Pv boknummer2007 2008

Tema Medvetande & Mekanism

INNEHÅLL Artiklar 4 6 9 12 15 18 21 24 27 30 33 36 39 42 45 48 52 55 59 62 65 68 71 74 77

VILKA MEKANISMER SKA MAN LETA EFTER? GRUNDEN ÄR REKURSIVA MEKANISMER PROBLEMET MED IRREVERSIBLA MASKINER KUNSKAP SOM ENERGIOMVANDLING DEMONEN I MASKINEN ATT ÅTERANVÄNDA INFORMATION KUNSKAP HÄMTAS INIFRÅN PERSPEKTIV PÅ MENING ATT SKAPA EN KREATIV MASKIN EFFEKTIV KOMPLEXITET INFORMATION IN MEMORIAM TANKEN SVINDLAR INTE SOM DU TROR VI ÄR INTE MÅLET MEDAN VI BLUNDAR FRÅN FRIKTION TILL MEDVETANDE TRYCKET FRÅN KÄNSLORNA VEM HÅLLER I STYRET? DET VERKLIGA PROBLEMET VÄRT ATT FANTISERA OM VILJANS FYRVERKERI FYLL I MED NÄRMINNET FÖRBRYLLANDE KÄNSLOR VÅR GÖMDA SKATT VÅR LOTT ATT GÖRA UPPROR

2

�Consciousness is a fascinating but elusive phenomenon; it is impossible to specify what it is, what it does, or why it evolved. Nothing worth reading has been written about it.�

Stuart Sutherland, The international Dictionary of Psychology (London: Crossroad, 1989)

Indexkompaniet

fรถrlaget som visar

4

Till Jan-Erik

VILKA MEKANISMER SKA MAN LETA EFTER?

Kan man hitta en mekanism för medvetande?

Det finns de som tror det. Att det går att hitta i ett självrefererande automatiskt sammanhang. Begreppet automatiskt kan verka paradoxalt om man söker en mekanism för medvetande. För många betyder automatiskt just att det är något som kan åstadkommas utan medveten inblandning. Självreferens anses däremot vara inblandat i alla former av medvetande. Men vi vet med säkerhet sedan Gödel att självreferens finns i abstrakta modeller som är matematiska motsvarigheter till en maskin!

Pre-Gödel var målet att fördriva varje form av självreferens ur logiska matematiska system.

Det var ett oerhört krävande mål eftersom all annan mänsklig aktivitet per automatik innefattar feedbackmekanismer.

Professorerna Russel och Whitehead byggde upp en 6

magnifik formell hierarki i sitt berömda verk Principa Mathematica som stod färdigt 1913.

sådan. Boken heter I am a strange loop.

Hofstadter är den som gjort mest för att popularisera Gödels insikter om det oundvikliga i självreferens även vid så enkla mekanismer som numrering.

Hans bok Gödel, Escher, Bach: an Eternal Golden Braid kommer snart 30 år efter originalutgåvan ut i ständigt nya upplagor.

Men så kom Gödel och fördärvade alltihop genom att påvisa att man med just denna formella hierarki (och med alla andra formella system kraftfulla nog att ha någon intressant användning) kunde åstadkomma självrefererande termer i all oändlighhet.

Men djävulen finns som bekant Att intressanta maskiner kan vara i detaljerna. Så exakt vilka självrefererande inses lätt om mekanismer ska man leta efter? man kallar biologiska organismer för vad vi numera vet att de är proteinmaskiner. En maskin är en automata. Självreferens uppstår automatiskt såväl i formella modeller som i modeller av protein (eller något annat byggnadsmaterial som tillåter tillräcklig komplexitet).

Här skulle nog de flesta hävda att det bådar ju illa för självreferens som en konstituerande ingrediens i medvetandet...

Men inte Douglas R. Hofstadter som i vår kommit ut med en ny bok som definierar jagupplevelsen med självreferens, om än en "konstig"

7

GRUNDEN ÄR REKURSIVA MEKANISMER

"Tänka? Det finns det maskiner som gör!"

Så brukade en vän som komponerade datorgenererad musik uttrycka sig när man frågade hur han tänkt i det ena eller andra fallet.

Ja, självklart finns det maskiner som tänker, nämligen vi.

I introduktionsavsnittet skrev jag att ett grundkrav på en maskin som kan sägas tänka är att den har förmåga till självreferens.

Därmed inte sagt att självreferens i sig är detsamma som tankeförmåga. I själva verket krävs väldigt lite, som Gödel visade, för att en maskin ska vara självrefererande. Den måste bara ha en mekanism för vissa enkla former av beräkningar. Och omvänt är den enklast möjliga 8

mekanism som är kapabel att utföra icke-triviala beräkningar en sådan som definieras med hjälp av rekursion, d.v.s. med hjälp av referenser till sig själv.

avbildas, behöver inte vara tal utan element ur olika mängder. En funktion ordnar till ett godtyckligt element ur en given mängd ett entydigt bestämt element ur en annan mängd. Om vi kallar funktionen f och de två mängderna A och B kan vi skriva f:A -> B. Ett godtyckligt element i A skrivs x och det element i B som det riktar sig mot kallas f(x). Normalt skriver man dock f(a)=b där b är det unika elementet i B som f tillordnar elementet a i A.

Att överföra rörelse från ett ställe till ett annat är det vardagliga sättet att tala om mekanismer. Mekanismer påverkar, förändrar, det de riktas mot. Att mekanismer kan riktas mot något, inklusive sig själva, kallar filosofer intentionalitet. Alla tankar är riktade mot sitt innehåll, vare sig de sätter tilltro till innehållet, tvivlar på innehållet, är rädda för En mängd kan i sig bestå av innehållet eller intar en ordnade par. annan attityd så är de också Produktmängden är självrefererande, innehåller defintionsmässigt en sådan. innehållet.

Låt A och B vara två mängder. Om vi sätter A*B Det är alltså det som är grunden. = {(a,b)|där a är element ur Det är där vi ska börja.

A och b element ur B} så kallas A*B Det enklaste sättet att tala om produktmängden av A och mekanismer är, hemskt nog B. Att paren är ordnade säger väl de som hatar betyder att (1,0) och (0,1) formella system, att tala om är olika element i matematiska funktioner. Den produktmängden. Om man moderna definitionen av en ser det geometriskt är de matematisk funktion är ordnade paren koordinater i detsamma som en överföring en yta. av något på något annat. Det som transformeras, eller 9

En funktion kan utgå från ett Referenser: sådant ordnat par, varför vi Algebra för universitet och kan skriva f(a,b)=c där det högskolor; Eriksson, Lind, ordnade paret i Persson, Tengstrand produktmängden A*B Computability; Cutland avbildas på ett element c i Dennet; Zawidzki mängden C. Med parvis Gödel´s Theorem; Franzén ordning kan vi utöka antalet element funktionen utgår från när den riktar sig mot ännu ett element. Dessa utpekade element kan dessutom ingå som element i den mängd funktionen tar avstamp i.

En funktion kan utgå från flera element men pekar alltid bara på ett. En rekursiv funktion är en funktion som kan peka på sig själv som element flera gånger. Det är genom sådana trick som maskiner kan fås att göra aritmetiska beräkningar som addition och multiplikation.

T ex fås x+y genom att y antal gånger lägga 1 till x rekursivt.

Varje maskin som klarar addition och multiplikation är inte tänkande, men automatiskt självrefererande, precis som din hjärna som ju också klarar addition och multiplikation!

10

PROBLEMET MED IRREVERSIBLA MASKINER

Vi såg i förra avsnittet att addition och multiplikation kan beskrivas som ett slags räknemässig rundgång. Nu vet alla som fått rundgång i sitt högtalarsystem att det inte alltid går att så lätt räkna ut vad som händer vid rundgång. Det gör det inte heller i matematiska system. De har dock fördelen att man kan tala om sant och falskt på ett 11

oproblematiskt sätt. Vad som är sant inom matematiken är helt enkelt själv en matematisk utsaga.

exempelvis en sann matematisk utsaga att summan x+y av två tal x och y är en operation med de rekursiva egenskaperna:

En matematiker har sagt att vad matematiker gör är att de i slutändan försöker återföra x+0=x allting på proceduren att räkna. Om man vänder på x + efterföljaren till y = steken kan man få efterföljaren till (x+y) proceduren att räkna (och att addera och multiplicera) att peka på precis vad som helst. Det lustiga är att när Alla upplevda mönster i man numera beskriver verkligheten kan alltså i proceduren att räkna brukar princip via påverkan av man utgå från motsatsen till matematikers hjärnor i mängden av allting, slutändan avbildas av enkla nämligen från den mängd räkneoperationer som som inte innehåller därmed kan sägas ha någonting. universella representationsegenskaper.

Talen man räknar elementen i Dessa enkla mängder med får man fram räkneoperationer är på följande sätt; 0 definieras naturligtvis sedan länge som tomma mängden Ø, 1 möjliga att utföra med (ett) som mängden av noll = maskiner. Det betyder att {0} = {Ø}, 2 (två) som varje maskin som klarar mängden av noll och ett = dessa enkla beräkningar i {Ø,{Ø}} osv. Dessa går att princip klarar alla räkna med om man beräkningar (och bestämmer att efterföljaren mätningar) som alla andra till ett tal också alltid är ett maskiner (inklusive tal, att två olika tal aldrig har mänskliga hjärnor) kan samma efterföljare och att 0 klara. Man brukar prata om är inte efterföljare till något sådana maskiners tal. Utifrån detta är det allmängiltighet och kalla 12

moduler med vilka man kan bygga dem för funktionellt fullständiga.

1

I datorer realiserar elektroniska kretsar en (två-värd) mängd {0,1} med de tre operationerna OCH, ELLER, ICKE. Dessa så kallade grindar står, i olika kombinationer, för alla de Booleska funktioner en generell dator kan utföra.

Det visar sig att de kan byggas med en enda krets, en ICKE OCH-grind, som därför ensam är funktionellt självständig. Om input föreligger enligt x och y ges output som ICKE-OCH enligt detta mönster (som inom logiken träffande nog kallas en sanningstabell):

x

y

0 0 1

0 1 0

1

0

Det är lätt att se att det bara är när grinden ger en output som är 0 som vi enbart av detta faktum kan veta vad som är dess input. När output är 1 kan det svara mot tre helt olika input. Om än funktionellt fullständig är den inte reversibel. Vi kan inte analysera baklänges utifrån resultat när verkliga maskiner (inklusive vårt upplevelsemaskineri) är byggd efter sådana modeller. Hur är då tolkningar möjliga? Hur kan vi veta vad vi upplevt?

Referenser: I am a Strange Loop; Hofstadter Computability; Cutland The Quest for the Quantum Computer; Brown Gödel´s Theorem; Franzén

x ICKEOCH y 1 1 1

13

KUNSKAP SOM ENERGIOMVANDLI NG 14

har det blivit naturligt att tala om deras "minne" lika väl som vårt eget. Minne mäts med hjälp av en matematisk uppfinning, logaritmer. En byte kan lagra 256 olika "minnen".

Det är helt enkelt så att 8 bitar (med nollor och ettor, som man brukar tänka sig det) är logaritmen av 256 om man använder basen 2 (dvs 2 upphöjt i 8 är lika med 256).

Picasso lär ha sagt att datorer är värdelösa, de ger oss bara svar.

Samma sak kan i så fall sägas om andra allmängiltiga maskiner, som aritmetik och mänskliga hjärnor. De är alla uppbyggda av funktionellt fullständiga moduler och kan i princip ge oss samma svar om man har fri tillgång till Du kanske tänker att en byte är tid och energi. Det är åtta bitars information. Vad däremot stor skillnad på hur har logaritmer där att göra? effektivt de kommunicerar Jo, de behövs för att svaren vid begränsade rigoröst tala om hur resurser. användbara bitarna är i kommunikationen. Med Maskinerna själva är naturligtvis andra ord: Hur mycket också resurser och det man verklig information ger ett brukar kalla automater är svar? Svaret på den frågan maskiner som inte kräver gavs av Claude Shannon, den mänskliga hjärnans den moderna maskineri som resurs för att kommunikations-teorins kunna arbeta. Var den grundare, redan på 1940gränsen går förändras hela talet med denna formel tiden.

En sak vet vi om hjärnan, den kommunicerar med sig själv (informationen) = jämt och ständigt. Ibland tar -log (sannolikheten) den dessutom hjälp genom en kommunikationsloop där en maskin utanför hjärnan ingår. Sedan datorernas intåg 15

Vad har sannolikheten där att göra? Tänk dig att du vill där konstanten uppkallats efter veta solchanserna imorgon formelns upphovsman (om för en semesterort där solen konstanten sätts till -1 är nästan alltid skiner. Om du formlerna identiska!). får en prognos som talar om regn så ger den dig mycket Att det skulle finns en koppling mer information än en mellan termodynamik prognos om sol (eftersom du (entropi är ett förväntat dig sol och termodynamiskt begrepp) prognosen inte tillför något). och information var förvånande på sin tid, men Vad har minustecknet där att är det knappast idag. göra? Sannolikheter är alltid Termodynamik, läran om mindre än 1 (helt sannolikt) energi, speciellt värmens och större än 0 (helt natur, dess omvandling till osannolikt) och logaritmer andra energiformer och blir alltid negativa för tal dess möjlighet att uträtta mindre än 1. Logaritmen för arbete, är grunden för all 0,5 är t ex -1. Logaritmen för teknik och 0,25 är -2. Minustecknet informationsteknologin i framför logaritmen ger datorer eller hjärnor är inte därför alltid ett positivt undantagen. värde på informationsmängden; -(-1) Referens: = 1; -(-2) = 2 osv.

The Quest for the Quantum Computer; Brown Nu visar det sig att minustecknet är den enda avgörande skillnaden på formeln för information enligt Shannon och en berömd formel inom fysiken

(entropi) = (Boltzmanns konstant) log (sannolikheten) 16

17

tänkt figur, Maxwells demon, som utan energiåtgång skulle kunna återskapa värmeskillnader mellan två kamrar som i utgångsläget är fyllda med en gas med samma temperatur. Att kamrar med olika gastemperatur kan utföra arbete vet var och en som kör en bil med explosionsmotor. Tänk om du kunde köra bilen utan att behöva fylla på bensin. Det skulle du kunna om du hade Maxwells demon i motorn!

DEMONEN I MASKINEN

Värmen hos en gas är den Energi kan inte förbrukas, bara kaotiska rörelsen bland dess brukas, men dess brukbarhet molekyler. Att rörelserna är kan förbrukas. När vi brukar kaotiska innebär att de inte energi omvandlas favoriserar någon speciell energiformer från högre till riktning och man kan därför lägre brukbara former. Den inte använda någon minst brukbara formen av nettoinriktning för att utföra energi är värme. Den kan arbete. Temperaturen är den också brukas, men bara om genomsnittliga hastigheten det finns värmeskillnader att hos molekylerna utan utgå ifrån. hänsyn till dess olika När värmeskillnader används i ett riktningar. maskineri för att utföra Nu kan vi, med Maxwell, tänka arbete av något slag oss en tvådelad kammare utjämnas så småningom med en (för dessa skillnader och ny tankeexperimentets skull) energi måste tillföras utifrån. friktionsfri skjutdörr. I Eller hur? Eller måste den genomsnitt har molekylerna det? Redan 1867 skapade samma hastighet i båda James Clerk Maxwell en 18

kamrarna. Maxwells demon märker när en molekyl råka röra sig mot skjutdörren.

Kommer den snabbt från det ena hållet öppnar han dörren och släpper in den i den andra kammaren. Kommer den långsamt behåller han dörren stängd. Kommer den däremot snabbt mot skjutdörren från andra hållet håller han dörren stängd och öppnar bara för långsamma molekyler som kommer från det hållet. När demonen hållit på en slag har den således lyckats sortera fler snabbrörliga molekyler i den ena kammaren och fler långsamma i den andra.

även den med en Maxwellskt demonisk ingenjör i mitten, är omöjliga. Så vad är det för fel på resonemanget? Man tittade på vad det skulle kosta att inhämta informationen om molekylerna och trodde att den kostnaden måste överskrida den nytta man kunde få av den uppkomna värmeskillnaden. Det trodde man länge. Inte förrän 1982 kunde Charles Bennett visa att det inte behövde vara på det sättet.

Den termodynamiska kostnaden (ökningen av entropin) för att kopiera något (till medvetandet eller till andra medier) kan i princip göras godtyckligt liten (det är därför piratkopieringar bekämpas av mediaföretagen).

Med Maxwells demon i maskinen kan du alltså åstadkomma värmeskillnad från ett tidigare jämviktstillstånd utan att tillföra någon energi. Det räcker med att demonen är Nådåså, demonen fungerar trots medveten om de enskilda allt! Ja, om den har ett i det molekylernas rörelse så att närmaste oändligt minne. de låter sig sorteras efter Demonen behöver bara veta snabbhet. Information är väl hastighet och riktning på en det ultimata miljövänliga molekyl vid tidpunkten för bränslet kan tyckas. Men är beslutet att släppa igenom det? eller stänga ute. Den behöver aldrig använda den Fysikerna visste redan på den här kunskapen någon mer gång. tiden att evighetsmaskiner, Varje beslut är ett nytt 19

beslut varje gång oavsett om maskiner, mer tillspetsat: molekylen det handlar om Varför stiger inte varit med om det tidigare informationen oss alla över eller inte (inte är det mest huvudet hela tiden? troliga eftersom det finns så ofattbart många molekyler i Referens: Märk världen; bara en liten liten mängd Nørretranders vanlig luft). Men även om demonen skulle klara sig med bara en informationsbit per molekyl behövde den lagra tio miljoner miljarder onödiga bitar i sitt minne bara för att sänka entropin i ett enda gram luft med en tiomiljondels procent. Det är naturligtvis helt otillräckligt för att driva ens den minsta leksaksbil.

Jaha, men det är ju bara att radera rubbet från minnet. Det behövs ju inte. Så vad är problemet? Problemet är att Rolf Landauer redan 1961 visade att det alltid kostar att glömma, att utplåna information. Information är inte användbar om vi inte kan kasta bort det vi inte behöver och det drabbar även demonen i maskinen.

Hur vet förresten demonen i maskinen vad vi inte behöver? Eller, eftersom det kostnadsproblemet uppkommer för alla 20

irrelevant information. Det är ett stort problem för alla maskiner med anspråk.

Speciellt de med anspråk på medvetenhet.

Det finns två sätt att angripa problemet. Det första är att komprimera beskrivningarna så att varje informationsbit innehåller mycket användbar kunskap samtidigt som den inte upptar mycket minne och därför kostar lite att radera.

Det andra är att använda information på ett sätt som gör den återanvändbar i så hög grad som möjligt så att det blir så lite information som möjligt som behöver kastas.

Anta att en dator får en digital input som ser ut så här: 001010101010101010...

Om den i sitt minne har en regel för att förvandla bråk till decimaltal så kan den ATT ÅTERANVÄNDA testa att dividera 1 med 3.

INFORMATION 1/3 = 0,01010101010101010... i binär version! För att komma ihåg den oändliga serien 001010101010101010...

Som vi såg i förra asvnittet kostar osv behöver den bara det alltid att göra sig av med komma ihåg hur man 21

dividerar 1 med 3 och (beskrivningar) kan tolkas omvandlar resultatet från ett så att de har samma decimaltal till ett binärtal mening". (och tar bort kommat). Det är en oerhörd komprimering En mekanism (medveten eller inte) kan t ex bara ta hänsyn från ett oändligt antal bitar till ett begränsat antal till det fåtal bitar som behövs decimaler i exemplet ovan. för att beskriva hur Om vi räknar med tre divisionen mellan två små decimaler (ett godtyckligt heltal förvandlas till ett val) blir ju alla serier som decimaltal som är identiskt börjar med 0,010 detsamma (så när som på kommat). som 1/3. Men det betyder Denna lilla beskrivning (i ju att en enda slumpmässigt form av en kodsnutt i en utvald binär dataserie av dator) är (i sammanhanget) slumpmässig längd (så meningen med länge den börjar med 001010101010101010...

0,010) av dessa oändligt Vi människor är väldigt bra på att många dataserier kan stå för hitta meningar i tillvaron. alla dataserier som i Hur går det till? mekanismens ögon har meningen 1/3. Eller med Mening är ett semantiskt begrepp andra ord: Samma dataserie till skillnad från det som kan återanvändas för all brukar anses kunna ske rent information som ger samma mekaniskt. Den mekaniska mening. Alla de andra syntaxen i ett språk kan lätt dataserierna behöver inte programmeras i en dator. läggas på minnet, de Själva programmeringen är i filtreras bort redan från sig själv syntax. Russell början bortmotade av Standish skriver i sin bok gammal information.

"Teorin om ingenting" att information är data med Någon kanske tänker att det är mening, och att det "finns väl mycket slump ingen entydig överföring inblandad. Men från data till meningar "bakgrundsbrus" är en många olika förutsättning för att kunna datauppsättningar skilja på semantik och 22

syntax. Om vi vill ange Referens: temperaturen hos en gas så Märk världen; är den beroende av Nørretranders molekylernas genomsnittliga Teorin om ingenting; kaotiska rörelser, men det är Standish naturligtvis meningslöst att Naturen i huvudet; tala om gasens temperatur Hoffmeyer utifrån en enda av dessa molekyler i enskildhet.

Molekyler och atomer är å sin sida semantiska begrepp i förhållande till elementarpartiklarnas kaotiska värld. Världen kan beskrivas som skiktad med bakgrundsbrus emellan. I varje skikt har bakgrundsbruset filtrerats med bestämda mekanismer.

Filtermekanismerna själva är sedan beskrivbara ånyo med filtermekanismer.

Vilka filter som biologiska organismer använder sig av är ett resultat av den ackumulerade slump som evolutionens mekanism utgör. Hos djur med så stor hjärna som vi har är de subjektiva filtreringarna av omvärlden dessutom av så stor betydelse att man kan undra hur vi någonsin vet att vi pratar om samma sak...

23

KUNSKAP HÄMTAS INIFRÅN

I förra artikeln undrade jag om inte subjektiviteten skulle ställa till det för vår kunskapssträvan. Den här veckan ska jag försöka visa att på en tillräckligt findetaljerad nivå är det precis tvärtom.

Informationens minsta enhet är en bit. Vi kan representera en bit med något som antingen innehåller något (1) eller inte innehåller detta något (0). I en dator motsvaras det av "små 24

hinkar" som antingen (kontrollhinken) är tom (0) innehåller elektroner (1) varken töms eller fylls de eller inte (0). Vecka 35 skrev två andra hinkarna på (de jag att grindar i datorns behåller sin etta eller nolla), elektroniska kretsar sköter om c däremot är fylld (1) informationshanteringen, får hink p och hink q fyllas dvs när, och om, en "hink" eller tömmas så att de ska tömmas eller fyllas på innehållsmässigt "byter med elektroner. Dessa plats". grindar bestämmer datorns Mekanismen som gör att logik. hinkarna byter plats är den På 70-talet uppfann Ed Fredkin logiska grinden något han kallade kontrollerad-ICKE. Den konserverande logik. Han kan göras godtyckligt konstruerade en grind som energisnål (tack vare var fullständigt reversibel Fredkins uppfinning) och (INGEN information den visar samtidigt att det kastades bort; när två inte behöver kosta något att Fredkingrindar seriekopplas veta. Hur går det till? återställs utgångsläget exakt) Låt oss återknyta till Maxwells samtidigt som den var demon (se artikeln från funktionellt fullständig vecka 37) och kopplingen (ALLA mekanismer kunde mellan entropi och utföras med lämpliga information. Vi förenklar kombinationer av grindarna). hela situationen till två Man skulle tro att det måste vara bitar. Den första biten (0) är en mycket komplicerad demonen. Den andra biten konstruktion, men icke. Likt (information om de flesta riktigt bra idéer är gasmolekyl) kan vara den enkel. Anta att vi har tre antingen 1 eller 0 i hinkar, de brukar betecknas utgångsläget. Entropi är med c, p och q, som detsamma som information antingen kan vara fyllda (1) som inte är tillgänglig. eller inte (0). Den enkla Demonen har naturligtvis logiken i en Fredkingrind är sitt utgångsläge (0) nu denna: om c tillgängligt och saknar 25

därför entropi. Demonen vet ser till informationen i sin ännu inte om gasmolekylen totalitet. Det som är ska visa sig ha 1 eller 0 och kunskap i ett perspektiv är den informationen har däför okunskap (entropi) ur ett i utgångsläget en bits annat. Den utomstående entropi. För att få reda betraktaren till demonens värdet på gasmolekylens agerande i gasen kan se att informationsbit utför gasen fått sin bit satt till 0 demonen helt enkelt men kan inte se hur operationen kontrolleraddemonens bit är satt. Det ICKE. Det betyder som vi som är kunskap ur sett att demonens tomma demonens perspektiv hink bara fylls på om (information med värde 1) gasmolekylen har värdet 1. är entropi med värde 1 ur Efter denna "mätning" är de den utomstående två ingående bitarna betraktarens perspektiv. (demonens och gasens) antingen 00 eller 11, dvs en Det är perspektivet "inifrån" som räddar kunskapen ur bits sammantagen de fysiska lagars grepp som information. säger att information Nu kommer tricket. Genom att varken kan förstöras eller göra om operationen skapas... kontrollerad-ICKE på Referenser: resultatet tilldelas Programming the Universe; gasmolekylen 0 (oförändrad LLoyd om demonens är noll eller The Quest for the Quantum "utbytt" från 1 till 0 om Computer; Brown demonens är 1). Demonen har genom att skaffa sig gratis kunskap och genom att, likaledes gratis, upprepa proceduren omvänt SÄNKT entropin i gasen!

Men förbjuder inte termodynamikens andra huvudsats detta? Jo, om man 26

PERSPEKTIV PÅ MENING

27

undrar jag om inte medvetande i grunden handlar om att handla med medkänsla… "

I bloggen "Utan jag i himmelen" Min vilda spekulation att själva skrev jag om medvetande medvetandet på något sätt och perspektivskiften den har med perspektivskifte att 12:e december 2005: "Vad göra gjorde jag alltså långt beror det på att det känns innan Hofstadters "I am a mer som en film som spelas strange loop" kom ut upp i huvudet än en (2007). De Hofstadterska teaterföreställning? Jag tror loopar som har med att det beror på medvetande att göra är inte perspektivskiften och bara rekursiva och kameraåkningar. När man självrefererande utan har spelar in film så kan därtill en paradoxal kameran vara stilla och perspektivöverskridande registrera rörelserna i scenen egenskap. Syntaxen (dvs (ungefär som när vi sitter i grammatiken i en teatersalong), men den mekanismen) "lyfts" till kan också göra åkningar och annan nivå där den ges en på det sättet åstadkomma mening (som rörelse även om inget annat kameraåkningar, scenbyten, händer. Snabba minnen, illusioner etc). Det perspektivskiften kan också paradoxala ligger i att ske via scenbyten. En scen i själva meningen via en hjärnbarken är alltid en feedbackloop visar sig som minnessekvens. enbart syntax! Men tack Motsvarigheten till vare detta kan fenomenet kameraåkningar som befästas, som när en förändrar perspektivet är rundgång "låser sig" och också minnessekvenser och blir strukturerad, menar likaså är byten av scener ur Hofstadter. olika perspektiv ännu en minnessekvens. När jag Om man, som Russell Standish visar medlidande har jag gör i "Teorin om skiftat perspektivet från eget ingenting", beskriver de två lidande till andras. Jag 28

nivåerna som en semantisk rymd respektive en syntaktisk rymd, så är det möjligt att formalisera de meningsfulla strukturernas komplexitet (vilket visar sig stå i en matematisk relation till entropi - och därmed till information och, i enlighet med resonemanget i förra veckans artikel, till kunskap).

C = L - log2w = - log2(w/2 upphöjt i L)

Ekvationen ger oss även ett sätt att definiera komplexitet med oändligt långa beskrivningar eftersom termen efter logfunktionen konvergerar mot ett ändligt tal mellan 0 och 1 när L går mot oändligheten.

Russell visar att den mängd Den underliga formeln visar på information som vår värld ett sätt att räkna med innehåller har ett mycket mängden av de speciellt samband med beskrivningar som börjar på antalet beskrivningar som samma sätt fram till en viss passar in på vår värld. Låt position. Är då all oss för ett ögonblick tänka meningsfull kunskap en oss att alla beskrivningarna talrelation? har en begränsad längd, säger han, den ändliga Ja, men bara ur ett visst längden L, och är perspektiv. Varje konstruerade med det binära beskrivning är en alfabetet {0,1}. I så fall finns symbolsträng som det 2 upphöjt i L möjliga produceras av en beskrivningar. Av alla dessa mekanism. Enligt beskrivningar svarar ett matematiker spelar den bestämt antal, w , mot en faktiska mekanismen ingen given mening. roll. Man kan välja vilken Informationsinnehållet, eller mekanism som helst och komplexiteten, i den ändå skiljer sig den meningen ges av: beräknade komplexiteten från den som beräknas utifrån beskrivningar producerade av vilken annan mekanism som helst 29

bara med en konstant, oavsett symbolsträngarnas längd.

Matematiker älskar sådant, eftersom konstantens praktiska betydelse kan trollas bort ur ett oändlighetsperspektiv. Inte desto mindre är det faktiska numeriska värdet beroende på val av mekanism. Det bestäms av mekanismens perspektiv.

Referenser: Teorin om ingenting; Standish I am a strange loop; Hofstadter Utan jag i himmelen; Nilsson

30

bättre än någon annanstans jag känner till i Russell Standish bok "Teorin om ingenting" just i avsnittet om att skapa en kreativ maskin. Med översättarens rätt hämtar jag fritt ur detta avsnitt i det följande.

En gren av datavetenskapen har utvecklat evolutionära algoritmer, som tillämpar Darwins idé i datorprogram för att lösa datavetenskapliga problem.

Att man lyckats få robotar att gå har bara varit möjligt genom att utveckla algoritmerna utifrån ett anpassningsmått för hur bra de fick robotarna att gå.

Datavetenskapsmannen John Koza har fått flera patent på elektroniska kretsar utvecklade enligt tekniken evolutionär programmering. Detta illustrerar att kreativitet är möjligt inom en helt mekanisk process.

ATT SKAPA EN KREATIV MASKIN

Ändå är detta en mycket begränsad kreativitet. Det vanliga hos evolutionära algoritmer är att när en optimal lösning nåtts på problemet avstannar all vidare evolution. Det

Föregående artikel i denna serie pekade på ett samband mellan mening och komplexitet. Hur uppkommer komplexitet?

Svaret på den frågan ges 31

betyder att man måste vara naturen är mekanistisk är en mycket noga med hur man tro, som skulle få stöd om väljer att representera teknikerna lyckas skapa en problemet och hur man sådan otvetydigt kreativ avgränsar det för den maskin, men den är inte evolutionära sökprocessen. falsifierbar. Om man inte Utan avgränsningar blir lyckas betyder det bara att sökutrymmet alldeles för vi inte varit duktiga nog! stort och den evolutionära algoritmen far omkring utan En del av problemet är hur man exakt ska definiera ”öppen” att hitta någon lösning alls. evolution, eller ”kreativ” Detta är mycket avlägset evolution. Det verkar idealet om en automatiskt ganska klart att vi inte kreativ maskin – en som enbart är intresserade av en fortlöpande genererar nya process som skapar nya idéer på det sätt den saker, utan att de nya mänskliga hjärnan verkar sakerna på något sätt är förmögen till. bättre. De flesta som Är det då möjligt att bygga en forskar i ämnet anser att obegränsat kreativ maskin? den relevanta kvantiteten är Den allmänna uppfattningen komplexitet. inom vetenskapen är att Om människan är en maskin har människan är en sådan naturen redan löst maskin som skapats av de problemet med att skapa en blinda krafterna hos den kreativ maskin. Vi behöver naturliga evolutionen. Detta vända oss till naturen för att är bara en arbetshypotes så få inspiration till att lösa länge ingen lyckats visa att detta problem. En del av människor är maskiner. Att problemet handlar om vad anta något annat, att vi är vi menar med en maskin. uppfyllda av en livskraft, För en forskare inom eller själ, som ligger bortom datavetenskap betyder den mänskliga vetenskapens maskin en sak – en möjlighet att förstå, vore å anordning, eller abstrakt andra sidan att alltför objekt, som kan modelleras lättvindligt ge upp denna exakt av en Turingmaskin. strävan. Att den mänskliga 32

En universell Turingmaskin meningen hos dessa termer är en teoretisk modell av en studeras inom disciplinen dator som kan ersätta varje beräkningskomplexitet. annan Turingmaskin genom Naturen har ett försprång att köra ett lämpligt jämfört med algoritmer då program. Ett annat sätt att se den har tillgång till äkta på saken är därför ”huruvida slumpgenerering via det finns ett lämpligt kvantprocesser. Det är program som gör att mitt allmänt vedertaget att det referensexemplar, U, av en radioaktiva sönderfallet hos universell Turingmaskin blir en atomkärna är en en kreativ referensmaskin”. fullständigt slumpartad Man vet att om iakttagaren process. Vi kan veta att känner till programmet, eller hälften av atomerna i ett enkelt kan lista sig till det urval i genomsnitt kommer genom omvänd att sönderfalla inom en tid ingenjörskonst, så begränsas som kallas halveringstiden, komplexiteten i utdata av men vi kan inte förutsäga längden på programmet. vilka atomer som kommer Denna maskin har alltså en att sönderfalla, eller när de strikt begränsad kreativitet. kommer att göra det. Är det Om däremot programmet möjligt att utnyttja denna inte var så lätt att lista ut, slumpmässighet för att utan kryptiskt, kan den generera öppna kreativa iakttagna komplexiteten hos processer? programmets utdata mycket väl vara obegränsad.

Det finns en slags kvantdatoralgoritm som Finns sådana kryptiska med säkerhet genererar algoritmer? Man tror det. komplexitet! Vi RSA-kryptering använder en återkommer till denna i krypteringsalgoritm till sin nästa artikel. publika nyckel som bygger på antagandet att det är Referens: beräkningsmässigt ogörligt Teorin om ingenting; att faktorisera ett tal i sina Standish primtal om dessa är tillräckligt stora. Den exakta 33

EFFEKTIV KOMPLEXITET

Medveten iakttagelse torde med säkerhet kräva en viss grad av komplexitet för att kunna existera. Om iakttagare är en del av systemet så kommer de med nödvändighet att iaktta ett system som kan generera komplexitet. Detta är något av en truism. Men hur går det till?

För att alls kunna beskriva detta förlopp på ett bra sätt krävs en beskrivning av vad vi menar med komplexitet.

Det finns många sätt. Ett sätt är att begränsa sig till effektiv komplexitet. Varje system har en därtill 34

hörande total mängd Ett operationellt sätt är att man information. Det är den för varje studerad bit mängd information som "flippar" dess värde till sitt krävs för att beskriva dess motsatta, 0 till 1, och ser kvantmekaniska tillstånd så om det får någon effekt på fullständigt som systemets funktion. Har det kvantfysiken principiellt en avgörande effekt tillhör tillåter. Den effektiva den biten den effektiva komplexiteten fås genom att komplexiteten hos dela upp denna systemet. Men vad är informationsmängd i två systemets funktion? Dess delar; informationen som ändamål? Det verkar vara beskriver systemets en subjektiv uppskattning. regelbundenheter och informationen som beskriver En ytterligare begränsning är att begränsa sig till funktionen dess slumpmässiga aspekter. att ta upp energi och Den effektiva komplexiteten använda den för att definieras sedan som enbart reproducera systemet. Den den del av informationen funktionen är en del av alla som beskriver livsformer men även en del regelbundenheterna. av de underliggande Det kan tyckas att vi då bara kvantmekaniska ersatt en defintionssvårighet processerna. Med den här med en annan. Hur defintionen av begreppet definierar man vad som är kan man visa hur systemets regelbundenheter? universum med Vilket kriterium ska nödvändighet genererar användas för att säga att en komplexitet. informationsbit är en bit I den kosmologiska regelbundenhet, alltså standardmodellen är intressant för vår defintion, universums medan en annan begynnelsetillstånd enkelt informationsbit är och homogent. Det för vår ointressant, alltså ska klassas defintion av komplexitet som en slumpmässig aspekt intressanta är hur av systemet ifråga? energitätheten ser ut. Den 35

är överallt densamma. Men all information och eftersom detta är en komplexitet som vi behöver kvantmekanisk beskrivning för att kunna iaktta all är det den genomsnittliga denna information och energitätheten som är komplexitet. densamma, medan det finns Detaljerna i detta IT-universum kvantfluktueringar kring ska vi titta närmre på detta värde. Den härnäst. kvantmekaniska verkligheten består ytterst av Referens: kvantbitar som är så kallade Programming the Universe; superpositioneringar av de LLoyd informationsbitar vi använder för att beskriva vad vi vet.

Kvantbitarna, de fysiska motsvarigheterna till informationsbitarna, håller alla olika värden på energitätheten i superpositioner. Det gör att ett värde lägre än genomsnittet (en informationsbit med värde 0) och ett värde högre än genomsnittet (en informationsbit med värde 1) kan förekomma tillsammans.

Varför kvantbitarna genast börja utveckla en informationsteknik med bitar som flippar varandra på ett kvantmekaniskt sätt, som ur ett tillstånd som egentligen är informationslöst (ett enda enkelt genomsnittsvärde av energitäthet överallt) skapar 36

INFORMATION IN MEMORIAM

37

följer: | > Det som finns däremellan anger ett "informationsvärde" på vågen, t ex 0 eller 1. Detta skrivs då så här: |0 > eller |1 >

Under höstlovsveckan nåddes jag per telefon av ett helt oväntat dödsbud. En vän sedan 40 år Det fiffiga med detta sätt att var borta. Jag hade tänkt skriva är att allt inom det skriva en vanlig in kvantfysikaliska sättet att memoriam, men bestämde beskriva verkligheten mig för att den planerade befinner sig i en vågform, artikeln om kvantbitarnas även beskrivandet (eller sätt att generera parallella upplevandet) av informationsvärldar, med verkligheten. Istället för 0 information vi inte kan ha och 1 i exemplet ovan någon tillgång till, var ett kunde jag alltså sätta något ovanligt välfunnet ämne att så sammansatt som: | skriva om en gång som Lennart hör telefonen ringa denna. > eller |Lennart hör inte Varenda liten bit information telefonen ringa > som når oss når oss via Vågor påverkas av vågor. Det kvantbitar. Kvantbitar kan finns ett kvantmekaniskt beskrivas som en slags våg. vågfenomen som kallas En våg kan i sin tur spinn. När spinnet är beskrivas som en summa av motsols kallas det upp och ett stort antal ingående vågor skrivs alltså så här: |upp > som bygger upp den våg vi När det är medsols kallas observerar. Ett annat sätt att det ner och skrivs: |ner > beskriva en våg är som en Med en elektromagnetisk "störning" kring ett våg kan man få spinnet att medelvärde. Det jag vrida sig. Man behöver inte upplever som verkligheten är vrida spinnet hela vägen bokstavligen det som stör runt. Vågor kan ju mig! överlagras varandra. Den Den matematiska formalismen sammansatta vågen |upp > för en kvantbit ser ut som + |ner > kan åskådliggöras 38

med ett spinn till höger. telefonen ringa > samt | Vågor kan inte bara läggas Lennart hör inte telefonen ihop utan också dras från ringa > blir resultatet det varandra (där den ena vågen förväntade: |Telefonen har toppar har den andra hemma hos Lennart ringer, dalar). Således kan |upp > - | Lennart hör telefonen ringa ner > ses som att spinnet är > + |Telefonen hemma hos horisontellt, men till vänster.

Lennart ringer inte, Lennart Kort sagt kan vågor roteras hör inte telefonen ringa > till att anta vilken riktning Mer generellt kan man beteckna som helst. det som att den styrande Kvantvågor roterar varandra vid kvantbiten |0 > + |1 > leder kontakt. Det är gott och väl, via en kontrollerad-ICKE men som vi såg i artikeln operation till tillståndet |00 från vecka 39 så kräver > + |11 > Fösöker man nu kunskap om existensen en rotera tillbaka det senare kontrollerad-ICKE tillståndet hamnar man operation. Hur ser den ut emellertid INTE där man mellan kvantbitar? var, dvs |0 > + |1 > utan istället hälften av gångerna Som exempel tar vi de två i tillståndet |0 > och hälften kvantbitarna |Telefonen i |1 > Det betyder att i vårt hemma hos Lennart ringer > exempel ovan hamnar man eller |Telefonen hemma hos inte i det sammansatta Lennart ringer inte > I den vågtillståndet |Telefonen kvantmekaniska hemma hos Lennart ringer verkligheten finns ett > + |Telefonen hemma hos tillstånd där dessa två Lennart ringer inte > utan kvantbitar roterats till den enbart i endera. sammansatta vågen | Verkligheten har splittrats i Telefonen hemma hos två parallella skeenden som Lennart ringer + |Telefonen inte kommer ihåg varandra. hemma hos Lennart ringer Den värld där Lennarts inte > När en kontrolleradtelefon inte ringde och ICKE operation styrs av Lennart inte hörde den är detta tillstånd på de båda tyvärr för alltid bortom kvantbitarna |Lennart hör kontakt med den värld där 39

Lennart svarade i telefonen och hörde om vännens död. I den parallella världen (lika kvantmekaniskt verklig) är vännen inte död.

Det är skönt att veta. Nu finns det förstås många fler än två parallella världar.

Verkligheten är oändlig.

Tyvärr är de enda mätbara signalerna från parallella verkligheter de som kommer från exakt likadana verkligheter sånär som på en elementarpartikel eller så.

Där kan man upptäcka så kallad interferens från en elementarpartikel i en parallell värld som skiljt sig från en elementarpartikel i vår värld när den sedan försöker återta samma plats.

Men i så likadana världar är min vän också död naturligtvis.

Referens: Programming the Universe; LLoyd

40

"Att överföra rörelse från ett ställe till ett annat är det vardagliga sättet att tala om mekanismer. Mekanismer påverkar, förändrar, det de riktas mot. Att mekanismer kan riktas mot något, inklusive sig själva, kallar filosofer intentionalitet.

Alla tankar är riktade mot sitt innehåll, vare sig de sätter tilltro till innehållet, tvivlar på innehållet, är rädda för innehållet eller intar en annan attityd så är de också självrefererande, innehåller innehållet."

Låt oss nu försöka precisera med hjälp av kvantbitsformalismen. Det är inte lätt. Tanken svindlar, men vi gör ett försök!

TANKEN SVINDLAR

I slutet på förra artikeln såg vi hur de två kvantvågorna | Telefonen hemma hos Efter att förra artikeln ha Lennart ringer > respektive introducerat den |Telefonen hemma hos matematiska formalismen Lennart ringer inte > för kvantbitar och diskuterat korrelerades med de båda möjligheterna att föra över kvantvågorna |Lennart hör information mellan parallella telefonen ringa > samt | världar kan det vara idé att Lennart hör inte telefonen återknyta till det vi angav ringa > på det sätt vi som grunderna för hela upplever det i vardagen. denna temaserie med ett Vad vi däremot inte alls tog citat: upp var hur det 41

sammansatta vågtillståndet | Telefonen hemma hos Lennart ringer > + | Telefonen hemma hos Lennart ringer inte > egentligen skall uppfattas.

Birgit ser Lennart lyfta på luren > + |Lennart lyfter inte på luren, Birgit ser inte Lennart lyfta på luren >

Vi ska se närmare på detta genom att specificera hur en annan observatör än Lennart, vi kan kalla henne Birgit, uppfattar att Lennart lyfter på luren. Vi har utgångsläget att Birgit tittar på Lennart för att se om han lyfter på luren eller inte. Observera att detta INTE inkluderar en inriktning på att lyssna efter om telefonen ringer (Lennart kan ju lyfta på luren för att ringa själv).

Men nu kommer det kluriga.

Enligt kvantmekanikens rörelse-ekvationer har Birgits förhållande till det eventuella ringandet i telefonen i och med den ovanstående operationen hamnat i det sammansatta vågtillståndet |Telefonen hemma hos Lennart ringer, Birgit hör ringsignal från telefonen> + |Telefonen hemma hos Lennart ringer inte, Birgit hör ingen ringsignal från telefonen> alltsammans multiplicerat med 1 genom roten ur 2!

Vekligheten för Birgit delar upp sig på samma sätt som för Anta att Lennart medans han Lennart och hans hörande av lyfter på luren frågar Birgit: telefonsignalen fast med "Hörde du inte telefonen avseende på om Lennart ringa?" Då sönderfaller lyfter/lyfter inte på luren och verkligheten ånyo på det hon ser/ser inte att han gör förväntade sättet i olika det, dvs när en kontrolleradversioner där Birgits ICKE operation styrs av jakande eller nekande svar detta tillstånd på de båda (om hon svarar ärligt) kvantbitarna |Birgit ser korreleras med fakta på det Lennart lyfta luren > samt | gamla vanliga sättet. Men Birgit ser inte Lennart lyfta anta att Lennart istället luren > blir resultatet frågar Birgit: "Tala inte om återigen det förväntade: | om du hörde telefonen Lennart lyfter på luren, ringa eller inte, vad jag vill 42

veta är, har du en bestämd uppfattning om det förekom en ringsignal eller inte?"

Om Birgit svarar ärligt kommer hon att säga att hon har det, trots att hennes mentala relation till ringandet i och med det svaret, till skillnad från svaret på en fråga som den dessförinnan, INTE förändrats utan fortfarande korrekt beskrivs med det sammansatta vågtillståndet som inte med bästa vilja i världen kan sägas ge en bestämd uppfattning om förekomst av ringsignal eller inte.

Det är alltså i vissa fall möjligt (och nödvändigt om man ska vara ärlig) att helt ärligt ge ett falskt svar om sitt mentala tillstånd. Tanken svindlar, vi stannar där för denna gång.

Referens: Quantum Mechanics and Experience; Albert

43

Från att i en tidigare artikel ha landat i slutsatsen att all kunskap kommer inifrån, verkar vi i förra artikeln nått dithän att det går att hävda att vi har falska uppfattningar om vad vår egen upplevelse egentligen är.

Hur hamnade vi i denna motsägelse?

Det är en motsägelse alla hamnat i som försöker tolka kvantmekaniken utifrån de fantastiskt exakt uträknade och uppmätta resultat den ger. Tack vare dess exakthet ställs vi inför det famösa mätproblemet. De som upptäckte och utarbetade denna teori, som under etthundra år aldrig givit ett avvikande resultat vid fysiska experiment som prövat dess giltighet, tvingades till den märkliga slutsatsen att verkligheten "inte fanns" förrän vi mätte den. Åtminstone fanns den inte på något entydigt sätt.

INTE SOM DU TROR

Innan något mäts är det i kvantfysikens värld i ett 44

tillstånd som inte liknar upphov till idéer om att något vi har någon verkligheten inte existerar erfarenhet av. En partikel objektivt. Den befinner sig i kan t ex befinna sig på flera en superposition, säger håll samtidigt eller röra sig fysikerna. De vet inte heller med olika hastigheter på en vad det skulle innebära, gång. Men verkligheten är men nöjer sig med att ha inte ens summan av dessa satt ett namn på något som otroliga saker, utan är när vi beter sig på det ovan mäter den så; att partikeln beskrivna underliga sättet antingen befinner sig här när det mäts och de eller där men samtidigt har rapporterar resultatet av alla möjliga hastigheter, eller mätningarna. Någonstans har en bestämd hastighet på vägen har den overkliga men befinner sig överallt på superpositionen blivit den en gång. Dessutom verkar verklighet vi är vana vid. den veta om ifall vi tänker mäta den eller inte, den beter Lägg märke till att varje mätning för sig och varje sig annorlunda i rapport för sig är helt rörelsemätningar om vi ställt förutsägbara och exakt iordning möjligheten att beskrivna av mäta dess position och kvantmekaniken och tvärtom, även om mätningen kvantfysikens lagar. Om aldrig genomförs. Men om man inser att verkligheten man genomför mätningen i är skiktad och determinerad efterhand verkar man kunna på det viset att ett antal ändra partikelns tidigare identiska tillstånd var och beteende, ändra historiens ett ger ett förutsägbart, men gång. Man kan teoretiskt inte nödvändigtvis likadant, ändra om en foton gick till resultat är tolkningen höger eller vänster om en egentligen inget problem. stjärna på miljarder ljusårs Everett skrev en berömd avstånd för miljarder år doktorsavhandling om sedan med en mätning på denna insikt femtio ofelbara jorden idag! år efter att teorin börjat Inte så konstigt då att prövas experimentellt. Inget kvantmekaniken givit problem, vill säga, om det 45

inte vore för att det inte är så vi upplever det!

Ytterligare femtio år senare är det dags att säga rakt ut att teorins grundare var inne på rätt tolkningsväg, men att de ställt tolkningen på huvudet.

Det är inte verkligheten som inte finns. Det är den upplevelse vi tror vi har av den som inte finns!

Referens: Quantum Mechanics and Experience; Albert

46

VI ÄR INTE MÅLET

Människan verkar i alla tider trott på en tillvarons mittpunkt. Först var det jorden som var det. Senare reviderades det till moder sol, som jorden bara kretsade runt. Sedan upptäckte man att solen bara var en stjärna bland andra i Vintergatan, och inte ens särskilt centralt placerad i galaxen. Men inte nog med detta, man tvingades efter nya rön inse att Vintergatan bara var en galax bland otaliga andra, utan någon speciell ställning i universum.

47

Om det har funnits något fysiska lagarna. Alltså ledmotiv inom måste den ske i naturvetenskapen sedan medvetandeögonblicket! femtonhundratalet, så är det All uppmätt verklighet är väl den Kopernikanska således subjektiv. Om man principen, att vi inte definierar verklighet som observerar universum från det som har något mått av någon utvald plats. Principen verkan så skulle det enligt kallas så för att hedra prästen denna tills helt nyligen och astronomen Nikolaus förhärskande tolkning Kopernikus, död 1543, som förhålla sig så att subjektet flyttade bort jorden från är målet där verkligheten världsalltets centrum. En infaller. sista bastion för tron att det Anta då att vi är målet för inte skulle vara något speciellt bara Amors pilar, utan alla med vår observation har pilar med någon verkan. varit ett antal Anta vidare att vi ger tolkningsförsök av pilarna verkningsgrad. kvantfysikaliska mätningar Kvantfysikaliska mätningar de senaste hundra åren. som motsvarar det Enligt den så kallade upplägget ger då vid Köpenhamnstolkningen, upprepade experiment skolboks-tolkningen, av ALLTID utfallet att 3 av 8 kvantmekanikens lagar så hamnar i den övre existerar allt som en slags tredjedelen, 3 av 8 hamnar i överlagrade, koherenta vågor den mellersta tredjedelen, fram till dess att någon samt 3 av 8 hamnar i den observerar verkligheten, då nedre tredjedelen. Alltså, 9 den kollapsar, dekohererar, av 8 möjliga pilar träffar med ett finare ord, till vår målet! verklighet. Under de hundra Om vi envisas med att år man analyserat detta så medvetandet är måltavlan kallade mätproblem har man där verkligheten blir inte lyckats hitta någon entydig så hamnar vi enskild punkt i hela tvärtom i samma problem processen där själva som om vi antar vilken kollapsen sker enligt de 48

annan (fysisk) målpunkt som helst där en överlagrad, parallell verklighet skulle sammanfalla till ett enda skikt. Den Kopernikanska principen gäller inte bara det vi mäter "där ute". Den gäller också det vi uppfattar resultatet av mätningarna med, subjektet. Subjektet är inget speciellt. Det är också oändligt skiktat och lyder de kvantmekaniska koherenta lagarna.

Ett annat sätt att säga det är: Det finns ingen speciell punkt i tillvaron som är utanför den fysiska processen, som inte följer de fysiska lagarna. Vi är inte målet. Vi är bara en i vågen av måltavlor.

Det medför å andra sidan att varje ögonblick ingår i ett oändligt antal universa. Inte ens vårt universum är unikt.

Referenser: Utan jag i himmelen; Nilsson The Fabric of Reality; Deutsch The Infamous Boundary; Wick

49

MEDAN VI BLUNDAR

N채r verkligheten befinner sig i en superposition finns det, 50

som det borde framgått av artikelserien så här långt, inget givet faktum för hur verkligheten förhåller sig.

Till yttermera visso skulle verkligheten i vårt medvetande nästan alltid befinna sig i en sådan supersposition.

får man visserligen helt oförutserbara mätresultat varje gång (eftersom det inte finns något givet faktum hur för verkligheten ska komma att upplevas av den som mäter) men i gränsfallet, i oändligheten, är de olika resultatens spridning, deras frekvenser, helt exakt förutsägbara, determinerade, av kvantmekanikens lagar.

Det är ytterligt osannolikt, enligt kvantmekaniken, att det skulle finnas något givet medvetet faktum överhuvudtaget!

Om man ställer frågan om mätresultatens frekvens Trots detta kan vi tala om efter ett ändligt antal kvantmekaniken som en mätningar (om än uppsättning exakta VÄLDIGT, VÄLDIGT rörelseekvationer för många) så delar verkligheten. Hur är det verkligheten upp sig en i möjligt? superposition enligt den svarandes uppgivna Många tror att verkligheten enligt svarsfrekvenser av den moderna kvantfysiken är mätresultaten. En sådan kan en slags sannolikhetsvåg. vara "enkel" som den vi Jag fick själv lära mig i beskrev vecka 46 som att "| skolan att detta var den rätta Telefonen hemma hos tolkningen. Bakgrunden är Lennart ringer, Birgit hör att om man gör om en och ringsignal från telefonen> + samma mätning ett oändligt |Telefonen hemma hos antal gånger på ett identiskt Lennart ringer inte, Birgit fysiskt kvanttillstånd (och då hör ingen ringsignal från menar jag verkligen telefonen> alltsammans OÄNDLIGT, och inte multiplicerat med 1 genom väldigt, väldigt många och roten ur 2". jag menar IDENTISKT, och inte väldigt, väldigt likt) så 51

Utan att gå in på formalismen och matematiken ska bara sägas att detta verkligen är en unikt enkel superposition!

det hände, sa min mattelärare, och klippte till med pekpinnen på svarta tavlan så att vi alla klippte med ögonlocken.

Så även om resultatsfrekvensen närmar sig ett givet resultat Varje ögonblick ingår i ett när antalet mätningar går oändligt antal unika mot oändligheten så är det universa, sa jag i förra inget som helst givet faktum artikeln. Ja, men i som skulle kunna gränsfallet, där rapporteras vid någon punkt kvantmekanikens på vägen fram till att rörelselagar gäller, ligger de oändliga mätningar faktiskt oändligt nära, åtminstone utförts (vad nu DETTA kan när vi blundar, eller inte är betyda eftersom "faktiskt närvarande... utförda mätningar" inte Referenser: heller kan vara något givet Quantum Mechanics and faktum på denna sidan Experience; Albert oändligheten).

The Fabric of Reality; Alla som utsatts för ämnet Deutsch matematisk analys i skolan vet att funktioner kunde beskrivas som en kontinuerlig kurva som i oändlighet närmade sig ett gränsvärde, som utgjorde dess förändringshastighet (acceleration) i den punkten där den just uppnådde att vara oändligt nära. Det var egentligen detsamma som att dela med noll vilket var absolut förbjudet inom all matematik i alla andra sammanhang. Man fick blunda ett ögonblick just där 52

53

mäta, diskreta tillstånd – såsom rörelsemängd och position – men inte rörelsen själv. Däremot innehåller teorin en matematiskt exakt beskrivning av rörelse som en våg som utbreder sig kontinuerligt i ett matematiskt rum med ett oändligt antal dimensioner.

Vissa beräkningar av mätbara storheter utifrån denna våg ger kontinuerliga värden andra enbart diskreta, men orsaken till att kvantfysiken kallas just kvantfysik är att alla observerbara variabler bara kan mätas i ett givet experiment på ett ändligt antal diskreta sätt, på ett partikulärt sätt."

FRÅN FRIKTION TILL MEDVETANDE

Medvetandet är ytterst en kvantmekanisk mekanism som alla andra.

Kom ihåg vår utgångsdefintion på en mekanism i artikelseriens början: Att Ditt medvetande är en överföra rörelse från ett kvantmekanisk egenskap i ställe till ett annat är det ett oändligt multiversum vardagliga sättet att tala om som är den fysiska mekanismer. Kvantfysiken tolkningen av teorins ger oss också en minsta abstrakta rymd. möjliga mätbara längd. Den kallas Plancklängden. Dess "Ett universum med ett speciellt betydelse beskrev jag i värde på en viss egenskap Draget från oändligheten existerar alltså i en oändlig så här: "Den gör att vi aldrig mängd. Denna mängd är ens i princip samtidigt kan ändock en otroligt liten del mäta en partikels hastighet i den oändligt mycket större och dess position exakt. Ett mängden - multiversum. annat sätt att uttrycka det är Andelen är dock inte noll att vi bara kan observera, 54

utan ett bestämt värde, men ett värde som till skillnad från alla mätbara värden förändras kontinuerligt. Det finns inga mätbara kontinuerliga övergångar.

Det gäller inte bara numera välkända förhållanden, som att ljuset inte är en kontinuerlig ström utan består av fotoner, utan också sådant som avstånd – d v s fysiskt, mätbart avstånd till skillnad från abstrakta avstånd i abstrakta rymder.

Inom varje universum kan ingenting anta en oavbruten räcka av värden utan endast diskreta värden - men ingenting förändras från ett diskret värde till ett annat!

Det är enbart andelen världar där något antar det ena värdet eller andra som förändras med kontinuerliga (oavbrutna, utan "hopp") värden tillgängliga. Och i inget universum registreras själva hoppet." (Draget från oändligheten, sid 82) Inget medvetande kan befinna sig i den samlade vågrörelsen "bortom" det mätbara.

"Det är kvantfysikens lagar som gör att verkligheten skiktar sig i parallella historier. I 55

varje historia korresponderar upplevelserna (åtminstone approximativt) med den bakomliggande fysiska verkligheten, medan vi inte upplever alls de andra historierna med sina upplevelser som korresponderar med deras fysiska verklighet. Det är detta som motiverar att vi pratar om varje skikt som ett universum, och om de andra skikten som parallella universa. Men vad händer där system inte är sammanflätade. Där oskiljaktiga små partiklarna rör sig helt deterministiskt i en samlad vågrörelse. Så länge de rör sig i vakuum och inte stöter på omgivningen i form av mätapparatur och annat (sinnesorgan t ex) så skiktar sig inte verkligheten på detta parallella sätt utan man bör enligt Deutsch istället för parallella universa där tala om multipla universa. Den fundamentala insikten vad gäller multiversum är att det på samma sätt som standardmodellen inte kan beskrivas enbart med hänvisning till antalet

punktpartiklar (i multiversum kan ju varje universa uppfattas analogt med en punkt i ett kontinuum), så kan multiversum inte beskrivas med hänvisning enbart till ett antal universa utan det har en hel del struktur utöver summan av alla universa."

(Draget från oändligheten, sid 88)

detta specialfall av "medvetandets mekanism" i en oändlig mängd, som ett oändligt antal exakta kopior i parallella universa. Vid tidpunkt två har en delmängd av kopiorna en något lite förändrad mekanism, andra delmängder något mer eller på något annat sätt ändrats.

Delmängderna "smalnar av" med olika hastighet och lämnar efter sig mekanismer med olika minnen som blir alltmer differentierade för varje ny tidpunkt i ordningen.

När vi studerar medvetandets mekanism behöver vi alltså inte studera den verklighet som ligger bortom de parallella världarna. Tur är väl det, kanske du tycker. Vi kan dessutom begränsa oss Varje nytt ögonblick blir du till en, i sammanhanget själv differentierad. Kopior oändligt liten, delmängd av av dig som fram till ett visst parallella världar - de som ögonblick delade exakt kan ordnas, åtminstone samma minnen som du approximativt, i tid. Andra (och som du därför inte var tider är bara specialfall av medveten om) får efterhand andra universa, men helt olika minnen (som du specialfall som är intressanta heller inte kan vara ur medvetandets perspektiv. medveten om eftersom de har dem i parallella Tänk dig ett enda specialfall av universa om än ordnade i "medvetandets mekanism" samma principiella som befinner sig i ett "fruset tidsordning). moment", ett universum av ett oändligt antal likadana En bra analogi är det som alla parallella universum som mekanismer utsätts för i kan ordnas efter en tidsaxel. vardagen i vårt lokala Vid tidpunkt ett existerar universum, friktion.

56

Friktion är omvandlingen av en relativt sammanhållen rörelse till en mer oordnad rörelse med rörelsemoment åt olika håll. Omvandlingen sker på molekylärnivå till följd av elektromagnetiska effekter. Utan friktion vore inte liv möjligt.

Och utan liv, vårt vardagliga liv, inget medvetande. Efter denna djupdykning ner till grunderna för att det finns något överhuvudtaget som går att kalla mekanism, med eller utan medvetande, så återkommer vi efter helgerna med en "förklaring" av vardagligt medvetande.

Referenser: Draget från oändligheten; Nilsson The Fabric of Reality; Deutsch

57

Vi har avfärdat alla transcendenta förklaringsmodeller av medvetandet som både omöjliga och onödiga. Vi får leta efter medvetandet i de mekanismer som finns i den avgränsade verklighet vi lever i. Vad är det som gör att varje tänkbar förklaring av medvetandet i sådana mekaniska termer verkar utsiktslös? Vi känner instinktivt att en sådan förklaring inte täcker vad vi menar med medvetandet.

De flesta verkar överens om detta, även om de inte alls är överens om vad man ska mena med termen medvetande i övrigt.

Bakgrunden är att svaret på frågan vad medvetandet är gjort av inte verkar kunna vara en mekanisk beskrivning helt enkelt. I all mekanik är det nödvändigt att beräkningarna representerar samma fysiska fenomen på bägge sidor av likhetstecknet.

Men att säga att det en massa neuroner i hjärnan

TRYCKET FRÅN KÄNSLORNA

58

gör är samma sak som det vi upplever som medvetande är som om vi skulle använda ekvationer med likhetstecken mellan volym på ena sidan och acceleration på den andra. Åtminstone verkar det så.

uppbyggda. De har bevarats inom oss liksom reptilhjärnan finns inhöljd i däggdjurshjärnan. De har privatiserats till hjärnans simulerade rörelser av kroppsdelar vi inte längre har. Dessa simulerade kroppsrörelser ÄR känslor.

Kognitionsforskaren och filosofen Nicholas Det som gör detta så svårt att Humphrey har hittat ett svar intuitivt omfatta beror på att på både varför det verkar de mått tiden måste mätas hopplöst att hitta något annat med evolutionshistoriskt är som kan likställas med så ofantligt stora jämfört medvetandet och vad detta med vår vardagliga något skulle kunna vara. tidsuppfattning. Det är samma svårighet som det är Varje känsla är ett kroppsuttryck! att ta till sig att, eftersom elementarpartiklarna som Det vi gör med vår kropp för att bygger upp atomerna som visa andra hur vi känner (ler, bygger upp våra kroppar är grimaserar, gråter) är så ofantligt små jämfört exempel på sådana uttryck vi med våra normala alla känner igen oss i. Vad storleksbegrepp, vi i det Humphrey ber oss är att närmaste helt och hållet tänka på ALLA känslor som består av tomrum. kroppsliga handlingar. I grunden, säger Humphrey, är Vi känner oss solitt materiella varje känsla av samma sort och inte som en tryckvåg som de kroppsrörelser från elementarpartiklarnas primitiva organismer utförde rörelser och vi känner för att komma bort från känslornas tryck och inte något eller närma sig något gamla rörelsemönster från beroende på om det var bra amöbatiden! för organismen eller inte.

Det är av sådana rörelser Detta är en elegant filosofisk subjektiva upplevelser är lösning; en så-skulle-det59

kunna-vara-historia som åtminstone jag köper. Men det finns även empirisk vetenskap som pekar åt samma håll.

Jaak Panksepp har på grundval av experimentella hjärnstudier (1998) dragit slutsatsen att ursprunget till en subjektiv närvarokänsla hos organismen står att finna i hjärnstammens apparat för att styra rörelser. Ett sådant motorikcentrum har uppstått mycket tidigt i utvecklingshistorien, tidigare än utvecklingen av perceptionssinnena. Det fanns helt enkelt inget behov för organismen att förnimma omgivningen i förhållande till sig själv förrän den kunde röra sig i den.

Denna forskning stöder också Humphreys åtskillnad mellan känslor och perception som vi återkommer till i nästa artikel.

Referenser: Seeing Red; Humphrey The Primordial Emotions; Denton

60

VEM HÅLLER I STYRET?

Det som man i första hand förknippar med mekanism, den motoriska delen av en levande organism, visar sig enligt de bästa teorierna och empiriska forskningen kring känslornas uppvaknande ur den döda materien vara den troligaste förklaringen till vad känslor ytterst är.

I Mångfaldens mönster skrev jag så här för att i första hand ge en intuitiv förståelse för hur det kan ha börjat:

61

"Att reagera på omvärlden kräver Det är just detta, att t ex ingen närvarokänsla. medvetandet alltid åtföljs Det gör varje termostat, utan av känslor, den subjektiva att vi för den skull tror att upplevelsen, som många tar det är någon hemma i som intäkt för att det inte termostaten. kan förklaras i fysiska termer. Är det någon hemma i amöban? I spindeln? Ändå är det naturligtvis det som krävs. Närvarokänsla och Spindeln brukar användas av fysisk hjärnmassa måste medvetandefilosofer som vara exakt samma sorts sak exempel på en avancerad om vi inte ska behöva ta till varelse som lever i världen ett mirakel för att komma utan att veta om det. Den från det ena till det fråga dessa filosofer ställer andra!"(sid.29) är denna: Hur känns det att vara en spindel? Och svaret brukar vara: Det känns "Känslor handlar om 'insidan', förmodligen inte den egna kroppen. En alls!"(sid.22) insida kan bara uppstå när det finns en gräns som något kan vara på insidan "När en dator gör beräkningar av. En amöba har ett åtföljs de inte av känslor. Vi membran som innesluter kan beskriva hela dess molekylära maskineri händelseförloppet hos datorn och tillåter en del material utan att beskrivningen ger från utsidan att sippra in, någon som helst antydan om men utesluter annat. Det att datorn har ens ett naturliga urvalet ser till att rudiment av känslor. Om gynna de amöbor vars detsamma kan sägas om membran är bättre på att beskrivningen av en amöbas släppa in bara sådant som liv lämnar jag till läsaren att är bra för det inre bedöma. Men att du och jag maskineriet. Även före den har känslor när vi medvetet första amöban överlever de överlägger med oss själva 'nakna' molekyler som står utom allt tvivel.

62

gömmer sig bakom någon reagera med svängningar rudimentär skyddande 'gräns' som förflyttar hela bättre än andra. Innan det organismen mot eller från fanns molekylära yttre kemiska miljöer som maskinerier med förmåga att är bra eller dåliga för kopiera sig fanns inga organismens överlevnad. biologiska membran, men Vi har då kommit fram till en väl kemiska. Kemiska amöbaliknande organism bindningar uppstår på grund som har ett system för att av de fysiska lagarna. Redan hålla reda på (1) vad som här finns ursprunget till den händer vid den egna senare evolutionen. Det som gränsen, om det är bra binder sådant som liknar det (sväng mot) eller dåligt självt till sig kan ju sägas ha (sväng bort), (2) var det en rudimentär förmåga att händer på membranet diskriminera med subjektiv (lokala svängningar), (3) preferens. tiden för händelserna Alltså: De fysiska lagarna (svängningarnas tidsutdräkt medger kemiska bindningar, till följd av fördröjd som medger förmåga att dämpning), (4) slaget av diskriminera med 'subjektiv' händelser (svängningarna preferens, som medger diskriminerar så att de evolution via naturligt urval. stöter bort eller suger upp Den fortsatta evolutionen olika kemiska substanser) favoriserar flexibilitet med och det är (5) ett direkt lokala variationer i de system utan omvägar, det biologiska membranens enda organismen har att 'gå förmåga att diskriminera. på'.

Vidare favoriseras flexibilitet även tidsmässigt i Det är så det känns att vara en amöba!"(sid.31-32) den diskriminerande responsen, med fördröjningar mellan lokala variationer. Här uppstår ett Nu är inte många som skulle slags enkla säga att amöban "känner att minnesfunktioner. den känner", även om det är Membranen kan snart också dess hos oss internaliserade 63

svängningar vi känner när vi bara kunna känna känner. För att bli medveten vibrationerna i marken när om den subjektiva känslan ett rovdjur närmar sig, utan krävs det lustigt nog en också att tolka dessa på just objektifiering. Om inte det sättet. skulle vi inte alls kunna styra känslorna. En uppgift som är För att kunna associera vibrationerna till svår nog även för så annalkande rovdjur krävs välutvecklade maskiner som utvecklade vi människor. Som alla vet minnesfunktioner. Det blir är känslorna det vi har nödvändigt att koppla ihop svårast att styra över flera sinnesförnimmelser. samtidigt som de flesta När vinden ligger åt rätt skulle säga att det är håll kan bytesdjuret via sitt förmågan att äga känslor luktsinne och sina som är det som skiljer oss nedärvda, eller förvärvade från mindre utvecklade minnen, lätt avgöra att det automater. är ett rovdjur som kommer I Mångfaldens mönster ställer och inte en artfrände. jag frågan i en kapitelrubrik Sådana observationer kan "VEM ÄGER göras av alla inom flocken KÄNSLORNA?" Jag och är därmed olika den avslutar med ytterligare ett rent subjektiva känslan av citat för att antyda vart vi är vad som händer vid den på väg. egna organismens yta.

Jag har läst någonstans att varje katt har ett begrepp för träd.

"Under evolutionens gång har vi Ett träd är det man springer inte bara utvecklat förmågor upp i när man blir jagad. att känna av vad som händer Att ha begrepp om världen vid vår yta. Vi kan också bortom den egna kroppen uppfatta vad som händer är alltså utbrett inom bortom gränserna för den djurriket. Det har visat sig egna organismen. Det är mycket bra ur naturligtvis en klar fördel ur överlevnadssynpunkt att överlevnadssynpunkt att inte kunna objektifiera. Den 64

utvecklingstrenden har under evolutionen till viss del följt sina egna spår parallellt med förmågan till subjektiv känsel. Det viktiga är att komma ihåg följande: Det finns inga idéer utan känslor och inget utvecklat känsloliv utan idéer."(sid.34) Referens: Mångfaldens mönster; Nilsson

65

ingen ser den (såvida man inte är solipsist).[1]

DET VERKLIGA PROBLEMET

"Som alla vet påverkar vi varandra med talet. Den enklaste formen av kommunikation kanske är att peka på något och kalla det vid namn. Apor lär ha ett namn, på apiska, för 'orm'.

Den skillnad som jag gör mellan den subjektiva fenomenvärlden och omgivningsperceptionen är INTE densamma som många filosofer gör mellan qualia, När vi påverkar och påverkas av omgivningen ordlöst, via definierat som upplevelser sinnesupplevelser, kan vi som inte kan förmedlas (som också likna det vid upplevelsen av det röda i rött kommunikation med hjälp t ex), och sådant som är av namn. förmedlingsbart (dvs sådant vi kan påverka andra än oss Dels har vi den grupp själva med). mikrokolumner som hjärnbarken håller igång För mig är ALLA upplevelser under en eller flera hela sensomotoriska invarianser. sekvenser av avfyrade En del är mer kopplade till mikrokolumner, vilket är den egna kroppen (ytterst till hjärnbarkens sätt att ge ett motorikcentrum i händelser namn, dels har vi hjärnstammen), en del mer det sätt omgivningen till det sensomotoriska tillhandahåller invarianser förhållandet till under en rad olika sätt att omgivningen. påverka våra sinnen. När vi tittar på en rund tallrik är Detta synsätt möjliggör ett det som påverkar ögat vetenskapligt svar på den aldrig helt runt. På avstånd annars obesvarbara frågan och i en viss vinkel är om solnedgången är röd när [ 66

tallriken alltid mer eller mindre elliptisk. Det invarianta i vårt sensomotoriska förhållande till tallriken är emellertid att den är rund. Du uppfattar den därför helt riktigt som rund.

kan du kalla den vad du vill. "(Ur Utan jag i himmelen sid.98-99)

En berömd medvetandefilosof, Chalmers, har sagt att det inte finns någon förklaring till hur hjärnan kan realisera Detta runda, som du uppfattar, "känslan av att uppleva". finns dock inte inom dig, Han har myntat begreppet utan därute i din "the HARD problem" för sensomotoriska relation till detta olösliga problem. Ja, omvärlden. Det är ett 'namn' OM man förutsätter att det som du kan lära dig att finns ett slags mental representera med ett canvas som färgläggs inne i mikrokolumnnamn i de mörka hjärnvindlingarna hjärnbarken. Att du lär dig så är det det. Men att kalla t ex en färg för röd olösligheten kommer sig av är emellertid en annan sak än den insmugna fenomenet röd. Detta begränsningen av tänkandet fenomen är en objektiv i gamla dualistiska banor! egenskap, en invarians, i förhållandena i din omgivning, där vinklar, ljusintensitet, ytegenskaper "Öppna landskap trivs bäst i och annat hos ting i din frihet, inte instängda inne i omgivning samverkar. Detta ditt huvud. Varför skulle du 'naturnamn' finns därute skapa en landskapsmålning innan du lär dig kalla det inne i ditt huvud när rött. landskapet ligger vid dina fötter redo att utforskas?

Det rätta svaret på den gamla filosofiska frågan om Med lite introspektion märker solnedgången är röd när du att fälten och träden ingen ser den är alltså: Ja, verkligen inte känns som det är den! Det är det den om de finns inom dig. Det talar om för dig, och sedan känns som om du ser på 67

dem därute. Konsten att se har flera likheter med det hantverk den skicklige landskapsmålaren utför – det är en utforskande rörelse av det visuella rummet.

det är ett verkligt rum, inte en bild på en mental canvas "(Ur Utan jag i himmelen sid.102)

Färgerna, formerna, perspektiven Det VERKLIGT svåra problemet är hur vi blir får visserligen representation medvetna om rollspelet. i hjärnbarken (inte som Hur ser den mekanismen färger, former och ut? perspektiv, utan som mikrokolumnstabila Referens: mönster) men det är i Utan jag i himmelen; rörelsen – rörelsesekvenser Nilsson från hjärnbarkens mikrokolumner, muskelceller, ögon och kropp som påverkar och påverkas av omgivningen – som detaljerna, färgerna och skärpan i upplevelsen finns.

Vårt sensomotoriska 'rum' är en evolutionsnisch.

Vi delar på naturens möjligheter att uppfatta sinnliga skillnader, som lukt, hörsel, syn, känsel och smak, med andra arter, men varje arts sensomotoriska rum är unikt.

Det är ett slags virtuellt rum, ett teaterkuliss, om man vill, där rekvisitan och hur vi spelar våra 'roller' bestämmer upplevelse och innehåll. Det må vara ett teaterrum, men 68

STORA mysteriet, det ultimata?

Ja på båda frågorna. Mysterier är till för att lösas!

Men är inte mysterier något lustfyllt, vars existens på något sätt ökar värdet av att leva? Går det att förena med den likaledes starka lusten att förklara?

Igen, ja på båda frågorna. Det hänger ihop med att vi bara kan förklara något om vi använder vår fantasi!

Fantasin är det utvecklade medvetandets mekanism.

Som jag skrev i Utan jag i himmelen låter fantasin oss få armbågsutrymme mellan stimuli och respons. Vi får fler val än att än att "bara" koppla samman en situation med en känsla.

VÄRT ATT FANTISERA OM

Men var det inte just denna koppling som var det närmast oöverstigligt svåra hindret för att förstå vad medvetandet är? Resten är väl, som fysiker brukar säga, bara kemi?

Går frågan om hur vi blir medvetna om våra sensomotoriska rum och vår roll i dem att besvara? Är Det finns ett fenomen som inte medvetandet det sista kallas blindsyn. Helt blinda personer kan, trots att de 69

inte självas uppfattar det, det ena fallet uppfattar den "se" saker i sin omgivning. röda färgen men i den andra Detta har belagts i ett antal fallet bara sluter oss till att experiment. Så länge den del jordgubben är röd? av sensomotoriken som har Knappast. Men om vi med perception av kunde se våra egna omgivningen att göra är ansiktsreaktioner från intakt, kan en person med insidan? Med andra ord: blindsyn, peka på föremål, Om vi med tillräckligt hög tala om färg och form e t c, upplösningsgrad kunde utan att ha själva synkänslan. studera våra egna Det personerna upplever kroppsliga reaktioner på som blindhet kommer sig av omgivningen skulle vi nog hjärnskador som gör att de veta vilken perception vi överhuvudtaget inte förstår gör för tillfället. hur de kan utföra saker som Det är i själva verket bara visar att de ändå ser sin sådana stimulin som är omgivning eftersom sammankopplade med den synkänslan är borta. De vet egna kroppens reaktioner vi att de inte ser någonting. bryr oss om. Blindseende Neurologen som studerar personer kan överbevisas deras hjärnfunktioner vet det om sin förmåga, men de också. Men ändå kan de i bryr sig inte om den. Det är experiment utföra saker bara en förmåga som inte verkar seende kan. vara deras egen. Därför är För att perceptioner ska kännas den ointressant. måste de kopplas till en Vi tar alltså bara på oss en uppfattning om den egna subjektiv en roll i det kroppens reaktioner på yttre sensomotoriska rummet när stimuli. I vanliga fall går de vi lägger till våra hand i hand. Vi ser den röda kroppsreaktioners roll. färgen på jordgubben innan Nicholas Humphrey, som vi stoppar den i munnen, studerat blindsyn ingående, men inte om vi blundar. ser det som ett "inre öga".

Skulle någon som ser vårt Jag tycker det är en ansikte, men inte haltande analogi. Det jordgubben, kunna se att vi i 70

handlar mer om skickar ut testsignaler för förväntningar på samband. att se om det finns något Ett experiment som som organismen reagerar Humphrey själv beskriver är på som är värt att bry sig hur en försöksperson kan om. luras att tro att ett plåster Det är först när 'testbilderna' som rycks bort från bordet stämmer med framför honom orsakar reaktionsmönster i smärta i huden på armen projektionsområdena som som fått ett plåster påsatt vi får en sinnesupplevelse." samtidigt med det på bordet. (sid 40-41) I Mångfaldens mönster beskriver jag situationen övergripande. Detaljerna får Referenser: vi återkomma till.

Utan jag i himmelen; Nilsson Seeing Red; Humphrey "Neurofysiologiska studier har Mångfaldens mönster; kunnat visa att vissa delar av Nilsson hjärnan är mottagningsstationer, projektionsområden, för inkommande nervimpulser, men att vi inte upplever närvarokänsla om enbart dessa delar av hjärnan är aktiverade.

Andra delar av hjärnan skickar själva ut signaler i nervsystemet i hjärnan utan att de verkar vara orsakade av inkommande impulser eller av signaler från projektionsområdena. Det handlar om områden för emotionella processer, som 71

VILJANS FYRVERKERI

Förväntningar spelar en stor roll för vår uppfattning av verkligheten. Vi ser det vi vill se. Varifrån kommer viljan?

Tisdagen den 9 augusti 2005 skrev jag följande i bloggen Utan jag i himmelen: "När världen uppfyller dina förväntningar upplever du att dina handlingar är meningsfulla. Särskilt meningsfulla blir de om du känner att du handlat som du verkligen vill. Vilja till meningsfulla handlingar, fri vilja, ses av många som Guds gåva till människan, men är hjärnbarkens gåva till däggdjuren. Jag 72

förutspår att den blir däggdjurens största gåva till eftervärlden."

berömmelse tillkommer än den ena än den andra kändisen, för än den ena än den andra handlingssekvensen.

I hjärnbarken finns mikrokolumner av hjärnceller. De "avfyras" i Om detta skrev jag tisdagen den sekvenser. Jag har liknat 21 januari 2006 i bloggen dessa vid raketramper. När Utan jag i himmelen: man tänder på en ramp "Varje 'våningsplan' i förväntar man sig att alla hjärnbarkens hierarkiska raketerna på rampen ska uppbyggnad har vad jag avfyras. Gör de inte det kan kallat en 'vindsvåning' som vi välja en annan ramp som löper utefter tusentals fungerar bättre. Vilken ramp 'hissar' till undervåningarna. som ska väljas i hjärnbarken Varje gång något händer i bestäms i sin tur av en ramp undervåningarna ger detta som tänder på raketramper i snabbt ett eko, ett genljud, en viss sekvens. Skulle vi uppe på vinden. Detta ändå inte vara nöjda med genljud kan kan "fyrverkeriet" så finns det bokstavligen sätta igång ramper med annan tusentals hissar även om tändordning. Det är ramper ursprunget bara kom från hela vägen upp! Eller hela någon enstaka våning. vägen runt, det finns många Denna 'fantasins ekoloop' loopar i nätverket av ramper kan när den upprepas med mikrokolumner som jag förstärka en minnessekvens också liknat vid hissar som så att dess inflytande för upp "raketerna" i sprider sig över hela avfyrningsläge (eller hissar hjärnbarken. Varje ner dom igen). minnessekvens är som alla andra till sin funktion, men Det är inte nödvändigtvis så att vissa får en kort stund av det finns en "högsta" nivå 'berömmelse' (alla andra som alltid styr allt. 'härmar' och rättar sig efter Kognitionsforskaren Daniel dem). Varje form av C. Dennett har jämfört våra berömmelse är, som alla valda fyrverkerier med hur dokusåpakändisar vet, 73

flyktig. Snart är det en helt Referenser: annan mer eller mindre Utan jag i himmelen; fantastisk sekvens tur att stå Nilsson rampljuset där alla kan se.

Sweet Dreams; Dennett Varje form av närvarokänsla är just detta. Medvetande är ingen egenskap, det är en effekt."

Medvetande som effekt av viljan alltså. Och viljan är i slutändan bara en minnessekvens (av en minnessekvens, av en minnessekvens...). Vi kan bara förvänta oss sådant vi har erfarenhet av.

Med tanke på den kvalitativa rikedomen i den värld vi lever är det inte så torftigt som det låter. Ett annat sätt att se på minnessekvenser är att se dem som dimensioner hos verkligheten. Vi kommer inte bara ihåg hur högt vi hoppar eller hur fort vi springer utan också om något övergår från mer eller mindre rött eller från mer eller mindre sött.

Glöm tre dimensioner (eller fyra)! Det krävs lyckligtvis ett helt fyrverkeri av dimensioner för att vi ska uppleva minsta ögonblick.

74

FYLL I MED NÄRMINNET

Jag tror att den fria viljan är episodminnets förväntningar i ett otal dimensioner, så som jag skissade detta i den förra artikeln i denna serie. Men hur är det med fria fantasier? Och hur kan vi 75

uppleva minnen och fantasier (och drömmar) så starkt om de upplevda kvalitéerna, som jag hävdat, inte finns inne i oss mer än som sensomotoriska skeenden i relation till det yttre rummet där alla kvalitéer egentligen finns?

alla de svåra små omständigheterna kring löftets genomförande.

Varför är det så? Detta är verkligen en i sammanhanget passande fråga. När vi tackar ja till att vara barnvakt, för att ta ett exempel, tänker vi på I flera experiment har man varför vi ska vara barnvakt. kunnat visa att när personer Vi vill hjälpa till. Det är föreställer sig något roligt att se barnbarnen. När närliggande, föreställer de tiden för barnvaktandet sig skeendena mer i detalj än närmar sig tänker vi på hur när föreställningen gäller vi ska göra med matande något som ligger längre bort och blöjbyten. Begreppen i tiden (ungefär som när vi varför och hur visar sig ser detaljer på nära håll bara vara olika perspektiv, rumsligt, men mindre färger med mindre eller högre och andra detaljer på långt upplösning, på håll). upplevelsedimensionerna.

När vi tittar på något på långt När vi tittar på en tapet hoppar håll så tror vi inte att de vi med ögonrörelser hit och förlorade detaljerna dit över tapeten men motsvarar verkligheten. Men upplever att vi ser hela när vi tänker oss långt fram tapetväggen på en gång. Vi eller bak i tiden glömmer vi fyller helt enkelt i, de ibland att det rosa skimret ställen vi inte har direkt inte motsvarar det verkliga sensomotorisk "kontakt" skeendets alla mindre vackra med, med minnesbilder detaljer. Det är därför vi ofta som ligger så nära i tiden ångrar sådant som verkade att de fortfarande är väldigt roligt när vi lovade att göra detaljrika. När vi tänker på det, men blir alltmer jobbigt en tapet vi sett vid ett när tiden närmar sig för tidigare tillfälle använder vi infriandet av löftet och vi ser oss av en mindre detaljrik 76

minnesbild av hela tapetväggen och fyller i "hålen" med "lappar" av denna. När vi fantiserar om en tapet vi aldrig sett är det samma ifyllnadstrick igen, men denna gång börjar vi direkt med "lappningen" som förstoras upp till en hel tapetvägg. Men varifrån kommer "lapparna" denna gång?

Naturligtvis är det du känner med fantasins hjälp bara det som händer i din kropp. Det är samma domän som känslornas. Känslorna har därför stor påverkan på hur vi fantiserar och hur vi framåt eller bakåt i tiden projicerar våra föreställningar. Det blir ämnet för nästa artikel.

Hjärnan använder alltid något Referens: aktuellt minne för att Stumbling on Happiness; förställa sig framtiden. Och Gilbert när vi har minnesluckor fyller vi också in med något mer närliggande minne. Det är vad den använder och den använder det på samma sätt som den alltid gör vid perception.

När du föreställer dig en enhörning verkar den finnas i ett rum i din fantasi där du kan titta på den. Det känns ungefär så, som vanligt seende. Och det är det också! Hjärnforskare har kunnat konstatera att det är samma sensomotoriska nervbanor som aktiveras.

Det är som om du inifrån ritade upp det yttre rum du i fantasin tittar på.

77

78

hjärnforskning kunnat visa att när du "förhandsvisar" så "förhandskänner" du samtidigt.

FÖRBRYLLANDE KÄNSLOR

Det här får förutserbara effekter.

Hjärnan kan inte tillåta att du ser en fantasibild, av en enhörning säg, samtidigt som du ser på en häst i verkligheten. Du måste stänga ner den ena eller den andra. Om du blundar är det lättare att se fantasibilden. Hjärnan prioriterar nämligen det pågående yttre seendet framför det inre. Detta brukar inte leda till några större svårigheter att skilja på syner i vår fantasi och verkliga syner, åtminstone i nyktert, odrogat tillstånd.

Om du tittar på en förhandsvisning av en film så reagerar du inte bara med synen och hörseln, avståndssinnen för perception, utan också med känslorna. Du blir glad eller ledsen eller kanske uttråkad av filmen oavsett om det är en förhandsvisning eller en premiär eller en gammal långkörare.

När du "förhandsvisar" något i din fantasi reagerar på samma sätt, inte bara dina avståndssinnen som om de Med känslorna som åtföljer tittade på något verkligt, fantasin är det inte lika utan också dina oproblematiskt. För hur emotionscentra i hjärnan och stänger man av pågående deras utlöpare ut i kroppen. känslor som har med den Du kanske börjar svettas vakna verkligheten att eller rodnar och upplever göra? Hjärnan tillåter lika skam över något du lite två "känslobilder" fantiserar ihop. Jag har samtidigt som två tidigare hävdat att man inte synbilder, eller två kan ha begrepp om ljudbilder. Motsvarigheter någonting utan att känslorna till blunda eller stoppa är inblandade. Nu har fingrarna i öronen finns 79

liksom inte på känsloområdet. Alltså åtföljer ofta en pågående känsla uppkommen ur en pågående verklig situation en föreställning om en framtida arbetsplats, för att ta ett praktiskt exempel som visar hur vi kan få fel förväntningar om hur bra vi kommer att trivas med det nya jobbet.

vad du säger, och ser på ditt ansikte hur du mår, kan däremot lätt se att du blandar ihop en pågående känsla med vad du tror är en förkänning av hur en framtida situation kommer att te sig för dig. Det bästa sättet att undvika misstag i bedömningar om framtiden när vi planerar är därför att fortsätta att göra som när vi var barn: fråga om råd.

När vi har svårt att "förhandvisa" en enhörning därför att vi Som vuxna individer är vi tittar på en häst, så vet vi emellertid så övertygade med oss att hästen vi ser inte om vår unika personlighet är enhörningen vi tänker på. att vi inte tillmäter andras Men det är mycket vanligt råd samma betydelse och att vi inte uppmärksammar tillit som barnet gör. Även att det vi tror vi "förkänner" i om andra berättar att ett själva verket är en pågående visst jobb inte alls är så känsla som inte har något tillfredsställande som man med det vi tänker på att göra. kan tro, så tänker vi att det Jag hoppas du ser problemet. inte gäller oss. Någon med Vi tror att något/någon vi just min personliga tänker på kommer att göra läggning och anlag för just oss illa om vi råkar må illa det jobbet finns helt enkelt när vi tänker på detta inte! Alltså går vi på våra något/någon. Vi tror att egna magkänslor och gör något/någon kommer att om samma misstag som så göra oss lyckliga om vi råkar många andra som kunde vara lyckliga när vi tänker på besparat oss det, om vi detta något/någon. hade lyssnat till deras råd.

Utomstående som uppfattar dina Men självklart gör vår högt känslor via avståndssinnen, utvecklade språkförmåga de hör hur då låter, inte bara det möjligt för människan 80

att både fantisera om och planera för framtiden och kommunicera våra erfarenheter av dessa planers genomförande på ett sätt som gör oss enastående bland jordens djurarter.

Misstagen till trots är det faktiskt lättare än man kan tro att överföra en känsla från en individ till en annan, även över stora avstånd i rum och tid. .

Referens: Stumbling on Happiness; Gilbert

81

jämfört det med multiplikation av storleken hos två riktningar (lust och olust) som ger en yta där känslorna är närvarande.

Man tror att detta skedde i samband med att evolutionsträdet förgrenade sig från amfibiestammen till reptilgrenen.

Vi är alltså långt ifrån ensamma om känslor i den mening vi brukar ge dem, känslor vi känner. För detta räcker reptilhjärnan hos oss alla.

Det vi, liksom alla däggdjur, kan är att överföra den känslobild som ritas upp i vår inre dimension till varandra. Vi har ett speciellt maskineri för det. Efter att ha läst "A General Theory of Love" (Lewis, Amini, Lannon) skrev jag följande i dagboken:

VÅR GÖMDA SKATT

måndag, oktober 09, 2006.

Alla sinnen har sitt ursprung i det motoriska maskineriet.

"Det limbiska systemet i hjärnan kallas ibland Redan reptiler har "sinnen i däggdjurshjärnan. Det har sinnet". Det är en en annan cellstruktur än evolutionsmässigt ny hjärnbarken. Medan den dimension som öppnas. I senare haft en enorm Utan jag i himmelen har jag utveckling bland vissa 82

däggdjur, har det limbiska Jag har kallat detta ett spel, med systemet ungefär samma en väldigt enkel grundregel: storlek hos en kanin, en katt Kopiera känslor du kan läsa och en människa. Om av! Sedan spelar det ingen reptilhjärnan redan medger roll om det är känslor hos beteende med närvaro, dig eller hos någon medger däggdjurshjärnan ett annan/annat. Däggdjur mycket mer utvecklat kopierar varandras känslor sådant, men framför allt att lika smittsamt som däggdjuret kan gäspningar. Det Hollywood ANNONSERA hur det beter och alla skickliga sig närvarande. Däggdjur har kommunikatörer vet är att en social dimension det är mycket enklare att gemensam för sitt agerande överföra en känsla än en de är ensamma om, som ser idé. individen, även om de kan Med hjärnbarkens tillväxt har vi falla tillbaka på ett enormt flexibelt soldatbeteende när maskineri att knyta tankar reptilhjärnan tar över. Vi kan till känslorna. Vi skaffar lätt se att en mus är oss episodminnen och vettskrämd och vår katt kan episodminnen av lätt avläsa att vi haft en dålig episodminnen. Vi har fått dag på jobbet, och gömma otroligt mycket att prata sig under soffan när vi om. Men vi vet alla att allt kommer hem. Apor och detta som finns i vårt människor använder medvetande är otroligt svårt dessutom samma att kommunicera. Vi känner ansiktsuttryck för samma oss ensamma med denna känslor. Det är därför skatt som vi bara kan ge disneyfieringen av djur glimtar av till andra. förefaller så naturlig.

Människor i alla kulturer kan Hela denna artikelserie är ett bra av några streck kring ögonen exempel på hur svårt det är läsa av sinnesstämningen att beskriva denna skatt, hos Musse Pigg, blixtsnabbt trots att det är den skatt vi och med samma resultat" själva tror att vi har den (Utan jag i himmelen, sid intimaste kunskapen om.

169) 83

Det är inte bara så att vi kan gömma den för andra, vi har förtvivlat svårt att förklara hur andra ska hitta till vår skatt hur gärna vi än vill.

går det till? Vi ska försöka knäcka det påskägget innan vi slutar.

I själva verket borde det vara förtvivlat svårt för oss att Referenser: hitta dit själva. Evolutionens A General Theory of Love; lösning på det problemet är Lewis, Amini, Lannon också vad som gjort oss till Mångfaldens mönster; människor. I det mänskliga Nilsson medvetandet finns inte bara Utan jag i himmelen; korttidsminnen och Nilsson långtidsminnen, där finns också en mekanism som jag i Mångfaldens mönster kallat "smittsamma minnen".

Gener sprider sig genom att kopiera sig. Men om hela vår genmassa var inriktad på att kopiera sig själv skulle vi vara "genetiskt ensamma" på samma sätt som vi är "subjektivt ensamma".

Gener är proteiner. Och som tur är startar gener även produktion av proteiner som inte är gener. Hjärnan och andra organ kan tacka denna alternativa produktion för sin existens.

Och vår subjektiva skatt kan tacka sin existens för de smittsamma minnenas alternativa produktion. Hur 84

VÅR LOTT ATT GÖRA UPPROR

En allmän missuppfattning är att maskiner bara kan göra vad vi programmerar dem att göra. I Draget från oändligheten (sid.63-66) refererar jag utförligt ett tankeexperiment påhittat av Daniel C. Dennett som effektivt smular sönder detta ohållbara axiom. Här ska jag bara i all korthet berätta vad det går ut på.

Anta att du låter frysa ner dig i akt och mening att tina upp i en avlägsen framtid. Du låter skapa en robot med dig i frysfack inuti sig.

85

Roboten är programmerad att tina upp dig vid ett förutbestämt datum långt in i framtiden. Så långt är det en enkel programmeringsuppgift.

Men eftersom du inte vet hur framtiden ser ut måste roboten själv kunna klara av att skaffa energiförsörjning till sig själv och till ditt frysaggregat. Att behålla dig intakt är dess "mening". På samma sätt har generna programmerat in sin överlevnad i varje levande organism som "meningen" med deras existens.

order från jorden att göra si eller så, eller att inte göra si eller så. Din överlevnadsrobot däremot får klara sig själv, eftersom du är djupfryst och inte i stånd att ge den kontraorder. Den måste lita till en annan mekanism för att ändra sina pågående planer när den ställs inför oväntade problem. Det är samma mekanism som generna utrustat oss med för att "se över" de genetiska planeringsmodulerna för vårt beteende. Det är en mekanism som vi kanske just därför ofta tänker på som icke-mekanisk, nämligen känslorna.

Roboten med dig inuti behöver för att skydda dig också kunna skydda sig själv.

Andra robotar med "andras mening" i sig kan tänkas Hela den här artikelserien har konkurrera om resurserna. varit ett försök att visa att Därför måste du låta känslor är mekaniska och programmera in en inprogrammerade tidigt av långtgående autonomi och evolutionen som ett planeringsförmåga i din särdeles framgångsrikt sätt robot. Den måste också vara att skydda komplexa självlärande eftersom du inte organismer så att de kan vet allt den kommer att stöta föra sina genetiska arv på i framtiden. Den börjar nu vidare allt längre in i likna de robotar vi kommer framtiden. Evolutionens att skicka upp att utforska belöningssystem är dock planeten mars snart. trubbiga och kan luras. Vi Skillnaden är att dessa är robotar som gör uppror robotar från och till kan få mot våra genetiska program 86

titt som tätt. Hur vår tänkta lägger korttidsminnet ut ett överlevnadsrobot skulle spår som proteinerna kan kunna tänkas göra uppror befästa i långtidsminnet och behöver vi inte spekulera här finns det utrymme för vidare om. Eller exakt hur vi en annan evolution än skulle programmera in genernas som kan pågå i ca känslomodulen. Vi vet att 1000 generationer vid varje det går eftersom vi är minneskonsolidering. Här programmerade med en kan uppstå "smittsamma sådan. Däremot ska vi minnen". avsluta med att se närmare på hur vi som människor inte Eftersom långtidsminnen som aktiveras måste bara är känsloladdade rekonsolideras kan robotar utan blivit starkt "smittsamhet" komma att upproriska robotar. inkorporeras som en aspekt I Mångfaldens mönster har jag av "vanliga" minnen. Den tittat närmare på hur långt genetiska evolutionen har genernas inflytande sträcker skapat en hjärna som kan sig inuti våra hjärnor. masskopiera minnen. Ett slags smittsamma minnen Det som händer i hjärnan händer som kan kopiera sig likt framförallt i kopplingarna, virus kallas memer efter när hjärnan kopplar från ett Richard Dawkins. När tillstånd till ett annat. denna mekanism väl finns Hjärnans kopplingar kallas på plats tar den memetiska synapser. Genernas sätt att evolutionen vid. Resultatet styra utvecklingen av dessa av denna oerhört mycket kopplingar sker, som alltid snabbare evolution sätter när det gäller gener, genom spår i hjärnan som inte produktion av proteiner. generna har kontroll över.

Proteinerna reagerar på förändringar i kopplingarnas De "smittsamma minnena", styrka. Dessa elektromemerna, i våra hjärnor har kemiska förändringar sker på också en alternativ tusendelen av en sekund. I produktion förutom att tidsintervallet från en föröka sig själva. De är millisekund till en sekund parasiter på den 87

proteinstyrda överlevnad likväl som för minnesmekanismen, men genernas. hjälper tack vare sin Smittsamma minnen lämnar kopieringsförmåga till att alltså inte bara spår i det uppvigla sovande delar av egna långtidsminnet. De hjärnan till att just minnas lämnar också från och till gång på gång. De komplexa spår i andra hjärnor. signalmönster som uppstår Dessutom kan de lämna är memernas motsvarighet spår i konstgjorda föremål till genernas fenotyp. artefakter. Alltifrån Egentligen börjar all stenyxan till datorn har kommunikation inuti artefakterna påverkat oss. hjärnan. Hjärncellerna Vi tänker annorlunda på påverkar varandra genom grund av dem. Våra tankar elektrokemiska signaler i förstärks också av dem. molekylskala. Förutom de Men den viktigaste interna signalerna skickar vi kulturprodukten som alla hela tiden ut signaler i verktyg för tänkandet är omgivningen som tecken på naturligtvis språket. vad som händer inom oss. Vi är signalfyrar och hoppas att Memer i språkdräkt sprids främmande skepp ska se oss. lättare än memer utan.

Detta är den typiskt Dessutom sprids vissa evolutionistiska lösningen på språkliga memer lättare kommunikationsproblemet. med hjälp av en därtill Överflödet gör att utvecklad verkstygslåda. åtminstone en av signalerna Liksom den molekylära till slut av en slump kan verktygslådan i en generera ett spår i en annan evolutionsspiral utvecklade hjärna som påminner om de cellen och dess förmåga att minnesaktiveringar som skilja sig själv från signalerna utgick från. Har omvärlden genom att göra memerna även en utsträckt situationen mellan sig och fenotyp? Kanske en stor del omvärlden ytterst av våra handlingar, inklusive osymmetrisk, så utvecklar våra talhandlingar, är analogt memerna en måltavla för ett naturligt kulturell cell – jaget. Jaget urval för memernas 88

tillskrivs egenskapen att ha fri vilja, att kunna styra den biologiska organismen som det ”bor” i. Vi sprider mycket hellre idéer, d v s memer, vi själva tror på eller känner för, än andra memer som våra jag inte skaffat sig något känslomässigt samband med. Memer knutna till jaget sprids alltså lättare och därmed av nödvändighet också ”memet om jaget”, eller snarare det komplex av memer som bygger upp jaget.

metaforisk överföring en bokföring i den ”inre” världen. Ett symbolspråk utvecklas där man kan räkna såväl får som memetiska ägodelar. Att sköta saker på ett visst sätt i den fysiska världen får en motsvarighet i den virtuella, där jagplexet lär sig skyffla abstrakta symboler enligt bestämda regler. Det är inte så konstigt eftersom vi redan tillägnat oss en förkärlek för grammatiska regler i och med språket.

Inom memetiken kallas ett komplex av memer för ett Matematiska teorier har alltså memplex, och följaktligen uppstått som ett bihang till kallas i memetisk jargong jagplexen men har fått det memplex som jaget rollen som ”memernas kopplas till för jagplex. gener”, som ger för Jagplexets värld måste som jagplexen användbar alla andra framgångsrika kunskap att sortera bort reproduktörer omfatta för falska memplex. Notera att jagplexet nyttig kunskap om denna kunskap till sin natur omvärlden. Ett av memerna är upprorisk sedd ur som handlar om jagplexet genernas perspektiv, liknar det vid en person som eftersom den eftersträvar i sin värld av memer kan jagets odödlighet och inte flytta omkring dessa som genernas. Som David man flyttar omkring saker.

Deutsch uttryckt det lever Liksom bokföring uppstod våra jag av kunskap. Det är för att hålla reda på vilka orsaken till att vi finns! personer som skulle kopplas till vilka saker i den yttre världen uppstår genom 89

Referenser: The Electric Meme; Aunger Mångfaldens mönster; Nilsson Draget från oändligheten; Nilsson The Robot's Rebellion; Stanovich

90