Levande begravd Sebastian Almström

LEVANDE

Han gick genom korridoren. Det var samma korridor han gått genom varje dag men denna gång var annorlunda. Den döda byggnaden fylldes av kontakten mellan skor och stengolv, tygväska och höft. Ett högljutt steg i taget kom killen allt närmare sitt skåp medan solens sista strålar flödade in genom byggnadens massiva fönster. Han stoppade in handen i byxfickan och inom kort ekade även ljudet av nycklar mellan de livlösa väggarna. Väl framme vid skåpet höjde killen sin ena hand. Han var på väg att föra in nyckeln i låset när någonting fångade hans uppmärksamhet. Hans blick fastnade vid handen, för den var inte längre hans. Den lydde hans uppmaningar, följde sinnets direktiv, men den tillhörde inte honom. Innan hans hjärta hunnit hämta andan började korridoren torna upp över honom. Dess väggar expanderade, förlängdes med flera mil och de redan massiva fönsterna blev ännu större. Hans rygg var pressad mot skåpet, hans ben låg platta mot marken. Tårar började långsamt sippra ned för hans kinder och droppa ned på hans tröja. Istället för ljudet av steg, nycklar och väskor fylldes nu luften av kvicka andetag och högljudda snyftningar. Killen drog upp knäna mot bröstet, lade sitt ansikte emot dem och kramade sig själv hårt. Han blev berövad på luft, begravd levande. Han sjönk ned i jorden med korridoren som kista. Han var en relik av brons i ett rum fullt av guld. Bortglömd, onödig, gömd under marken i en egyptisk krypta. Ett nytt ljud ljöd i korridoren och han lyfte sitt tunga huvud från knäna. På golvet satt en ensam främling, en verklig figur avtecknad på en overklig bakgrund. Personen fångade hans blick, satte sig bredvid honom och tog hans hand. Med en blick fortfarande fäst vid hans ögon log den allt mer bekanta människan och började ta djupa, långsamma andetag. Inom kort hade killens andetag saktat ned. Även tårarnas ström hade snart torkat ut. Han slöt sina ögon, lutade sig närmare den bekanta främlingen och tillät sig vila i en falsk känsla av trygghet. För om en korridor kunde bli en krypta, hans egna huvud bli hans fiende, vad hindrade honom från att bli begravd i sitt egna sinne?

- Sebastian Almström