TOMMY KÖRBERG - en röst i världsklass

EN RÖST (i saluhallen) I VÄRLDSKLASS

Tommy Körberg är en av våra allra främsta sångare. I höst tar han sig an den älskade och folkkära karaktären Gottfrid när filmen Änglagård blir musikal på Oscarsteatern. Men innan dess blir det sommarturné. Vår chefredaktör möter upp Tommy i Östermalmshallen där han nästan spenderat lika mycket tid som på scen.

TEXT: LINA BIELSTEN FOTO: SEAN MCLATCHIE LEWTHWAITE

Magasinet ska träffa mannen med Sveriges största röst. Men just idag är han lite krasslig i lungorna och flera föreställningar har hastigt planerats om för att Tommy Körberg ska kunna vila upp sig.

– Jag äter kortison och sväller upp som en övergödd hamster, säger han skämtsamt när vi ses i saluhallen.

Tommy Körberg kommer från en musikalisk familj och redan som barn hade han lokala uppträdanden och var med i kör. Den stora debuten kom som 20-åring när han år 1968 vann en Grammis för Årets Nykomling med albumet Nature Boy och sedan dess har han axlat stora roller i flera föreställningar och musikaler. Han har bland annat representerat Sverige två gånger i Eurovision Song Contest, 1969 med Judy min vän och 1988 med Stad i ljus, uppträtt i Chess både i England och Sverige, medverkat i flera svenska tv-program och vunnit två Guldmaskar. Tommy har dessutom förlänats med flera medaljer för sina betydande insatser i svenskt musikliv. Listan är lång. Om man frågar Tommy själv vilken han ser som sin främsta låt kan han inte välja, det är omöjligt.

– Jag tror fortfarande att världens bästa låt finns därute, så jag nöjer mig inte förrän jag har hittat den, säger Tommy. Det gör jag väl i graven, mumlar han skämtsamt.

När vi ber Tommy Körberg att beskriva sig själv med tre ord säger han; envis, påhittig och gammal.

– Just nu har jag lite svårt att andas, så då känner jag mig extra skröplig. Jag har ett skämt där jag brukar säga att när jag känner mig som en skräphög och sopbilen kommer så håller jag mig inomhus. Man vill ju inte bli tagen av misstag.

Tommy Körberg må inte försörja sig som magiker, men han kan trolla fram en mängd ansiktsuttryck och i bakfickan har han alltid ett par vitsar. Det blir sällan en lugn – eller tråkig – stund med saluhallens stammis som vi nu slagit oss ner med på Lisa Elmqvist restaurang. Här är Tommy och hans fru Anne-Charlotte välbekanta ansikten, det märks inte minst på personalen som tjoar glatt när vi sätter oss till bords för vår långlunch. Det småpratas och skojas med paret Körberg, de är lika kärvänliga tillbaka.

– Jag har ju bott på Sibyllegatan förut, precis runt hörnet från saluhallen. Jag gick alltid hit med bestämda steg och visste precis vad jag skulle ha. I gamla saluhallen kunde man köpa julskinka på M Seger året runt, det älskade jag. Och jag minns Urban Standar som Gerdas Fisk med Erik Lallerstedt. Urban var ju svensk mästare i ostronöppning och han stod ofta och öppnade ostron i gamla saluhallen, minns Tommy.

Makarna Körberg berömmer även den nya Östermalmshallen, som återinvigdes för drygt tre år sedan efter en omfattande renovering.

– Hallen har blivit så fräsch och fin. Vi handlar ofta i butikerna och äter gärna i restaurangerna, som på Lisas.

Trots att hemmet numera ligger i Mälarhöjden åker paret hit titt som tätt och handlar mat.

– Man vet att handlarna är först på lagret och får tag i de bästa varorna, förklarar Tommy. Tomaterna ruttnar inte på en dag och det ska premieras. Jag känner ju många här och morsar på alla, det är en slags småstadskänsla. Eftersom jag har stort kontrollbehov är färdiga matkassar ingenting för mig. Jag vill kunna lukta på allt och provsmaka – vilket man alltid får här i Hallen.

Om du fick chansen att laga mat med en egen kock, vad vill du helst lära dig?

– Att få göra en riktig råbiff med skedat kött. Jag har ätit så mycket dålig råbiff i mina dagar, gaaaah, pustar Tommy frustrerat. Så fram med den personen som kan göra den bästa råbiffen. Det vill jag lära mig.

Har du några barndomsminnen från köket?

– Min favorit var bruna bönor med fläsk. Monica Zetterlund lärde mig senare att man först ska lägga bönorna i vatten med en kanelstång i. Men man ska ta bort stången innan de kokas, så de bara får en touch av kanelsmak.

Tommy är den sångaren som sjungit sig längst in i bröstkorgen och i magen på mig och på många andra. Han är helt unik och suverän. Det är med stolthet som jag står bredvid honom ibland, det ska bli kul att jobba ihop igen i Änglagård.

HELEN SJÖHOLM OM TOMMY KÖRBERG

ÄNGLAGÅRD TAR TON

I höst kliver Tommy Körberg upp på teaterscenen i musikalen Änglagård, baserad på Colin Nutleys film med samma namn. Änglagård blev en av de största publikframgångarna i svensk filmhistoria, över 1,2 miljoner svenskar såg filmen på bio. När den visades i SVT efterföljande jul bänkade sig hela 3,5 miljoner människor framför tv:n. Att filmen ligger många varmt om hjärtat är ingen överdrift. Även filmkritikerna gillade filmen som överlag fick fina recensioner. Nu ska den få nytt liv.

Från den 10 september kommer vi kunna se en stjärnspäckad ensemble i musikalen Änglagård som sätts upp på Oscarsteatern i Stockholm. Vicky von der Lanckens nöjesbolag har samlat stora delar av teamet bakom Oscarsteaterns tidigare stora musikalsuccé, Så som i himmelen. Fredrik Kempe är tillbaka som kompositör (text och musik) och Edward af Sillén som manusförfattare, denna gång tillsammans med Daniel Réhn. Edward står också för regin, efter att närmast ha regisserat succén Tootsie (med bland andra Robert Gustafsson). Johan von der Lancken är åter som producent och musiken arrangeras, även denna gång, av Karl-Johan Ankarblom. Det kan man kalla drömteam.

Filmen av Colin Nutley blev trefaldigt Guldbaggenominerad och i höst ska två av Sveriges bästa röster lyfta den till nya höjder.

– Jag förstår inte varför den inte har satts upp tidigare, säger Tommy Körberg. Den handlar om generationsklyftorna, kulturkrockarna, äganderätt, allt som är grunden till vårt sociala beteende. Kulturkrocken i samhället är ju själva kärnan i filmen och det är där spänningen ligger också.

Precis som i filmen börjar musikalens uppslukande historia med ett dödsbesked som blir startskottet för Fannys jakt på sina rötter. Tillsammans med sin trogna, extravaganta, följeslagare Zac lämnar hon nattklubbslivet i Berlin för att ta sig hem till den lilla byn Yxared, belägen djupt inne i de västgötska skogarna. Deras storslagna entré i det lilla samhället blir en kulturkrock som rör upp känslor hos byborna, och gamla hemligheter stiger upp till ytan. Men det blir också möten och kärlek som skapar nya, livslånga band.

I höst återförenas två av Sveriges bästa röster i musikalen Änglagård, med en fantasiskt ensemble på Oscarsteatern i Stockholm. PRESSBILD.

Körberg & Sjöholm

I Änglagård återförenas Sveriges stora musikalstjärnor Tommy Körberg och Helen Sjöholm. Och även om filmen har många år på nacken finns händelser som känns aktuella än idag. Rädslan för det främmande är ständigt aktuellt, menar Helen Sjöholm som gestaltar byns matriark Rut Flogfält. Rut har precis allt att förlora på att Fanny dyker upp i Yxared –i motsats till Tommy Körbergs karaktär Gottfrid Pettersson vars stillsamma ungkarlstillvaro med brodern Ivar blommar upp när det färgstarka paret dyker in i deras liv.

Helen Sjöholm är spänd på hur dessa svek och stora hemligheter ska sjungas ut och Tommy delar hennes entusiasm.

– Det ska bli intressant att se hur filmens dramaturgi blir med det musikaliska språket och hur man ska attackera just dessa situationer som är karaktäristiska för filmen och varför den blev så populär, säger Tommy.

Tommy ser fram emot att åter få dela scen med Helen Sjöholm. Vi har sett dem sjunga tillsammans i musikalerna My Fair Lady och Chess, och i flera konsertsammanhang när de framfört låtar ur Björn Ulvaeus och Benny Anderssons samlade låtskatt.

– Jag mötte Helen redan som tonåring när hon bodde i Sundsvall, jag var nog ganska sträng mot henne då. Gav en massa råd om hur hon skulle sjunga och akta sitt vibrato, ja usch, skrattar Tommy. Nej, men vi trivs tillsammans på alla sätt och våra röster smälter samman naturligt. Det är så enkelt att sjunga med Helen. Jag behöver inte ens förbereda mig innan vi ska gå upp på scen ihop, vi har samma musikalitet.

Hans stränghet gentemot unga Helen behöver han inte oroa sig för. Det landade nog väl till slut hos sångerskan som nuförtiden skämtsamt säger att de jobbar alldeles för mycket tillsammans. Hon har idel beröm att ge sin kollega.

–Tommy är den sångaren som sjungit sig längst in i bröstkorgen och i magen på mig och på många andra. Han är helt unik och suverän. Det är med stolthet som jag står bredvid honom ibland, det ska bli kul att jobba ihop igen i Änglagård, säger Helen.

STORSLAGET OCH PÅKOSTAT

Det finns alltid en risk när populära böcker filmatiseras, samma gäller när man ska sätta toner till en berättelse och ge nytt liv till karaktärer som många redan har en stark relation till. Änglagård har sagts kosta 25 miljoner redan innan den har börjat spelas på scen. Både Tommy och Helen uttrycker sin glädje och tacksamhet över att producenterna vågar satsa.

En viss press känner duon att återskapa dessa älskvärda och komplicerade karaktärer, även om Tommy först inte vill erkänna det.

– Jag är så gammal så jag känner ingen press längre. Men det är klart att det ska vara värt pengarna att gå dit, säger han på sitt lekfulla sätt.

Karaktären Gottfrid beskriver han som en jovialisk herre. Gottfrid tar hand om sin surmulne broder Ivar och lever ett liv som inte riktigt blev som han tänkte men han är glad ändå. Tommy beskriver sig själv som något av en dysterkvist och tycker därför att det ska bli roligt att få spela en sådan munter person.

– Jag känner mycket för Gottfrid och Ernst Günther som gestaltade honom i filmen Änglagård är en gammal idol. Det känns fint att axla hans mantel på något sätt, säger Tommy mjukt.

Innan dess ger sig Tommy Körberg ut på sommarturne i Sverige med sin hyllade show Grand Finale, där publiken får följa med Tommy bakom kulisserna i hans omsusade och händelserika liv. Hur var det att arbeta med Hasse och Tage? Och hur kommer det sig att Tommy vaknade mitt i inspelningen av en ABBA-video? Ackompanjerad av åtta virtuosa musiker bjuder Tommy Körberg dessutom på milstolpar från sin musikaliska karriär som sträcker sig över ett halvt sekel. På sommarturnén blir det samma koncept och åttamannaband. – Vi ska göra showen mer utomhusvänlig med LED-skärmar och måste bygga lite annorlunda än när man är inomhus. Det ska bli spännande att se hur det funkar. Jag har i alla fall tre trumslagare med mig för säkerhets skull. Producenten tyckte att det räckte med en, men jag sa tre så de fick ge med sig, säger han och skrattar.

Vill ni ta chansen att se Grand Finale i sommar hittar ni enklast speldatum och biljetter hos arrangören All Things Live. När det gäller höstens föreställningar av musikalen Änglagård är det redan ett högt bokningstryck innan ens repetitionerna börjat. Vårt tips är att titta in på Oscarsteaterns hemsida redan nu så ni inte missar chansen att se Tommy Körberg stå på en scen och göra det han är bäst på – sjunga så att det berör.

Stammisen Tommy Körberg i saluhallen

Foto: Sebastian Carlsson. Östermalms Saluhall Magasin 2011.

Tommy om Östermalmshallen

Vi köpte hus i Mälarhöjden, men åker jämt hit och handlar mat. Man vet att handlarna är först på lagret och får tag i de bästa varorna. Tomaterna ruttnar inte på en dag och det ska premieras! Jag känner många här och morsar på alla, det är en småstadskänsla. Eftersom jag har stort kontrollbehov är färdiga matkassar inget för mig. Jag vill lukta på allt och provsmaka – vilket man alltid får här i Hallen!

Körberg om

Egenskap jag uppskattar hos mig själv: Min envishet.

Detta var jag bäst på i skolan: Jag var medelmåttig i det mesta, haha. Nej, men språk var jag bra på. Jag läste ryska. Men det har man ju ingen nytta av idag.

Om jag tvingades sadla om skulle jag bli: Idag skulle jag välja att bli pensionär… Annars journalist var mitt drömyrke. Jag ville bli utrikeskorrespondent i Ryssland.

Om jag fick mer tid skulle jag vilja lära mig: Att spela bas.

Min största last: Glass.

Jag är fåfäng med: Ja, just nu går jag på kortison och har hamsterkinder, så jag undviker att se mig själv i spegeln. Men annars är det väl håret.

Ett udda eller roligt minne: När jag klev upp i New York och sjöng med Barbara Cock. Jag satt och väntade på Lasse Hallström och Lena Olin, så det var helt spontant. Barbara hade jag träffat genom Angela Lansbury, de hade sett Chess fem gånger (Tommy spelade i Chess, reds.anm.).

Favoritscen/arena: Lorensborgsteatern, det är en av de trevligaste att uppträda på. Där sitter alla bra och ser lika bra, väldigt demokratiskt.

Hur jag är som artistkollega: Vänlig men bestämd.

Hur jag är som partner: Jag är nog odräglig att leva med, men ganska kul ibland.

Hur jag är som vän: Jag har få, men de är väldigt goda och nära vänner. Jag har ingen aning hur jag är som vän.

Hur jag är som pappa: Jag försöker vara som ett kylskåp. Närvarande och när man öppnar tänds ljuset.

Hur jag är som farfar: Det är skönt att vara farfar. Då kan man gulla med barnbarnen en stund och sedan lämna tillbaka dem, så det är bra. Neeej, men de är jättesöta.

Vad jag lärt mig genom åren: Ingenting alls… Jag har haft en ganska fladdrig utveckling.

Vad jag vill föra vidare till mina barn: Att det inte bara finns en sanning, som Tomas Tranströmer skrev. Det finns en yttre och en inre, och där de närmar sig varandra har man en möjlighet att finna sig själv.

Vad jag lär mig av mina barn: Att jag inte ska vara så otålig…

Om jag fått ett gott råd som jag följer: Nej, inget… Eller jo, av Lasse Hallström. Han sa: ”strunta i kamerorna”.

Min hjärtefråga om jag fick chansen att jobba inom politiken: Kulturen givetvis. Den har alltid fått stå tillbaka. Om vi återigen skulle hamna i en lockdown och jag fick välja en person att spendera den tiden med: Mig själv. Jag skulle välja att vara ensam. Då hinner man fundera lite!

Tommy Körberg på Lisa Elmqvist restaurang

Foto: Sean Lewthwaite

TEXT: LINA BIELSTEN.

ÖSTERMALMS SALUHALL MAGASIN NO.1 2023