7 minute read
Trender på Södra Latin Tess Fredriksson
from #76 OKLART
by Latin Lover
Trender på Södra Latin
Föreställ dig detta; det är den 17e augusti 2017 och dina fötter fladdrar fram på Götgatan. Asfalten under dina Puma platforms är samma asfalt som du gått på varje lördag efter att du varit på Monki eller Weekday och shoppat under högstadiet, men banne dig om den inte känns lite fräschare just den 17 augusti 2017? Du funderar för dig själv, och spinner som en katt när du kommer fram till att det är för att du från och med denna dag har en viss ägorätt till asfalten på denna gata. Tidigare i livet har du varit avskum, gått på högstadiet. Men som den fågel fenix du är så har du rest dig ur askan och denna dag klätt dig som den alfa du avser bli denna höst. Håret är klippt i en intetsägande “lob” - det innebär att ditt hår är platt och når till nyckelbenen och inte ger andra människor några andra associationer förutom att du är en “normal tjej”. Din tröja är ljusblå, långärmad, glittrar och du har den uppknuten som en magtröja. Den matchar du med ett par vita adidasbyxor, köpta på humana. Byxorna och tröjan tillsammans med hoopsen du har i öronen vet du direkt kommer märka dig som en av de som “har någonting”, någon som har varit på utekrök i somras. Mer genomtänkt outfit än denna dag kommer du inte ens ha på din bröllopsdag, för det är genom kläderna du har på dig den 17 augusti 2017 du visar vem du är på Södra Latin. Detta är min upplevelse av första gymnasiedagen.
När jag återvände genom Södras portar 22 augusti 2018 så la jag inte märke till min fortsatta äganderätt till asfalten på Götgatan, men jag hade lagt lika mycket eftertanke i vad jag hade på mig. Som en enda kropp klapprade jag och mina två bästisar in i pilformation på Södra; ALLA med pärlor kring halsen och birkenstock på fötterna. Jag hade fått sitta på min kompis balkong och dricka vin under sommaren, istället för att dricka det i Tanto, och bara veckan innan skolstart så hade jag blivit insläppt på en klubb i tre minuter innan vakten insåg sitt misstag och slängde ut mig igen. Och det skulle ta mig fan synas att jag hade
tagit mig ur pöbelns möglande och nu hade blivit sofistikerad. Sayonara Humana second hand.
Den 10 maj 2020 är jag nog för nära i tiden till min egna stil för att kunna definiera tankemönstret den reflekterar. Jag antar att jag i framtiden kommer tycka att den visade att jag är en sån som ryser av välbehag av “dansk design” och att jag inte direkt tackar nej till ett glas rödtjut ifall det erbjuds. Jag kan i nutid undra hur jag tänkte när jag satte på mig tio storlekar för stora träningsbyxor första dagen i ettan. Men, jag behöver fundera ganska kort för att inse. Kläderna första dagen i ettan, och resten av gymnasietiden för den delen, har alltid varit ett uttryck för identitet. Genom att ha på mig muskorta tröjor och stora örhängen så visade jag i vilken identitetskategori jag valt att lägga mig - att jag hade en “favoritlåt av Lorentz” och var lite hångelsugen. Andra kom första dagen i ettan med sin kånken, för att visa att de minsann gillade Håkan Hellström. Eller så hade de en sjal som hårband, för att visa att de
föredrog Lykke Li. Hade de basker så ville de att du skulle fråga ifall de sett Amelie från Montmartre (som de såg förra veckan). Vare sig benen var klädda i träningsbyxor från Humana, gamla Levis 501’or eller kostymbyxor från Monki så hoppades alla på att hamna i ett fack med hjälp av stilen.
Min privata spaning är att det vi upplever som “trender” är det som vi i våra individuella kompisgäng bestämmer är snyggt för perioden, vilket är varför trender som jag upplevt inte är applicerbara på samtliga i min årskurs. Fastän jag kan känna att det rann pärlhalsband ur munnen på mig, så mycket som jag bar det i tvåan, så vet jag att en person som inte varit jag typ gått på samma fester som under gymnasietiden, men aldrig varit i samma gäng som, inte känner likadant. Gymnasiet är den tid då man får chansen att slå ifrån sig det gamla högstadiet och börja bygga sin alldeles egna individ på riktigt. På gymnasiet kommer den främsta trenden alltid vara att få kompisar. En gymnasieelevs behov av att hitta en egen identitet, och kompisar som accepterar den, blir viktigare än yttre trender. Kompisgängens gemensamma tanke om vad som är “coolt” är det som agerar kompass under gymnasiet i vad som är trend eller ej. Därför kommer människor som hängt i olika gymnasiegäng definiera olika saker som “trender”
under sin gymnasietid. De upplevda trenderna är de gemensamma intressena som förde gänget närmare. Det är anledningen till varför “de snygga naturarna” alltid kommer ha Doc Martens och svarta Levis 501, för att det är så de visar att de “gillar musik med gitarr” men också att de aldrig skulle lämna Baras Backes fyra, trygga väggar. Och tjejgänget som gillar mysiga, hemlagade middagar där alla varit konstant olyckligt kära sedan typ 2015 kommer alltid ha stickade tröjor och Weekday-jeans. Det är så vi visar vilka som tillhör vår flock. Så, förutom åsikten “Matsalen är så himla trång” så är nog avsaknaden av just gemensamma trender, den mest gemensamma trenden på Södra Latin.
Tess Fredriksson, hu17a
A t t f y l l a 1 8
Jag hade hypat upp min 18-årsdag i nästan 6 års tid. Min brorsa fyllde år då och då hade han värsta stora festen och han började gå ut mer. Det verkade asnice. Att betala för att må sämst men bäst på samma gång verkade som en dröm. Sen kom Corona i februari och jag blev genast skeptiskt inför hela corona-grejen, vilket jag inte brukar bli. Jag sa att det skulle gå över efter en vecka och att folk överdrev typ. Men nu har ju februari gått och mars gått och april gått och till och med maj. Min födelsedag var ju för mer än en månad sen. Så att eeeeh, ja. Segt helt enkelt.
Vad fick jag göra under dagen? Köpa trisslotter såklart. Eftersom min farmor dog nyligen kunde jag spendera hennes arvspengar (60 kronor) på 2 trisslotter. Okänsligt? Asså hon var ju spelmissbrukare själv så jag lägger bara pengarna där de annars skulle ha lagts. Sen gick jag och köpte ett 6-pack Pripps blå och satte mig mitt i trekanten på liljeholmen. Bredvid mig satt en alkis och viftade sin ölburk i luften lite som för att utbringa en skål, och då kom jag på att han endast försökte vara snäll mot mig för att jag själv såg så sorglig ut. Det är lite som när man besöker sin farmor för att man tror att hon blir överlycklig men hon har exakt samma anledning att bjuda över dig från första början. För att hon tror att du blir överlycklig. Ja farmor, du var ju inte direkt diskret jävla bitch. Hon är ändå död nu, hon kommer inte läsa detta (om inte Tranströmer läser tidningen och snitchar där nere i helvetet).
Senare på kvällen så firade jag faktiskt med min familj… över zoom. Min pappa lämnade efter 5 min för att han hatar mig och min mamma fick ett samtal
i k a r a n t ä n
från Adam Alsing som befann sig i Sydamerika eller nåt så hon lämnade också ganska snabbt. Men det var annars väldigt stel stämning för att vi drack tillsammans och de tittade på mig på ett konstigt sätt. Som att jag inte var värd det. Det känns som att mycket restriktioner hålls kvar även fast jag blivit 18 nu. Ingenting har egentligen förändrats.
Efter det gick jag ut med Mister x i ES18A och han var trevlig och så, förutom när han ständigt försökte ta med mig på strippklubb. När vi senare var på donken skällde han ut personalen för att appen strulade. Vi träffade sen några 16-17 åringar som inte hunnit fylla så vi behövde dra till Baltazar där inte ens jag behöver visa leg.
När jag senare kom hem efter att Mister x mötte upp nån 05:a som är känd på tiktok så började min granne skrika på mig att sticka därifrån. Hon trodde väl att jag var en uteliggare som försökte bryta sig in i hennes hem, vilket är rimligt. Därför fick jag runka på allmän plats och det enda dåliga med det är att det är jag som behöver betala dagsböter för det nu och inte min mamma.
Så min 18-års dag sög balle, eller runka balle. Men egentligen, 18 är fan en jävla överskattad milstolpe. Det enda som händer är att du får kolla på porr med gott samvete och på barnporr med sämre samvete. Det var kul att ha en konstig födelsedag, RIP Farmor.
Och till alla musikettor som vill ha snus, jag tänker inte köpa ut till er, ni får göra som jag gjorde på min tid. Vilket var att man blev vän med han på St Pauls tobak eller Nillas (Nillas är svårflörtad dock).
Petter Ströbaek