Sex and the Södra Clara Cronhielm

SEX AND THE SÖDRA

Denna sommar hände något magiskt. Bland många andra lyckosamma och på instagram överdrivet skrytsamma blev en av mina bästa kompisar förälskad. Subjektet för hennes kärlek var vår gemensamma kompis kusin som går i klassen över oss. Hennes förälskelse utvecklades långsamt och avvaktande. Hon behandlade honom som vilken annan vän när de sågs i skolan men beundrade honom med en trånande blick, gömd i publikens anonymitet, under hans konserter.

När jag en dag i maj frågade om det jag fasade för var sant instämde hon, tycke var fattat. Hon förklarade även att hon uppfattat tecken på att hennes känslor var besvarade.

Jag drabbades av en smärre panik. Hade hon inte, liksom jag, sett de varningstecken som var så uppenbara. Saker jag lärt mig om honom när han försökt få omkull mig bara några månader tidigare. Jag försökte belysa sidor av honom som att hans favoritartist är Logic. Att han knarkar lite för jättemycket. Samt pinsamheten i att använda en sociolekt med uttryck som benim och wallah när man är väldigt vit och bor i en femma på Swedenborgsgatan med sina två halvkända och långt ifrån fattiga föräldrar! Men framförallt att han legat med fler ur vår bekantskapskrets än jag kan räkna på mina fingrar och några av mina tår. Men det var för sent, förälskelsens dövhet hindrade hennes öron från att uppfatta all kritik riktad hans väg.

När hon ringde mig i eufori en dag i juni kunde jag inte undgå att undra om han på riktigt förändrats. Han hade fixat picknick med skumpa och jordgubbar i Tanto. Han hade inte ordagrant uttryckt intresse eller känslor. Men signalerna han skickat var oklanderligt romantiska och min stackars vän var lyrisk.

Några kvällar senare tvingade hon mig och några andra att följa med till Söderkällaren där han satt och sunkade med sina dubbelgångare till kompisar. Hon kom såklart inte in i och med hennes omyndighet. Men han mötte henne utanför, drog med henne till gathörnet och kysste henne ömt. Vi såg på med skräckblandad förtjusning. Hon var fullkomligt hög på kärlek och han på något annat.

Dagen efter kom han över till henne för att laga middag. Efter att han förklarat sina känslor för henne följt av en omsorgsfull nedgång på henne erkände han att det fanns ett problem. Han var i ett exklusivt distansförhållande med en bonuskusin från Blekinge. Vi hade båda träffat henne på en fest två veckor tidigare. Hon var fantastisk, det var förfärligt. Där och då avslutades det som min kära vän trodde var början på ett förhållande. Det som han tänkte var en hemlig och förbuden flört när hans flickvän inte var i stan. Men hennes känslor är kvar. Traumat läggs på hög bland de andra. Traumat av chocken som uppstår när man inser att ens egen syn och förhoppningar på ett förhållande inte stämmer överens med den andras. Insikten som leder till hjärtekross.

För om du inte ingår äktenskap eller på annat sätt på papper förklarar din relation finns förhållandet bara i huvudet på deltagarna. Därför är intentioner och viljor så essentiella att uttrycka. Om du inte gör det är risken för stor att du finner dig i en situation där oenighet och därmed sårade känslor eller ett försummande av dina egna viljor uppstår. Det måste i största möjliga mån undvikas.

Ditt liv och speciellt din ungdom är alldeles för kort för att slösas på möten och relationer som inte stämmer överens med det du önskar få ut av dem.

Glöm inte att dina känslor utgör halva relationen. Glöm inte dig själv i strävan att tillfredsställa den andras behov. Glöm inte dig själv.

Detta är rent fiktivt. Eventuella likheter med verkligheten är tillfälligheter.

Södra Latins coronastrategi: rektorn kommenterar

Efter drygt 5 månader ifrån skolan är vi äntligen tillbaka. Eller ja, iallafall delvis. Stockholms stad beslutade i augusti att 20% av undervisningen i alla kommunala gymnasieskolor skulle vara på distans för att minska trycket de 80 000 gymnasieeleverna (22 000 om man endast räknar de som går kommunala skolor i Stockholms stad) har på kollektivtrafiken. De nya direktiven är alltså att ettor, sprintare och estetare går i skolan varje dag medan natur-, hum- och samtvåor och treor går i skolan varannan vecka. Beslutet har såklart diskuterats flitigt mellan eleverna och här kommer åsikter som florerat i korridorerna! Det är svårt att veta om man ska tolka de där 20% som att alla elever ska ha 20% av undervisningstid på distans eller som att det endast ska vara 80% av skolans elever i skolan. I den text skolledningen delat på Skolplattformen för samtliga elever och lärare hänvisas till ett citat från gymnasiedirektör Hans-Kristian Wiberg som förkunnar att “20% av eleverna undervisar på distans”. Samtidigt säger skolborgarrådet Isabel Smedberg-Palmqvist till SVT att eleverna ska ha 20% av undervisningen på distans. Hur man ska tolka siffrorna är oklart och effekten beror såklart till stor del på schemaläggning. Om alla på en skola skulle vara borta en dag i veckan (20% av tiden), säg onsdagar, skulle det ju inte få önskad effekt eftersom det då skulle vara 100% av eleverna i skolan resterande dagar. Men hur man presenterar siffrorna är viktigt. Att höra skolborgarrådet förklara att man ska ha 20% av undervisningen på distans gör att man blir chockad när man kommer tillbaka till skolan och får reda på att det i själva verkat är 50% på distans för vissa och 0% distans för andra. Det kan leda till en känsla av orättvisa - även fast man håller med om att ettor bör prioriteras och har förståelse för att estetares ämnen gör det svårare att ha distansundervisning än teoretiker.

Det att teoretikertvåor och treor, trots beslutet om varannan vecka distans, ska åka till skolan för moderna språk och individuella val ter sig märkligt. Många teoretiker har uttryckt en glädje över att även distansveckor trots allt få ta sig till skolan, men samtidigt är det omständigt. Om du bor långt bort måste du ändå resa in med kollektivtrafiken och det blir svårt att planera sina dagar. Även om man får sitta i upplåsta klassrum kanske det inte är så kul att göra det, och tanken på att en hel dag behöva sitta ensam i tomma klassrum, äta mat i lunchen utan sina vänner eller kanske åka in på lunchen men då inte hinna äta lunch alls kan kännas konstig. Det faktum att vissa humanister har individuella val och moderna språk fem dagar i veckan gör det ännu konstigare; då förväntas dessa elever trots allt vara i skolan 100%, fast utan lärarledd utbildning majoriteten av tiden. Dessutom blir det svårt att motivera att beslutet, som främst tagits för att avlasta kollektivtrafiken, skulle ha någon faktiskt påverkan.

Något annat som gör att beslutet mest känns som ett försök att upprätthålla en fasad, snarare än faktiskt fungerande åtgärder, är det faktum att samtliga elever började första skoldagen 20 augusti klockan 8.30. Detta trots att vissa inte skulle lämna in sina böcker

Södra Latins coronastrategi: eleverna och rektorn kommenterar

förrän vid 13-14-tiden och således kom att ha 3 timmar dötid. Varför skulle alla börja samma tid om målet var att minska belastningen på kollektivtrafiken? Det var ju inte ens någon gemensam samling i aulan.

Vidare kräver covid-19 självklart extra försiktighetsåtgärder och man ska vara hemma vid minsta lilla sjukdomssymptom. Det är nog för många av eleverna på skolan en svår omställning då de flesta tidigare gått till skolan inte bara med hosta och snuva utan ibland även med feber. Det är svårt att

vara hemma och vila på en skola med höga krav om man själv är högpresterande, alla lektioner ofta är nödvändiga för att få bra betyg och det sällan tillåts omprov. Skolan har inte gjort den omställningen lättare utan föreslår helt sonika att man om man är bara lite sjuk och i vanliga fall skulle ha gått i skolan kan följa undervisningen genom att be en vän videochatta med en på datorn. Så ens vän förväntas lämna ifrån sig datorn och exempelvis inte anteckna? Och om 7 elever är borta samtidigt - förväntas 7 elever ge upp sina datorer då? Vad gör man om man är hemma sjuk men inte känner att man är tillräckligt bra vän med någon i klassen för att fråga? Säkert går det att lösa på många smarta sätt: gruppsamtal, inspelning via mobilen och dylikt. Det är dock skolans ansvar att se till att elever som på grund av pågående pandemi måste vara hemma för lite halsont får undervisning - men skolan har lagt det ansvaret på eleven själv. Eleven blir beroende av klasskamraters hjälp för att få undervisning.

Vi frågade även er på Instagram vad ni skulle vilja säga skolledningen om deras coronastrategi, och ni svarade såhär:

- gör något åt matsalen tack

- DUNDER, under rådande omständigheter går den inte att klaga på

- Skönt att slippa teoretikerna varannan vecka ju

- Konstigt att man inte får sitta mittemot varandra i klassrum när man får det i matsalen

- Konstigt att man får vara 33 elever i ett klassrum men bara får vara en på vaktmästeriet

- Pga språk och indval måste vara i skolan under distans, vi underlättar alltså inte trafiken, hur har ni tänkt?

- yo! jag tycker saken är en bra idé i grunden, jag är en av de galna som faktiskt uppskattade distansundervisningen, därför blev jag glad när de sa att det skulle fortsätta så. varannan vecka, så bra! det pågår trots allt en pandemi just nu. när det sades att moderna språk och idv. val skulle undervisas på skolan blev jag mindre glad dock. jag går hum, vilket betyder, när man har hänsyn till att mina raster mellan lektioner är max 15 min att jag har två moderna språk + indv. val, och jag har dessa tre ämnen 5/5 dagar i veckan att jag kommer vara i skolan varje dag ändå. och ha distansundervisning. på skolan. strategin kanske funkar för naturare, då moderna språk inte är obligatoriskt för dem. hittills har saker inte sett ljust ut för min distansundervisning, men saker kan alltid ändras!

- Det behövs många fler bord utomhus och andra alternativ till att äta i matsalen

- Har endast gått en vecka men strategin verkar ju endast finnas till för att ha något att peka på om en person frågor om hur de jobbar mot viruset. Hela klassen sitter i samma klassrum och det enda som ibland påpekas av lärarna är att vi måste hålla distansen… tvåorna och treorna går ju varannan vecka vilket kanske minskar smittspridningen i typ matsalen men inte mycket mer. Då hade vi ju lika gärna kunnat säga att alla äter i klassrum/ute och ingen hade behövt ha distans som verkligen verkar hemskt!

- Strategin funkar ju inte, ingen tvättar händerna innan lunchen för inga lärare säger åt oss att göra det, de finns handsprit men inte i alla klassrum.

- Låt ba slavs köra

- Jag har inte märkt någon skillnad förutom mini-smörpaket

- Tycker att en ny åtgärd borde vara att inte ha lika stränga regler när det gäller missade prov och examinationer. Folk kommer gå till skolan även om de har symptom eftersom att de känner att de inte kan missa prov och examinationer. Tycker det känns som något som måste förändras just nu i alla fall.

Vi skrev till Gabriella Björk, nom långa diskussioner och på distans. Anledningen till rektor på skolan och ansiktet nätverk med andra rektorer. det beslutet är att de valbara utåt för skolledningen och kurserna består av elever från bad henne att motivera coroHon förklarar att riktmärket olika årskurser och program. nastrategin. Gabriella skrev är att 20% av alla elever i hela Gabriella beskriver även hur ett långt och välformulerat kommunen ska undervisas skolledningen funderat över mejl där hon uttryckligen på distans - och alltså varken andra förslag, som att alla går hoppades att lösningen skulle 20% distansundervisning en dag i veckan på distans, bli kortvarig och såg fram för alla elever eller att bara eller att tvåor och treor går emot att höra elevernas för80% av eleverna ska vara på varannan månad på distans. bättringsförslag. Hon beskriskolan. Södra har 36 klasser Dessutom kommer hon med ver i mejlet att skolledningen varav 29 läser på skolan på lite ny information om att valde att följa beslut från heltid, och eftersom moderstrategin är beslutad att vara kommunal huvudman och na språk och individuella fram till 31 december, men gymnasiedirektör och att de val också är i skolan läser hon tillägger att hon hoppas kommit fram till strategin gemindre än 20% av eleverna att det inte ska pågå så länge. Sammanfattningsvis verkar den nuvarande coronastrategin varit ett väldigt svårt beslut att ta, och det finns definitivt förbättringspotential. Här kommer lite förslag på konkreta lösningar för att förbättra vår situation:

- Öka möjligheterna för omprov, så att elever med coronasymptom stannar hemma istället för att åka till skolan på grund av ett prov eller examination.

- Försöka fördela ansvaret för distansundervisningen något jämnare. Ettorna är prioriterade, vilket är förståeligt nu i början av terminen, men om varannan vecka för teoretiker i åk 2 och 3 ska pågå ända fram tills den 31 december är det kanske dags att introducera ettorna för distansundervisning? Förslagsvis efter höstlovet. Var tredje vecka på distans för teoretiker, istället för varannan?

- ...eller försöka fördela ansvaret på alla, även estetare, genom att ha en dags distansundervisning för alla klasser i veckan. Det skulle kräva mycket schemaläggning men är säkert inte omöjligt, och är dessutom ett mer rättvist beslut som leder till ökad studiemotivation och förbättrad psykisk hälsa bland teoretiker.

- Komma på lösningar för att kunna tillhandahålla undervisning för folk som är hemma med milda symptom. Det smidigaste skulle ju vara att ha en extra dator eller iPad för alla lärare så att de kan ställa upp de och livesända lektionerna. Detta är dock en ekonomisk utgift som vi förstår kan vara svår att budgetera för. Ett substitut för det kan vara att försöka samordna det bättre. Kanske se ut några i varje klass som har ett extra ansvar för att livestreama och kanske varje lektion (då någon är borta) skapar ett zoom eller teamsmöte på sin mobil eller sin dator och låter alla i klassen som är borta gå med i den. Ett annat alternativ är, ifall det skulle vara möjligt för lärarna, att på sina egna dator spela in lektionerna på något vis.

- Ytterligare en faktor som är viktig att tänka på är att lärarna är extra tydliga med att tillhandahålla en planering, och att de alltid lägger upp powerpoints, uppgifter och annat material på Teams.

Genomgående är dock troligtvis denna överväldigande känsla av att i alla fall äntligen, tack och lov, få vara tillbaka i skolan! Och vi hoppas att inget kan ta ifrån oss det!

Temat för detta nummer av Latin Lover är chock och det finns naturligtvis många chockerande berättelser i världslitteraturen att välja mellan.

Mario Vargas Llosas skildring av våld och pennalism i romanen ”Staden och hundarna” får lätt läsaren att stänga av alla känslor för att kunna följa den grymma berättelsen till slutet. Jonathan Littell blandar realistiska skildringar av mördandet under Förintelsen med äcklande drömsekvenser i ”De välvilliga”. Uff! En elev som försökte läsa ”De välvilliga” lämnade tillbaka boken närmast oläst med motiveringen att historien var vidrig och framkallade mardrömmar. Jag har fått ungefär samma reaktioner när det gäller Stephen Kings ”Djurkyrkogården” och ”Staden och hundarna”.

Det finns även fackböcker som chockerar läsaren. Timothy Snyders skildring i ”Den blodiga jorden” av det mänskliga lidandet i Östeuropa under trettio och fyrtiotalet chockerade åtminstone mig till den grad att jag lade undan boken efter att inte ens kommit halvvägs.

Därför väljer jag att skriva om Ray Bradbury som ständigt oroar sina läsare men som ändå får oss att girigt läsa vidare för att komma till berättelsens alltid oväntade och ofta chockerande slutpoäng.

Att han även är upphovsmannen till den bevingade sentensen “Libraries raised me. I don't believe in colleges and universities” är naturligtvis i sig tillräckligt för mig att rekommendera honom.

Ray Bradbury levde mellan 1920-2012 och verkade under hela sitt liv i USA. Han skrev nästan trettio romaner och hundratals noveller. Hans berättelser har filmats, återberättats i serieform och inspirerat andra författare. Idag är antagligen romanen ”Fahrenheit-451” hans mest kända verk.

Bradburys fantasivärld är en del av den gotiska tradition i amerikansk populärkultur som har tjänat som inspirationskälla till mediala fenomen som familjen Addams och filmer som ”Nightmare Before Christmas”.

Bradburys berättelser har ofta hans barndoms hemstad Waukegan som utgångspunkt. Ibland kan staden ligga någonstans i USA befolkad av både (o) döda och levande amerikaner. Men den kan också vara belägen på Mars och bebodd av marsianer. I Bradburys universum finns inga gränser för fantasin. Jag föredrar personligen de av Bradburys noveller som utspelas i just den amerikanska småstadsmiljön. Flera av hans science fiction noveller är fortfarande bra men känns idag något föråldrade eftersom de enligt mitt tycke lite naivt hanterade rekvisitan av rymdskepp och rymdresor på ett sätt som känns störande för en modern läsare och skymmer andra kvaliteter i historien.

En av mina favoriter ur Bradburys rikliga produktion är novellsamlingen från 1955 ”Oktoberlandet” (The October country) som innehåller 19 makabra, chockerande och ibland humoristiska berättelser placerade i en amerikansk 1900-tals miljö.

Stephen Kings mästerliga men ibland extremt explicita skildringar av förruttnelse och död har härdat dagens läsare och gjort dem svårare att chocka än femtiotalets. Men jag kan ändå säga att den onekligen oväntade upplösningen i novellen ”Dvärgen” och den kärleksfulla moderns tröstande ord i slutet av ”Släktmötet” chockerade mig.

Ingvar Swensson