”Du attatt jagjag ville ge ge digdig världen. DetDet var aldrigdet, enkelt, attborde dela påtänka mig själv, ge dig halvan. När ”Duska skavara varaglad glad ville världen. att jag så, men jagena är övertygad ”Du ska varasåglad att jag ville ge digge världen. Det om det, att iväg. jag borde tänka så, men jag är på övertygad du försvann mycket som jagsjälv, tidigare haft.ena Friheten blåste antar den landade varkom aldrig enkelt, att dela på mig dig att det ärJag jag, jag att som ljuger mest avdig. alla,Men och varaldrig aldrig enkelt, att dela själv, ge dig enamigjag om attJag det ärrannsaka jag, jag som ljuger mest av nivån. alla, jag ville något Jag på ville alltid göra såjag mot själv. var väl tvungen ge dig somoch var halvan. När du komannat. försvann såmig mycket som vill inte migatt själv på något den Jag halvan. När du kom försvann såJag mycket som jagbehöll jagdig. villIinte rannsaka själv pådagarna nivån. Jagjag dömt att tas ifrån mig från början. var därför ett de sista måste tidigare haft. Friheten blåste iväg.Det antar att jag undrar hurfotografi mycket från avmig mig som ärden henne, hur tidigare haft. Friheten blåste iväg. antar att blixten undrar hur mycket av mig som ärjag henne, taden stödlandade i dörrkarmen för att jag inte falla. JagJag vill skymma för ögonen men hinner inte, fångas mittdet i på dig. Men ville aldrig något mycket sanning som finns i mig. Jag trorhur att den landade på dig. Men jag ville aldrig något mycket sanning som finnsde i mig. Jagtänker, tror det över rörelsen och minalltid tröja dras upp över hela magen. ett nät avatt bristningar, går som vitaatt vågor annat. Jag ville göra så mot mig själv. Jag Den var blottar är livsfarligt anamma hur hon henne, annat. Jag ville alltid göra så mot mig Jag var fullständigt, är mig livsfarligt hur henne, dig. mycket ville ge dig världen; jagsjälv. lät innanatt duanamma kom. enda jagtänker, var för var väl Så tvungen att ge jag dig något som varatt dömt attdig tasförstöra om man Det inte ärhon gjord för rädd det, men jag tvungen att ge dig som var att tas fullständigt, om man för det, att duväl skulle bli en pojke. Förnågot att jag ville gedömt friheten till någon som behövde den.inte ”för Jagäratt ärgjord tyst. Vetnågon intemen vad som ifrån mig från början. Det var därför jag behöll skulle vilja prova bara se om lyfte en migosagt. från början. var om därför behöll prova bara för att se ominte. någon att det bordeifrån ”Har duDet skrivit detjag någon gång?” jag Detskulle är envilja dröjande dig. Ilämnas ett fotografi från de sista dagarna måste blick. Jag vet att honfråga, finnshon för svarar det, att honFör finns för frånom. de sista lyfte gör en blick. Jagtill vetalla att förutom hon finnsmig, för det, att gå är detdig. endaI ett honfotografi inte pratar Hon dagarna kan inte.måste När hon skriver hon det det skulle jag ta stöd i dörrkarmen för att inte falla. Jag vill att göra kanterna vassare. jaginpå ta stöd i dörrkarmen för att inte falla. Jagfenomen vill hon förAtt attvisa görahenne kanterna för nära annars. Vi är sammanväxta, vi är ett förfinns henne. självvassare. i skrift skulle vara skymma blixten för ögonen men hinner inte, jag skymma för ögonen men”Är hinner jag Alla får ju veta.” ”Det är det hemskaste jag vet. Det vet som att visa vadblixten hon skriver om mig. det såinte, jobbigt? fångas mittmitt i rörelsen och talande minmin tröja dras upp över Himlen var neonljus neonljus när jaghamnade hamnade hos henne fångas i rörelsen tröja dras upp över var när jag hos henne du.” Tystnaden igen. Den äroch och den viskar att jag Himlen måste stålsätta mig för svaren som avfyras när jag hela hela magen. DenDen blottar nät avsig… bristningar, säger hon. Efter att solen singlat nerbakom bakom magen. blottar ettför nät av bristningar, dekanske säger solen ner ställer sådana frågor. ”Fast iett och I och förde sig duhon. inte Efter ser påatt mig somsinglat en människa som bär på går som vita vågor över dig. Så mycket ville ge höghusen fannsdet det bara brinnande kvar. gårJag som över dig. Så mycket ville höghusen fanns brinnande kvar. smärta. vetvita intevågor om du är kapabel till det. Jagjag ärjag juge skapad för att skydda dig,bara du det ärdet skapad för att ta skydd digmig. världen; att jag lät förstöra innan duduegentligen. ”Precis somsäger nulyste lyste den. Hon pekarut,ut, fastnar dig Jag världen; atthur jagdig lät dig förstöra innan ”Precis som nu den. ””Hon pekar fastnar hos undrar mänsklig jagmig är mig i dina ögon, ” Hon detta lika nonchalant som allt hon kom. Det enda jag var rädd för var att du skulle där. Jag tycker inte att det passar mig, neonljuset. kom. Det enda jag var rädd för var att du skulle där. Jag tycker inte att det passar mig, neonljuset. säger, och jag vill svara att jag ser och hör hennes smärta. Att jag kan hjälpa henne med den om hon skulle bli en För För att jag ge friheten tilltill någon tycker att att det detborde bordevara varaenenmumlande mumlande färg, blipojke. en pojke. att ville jag ville ge friheten någon Jag Jag tycker färg, vilja det. som som behövde den.den. ” Jag” Jag är tyst. VetVet inteinte vadvad som snarare. För För att attjag jagalltid alltidstår stårmållös mållösinför införallting, allting, behövde är tyst. som borde lämnas osagt. ”Har duälskar skrivit ommen detdet någon jag inte inte vettillåta vadjag jag ska göra medden denfasar frihet borde lämnas osagt. ”Har du skrivit om någon att skulle jag vet vad göra Jag måste fråga henne om hon mig det går inte.för Hon inte sigska själv att med ljuga, jag gång?” Det är en fråga, hon svarar inte. hon talar om. gång?” ärdröjande en fråga, hon svarar inte. frihet hon talar om. inför det. För Det att hon ärdröjande den ärligaste människan jag känner. Det skulle göra henne arg att säga så, men det Föratt attblunda detdet är för. det Hon enda hon pratar om. går svara att det ärHon alla andra som är hycklare, att jag måste utgå från vem som Förinte att det är enda honskulle inteinte pratar om. Hon kan När hon till allakonstatera har mest fått svart ljuger mestinte. istället attskriver rangordna vem som kan uppenbara. Och jag kanoch hålla med om kan inte. När honför skriver görgör honhon detdet till alla Jag det fått en en svartanteckningsbok anteckningsbok ochtanken tanken mig, det skulle gåjag för inpå annars. jag ska skriva. För henne ärärdet frihet, det, attförutom jag mig, borde tänka så, gå men ärnära övertygad om att detäräratt jag, som ljuger mest av alla, och jag villlycka inte förutom det skulle för nära inpå annars. jagjag ska skriva. För henne det frihet, ärmig sammanväxta, är fenomen ettJag fenomen henne. lycka menmig förhur mig finns det såsom stark rannsaka själv på den nivån. undrar hur mycket avkanske, mig kanske, som är henne, mycket sanning finns i Vi ärVisammanväxta, vi ärvi ett förför henne. men för finns det en såenstark ångest Atttror visa henne i skrift skulle vara som ångest över detöver hela,vad över vad som fylla mig. Jag att det ärsjälv att anamma hur hon tänker, henne, fullständigt, om man inteväntas är gjord för det, Att visa henne själv ilivsfarligt skrift skulle vara som attatt över det hela, som väntas fylla de ekande visa vad hon om ”Är sånågon jobbigt? de ekande raderna, att jagvågar inte ens vågar försöka. men viljaskriver prova för sedet omjobbigt? lyfte enraderna, blick. Jagatt vet attinte hon finns för det, att hon finns för visajag vadskulle hon skriver ombara mig.mig. ”Äratt det så jag ens försöka. Jag är vet Alla ju veta. ” ”Det är det hemskaste Jag det är vet närbörjar jag välsåbörjar att göra Alla fårkanterna jufårveta. ”vassare. ”Det är det hemskaste jagjag vet.vet. att är att fördet att är närförjagattväl handlar det Detdu. vet” du. ” Tystnaden igen. är talande och så handlar deteller om att vinnaDå eller förlora. det Då inte Det vet Tystnaden igen. DenDen är talande och om att vinna förlora. kommer den viskar att jag stålsätta mig för svaren kommer intesinglat gå att stanna. Ochhöghusen vet att fanns Himlen var neonljus närmåste jag hamnade Efter attdet solen neratt bakom den viskar att jag måste stålsätta mighos förhenne svarensäger hon. gå att stanna. Och jag vet om jagjaginte vågar, som när jag ställer sådana ”Fast i ” Hon ompekar jag inte vågar, om är beredd offra det bara detavfyras brinnande kvar. ”Precis somfrågor. nu lyste den. ut, fastnar där.jag Jaginte tycker inte attatt det passar som avfyras när jag ställer sådana frågor. ”Fast i om jag inte är beredd att offra allting på det viset, och för sig… och förattsigdet kanske inteenser på allting på det viset, så går aldrig. Hon gör det mig, neonljuset. JagItycker bordedu vara mumlande färg, snarare. För att jag det alltid står mållös inför och för sig… I och för sig kanske du inte ser på så går det aldrig. Hon gör det på ett sätt som blir eninte människa bär göra på smärta. Jag frihet vet hon på ett sättom. som blir så självklart. Alla ser det som allting,mig försom att jag vet vadsom jag ska med den talar mig inte somom en människa som bär på smärta. Jag vet så självklart. Alla ser det som nödvändigt, som du är kapabel till det. Jag är ju skapad för nödvändigt, som uppenbart att det skulle bli så inte om du är kapabel till det. Jag är ju skapad för uppenbart att henne det skulle blifrihet, så förlycka henne. skydda dig,anteckningsbok du är skapad föroch att tanken ta skyddärhos för skriva. henne.För Jag harattfått en svart att jag ska är det kanske, men attmig skydda dig, du ärhur skapad för att skydd hos mig. Jag undrar mänsklig jagtaärdet i dina ögon, för finns det en så stark ångest över hela, över vad som väntas fylla de ekande raderna, att jag inte ens mig.egentligen. Jag undrar hur mänsklig ärattnonchalant i dina ögon, att jag jagdet inte vågar detjuförlora. judock dockobeobestrid” Hon säger detta lika Trots att inte vågar såsåärärdet vågar försöka. Jag är vet att det ärjag för när jag välsom börjar Trots så handlar om att vinna eller Då komegentligen. ”gåHon säger detta nonchalant som ligt. Det Det visar sig isig allt ochoch bryr sig inte alltinte hon säger, och jag villlika svara att stridligt. Jag vet det. visar i allt bryr mer det att stanna. Och jag vet attjag omser jagoch intehör vågar, omJag jagvet intedet. är beredd att offra allting på det viset, och attsätt jaghenne ser blir och hör om hur jag ställer inför Orden är alltidatt hennes smärta. Att jag kan hjälpa med den sig inte ställer migdet. inför det. Orden såallt gårhon det säger, aldrig. Honjag görvill detsvara på ett som så självklart. Allaom serhur det jag sommig nödvändigt, som uppenbart hennes jag kan grumliga, men de men är mina detoch gördet detgör självom smärta. hon vilja det. hjälpa henne med den är alltid grumliga, de äroch mina det skulle bli såskulle förAtt henne. om hon skulle vilja det. klart. Vi, jag och hon, löses trots jag att aldrig det självklart. Vi, jag och hon,upp löses uppatt trots Detvågar. barasig händer. Vissa delar av delar henne Jagjag måste om ju hon älskar mig men Jag det vetvågar. jag aldrig Deti allt baraoch händer. Vissa avklipTrots att intefråga vågarhenne så är det dock obestridligt. det. Det visar bryr sig inte om hur jag går Hon skulle inte tillåta sig själv ljuga, henne klipper jagdet bort ifrån i slutet, Jag måste fråga henne om hon älskar mig att men det per jag bort mig själv, mig i slutet, kanske ses ställer miginte. inför det. Orden är alltid grumliga, men de är mina och det ifrån gör självklart. Vi,själv, jagoch och hon, löses jag fasar det. Förtillåta att denatt ärligaste och kanske ses detjag som tragiskt utifrån men det vi upp att jaginför aldrig vågar. Dethon bara händer. Vissa delar det av henne klipper bort ifråndet mig i något slutet, och gårtrots inte. Hon skulle inte sigärsjälv ljuga, som tragiskt utifrån men ärsjälv, inte människan jagtragiskt känner. Det är skulle arg vitänker ärtänker inte något vi sker tänker på. Det sker naturligt. kanske sesinför det som men det ärhenne inte något på.Det Det skernaturligt. naturligt. du jag fasar det. För attutifrån hon dengöra ärligaste på. ”Älskar du mig?” mig?”Jag Jag att säga jag så, men gårnarrativ inte att göra blunda för. Hon ”Älskar du mig?” Jag frågar tillslut. Ochsom det skiftar. är frågar tillslut. Och detdet är ett som skiftar. Det oss längre. Det ärdet jag. människan känner. Det skulle henne arg är inte frågar tillslut. Och är ett narrativ skulle allaatt andra somför. är hycklaett narrativ somlängre. skiftar.Det Det är är jag. inte oss längre. att säga så,svara men att detdet gårärinte blunda Hon Det är inte oss re, att jagattmåste vemsom somärljuger mest Det är jag. Lykke Eder-Ekman skulle svara det ärutgå allafrån andra hycklaför attutgå rangordna vem som kan konstatera re, attistället jag måste från vem som ljuger mest Lykke Eder-Ekman detför mest kan hålla med om Lykke Eder-Ekman istället attuppenbara. rangordna Och vemjag som kan konstatera
det mest uppenbara. Och jag kan hålla med om
41
