säger Yvonne Axell och visar en matris på hur det kan se ut. Någon gång varje termin bryts schemat för heltids arbete med ett tema. Eleven får reda på målen för temat och hur det ska redovisas och bedömas. De får också vara 27

inspirationsplats stockholm ➤

Eriksdalsskolan på Södermalm har en inspirationsplats i estetiska lärprocesser. På bilden (från vänster) Annika Andersson, bildlärare, Yvonne Axell, biträdande rektor, RoseMarie Nilsebo, matematik- och NO-lärare, och Ann-Charlotte Säfbom, bildlärare.

med och bestämma innehåll på dessa. Spel som tema är något som diskuteras just nu. – Ju mer vi vrider och vänder på det, desto fler vinklar får vi. Och det går att arbeta med spel i många ämnen och tekniker i bild och form, säger Annika Andersson. Även lärarna måste hela tiden tänka nytt och det finns inget utrymme för att fastna i rutiner. – Det händer att vi tar upp gamla teman som ”Kropp och knopp”. Men det blir ändå nytt i och med att nya ämnen och lärare är med, säger NO-läraren Rose-Marie Nilsebo. ”Kropp och knopp” var ett projekt som åttorna hade i höstas. Ett projekt som bland annat resulterat i intressanta och informativa kroppsorgan i tyg som nu ställs ut i korridorerna. Men också serier och teckningar. Projektet föll sig naturligt då eleverna hade både lärare i NO, bild och slöjd att tillgå. Dessutom anlitades en danspedagog genom ett Skapande skola-bidrag och eleverna tog fram olika rörelser som sattes samman till en hel koreografi. – Har man känt en rörelse är det lättare att se den. Därför fick klasserna teckna kroki efter dansen, berättar bildläraren Ann-Charlotte Säfbom. Under NO-lektionerna arbetade en klass med kvinnokroppen och den andra med manskroppen. Smågrupperna fick sedan var sitt organ tilldelat sig att jobba vidare med. Ett av målen var att eleverna skulle producera organet i naturlig storlek och så naturtroget som möjligt. Under NOlektionerna läste de in fakta. – Självklart läste de om hela kroppen, inte bara det organ de blivit tilldelade, säger Rose-Marie Nilsebo. Eleverna sydde, skulpterade, tog fram fakta och skapade faktabeskrivningar. Projektet avslutades med gruppredovisningar där hela kroppen sattes ihop. Ett annat tema är ”Religiösa rum” som niorna arbetar med just nu. Där ska de på olika sätt gestalta en religion och guida sina klasskamrater till den. Under presentationen kommer både SO-läraren och bildläraren att vara med och bedöma resultatet. – Andra gånger har eleverna presenterat sina arbeten på engelska, berättar Yvonne Axell. Hon menar att arbetssättet ger eleverna möjlighet att arbeta självständigt och gestaltande. Kunskaperna fördjupas när eleverna berättar med en bild, en film eller 28

genom att tillverka ett föremål. Förståelsen för varför man gör vissa saker och vad man ska ”ha det till” blir större. Lärarna har bland annat hämtat inspiration från Reggio

Emilia i Italien. De har också tagit emot många studie besök från Sverige och andra länder genom åren. Även de övriga lärarna på skolan har inspirerats och börjat jobba med temaveckor. Men det viktigaste är förstås elevernas resultat. – Vi har bra slutbetyg. Dessutom får elever som har dyslexi en extra skjuts, säger Yvonne Axell. Bildläraren Anna Andersson träffade nyligen en 25-årig före detta elev som berättade att han hade lärt sig att tänka ”utanför boxen” i skolan.

”Jag får nya infallsvinklar och tänker bredare och mer kritiskt genom att jobba så här”, säger Eliot Barve i klass 9D som gått i bildoch formklass sedan i fyran. Klasskamraterna Molly Ploom och Ebba Gustafsson är lika positiva.

– Det var kul att höra. Andra före detta elever är inne på samma linje och menar att de har fått med sig ett processinriktat arbetssätt som de inte ser att klasskamraterna på gymnasiet har. Anne Bamford menade i LÄRA-intervjun att utställningar och presentationer av elevernas arbete stärker självförtroendet och uppmuntrar till briljans. Detta är också en viktig del i bildoch formklassernas undervisning. Ett exempel är Stolsprojektet där varje elev fick skapa sin egen stol i modellform. Modellerna ställdes sedan ut på Arkitekturmuseet. – Eleverna får utnyttja sin kreativitet och växer som personer. Det är ett väldigt jagstärkande och identitetsskapande arbetssätt. De blir sedda och får ett övergripande perspektiv, sammanfattar Ann-Charlotte Säfbom. n

Fakta/Bild- och formklasserna Bild- och formklasserna på Eriksdalsskolan är en av Stockholms stads tre centrala profileringar inom grundskolan. (De övriga är Adolf Fredriks musikklasser och Kungliga Svenska Balettskolans dansklasser.) Man söker med arbetsprover och får genomföra en testdag i årskurs 3. Bild- och formklasserna är också en av utbildningsförvaltningens inspirationsplatser som gärna tar emot intresserade arbetslag på studiebesök. Läs mer på www.pedagogstockholm.se/inspiration.

PROFILEN ➤

Är ni med? Vad måste vi göra? Tevepedagogen Stavros Louca är tillbaka på jobbet på Rinkebyskolan. De ömsesidiga förväntningarna är höga även utanför rutan: han kräver att alla elever får minst VG och eleverna väntar sig att han finns till hands, även som rådgivare i personliga frågor.

Konceptet känns igen från teve: stjärnpedagogen Stavros Louca står framför en niondeklass med högst blandad bakgrund och skriver ekvationer på whiteboarden. Men detta är inte klass 9A i SVT, det är klass 9D i den livs levande Rinkebyskolan. Och det är inte kaos utan knäpptyst. Stavros Louca är matematikläraren från Rinkeby som blev rikskänd när dokumentärserien om klass 9A i Malmö visades för tre år 30

sedan och som under våren 2011 har etablerat sig som Stavros med alla Sveriges lärare och tonårsföräldrar när en ny omgång av ”Klass 9A” har sänts, nu från Örebro. Medan serien går på teve är Stavros Louca tillbaka på 7–9-skolan i Rinkeby där han jobbat sedan 1999. Det är måndagsmorgon och han är stressad; på eftermiddagen ska han till Oslo där han coachar nyexaminerade lärarstudenter i mattepedagogik – och han har glömt passet hemma. Klass 9D lyfter ned de röda stolarna från bänkarna och Stavros Louca kränger av sig sin kavaj. – Stäng av alla mobiler och alla musikgrejer. Ni behöver linjaler. Vi ska lösa ekva-

tionssystem med tre ekvationer, det är något nytt för er. – Nej, säger en kille, vi har gjort det i åttan. Stavros Louca undervisar på Scienceenheten, en elitsatsning inom matematik och naturkunskap där eleverna jobbar i högt tempo, i många fall på gymnasienivå. Enheten är framgångsrik, de senaste åren har minst 80 procent av eleverna i nian fått MVG på nationella provet i matematik. Stavros Louca har också prisats många gånger: han fick Ingvar Lindqvistpriset i matematik 2005, han fick tillsammans med teamet bakom ”Klass 9A” Kunskapspriset 2008 och han fick Stockholms stads Nelson Mandela-pris 2009 för sina insatser för integration.

Foto: Marc Femeni a

v Stavros Louca – ställer kra

och vill se resultat.

Nu står han vid katedern och delar ut fyra blad med handskrivna ekvationsuppgifter. En eftersläntrare glider in; Stavros Louca stoppar honom. – Varför är du så sen? En gång till så sänker jag. De första uppgifterna handlar om två elektriker och deras taxor. Det gäller att hitta brytpunkten, det antal timmar när det blir billigare att välja den ena än den andra. Stavros Louca skriver ekvationen T(x) = 100x + 300 där T är totalpriset och x är antalet timmar. – Vad kostar det att anlita den här elektrikern en timme? frågar han en till synes sömnig kille med tofs på hjässan. – 300. – Vad sa du?

– 400. – Jag börjar bli gammal, jag hör dåligt. Stavros Louca klappar honom mjukt i nacken. Så går han igenom ytterligare en uppgift, nu med tre ekvationer i intensiv dialog med klassen: – Vilken ska vi börja med? Ja, den första! Är

ni med? Vad måste vi göra? Just det, eliminera! Vilken metod ska vi använda? Precis, additionsmetoden! Vad blir x? Vad blir y? Vad blir z? Hans blick börjar lysa, han tänker inte längre på passet som ligger hemma. Alla elever är påtagligt närvarande, deras blickar stiger och faller mellan whiteboarden och blocket.

Efter genomgången får eleverna arbeta med uppgifterna själva medan vi sätter oss i ett grupprum intill. Från korridoren hörs buller och tumult men från 9D hörs bara lågmält prat emellanåt. Stavros Loucas elever är ovanliga. Svenska elever presterar allt sämre i matematik; i dag under genomsnittet för jämförbara industriländer, visar den senaste Pisastudien. Matematik är också det stora problemämnet för många av eleverna i teveserien ”Klass 9A”. Vad beror det på? – De har inte sett att matte är ett så vackert ämne. För att lära sig till exempel sinus och cosinus måste man förstå de funktionernas betydelse för ljusets brytning i glasögon, då blir man motiverad och inspirerad. ➤➤ 31

Foto : Ma rc Fe m e nia

profilen ➤

Aktuell: Var lärarcoach i SVT-serien ”Klass 9A”. Gör: Undervisar i matematik och naturkunskap i årskurs 6–9 på Rinkebyskolan. Coachar lärare i Oslo. Föreläser. Bor: I Vasastan. Familj: Fru och tre barn, av vilka två bor hemma. Gillar: Fotboll. Ogillar: Golf. På lediga stunder: Simmar och umgås med familjen. Läser: Matteböcker, fysikböcker och bibeln. Lyssnar på: Grekisk musik. Bästa minne från lärarjobbet: När sju svenska årskurs 9-elever fick alla rätt i den internationella Kängurutävlingen i matematik 2005. Sex av de sju var hans egna elever.

➤➤

Men jobbar inte alla lärare så i dag? Med motivation och inspiration? – Det tror jag inte, svarar Stavros Louca kort. Han vill helst inte tala om andra lärare, han vill tala om eleverna. – De knäcker koder till datorer och de lär mig något nytt om min mobil varje dag. Vad är det som gör det? Motivation och inspiration. I teveserien uppfattas Stavros Louca som bestämd på gränsen till sträng. Kritiker av regeringens skolpolitik har menat att han är en av utbildningsminister Jan Björklunds frontsoldater. Man kan anta att de har sett honom hota med konsekvenser, som nyss sänkt betyg för sen ankomst. – Man måste lära eleverna ett mönster inför arbetslivet. Vilken arbetsgivare accepterar förseningar eller en anställd som förstör för andra? Elever som behöver hjälp måste få det tidigare

och ibland tvingas gå om en årskurs, menar Stavros Louca. – Det är alldeles för ovanligt i dag. Höga krav på eleverna alltså. Men också på lärarna. Alla elever borde få lära sig något nytt på varje lektion. – Eleverna har rätt att se fram emot det. Varför ska de annars komma till skolan? Stavros Louca kräver tystnad och uppmärksamhet men elever som kommer för sent blir inte utestängda och de som vill lyssna på musik får göra det när de sitter och räknar efter genomgången. – Alla människor vill veta vad de ska göra och inte göra. Mina elever vet att de ska jobba, 32

att de ska få minst VG i betyg och att det inte ska förekomma någon mobbning. De vill ha ramarna men de vill kunna röra sig, därför utvidgar jag ramarna när de tar ansvar. Det är ett långsiktigt arbete, säger han. Klass 9D var inte lätt att handskas med i sjuan. På sitt typiska sätt tar Stavros Louca till en liknelse: – Det går förstås fortare att knyta skorna åt ett barn än att lära honom göra det själv. Men som lärare måste man ha det tålamodet och den långsiktigheten. Det kräver mycket förberedelser av mig. Att ta fram de här uppgifterna tar mer tid för mig än det tar för eleverna att lösa dem. Vad behövs för att fler lärare ska kunna jobba så – mer förebyggande, med högre förväntningar och med större auktoritet? Stavros Louca vill se öppnare klassrum så att lärare kan lära mer av varandra, som i ”Klass 9A” där han själv och två andra lärare utifrån coachar sina kolleger på Mikaelskolan i Örebro. – Kamerorna tvingade fram en skärpning även hos mig, så att jag blev en skickligare rådgivare. Både den som står i fokus och den som ger feedback lär sig alltså något om sig själv och sina arbetsmetoder. Han vill också se fler lärare som har en utbildning över den nivå där de undervisar, allt för att kunna lotsa högpresterande elever vidare bortom den årskurs de går i. Då krävs den där statushöjningen av läraryrket som är ett ständigt återkommande tema i svensk skoldebatt. – Vad är viktigast i våra liv? Barnen. Vilka umgås de med hela dagarna? Lärarna. Då måste vi utbilda lärarna på bästa möjliga sätt,

så att de kan göra sitt allra bästa och stannar på sitt jobb. Stavros Louca talar, som så många andra, om radikalt höjda löner. Och han vill avlasta lärarna mycket av det dagliga elevvårds arbetet, som att kontakta föräldrar om ogiltig frånvaro. Men långt ifrån allt. Själv tar han sig ofta tid för promenader och pizza med elever som har det svårt. Så vilket är viktigast, kunskap eller välbefinnande? Måste elever må bra för att ta till sig kunskap eller kan kunskap vara en väg till välbefinnande? Stavros Louca tvekar inte: – Jag värdesätter välmående först. Finländska elever är bland de bästa i världen på matte men har ändå de kanske värsta självmordstendenserna. Han berättar om en flicka som helt nyligen kom till honom: – Stavros, vad är leukemi? Han förstod att hon var orolig för en närståendes skull, så han tog med henne på en promenad och berättade vad han visste om leukemi och om vilka behandlingsmetoder som finns. Det är sådant som lärare måste prioritera, säger han. – Det är förebyggande, som när man går till tandhygienisten för att slippa gå till tandläkaren. Stavros Louca sneglar på klockan. Passet. Han måste hem och hämta det för att kunna ge sig av till Oslo där en grupp unga lärare väntar på motsatsernas man, den stenhårde mjukiscoachen från den högpresterande problemförorten. n Katarina Bjärvall

vi var där ➤

enkät ➤

Underbara siffror i huvudet Den levande miniräknaren har varit i Stockholm för att inspirera lärare och få fler elever att intressera sig för matematik. Scott Flansburg heter han och kommer från USA. Ett världsrekord i huvudräkning har gett honom en plats i Guinness rekordbok.

Med sin extraordinära förmåga drog han ner applåder och busvisslingar bland några hundra elever i Bagarmossen Brotorps skolor. – Precis som en athlete måste en ”mathlete” värma upp inför de riktigt stora utmaningarna, förklarade Scott Flansburg och bad eleverna om ensiffriga tal att addera och tvåsiffriga tal att multiplicera. – Give me tough numbers! uppmanade han och rörde sig på snabba fötter fram och tillbaka bland eleverna och fick sedan uppgiften att dividera 556 med 7. Till allmänt jubel lyckades han rabbla åtminstone sju decimaler i svaret: 79,4285714… Skolans rektor Deirdre Cronin Olsson fick sitta vid miniräknaren och de rätta svaren projicerades på en tavla så att åhörarna kunde se. Riktigt tufft blev det för den levande miniräknaren med uppgiften att löpande addera talet 87 ikapp med maskinen: 87, 174, 261, 348 … Rektorn gjorde sitt bästa vid miniräknaren, men Scott Flansburg avgick med segern. – En sådan här övning har jag gjort med elektroder fästa på huvudet och det visade sig att jag använder främre högra hjärnhalvan, där räknemaskinen sitter och inte minnet som finns i den bakre delen av hjärnan, berättade han. – Alla kan träna upp den främre delen i stället för att använda det betydligt långsammare minnet. Nästan som trolleri blev det när Scott Flansburg visade vad som går att göra med den magiska siffran 9. – Varje heltal som är större än 9 går, om man minskar heltalet med summan av siffrorna

Vem var din bästa lärare?

i talet, tillbaka till 9 eller något som är delbart med 9, sa han och visade inför en gapande församling: 10 – 1 = 9, 11 – 2 = 9, 19 – 10 = 9, 28 – 10 = 18 … Scott Flansburg gav också tips och tricks och visade på nya sätt att addera och multi plicera genom huvudräkning i stället för att använda vanliga uppställda additions- och multi plikationstabeller. – Siffror bildar underbara mönster, sa han och uppmanade sina unga åhörare att inte vara rädda för siffror. – Ni kommer att behöva dem och matematiken överallt i livet, vare sig ni ska betala räkningar eller räkna ut om ni har råd att köpa ett hus eller en bil. Siffror hjälper er att se saker och ting klart. Yousser Chardi från klass 5A i Brotorpsskolan

kommer spontant fram när Scott Flansburgs framträdande är slut. – Jag trodde att det skulle bli tråkigt, men det var ju jättekul, säger han, och klasskamraterna Rebecca Collin och Mathilda Ulfves håller med och tror att mattelektionerna kommer att bli roligare efter det här. Också Ann Sätterkvist, lärare i matematik, är imponerad. – Han har en fantastiskt fin direktkontakt med eleverna. Det här blir en hjälp för oss lärare att motivera till huvudräkning eftersom det sätter i gång tankar och prat om strategier. Bara att inse att man kan göra på ett annat sätt är lite omskakande och utvecklande och ger nya perspektiv. Länge efter framträdandet skockas elever runt Scott Flansburg. Några kommer med kluriga mattefrågor, men de flesta vill att han med hjälp av deras födelsedatum ska berätta på vilken veckodag de är födda – eller kanske vilken veckodag de fyller 18, eller 50. För den levande miniräknaren är sådana utmaningar peanuts. Ingela Ösgård

Kina Alvesson, skolassistent, Kungsholmens gymnasium

– Kemilärare Åke Jonsson som jag hade på högstadiet i Torsby. Även om kemi inte var mitt favoritämne blev han min favoritlärare. Han var oerhört kunnig, trevlig och en jättebra pedagog. Han kunde verkligen konsten att få eleverna engagerade.

Riitta Bergqvist, lärare i årskurs 1, Husbygårdsskolan

– Den som på ett sätt betytt mest för mig är en lärare som jag hade i tvåan i Finland. Han var sträng och beskyllde mig orättvist för att ha deltagit i ett snöbollskrig. Han röt och var otrevlig. Jag minns att jag blev oerhört ledsen och sedan dess har jag alltid försökt lyssna på och respektera andra.

Edit Kassai, lärare i årskurs 3, Husbygårdsskolan

– Det var en matematiklärare i årskurs 6 i Budapest och han var mycket, mycket sträng och krävande. Jag fick högsta betyg på ett prov han hade i matematik. Det var jätteroligt. Trots att han var sträng förstod jag att han var en duktig lärare. Av honom har jag lärt mig mycket.

Ann-Marie Lönnberg, administrativ chef, Skärholmens gymnasium

– När jag gick på Palmgrenska samskolan hade jag samma lärare som Ingmar Bergman haft i latin, den beryktade ”Caligula”. Läraren var oerhört kunnig i sitt ämne. Tack vare det lärde jag mig mycket. Lektionerna blev extra intressanta.

Hélène Ohlsson, skådespelerska, regissör och dramalärare, RH-gymnasiet i Skärholmen

Dags att välja skolhälsovård Från och med 2011 ska du som rektor själv välja skolans skolhälsovård. Ett utskick från Skolhälsan kommer snart.

– Min småskolelärarinna Gullan Ahlgren i Hova skola på 60-talet. Hon var en stor sällskapsmänniska och det fick även vi elever glädje av. Vi sjöng, spelade pjäser och olika spel under skoltiden. Hon påverkade nog mitt yrkesval. Text och foto: Agneta Berghamre Heins

LÄRA-redaktör romandebuterar Gripande, obehaglig, mörk och vacker är några omdömen han fått om sin berättelse som utspelar sig i det sena 70-talets Småland. En pojke ser sin far lantbrukaren förtvivla över omständigheterna där de magra åkrarna inte ger tillräckligt. Fadern plågas intill galenskap av det tröstlösa slitet på gården men är ändå besatt av att sonen måste ta över och föra arvet vidare. Pojken har andra drömmar och räddar sig undan hos fåglarna. Att bli utgiven är en stor sak. – Det är ju i mötet med läsarna som boken får liv. Men utgivningen känns också viktig för min självrespekt och identitet och är något som jag har siktat mot i halva mitt vuxna liv, säger Tomas Bannerhed, som ändå inte ser fram emot en eventuell uppmärksamhet för sin person. – Jag tycker många gånger att det blir för stort fokus på person och för lite på text. Även om boken och dess karaktärer på olika sätt bottnar i författaren själv vill han inte kalla den självbiografisk. – Jag tycker inte att det är så intressant om böcker är självbiografiska eller inte. Det intressanta är texten i sig och vad den kan åstadkomma i mötet med läsaren. I ”Korparna” är miljön och tematiken delvis självupplevda, men inte handlingen. Den har jag skapat för att försöka förmedla vissa känslominnen och stämningar jag burit på.

Småbarn och jobb ersatte det intensiva skrivandet och manuset låg orört till för ett och ett halvt år sedan då han började redigera det. Sommaren 2010 var han så nöjd att han skickade in det till några förlag. – Historien är i stort sett densamma från det att jag började skriva men texten är helt annorlunda. Skrivandet får gärna ta tid. Att ge ut många böcker eller skriva för pengar och berömmelse är inget han strävar efter. – Jag ger hellre ut tre böcker i livet som jag är nöjd med. Vad är det då som driver honom att ägna så mycket tid vid tangentbordet med karaktärer som bara finns i hans eget huvud? – Delvis skriver jag nog för att slippa vara ensam. Jag tror att jag, liksom många andra författare, försöker hitta något som kan täppa till en sorts själslig spricka. Kanske har jag nu nått en bit på väg.

88 76 76 88

Men Tomas Bannerhed, som liksom bokens berättarjag växte upp på en bondgård i Småland, vill också förmedla något om dessa erfarenheter till sina läsare. – Jag försöker gestalta den strukturomvandling som ägde rum på Sveriges landsbygd under 70- och 80-talet där många små jordbruk gick under eller köptes upp. Något som påverkade både individer, familjer och hela landsbygden.

procent av eleverna i årskurs 9 var behöriga till gymnasiet under 2010. Utbildningsförvaltningens årsmål var 90 procent. procent av eleverna i årskurs 9 uppnådde målen i alla ämnen. Utbildningsförvaltningens årsmål var 78 procent.

74 74

procent av eleverna uppnådde kravnivån på de nationella proven i årskurs 3. Utbildningsförvaltningens årsmål var 75 procent.

Genom faderns tragiska öde i ”Korparna” försöker han ge en bild av denna samhälls omvandling. Nu tycker han att det ska bli superspännande att höra hur andra har uppfattat boken. – Jag skulle vilja ha så många läsningar och tolkningar som möjligt. ”Korparna”, som ännu inte kommit ut när denna intervju görs, beskriver han som öppen och mångbottnad. En bok som ytterst handlar om skam och utsatthet och traditionens makt i bondesamhället och som kanske kan upplevas som ganska krävande att läsa. – Men det kan behövas i dagens samhälle när allt ska gå så fort, säger författaren och redaktören Tomas Bannerhed. n Monika Sidén F oto: Sa ra Mac Ke y

Tomas Bannerhed jobbade med sitt manus redan på Biskops-Arnös författarskola som han gick ut 2003. Sedan dess har mycket tid gått åt till att hitta rätt tonfall och rytm i språket. – Jag har utvecklat och förfinat mitt instrument, säger han.

Visste du att …

– Det är en hisnande tanke att karaktärerna som jag har levt med så länge nu ska få möta sina läsare. Det säger LÄRA Stockholms redaktör Tomas Bannerhed som i dagarna romandebuterade med ”Korparna” (Weyler förlag).

Tomas Bannerhed – nu även författare.

83 procent av eleverna uppnådde kravnivån på de nationella proven i årskurs 9. Utbildningsförvaltningens årsmål var 90 procent.

82 procent av eleverna uppnådde krav- 67 procent av gymnasieeleverna hade nivån på de nationella proven i årskurs 5. Utbildningsförvaltningens årsmål var 76 procent.

godkänt i alla kurser vid vårterminens slut 2010 (exklusive IV-programmet). Utbildningsförvaltningens mål var 70 procent.

Läs, tävla & vinn!

Hallå där...

Kan du din tidning? Här kommer fem frågor som den skarpsynte och minnesgode inte bör ha några större svårigheter med att besvara. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera. Lycka till!

... Bengt Nordmark, som redigerat ”Minnesbok om fältposten 1631–2009”.

1. På Stadsteatern i Skärholmen X. På Kulturhusets Rum för barn 2. I rektorns arbetsrum

Foto : ulric a z we ng e r

Varför en bok om fältpostens historia? – Jag har arbetat med kommunikation och frivilligfrågor inom arméstaben och blev tillfrågad att göra den här boken. Men personligen var det också intressant att kunna ge ytterligare en bild av Sveriges historia och utveckling. – Det kan låta tråkigt och dammigt med fältpost – men det är ett fascinerande ämne och ger en bra bild av vårt lands kommunikativa utveckling. Det har varit mycket intressant att läsa och få gräva i arkiv bland brev och gamla foton. Nu vet jag till exempel att den första generaldirektören för Postverket var en kvinna, fru Gese Wechsel, ”Svea rikes postmästarinna”. Postens betydelse i fredstid kan väl knappast överskattas, men hur har det varit i tider av ofred? – Brev distribuerades mellan soldater och deras anhöriga, såväl i krigstider som under fälttjänstövningar. Och för oss i dagens samhälle kan det vara svårt att förstå vilket jobb som låg bakom detta. Under medeltiden brevväxlade våra kungar med sina överbefälhavare med hjälp av kurirer, vi har haft så kallade postbönder, poststationer och postkupéer, segel- respektive ångbåtspost och flygpost. Fältpostkontor har funnits runt om i världen? – Ja, under de bägge världskrigen fanns det naturligtvis fältpostkontor i Sverige, men därefter har fältpost funnits bland annat i Gaza, Cypern, Sinai, Libanon, Somalia, Makedonien, Kosovo och nu senast i Afghanistan. Ett brev betyder så mycket … eller hur? – Fältpostens historia handlar egentligen om kommunikation människor emellan. Och trots Internet, Facebook och Twitter är fort farande ett handskrivet brev av stort värde för den som får det. n

Var har klass 3B på Hägerstenshamnens skola haft sin skrivarverkstad?

Hur stor andel av landets grundskoleelever har ett annat modersmål än svenska? 1. 14 procent X. 19 procent 2. 24 procent Vilken film visas för eleverna inom projektet ”Vidga vyerna”? 1. Utvandrarna X. Fucking Åmål 2. Masjävlar

Vem är stadsdirektör i Stockholms stad? 1. Irene Svenonius X. Thomas Persson 2. Sten Nordin Vilken skola har en inspirationsplats i estetiska lärprocesser? 1. Eriksdalsskolan X. Rålambshovsskolan 2. Adolf Fredriks musikklasser Skicka din tipsrad senast den 6 maj till tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka biobiljetterna om du vinner.

Nytt kvalitetsprogram för elevhälsoarbetet i Stockholms skolor Du beställer kvalitetsskriften via info.utbildning@stockholm.se. Du kan även ladda ner den som pdf från www.stockholm.se/utbildning/skriftserie.

Agnetha Styrwoldt-Alfheim

Boken finns att köpa via Postmuseums butik, museibutiken@posten.se.

utbildningsförvaltningen

NÄMND & NYTT

Redaktörer: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@utbildning.stockholm.se Monika Sidén, 08-508 33 059, monika.siden@utbildning.stockholm.se

Notiser

Forskning på gång

Ross Tensta utbildar framtida arkitekter

IT och lärarnas yrkessituation toppar Nämnd & Nytt tog en rundtur bland svenska universitets och högskolors webbplatser, för att få en överblick över forskning inom skola och utbildning. Enligt vår ytterst ovetenskapliga sammanställning visar det sig att de två ämnen som ligger i topp är IT (eller IKT, informations- och kommunikationsteknik) och lärarnas yrkessituation och villkor. Båda dessa ämnen studeras vid minst nio lärosäten. Andra vanliga ämnen är globalisering och mångfald, barns och ungas livsvillkor, genus och kön samt elevers lärprocesser. Av de olika ämnenas didaktik ligger naturvetenskapernas och teknikens didaktik högst på listan. Vi har funnit fem lärosäten som anger detta som ett av sina forskningsområden. Därefter följer matematikdidaktik och språkdidaktik som båda lyfts fram på minst tre universitet eller högskolor. Men vad gör man egentligen när man forskar om skolan? Vi letade rätt på doktoranden Anna Tegström, Umeå universitet, som gör så kal�lade klassrumsobservationer, för att få ett konkret exempel. Anna Tegström studerar hur situationen ser ut i ett klassrum när det är läsning på agendan. Hon intresserar sig för lärarens roll och hur denne påverkar elevernas lärande. Har du upptäckt något spännande? – Studien pekar på att elever i samma åldersgrupp vistas i skilda klassrumsvärldar med kvalitativt olika möjligheter till lärande. Antal elever och deras etniska ursprung har inte nödvändigtvis lika stor betydelse för elevers möjligheter att lära som lärarens allmänpedagogiska kompetens. Kan du exemplifiera? – Möbleringen av klassrummet kan möjliggöra eller försvåra kommunikationen bland elever och lärare. En möblering kan signalera att läraren skiljer ut vissa elever från klassen. Studien visar också att hur läraren bemöter enskilda elevers handlingar får konsekvenser för andra elevers agerande och för klimatet i klassrummet. Anna Tegström. Hur har du gått till väga för att studera vad som händer i ett klassrum? – Min forskning genomförs bland klasslärare och tioåringar i fyra olika klassrum i Sverige. Klassrumsobservationer, intervjuer, ljudbandsupptagningar, fotografier och skriftliga omdömen ligger till grund för datainsamlingen. Just nu håller jag på att bearbeta materialet inför en analys. Hur går observationerna till? – De används för att komma åt klassrumspraktiken, i det här fallet hur undervisning, lärande och fostran går till. Återkommande observationer av aktiviteter och kommunikation bland elever och lärare gör det möjligt att finna ett mönster som är svårt att identifiera på annat sätt. Det är en intressant och utmanande metod med tanke på att den kommer så nära eleverna och det som sker i klassrummet. Är tioåringar en vanlig grupp att studera? – Nej, tvärtom. De pedagogiska studier som uppmärksammar skolan intresserar sig i större utsträckning för de senare skolåren och gymnasiet. Kan du berätta något mer intressant om din studie? – Studiens bidrag faller väl in i den pågående politiska och pedagogiska debatten kring vikten av lärares ämneskunskaper. Min studie bidrar med förklaringar till varför allmänpedagogiska kompetenser hos läraren också är direkt avgörande för vad som sker i ett klassrum. Lärande är inte så entydigt och enkelt att tolka och förstå som det ofta framställs. Anna Tegström har varit doktorand sedan 2007 och hon förväntas vara klar med sin studie under hösten 2012. n Malin Lundh

Teknikprogrammet med inriktning mot samhällsbyggande och miljö erbjuds från och med hösten 2011 på Ross Tensta gymnasium. Detta i nära samarbete med Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad vid KTH som sedan några år har sin ordinarie verksamhet i Ross Tenstas lokaler. – Vår ambition är att skapa en spännande lärandemiljö i ett av Stockholms mest expansiva områden, säger Stefan Petersson, föreståndare på KTH i Tensta.

Läroplan för grundsärskolan Kunskapskraven för grundsärskolan blir tydligare och har fasta betygssteg. Nu finns kursplaner och kunskapskrav att hämta som pdf på www.skolverket.se.

Skyddad identitet kräver ökad beredskap Omkring 4 800 barn och ungdomar i Sverige lever idag med skyddade personuppgifter och de blir allt fler för varje år. När skolan ska ta emot elever som lever under hot krävs beredskap och kunskap eftersom även små fel kan få ödesdigra konsekvenser. Skolverket har därför tagit fram ett material med konkreta råd till skolorna. Se www.skolverket.se.

Forskarskolor för lärare och förskollärare

Föräldrar och elever tycker till om skolan Stockholms stad har frågat föräldrar och elever vad de tycker om grundskolan och gymnasieskolan. Grundskoleenkäten riktade sig till föräldrar med barn som går i årskurs 2 och till elever i årskurs 5 och 8. Gymnasieundersökningen vände sig till elever i årskurs 2. Varje skola kan sedan se vad som kan förbättras och ta med det i sitt utvecklingsarbete.

Kursplaner med Lesson och Learning study Från och med i höst kan lärare delta i ett forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) där man använder metoderna Lesson study och Learning study. Deltagarna får stöd i att tolka och arbeta med de nya kurs- och ämnesplanerna. De får också chansen att forma undervisningen utifrån de nya planerna och utveckla den ämnesdidaktiska kompetensen. Syftet med FoU-satsningen är att måluppfyllelsen ska höjas. Läs mer på Pedagog Stockholm.

Regeringen satsar 251 miljoner kronor på forskarskolor där cirka 200 lärare och förskollärare ska kunna utbilda sig till lektor. Satsningen innebär att lärare får läsa till en licentiatexamen i de ämnen de har utbildning att undervisa i eller i ämnesdidaktik kring dessa ämnen. Förskollärare ska ges möjlighet att bli licentiat i barns lärande och utveckling, i synnerhet barns språkliga och matematiska utveckling.

Fler utlandsfödda till yrkeshögskolan Utlandsfödda är underrepresenterade i yrkeshögskolans utbildningar. Myndigheten för yrkeshögskolan har nu fått i uppdrag att informera om yrkeshögskolans utbildningar för att locka studerande med utländsk bakgrund i utbildningarna. – En yrkeshögskoleutbildning är en dörr till den svenska arbetsmarknaden som måste öppnas för fler utlandsfödda, säger biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni.

Lärarfortbildning och Lärarlyftet II Lärarfortbildningen (Lärarlyftet) kommer inte att anpassas till Lärarlyftet II redan under hösten 2011 utan kommer att fortsätta i sin nuvarande form. Lärarlyftet II kommer istället att starta våren 2012. Läs mer på utbildning.intranat.stockholm.se.

Filmsida på Pedagog Stockholm Pedagog Stockholm har samlat alla filmer redaktionen gjort på en sida. De är kategoriserade i olika spellistor för att underlätta sökningen. Populära filmer just nu är: Att skriva sig till läs-

NÄMND & NYTT

Livets hårda skola

av Linus Wallin

av de besökta förvaltningarna, gör vad som krävs för att förebygga stressrelaterad och annan psyko social ohälsa hos rektorerna. – Alltfler kommuner har nu inlett arbetet med att åtgärda de här bristerna, säger Pernilla Niia, biträdande distriktschef vid Arbetsmiljöverket. Bra arbetsmiljö för rektorerna är en förutsättning för bra arbetsmiljö för såväl elever som personal. Läs rapporten om insatsen på www.av.se.

Fokus på brister om mångkultur Både forskning och lärare förknippar framför allt brister med en mångkulturell bakgrund. Det är väldigt sällan en utländsk bakgrund ses som en resurs. Det är en av slutsatserna i Lena Granstedts avhandling ”Synsätt, teman och strategier: några perspektiv på mångkulturella frågor i skolan i ett praktiknära projekt”. Läs mer på www. skolporten.com.

Skicka in förslag till årets förnyelsepris

ning med Ipad, Tullgårdsskolan dansar och ler, Stimulerar läsplattor läsning?, Intervju med Thomas Holmqvist från SVT-serien ”Klass 9A”, En kul episod under inspelningen av Klass 9A. Direktlänken är: www.pedagogstockholm.se/film

Idrottsprofilering i Farsta Utbildningsnämnden har godkänt ett återremitterat underlag för idrottsprofilering i Farsta stadsdelsområde, som innebär att Farsta ska vara ett nav för idrott och hälsa i hela staden. Förslaget ska också godkännas av Farsta stadsdelsnämnd och idrottsnämnden.

Lärarlegitimation, behörighet och kompetensutveckling

Om gymnasievalet på Facebook

Foto : Bjö rn Tesc h

Skolverket har fått regeringens uppdrag att förbereda och organisera arbetet med att legitimera förskollärare och lärare. Den 15 april 2011 ska Skolverket presentera vilka kriterier som ger behörighet. Den nya lagen om lärarlegitimation börjar gälla den 1 juli 2012. Från den 1 juli 2015 får endast legitimerade lärare sätta betyg.

Dansarutbildningar i Stockholms stad Utbildningsnämnden har gett förvaltningschefen i uppdrag att teckna avtal med staten om att Stockholms stad ska anordna förberedande dansarutbildning i årskurs 4–9 och yrkesdansarutbildning i gymnasieskolan.

En Facebooksida för Stockholms stads gymnasieskolor har skapats inför gymnasievalet. Där kan man läsa om vad som är på gång i våra skolor. Det kan vara allt från öppna hus till galor och konserter. Under perioden för gymnasievalet, till och med omvalet i maj, finns det även möjlighet att ställa frågor till studie- och yrkesvägledare. – Sidan är ett komplement till den kvalificerade studie- och yrkesvägledning som finns på skolorna idag, säger Helena Barrett på gymnasieavdelningen. Adressen är: www.facebook.com/ gymnasieskolor.

Mottagande av elever i grundsärskolan utreds Skolinspektionen kritiserar Stockholms stad för brister i mottagandet av 233 elever i grundsärskolan. Utbildningsförvaltningen ska därför granska, komplettera eller utreda samt fatta nya beslut om mottagande av elever i grundsärskolan, enligt Skolinspektionens beslut.

Hög arbetsbelastning för rektorer Skolförvaltningarna måste bli bättre på att fånga upp och åtgärda bristerna i rektorernas arbetsmiljö. Det konstaterar Arbetsmiljöverket efter inspektioner i 52 västsvenska kommuner. Endast ett fåtal, tio procent

Förra året delades det första förnyelsepriset ut. Två stolta pristagare, Claes Eriksson på Klastorpsskolan och Staffan Forsell på trafikkontoret, fick ta emot förnyelsestatyetten och en prischeck för utveckling av verksamheten. Hela 48 ansökningar hade skickats in. I år hoppas staden få in ännu fler exempel

Axel Winroth i EU-olympiad Axel Winroth, klass 9F på Gärdesskolan i Stockholm, tävlar i april i European Union Science Olympiad (Euso) i Prag. Det är en tävling i naturvetenskap där omkring 3 000 15–16-åringar från EU-länderna deltar. Efter en uttagningsomgång i oktober, där Axel Winroth hade bäst resultat i hela Sverige, och därefter en Sverigefinal är han utvald att representera Sverige tillsammans med fem andra niondeklassare. Grattis till uttagningen! Vad är det som gör naturvetenskap så kul? – Om man tittar på vad som händer i omgivningen med till exempel plantor som växAxel Winroth. er, eld som brinner, så ser man att allt hänger ihop. Utifrån det kan man dra slutsatser om hur det fungerar i andra situationer. Om man vet varför trä brinner, kan man lista ut varför en vätska kan brinna. Naturen är logisk. Vad betyder tävlingen för dig? – Det ska bli jätteroligt! En del är själva tävlingen, den andra är ju att träffa alla andra tävlande. Även om man kanske ser annorlunda på naturvetenskap i andra länder så har vi intresset för ämnet gemensamt. Hur förbereder du dig inför Prag? – Jag tittar lite extra mycket på Discovery Channel. n Annebritt Ullén

➤➤ 37

NÄMND & NYTT

Redaktörer: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@utbildning.stockholm.se Monika Sidén, 08-508 33 059, monika.siden@utbildning.stockholm.se

ten”. Läs mer om magasinet på www. skolporten.com.

EFTERLYSNING: Lärare till LÄRA-panel Vill du vara med och recensera b öcker eller filmer som berör skola och pedagogik i LÄRA Stockholm? Hör av dig till oss i redaktionen!

➤➤

på kreativitet och nytänkande. Sista dag att skicka förslag är den 19 september. Förnyelseprisets syfte är att uppmärksamma något som förbättrat kvaliteten, ökat effektiviteten, bidragit till en hållbar utveckling och gjort arbetet enklare. Allt i syfte att öka nyttan för dem vi är till för – stockholmarna. Gå in på utbildning.intranat.stockholm. se och lämna ditt förslag.

Förintelseundervisning börjar med slutet Undervisning om Förintelsen börjar och slutar ofta med det som hände judar, homosexuella och romer i nazisternas koncentrations- och utrotningsläger. När lärare inte tar upp och belyser stegen mot Förintelsen utan fokuserar slutet blir det svårt för eleverna att förstå. Det visar Ylva Wibaeus i sin avhandling ”Att undervisa om det ofattbara: en ämnesdidaktisk studie om kunskapsområdet Förintelsen i skolans historieundervisning” (Stockholms universitet). Läs mer på www.skolporten.com. Lästips

Genuspedagogik ”Genuspedagogik” är en metodbok av Kajsa Svaleryd (Liber) för lärare som vill arbeta med jämställdhet och värdegrundsfrågor och ge barn och ungdomar en trygg och medveten identitet. Boken ger tydliga exempel på hur flickor och pojkar från förskoleåldern upp i sena tonåren begränsas av stereotypa föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt.

Informationssökning med IT ”Informationssökning med IT som ett led i ett undersökande arbetssätt – ett exempel på kollaborativt lärande” (Recito Förlag) beskriver hur IT i undervisningen används för att söka, jämföra, kritiskt granska, utbyta och redovisa information. Boken visar hur 20 hög-

stadieelever använder ett undersökande och probleminriktat arbetssätt, där IT-användningen underlättar den pedagogiska processen och lärandet.

Magasin om skolforskning 2010 Om 2010 års skolforskning går att läsa i Magasin 360 nummer 1/2011. Magasinet innehåller forskning som Skolportens lärarpanel har pekat ut som mest intressant och relevant för lärare. Det finns en sammanställning av 2010 års favoritavhandlingar men också ett antal artiklar på temat ”Skolan i föror-

Vi gratulerar

Årets UF-lärare är Anders Wickman Anders Wickman på Blackebergs gymnasium blev årets UF-lärare (Ung företagsamhet) på Våga Vara Egenmässan den 21–22 februari. Mässan lockade 440 UF-företag och närmare 2 000 elever. Juryns motiverig lyder: ”Årets UF-lärare är en sann pedagog och inspirationskälla. Genom att göra svåra saker till roliga utmaningar och låta eleverna möta näringslivet skapas inte bara motivation att prestera utan även trygg grund att våga ta risker och utvecklas på.”

Stockholmsgymnasier UF-vinnare Under Stockholms regionala tävlingar på Våga Vara Egenmässan korades bästa UF-företag i tolv kategorier. Flera av dem kommer från Stockholm. Laundry Bag UF på Jensen gymnasium Norra fick pris för bästa vara. Matstudenterna UF på Atleticagymnasiet vann pris för bästa monter. Responsible Business Award gick till

Green Pickup UF på Kärrtorps gymnasium. Case Design UF på Mikael Elias Teoretiska gymnasium vann kategorin bästa digitala kommunikation och Parfymera Mera UF från samma skola vann första pris för bästa webbplats. Årets UF-skola blev Jensen gymnasium Södra.

Guldmedalj till Börje Ehrstrand Rinkebyskolans rektor Börje Ehrstrand har tilldelats Kungliga Patriotiska Sällskapets guldmedalj för fostrargärning. Motiveringen lyder: ”Börje Ehrstrand får elever och lärare att växa, vilket är en skolledares svåra uppgift. Eleverna känner sig sedda och inspireras till att sätta höga mål bland annat genom att bekanta sig med flera av de främsta i sitt slag, till exempel Nobelpristagare.”

Del 2: Personuppgiftslagen (Pul) Ja, alla kommunala skolor är en del av myndigheten utbildningsförvaltningen. Här redogör vi på ett enkelt sätt i korta avsnitt för vad det innebär i det dagliga jobbet. Den här gången handlar det om personuppgiftslagen (Pul). Målsättningen med personuppgiftslagen är att åstadkomma en balans mellan skyddet för den enskildes integritet och samhällets behov av en effektiv datahantering. Det innebär att det inte går att ge några enkla tumregler för hur lagen ska tolkas – det är ofta fråga om att väga Va, jobbar olika intressen mot varandra. I vissa fall krävs jag i en samtycke, i andra fall myndighet? finns avtal som medger registrering. Ett samtycke kan alltid återkallas. Vissa uppgifter får inte registreras: ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa och sexualliv. Bara de uppgifter som är nödvändiga för ändamålet får registreras, det innebär att ”bra-att-ha-uppgifter” inte får läggas till. Uppgifterna får inte heller användas för andra ändamål än dem som uppgavs när uppgifterna hämtades in. Om felaktiga uppgifter registrerats måste man vidta alla rimliga åtgärder för att rätta eller radera dessa.

Om man inte har en rättssäker personuppgifts behandling kan det få konsekvenser. Felaktiga uppgifter och dålig ordning gör det svårt att följa lagstiftningen. Det blir omöjligt att lämna korrekta registerutdrag. Missnöjda kunder, anställda eller elever. Kritik från Datainspektionen. Negativ publicitet. Kritik från politiker, medborgare, opposition och ledning. Skadestånd, böter och fängelse. Varje person har rätt att genom skriftlig begäran en gång per år få uppgifter om vad som registrerats om henne eller honom. Om det finns uppgifter ska de tas ut i form av registerutdrag. För att säkerställa att registerutdragen inte når fel person bör de skickas som rekommenderad försändelse till folkbokföringsadressen. Två nya personuppgiftsombud har utsetts på utbildningsförvaltningen. De är Helene Ljung och Patrik Roos, båda vid administrativa avdelningen på central förvaltning. Deras uppgift är att se till att behandlingar av personuppgifter är korrekta och sker i enlighet med lagen. De är Datainspektionens länk till verksamheten och ska bistå personer som vill ha registerutdrag. Till sin hjälp har de en samordnare som är undertecknad. n Margreth Larsen

Lästips: Datainspektionens webbplats har en mycket bra ”Frågor och svar”-funktion, se www.datainspektionen.se.

Lärare ska kunna göra lönekarriär läraren är den enskilt viktigaste faktorn för

elevernas lärande och utveckling. Det är en viktig utgångspunkt i utbildningsförvaltningens arbete. Därför är frågorna om lärares kompetens och lön viktiga för mig. Riksdagen har nyligen beslutat att införa lärarlegitimation för nästan alla lärarkategorier. Lärare får ansöka om legitimation hos Skolverket. För att kunna bli legitimerad måste man styrka sin lärarutbildning och att man genomfört ett provår. Det är alltså dags att leta upp sina examensbevis från grundutbildningen och eventuella breddningar och fördjupningar. Krav på provår kommer dock inte att gälla dem som redan har arbetat som lärare. Skolverket beslutar om legitimation och därmed i vilka ämnen och för vilka årskurser och skolformer en lärare får behörighet att undervisa. Lärar legitimationen kan återtas om det finns tydliga skäl. Regeringen beslutar om detaljerade regler för lärarlegitimationen och Skolverket kommer att upprätta ett lärarregister över utfärdade legitimationer. Den enskilde läraren får sedan begära utdrag ur lärar registret. samtidigt skärps kraven på att lärare ska ha legitimation och därmed behörighet att undervisa. Lärare utan legitimation kan bara vara anställda i undantagsfall, och de får inte sätta betyg på egen hand. De nya skärpta behörighetskraven gäller från 2015. Det finns alltså en övergångsperiod med möjlighet att komplettera sin utbildning. Om man inte gör det, så är man behörig att undervisa i det som examensbevisen säger. Det kan innebära att man – för att få full tjänst – måste arbeta vid flera skolor eller, om man inte vill det, kan få arbeta deltid. Om man inte har en lärarexamen, och därmed inte lärarlegitimation, kan de med lärarlegitimation gå före i konkurrenssituationer.

Under 2011 kommer alla skolor att kartlägga lärarnas formella kompetens. Detta för att den enskilde – men också arbetsgivare och utbildnings anordnare – ska få underlag för att planera kompletterande utbildning. Vi hoppas att alla är beredda att bidra till denna kartläggning. Utbildningsförvaltningen kommer att erbjuda skolorna stöd i att tolka examensbevisen och vad de betyder för behörigheten. Högskolor och universitet kommer enligt en aviserad förordning att möjliggöra kompletteringar av ”rester”. Staten kommer även att ändra reglerna för Lärarlyftet för att underlätta för kompletteringar. det införs också en möjlighet för lärare med

forskarutbildning att ansöka om titeln lektor. Det kan man göra efter fyra års väl vitsordad tjänst göring. Stockholms stad ger dessutom lärare möjlighet att ansöka om att bli särskilt meriterade lärare. Det är en möjlighet att meritera sig genom att visa sin skicklighet i det dagliga arbetet. Detta ska enligt planeringen vara möjligt i en första omgång 2012. För det krävs en dokumentation som visar att läraren uppfyller de gällande kriterierna. När det gäller lönefrågan vill jag återigen lyfta fram behovet av lönespridning, att det finns möjlighet även för lärare att göra en ”lönekarriär”. I dag har cirka 200 lärare i staden en månadslön på mer än 35 000 kronor. Ett tiotal har mer än 40 000 kronor i månadslön. Jag vill uppmuntra alla skolledare att låta lärare som i mycket hög grad bidrar till elevernas lärande och utveckling få en motsvarande löneutveckling över tid.

Thomas Persson är utbildningsdirektör i stockholms stad

I nästa nummer ...

LÄRA

• • • •

S TO C K H O L M

Enskede Gårds gymnasium startar nytt program. Rinkeby bibliotek har adopterat författaren Eva Susso. Rapport från Globaliseringsdagen på Södra Latin. Nye rektorn fick stopp på skolbränderna.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 10 juni.

Foto : B j ö rn Te s c h

sista ordet ➤

Det är svårt att förstå ekvationen… hur kan det vara kompetensbrist och arbetslöshet på samma gång? Ändå är det just så verkligheten ser ut just nu. Stockholmsregionen växer med 30 000 – 40 000 personer om året. Det är lika mycket som ett nytt Piteå eller Landskrona varje år, och kräver mot svarande utbyggnad av sjukvård, äldreomsorg, kollektivtrafik, skola, dagis, etc. I takt med denna utveckling uppger allt fler arbets givare att de inte lyckas få tag på tillräckligt med personal, och därför inte växer lika fort som de skulle ha möjlighet att göra. Samtidigt finns det över 30 000 arbetslösa utrikes födda i Stockholms län som inte vill något hellre än att börja jobba och visa vad de går för. Ekvationen går inte ihop. Den blir ännu svårare att förstå när man vet att en stor andel av de arbetslösa utrikes födda har just den kompetens som många arbetsgivare skriker sig hesa efter… utan att hitta.

Därför har landshövding Per Unckel dragit igång aktionen ”Anställ kompetensen”. Det är en verktygslåda för att sänka trösklar till anställning av arbetslösa utrikes födda personer som bor i Stockholms län. Syftet är att göra det lättare för arbetsgivare att hitta rätt kompetens där vi tidigare varit dåliga på att leta. En region med internationella ambitioner har all anledning att dra nytta av sin internationella befolkning och Stockholmsregionen behöver den kompetens som de utrikes födda har. Dessutom är den internationella forskningen samstämmig: det är de regioner som förmår ta tillvara olikheter som uppvisar den starkaste dynamiken. Att lösa ekvationen är en av de största utmaningarna regionen har framför sig – vill du vara med? Läs mer på www.anstallkompetensen.se

www.anstallkompetensen.se Anställ kompetensen drivs av landshövdingen i Stockholms län i samarbete med Stockholms Handelskammare, Företagarna, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv, Migrationsverket, Stockholms Hantverksförening, TCO Stockholms län, LO-distriktet i Stockholms län, Kommunförbundet Stockholms län, Stockholms stad samt Stockholms läns landsting. Länsstyrelsen koordinerar arbetet.