Scoutparadstraditionen i Åbo

Partio ajassa

Jyrki ”Jykä” Tuominen

Ärkebiskop emeritus Jukka Paarma: ”Det är en slående upplevelse att följa med den traditionella scoutparaden i Åbo. Den är ett fint bevis för Åboborna på att det finns många scouter, mycket scoutverksamhet. Paraden är scouternas bekännelse för sin tro på scoutingen.”

Tradition, scoutfest, scoutuppvisning, en ståtlig träff – Scoutparaden

IFinland har det ordnats scoutparader och marscher lika länge som det har funnits scoutverksamhet. Då scouterna i tiderna rörde sig i grupp, skedde detta hurtigt och resligt i marschformation; så här startade man t.o.m. iväg på utfärder genom stan. Vid mottagandet av hedersgäster, som marskalk Mannerheim, ingick ofta en gemensam hälsning från scouterna, och då tog man sig inte dit med pappas bil, utan marscherande.

Redan under 1920-talet, då scoutingen började få fasta former för verksamhet och organisation, blev paraderna regelbundna festtillfällen.

Scouterna har under tidernas gång varit delade i olika förbund åtminstone enligt språk, kön och bakgrund. Ändå har scoutparaden i Åbo samlat alla kårer från Åbo och landskapet oberoende av bakgrund eller verksamhetsformer.

Åbo domkyrka är en del av vår parad Paraden för Egentliga Finland har alltid hört till Åbo centrum och Domkyrkan. Från och med år 1927 har paraden samlats just framför vår nationalhelgedom. In i någon kyrka skulle alla paraddeltagare väl aldrig ha rymts; inte ens Domkyrkan har plats för fler än ca 900 personer. Till en början marscherade man från kyrkan, sedan till kyrkan, och nu åter från kyrkan. På Dom-

32

Scouting i tid

kyrkotorget framför kyrkan ryms mer än 6000 scouter.

Mannerheimspännena delas festligt ut före scoutparaden på Domkyrkans trappa inför de tusentals paraddeltagarna. Samtidigt läser man upp namnen på alla som får spännet. På detta sätt äras Finlands långvarigaste och mest traditionella förtjänsttecken för scouter, instiftat av marskalk Mannerheim.

Mannerheimparken och en ny rutt Efter krigen samlades man i Mannerheimparken, där festligheterna, festtalen och utdelningen av förtjänsttecken ordnades. Marschrutten gick förbi salutorget till Domkyrkan, där man till slut höll en fältandakt.

År 1963 hade paraden med fler än 3000 deltagare vuxit ut ur planen i Mannerheimparken och man övergick till de nutida arrangemangen. Festligheterna, utdelningen av Mannerheimspännena och en kort fältandakt vid Domkyrkan, sedan paradmarschen förbi salutorget till defileringen och vidare till åstranden, där man slutar.

Ända till förra årtusendets slut gick marschen runt hela salutorget. Sedermera vände trafikarrangemangen i centrum på rutten så att den nu går förbi torget längs med Köpmansgatan till Slottsgatan och defileringen. Våren 2019 går scoutparaden enligt en tillfällig rutt p.g.a. de många byggarbetena och trafikarrangemangen vid salutorget och i centrum.

Festtal på finska, svenska och teckenspråk I början var det distriktscheferna som höll talen i paraden, på finska och på svenska. Även fältandakten hölls av scoutledare, d.v.s. av scoutpräster, och på båda språken. Numera används ett tredje språk, teckenspråket, dock genom tolk. Från år 1963 har festtalen hållits av en inbjuden hedersgäst, t.ex. en minister, landshövding eller stadsdirektör. Enligt hörsägen var det general Adolf Ehrnrooth som fick de första, rungande applåderna efter sitt tal och då han tackat, ännu högre applåder.

Ärkebiskoparna har hört till Åbo scoutparads traditioner åtminstone från och med ärkebiskop Erkki Kaila år 1935. Då ”inspekterade ärkebiskopen paradtrupperna” framför Domkyrkan och arrangerade också för första gången en separat mottagning till ära för paraden. Efter kriget har dessa mottag-

33

Partio ajassa

ningar fortsatt ända fram till våra dagar. Ärkebiskop Tapio Luoma har lovat hålla scoutparadens festtal år 2019 och han bjuder även traditionsenligt in scoutverksamhetens gynnare till mottagning.

Uppvaktningar och kransnedläggningar för att hedra de stupade Under krigsåren marscherade man inte i centrum, utan festligheterna ordnades genom uppvaktningar till Hjältekorset och hjältegravarna. Efter krigen och de osäkra åren återkom man till centrum år 1947.

Fortfarande gör årets mottagare av Mannerheimspännet efter paraden en hedersuppvaktning till hjältegravarna och lägger ned en krans vid Hjältekorset. Med är den andra distriktschefen, en andra musikkår samt Finlands och scoutdistriktets flaggor.

Finlands största blåvita flaggtåg Ända från början har scoutparaden i Egentliga Finland letts av ett flaggtåg bestående av Finlands flaggor. Efter flaggtåget med numera 66 flaggor följer distriktets fana, paradkommendören och musikkåren.

Det har alltid satsats på att alla flaggor och fanor bärs sakligt och snyggt i vår parad. I många av kårernas rader bär patrullerna sina vimplar och ofta även vargungarna sina maskotar m.m.

Vår nuvarande parad är ett resultat av Aku och Eila Leinos arbete Vår scoutparad och våra paradtraditioner fördes vidare och utvecklades av paret Aku (Aulis) och Eila Leino. Under årtionden byggde de upp vår parad till det uppskattade och rikskända evenemang som det är i dag. Aku och Eila donerade tiotals kårer Finlands flagga med bärstång på olika märkesdagar och byggde på detta vis upp vår fina tradition med flaggtåget. De grundade även marschtävlingarna genom att donera paradens värdefulla vandringspokaler med tillhörande diplomtavlor.

34

Scouting i tid

Kareliapokalen till en början endast för flickor Efter kriget fördelades stadens bidrag till scoutkårerna enligt aktiva deltagare i paraden. För att öka flickscoutkårernas deltagande (och bidrag) grundade flickförbundets långvariga kassör Eila Leino år 1956 en tävling för flickorna där den högsta deltagarprocenten i paraden kunde ge dem Kareliapokalen.

Tillsammans med den eviga Kareliapokalen får kåren en motsvarande mindre pokal som kåren följande morsdag överräcker till en scoutmor som speciellt hjälpt kåren. Den första kåren som vann pokalen var Toivon Erätytöt.

År 2000 fullbordade Eilas och Akus dotter Taru-Maija Gustafsson serien genom att grunda en tävling om Kareliapokaler även för pojkscoutkårer och blandkårer. Fortfarande tävlar kårerna om dessa pokaler i varje parad.

Lejonen bedömer paradtävlingen – redan 62 olika segrarkårer År 1963 grundade silvervargen Aku Leino en paradtävling för pojkscoutkårerna. Kårernas svängar, takthållning, rättningar, scoutdräkter, defilering och övrig marschdisciplin bedöms. Som domare inbjöds ända från början Lionsklubbar från Åbo, turvis.

De första segrarna var Auran Tähti Pojat (stora pojkscoutkårer) och Jokikylän Pojat (små pojkscoutkårer). Senare grundade Eila och Aku Leino samt Outi Kauppi motsvarande tävlingsserier även för flickscout- och blandkårer. Numera finns alltså sju serier i paradtävlingen.

Redan 302 trumslagare och musikanter i paraden Paraden har alltid fått sin takt av musik eller trumslagning. Scoutkåren Turun Metsänkävijäts musikkår har varit med ända sedan 1928 – alltså firade de 90-årsjubileum i paraden är 2018. Som mest har fem olika musikkårer deltagit i en parad.

Den årliga trumslagarskolningen har bidragit till att antalet trumslagare i kårerna har vuxit till mer än 300.

Vår gemensamma scoutparad i Åbo är rikets största årligen återkommande scoutevenemang. Paraden arrangeras av fler än 150 scoutledare, funktionärer, bedömare/domare och musikanter. Ändå är det de glada deltagarna i scoutkårerna som utgör paraden.

35