En titt på heraldiska sektionen

Partiomuseo

Ritva ”Cuapus” Manner

”Kan någon sy?” frågade Hannu Uusiniemi för några år sedan i museet. Jag sade mig kunna.

Det behövdes någon som skulle sy fast heraldiska sektionens nummerförsedda kantband i halsdukar, vimplar, bordsstandar och -flaggor. Jag fäster också kårhalsdukarna på pappskivor, ifall de inte finns i vår utställning från förr. Efter att Hannus stol senare blev tom, blev jag arbetspar med Lauri Lehtonen. Jag skriver för hand in de behandlade föremålen i en bok, medan Lauri skriver in dem i sina excel-tabeller. Lauri känner ämnet väl och utvecklar ständigt tabellerna, och även koderna för förvaringslådorna står under utveckling. Jag lyssnar, förundrar mig och frågar. Det finns mängder med föremål, nytt och gammalt, unikt och t.o.m. tiofaldigt. Det finns skickligt handsydda föremål från forna årtionden, patrullernas roliga skojemblem och allt där emellan. I donationsblanketterna finns sällan mycket information om föremålet. Vi försöker hitta tilläggsinformation på nätet, i kårernas publikationer m.m. Ibland tar vi kontakt med donatorn och frågar mer. Vår önskan skulle vara, att blanketten fylldes i så noggrant som möjligt.

Seppo Laaksonen, som ansvarar för fanorna, arbetar oftast ensam i museet. När vi en gång råkade vara där samtidigt, sade Seppo ”du kunde sätta in dig även i fanorna”. Han öppnade datorn och presenterade sitt material, vilket var enormt. Vilket engagemang i saken, i många års tid!

Jag har undrat över vad man använder flaskan med avsaltat vatten till, den som står på Seppos bord. Seppo demonstrerade med en fana från Viborg. Först ordnade han en stor bordsyta. En arméfilt blev strykunderlag (bild 1). Genom att stryka fanan genom ett tyg som var dränkt i det osaltade vattnet, blev fanan ren, men inga fula spår uppstod, vilket skulle ha hänt om man använt kranvatten (bild 2). Så gick Seppo efter en stege, en strålkastare och en rulle vitt tyg. Fanan breddes ut på tyget på golvet, ljuset riktades mot fanan och Seppo klättrade upp på stegen, där han sträckte sig och fotograferade

72

Scoutmuseum

fanan (bild 3). Det hela såg välplanerat och balanserat ut, men jag fotograferade hela processen, för säkerhets skull… Efter fanan fotograferade Seppo ännu stången, tofsbanden m.m. (bild 4). Efter detta rullades fanan noggrant samman med silkespapper och bands ihop med mjukt yllegarn, så att det inte blir spår av fästandet (bild 5). Slutligen träddes fanan in i sin förvaringspåse och ändorna fästes med lingarn (bild 6). Rullen placerades på hyllan i förrådet och resten av delarna i en låda för vidare behandling (bild 7). Seppo fyller i ett formulär om fanan, där han antecknar uppgifter om formgivare, brukstid, material, storlek, krympning, skick m.m. I fanan och de övriga delarna har jag fäst ett kantband i lämplig färg med föremålets nummer.

Seppos arbete tedde sig mycket professionellt och han sade sig ha lärt sig metoderna av en konservator, som tidigare arbetade i museet.

I fjol behandlade heraldiska sektionen 121 föremål. Museets besökare blir glada, då de ser sin egen kårs halsduk eller märke i utställningen. Själv blev jag glad, då en besökare inte hittade sin egen halsduk, men visade på en annan och frågade ifall den är lik denna, men rödare. Aj, du menar Velipojat-halsduken? Jag fäste den på papp förra veckan, men den är ännu inte inskriven. Snart kommer den fram. Vilket sammanträffande!

73