LÄRA Stockholm nr 6 2013

bl

e a 20 ar k t n ns se n i vi Sve Pr g av h i n is

Pu

13

LÄRA

#6/2013 STOCKHOLM

Dennis Serwadda:

Förstelärare!

Vägledning inför gymnasievalet | Rykte viktigare än marknadsföring Sjungande samspel på fritis | ”Det geniala är ofta skenbart enkelt”

Tack

alla fantastiska lärare och skolpersonal som på många sätt bidrar till LÄRAs innehåll. Tack för att ni generöst delar med er av vardagen i stadens kommunala grundskolor och gymnasier.

Den 23 oktober när vann LÄRA Svenska Publishingpriset för bästa personaltidning för tredje gången (2009, 2011 och 2013). Det hade vi aldrig gjort utan er hjälp.

Foto: robert blombäck

I N SP I RATION OCH I N FO RMAT I O N F RÅ N UT B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #6/2013 LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år.

Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@ stockholm.se.

Redaktör, projektledare: Annelie Drewsen, 08-508 33 899, annelie.drewsen@stockholm.se.

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Katarina Lycken Rüter, Filippa ­Mannerheim, Pernilla Rönnlid, Monika Sidén, Ann Turlock och Ingela Ösgård.

26

Ansvarig utgivare: Anders Carstorp.

Grafisk form: b-e-r-g.se

Foto: marC femenia

Upplaga: 15 000 exemplar.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

10

På Björnboets fritidshem är musik ett av verktygen som används för att skapa en trygg och lärande miljö.

Foto: marc femenia

ISSN 1654-7330.

Som kulturombud på Askebyskolan i Rinkeby fungerar Nabil Belkacem som en länk mellan kulturlivet och eleverna. Hans mål är att ingen ska bli utan kultur. illustration: woo / gustav deiljert

Tryck: Östertälje Tryckeri AB, ­Stockholm, 2013.

12

Hur får man unga att vilja läsa?

På Bokmässan i Göteborg diskuterades frågan livligt i flera seminarier.

38

När Smedslättsskolan fyllde 90 år fick elever och föräldrar prova på hur det var att gå i skolan förr i tiden.

Dessutom ...

Omslag: Försteläraren Dennis ­Serwadda fotograferad av Björn Tesch.

Studievägledning på schemat

4

Hallå där, Johanna Lindbäck

25

Vad är en expert-SYV?

9

Kulturlivet knackar på dörren

29

En pekbok som passar gymnasister

13

I huvudet på Anders Carstorp

30

Samtalet om skolors varumärken

14

Essa Academy på Sverigebesök

34

Vad styr gymnasievalet?

20

Hallå där, Anna Ekström

35

Möt en av Stockholms förstelärare

22

Brevet

36

LÄRA #6/2013

3

En dag på jobbet

Steg för steg mot gymnasievalet TEXT: Ingela Ösgård

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

4

LÄRA #6/2013

En dag på jobbet

Ett videoklipp med poppande popcorn och en katalog som blandar information med reklam är två av de verktyg som studie- och yrkes­ vägledaren Malin Nyström använder för att förbereda eleverna på Tätorpsskolan inför gymnasievalet. LÄRA Stockholm följde henne en dag på jobbet.

LÄRA #6/2013

5

En dag på jobbet

Wadi Kulaluka är intresserad av gymnasieskolor med fotboll på schemat och vill gå ett högskoleförberedande program. Malin Nyström bekräftar att det går att kombinera.

09.05

K

an man verkligen poppa popcorn med strålningen från ­mobilen? Flickorna i årskurs 9 på Tätorpsskolan sitter förundrade och tittar på ett Youtubeklipp där just detta synes ske med hjälp av fyra ringande mobiler på ett bord där popcornkärnorna flyger. Filmen inleder måndagsmorgonens lektion som studie- och yrkesvägledaren Malin Nyström håller tillsammans med SO-läraren Karin Jansson. ­Lektionen är en av flera om källkritik och gymnasievalet. Att det bara är flickor med ­beror på att pojkarna har NO-lektion just idag.

Efter den korta filmsnutten tvekar några flickor: – Det kanske fungerar med de där äldre ­mobilerna med knappar?

– Nej, det är faktiskt fejk, fastslår Karin Jansson. Men hur ska man veta vad som är falskt och vad som är sant? Det är lätt att bli lite lurad, och vi vill inte att ni ska bli det när ni söker till gymnasiet, fortsätter hon.

Framför sig har eleverna var sin katalog som är tänkt att användas inför det kommande gymnasievalet. Den består huvudsakligen av annonser från företag, kommuner och några enstaka gymnasieskolor i Stockholms län.

— Katalogen har jag fått gratis för att dela ut

till alla er som går i nian. Men hur skiljer man på vad som är reklam och vad som är information i den här, och hur kan man kontrollera källan? undrar Malin Nyström och delar ut lappar med frågor som eleverna får fundera kring.

Två och två bläddrar flickorna i katalogen.

De försöker ta reda på vem som ger ut den och urskilja vad som är information och reklam i de olika texterna.

Någon upptäcker en kort text på sidan två där det står att katalogen produceras av ett 6

LÄRA #6/2013

En dag på jobbet

Kerstin Hogan och Moa Brors har arbetat käll­ kritiskt med katalogen om gymnasieutbildning­ ar. Malin Nyström lovar att det blir fler lektioner om gymnasievalet.

08.50

förlag i samverkan med skolan och närings­ livet. Karin Jansson och Malin Nyström hjälper till att reda ut vad ordet ”näringsliv” betyder; att det till exempel kan vara de som äger fabriker och affärer – eller skolor.

– Egentligen vet inte heller vi på skolan riktigt vilka som står bakom katalogen, erkänner Malin Nyström och lovar att eleverna så småningom också kommer att få en annan katalog med mer fullständig information om de olika gymnasieprogrammen och med en förteckning över vilka program som finns på vilka skolor.

Innan lektionen är slut samlar Karin Jansson och Malin Nyström in skrivhäftena med elevernas svar. Det kommer fler tillfällen för eleverna att fundera på sitt kommande gymnasieval.

Malin Nyström beger sig vidare till dagens för-

Malin Nyström ■■Gör: Studie- och yrkesvägledare på Solberga­ skolan och Tätorpsskolan.

■■Bakgrund: Utbildad studie- och yrkesväg­ ledare. Har också läst bland annat litteraturvetenskap, etnologi, antropologi och varit museivärd på Statens museer för världskultur.

■■Bor: I södra stations­ området på Söder.

■■Familj: Sambo och två flickor på 11 och 15 år. Samt en katt och en kanin.

■■Fritid: Med i bokklubb, fritidshuset i Roslagen.

■■Bästa skolminne: Jag har en drös goda ­minnen.

På så sätt är det här ett givande arbete.

sta enskilda elevsamtal. Strax efter nio kommer Wadi Kulaluka till hennes lilla fönster­lösa rum intill skolans matsal. Han spelar fotboll på fritiden och vill gå på ett gymnasium som har fotboll på schemat. Samtidigt vill han gärna gå ett högskoleförberedande program, samhälle eller teknik. Malin Nyström bekräftar att den kombinationen är möjlig; några gymnasieskolor har nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) i kombination med högskoleförberedande program. Men då är det först de olika idrottsförbunden som bestämmer vilka elever som ska antas till NIU, där­ efter söker eleven som vanligt på sitt grundskolebetyg.

Malin Nyström berättar så konkret som möjligt om innehållet i samhällsprogrammets olika inriktningar och om teknikprogrammet. Innan de skiljs åt lovar Wadi Kulaluka att inför nästa möte fråga om fotbollstränaren har ansökningsblanketter från fotbollförbundet. >> LÄRA #6/2013

7

En dag på jobbet

Malin Nyström delar ut skriftlig information om gymna­ sieskolan på somaliska till föräldrar och elever i förbere­ delseklassen. Från vänster mammorna Raho Mohammed Ali och [NAMN KOMMER PÅ MÅ] samt eleverna Leyla Artan Abdullahi och Fadumo Ciice Mohamed.

16.45

>>

Eleverna ska känna sig trygga och få kunskaper om sig själva och vad de vill.

Ett nästan timslångt möte blir det också med Kerstin Hogan. Hon berättar att hon ­känner sig lite skoltrött och inte så motiverad att plugga. Hon vill bli stylist. Tillsammans tittar hon och Malin Nyström på de olika inriktningarna på hantverksprogrammet och Kerstin Hogan får med sig en utskrift med information om stylistyrket. Malin Nyström uppmanar henne också att titta på fler program och att ta reda på mer om vad en stylist gör och om möjligheterna att få jobb.

Av samtalen framgår tydligt studie- och yrkes-

vägledarens delikata uppdrag: dels att ge tydlig information, dels att stödja eleverna i deras val och få dem att tänka positivt och kreativt om framtiden. Den balansgången är inte alltid lätt, intygar hon.

– Det är deras process och målet är att de ska känna sig trygga och få bättre kunskaper om sig själva och om vad de vill.

Ibland är eleverna bekymrade över saker som de kanske inte vågar säga till läraren, ­berättar hon.

– Min roll är inte att betygsätta och bedöma.

Det kan göra att eleverna vågar prata om vad de tycker är svårt i skolan, eller inte förstår.

Det här läsåret går cirka 60 elever ut nian i Tätorpsskolan. Majoriteten har utländsk bak8

LÄRA #6/2013

grund och behöver mycket stöd av skolan i sitt gymnasieval, eftersom föräldrarna i regel inte är så insatta i det svenska skolsystemet. Åtminstone en träff på hösten och en på våren kan Malin Nyström lova alla elever i årskurs 9. I regel blir det betydligt mer. Hon är också med på lektioner och informerar eleverna om det kommande gymnasievalet. Besök på några gymnasieskolor, tillsammans med de elever som vill, står också på programmet. Och varje höst håller hon tillsammans med lärarna i en temavecka om gymnasie­skolan.

– Vi tar hit föreläsare och visar filmer om olika yrken, eleverna får egna arbetsuppgifter om gymnasievalet och vi bjuder också in äldre elever som berättar hur det är på gymnasiet.

Två dagar i veckan arbetar hon också på Solbergaskolan. Där finns bara tio elever kvar i nian, eftersom skolan kommer att lägga ner årskurserna 7–9. Malin Nyström kommer ändå att finnas kvar för att arbeta med studieoch yrkesvägledning i årskurserna F–6. Hon har redan lagt upp en handlingsplan.

– Det breda studie- och yrkesorienterande arbetet är hela skolans ansvar, men här kan jag som vägledare vara ett stöd till övrig personal och komma med idéer om hur det kan genomföras. I förskoleklass kan barnen

En dag på jobbet

10.15

16.10

12.10

Kerstin Hogan är lite skoltrött och vill bli stylist.

Men hon avslöjar att familjen nog gärna vill att hon väljer naturprogrammet, som sin storasyster.

Lunchpaus i skolans matsal som är gemensam för både elever och personal. Här i samtal med Ann-Sofie Lille, lärare i förberedelseklassen, inför eftermiddagens möte.

leka olika yrken, tillverka en portfölj och måla en framtidsbild. Längre upp i åldrarna kan skolan till exempel bjuda in personer med olika yrken, eleverna kan få skriva om sitt drömjobb och göra studiebesök på olika ­arbetsplatser.

Malin Nyström hoppas att en tidig kontakt

med studie- och yrkesvägledning kan hjälpa till att bryta traditionella mönster; som att barn till föräldrar utan högskoleutbildning väljer yrkesprogram och att flickor och pojkar gör väldigt könsstereotypa yrkesval.

På eftermiddagen hinner Malin Nyström med ytterligare ett elevsamtal innan dagen avslutas med ett möte med föräldrar och elever i Tätorpsskolans förberedelseklass. Två tolkar, en somalisk och en grekisk, hjälper till.

Malin Nyström hoppas att en tidig kontakt med studie- och yrkesvägledning kan hjälpa till att bryta traditionella mönster.

Malin Nyström ger föräldrar och elever i förberedelseklassen en kort introduktion om gymnasieskolan och det kommande gymnasie­ valet.

Malin Nyström informerar mycket kort om gymnasieskolan och om möjligheten att gå språkintroduktionsprogram för dem som inte hinner klara svenskan innan det är dags för gymnasiet.

Frågorna är många: Kan eleverna få hjälp med svenska och matematik efter skolan? Är det möjligt att ta sig in direkt på gymnasieprogram för den som klarar alla ämnen utom svenska? Malin Nyström och läraren Ann-Sofi Lille svarar och lovar att vidarebefordra några önskemål till skolledningen. Innan mötet är slut framför föräldrarna flera gånger sin tacksamhet över den hjälp och den information de får av personalen på Tätorpsskolan.

Klockan hinner bli halv sex innan Malin Nyström kan börja den halvtimmeslånga cyklingen hem till barn och sambo. n

HALLÅ DÄR ...

… Lotta Rosén, nyanställd expert-SYV på grundsko­ leavdelningen.

Vad är en expert-SYV?

– Det är ett begrepp som inte funnits förut. Det är nog

grundskoleavdelningen som har uppfunnit det (skratt).

Jag ska ha en rådgivande och handledande roll till s­tudie- och yrkesvägledarna på skolorna. Mitt uppdrag är att under ett år se över både den övergripande och mer specifika studie- och yrkesväg­ledningen i grundskolan. Jag ska även titta på övergångar från grundskolan till gymnasiet för ungdomar med särskilda behov.

Vad har du för bakgrund?

– Jag kommer senast från ESS-gymnasiet där jag arbetade som studie- och yrkesvägledare. Dessförinnan ar-

betade jag på Fogelströmska gymnasiet, numera Globala.

Hur ska studievägledningen på grundskolan utvecklas framöver?

– Utifrån min profession så handlar det om att följa de allmänna råden från Skolverket. Att utveckla elevernas förmåga att fatta beslut om framtida studieoch yrkesval. Även det entreprenöriella lärandet är viktigt, att till exempel besöka företag i närheten och visa vad man kan jobba med. Det är viktigt att studie- och yrkesvägledningen förser ungdomar med verk-

tyg och medvetenhet om sig själva och omvärlden för att kunna fatta dessa beslut.

Hur kan ditt arbete bidra till elevernas lärande?

– Förhoppningsvis blir studie- och yrkesorienteringen ännu bättre i grundskolan så att eleverna får det stöd och den hjälp de behöver för att kunna fatta egna beslut. Även eleverna i grundsärskolan behöver den vägledningen för att i nästa steg kunna hitta rätt utbildning. n Text och foto: Ann Turlock

LÄRA #6/2013

9

FRITIDSHEM OCH SKOLA

Leken lirar bra med ­läroplanen Personalen på fritidshemmet Björn­ boet på Tallkrogens skola är i full färd med att synliggöra kopplingen mellan praktik och styrdokument.

— Det handlar om att sätta ord på det vi gör, säger Jan Henke, huvudansva­ rig för fritidshemmen.

– Jag vill, jag vill, jag vill!

Med händerna ivrigt viftande i luften trängs ett tjugotal elever runt Stefan Nilsson. På Björnboet, ett av de fyra fritidshemmen på Tallkrogens skola, är det idag dags för eftermiddagsaktiviteten kompisteater. Temat är mobbningsinsikt och eleverna har fått lyssna på sagor, sjunga sånger och som idag – spela rollspel som belyser en mobbningssituation.

– Victoria och Alexia. Kom så får ni börja, säger Stefan Nilsson. Nu är ni inte er själva längre utan två helt andra barn.

Jag låtsas att jag är dum mot dig, Victoria, så du får spela litet ledsen, okej?

Han tar ett kliv mot flickan och säger med spelat hotfull röst: – Flytta på dig! Här ska jag vara!

Sedan vänder han sig till Alexia och säger med vanlig röst: – Nu får du gå fram och hjälpa henne.

Vad skulle man kunna säga om någon är så här dum? Åttaåriga Alexia stiger fram: – Sluta vara så dum mot henne! Det är inte snällt.

– Bra! berömmer Stefan Nilsson. Gå fram och hjälp till du också, Dylan.

– Varför det?

– För om man är fler kan man hjälpa varandra att säga ifrån om någon är dum. Men då är det viktigt att man säger ifrån på ett snällt sätt. Ska vi försöka igen. Någon mer som vill?

– Jag vill! Jag vill! Jag vill!

10

LÄRA #6/2013

Fritidspedagogen Stefan Nilsson har jobbat på Tallkrogens skola i drygt ett år. Han stortrivs och berättar engagerat om verksamheten som är fördelad på tre åldersintegrerade F–2-avdelningar och en årskurs 3-avdelning med ett åttiotal barn vardera.

– Det kan se olika ut på stadens skolor men hos oss har vi valt att blanda eleverna åldersmässigt och jobbar för möten mellan barn i olika åldrar, säger Stefan Nilsson.

Att fritidshemmets verksamhet är viktig

för hela skolan har bland annat slagits fast i en rapport från utbildningsförvaltningen. Det som tydligast ­kännetecknar de framgångsrika skolorna är ett väl fungerande samarbete mellan skola och fritidshem; att det finns en arbetslags­ organisation som underlättar utvecklingen av samarbete och att personalen på fritidshemmen tar ansvar för olika delar i skolarbetet för att stötta elevernas måluppfyllelse.

Samtidigt visar inspektioner och utvärderingar att det finns behov av att höja kvaliteten i fritidshemmens verksamhet.

På Tallkrogens skola är man i full gång. Fritidshemmen har fungerande samverkan med skolan, gemensamma utvecklingssamtal och planeringstid. Nu ligger fokus på att synliggöra den viktiga kopplingen mellan styrdokument och praktik, mellan mål och aktiviteter. Att sätta ord på det som görs.

– Vi kan inte bara säga att det är bra för barn att vara i skogen när vi beskriver vad vi gör och varför. Vi måste ha en målstyrd, likvärdig verksamhet, där vi ­utifrån läroplan och allmänna råd beskriver varför vi gör detta, säger Jan

utvecklingsplan ■■För att tydliggöra fritidshemmens pedagogiska uppdrag och bidra till bättre samverkan mellan fritidshem och skola har utbildningsförvaltningen tagit fram en plan för att utveckla fritidshemmen.

■■”Plan för utveckling av fritidshem” är nummer 6 i skriftserien Riktlinjer & Strategier.

Foto: Marc Femenia

FRITIDSHEM OCH SKOLA

En sång om att det är bra att hjälpas åt avslutar dagens rollspel om mobbning på fritidshemmet Björnboet. Stefan Nilsson spelar och sjunger. I soffan gör Vincent Rinalbetti Sävenvall rörelser till musiken. Bredvid honom sitter Evren Ilya Lavindal, Cecilia Sandberg och Nils Rundh (på soffkanten).

– Vi lyfter fram positiva exempel och inspirerar varandra. Det märks att vi kommit olika långt och att vi har väldigt skilda förutsättningar, säger Jan Henke.

Eftermiddagsaktiviteten på Björnboet börjar lida mot sitt slut. Spralliga och glada elever hoppar upp och ned i den mörkblå plyschsoffan. Det är kul att spela teater, men nu rycker det i benen av lust att få springa ut i duggregnet och leka i klätterställningen igen.

Syftet med dagens rollspel är enligt Stefan Nilsson att eleverna redan i tidig ålder ska förstå hur mobbning kan se ut: att den ofta består av åskådare och medlöpare. Och att man kan välja sin roll som individ i ett kollektiv. ­— Genom rollspelet får eleverna möjlig-

Henke, arbetslagsledare och huvud­ ansvarig för fritidshemmen.

Detta tydliggörande arbete utgår från

flera olika dokument: stadens plan för utveckling av fritidshem, Skolverkets allmänna råd, Lärarförbundets förslag på läroplan för fritidshem och Lgr 11.

Fyra representanter, en från varje avdelning, träffas en gång i månaden i en utvecklingsgrupp. Förutom arbetslags-

träffar involveras hela personalstyrkan under pedagogiska kvällsmöten. De är betydelse­fulla sammankomster som bidrar till yrkesstolthet och delaktighet, menar Jan Henke.

Stort stöd i arbetet är även stadens nätverksträffar där representanter från alla skolor träffas, diskuterar och utbyter erfarenheter med varandra, för att under­lätta implementeringen av utvecklingsplanen.

het att träna på olika handlingsalternativ i en lugn och trygg miljö, säger han.

Leken är ett fantastiskt verktyg för samspel och lärande. Precis som musiken.

Den använder jag mig ofta av.

Som idag då han avslutningsvis tar fram gitarren. Tillsammans med eleverna sjunger Stefan Nilsson en sång som han har skrivit och komponerat själv.

Den handlar om att det är bra att vara fler för då kan man hjälpas åt om det händer ­något. Med beslutsamma miner och klara röster stämmer allt fler elever in i den taktfasta refrängen. De kan den redan utantill och illustrerar det tydliga budskapet genom gemensamma gester och rörelser: ”Vi borde bli fler och fler och fler som säger stopp till det som sker!”

– Det är viktigt att slutet i ett rollspel är positivt, säger Stefan Nilsson. Jag vill ge eleverna känslan av att de själva kan påverka det som händer. n Filippa Mannerheim

LÄRA #6/2013

11

VI VAR DÄR

illustrationer: woo / gustav deiljert

” Biblioteket är skolans hjärta och hjärna” Den 26 september slog Bok & bibliotek upp sina dörrar. Under fyra dagar var Svenska mässan i Göteborg fylld av lärare och andra litteraturintresserade. LÄRA Stockholm var där och lyssnade på en rad skolrelaterade seminarier.

Men läs då unge! ”Plats för barn” var namnet på Läs­ rörelsens stora satsning i samarbete med Bokmässan. I seminarier med namn som ”Jag har aldrig läst en bok” och ”Läs då unge!” möttes politiker, för­ fattare och lärare för att diskutera var­ för barn och unga läser allt mindre och hur det ska förändras. Fler vuxna som läser, ökad digitalisering och bemanna­ de skolbibliotek var några av förslagen.

Att läsa böcker är en överlevnadsfråga och centralt i ett demokratiskt samhälle.

– Vi är i en läskunnig­hetens kris, sa journalisten och litteraturvetaren Jo-

hanna Koljonen och förtydligade att läsning handlar om att kunna förstå och processa komplexa texter och ta till sig sammanhang.

– Alla har ansvar för att vända trenden. Lärarna kan inte lösa detta, ytterst är det en politisk fråga. Skolan kan bara ge förutsättningar, sa författaren Kristoffer Leandoer.

Skolan kan ge litterära strategier och coachning i hur man kommer igång, men det finns få utrymmen där det går att smita undan och läsa i lugn och ro.

De båda författarna Kristoffer Leandoer och Gunnar Ardelius förespråkade lugna

rum för schemalagd, stillsam läsning utan avbrott.

Ett annat sätt kan vara att dra nytta av digitala medier i lästräningen. Tekniken kan om den används rätt främja läsningen. Alla var överens om att det behövs ett läslyft och fler läsfrämjande åtgärder.

Det behövs också fler vuxna som läser för barnen. Bland annat politikern Ibrahim Baylan (s) tryckte på vikten av att stärka skolans kompensatoriska uppdrag och att ha bemannade skolbibliotek. n Ann Turlock

Många elever saknar skolbibliotek Skolbibliotekens framtid var ett populärt ämne på Bokmässans seminarier. Att hälften av Sveriges elever saknade tillgång till ett be­ mannat skolbibliotek förra året kan vara en orsak.

Siffran kommer från Kungliga bibliotekets granskning, som också visar att var sjätte skolelev helt saknade ett skolbibliotek att gå till. Skolbibliotekens förutsättningar har dessutom 12

LÄRA #6/2013

förändrats, bland annat på grund av ny lagstiftning, ny teknik och nya läroplaner.

Att rektorn har ett stort ansvar för att se till att det finns bemannade skolbibliotek som lever upp till skollagens krav kom fram under seminarierna ”Läsande och lärande rum” och ”Det digitala skolbiblioteket”.

– Det behövs fler skolbibliotekskompetenta rektorer som ser skolbiblioteken som en re-

surs snarare än en kostnad, sa Per Johansson, skolbibliotekarie på Spånga gymnasium.

Ett exempel på en sådan skulle kunna vara Börje Ehrstrand, tidigare rektor på Rinkebyskolan.

– Biblioteket är skolans hjärta och hjärna, menade han.

En återkommande reflektion var att det ger resultat att läraren eller bibliotekarien möter eleverna i deras verklighet när det gäller både in-

tressen och hur de använder digital teknik.

– Det finns en miljon olika sätt att u ­ tnyttja den digitala tekniken i verksamheten men det krävs skolbibliotekarier och lärare som stöder eleverna i detta, gärna i samverkan, sa en av deltagarna. n Monika Sidén

krönika

signerat: KATARINA LYCKEN RÜTER

Faktaboken är barnens ­universitet På seminariet ”Mer än bara torra fakta” diskuterades faktabokens plats i skolan. Moderatorn Madeleine Hjort beskrev facklitteraturen som barnens universitet och en konsthall för de unga. Hon beklagade att facklitteratu­ ren ofta används som bredvidläsning.

– Många barn vill veta mer om verkligheten och det går utmärkt att lära sig läsa och att utveckla lässtrategier med facklitteratur.

Unikt för faktaböckerna är samspelet mellan bild och text. Bilderna kan locka läsaren in i texten med exempelvis ­humor, något som författaren och illustratören Sven Nordqvist gärna använder sig av. Författaren Stefan Casta använder inslag av skönlitteratur som lönndörrar in i texten. Alltför långa textblock riskerar att stöta bort läsaren.

– Jag försöker skriva så bra och kort jag kan utan att ge avfall på komplexiteten, sa han.

Att faktaboken har en given plats i skolan var alla överens om. Bildspråket i boken gör att även de som ännu inte kan läsa kan reflektera om innehållet. Texten och språket i boken kan förklara svåra begrepp.

– Det är min plikt som utbildad människa att låsa upp vissa begrepp. Jag gillar inte när folk stängs ute för att språket är för svårt. Jag tycker att kunskap ska finnas för alla, sa Peter Ekberg, författare.

En annan viktig roll för faktaboken är att sortera och strukturera kunskap, menade Sven Nordqvist.

– Det är svårt för en tioåring att hitta på nätet, där allt är i en salig röra. I en bok får man en samlad bild som man kan ha i huvudet. n Annelie Drewsen

Det geniala är ofta ­skenbart enkelt

K

ommer inte dina elever tycka att du förminskar dem om du läser en pekbok för dem? Kvinnan i sätet framför tilltalar mig med stark skepsis i tonen när jag, uppfylld av den argentinska barnbokskonstnären Isols bok, visar den för några bibliotekarier jag träffat på tåget hem från Göteborg. Jag förstår först inte frågan. Sen tänker jag överseende ”hon är inte lärare”, ler mitt vänligaste och säger att gymnasister är tillräckligt stora för att kunna befria sig från tanken att ett litet format inte kan erbjuda stora insikter. Fast det tror den skeptiska kvinnan inte alls. Hon är nämligen också gymnasielärare, och hennes elever skulle aldrig kunna intressera sig för en pekbok.

Jag är helt såld på böcker. Som svensklärare blir man lätt det – eller i alla fall förväntas man vara det. Bäst tycker jag om berättartekniskt avancerad litteratur där författaren medvetet arbetar med fiktionens kraft att skapa synvändor och ge nya perspektiv. I år fick jag alltså åka till bokmässan och fröjda runt bland seminarierna, lyssna på lärda utläggningar om realismens ­fokus på detaljer och höra bekymrade paneldebatter om läsning på fallrepet. Jag njöt helhjärtat. Och så letade jag böcker. Vad kan mina gymnasister ­månne gripas av?

Det mesta gick jag förbi, blädder­ provade här och var men fann inget riktigt omtumlande – förrän jag såg den: Isols magiska ”En anka är bra att ha”.

Eller om den nu heter ”En pojke är bra att ha”. Det beror lite på hur man ser på det hela. Eller på boken. Och det är just det som är så magiskt med den, att den på ett enkelt och genialt – det geniala är ofta skenbart enkelt – sätt visar vad

ett perspektivbyte för med sig. Från och med nu är den boken mitt bästa arbetsredskap i klassrumsdiskussioner kring begreppen b ­ erättarperspektiv och intrig.

En pekbok.

Min medpassagerare trodde inte på den boken för sina elever. Det gör jag. Jag tror att hennes elever, och alla ­andras också, absolut kan intressera sig för ett koncept som visuellt förtydligar något så abstrakt som berättar­ perspektiv i pekbokens form. Jag tror att de skulle kunna uppskatta Isols humor och egensinniga tecknarstil. Jag tror att de skulle kunna förstå något om berättandets villkor och de fällor en försåtlig författare gillrar; att valet av perspektiv är högst medvetet och att en nyfiken och engagerad läsare kan komma långt med att ifråga­sätta och vända på det som skrivs för att utvinna ny förståelse av ett skeende. Och jag tror att de, i bästa fall, ännu är så pass oförstörda av en litterär kanons bestämmande tyngd att de inte värderar en litterär upplevelse utifrån vare sig antalet ord eller tjockleken på pärmarna. I bästa fall.

Jag tycker att vi ska sätta riktigt svåra böcker i händerna på våra g ­ ymnasister.

Vi ska läsa och tala om läsningen med dem. Vi ska utmana med Shaun Tans bilder­böcker, eller Isols, eller Pija Lindenbaums. Sen kan vi blanda upp med lite Dostojevskij, Munro och andra favoriter – bara vi utmanar och öppnar för nya perspektiv. Och aldrig, aldrig ska vi förminska dem så att vi tror att de inte kan se det stora i det lilla.

Katarina Lycken Rüter är förstelärare i svenska på Östra Real

LÄRA #6/2013

13

samtalet

14

LĂ„RA #6/2013

samtalet

” Skolans rykte lever sitt eget liv” En skola som vill bygga ett starkt varumärke ska inte marknadsföra sig. Istället gäller det att berätta om det som gör skolan speciell — under­visningen, lärarna, kanske skolbyggnaden. Och hoppas på att eleverna för vidare berättelserna, säger varumärkesforskaren Bengt-Åke Gustafsson.

TEXT: Katarina Bjärvall Foto: ulrica zwenger

B

engt-Åke Gustafsson, filosofie doktor i sociologi och pensionerad lektor vid Linnéuniversitetet i Växjö, har fullt upp. I höst ska han skriva färdigt en forskningsrapport om skolors varumärkesbyggande, baserad på enkäter till hundratals rektorer och elever på både kommunala och fristående gymnasier. Men idag har han paus – han har kommit med tåget till Stockholm, ätit en kebab på ett hak på Folkungagatan och letat efter Anna Lindhs grav på Katarina kyrkogård och imorgon ska han gå på allsvensk fotboll med sin son. Fast först ett samtal med LÄRA Stockholm om hur gymnasieskolor bygger sina varumärken på Sveriges tuffaste skolmarknad – den i Stockholm.

Vad är ett varumärke?

– Det är för det första mycket mer än marknadsföring. Enligt en amerikansk definition är ett varumärke ett namn eller en symbol som man använder för att ge produkten, tjänsten eller organisationen en egen karaktär så att den går att skilja från andra. Det är varumärkets essens, särskilt idag när det är många företag som tillverkar liknande produkter. Man ser det till exempel på bilar.

Alla bilar inom ett segment liknar varandra, de byggs på samma plattformar, har nästan samma prestanda och är nästan lika krocksäkra. Enda chansen att bli unik finns på det symboliska planet.

– Jag är ingen marknadsförare och ingen skolforskare, jag är organisationsforskare. Det som intresserar mig är hur skolor kan ­använda den symboliska apparaten för att bygga ­mening och berättelser kring sin verksamhet.

Vad är typiskt för en skola med ett genuint starkt varumärke?

– Ett hållbart varumärke är byggt inifrån.

På en skola har man börjat med att på allvar gå igenom sina värden, vilka kvaliteter man egentligen erbjuder sina elever, och sedan har man formulerat dessa värden på ett spännande sätt. Ett bra varumärke är starkt kopplat till lärarna och till att de upplever sig vara en del av varumärket.

Behöver skolor verkligen jobba med att bygga varumärken?

– Många kommunala skolor har starka varumärken, till exempel gamla ärevördiga katedralskolor. Där har lärarna en väldigt stark position. De skolorna har egentligen inte behövt jobba med sitt varumärke, utan de är varumärken eftersom eleverna anser dem vara så bra.

– Vad gäller marknadsföring ska de inte ägna sig åt det, snarare tvärt om. Ju mer ­intensitet skolan lägger på marknadsföringen, desto mer misstänksam kan omgivningen bli.

Vad är det för fel som gör att man måste gå ut så hårt?

– Många kommunala skolor har ett legitimitetskapital som är viktigt att informera om på >> LÄRA #6/2013

15

Samtalet

>> ett modest och trovärdigt sätt. Det finns säkert

många friskolor som är bra, men de måste kämpa stenhårt för att vinna legitimitet i folks ögon.

Vilka är skolornas viktigaste resurser när de ska bygga sina varumärken?

– Lärarna, särskilt på kommunala skolor.

De är genomgående lite äldre än på friskolor och betydligt fler av dem har genomgått en formell lärarutbildning. Detsamma gäller rektorerna – på kommunala skolor har de i något högre utsträckning gått på rektors­ utbildningar.

– En annan viktig resurs för kommunala skolor är servicestrukturen runt eleven: kurator, skolsköterska, bibliotek, skolmat, idrottssal. Det finns ett samspel mellan arkitektur och människor. När Apple nu bygger nytt i Kalifornien så bygger man in organisationens symboliska meningsstruktur i lokalen.

Där har väl kommunala skolor ofta en fördel, med bättre skolbyggnader?

– Tänker du på de gamla klassiska skolbyggnaderna som andas bildning, medan friskolor tränger in sig i lite konstiga lokaler? Men problemet i kommunerna är att det inte alltid är rektorn som har kontroll över lokalerna utan ibland ligger det på någon teknisk förvaltning.

– Den mest spännande skolbyggnad jag har stött på är faktiskt Ross Tensta gymnasium. Låga byggnader i någon sorts japansk stil, mycket trä och atriumgårdar med konstverk och gröna växter. Där finns det en kraft i ­arkitekturen som jag inte vet i vilken mån man

Ett bra varumärke är starkt kopplat till lärarna. En annan viktig resurs för kommunala skolor är servicestrukturen runt eleven: kurator, skolsköterska, bibliotek, skolmat, idrottssal.

utnyttjar. Många lärare har protesterat mot både Rosskonceptet och mot kostnaderna för att använda det, men bortsett från det tycker jag att det är intressant. Det är en skola som försöker bygga sin verksamhet kring inte bara undervisning utan också med branding. Man tar själva råmaterialet som undervisningen utgör och sätter in det i en ny referensram och då blir det laddat med en mening, ett äventyr.

Det är jäkla spännande med Ross Tensta.

Vad har kommunala skolor mer för resurser i varumärkesbyggandet?

– Trygghetsfaktorn – att eleverna vet att om de börjar på en kommunal skola så kommer den inte att gå i konkurs.

Men den kan läggas ner för att den tappar elev­ er i konkurrensen.

– Men man har en lite längre framförhållning och så är eleverna inne i ett system som gör att de inte bara kastas ut. Så trygghet, långsiktighet, kontinuitet och kvalitet, det är viktiga delar.

Ord som kvalitet och trygghet, är inte de ­floskler?

– För att vara med i racet måste man tala det språket. Men det avgörande kommer ­sedan. Det finns ett sanningens ögonblick, som Janne Carlzon på SAS kallade det. Och det ­avgörande varumärkesbyggandet för en skola, det som håller på lång sikt, etableras i de praktiska ­situationerna när läraren undervisar, ­bedömer, talar till eleven, visar respekt.

Det är det som eleverna berättar för varandra i till exempel sociala medier och som sprids till dem som ska söka till gymnasiet.

16

LÄRA #6/2013

Samtalet

– Ryktet formas alltså viralt, under ytan, vid sidan om, och eleverna parar sedan ihop ryktet med den egna självbilden och frågar sig ”passar jag in där?”. Detta vet marknadsförarna, så de har utvecklat så kallad viral marknadsföring. Det handlar mycket om att behärska Facebook och andra stora mediaströmmar. Man märker på Facebook att det dyker upp mer och mer insprängd reklam.

Kan en skola ta kontroll över sitt rykte på det sättet?

– Nej, ryktet lever sitt eget liv. Branding bärs fram inifrån organisationen, av interna intressenter, medan reputation bärs fram utan­för, av externa intressenter. Det fantastiska är när interna och externa intressenter tycker lika, när rykte och varumärke går ihop. Som det gör till exempel med Mercedes, Apple och Harley Davidson. Man kan inte kontrollera ryktet men man kan försöka styra det genom att jobba med varumärket.

Kan vissa kommunala skolor ha ett ogrundat starkt varumärke? Det är till exempel väldigt stora klasser på många kommunala innerstads­ gymnasier.

Man kan inte kontrollera ryktet men man kan försöka styra det genom att jobba med varumärket.

bli bedömda efter någon sorts marknadsnorm eller att behöva rätta sig till exempel efter vad kunder tycker. De tycker inte att deras expertkunskap ska kunna säljas på en marknad.

– För till exempel lärare, läkare, universitetslärare och professorer bygger logiken på precis motsatsen till marknaden, nämligen kritik, ifrågasättande, kunskap, vetande. Här har vi en naken motsättning mellan sökandet efter sanning och sökandet efter plånboken.

Men du då, hur kan du vara så nyanserad i din syn på varumärkesbyggande?

– Jag intresserar mig för varumärkesbyggandets teoretiska tolkning, för användningen av symboler och kontextualisering. Ett varumärke ser jag som ett sätt att kontextualisera en skola. Som med Ross Tensta – där rekontextualiserade man skolan från att vara en vanlig förortsskola till att bli en del av ett Rosskoncept. Man kan åstadkomma spännande saker på det viset men också förfärliga saker.

Behöver en skola köpa in marknadsförare och reklambyråer?

– Det är väl det som är faran. Men det är en fördel med konkurrensen att kommunala skolor tvingas börja rannsaka sin egen verksamhet och se att varumärket kanske många gånger är bättre än praktiken.

– Nej, det tycker inte jag. Jag gjorde en ­ ndersökning om skolval bland gymnasieu elever i Växjö och det visade sig att reklam betydde ingenting. Det finns skolor som har satsat 400 000–500 000 kronor på reklam och marknadsföring. Det är medel som tas från undervisningen, det ska man fundera över.

Du säger att varumärkesbyggandet ska starta inifrån, men var ska ansvaret ligga?

Så varumärkesbyggandet måste inte kosta pengar?

– Man kan inte förvänta sig att lärarna e­ ller eleverna ska börja driva en varumärkes­ process. Ansvaret måste vila på skolans ledning. Men ledningen ska inte ge sig in i varumärkesbyggandet förrän de är säkra på att de har alla med sig. Och det är inte en enkel uppgift att få med alla led på en skola, inklusive vaktmästare, kurator, bibliotek.

– Folk som jobbar i skolans värld är ju vanligtvis inte businessfolk utan de kommer ur det allmännas logik. De är inte tränade i marknadslogiken och därför blir det ibland inte riktigt bra. Ibland spiller rektorn iväg pengar på marknadsföring som blir för mycket av kosmetika. Lärarna märker att det är ­ihåligt och kan börja motarbeta reklamen.

– Nej, i grund och botten inte. Ta Katedralskolan i Växjö. Den har ett jättestarkt varumärke men ledningen såg de minskade ålderskullarna framöver. De tyckte att de >>

En färsk undersökning visar att intresset för varumärkesbyggande är lägre ju högre utbild­ ningsnivå lärarna har. Varför?

– Många lärare är skeptiska, med all rätt.

De tycker att ”vi är duktiga, vi har kunskap, vi har vår kompetens, det räcker”. Därför är det otroligt viktigt att ett varumärke värnar om att professionen får behålla sin status. De professionella tycker fruktansvärt illa om att LÄRA #6/2013

17

Samtalet

alla skolor ska vara lika bra kan inte några vara bättre. Men alltså annorlunda, är det så du tänker?

– Ja, grejen med varumärkning är att göra skillnad. Man måste bli medveten om vad skillnadssnacket kan få för konsekvenser. Är skillnaden att utbildningen på en skola håller högre kvalitet? Att en innerstadsskola är bättre än en förortsskola? Att här går svenskarna och där går de andra? Sådant uttalas i de virala sammanhangen till exempel på Facebook.

Hur ska skolorna hantera det?

>> ­behövde friska upp sin hemsida och sin logo­

typ och för några år sedan drogs de in i en reklamkampanj och investerade pengar i det.

Vad som hände var att skolan började konkurrera med andra kommunala gymnasier, i det som varumärkesforskningen kallar kannibalism. Offentlig sektor konkurrerar med offentlig sektor, skattepengar slår ut skattepengar.

– Så kan man inte ha det, så nu har skolan tonat ner marknadsföringen. Istället har kommunen renodlat programmen så att skolorna kan skiljas ut genom sina produkter. Skola A erbjuder ett visst program i kombination med idrott och skola B samma program men kryddat kanske med konst eller estetik. Och nu har man lagt det naturvetenskapliga programmet bara på en kommunal skola.

Intressant. Varumärkesbyggandet kan ju ibland stå i motsättning till kravet på likvärdighet. När 18

LÄRA #6/2013

Jag tycker att alla skolor bör ha en etisk reflektion kring hur man förhåller sig till marknadsföring.

– Marknadsföringsforskaren Philip Kotler talar om fem P som man använder för att göra skillnad: pris, plats, promotion, produkt och personal. Genom att mixa dem på olika sätt kan en skola skilja sig ut från andra. När det gäller skolor kan vi glömma priset, det är ingen konkurrensfaktor, men man kan bygga upp ett varumärke kring en kombination av plats, produkt och personal och sedan promota det på ett bra sätt. Platsen är alltså inte bara läget utan också lokalerna. Produkten är delvis en skolstrategisk fråga som handlar om att kombinera olika program med olika inriktningar i olika skolområden. Detsamma med personalen – om man rekryterar särskilt duktiga lärare till vissa områden kan produkten i förorten bli väl så attraktiv som produkten i innerstan.

– Ordet promotion tycker jag egentligen inte om, jag skulle säga symbolic work. Hur man symboliskt bäddar in en utbildning. En innerstadsskola är symboliskt inbäddad i innerstans häftighet. Förortsskolor är inbäddade i en annan symbolik och utmaningen ligger i att vända det symboliska kapitalet.

– Det människor strävar efter mest i livet är mening, skriver kognitionsvetaren Peter Gärdenfors i sin bok ”Den meningssökande människan”. Mening är att bli en del av en berättelse som hänger ihop. Ordet berättelse har blivit lite tröttsamt att höra, men det är det ungdomarna söker. De vill ha en skola som hjälper dem att få ihop sin berättelse och kanske ger dem en ny berättelse om sig själva.

Många människor har gjort en klassresa och skrivit en ny berättelse om sig själva med hjälp av läraren och skolan.

I Stockholm är det ett problem att många elever byter skola och program. Kan det vara en effekt av allt för mycket varumärkesbyggande?

– Ja, i femtonåringarnas liv är det mycket som är osäkert. Och ju högre osäkerhets­ momentet är desto större genomslag får marknadsföring. De unga som är kritiska och reflekterande och har välutbildade föräldrar kan le åt reklamen och slänga den i soptunnan och ändå hitta sitt spår i livet. Men om man

samtalet

är lite skörare finns risken att man faller för reklamen och inte skaffar tillräckligt mycket information. Därför är det väldigt viktigt att skolorna inte överger de eleverna.

– Öppet hus är en grej som många tycker om, visar en studie. Studie- och yrkesväg­ ledarna spelar också en viktig roll. Det är en klok idé att representanter för gymnasieskolorna besöker eleverna vid ett par tillfällen när de går i nian för att ge information stegvis, sakligt och under lugna former. Alltså inte i hysteriskt mässformat med pumpande rockmusik och glättiga broschyrer.

Hur etisk är skolornas reklam?

– Som någon sa, etisk reklam är en oxymoron, en självmotsägelse. Det är klart att det kan finnas mer eller mindre etisk reklam, men reklamen har ju som uppgift att vara över­ tygande. Man försöker få folk att fatta beslut som de inte skulle fattat under andra omständigheter. Ändå finns det etiska riktlinjer?

– Ja, och sådant tycker jag att skolor måste tänka på. Jag tycker att alla skolor bör ha en etisk reflektion kring hur man förhåller sig till marknadsföring. Marknaden i Stockholm är mycket tuffare än vad den är i Malmö och ­Göteborg och många skolor kommer att bli tvingade att rannsaka sig själva för att överleva nu när eleverna blir färre.

Hur ser samspelet ut mellan lärarrekrytering och varumärkesbyggande? Har varumärket samma påverkan på lärare?

– Alla lärare vill vara på skolor där de får chans att utföra sin profession så bra som möjligt. Men de kan inte alltid välja, utan de får ta den skola som har en ledig tjänst.

Man kan också vända på frågan och fundera över hur en rektor ska få den personal han

eller hon skulle vilja ha för att bygga skolans varu­märke. För kommunala skolor är det ett ­dilemma. Man har många lärare som är inne i det kommunala systemet och en rektor kan plötsligt få sig påskickad några lärare som han eller hon inte alls vill ha.

Stockholms stad vill stärka de kommunala gym­ nasieskolornas varumärke som helhet, bland annat just för att de inte ska konkurrera med varandra. Skolorna får till exempel nya webb­ platser med samma grafiska profil. Hur kan man gå vidare med det?

– Det där är på gång i andra kommuner också. Det är en naturlig utveckling om man vill rensa i ogräsfloran. Men jag tror inte att det är där man kan avgöra, utan jag tycker att man ska fundera över vilka kvalitetsvärden de olika skolorna har. Jag har forskat på före­ tag runt Gnosjö och tittat på vad de gör för att bygga upp sin image – de berättar vad de hade för utrustning och vad de anställda är duktiga på. Skolorna berättar sällan sådant.

– Många elever vill veta hur vardagen är på skolan. Hur lägger man upp lektioner? ­Skolan är ett drama som eleverna ska vara med om i tre år. De undrar vad det är för ­intriger och aktörer i detta drama. En skola har kanske lärare som är lektorer, det blir en liten doft av spänning. Eller så har man lärare som är med i orkestrar eller som är fotbollsspelare. Det behöver inte kosta särskilt mycket pengar att berätta om det, det kräver bara lite engagemang.

– Det gäller att lägga manken till och ­leverera det man säger att man ska göra. Då kommer man att få ett starkt varumärke, för då kommer den virala kommunikationen igång och den kommer att berätta om en bra skola. n

Det gäller att lägga manken till och leverera det man säger att man ska göra. Då kommer man att få ett starkt varumärke.

Skriv en ­krönika i LÄRA Gillar du att skriva och har åsikter om aktuella ämnen i skolans värld? Ta chansen att bli krönikör i LÄRA Stockholm.

Skriv en krönika på 2 500–3 000 tecken med ­mellanslag och skicka till ­annelie.drewsen@stockholm.se senast den 15 januari 2014.

Alla inskickade bidrag belönas med en samling krönikor ur LÄRA Stockholm och de bästa bidragen kommer att ­publiceras i tidningen.

LÄRA #6/2013

19

GYMNASIEVALET

I maj 2013 gjordes telefonintervjuer med 251 elever i årskurs 9. Deras svar ligger till grund för undersökningen, som gjordes av Gullers grupp på uppdrag av utbildningsförvaltningen.

20

LÄRA #6/2013

GYMNASIEVALET

illustration: hans von corswant

Att välja gymnasium blir alltmer en fråga om livsstil och identitet. Eleverna väljer en skola som stämmer överens med den de är och där de känner sig hemma. Allra viktigast för valet är skolans rykte. Det visar en undersökning om hur nionde­ klassare väljer till gymnasiet.

I maj 2013 gjordes en telefonenkät med 251 niondeklassare som en del i en större undersökning som utbildningsförvaltningen lät göra om valet till gymnasiet.

När eleverna söker information om olika skolor är de öppna husen och skolbesöken viktigast. Samtidigt är eleverna ofta osäkra på om de gjort rätt val. Möjlighet att besöka skolan under omvalsperioden för att ännu en gång känna av hur skolan är kan vara ett sätt att stärka eleverna i sitt beslut. Ett annat sätt kan vara att ge välkomnande information före terminsstart som är personlig, ger en bild av vardagen på skolan och kanske informerar om vilka elever som börjar där.

I jämförelse med motsvarande undersökning 2009 har de kommunala gymnasieskolorna flyttat fram sina positioner. Den kommunala skolan framstår som trygg, seriös och ansvarstagande.

När eleverna spontant räknar upp skolor de upplever har gott rykte nämner en stor majoritet kommunala gymnasieskolor. Det finns en tendens till växande kritik mot friskolorna och en oro för att de ska gå i konkurs.

– För att stärka sina varumärken är det bra om skolorna både till vardags, vid skolbesök och öppna hus förmedlar den känsla och den identitet som är ­specifik för sin skola. Det är också viktigt att sätta gymnasievalet i ett sammanhang. Det handlar om frågor som vem man är, vad man vill och hur man ska agera utifrån detta, säger utbildningsförvaltningens kommunikationschef ­Agnetha Styrwoldt-Alfheim. n Ann Turlock

LÄRA #6/2013

21

KARRIÄRVÄGAR FÖR LÄRARE

Ett stort ögonblick är när en elev själv beskriver sin utveckling. ”Det är en känsla som är svår att förklara men som jag tror driver många lärare”, säger försteläraren Dennis Serwadda.

22

LÄRA #6/2013

Foto: björn tesch

KARRIÄRVÄGAR FÖR LÄRARE

Läraryrkets ljusaste stunder Han menar att karriärtjänster är ett lyft för en lärarkår som ofta får ta oförtjänt stryk. Samtidigt är Dennis Serwadda, förstelärare på Sturebyskolan, tydlig med att det finns många lärare som gör oerhörda insatser utan att det uppmärksammas. Hjältar är ordet han återkommer till.

Dennis Serwaddas uppdrag som förste­ lärare är att utveckla och skapa nya arbetsformer och strukturer för elever i behov av särskilt stöd. Uppdraget innebär också att synliggöra lärandet och elevernas utveckling på hela skolan.

– Det handlar om att bidra till utveckling, därför tycker jag att titeln utvecklingslärare är mer talande, säger han och tar emot i Sturebyskolans vackra ljusgård, där LÄRA Stockholms fotograf lockas till spännande vinklar. Elever i olika åldrar tittar intresserat på när ­Dennis Serwadda poserar.

– Det känns lite konstigt, men samtidigt är sådana här artiklar en viktig del i att visa upp läraryrket på fler sätt, säger han.

Dennis Serwadda är ny på Sturebyskolan. Förutom att han är en av Sturebyskolans fyra förstelärare är han special­lärare för en grupp elever i LÄRA #6/2013

23

Foto: björn tesch

karriärvägar för lärare

­ ehov av särskilt stöd i årskurserna 7–9. b Med sig har han sina erfarenheter som special­lärare på Kvickenstorpsskolan i Farsta.

– Just nu lär jag känna elever och ­lärare, ja hela skolan och kulturen här.

Att han har gjort rätt yrkesval är ­uppenbart.

– Jag älskar att undervisa och jag hoppas att eleverna märker det.

Läraryrket finns i släkten. Både mormor

och morfar började som lärare och blev sedan rektorer i Uganda.

– Mormor ville att jag skulle bli lärare, hon tyckte att jag hade förmågan att nå människor.

Det var också sin mormor han tillägnade meriteringsbeviset han fick i våras som bevis på sin yrkesskicklighet, efter 24

LÄRA #6/2013

att ha deltagit i meriteringsprogrammet Arete. Dennis Serwadda berättar att det gav honom möjlighet att reflektera över sitt arbetssätt med hjälp av utvärderingar från elever, föräldrar och medarbetare.

– Man behöver få veta vad man gör bra och vad som inte fungerar. Det är så man utvecklar sig.

Sin undervisning beskriver han som relationsbaserad och individanpassad.

Det handlar om att nå både grupper och enskilda elever. Eleverna inom ett spektrum, till exempel de som har läs- och skrivsvårigheter, kan ha olika svårigheter.

– Då tar man reda på var det klämmer för just den individen och lägger upp en plan utifrån det. Så jobbar nog många lärare.

I förstelärartjänsten ingår att hålla sig à jour med forskning och ta del av erfarenheter och metoder.

– Jag följer lärare på sociala medier och är också inne en hel del på Pedagog Stockholm. Nätverkande är viktigt och nödvändigt. Nu när jag har bytt skola tar jag hela tiden till mig nya saker och synsätt. Det utvecklar mig. Det stora problemet är tiden. Många lärare vill nätverka mer, men hinner inte.

Dennis Serwadda var nio när han kom

till Sverige med mamma och syskon.

Drömmen var att bli basketproffs eller kanske sportjournalist.

– Jag spelade med Solna basket. Med tiden började jag träna ungdomar och upptäckte hur kul det var. När jag sedan läste till lärare och skrev en uppsats om

Foto: Petter Cohen

HALLÅ DÄR ...

Nätverkande lärare emellan är viktigt och nödvändigt, menar Dennis Serwadda.

Bytet till Sturebyskolan ger honom ­möjlighet att både ta in och bidra med nya synsätt och metoder.

… Johanna Lindbäck, författare, ­lärare och bloggare, som utsågs till ny Läsambassadör på Bok & biblio­ teksmässan.

Vad vill du åstadkomma som läsambas­ sadör de kommande två åren?

elever i behov av särskilt stöd var intresset väckt.

På Kvickenstorpskolan, där han arbetade som SO- och speciallärare, insåg han att det var det han ville göra.

– Alla elever är beroende av bra lärare men vissa är det ännu mer. Det är den utmaningen jag trivs med.

Det största ögonblicket som lärare är när eleven själv kan sätta ord på sin utveckling. Men det kräver tid.

– Det är en känsla som är svår att förklara men som jag tror driver många lärare. För att nå dit måste man göra det tydligt för eleverna vad som krävs av dem, vad de ska kunna. Men också om vägen dit, om metoderna.

Om möjligheten att göra karriär som lärare säger Dennis Serwadda: – Det är bra och nödvändigt. Lärar­ kåren behöver ett lyft och ett erkännande. Vi är värda det. Många lärare gör ett stort arbete och är hjältar på olika sätt och jag tror att det är bra för alla lärare på sikt, inte bara för de som blir förstelärare.

Lärarkåren får kollektivt ta mycket stryk, menar han.

– När tidningar skriver om att skolan är dålig sprider den föreställningen sig och drabbar också eleverna. Ändå finns det många lärare som gör hur mycket bra som helst utan uppmärksamhet och erkännande, säger han.

På Sturebyskolan är lärarna väldigt drivna, säger Dennis Serwadda och får medhåll av rektor Elisabeth Meckbach. Skolan har fyra förstelärare som

karriärtjänster ■■I Stockholms stad finns 188 förste­ lärare och 10 lektorer.

■■Ytterligare 20 tjänster tillsätts under våren.

■■Från och med 1 januari 2014 krävs lärarlegitimation för karriärtjänsterna.

■■Förstelärare får 5 000 kronor mer i lön och lektorer 10 000 kronor mer.

■■Löneökningen finansieras med statsbidrag.

på olika sätt arbetar för att bygga upp en gemensam didaktiskt plattform med genrepedagogik som grund.

– Jag önskar att alla lärare hade bättre löner, samtidigt tycker jag att det är bra att det går att göra karriär inom pedagogik och didaktik. Vi har så många duktiga lärare som också skulle kunna vara förstelärare, även om jag föredrar titeln utvecklingslärare, säger Elisabeth Meckbach.

De fyra lärare hon i augusti ­föreslog som förstelärare har alla tidigare ­arbetat med utvecklingsarbete parallellt med sina lärartjänster.

– De är duktiga lärare vars ­uppdrag kommer hela skolan till del så att eleverna får trygghet och enhetlighet i ­undervisningen. n

– Helst vända siffrorna som pekar nedåt för läsfärdigheter bland svenska barn och ungdomar, men det förstår jag att jag inte kommer att fixa på två år. Jag hoppas att jag ska få träffa många lärare, bibliotekarier, övrig skolpersonal och gärna politiker för att prata om hur viktigt läsande är för alla ämnen. Det är en attitydfråga som jag skulle vilja driva.

Både elever och lärare läser allt mindre enligt olika rapporter. Hur ska vi vända den trenden?

– Genom att fler vuxna, framförallt män, börjar läsa mer synligt. Unga killar har inga manliga förebilder som ­läser, så varför ska de läsa? Läsfärdighet är viktigt även för till exempel mate­matik då man ska kunna läsa talen. Vad gäller att få lärare att läsa tror jag tyvärr bara på tvång! Vig två–tre konferenser per år åt att ha bokcirklar för personalen och läs skönlitteratur.

Till sist, har du något boktips till Stock­ holms lärare?

– Jeanette Wintersons ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” är jättebra för att förstå hur viktigt det är med kultur. Det räcker inte bara att ha läkare, sophämtare och mobilförsäljare i ett samhälle. Man måste även få en paus från sig själv, eller bli bekräftad, som man blir i kultur. n Annelie Drewsen

Monika Sidén

Läsambassadören är en författare eller ­illustratör som är utsedd för att främja läslust och sprida medvetenhet om hur viktigt det är med litteratur för unga. Kulturrådet står bakom satsningen.

LÄRA #6/2013

25

KULTUR I SKOLAN

26

LÄRA #6/2013

KULTUR I SKOLAN

TEXT: Helene Lumholdt

Alla elever ska ha ­tillgång till kultur i skolan. Därför har alla skolor i Stockholm ett kultur­ ombud som ska fungera som en länk mellan eleverna och kulturen.

På Askebyskolan är det Nabil Belkacem som fått det viktiga ­uppdraget.

D

et är inte ofta det spelas teater på arabiska i Stockholm. När den palestinska teatergruppen al-Harah gästspelar med sin version av Selma Lagerlöfs ”Bortbytingen” på Unga Klara gäller det att passa på.

– Det är premiär för mig att se teater på arabiska i Sverige och för några av eleverna är det premiär att gå på teater över huvud taget, berättar Nabil Belkacem, mediepedagog och kulturombud på Askebyskolan i Rinkeby.

Han har kommit till teatern med ett trettiotal elever, modersmålsläraren Najah Gabrail och Sakineh Arab från skolans fritidshem. För Nabil Belkacem är det en del av uppdraget som kulturombud att medverka till att eleverna får en chans till kulturupplevelser, men också som idag, att upptäcka att det finns en värld utanför Rinkeby.

Kommunfullmäktige har beslutat att alla förskolor och skolor i Stockholms stad, både kommunala och fristående, ska ha ett kultur-

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Elevernas ciceron i kulturlivet ombud. Som grund för beslutet vilar ambitionen att alla elever oavsett bakgrund, modersmål, bostadsort och skola ska få tillgång till kultur i olika former. Elevernas väg till kulturen ska banas av kulturombuden.

– Förutsättningarna för kulturombuden skiftar rejält mellan olika skolor. Medan en del har egen budget och får nedsatt tjänstgöringstid får andra klara sig utan både det ena och det andra, berättar Elisabeth Söder, utbildningsförvaltningens samordnare för kulturombudsnätverket.

Hon arbetar också med Kulan, en virtuell och fysisk mötesplats, där intresserade lärare och kulturutövare får en chans att träffas och inspireras av varandra. På Kulans webbplats finns en blogg, filmer och kalendarium, men framförallt listas ett stort utbud av kultur­ aktiviteter. Den intresserade kan söka utifrån bland annat kulturform, stadsdel, målgrupp och period. Bland de flera hundra aktörerna >> LÄRA #6/2013

27

KULTUR I SKOLAN

>> finns alltifrån enskilda musikpedagoger och

”Lyssna, de pratar ju arabiska!”, säger en förvånad pojkröst i salongen.

bildkonstnärer till institutioner som Stadsmuseet och Stadsteatern.

Inne på Unga Klara har eleverna tagit plats på gradängerna och skådespelarna har börjat spela upp sin berättelse. Trots att alla mobiltelefoner verkar vara avstängda är det långt ifrån full koncentration i publiken. Några lärare försöker få ”tyst i klassen”. Men det är inte deras hyschanden som efter ett tag får eleverna i publiken att sitta andaktsfullt tysta. Det är berättelsens och skådespelarnas förtjänst. De vet hur man fångar intresset hos och skapar en relation till publiken.

En av de bärande tankarna bakom Kulan är att kulturproducenterna ska vara kvalitetsgranskade. Inte vem som helst får marknads­ föra sig på Kulans lista. En särskild referensgrupp behandlar och granskar ansökningar.

Gruppen kräver förutom de rent konstnärliga kvaliteterna att aktörerna har ett tydligt skolperspektiv.

– Lärarna ska kunna känna sig helt trygga med att aktörerna har en förståelse för att det de gör ska fungera i skolan, säger Elisabeth Söder.

Nabil Belkacem anser sig själv prioriterad som kulturombud. Askebyskolans ledning

”Mamman tog hand om trollungen som sin egen”, konstaterade Shahd Ali Hussein. Här omgiven av skådespelarna i den palestinska gruppen al-Harah.

28

LÄRA #6/2013

KULTUR I SKOLAN

er till. Ibland ber lärarna honom om att söka efter specifika aktiviteter som passar bra ihop med deras aktuella undervisning. Det gör han gärna och letandet förenklas av att han varit kulturombud länge och har byggt upp ett kontaktnät som han har stor nytta av.

har insett vikten av såväl kulturen som hans insatser. Han har fått en egen budget att förfoga över och har utarbetat en kulturplan på skolan. Med hjälp av den håller han koll på att alla klasser får ta del av och själva utöva kultur. Ingen ska bli utan.

– För vår del är det oerhört viktigt med kultur i skolan. Både det eleverna själva gör i skolan och det de får ta del av genom professionella kulturutövare. Många av våra elever får inte så mycket kulturella upplevelser med sig hemifrån, säger Nabil Belkacem.

Han beskriver kulturombudets uppgift som att

stötta, ordna, informera och i viss mån administrera kulturutnyttjandet och -utövandet. I sitt arbete har han stor nytta av Kulan.

– Tack vare Kulan finns en organiserad kanal där vi kan få reda på vad som händer.

Förut fick man ringa runt till varje enskild aktör för att få veta deras utbud, priser och tillgång. Nu finns allt samlat och sidan utvecklas hela tiden till det bättre. Det är tidsbesparande, säger han.

Nabil Belkacem själv disponerar sin tid på Askebyskolan lite friare än lärare i allmänhet.

Därför servar han också skolans övriga lärare.

Han tar reda på vad som är på gång, vad som kan passa vilka elever och vad pengarna räck-

”Det bästa med teatern var slutet – att familjen återförena­ des”, tyckte Anas Hussein. Här i samtal med skådespelaren Nicola Zreineh.

Besök Kulans webbplats på www.pedagogstockholm.se/ kulan

­­— Många skolor byter kulturombud varje år.

De hinner aldrig lära sig vilka regler som gäller och hinner aldrig bygga upp något kontaktnät. Det är så synd, säger han.

Selma Lagerlöfs historia om människo­ barnet som blir bortbytt mot en trollunge som bara vill ha möss och grodor till middag går mot sin lyckliga upplösning. När mörkret faller över scenen dånar publikens applåder och blandas med hurrarop och förtjusta visslingar.

Att föreställningens budskap har gått hem är tydligt.

– Mamman tog hand om trollungen som sin egen. Jag tycker föreställningen var fantastisk, säger Shahd Ali Hussein.

– Det bästa var slutet, att familjen återförenades, säger Anas Hussein.

Nabil Belkacem är nöjd och hoppas att föreställningen har sått ett frö hos eleverna.

– Jag hoppas de har fått med sig något som kan växa till ett intresse och göra dem själva till kulturutövare i fram­tiden. n

Kulturen knackar på dörren Det guldskimrande van der ­Nootska palatset slog upp sina portar för cirkus­ artister, balettdansörer, musiker, skåde­spelare, konstnärer och ett trettiotal lärare för höstens första ­mötesplats för kulturlivet och skolan.

Mötet hade temat ”Öppna dörren” och ingår i en serie som ordnas av utbildningsförvaltningen och Kulan.

– Syftet är att skapa en brygga mellan skola och kultur. Genom att mötas kan lärare och kulturaktörer vidga förståelsen för varandras förutsättningar för samarbete, säger Elisabeth Söder från Medioteket.

Ulla Wiklund är skolutvecklingskonsult med ett förflutet inom bland annat Skolverket och Rikskonserter. Tillsammans med brittiske Paul Collard, som ägnat de senaste tjugofem åren åt brobyggande mellan kulturens och skolans

värld, var hon anlitad som föreläsare och moderator. Ulla Wiklund pekade på de estetiska uttryckens roll i såväl läroplaner som i förslagen till ny lärarutbildning.

Därefter var det dags för grupp­arbete.

– Tänk ut ett eget underbart lärandetillfälle som ni minns. Dela era historier med varandra. Diskutera sedan vad det var som gjorde att lärandet uppstod. ­Formulera era slutsatser i sju gyllene principer för lärande, löd instruktionen från Paul Collard.

Ute i grupperna satte samtalen genast igång. Lärare och kulturaktörer berättade om allt ifrån hur de lärde sig simma till hur de nästan eldade upp kemisalen. Efter genomgången av gruppernas ­principer var det dags för laxmiddag.

Nina Gran hade kommit ända ifrån kulturcentralen i Helsingfors för att delta i mötet.

– Det här är ett utmärkt tillfälle för mig att se hur ni arbetar här i Sverige, sa hon.

Efter middagen presenterade och ­diskuterade grupperna både förslag som hade lämnats in i förväg och alldeles nya friska och oprövade idéer på hur sam­ arbetet med kultur i skolan kan gå till rent praktiskt.

– Det ska bli roligt att ta del av idéerna och se vad man kan använda sedan, sa Anita Nilsson från Skarpnäcksskolan.

Förslagen kommer att samlas i en idébank på Kulans webbplats där intresserade kan hämta både inspiration och praktiska tips. n Helene Lumholdt

”Öppna dörren” var det första i en planerad serie av tre möten. ”Kom in” är rubriken på det andra som ska hållas våren 2014.

Serien avslutas under rubriken ”Välkommen” hösten 2014.

LÄRA #6/2013

29

Foto: bjรถrn tesch

PROFILEN

30

Lร RA #6/2013

PROFILEN

” Riv barriären mellan ­skolor och förvaltning!”

Han gick i en skola där hans mamma var lärare, arbetade tio år i förskolan och är nu högste chef för Stockholms kommunala skolor, där en av elever­ na är hans egen son. Stockholms nya utbildningsdirektör Anders Carstorp ­berättar om sina vägval, drivkrafter och målbilder i en lång intervju med LÄRA Stockholm.

”Jag vill leda en lärande organisation där alla jobbar för elevernas bästa.

För att lyckas med det måste vi ha en gemensam bild av vårt uppdrag och samarbeta mer med varandra”, säger Anders Carstorp, utbildningsdirektör i Stockholm.

Trots en spikrak karriär mot toppen inom Stockholms stad är Anders Carstorp relativt okänd för många.

– Om jag ska beskriva min utveckling kan jag tycka att det periodvis varit en krokig väg, men sett över en längre period ser jag den röda tråden, säger Anders Carstorp och slår sig ner vid konferensbordet i sitt arbetsrum.

Han berättar att han växte upp i Rågsved. Där gick han i förskola och grundskola, spelade fotboll, gitarr och piano och lyssnade på hårdrock med kompisarna. Skolan har han mest positiva minnen från, även om det hade sina sidor att gå i skolan där mamma var lärare.

– Jag hade nog ganska lätt för mig vilket gjorde att jag periodvis var ganska lat i skolarbetet. Matte och samhällskunskap gillade jag.

Anders Carstorp var inte den som satt hemma och pluggade. I grundskolan gick det bra ändå, men när han började naturvetenskaplig linje på Bandhagens gymnasium krävdes en uppryckning.

Inför sista året på gymnasiet flyttade familjen till Uppsala och han slutförde gymnasiet inom komvux.

Klivet in i arbetslivet gick via förskolan. Där arbetade han i tio år och fick möjlighet att utbilda sig till barnskötare.

Under samma period drev han bland annat ett kafé i Gamla stan med en kompis, läste enstaka kurser om kultursektorn på universitetet, utbildade sig till journalist och startade en tidning.

– Några år senare skulle jag bli pappa för första gången. Att bli förälder var en stark drivkraft till förändring och ansvar. Då insåg jag verkligen att jag behövde ha en mer stabil och hållbar planering och sökte därför till förvaltningslinjen.

Efter ett halvårs föräldraledighet började Anders Carstorp på Stockholms universitet.

– Det kändes rätt snart att jag hittat ”hem”. I frågorna kring välfärdssektorns utveckling rymdes flera av mina intressen. Samhällskunskap, matematik och skrivande mötte dagsaktuella teorier och forskning om livsviktiga samhällsfunktioner.

Under studietiden blev han pappa till ytterligare ett barn och därefter började han arbeta som förvaltningsekonom på ett av Stockholms socialdistrikt, föregångare till dagens stadsdelsförvaltningar. Efter knappt tre år var han tillförordnad chef för sin enhet.

Anders Carstorp säger att han aldrig har strävat efter att bli chef, men medger att han alltid har arbetat mycket – ”väldigt mycket”. Han har sällan tvekat till att tacka ja till nya uppdrag och under drygt tio års tid bytte han arbetsuppgifter vartannat år. Ungefär samtidigt som hans tredje barn föddes blev han ekonomi­ direktör och tre år senare stadsdelsdirektör för Kungsholmens stadsdelsförvaltning. Senast kommer han från stadens >> LÄRA #6/2013

31

>>

största stadsdelsförvaltning Södermalm, där han var stadsdelsdirektör i fem år.

Anders Carstorp är glad och mycket inspirerad över sitt nya uppdrag som ­utbildningsdirektör.

– Samtidigt är alla byten förknippade med lite ångest. Jag försätter mig i en situation där jag vet minst av alla och jag gör det mer eller mindre offentligt. Det bästa jag kan göra är att omge mig med människor som kan mycket mer än jag kan och är villiga att spela det lagspel som krävs för att nå maximal framgång.

Det är mitt bästa sätt att lyckas.

Foto: björn tesch

PROFILEN

Anders carstorp Aktuell: Utbildningsdirektör i Stockholms stad sedan i juni.

Bor: Kungsholmen.

Familj: Josephine, 24, Johanna, 19 och Olof, 9.

Gillar: Passion och professionalitet.

Ogillar: Dåligt bemötande.

På lediga stunder: Fritidshus på Singö.

Läser: Finansborgarrådets förslag till budget 2014. Och så läser jag om Peter Englunds ”Förflutenhetens landskap”.

Lyssnar på: Mycket men just nu Steve Earle ”The Revolution Starts Now”.

Efter tre månader på nya jobbet har han

formulerat vilka områden som är viktigast att fokusera på. Anders Carstorp går fram till en liten whiteboard där han har skrivit upp fem punkter. Nummer ett är elevernas lärande och kunskapsutveckling.

– Det är vårt existensberättigande.

Kärnan i verksamheten är våra grundskolor och gymnasieskolor. Allt vi gör ska vara relaterat till alla elevers lärande och kunskapsutveckling och bedömas utifrån vilket värde det skapar för skolorna.

Därefter kommer ytterligare fyra punkter: att bygga ut skolorna så att alla elever får plats, att se till att det finns lärare för alla elever, att samverka mer inom förvaltningen och med andra i staden och att se till att ekonomin är i balans. Anders Carstorp slår sig ner vid bordet igen för att utveckla sina tankar om ekonomi.

– Så fort jag pratar om ekonomi tycks många tro att det bara handlar om besparingar, men jag pratar om att säkra resurser till sådant som bidrar till elevernas lärande och kunskapsutveckling.

Bästa skolminne: Engagemanget hos Rågsvedsskolans rektor för de av mina skolkompisar som hade det jobbigt hemma. I Rågsved fanns alldeles för många som bara ryckte på axlarna åt enskilda elevers misslyckande utan att inse att det också var ett misslyckande som skulle påverka oss alla.

Anders Carstorp framhåller att skolan i Stockholms stad har väldigt mycket resurser.

– Kommunfullmäktige har beslutat att drygt 40 procent av hela stadens b ­ udget ska gå till skolan. Det är ett väldigt stort förtroende vi fått och som vi måste förvalta på bästa sätt. Det är bland annat mitt jobb att se till att så mycket som möjligt av dessa resurser går till elevernas lärande och inte fastnar i annat.

Anders Carstorp tar en klunk kaffe och ställer ner koppen på bordet, bredvid mobil­telefonen och surfplattan. På kavajslaget sitter en nål med Stockholms stads

emblem. Han har varit sin arbetsgivare trogen så gott som hela sitt arbetsliv och uppskattar att vara del i vad han kallar ”den praktiska delen av demokratin”.

Nu vill han stärka förtroendet inom utbildningsförvaltningen.

– Det är uppenbart att vi har mycket att utveckla när det gäller förtroendet mellan olika delar av organisationen.

Jag är övertygad om att vi kan få ut mer av den kompetens och kraft som så många medarbetare visar. Då krävs att avdelningarna utvecklar samarbetet sinsemellan och att vi kan övervinna eller åtminstone försvaga den osynliga barri-

Anders Carstorp om … … lärares löner: ”Jag tycker

det är en självklarhet att en bra lärare också ska se det i sitt lönekuvert.” … en skola i världsklass: ”Det är en skola som förmår ta lärandet väldigt långt för väldigt många olika sorters elever, med olika livserfarenheter. Den skolan kan inte se exakt likadan ut för alla.” … bilden av skola: ” Vi måste börja beskriva skola på ett sådant sätt att det attraherar 32

LÄRA #6/2013

att någon ska vilja arbeta med oss och vilja vara med och utveckla lärandet. Men följer man tidningar och media så kan man ibland få intrycket att vara lärare är något som man blir sjuk, fattig och olycklig av.

Det tror jag varken är sant eller gagnar någon på längre sikt.

Inte ens de som försöker måla denna nattsvarta bild.” … läraryrket: ”Jag har många lärare i släkten, mamma, pappa, moster, mormor och

morfar. Om jag skulle undervisa själv skulle jag vilja ha en gedigen utbildning och träning och jag skulle gärna undervisa i samhällskunskap.” … att central förvaltning ska flytta till Tensta: ”Det är modigt av Stockholms stad att flytta centrala förvaltningar till områden utanför citykärnan och det är också betydelsefullt för ytterstaden. När vi ska flytta till Tensta kan vi inte börja med att prata om

hur många rum vi behöver. Vi måste prata om vad det är vi vill ska hända. Hur ska vi skapa ett centralt förvaltningskontor som kan förmå sätta fokus på elevernas lärande?” … en kreativ arbetsplats: ”Om jag går till mig själv är jag ytterst sällan kreativ när jag sitter vid datorn. Tankar och idéer föds någon annanstans, på en promenad, på ett kafé, när jag lagar mat, när jag lyssnar eller pratar med andra.”

är som tycks finnas mellan skolorna och den centrala förvaltningen. Vi behöver jobba med att skapa en gemensam bild av vad uppdraget för utbildningsförvaltningen är. Och utbildningsförvaltningen är vi tillsammans, inklusive alla skolor.

Den gemensamma bilden formulerar han i en mening: – Vi ska fokusera på elevernas lärande och vad det är i det egna uppdraget som bidrar till det samt att kontinuerligt ­utveckla och förbättra.

En annan uttalad målsättning är att vara en lärande organisation.

– En lärande organisation är inte bara en organisation som kan förändras, utan som också lär sig om att lära. En viktig fråga är att det finns en tillåtande kultur, att det är tillåtet att våga pröva och ­därigenom riskera att göra fel. Annars riskerar vi att aldrig utvecklas. Jag hoppas att vi är en organisation som tillåter skolor och enskilda lärare att pröva nya vägar.

Det ringer i mobilen på bordet. ­A nders Carstorp ber om ursäkt och stoppar in hörsnäckorna i öronen. Efter några minuter avslutar han samtalet och lägger headsetet runt halsen som om det vore ett stetoskop. Som arbetsredskap är mobilen troligtvis minst lika viktig för honom som stetoskopet för läkaren. I en organisation med nästan 14 000 medarbetare gäller det att hålla koll på vad som händer. Han står i daglig kontakt med skolborgarrådet och medarbetarna i ledningen, men Anders Carstorp är inte främmande för att ut-

veckla en mer direkt kommunikation med övriga medarbetare, kanske med hjälp av sociala medier. Han ser det som en utmaning att kommunicera tydligare om de beslut som tas och samtidigt vara lyhörd för det som händer i skolorna.

En fråga som fått en hel del kritik är Stockholms stads hantering av IT i skolorna, något Anders Carstorp inte hymlar med.

– Vi har mycket kvar att göra för att faktiskt använda oss av IT för att för­ bättra elevernas lärande, lärares arbetsmiljö och för att påverka vår ekonomi och kommunikation. Jag tror att både ­utbildningsförvaltningen och staden centralt lärt av de utvärderingar som gjorts av de senaste årens IT-initiativ.

Det fanns säkert ett mått av tondövhet från stadens sida i genomförandet av GSIT i skolorna och jag hoppas verkligen att staden förstår att det finns särskilda ­frågor som är förknippade med IT på skolor jämfört med förvaltning.

Det surrar till i mobilen på bordet. Det

är ett sms från skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) om att budgetförhandlingarna inför 2014 har inletts. Det är inga småsummor det handlar om. Drygt 14 miljarder ska användas för att maximera lärandet för stadens omkring 110 000 elever. Den process som nu startar kommer snart att påverka tusentals lärare, skolledare och elever – samt vårdnadshavare. En av dem är Anders Carstorp. Hans son går i en grundskola på Kungsholmen. Varannan vecka är

Foto: björn tesch

profilen

Samarbete och kunniga medarbetare är två in­ gredienser för framgång, menar Anders Cars­ torp. Här i samspråk med Astrid Norderfeldt, personalchef på utbildningsförvaltningen.

Anders Carstorp skolförälder som lämnar, hämtar och läser läxor.

– Jag satt igår kväll med Olle när han gjorde sin matteläxa och i förrgår var det läsläxan.

Anders Carstorp ser ingen konflikt med att vara högsta chef för skolorna i Stockholm och samtidigt vara förälder till en av eleverna.

– För mig är det betydelsefullt hur Olle upplever skolan. Min roll som pappa är att upprätthålla skolans och hans lärares auktoritet. När jag går på föräldramöte går jag dit enbart i rollen som pappa. Jag närmast förbehåller mig rätten att få vara det. n Annelie Drewsen

vinn biobiljetter Läs tidningen och var med och tävla.

Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

1. Vad heter Solbergaskolans studieoch yrkesvägledare?

1. Lotta Rosén X. Malin Nyström 2. Johanna Lindbäck 2. Vilken pjäs såg Nabil Belkacem och hans elever på Unga Klara?

1. Ett dockhem X. Bortbytingen 2. Lysistrate

3. Vem kallade skolbiblioteket för ”skolans hjärta och hjärna”?

1. Bengt-Åke Gustafsson X. Börje Ehrstrand 2. Anders Carstorp 4. Hur många förstelärare finns det på Sturebyskolan?

1. Två X. Fyra 2. Sex 5. Vad heter det fritidshem där Stefan Nilsson arbetar?

1. Björnboet X. Bikupan 2. Fågelholken

Skicka din tipsrad senast den 13 december till annelie.drewsen@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka bio­biljetterna om du vinner.

Vinnare i förra numret blev Ingrid Bergenudd, Kärrtorps gymnasium, Victoria Vidal, Språkcentrum och Carina Wallin, Herrängens skola. Rätt tipsrad var 2, 2, 2, 2, 2.

LÄRA #6/2013

33

Vi var där

Brittiskt besök startskott för nytt samarbete Essa Academy är idag en föregångs­ skola i England, men var för fem år sedan nedläggningshotad på grund av dåliga resultat. Företrädare för ett femtontal grundskolor i Stockholms stad fick höra Showk Badat och Abdul Chohan berätta hur förändringen gick till.

Abdul Chohan och Showk Badat från Essa Academy besökte Stock­ holm för att inleda ett samarbete med grund­ skolor som vill utbyta erfarenheter. illustration: woo / Dennis Eriksson

Mötet med Essa Academy var en del i konferensen Nordic Summit, som hölls den 26 september. Omkring 50 skolledare och lärare från Stockholms stad fick under en förmiddag lyssna till rektor Showk Badat och utvecklingschef Abdul Chohan från Essa Academy i ­Bolton, Storbritannien. De redogjorde steg för steg för förändringsresan, bort från en skola i både fysiskt och under­ visningsmässigt förfall till dagens hyper­moderna skola med högpresterande elever.

Tack vare en omfattande satsning på modern teknik och lokaler som stödjer tekniken, är Essa idag en skola som ligger i framkant vad gäller kommunikation och interaktion mellan elever och lärare.

– För att kunna förändra måste man börja med att skapa tillit mellan skol­ ledare och lärare, betonade Showk Badat och upprepade vid flera tillfäl-

len Essas tre nyckelord för förändrings­ arbetet: förtroende, tillgång och digitala mötesplatser.

Kollegan Abdul Chohan betonade att det viktigast av allt är att börja samtala och kommunicera. Tack vare att skolan

använder alla typer av modern teknik är också graden av transparens hög, något som stärker delaktigheten och ­arbetet mot gemensamma mål.

– Det är skolledarnas ansvar att skapa förutsättningar för förändring. Man måste visa mod och ibland också våga

Mikael Hansén Goobar, lärare, ­International School of the Stockholm Region (ISSR) — Vi har dator­ vagnar med klassuppsättningar av bärbara datorer, interaktiva skrivtavlor och projektorer som vi använder lite då och då.

Inom kort ska vi ha utbildning i användandet av Smartboard. Det behövs för att vi lärare ska veta hur vi ska använda tekniken på bästa sätt. Målet än att alla elever ska få egna bärbara datorer.

Mattias Wahlström, biträdande rektor, Lillholmsskolan — Vi har datorer till 80 procent av eleverna, cirka 20 procent har tillgång till surfplatta. Men datorerna används dåligt. Det tar tid att logga in och därmed går undervisningstid till spillo. För att öka IT-användandet måste man undanröja de tekniska hinder som finns idag. Vårt mål är att alla våra elever ska få tillgång till en egen surfplatta.

ENKÄT

Hur använder ni IT idag och vad behöver utvecklas?

Text och foto: Agneta Berghamre Heins

34

LÄRA #6/2013

HALLÅ DÄR ...

Vad är dina intryck från besöket?

– Väldigt positivt! Jag träffade engagerade och skickliga lärare och intresserade elever.

bryta mot invanda mönster, men fram­ förallt är det viktigt att ställa frågan varför vi gör som vi gör, konstaterade han.

Skolan har ett tydligt fokus på individuellt lärande. Varje elev ska känna sig sedd, bekräftad och ges möjlighet att bygga ett gott självförtroende.

– Egentligen är det väldigt enkelt: utbildning är en mänsklig rättighet som leder till en bättre värld. Det är vårt mål och något vi ständigt återvänder till, sa Showk Badat avslutningsvis.

Under lunchen konstaterade Charlotte Dingertz, verksamhetsstrateg på utbildningsförvaltningen, att mötet med Essa Academy inspirerat och gett mycket att tänka på.

– Att använda tekniken som verktyg till ökad kommunikation och lärande är något som Stockholms stad efter­strävar.

Digitala verktyg ska på samma sätt som hos Essa Academy bli en självklarhet även inom Stockholm stads skolor, ­betonade hon och fortsatte: – De skolor som deltog i mötet har fått erbjudande om ett fortsatt samarbete och erfarenhetsutbyte med Essa Academy. Jag är säker på att flera skolor kommer att ta chansen. n

Vad är din bild av svensk skola?

… Anna Ekström, generaldirektör för Skolverket, som nyligen besökte Norra Real.

Hur kommer det sig att du besökte Norra Real?

– Rektor Fredrik Skog bjöd in mig och jag tyckte det var ett bra tillfälle att besöka en gymnasieskola och få chansen att diskutera med elever, ­lärare och skolledning. Jag fick också möjlighet att vara med på en lektion med flipped classroom som jag länge velat se mer av. Jag har som ambition att göra skolbesök minst en gång i månaden, men det har jag bara nästan levt upp till …

– Svensk skola har stora problem när det gäller kunskapsutvecklingen på viktiga områden: eleverna läser och skriver sämre och lär sig m ­ indre i viktiga ämnen som matematik och NO. Samtidigt visar den svenska ­skolan lysande resultat i andra viktiga ämnen som engelska, digital läsning och demokratikunskap. En styrka är att svenska elever trivs bra i skolan! Det finns stora skillnader i resultat, och det spelar större och större roll för elevens resultat vilken skola eleven går i. Jag vill bidra till högre kvalitet i undervisningen. Det tror jag är vägen till en skola med bättre kunskapsresultat och större likvärdighet!

Du är aktiv på Twitter. Vad betyder ­sociala medier för dig som general­ direktör?

– Mycket! Jag får massor med kunskap, frågor, synpunkter, kritik och konstruktiva förslag, och allt det ­bidrar till att jag kan göra ett bättre jobb. Twitter är mitt kollegium! n annelie drewsen

Agneta Berghamre Heins

Susanne Pluhacek, lärare, Enskede gårds gymnasium — Här använder vi inte IT så mycket.

Eleverna har tillgång till datorer men tyvärr används de allt för ofta till fel saker och nöjen.

Vi skulle kunna använda mer rättstavnings- och språkprogram.

Tillgång till tekniska lösningar är viktig, men då behövs också mer utbildning så vi lärare vet hur vi på bästa sätt kan nyttja dem i pedagogiska sammanhang.

Håkan Wiklund, rektor, Alvik­s­ skolan — I våra hörsel­ klasser använder vi IT som stöd: hörslingor i klassrummen och interaktiva skrivtavlor. Där har också alla elever en egen dator. Rent generellt är det ett problem att skolans pedagoger befinner sig på väldigt olika nivå vad gäller att använda IT. Jag skulle vilja använda de pedagoger som kommit längst som spjutspetsar för att locka med sig kollegor och driva utvecklingen framåt.

Ebon Lundberg, rektor, Slättgårdsskolan — Användningen av IT ser väldigt olika ut på skolan. Högoch mellan­stadiet har tillgång till datorer i datorsalar.

Till de yngre barnen har vi börjat ta hem surfplattor. En förhoppning är att vi ska kunna använda oss mer av IT som ett pedagogiskt stöd till alla elever i framtiden. Men både skolledningen och pedagogerna behöver få både mer kunskap och inspiration kring IT i skolan.

LÄRA #6/2013

35

Brevet

När vårt bemötande gör skillnad Jag kan villigt erkänna att jag hissnade av tanken på vad målet att vara en skola i världsklass skulle innebära för utmaningar när jag erbjöds jobbet som gymnasie­ direktör i början av sommaren. Våra kommunala gymnasieskolor ska vara den bästa skolan för varje elev. Jag har funderat en hel del på vad nycklarna är till att våra elever ska känna att de har valt rätt skola.

Att de får en bra utbildning under ledning av kunniga och engagerade lärare tror jag är huvudnyckeln. Det finns också andra väsentliga nycklar. Bemötande är en av dem. Att bli sedd, lyssnad till och bekräftad är grundläggande för att vi människor ska trivas.

För att belysa vad det handlar om i praktiken vill jag dela med mig av en historia jag fick höra av Jennie Rosengren, rektor på Enskede gårds gymnasium. Hon berättade om Vicky, en elev som tack vare två lärare hamnade på rätt spår efter en jobbig start på gymnasiet. Läraren Mårten Runnäs arbetade med att lyfta Vickys styrkor.

Samtidigt hade Stina Bauer, lärare i snickeri, pratat med Vicky i korridorerna och känt på sig att hon borde pröva snickeri. Det visade sig vara helt rätt för Vicky, som själv skriver: ”Varje gång jag kommer in i snickeriverkstan vill jag inte gå därifrån.

Jag passar tider, gör klart arbetsuppgifter, har mycket bättre närvaro och detta har jag aldrig lyckats med förr.”

Berättelsen om Vicky visar att vårt arbete kan vara avgörande i unga människors liv och att det många gånger handlar om bemötande. Två nya rapporter visar samma sak.

En rapport som utbildningsförvaltningen har tagit fram visar att skolans rykte är allra viktigast när eleverna söker till gymnasiet. Vad lägger då eleverna i begreppet rykte? Rapportens svar är att det handlar om bra lärare och hur man blir mottagen.

Våra ungdomar vill känna att de är välkomna till den nya skolan. Vi vet också att de första dagarna och veckorna är kritiska. Många elever byter skola och en del av dessa byten handlar om dåligt bemötande.

Den andra rapporten analyserar de främsta skälen till avhopp från gymnasie­ skolan och kommer från temagruppen Unga i arbetslivet. Högst på listan hamnar mobbning och socialt utanförskap. På tredje plats kommer vuxna som inte bryr sig och på fjärde plats dåligt bemötande i skolan.

Rapporterna visar att bemötandet är en viktig faktor både vid rekrytering av elever och för att minimera avhopp. Men det gäller lika mycket för alla de elever som ­vistas i våra skolor dagligdags. För att de ska uppleva att de går på den bästa skolan för dem ska vi erbjuda en välkomnande och inkluderande miljö i alla våra skolor. Vad de betyder i praktiken formulerar Vicky bra: ”Nu när jag har hamnat rätt så förstår jag vad alla pratar om, jag känner lycka och glädje och är aldrig negativ.

Min framtidsdröm är att komma in på Carl Malmstens snickeriutbildning. Nu har jag gått snickeri i sex månader och jag får jättemycket beröm från mina lärare. Jag är en ­riktig träskalle numera!”

Som ny gymnasiedirektör vill jag gärna ta del av fler solskenshistorier från Stockholms stads gymnasieskolor. Gå gärna in på Pedagog Stockholm och dela med dig!

Jan Holmquist

36

LÄRA #6/2013

Jan Holmquist är ­ ymnasiedirektör i Stockg holm. Han hoppade själv av gymnasiet i tvåan och kunde tack vare fack­ skolan komma in på lärar­ utbildningen. Sitt nya arbete som gymnasie­ direktör stortrivs han med.

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se Notiser

Engelbrektsskolan återinvigd Engelbrektsskolan har återinvigts efter två läsårs evakuering för en omfattande renovering. Skolan, som togs i bruk 1902, har anpassats till modern undervisning och fått en helt ny skolgård med idrottsoch rörelsetema. Under skolgårdens konstgräsplan ligger Engelbrektshallen som är Östermalms nya idrottshall.

— De två år vi har varit på andra ställen har varit ett äventyr. Men nu är vi tillbaka i Stockholms finaste skola, sa rektor Tomas Hultquist.

Skolan fortsätter att vara en F—9-skola, men utökar sin kapacitet från 795 till 1 100 elever.

Webbplats ersätter broschyr Skriften ”Valet är ditt” ersätts med en helt ny webbplats, valetarditt.se.

Bakgrunden är att öppna hus, skolbesök och webben är viktigast när

blivande gymnasieelever söker information om skolor och program.

Det visar en undersökning som utbildningsförvaltningen låtit göra (se sidorna 20­—21).

samlingen arbetar eleverna under en dag. Pengarna de tjänar ger fler barn möjlighet att gå i skolan.

Webbmatte.se i ny form Elever reste till Moçambique med Unicef Två elever från Hässelbygårdsskolan fick följa med Unicef på en fältresa till Moçambique i oktober.

Det var Hässelbygårdsskolans engagemang i Operation Dagsverke som gjorde att de två eleverna ur årskurs 8 och 9 bjöds in. På plats fick de veta mer om det utbildningsprojekt i Moçambique som pengarna från nästa års Operation Dagsverke ska gå till. Planen är att två elever från Moçambique ska besöka Sverige och Hässelbygårdsskolans elever i vår.

Operation Dagsverke är en ­insamlings- och informationskampanj som har anordnats i svenska skolor sedan 1960-talet. Under in-

Tjänsten webbmatte.se har fått en ny och mera tilltalande form, och det har blivit lättare att hitta på sajten. Webbmatte.se innehåller övningar, förklaringar och instruktionsfilmer på olika språk. För årskurs 6—9 kan man utöver svenska välja mellan arabiska, engelska, persiska, polska, ryska, somaliska och spanska och för gymnasieskolan finns innehållet på svenska, arabiska och somaliska. Webbmatte.se är till för elever, vårdnadshavare och lärare.

Kampanj mot cannabis Stockholms stad har startat en kampanj mot cannabis, direkt riktad till vårdnadshavare till högstadieelever. Forskning och fokusgrupper

med unga i staden visar att föräldrarna är särskilt betydelsefulla när det handlar om för att förhindra att unga använder cannabis.

En kampanjfolder skickas till 40 000 vårdnadshavare. Ansvariga för den lokala informationen är preventionssamordnarna vid stadsdelsförvaltningarna. Mer information och översättningar av kampanj­ materialet finns på kampanjsidan www.stockholm.se/cannabis.

Ny gymnasiesajt från Skolverket Skolverket har lanserat en ny webbsajt om gymnasieskolan för elever, föräldrar och studie- och yrkesvägledare. På gymnasieinfo.se kan man läsa om gymnasieskolans 18 nationella program, de fem introduktionsprogrammen och andra gymnasiala utbildningar. Man kan även söka bland landets alla gymnasieskolor och läsa om olika yrken.

Guldäpple till Katarina Lycken Rüter

Lillholms­skolan ställde ut på Livrustkammaren Utställningen ”Kliv in i historien” visades under hösten i Livrustkammaren. 62 elever från årskurs 9 på Lillholmsskolan i Skärholmen/Vårberg har bokstavligen klivit in i några av ­Nationalmuseums målningar. De skapade en fiktiv person, ­placerade in foton av sig själva i tidstypiska kläder från Livrustkammaren. I monologer beskrev de rollfigurens tankar, öden och äventyr i en annan tid.

– Det är verkligen positivt att se hur våra elever på ett ­k reativt sätt tar till sig och bearbetar delar av det svenska kultur­arvet genom att skapa sina egna bilder och berättelser, säger bildläraren Sten Canevall.

Arbetet har varit ett samarbete mellan bildlärare och svensklärare på skolan.

atarina Lycken Rüter utvecklar kontinuerK ligt didaktiken med de nya möjligheter tekniken ger. Genom nya vägar att föreläsa, ge respons och ge uppgifter – hittar hon sätt att fortsatt utveckla sig och sin undervisning.

Med filmade genomgångar tillgängliga på webben skapar hon utrymme i klassrummet för ett mer aktivt diskuterande, problemlösande och utforskande arbetssätt. Med individuell elevrespons, även med medier och film på både muntliga och skriftliga arbeten, ger hon återkoppling och ökar elevernas fokus på sina förbättringsområden. Med enkla tekniska medel använder hon de digitala verktygen för att underlätta elevernas lärande. Hon delar konstant med sig av sina erfarenheter och reflektioner i blogg, på Twitter, Youtube och i föreläsningar till kollegor över hela landet.

Foto: annelie drewsen

När lärarpriset Guldäpplet delades ut på Skolforum gick ett av priserna till Katarina Lycken Rüter, lärare i svenska och religion på Östra Reals gymnasium och krönikör i LÄRA Stockholm.

Hon kom på en delad andraplats tillsammans med Jonas Lindahl, lärare i svenska och engelska på Freinetskolan Hugin i Norrtälje. Förstapriset gick till Daniel Gomejzon, lärare i idrott och hälsa på Väsby nya gymnasium. Årets Guldäpplet var det tolfte i ordningen och lockade rekord­många nomineringar. Av dem valdes tre finalister ut.

Motiveringen till Katarina Lycken Rüters finalplats löd:

Du hittar Katarina Lycken Rüters presentationsvideo på ­Pedagog Stockholm.

LÄRA #6/2013

37

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se Notiser

Skolkampanj om ensamkommande Varje år flyr tusentals barn från krig och kommer till Sverige utan sina föräldrar. Den rikstäckande skolkampanjen ”Hej Sverige” vill med hjälp av deras berättelser öka förståelsen för allas lika värde och motverka utanförskap i högstadiet.

I kampanjen ingår bland annat den specialskrivna föreställningen ”Personnummer XXXX” som spelas på Unga Klara i november samt serie­ albumet ”Vi ska ses igen, Sanam” som kan beställas gratis.

— Det är svårt för oss att förstå att ett barn kan ha färdats hängande under en lastbil i 36 timmar utan mat eller vatten för att ta sig över en gräns till ett annat land. Genom de här barnens egna berättelser vill vi engagera unga och få igång samtal om människors olika bakgrund och lika värde, säger Lars Arrhenius, ­generalsekreterare på Friends.

På sajten www.hejsverige.nu finns beställningsformulär, lärarhandledningar och mer information. Bakom ”Hej Sverige” står Friends och UNHCR. Kampanjen ­finansieras av Postkodlotteriet.

Datorer till alla elever

Foto: marc femenia

Smedslättsskolan fyllde 90 år Den 1 oktober bjöd Smedslättsskolan in elever och föräldrar för att fira att skolan funnits i 90 år. Skoldagens undervisning präglades av inslag från förr. Elever och vuxna fick i tidsenliga kläder veta mer om födelsedagsbarnets historia. Skolan startades av ett fyrtiotal familjer i

38

LÄRA #6/2013

1920-talets Bromma med hjälp av medel som familjerna samlat in från teaterföreställningar och basarer, samt ett lån på 14 000 kronor.

Den soliga höstdagen avslutades med en parad för elever och vuxna runt kvarteret, och förstås – ett tårtkalas.

Den så kallade en-till-en-satsningen innebär att alla elever i Stockholms stads gymnasieskolor ska få en egen dator. Ross Tensta och Globala gymnasiet är sedan tidigare en-tillen-skolor. Distributionen av datorer eller surfplattor till övriga skolor började i höst och fortsätter under 2014.

Nytt förskoleprogram i Stockholm Kommunfullmäktige antog i oktober Stockholms stads nya förskoleprogram. Förskoleprogrammet ska tillsammans med stadens budget synliggöra Stockholms stads ambitioner och prioriteringar utifrån skollagen, läroplan för förskolan och allmänna råd för

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se Lästip s

Från miljonprogram till högskolan

Foto: hans alm

Närmare 2 000 besökare kom till Goda exempel-mässan i Kulturhuset den 26 september. I utbildningsförvaltningens monter stod bland andra Anita Hoff, som berättade om skolornas nya webbplatser. Bakom henne syns Twitterflödet från seminarierna.

kvalitetsarbetet samt lokala förutsättningar.

Programmet betonar särskilt språkutveckling, matematisk förmåga och naturvetenskap. Förskolan ska arbeta med jämställdhet i all sin verksamhet. Alla barn ska få bredda sina lekmönster och intressen och utvidga sina möjligheter att utvecklas och lära på alla områden.

— Barn ska få vara individer utan att behöva svara mot vuxnas förväntningar på hur pojkar och flickor ska vara. Med en jämställd förskola bidrar vi till att barnen blir trygga i sig själva och lär sig respekt för olikheter, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (fp).

Genom en enkät som var öppen för alla stockholmare under september 2012, tog cirka 1 200 personer tillfället att påverka förskoleprogrammet.

Prins Daniel besökte Blackebergs gymnasium Blackebergs gymnasium fick i oktober besök av Prins Daniel och två av Sveriges mest framgångsrika entreprenörer, grundarna av Skype och Spotify. Besöket var en del

i prinsens projekt för att inspirera fler elever att välja en framtid som företagare. Blackebergs gymnasium har stor erfarenhet av att undervisa om entreprenörskap. Eleverna inom skolans ekonomiprogram får pröva på att starta, driva och avsluta ett eget företag.

”En bok i världsklass” Tävlingen ”En bok i världsklass” är en del av Stockholms stads språksatsning och vänder sig till elever i årskurserna F—6. Syftet är att locka elever till läsning av litteratur från olika delar av världen. Prisutdelningen äger rum i maj under evenemanget ”Barn och böcker” på Skansen.

Temat för 2014 års tävling är ”Nya världar”. Som pedagog arbetar du fritt utifrån temat och väljer författarskap, illustrationer eller böcker som kan inspirera din klass eller grupp. Varje klass/grupp deltar med ett bidrag. Det kan vara ett gemensamt alster, ett collage av elevernas bidrag eller ett bidrag som väljs ut från klassen.

Välkommen med anmälan senast 24 januari 2014. Mer information finns på Pedagog Stockholm.

Mats Widigson har lagt fram avhandlingen ”Från miljonprogram till högskoleprogram ­— plats, agentskap och villkorad valfrihet” vid Göteborgs universitet. Studien som bygger på 19 ungdomars berättelser, handlar om vad det är som gör att vissa elever lyckas bryta snedrekryteringen till högre utbildning.

Ingen enskild faktor förklarar varför vissa ungdomar trotsar trenden och läser vidare och lyckas på högskolan. Men individuella lärares engagemang visade sig ha stor betydelse. Och även lågutbildade föräldrar var viktiga förebilder som motiverade till högre studier genom egenskaper som hög arbetsmoral och uthållighet. En tredje viktig faktor bakom att dessa elever studerade vidare var en stark egen drivkraft.

Avhandlingen ger också en bild av förortens villkor och hur det är att växa upp där. Samtliga ungdomar förknippade hembygden med mycket positivt. Men de upplevde att de ständigt fick försvara sig mot folk som såg ned på deras bakgrund, vilket innebar en känslomässig påfrestning för dessa ungdomar.

Vi gratulerar

Årets skola i Majblomman Adolf Fredriks Musikklasser ”Årets skola” i Majblommans insamlingstävling eftersom skolan var bäst i Sverige på att samla in pengar till utsatta barn. De 30 bästa eleverna ur årskurs 4—6 samlade in totalt 253 280 kronor på två veckor, vilket är rekord. Som belöning för sin insats fick eleverna ta emot diplom av Drottning Silvia.

Nästa nummer av

LÄRA

kommer ut den 29 januari .

På nytt jobb

Susannah Andersson, verksamhetssekreterare, stabsfunktionen, personalavdelningen.

Tobias Arab, handläggare, lokal­ enheten, administrativa avdelningen.

Jens Barlas, handläggare, lokalenheten, administrativa avdelningen.

Henrik Enskär, handläggare, lokalenheten, administrativa avdelningen.

Erland Flygt, handläggare, lokalenheten, administrativa avdelningen.

Lisa Hellman, administratör, HRenheten, personalavdelningen.

Ingela Hyddmark, FoU-samordnare, FoU-enheten, personalavdelningen.

Lena Sandquist, administratör, FoU-enheten, personalavdelningen.

Carina Tegström, upphandlare, staben, administrativa avdelningen.

Maria Bergenstråhle, skolläkare, skolhälsan, avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa.

Anna Blomqvist, skolläkare, skolhälsan, avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa.

Dalia Cohen, skolläkare, skolhälsan, avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa.

Johan Berken, administrativ chef, gymnasieområde 4.

Sätt din prägel på LÄRA Vad vill du läsa i LÄRA ­Stockholm 2014? Skicka dina önskemål, tips och idéer till annelie.drewsen@stockholm.se

LÄRA #6/2013

39

Lägg in Gymnasiemässan på schemat 21–23 november Här får dina elever träffa representanter från gymnasieskolor i hela länet – såväl lärare som elever. Med andra ord är det en utmärkt möjlighet att bekanta sig med gymnasielivet och ta reda på vilka skolor och program som känns mest intressanta.

Ytterligare ett hjälpmedel för att hitta rätt utbildning är den nya gymnasiewebben, www.valetarditt.se, som ersätter Valet är ditt-broschyren.

valetarditt.se