Allt oklart vi lärt oss i karantän

Allt oklart vi lärt oss under karantän

När det här kommer ut har vissa 01or redan tagit studenten, några ska göra det nästa vecka och för mig kommer det att ha gått 12 veckor sedan jag senast satte min fot innanför Södra Latins portar. De sista tre månaderna av det här skolåret kommer att ha spenderats pluggandes i pyjamas, scrollandes TikTok och evigt väntandes på att någon vågar un-mutea sin mick på teams för att svara på lärarens frågor. Även om det är alldeles fruktansvärt vidrigt att inte ha någon anledning att sätta på sig snygga kläder om morgnarna har vissa upplevt att tiden i “karantän” (ja, man kan väl inte egentligen kalla det karantän eftersom de flesta tagit tuben in till stan fem gånger i veckan för att träffa sina vänner trots rekommendationerna) varit givande; rogivande, tongivande, målgivande - ett sätt att stärka jaget. Vissa upplever att de sover mer, äter bättre, tränar mer, har mindre stress och äntligen har tid att lära sig det där de tänkt lära sig de senaste 5 åren. Andra, som jag, sover och tränar mindre, har mer stress och är generellt deppigare. Det är olika i vår Herres hage. Hur som haver så

har alla, oberoende av den individuella uppfattningen av den konstiga nya tillvaron upptäckt, eller lärt sig om man så vill, något nytt. Själv var min första stora uppenbarelse att jag inte är ambivert som jag alltid tänkt, utan extrovert - något jag inte är ensam om. Efter att med hjälp av instagram ha undersökt vad folk har lärt sig under karantänen visar det sig att nästan 10% av de instagramföljare som var trogna nog att svara, kommit till samma insikt. Andra har insett vad de saknar från sitt gamla liv och kanske lärt sig att uppskatta det de har. Många verkar ha förstått saker om skolan under tiden skiljd från den; som hur man använder teams, hur svårt det är att plugga, hur vidrigt det är med matte, att borden i skolan måste vara ergonomiskt utformade trots allt, hur mycket man älskar skolan och att vissa lärare inte förtjänar rättigheter. Någon har även dragit slutsatsen att hemskolade ungar troligen lider av depression. Något som mycket väl kan stämma. Många verkar även ha försökt lära sig språk, vilket gör mig otroligt impad, både franska (flera stycken som lär sig franska, herre

gud) och nederländska (what? who? why?). Om jag bara kunde utnyttja tiden för att försöka få A i tyska hade ju livet varit fantastiskt… tyvärr är min motivation sannerligen bristfällig. Förutom att lära sig språk har folk utforskat andra hobbies: att sy, ta hand om växter, spela gitarr, jonglera, ha tråkigt, “vara mig själv” (oj? spännande? hur då?) och “att min snopp klarar mer än jag trodde” (ja, vi fattar väl alla vilken hobby som syftas på). Personligen har jag stickat en tröja genom att kolla på en youtubevideo, använda en annan tröja som mått och rådfråga min mamma. Slutsatsen blev att jag älskar att imponera på folk och få positiva kommentarer, men det var knappast en nyhet. Om jag kommer använda tröjan? Nja… kanske. Två personer menade att de inte lärt sig någonting och en del av mig känner att det endast är deppigt men den största delen tänker att det är lögn. Du har väl iallafall lärt dig hur många gånger om dagen din mamma känner ett behov av att göra “övningar” för ryggen eller att din granne har sex varje dag klockan 21.30? Men människorna som hävdar att de inte lärt sig något verkar iallafall må bättre än de som svarade: “är lowkey alkoholist” (ser framför mig en ensam person som pimpar häxblandning ensam i sitt rum, sorgligt), “min tjej tog min

mössa” (jobbigt men hon är säkert snyggare i den än du), “att det är lit att kolla på älglivekamera med mina päron” (vad fasiken är ens det? hur mås det?) och “tiktokdanser” (du är inte ensam men det är ändå inte försvarbart). Jag hoppas att ni som skrev dessa mår bra i nuläget och börjar omvärdera era liv. Det finns stödnummer att ringa! Folk verkar också ha lärt sig saker om sin kropp, som vår kära f.d. chefredaktör Mina som insett att “liggsår is real” och att “det gör ont i benen om man inte rör sig på 5 dagar” (no shit Mina…). Andra utbrister “jag vill jappa” som svar på frågan, bara för att snabbt lägga till ett “förlåt”, jag förstår dig - de flesta känner sig sexuellt frustrerade under karantänen, ta bara snubben med snoppen som klarar mer än man tror som exempel (eller gör inte det, allt ska inte testas). Samtidigt blir de flesta relationer testade och vissa inser att de inte kommer ha kontakt med sin klass efter studenten, hur lite folk bryr sig om en, vilka som är ens vänner och att ens familj hatar en medan andra inser att “Fabian Penje väljer Erik Aglert över sina andra vänner” (så går det om man går med i Latin Lover, det konsumerar all ens tid :)). Utöver alla spännande saker folk lärt sig var det två kommentarer som oroade mig på djupet. Den för-

sta: “att svampar bör ätas med eftertanke” framkallade en bild av någon idiot som plockar svampar i skogen utan att vara kunnig och blir förgiftad. Eftersom min morfar gjorde det en gång har jag blivit helt avskräckt och har aldrig vågat göra det - efter denna kommentar har min övertygelse bara stärkts. Plocka inte svamp, köp den! (Om personen menar shrooms tänker jag inte ens kommentera det). Den andra deklarerade följande “att han som gjorde peanut butter jelly time har blivit dödad av polis”. Efter att ha googlat insåg jag att pbj-time var en sång som blivit meme och att det stämmer att en av bandmedlemmarna som gjorde sången blev dödad av polisen. Frågan är varför det är värt att veta och varför denne person vet det? Kanske är det dags att skaffa sig ett liv? Ja, samtidigt tycks det nästintill omöjligt i dessa tider, även om vissa verkar må bra och meddelade att de lärt sig hur skönt det är att vara hemma - dessa människor lär dock verkligen behöva skaffa sig ett liv så fort karantäntiden är över. Jag ber för er men framför allt avundas jag er. Själv har jag ungefär lärt mig det alla andra lärt sig och ständigt lär jag mig nya saker. Livet utan riktig skola är en mycket annorlunda tillvaro. Jag har lärt mig att man kan sakna sin gamla vardag så mycket att man nästan går under, att man kan sakna den som man gör någon som gått bort. Samtidigt har jag lärt mig hur galet snabbt ett helt nytt levnadssätt kan kännas som vardag. Den insikten är både betryggande och lite obehaglig.

Adina Edfelt

SEX AND THE SÖDRA

Eventuella biverkningar: Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

Huvudvärk, spänningar och smärta i brösten, depression, nervositet, humörsvängningar, sömnlöshet, illamående, matsmältningsbesvär, diarré, buksmärta, känsla av uppsvälldhet, akne, hudutslag, torr hud, klåda, bröstförstoring, smärta (t.ex. värk i ryggen, armar, ben, handleder, vrister), kraftlöshet, vätskeansamling (ödem) i armar och ben, viktförändringar, migrän, yrsel, blodtrycksökning, kräkningar, missfärgning av huden, försämrade leverfunktionsvärden. S Att gråta över småsaker har blivit något utav en hobby för dig i karantän, därför har jag sammanedan en månad har jag och min kropp fått ta del av ett fantastiskt urval av ovanstående festställt en lista över situationer du kommer finna dig själv i den kommande månaden. Du kommer: ligheter. Jag går för närvarande igenom en process som majoriteten av er led av för flera år sedan: Början av en östrogeninducerad pubertet. Efter en månad av östrogenbehandling har jag utvecklat en enorm sympati för alla er som lider av pms. Den enda jag tycker mer synd om är mig själv, för jag har konstant pms. Pågått i en månad. Non stop. 24/7. För att förbereda mitt oskyldiga jag, alltså jag för en månad sen, har jag skrivit ett brev till henne: o Gråta för att en femåring på talang inte lyckas minnas 200 decimaler av pi o Gråta för att du råkat drömma om att du badade med din kompis ex o Gråta för att du känner dig ful o Gråta varje gång du ser en film, eller en reklam o Kunna känna sexuell attraktion efter arton månader på testestosteronblockers som gjort dig nästintill asexuell De faktiska förändringar som sker i din kropp kommer vara väldigt svåra att skilja från fantomsymptom och önsketänkande. Du kommer hela tiden undra om du alltid haft sådan len hud eller om du alltid haft små klumpar under brösten. Har du faktiskt fått bredare höfter, eller är det hela din o Skrikgråta Girlfriend av Avril Lavigne över den där killen som var snäll mot dig ibland när du fortfarande var i skolan. o Gråta för att du inte hittar klumpen i bröstet som du kände så tydligt förra veckan o Bli upphetsad när simmarna har myspys kropp som blivit bredare som ett resultat av din konstanta hunger och all vätska som samlas i din kropp? Är du så emotionellt instabil på grund av östrogenet eller för att du tvingas spendera så mycket tid med din mamma? Trots att du är ett monster som inte borde släppas ut bland folk kommer du få ut bra saker av detta också. Du kommer gråta glädjetårar för att du nu äntligen får uppleva förändringar i din kropp som du borde upplevt för flera år sedan. Du kommer Att verkligen känna dina känslor är en helt ny sensation för dig. Det är som att känslovarelserna inuti ditt huvud blivit lite för packade och inte känna ett lugn inom dig (förutom när det är kaos) eftersom du kan slappna av och njuta av att sakta men säkert bli dig själv. riktigt förstår när glaset är fullt, de bara fortsätter hälla känslor tills de väller över. Du kommer bli ett Vänligen, klassiskt hormonmonster. Därför är du nästan lite glad att behandlingen sammanfaller så perfekt med Clara karantäniseringen. Du kan gömma dig för världen under denna fas av utbrott, sammanbrott, acne och vätskeansamling. Du kan kliva ur karantän som en snyggare version av dig själv.

Fredrik Strage

Från porrtidningen Slitz till Dagens Nyheter.

I ett gemytligt samarbete mellan oss i Latin lover och skolans Elevkår har en intervju med kulturjournalisten, poddinfluencern och musiknörden Fredrik Strage inrättats. Det är Kristi himmelsfärdshelg och mötet äger rum i den brunröda kulverten som är insprängd mellan Hantverkargatan och Kungsholmsgatan.

I ett möte med en kulturjournalist kan man tänkas möta olika epoker av musik i en och samma individ, och det är precis det som tornar upp sig framför oss. I läderkavaj, en urtvättad tröja med bandloggan Kite tryckt på bröstet och det sedvanliga rufsiga håret som är en färgpalett av svart och grått står Strage där. Anledningen till att vi befinner oss framför en soptunna i den långa passagen handlar inte om att Strage har bråttom till något, och att tunnelbanans närhet därav kommer lägligt till, utan det handlar om Strages starka minnen förankrade med platsen. Han redogör för hur han brukar åka rullskridskor med sin dotter här, och att han år tidigare befunnit sig på rave i den lokal som nu är en boulebar.

Strage gick på ett numera nedlagt gymnasium i Linköping, ett gymnasium som blivit hånat till följd av att den delar namn med ett mentalsjukhus i Lund: Sankt Lars. - Latin Lover är ett brilliant namn på skoltidning, min skoltidning hette EGTT, En Ganska Tunn Tidning, vilket är ett fruktansvärt uselt namn för en tidning. Jag gjorde en intervju för tidningen med en artist, som de refuserade, så jag fick inte vara med.

Jag börjar undra om det är ren revanschlystnad till följd av EGTTs refusering som motiverat Strage att nu besitta en sådan drömkarriär, därför undrar jag - varför blev du journalist? - När jag var ung läste jag en tidning som hette Slitz, som numer är en herrtidning… eller ja, porrtidning. Men på 80-talet var det mer av en livsstilstidning i samklang med I:D eller The Face. Den var otroligt välskriven, och det inspirerade mig. En tidigare skribent i tidningen är numer chefredaktör för Pensionärernas riksorganisations tidning, där jag fått en förfrågan att börja jobba, men jag känner att det inte riktigt är dags än. Utöver tidningen som nu i äldre dar levererar tryckt porr, brukade Strage även läsa tidningar om film och video, vilket fascinerade honom. - Det var debatter om att våldsamma videofilmer leder till att folk sparkar ner varandra på gatan, och det kändes så förbjudet, nästan som en drog. Vi blev besatta och kände oss som sådana badasses när vi hyrde film. Trots det stora filmintresset har Strage nästan enbart skrivit om musik, vilket han kort och gott förklarar med: - Jag har inte recenserat film på senare år på grund av att jag vabbat, men jag vill recensera mer film i framtiden.

För mig, som suttit i Latin Lover i snart 2 år och till hösten har sökt in till Journalisthögskolan, måste jag ställa den fråga som jag upplever att många underkastar sig: ehöver man verkligen journalistutbildning? - Om målet är att skriva opinionstexter är det viktigare att hitta sin egen nisch än att vara renodlad journalist, men om man vill arbeta med klassiskt grävande journalistik är den riktiga utbildningen ovärderlig. Jag hade så dåliga betyg så jag kom inte in på journalistutbildningen, istället läste jag 40 poäng idéhistoria och därefter en fristående kurs på Journalisthögskolan i Stockholm. När jag var ny i Stockholm gick jag på ett seminarium på Kulturhuset som handlade om hur man blir frilansande kulturjournalist, och det första talaren sa var “Bli inte frilansande kulturjournalist.” Men jag tror att om man vill bli journalist måste

första talaren sa var “Bli inte frilansande kulturjournalist.” Men jag tror att om man vill bli journalist måste man hålla fast vid det.

Utöver att möta motgångar i att vara aspirerande kulturjournalist kan det finnas svårigheter i att själv åtnjuta det yrket: - Det handlar om att hylla eller dissa något, inte att ge en vidare analys, vilket jag märker tydligt när jag skriver texter som inte är lika åsiktsinriktade, då de inte får lika många delningar som en text som hade handlat om Paolo Roberto, invandring eller feminism. För mig kan politik nästan kännas smutsigt att skriva om eftersom det ger många delningar, men inte är något jag brinner för. Däremot handlar min mest delade text om att jag började rösta på Socialdemokraterna, det blev som en explosion. Den texten har dock gett mig spelningar som DJ på sossefester, ikväll ska jag till och med hålla i ett digitalt musikquiz för socialdemokrater. Jag har suttit hemma hela förmiddagen och skrivit frågor om socialdemokratiska låtar. 2008 vann Fredrik Strage Stora Journalistpriset i kategorin Årets förnyare, för en bok där han listade upp de 100 bästa rockögonblicken på den då nya, revolutionerande plattformen Youtube. - Jag brukar kalla mig själv för Sveriges första youtuber, jag var den första personen i Sverige som blev förknippad med youtube, på fester som jag gick på stod mitt namn i youtubeloggan. Vissa videor som fanns med på listan blev borttagna från youtube på grund av upphovsrättsliga skäl, men då laddade jag själv upp dem igen. Trots detta fick jag aldrig för mig att ladda upp något själv, utan allt var 100% textbaserat.

Trots att Strage var Youtubetågets första passagerare i Sverige har han varit bland de sista i många andra tåg som sociala medier har upprättat, till exempel Instagram, Facebook - eller poddandet. Numer bedriver Strage en podd som heter Hemma hos Strage, där han intervjuar artister hemma hos sig. - När jag släppte podcasten ville jag lansera mig själv som influencer.

Att hitta ny musik i det virtuella universumet är något som fascinerar mig, ny musik finns i varenda hörn, under varje sten, flik, instagramsida eller i skräpposten på mejlen, därför måste jag passa på att fråga: Hur hittar man som musikjournalist ny musik? - Man kan tycka att musikjournalistik har spelat ut sitt kort, tidigare var det en maktposition då alla journalisterna hade tillgång till musik, man kunde ragga på Bondegatan och ba ‘Vill du komma hem till mig, jag har nya Kent. ‘ Men nu är det viktigare med vägledare, utbudet är så stort att jag blir ledsen för att jag inte hittar något. Om jag hittar en artist som givit ut fyra album som är precis min kopp te kan jag bli akutdeprimerad att jag inte lyssnat på den tidigare. Det är nästan nedslående - då inser jag hur det är som att stirra ut i världshistorien i en liten liten strut, det är omöjligt att lyssna på all musik!

Och med dem orden lämnar Strage oss i Latin lover och Elevkåren till vår egen del av universum och vår begränsade repertoar av musik. Han kastar på sig sin rock över läderkavajen, börjar långsamt gå baklänges, och med ett leende på läpparna vinkar han hejdå, när han rör sig hemåt, mot den andra delen av kulverten som leder till Kungsholmsgatan.

Text: Mina Asp Romefors

Vill du se mer av Strage? Spana in Latin Lovers och Elevkårens instagram!