En morgon med djuren på Skansen

En morgon bland djuren på Skansen

Bedårande björnar, gosiga getter, sällskapliga sälar, majestätiska visenter, livsfarliga smågrodor, elektriska ålar och snattrande lejontamariner. Lägg därtill hundratals kulturhistoriska miljöer och byggnader, genuina hantverksbodar, mysiga museum och ombonade serveringar. Allt på endast några spårvagnshållplatsers eller en skön Strandvägspromenads distans från Östermalmshallen.

AV: Claes Kanold. FOTO: Hugo Thambert

Huruvida den prominente medborgaren Artur Hazelius stod på gästlistan vid Östermalm Saluhalls högtidliga invigning den sista november 1888 må vi låta vara osagt. Att han då redan länge gått och ruvat på idén om ett gigantiskt friluftsmuseum ute på Djurgården är däremot hundra procent säkert. Det skulle nämligen bara dröja tre år innan visionen blev verklighet. 11 oktober 1891 öppnades grindarna till Skansen för första gången och har så förblivit varje dag sedan dess, med ett försmädligt knappt halvårigt undantag sistlidna vinter och vår. Covid 19 har förstås slagit hårt mot denna högt uppskattade nationalklenod, men nu är det öppet igen, nästan som vanligt. Magasinet skickade iväg ett morgonpiggt reportageteam för en oförglömlig rundvandring bland allt från en nyvaken björnfamilj till ett gäng mer eller mindre keliga reptiler.

Klockan är styvt åtta på morgonen när vi tas emot vid Skansen huvudentré. Våra ciceroner de närmaste timmarna är marknadschefen Yvonne Nordlind, djurvårdsenhetens chef Linda Törngren och kommunikationsstrategen Lisa Larsson (som vid vårt besök är nästan dagsfärsk på jobbet och därför passar på att hänga med). Lite senare ska vi möta upp med Skansen–Akvariets blivande chef Ana Wahlström och hennes, för många TV-tittare välbekante, pappa Jonas Wahlström, men det blir ett kapitel för sig!

HÄR HÄNDER DET GREJER

Utefter trapporna upp till djurhägnaderna passeras en iögonenfallande skulptur. Den är gjord av spegelglas och skapad av det unga glasblåsarparet Martin Ehrensvärd och Aleksandra Pavlenova. När de oerhört begåvade Martin och Aleksandra förra sommaren tog över historiska Stockholms Glasbruk i den lilla röda stugan uppe på Skansens topp var det en dröm som gick i uppfyllelse.

– Ett för oss mycket välkommet nytillskott, säger marknadschefen Yvonne och passar på att berätta om lite andra nyheter på det totalt 300 000 m² stora friluftsområdet:

– Vi har bland annat byggt boulebanor, ställt upp ett stort schackbräde och skapat titt-in-miljöer i museiverksamheten. En ny lekpark är planerad och innan sommaren öppnar ny utomhusservering vid Hazeliusporten – Arturs Kafé, i regi av Flickorna Helin, som sedan några år också driver Skånska Gruvan alldeles intill.

Vi smälter ännu mer när en av dem närmar sig glasväggen där vi står och kommer fram och hälsar. Det är svårt att förstå att denne bamsige krabat inte vägde mer än ett paket Bregott när han föddes för ett år sedan.

En av Skansens fem björnungar hälsar på vår morgonvisning

DAGS FÖR FRUKOST

Äntligen har vi nått första anhalten på vår morgonrunda och en av dagens många höjdpunkter. Vi ska få titta på när Mamma Björn och hennes fem ungar lockas fram ur nattvilan. Knepet är lite överraskande; en av Lindas djurskötarkolleger hivar in det ena råa ägget efter det andra över barriären som skiljer besökarna och björnarna åt. Vi smälter av gullechock när de charmerande publikfavoriterna lufsar in. Vi smälter ännu mer när en av dem närmar sig glasväggen där vi står och kommer fram och hälsar. Det är svårt att förstå att denne bamsige krabat inte vägde mer än ett paket Bregott (ca 400 gram) när han och hans fyra syskon föddes för ett år sedan.

Nästa stopp blir hos sälarna. Här vankas det sill i stora lass (två fyllda murarhinkar går åt varje dag, dvs 50 kilo). Med förvånansvärd disciplin kravlar sig de knubbiga sälarna fram till sina respektive platser på klippan där deras tvåbenta kompis lassar ut dagens första måltid. Faktum är att de, i likhet med flera av de andra djurarterna, är vad man skulle kunna kalla dresserade.

– Vi använder klickerträning, som många hundägare är bekanta med upplyser Linda Törngren. Den underlättar i vården av djuren, när de ska vägas, undersökas etc. Linda är noga med att berätta att Skansen enbart använder träningen för att säkerställa djurens välmående och underlätta djurvårdarnas rutiner.

Att det finns ytterligare en ”hundkoppling” är nog inte lika bekant; sälar och vovvar är nämligen släkt på långt håll. De bägge arterna har identisk tanduppsättning och visst påminner både nos och morrhår om varandras, nu när man vet!

DJUR, NATUR OCH KULTUR

Det finns numera ett femtiotal olika djurarter på Skansen, totalt ungefär 400 individer, alla däggdjur och fåglar har sina egna namn. Nix, vi tänker inte räkna upp dem här… Från allra första början var antalet djurarter betydligt fler. Av olika orsaker har man under årens lopp tvingats begränsa den zoologiska floran. Idag låter det nästan overkligt att det på 30-talet fanns livslevande lejon på Djurgården eller att isbjörnar funnit sig tillrätta så här långt söder om polcirkeln och att det dröjde ända fram till 1992 tills de sista elefanterna trumpetade farväl åt sin stockholmska hemvist.

Varken lejon, isbjörnar eller elefanter är att leka med för oss människor, så nu när de är borta kan man undra vilket som är de farligaste djuren på Skansen?

– Hästarna! De har de mest inrapporterade olycksincidenterna per år hos oss, svarar Linda Törngren. Fast ute i det fria är björnarna farligast.

Och vilka är gosigast?

– Getterna!

Vilken tur då att det är just till dem vi ska bege oss. Innan vi kommer fram gör vi en kort paus inne i visenternas lada. Visenten brukar kallas ”Europas bisonoxar”.

– För inte så länge sedan var de nästan utdöda i naturen, berättar Linda. På djurparker runt om i världen fanns det 54 stycken, varav två på Skansen. Idag lever 4 000 visenter ute i det vilda. Så visst gör vi djurparker nytta. Artbevarande, utbildning och forskning är en viktig del i vårt uppdrag.

Dags för dagens sista gullechock. Finns det något sötare än tappert stapplande veckogamla killingar? Det beror såklart på vem man frågar. Men vi lägger hursomhelst vår röst på dessa gotländska godingar, om vi fått lov hade vi tagit med dem hem.

Denna speciella morgonrunda som saluhallens magasin hade glädjen att få vara med om går att boka för mindre sällskap. Den ser inte alltid likadan ut och det är inte alltid samma djur man får träffa. Dock börjar den alltid innan Skansen öppnar klockan 10.00. All aktuell information finns på Skansens hemsida. – Vi kommer att utveckla den här typen av visningar efter hand, berättar marknadschef Nordlind. Som att komplettera dem med frukost eller lunch på någon av våra många serveringar till exempel.

Yvonne Nordlind framhåller också att Skansen har så mycket mer än ”bara djuren” att erbjuda. – Det finns otroligt mycket att upptäcka. De gamla stadskvarteren är intressanta. Solliden och de många husen och verkstäderna man får gå in i. Och landskapen – där man kan följa hela Sveriges natur i form av trädgårdar, växtlighet, blommar och träd, från Skåne ända upp till Lappland. Så det är inga problem att fylla en hel utflyktsdag med upplevelser. Särskilt inte om man väljer att kombinera dagen med ett besök hos de lite mer exotiska djuren hos far och dotter Wahlström på Skansen–Akvariet. Sagt och gjort. Vi säger hejdå till Linda och slår följe med Yvonne och Lisa (som för övrigt lämpligt nog är frekventa gäster och kunder i Hallen bägge två) ner till reptilerna, aporna, papegojorna och fiskarna.

Skansen-Akvariets omtyckta Jonas Wahlström.

….och en förmiddag på Skansen-Akvariet

Innan vi kliver in i detta tropiska komplement till själva Skansen kan det vara fiffigt för Magasinets läsekrets att vara medvetna om att man, eftersom Akvariet drivs i egen regi, får betala separat entréavgift för att kunna komma in. Hur det funkar står på hemsidan www.skansen-akvariet.com.

Då så. Allt startade när åttaårige Jonas Wahlström fick ett årskort till Skansen av sin mormor. Han började hänga här nästan för jämnan, lärde känna djurskötarna och djuren, fick gå som lärling och när ledningen 1971 bestämt sig för att riva det gamla aphuset, där Akvariet idag står, bad Jonas om att få hyra det för att öppna en egen ormutställning. 1978 hade han byggt om och fyllt hela kåken med fler exotiska djur. 1995 bestämde dåvarande Skansen-chefen Hasse Alfredson att Jonas skulle få disponera även det nya aphuset och förvandla det till den tropiska anläggning som år 2021 möter oss besökare.

Jonas guidar runt. Han är karismatiskt sprängfylld av historier och anekdoter. Kunnig och rolig. Det går att boka honom för specialvisningar efter museets stängning, med middag om så önskas.

Inför ögonen på Jonas och ett sjuttiotal till förskräckta middagsgäster hoppade en krokodil upp ur sin damm bakom talaren och bet av honom ena armen.

Som besökare i Akvariet får man ibland klappa ormarna och spindlarna, men det hoppar vi över den här gången. Det räcker så gott att titta på dem genom glasrutorna. Den tre centimeter långa Gyllene Giftgrodan (Phyllobates terriblis) är ett av de giftigaste djuren i världen, en enda groda har gift nog att döda tio människor. Den hade man ändå inte velat klappa. Inte de nyinkomna elektriska ålarna heller och definitivt inte de sällsynta kubanska krokodilerna. Speciellt inte när honan, som nu, är havande. Hon ska snart lägga ägg sedan dröjer det till augusti innan ungarna tittar ut. Nä, man kan väl inte nämna de där krokodilerna utan att ta upp den ”lilla incidenten” från augusti förrförra året. En distingerad herrklubb hade supé på kvällen, när en av deltagarna skulle hålla tal klev han upp på en hylla för att synas ordentligt. Då klapp det till. Inför ögonen på Jonas och ett sjuttiotal till förskräckta middagsgäster hoppade en krokodil upp ur sin damm bakom talaren och bet av honom ena armen. Lasse, som han heter, överlevde men fick armen amputerad. Historien spreds som en löpeld över hela världen. CNN, BBC med flera trängdes utanför entrén morgon efter. Stackars Yvonne Nordlind, som hade sin andra dag på jobbet, fick det hektiskt och blev nedringd av hela världspressen, men lyckades bemästra situationen tillsammans med en rutinerad Jonas Wahlström. En orsak till den enorma uppmärksamheten är lite pikant. Jonas förklarar:

– Vid ett vänskapsbesök i Havanna fick den ryske kosmonauten Vladimir Shatalov två exemplar av den kubanska krokodilen Crocodylus rhomfiber, som är världens mest sällsynta, i gåva av Fidel Castro. Hemma i Moskva stoppades krokodilungarna i badkaret, men det gillade inte fru Shatalov så de hamnade på Moskvas Zoo istället. Dit kom Jonas en vårdag 1981, då höll ryssarna på att bygga om så Jonas fick ta hand om krokodilerna och flög hem dem som handbagage på Areoflot. Krokodilerna döptes till Hillary och Castro och var länge det enda renrasiga avelsparet utanför Kuba vars avkomma fick importeras av amerikanska djurparker. USA hade ju handelsembargo för allt kubanskt, men när de har kläckts i Sverige var det okay. Hösten 2014 hörde Naturvårdsverket på Kuba av sig för att höra om Skansen–Akvariet kunde tänka sig att donera några ungar till deras utplanteringsprojekt. Efter en tids byråkratisk krångel med svenska myndigheter kunde så småningom Ana och Jonas ta med sig tio krokodilbäbisar med flyg till Havanna. Dagen efter leveransen kom den då 90 årige Fidel Castro på besök och fick då själv träffa barnbarnen till de två krokodiler han skänkt till kosmonaut Shatalov 41 år tidigare. Detta råkade faktiskt bli Castros sista offentliga framträdande, men då hade redan Ana och Jonas rest tillbaka till Stockholm.

Denna historia och fler därtill kommer oss till livs när vi som avslutning på vår Skansen-förmiddag tar en värmande kopp kaffe tillsammans. Plötsligt blir vi avbrutna av en medarbetare på akvariet som sticker in huvudet och undrar om Jonas snott två av skorpionerna, det fattas nämligen. Vi besökare skrattar lite förfärat, Ana suckar och fnissar.

– Allting som inte är normalt kan man skylla på honom. Han gör lite som han vill utan att säga till. Bara hämtar.

– Då är det bra att vara ägare, kluckar Jonas.

Jag skulle vilja ha hit gorillor. Det finns en gammal tunnel som leder rätt genom berget och mynnar ut i Solliden, det hade kunnat bli en fin anläggning, säger Jonas och vi är inte riktigt säkra på om han menar allvar eller skojar.

Vilket djur står högst på er önskelista?

– Komodovaran, svarar Ana blixtsnabbt. Fast det lär inte hända eftersom stambokföraren är helt hopplös. (Alla djurarter har en stambokförare som, enkelt förklarat, har koll på när det föds ungar och var. Det är denne som kan tala om för de olika djurparkerna världen runt var det finns ungar att hämta eller vilka som behöver nya. Reds anm.).

– Jag skulle hellre vilja ha hit gorillor. Det finns en gammal tunnel som leder rätt genom berget och mynnar ut i Solliden, det hade kunnat bli en fin anläggning, invänder Jonas och vi är inte riktigt säkra på om han menar allvar eller skojar. Antagligen är han allvarlig…

Bland det roligaste och häftigaste med jobbet tycker Ana Wahlström är när man bli kontaktade av personer som bestämt sig för att bli av med sin fobi för exempelvis spindlar eller ormar. Då är de helt inställda på att bli botade och de har också fått betala en slant för behandlingen.

– 17 minuter är det längsta det tagit för oss att få dem att hålla djuren i handen. Det brukar ligga på mellan 12 och 14 minuter. Vi är supertuffa och säger åt dem att sluta tramsa!

– Barn är aldrig rädda för ormar eller spindlar, inflikar Jonas. Alla ska fram och klappa boaormen Snoddas! Så det där

med att vara skraj för reptiler är ett inlärt beteende och inte genetiskt som många tror.

Förresten: har du Jonas någon relation till Östermalmshallen, det är vår obligatoriska fråga?!

– Var tredje vecka är jag där och äter ostron hos Melanders med Ulf Adelsohn. Jag var där oftare när jag var liten. Brukade gå till en av viltbutikerna där jag fick tjäderkranier, rådjurshorn, skinn och annat som jag samlade på. Ja, men då tackar vi för kaffet och en mycket minnesvärd och händelserik förmiddag. Hit borde man gå betydligt oftare. Särskilt om man bor i närheten, är vi alla överens om.

Undrar ni vad som hände med de försvunna skorpionerna? Det visade sig som tur är att de inte alls hade varit borta. Jonas var alltså oskyldig. I varje fall den här gången…

Listan över berömdheter som besökt Skansen-Akvariet kan göras lång. Här är några i ett urval:

Hans majestät kung Carl XVI Gustaf invigde museet 1978.

Hennes majestät kronprinsessan Victoria har också varit här och invigt, men då en spindelutställning.

TV-profilen Arne Weise var ofta här för att hitta material till sina naturprogram i SVT.

Den brittiske komikern John Cleese förberedde sin roll som chef för ett nedläggningshotat zoo i filmen ”Otäcka Djur! (1997) genom ett besök.

Al Gore var vice president under Bill Clinton. Idag är han bl a engagerad i den svenska stiftelsen Mistra, som ägnar sig åt miljöstrategisk forskning. Det innebär att han besöker Stockholm regelbundet och då brukar det arrangeras middag här i lokalerna.

Schimpansforskaren Jane Goddard, dokumentärfilmaren Sir David Attenborough och Världsnaturfondens grundare Sir Peter Scott har av naturliga skäl även de hälsat på.