Församlingsguiden Åkerbo 2 2020

Vi gör en corona-koll med 70-plussarna

Hur mår ni?

Vad gör ni?

Jo, visst finns Hur du hittar oss vi kvar. på webben!

Men var?

Välkommen Per! Samtalscentrum

- med samtalet i centrum

drivkraft & engagemang

församlingsguiden nr 2 2020

är tillbaka

innehåll Thea Ringborg - Driv och engagemang

3

Välkommen Per!

4

Kyrkan har öppet i sommar

5

Med samtalet i centrum

6

Hur mår ni? Vad gör ni?

7

Jo, visst finns vi kvar. Men var?

10

Kolla kulturarvet!

12

Hon är en del av revolutionen

14

Elden i ditt arbete

16

Musik i sommar

18

Gör allting i kärlek

19

församlingsguiden delas ut som oadresserad samhällsinformation till alla hushåll inom Åkerbo församling. församlingsexpeditionen finns i Linghem, drygt en mil öster om Linköpings centrum, söder om Roxen. I församlingen finns tre församlingsgårdar, en i Linghem, en i Tallboda och en i Ekängen. Här finns även tio landsortskyrkor att besöka. ansvarig utgivare Ulf Hjertman redaktör och formgivare Klara Grundström omslagsfoto Klara Grundström tryck Larsson offsettryck AB miljö Församlingsguiden är Svanenmärkt och märkt med EU-blomman distribution PostNord 2 | Församlingsguiden nr 218 2020 nästa nummer augusti

kontakta åkerbo församling adress: Svaltingvägen 1, 585 64 Linghem växel: 013-23 66 50 Mån-tors 10.00-12.00 och 13.00-15.00. Fre 10.00-12.00. akerbo.forsamling@svenskakyrkan.se svenskakyrkan.se/akerbo facebook.com/akerboforsamling @svenskakyrkanakerbo

Det är nästan viktigare nu, eller fortfarande viktigt i alla fall, att alla får ha en plats där de kan vara sig själva.

Thea är ung ledare i församlingen och vi pratar lite om drivkraft och engagemang, vad hon brinner för både nu i kris-tider och när allt är som vanligt.

Vad hittar du för drivkrafter i denna konstiga vardag?

foto Klara Grundström

Jag vet folk som ligger kvar i sängen hela förmiddagen för de behöver inte gå upp nu när skolan är stängd, men jag har ändå ett driv och mål för dagen. Nu försöker jag hålla mina rutiner, går upp som vanligt och klär på mig mina vanliga kläder.

Jag är en sån som kan fastna i dagdrömmar och plötsligt tänka att ”hur blev det såhär?” eller ”vad händer nu?”, så jag behöver rutinerna och att vissa saker ändå fortsätter som vanligt. Utan planeringen skulle jag nog inte orka med det här.

Finns det någonting särskilt som du brinner för eller har stort engagemang i?

Thea är också ung ledare i Åkerbo församling och brukar vara i Linghems församlingsgård under veckorna.

Det är nästan viktigare nu, eller fortfarande viktigt i alla fall, att alla får ha en plats där de kan vara sig själva. Jag tänker att den platsen är kyrkan och tycker att man lyckas bra med det här. Att de som kommer hit hittar nånting, men det kan vara lite olika saker. Någon kommer hit för att vara med andra och känna gemenskap och andra vill lära känna sig själva och hitta en tro. Men alla hittar nånting här, och det är så viktigt att man får ha en sån plats. Jag sitter med i distriktsstyrelsen för Svenska kyrkans Unga och vi har fått tänka annorlunda, ställa in och anpassa oss efter läget som är nu. Men det är viktigt att hålla demokratin intakt även om saker är som de är, så vi kommer att ha digitala möten och så framöver.

Är vi fler än fem personer på ungdomsgruppen här i Linghem så ses vi utomhus nu. Det blir ju inte så kul om det regnar eller blir jättekallt… men vi försöker ses som vi brukar. Nu senast spelade vi sällskapsspel och då kändes det lite som vanligt.

Sen blir det ju annat man pratar om såklart. Eftersom vissa jobbar och andra går i skolan, som nu är stängd och vi pluggar på distans, så blir det först lite tid för en uppdatering, en corona-koll innan man kan börja prata om annat. Ibland fastnar man kvar i det samtalsämnet och så blir det djupare, men då får det bli en sån kväll helt enkelt. Jag tror det beror lite på vad man har för inställning, hur attityden blir.

Församlingsguiden nr 2 2020 | 3

Välkommen Per! Per är ny i Åkerbo, med en helt ny tjänst i Tallboda. Han kommer att vara knuten till samtalscentrum* och främst arbeta med yngre församlingsbor.

Per Åkerström är under utbildning till diakon, och vigs juni 2021. Han fick tjänsten när vi letade under hösten efter en medarbetare med en samtalsinriktad eller terapeutisk utbildning som ville hjälpa oss i uppdraget att möta ungdomars och unga vuxnas behov.

Men begreppen ungdom och diakoni är inte helt självklara att koppla ihop idag, då en ganska traditionell bild av diakonalt arbete lever kvar hos många.

foto Maria Bergendahl

- Ungdomsdiakon är en allt vanligare titel bland annonser, vilket känns spännande. För vad är det egentligen för skillnad på en grupp ungdomar och en grupp äldre? Det ställs samma existentiella frågor och diskussionerna är liknande, så jag tänker att diakonen är lika relevant i båda sammanhangen.

4 | Församlingsguiden nr 2 2020

Per har tidigare varit regionsamordnare åt Världens barn. Där var främsta uppgiften att engagera organisationer i olika insamlingar. Svenska kyrkan är bland andra organisationer med och tar emot medel till olika projekt. Per har bland annat varit vid Läkarmissionens projekt Fotboll som räddar liv, i Uganda.

*Läs mer om Samtalscentum på s.6

Pers bästa tips Fundera inte så mycket utan gör det bara! Men ta det lugnt – du hinner.

- Det här med insamlingar och engagemang brinner jag väldigt mycket för.

Det finns ingenting som gör mig så glad som genuint engagemang. Just nu är jag extra glad för att vi får sälja Astrid Lindgrens böcker… ja du hör jag säger fortfarande vi, skrattar Per. Yrkeshögskolan är en annan arbetsplats som Per har i bagaget. Hur man skriver en uppsats är ämnet han undervisar i.

Han gillar också att vara i naturen och sitter gärna på sjön en vacker dag eller går ut i skogen och jagar.

- Det är viktigt att kunna anpassa sig till den situation som man befinner sig i.

Jag vågar nog säga att jag är ganska bra på att reflektera kring mig själv och hur jag beter mig, för om jag inte förstår mig själv hur ska jag då kunna förstå andra?

v.26-35 Församlingsgården i Linghem måndagar 09.00-11.30 Vi har öppet hela sommaren.

S:t Martins kyrka i Ekängen tisdagar 13.30-16.00 Vi har öppet hela sommaren.

Församlingsgården Samlan i Tallboda torsdagar 09.30-11.30 Vi ses på baksidan av Samlan, bredvid fotbollsplanen.

Stängt v.29-31.

Per avslutar, - Jag tänker mycket, men sitter sällan still. Man måste inte alltid planera utan kan också testa sig fram! Speciellt när vägen inte har vandrats tidigare – som nu när jag börjar en helt ny tjänst som ingen haft innan. Nu får jag ta den väg som är framkomlig, likt kor som trampar upp stigar – de vet vart de ska men tar inte den närmaste vägen.

Visste du att du kan besöka våra landsortskyrkor under sommaren? öppettider hittar du på

svenskakyrkan.se/akerbo Församlingsguiden nr 2 2020 | 5

I Åkerbo församling tror vi att samtal i alla former är viktiga. I samtalet får vi dela det vi tänker på och känna igen oss i varandra.

I samtalet kan vi också känna gemenskap och hitta nya vägar i livet.

Med samtalet i centrum

Därför har vi skapat ”Samtalscentrum” med uppgift att stärka samtalets plats i församlingens verksamhet. Samtalscentrum består i dagsläget av tre delar. Samtalskvällar med inledande föreläsning, samtalsgrupper och enskilda samtal.

Samtalskvällarna handlar på olika sätt om livet. Det kan vara teman som stress, parrelationer eller känslor. Oavsett vilket tema kvällen har så vet vi att det existentiella perspektivet är viktigt och vill att det ska få ta plats.

Ibland finns intresse från några att fortsätta samtalet och då bildas en mindre samtalsgrupp eller bokcirkel kring temat.

Ibland vill någon istället prata vidare på egen hand och då finns möjlighet till enskilda samtal.

I de enskilda samtalen pratar du om det som är angeläget för dig just nu. Det kan handla om relationer, självkänsla eller existentiella frågor. Kanske går du igenom en svår period just nu eller kanske vill du få hjälp att lära känna dig själv bättre. I de enskilda samtalen får man prata om vad som helst självklart också om sin tro eller sitt tvivel, men man behöver inte vara troende för att gå i samtal hos oss, samtalen är öppna för alla som bor i församlingen. Här finns två präster som också har en terapeutisk utbildning (steg 1) och som erbjuder terapeutiska samtal.

I Samtalscentrum arbetar främst Elin Dapo som är präst och samtalsterapeut och Per Åkerström som är diakoniassistent.

Elins tjänst är inriktad mot familjer och vuxna medan Per främst arbetar med ungdomar.

Vill du veta mer om samtalscentrum? Har du förslag på tema för en samtalskväll eller grupp? Eller skulle du vilja gå i enskilda samtal? Hör då av dig till Oss! Text: Elin Rund Dapo

6 | Församlingsguiden nr 2 2020

013-21 79 04

Plötsligt vänds vardagen, allt man BRUKADE, SKULLE och MÅSTE, försvann. 70-plussare gick in i självvald isolering, vi ska hålla social distans till varandra.

Vi saknar varandra! Därför tog vi kontakt för att höra, hur har ni det?

Laila är positiv till sin natur, ”man får gilla läget” som hon säger. Hon har som vanligt mycket fart och fläkt omkring sig.

-Jag har tur att ha mina tre barn i närområdet, de handlar och tar hand om mig men jag saknar att få krama mina barnbarn.

-Det är saker man saknar nu som man tog så för givet. Kyrkvärdskapet till exempel jag har varit värd i 20 år och det har gett mig massor av glädje och varit så inspirerande. Att träffa folk som jag aldrig skulle ha träffat annars. Förut tränade jag ju också 3 – 4 gånger i veckan men nu går jag istället mellan 10 och 13 000 steg om dagen med mina hundar.

Fler frågor på nästa uppslag

fo t

Utan soppluncher, körer, barngrupper, syföreningar, gudstjänster och träffpunkter blev det väldigt tomt och tyst i församlingens lokaler. o

po h Da und R n Eli

-I de här reglerade och dystra tiderna är det viktigt att ha fasta tider och unna sig god mat. Vitaminer och frukt är viktigt så man har motståndskraft om man blir sjuk.

-På torsdagarna går jag ner till Samlan i Tallboda på eftermiddagen och dricker en kopp kaffe utomhus på baksidan. Där kan vi träffas några stycken och prata lite. Man får fånga den dag som är.

Hon hoppas att människan lär sig något av den här krisen, att hjälpas åt, ändra lite av sina ovanor och ta emot hjälpsamhet. Vi avslutar telefonsamtalet med en coronakram.

foto Ma ria

Hur mår ni?

Vad gör ni?

hl nda rge e B

Nils bor på Himnavägen i Linghem, i ”giraffburarna” som han kallar husen. Han är frisk och pigg och musiker, så något problem att sysselsätta sig har han inte.

- Man får ju mer tid att öva på pianot för man måste hålla sig uppdaterad när man har musikverksamhet som jag och spelar på beställning.

- Vi har ju en liten trädgård också och frugan är trädgårdsmästare och pekar med hela handen vad som ska göras.

Trimbingot på söndagarna håller också igång kroppen. Då går man i spåret men med distans förstås. Det kan vara lite trixigt med handlingen men frun är datorvan och gör beställningar på nätet hos ICA Maxi som sen levereras hem till dörren.

- Det där med dator är ju en lösning för mig med som har börjat en kurs i teckenspråk. Vårt lilla barnbarn har en hörselnedsättning, så det är värdefullt med allt stöd man kan få i den vägen.

Nu fortsätter kursen med distansundervisning. Linköping har fantastisk service för människor med hörselproblem.

- Det blir ju inte några besök från barn och barnbarn just nu. Men vi hade faktiskt ett litet kalas i trädgården för ett av barnbarnen som fyllde tolv. Det är ju en härlig vårtid nu som tur är.

- Gudstjänsterna i SVT 2 på söndagarna är ju väldigt fina, fint att Askebys vackra kyrka kommer fram och att Åkerbos duktiga musiker får synas och höras. Jag sjunger ju själv i bl a Gistadkören med underbara Mia som körledare.

fo to

n kma aE j t Ka

Vi möter Elisabeth i Linghem.

- Det kunde ju vara mycket värre. Jag är ju kry.

- Jag njuter av det lilla i min trädgård och har aldrig tidigare sett så mycket förändringar dag från dag.

Vi träffar Chatarina i sin trädgård i Gistad.

- Jag har mycket glädje av min iPad där jag bland annat spelar Word Feud med mina döttrar och en granne.

-Jag tycker det känns tråkigt och ibland rätt så ensamt.

- Jag ser till att jag pratar med någon i telefon varje dag. Ringer ingen mig så ringer jag någon.

-En vanlig dag går jag ut med hunden, läser en bok, pysslar i trädgården och stickar.

Yvonne i Törnevalla njuter av sin trädgård.

- Det gäller att göra det bästa av det och vara kreativ.

- Jag har ju mitt handarbete, det har blivit flera barntröjor.

- Så har vi vår trädgård. Blir det för tråkigt tar vi bilen och åker en sväng…

”Jag har blivit mycket sämre de här veckorna när jag inte kan åka och träna på Rörelse och Hälsa.” ”Jag har min oas på balkongen med blommor och andra växter.” ”Vi lägger pussel, löser korsord, läser, promenerar, cyklar, spelar golf och trädgårdsarbetar”! ”För mig är det inte så stor skillnad då jag nyligen opererat höften och ändå inte skulle träffa så mycket folk och kunde träna hemma.” ”Vilken tur att jag precis börjat på en avancerad stickning. Det är så roligt.”

8 | Församlingsguiden nr 2 2020

”Man får roa sig så gott det går men det värsta är att inte få träffa barnbarnen och barnbarnsbarnen”

Några reflektioner från besökare på Öppen kyrka utomhus i Samlan, då Inger, Eivor, May, Connie och Inga-Lill dricker kaffe tillsammans.

fo t

o

selfie es v O

Berit har varit självisolerad, hemma i Östra Harg, sedan mitten på mars. Vi frågar vad hon gör och hur hon mår?

- Jag knypplar och läser gamla amerikabrev från släktingar som utvandrat för länge sedan. Det var meningen att jag skulle gå en typ av släktforskningskurs men allt är ju inställt nu, teater och konserter. Barnbarnets konfirmation fick vi titta på på facebook. Det här är träääligt rent ut sagt! Jag längtar efter barnbarnen. Pyssla i trädgården kan man ju alltid göra men det är jobbigt när det blåser som idag.

fo to

foto Mar ia B erg en da

-Ska du ta en bild får det bli i blåsten och frissan kan man ju inte gå till heller.

Säger Berit varnande men visar som tur är upp sitt allra soligaste leende.

M

hl enda erg B a ari

Vi ringde upp Ove som numer bor i en lägenhet i Ekholmen men har bott i församlingen i 47 år. Han brukade, före den isolerande coronatiden, komma och äta sopplunch i Bankekind varje tisdag.

- Jag är frisk och kry bortsett från ett knä som krånglar men visst är det tråkigt med ensamheten, ingen man kan säga ”nä nu tar vi väl 11-kaffe” till.

Men jag har en son och en dotter som ringer mest varje dag och hon kommer en gång i veckan med en tidning. Så kan jag ta bilen ner till fritidshuset i Kaggebo ibland. Det är skönt att komma ut, i lägenheten blir det mest tv och korsord.

- De sociala kontakterna blir ju lidande, jag är med i facebook men jag tycker inte det är så roligt att sitta framför datorn. Hur det blir med barnbarnets student den 5 juni i Oskarshamn det vet jag inte ännu, men jag kan ju inte vara med i alla fall.

hl

- Vi är ju ett gäng bekanta som brukade umgås och gå på konserter och så men nu går ju inte det. Men idag ska vi faktiskt göra en gemensam utflykt till Nykvarn, titta på den nyanlagda fiskrännan och parken. Vi tar lite matsäck med oss var och en.

Ann-Mari har också valt att isolera sig.

- Trädgården är ju tacksamt och vara i men allra mest tacksam är jag över att vi är två, säger hon. Att Anders fortfarande kör bil och vi kan göra små utflykter.

- Förra veckan var vi borta vid Nykvarn och tittade på de nyanlagda fisklekplatserna.

Det var jättefint. Sen har vi varit runt lite i trakten och tittat på alla nya områden med hus som växer upp i till exempel Bankekind.

- Att bara gå hemma är tristess säger Anders, och så fort man slår på radio eller tv får man höra om alla dödsfall runt om i världen. Vi saknar aktiviteter med andra.

Anders spelar bridge på tisdagar och Ann-Mari är engagerad i Askeby kyrkliga syförening.

- Nu blir den trevliga, årliga syföreningsträffen inställd då alla Åkerbos syföreningar skulle träffas. Men jag hoppas vi gör det i höst istället, avslutar Ann-Mari.

Jo, visst finns vi kvar.

Men var?

På svenskakyrkan.se/akerbo har vi samlat all information om sådant som vi gör. Här finns verksamheter och mötesplatser, som kanske har flyttat utomhus eller sker digitalt. Våra andakter spelas nu in och läggs upp en gång i veckan. Vi har också några sidor på Facebook och ett konto på Instagram.

På webben kan du oss hitta, klicka på digitala andakter och börja titta! www.svenskakyrkan.se/akerbo/digitala-andakter 10 | Församlingsguiden nr 2 2020

Svenska kyrkan - Åkerbo församling Vad händer i församlingen?

Linghems församlingsgård Event i församlingsgården.

BEAT Linghem När är nästa BEAT?

S:t Martin i Ekängen Event i församlingsgården.

Förskolan Duvan i Tallboda Är det utflykt i förskolan idag?

Svenska kyrkan - Åkerbo församling @svenskakyrkanakerbo Åkerbos unga ledare @akerbosungaledare

Kyrkopedagogik i Sverige @kyrkopedagogikisverige Här syns vi ibland, håll utkik!

Åkerbo församling Gå in på www.youtube.com och sök på Åkerbo församling.

Här lägger vi sällan upp någonting, men när vi gör det så är det väldigt bra!

Svenska kyrkan - Åkerbo församling www.issuu.com/linghem Här kan du läsa Församlingsguiden några dagar innan den kommer ut i brevlådan, eller några dagar efter att du tappat bort den.

Gudstjänster och kalender www.svenskakyrkan.se/akerbo/gudstjanster-och-kalender Här finns information om vad som sker och vad som ställs in.

Kalendern uppdateras löpande.

Svenska kyrkan - Åkerbo församling Du som känner dig osäker kring datorer, ring 013-23 66 50 så får du prata med någon istället.

Församlingsguiden nr 2 2020 | 11

Den fyrkantiga kaveln går med bud om vilka gårdar som ansvarar för att ringa i kyrkklockorna när kungen avlidit. foto Jarl Asklund

Budkavel Ett budskap som måste färdas snabbt genom ett område, från gård till gård, från människa till människa, kortare eller längre sträckor, hur gick det till förr i världen? Före radio, tv och sociala medier?

Man skickade helt enkelt iväg en uthållig och snabb person, till fots eller till häst, på informationsspridningsuppdrag. Personen fick ett föremål med sig, en budkavel, som bevis på uppdraget och dess legitimitet. En mycket gammal metod att snabbt få ut ett viktigt budskap. Den som inte tog det på allvar och struntade i att föra informationen vidare kunde vänta sig bestraffning. En kavel med en repstump i ena änden och brännmärken i den andra var säkrast att föra vidare annars var straffet hängning och nerbränd gård.

12 | Församlingsguiden nr 2 2020

Detta är lillklockan i Bankekinds klocktorn.

Riksrådinnan Anna Dorotea von Fersen skänkte 300 daler kopparmynt till gjutningen av klockan som gjordes i Norrköping av A M Hultman år 1734. foto Maria Bergendahl

I Rystad kyrka finns en så kallad Ringarkavel. Det är gjord av trä och är svartmålad utom den lilla knoppen överst som är gulmålad. Inskriptionen lyder: "Kafwel til Kongsringningn för Rystad och Näsby socknar."

När en svensk regent eller hans maka dött följde förr i tiden landssorg en tid och samtidigt ringdes kyrkklockorna i kyrkorna varje dag i veckor eller månader. Vanligtvis ansvarade klockaren för uppgiften att ringa i kyrkklockorna men vid en konungs död blev uppgiften fördelad på fler människor som bodde i trakten kring sockenkyrkan. Ett hedersuppdrag som ibland kunde vara både tidskrävande och betungande. När Gustav II Adolf dog i Lützen den 6 november 1632 till exempel, ringdes det därefter i 365 dagar. Gustav Vasa var den förste kungen som fick kungsringning vid sin död 1560. Ceremonin har fortsatt fram till Gustav VI Adolfs död 1973.

Så på Rystads Ringarkavel kan man läsa namnet på ett antal gårdar som alltså i nämnd ordning skulle ringa: "Ringningen borias klåkan 12 och slutas klåkan 1."

Hur många dagar det skulle ringas varierade alltså från kunglighet till kunglighet. Även kungagemålens död uppmärksammades med klockringning men i färre dagar.

Namnen på socknarnas gårdar är tydligt insnidat och gulmålat i den svarta kaveln. Första gården är Tuna och längre ner på kaveln kan man se att gården Beatelund tillkommit och kilats in mellan Wänge och Wreta.

Klockorna har ofta en liten ingjuten text och på Bankekindsklockan på bilden står: "Soli Deo Gloria" (Gud Allena Äran). Är du nyfiken på vad det står på klockorna i kyrkorna i Åkerbo, läs mer på: www.svenskakyrkan/akerbo/kollakulturarvet

Kyrkklockan hade en mer praktisk betydelse förr i tiden. Den återkommande uppgiften var förstås att kalla människor till kyrkan vid gudstjänst. Tre gånger ringde kyrkklockorna på söndagen så man fick god chans att hinna till kyrkan. Det var ju heller inte självklart att alla personer eller hem hade en egen klocka. Men det ringdes även vid fara, till exempel brand eller krig med uppmaning att mobilisera eller att be i en orolig tid.

Klockaren var den person som såg till att klockorna med ett kraftigt rep sattes i gungning som fick dem att började ljuda. Ofta en stor och en liten i samklang. Det var först i slutet av 1940-talet som ringningen automatiserades och kunde skötas med elektricitet och en enkel knapptryckning.

Idag ringer våra kyrkklockor fortfarande till samling i kyrkorna i glädje vid dop och vigsel och i sorg vid begravning. Till varje söndagsmässa och även helgmålsringning på lördagskvällen kl 18.

Nyårsaftonens ringning kan vara mäktig i en större stad: Ring klocka ring! Ut med det gamla och in med det nya! text Maria Bergendahl Församlingsguiden nr 2 2020 | 13

Hon är en del av revolutionen blogg.svenskakyrkan.se/act INLÄGG FRÅN SANNA BÜLOW 13 februari 2020

Den viktigaste förändringen jag vill se i världen är ett slut på att våld begås i Guds namn. Våldet är inte Guds vilja.

I Libanon pågår en revolution.

Dalia Al Mokdad är en stolt del av den.

Genom aktivism på öppna gator och med sitt yrke – med media som verktyg, bekämpar hon ett sekteristiskt styre och ett våld som begås i Guds namn.

Sedan oktober 2019 har ungdomar i Beirut protesterat mot regeringen. När vi träffar henne hos Act Svenska kyrkan i Uppsala har Dalia hosta av all tårgas som skjutits mot demonstranterna.

– Vi vill ha bort det här systemet som delar upp människor utifrån religiös tillhörighet, det förstärker den politiska och sociala sekterismen.

foto Gustaf Hellsin / IKON 14 | Församlingsguiden nr 2 2020

På gatorna i Beirut beskjuts ungdomar med tårgas då de demonstrerar mot korruption och maktmissbruk. Dalia Al Mokdad är en av alla de kvinnor som gått i demonstrationernas frontlinje.

Foto: Dalia/Privat

Hon bekämpar rädslan Dalia arbetade i sju år som mediaansvarig för organisationen Adyan, en av Act Svenska kyrkans lokala samarbetspartner – specialiserade på interreligiös dialog och mångfald. Nu är hon konsult och utbildar bland annat ungdomar som anses särskilt sårbara och mottagliga för våldsamma extremisters propaganda. Hon har flera olika examen och är expert på medias roll i förhållande till våldsextremism.

Hon menar att viss media många gånger stärker farliga extremistiska grupper genom berättelser som sprider skräck och sensation och på det sättet hjälper terrorister och extremister uppnå en del av sin agenda. Självklart menar Dalia, ska media rapportera om situationen. Det handlar mer om hur, i vilket syfte och med vilket perspektiv det görs. Hon vill att media och aktivism ska möjliggöra ett helt nytt politiskt klimat.

– Vi behöver börja med att bli av med vår rädsla.

Vi behöver börja med friheten att få tala helt fritt och öppet om våra åsikter. Utifrån kan Libanon se ut som ett land som respekterar yttrandefrihet och visst är situationen här bättre än i många av våra grannländer men samtidigt vet vi flera fall där unga människor arresterats bara för att ha delat sin åsikt om politiker på sitt eget privata Facebookkonto.

Dalia är medskapare till den första onlineplattformen i arabvärlden som informerar och utbildar om vikten av religiös mångfald. Något som är en helt ny värld för många av deras målgrupper.

– När jag utbildar gör jag det på tre olika nivåer.

Genom att tillhandahålla läromaterial med nya typer av texter, nå ut till unga målgrupper som behöver lära sig källkritik och förstå mer om sitt lands historiska, politiska och religiösa kontext. Vi lyfter också exempel på aktivister för fred och visar på alla icke våldsförespråkande tolkningar av Islam.

Du hittar fler spännande texter på blogg.svenskakyrkan.se/act

En ny öppenhet och en djupare tro Dalia är född i Beirut, uppvuxen i en familj med enkla levnadsförhållanden. Hon är shiamuslim men har aldrig känt sig tvingad till att praktisera och be.

– Däremot fick mina föräldrar mig att känna att jag ville be och när jag var 16 år fattade jag ett beslut. Jag tog på mig hijab (muslimsk huvudduk för kvinnor).

Men efter att ha mött människor i sitt jobb och från andra delar av den interreligiösa sektorn började hon reflektera på ett djupare plan över vad tro är för henne. Hon bestämde sig för att ta av sin huvudduk. Det var två år sedan.

– Jag är tacksam för mina nya perspektiv och min nya öppenhet. Jag tror det har fördjupat min tro.

Istället för att fokusera på hur jag bör klä mig och mer ytliga delar av praktiserande tro väljer jag att stärka andligheten inom mig.

Dalia pratar engagerat om mötet med andra människor och hennes tro stärker, snarare än hindrar, henne från att se sig som en världsmedborgare.

– Jag bor i Libanon men jag känner att jag arbetar för hela världen. Mitt budskap sträcker sig långt utanför Libanons gränser. För mig betyder mod frihet och det är inte något som kan varken ges eller tas. Det finns redan inom oss.

Församlingsguiden nr 2 2020 | 15

foto Jonathan Ronestjärna

Elden i ditt arbete drivkraften i ditt liv

Evelina - pedagog

I en av evangelietexterna i påsktider kan vi läsa om två av lärjungarna som gett sig iväg till staden Emmaus dagarna efter att det upptäckts att Jesu grav var tom. De möter en man på vägen som de senare förstår är Jesus. Som tecken på det säger de till varandra ”brann inte våra hjärtan när han talade till oss?” (Luk 24:13 – 35) Att brinna för något, att stöta på något som engagerar så starkt att man övertygas och blir glömsk för tid och rum. Att motiveras att göra vägval. Det är en kraft som är olika hos oss men som vi säkert alla kan känna igen. Vi frågar några som arbetar i Åkerbo församling.

En grupp föräldrar sitter med sina barn på en rund matta i en ring inne i Jag brinner för familjen och relationerna kyrksalen. Det finns förväntan i luften och några av barnen vet redan vad mellan förälder och barn. Det är inte alltid lätt att kunna mötas, skapa en bra som kommer att hända. De har varit anknytning när det är stressigt och nå- med förr och ett av barnen pekar på gonting hela tiden pockar på. Men när vi ljuset som ska tändas. Vi tänder ljuset möts i leken, musiken och dansen hän- och sångsamlingen är igång. Ett barn vinkar för första gången, ett annat der det något. Det finns en glädje som gör en spontan dans när musiken är vi delar och tröst för den som behöver det. När vi ser på varandra skapas möj- medryckande och det barn som från ligheten att speglas i varandras ansikte början var blygt sträcker sig modigt efter såpbubblorna. Föräldrarna är med och vi kommer närmare varandra. i ögonblicken och jag ser glädjen och stoltheten över det som sker. Det finns så mycket närhet och trygghet, som bygger upp anknytningen mellan föräldrar och barn.

16 | Församlingsguiden nr 2 2020

Christina Lövestam skriver i en av sina psalmer: Du vänder ditt ansikte till mig och ler mot ditt barn som en mor. Ditt ansikte lyser som solen, det är detta som gör att jag tror, att du ler emot mig som en mor.

Föräldern tittar på sitt barn och säger ”Jag älskar dig” och barnet tittar upp och ler tillbaka. Gud ser på oss med kärlek och vi får titta upp i hans ansikte.

Att jag brinner för en bra anknytning mellan föräldrar och barn; kanske bottnar i att jag själv har fått se upp i Guds kärleksfulla ansikte.

foto Maria Bergendahl

Drivkraften i mitt yrke är att få vara nära Gud och det hittar jag i mötet med andra människor. Det är det dyrbara och häftiga. Gud finns alltid någonstans inuti varje människa och när man möts kan man hitta det. När min gnista möter någon annans gnista så blir det något större, jag ingår i en större eld om man tar den bilden.

Som enskild person är jag ingenting utan det är det vi skapar och förmår tillsammans som är meningen. Det finns en attraktionskraft och en längtan att ingå i någonting större. En bild som Jesus talar om är mannen som hittar skatten på åkern, han går och säljer allt han äger för att köpa åkern och få tillgång till skatten.

Skatten eller pärlan som inte är synlig eller uppenbar finns där någonstans inom varje människa och är värd att leta efter och hitta. Att sätta allt på spel för att komma nära Guds plan.

Jag och min kollega Mia har två barnkörer tillsammans där vi lägger energi och fokus på att barnen ska bli sedda och känna glädje. Samtidigt vill vi ge en positiv Gudsbild genom musiken med den repertoar vi sjunger men också med den liturgiska musiken*.

Bekanta sig med den så att den blir naturlig och självklar.

En stor drivkraft för mig genom yrkeslivet har varit att ägna mig åt barn och ungdomar med funktionsvariationer.

Jag har arbetat i särskolan som musiklärare i 10 år. Att mötas genom musik är något jag fick erfarenhet av, modet och lusten fanns där ofta utan ord. Att genom musiken låta dem vara den dom är.

En annan kör är Kom och sjung kören alltså ”kom-närlivet-tillåter-kör”, för både vana och ovana, vuxna sångare. Där är utmaningen att vara flexibel så alla känner sig bekväma. Och det är så härligt att känna den tillåtande atmosfär som finns i kören.

I arbetet här i församlingen har jag och en kollega en gruppverksamhet som vänder sig till barn och familjer i behov av särskilt stöd. Jag brinner för att de, på precis samma villkor ska hitta in i kyrkan. Tänk så mycket vi har att lära av de som inte vandrar precis i det förväntade spåret. *Musik som används i gudstjänsten.

Gud är på riktigt och inget tamt lejon utan något stort, starkt och avgörande. Att komma nära är att tillåta förändring att släppa taget om mina vanor och ge upp kontrollen. Jag tror det ingår att man bävar och blir rädd inför den kraften, vad Gud kan förändra. Man håller Gud på avstånd för det är krävande.

Men Gud är aldrig våldsam – jag vill kunna släppa taget om det egna och tillåta att Gud verkar. Jag dras till den elden som en insekt till ett brinnande ljus men jag vet att Gud alltid befriar. Det som brinner upp är allt skräp och kvar blir det som betyder något och är värdefullt.

foto Maria Bergendahl

Jennifer - präst

Elisabeth - musiker

Församlingsguiden nr 2 2020 | 17

Sommarens musik är planerad, men inte garanterad.

Vi följer folkhälsomyndighetens rekommendationer och kan därför komma att ställa in eller på annat vis ändra i våra evenemang. Håll dig uppdaterad på vår hemsida; svenskakyrkan.se/akerbo eller via appen Kyrkguiden.

ka

n svä 30 ju h c li Mysig o

gig

M

nst nas son, Musikgudstjä

bedåra

n de

ls rva a so m m min

r ala as

ör

,H

sh

Ca fzeli us och Johnny

Bjö

W ik d Du o

me us ik

m

eb

ky rk a

a rk ky lill

k as

y

ka

r ela sp

fot oM ari us

l ba Ca

fo to

Lin

i tt & Silverw

ne ien ith

r ky

illemar

Be

by

a

5a ug B

jell Fernströ

m&

e ask

rk ky ds gista

a

15 jul iK

rn A

fot oU lla Ka rls

yr

ka

n so

25

n sso e jun k i Lena och Hans Å

r ge nerati o ne r

Jo

rt i l Jo

ch Meidell Blylod o

ky s rk mu a1 – 2 au f g 3 x Angelhof

ve

ha

n

22 jul i Ida

fot oR en oL a

f

ols , Or ganistens favoritp

He din

k by östra skruke

rk ky rka lillky

a

o ot

röm rnst ll Fe Kje

ik ö

din He ell eid

fo to

M

detta är bara ett fåtal av de evenemang som planerats.

alla musikevenemang och tider finns på svenskakyrkan.se/akerbo/sommarens-musik-2020

Vill du boka en vigsel?

Besök svenskakyrkan.se/akerbo/vigsel eller ring 013-23 66 50

Gör allting i kärlek.

1 kor 16:14

nd klu As

fo to

Vigseln kan utformas på olika sätt utifrån era önskemål. Om ni vill ha en vigsel med många inbjudna eller en enkel, fin högtid med enbart vittnens närvaro avgör ni själva.

Ja rl

Stor eller liten - pampig eller enkel?

Hur går vigseln till?

En vigselgudstjänst i Svenska kyrkans ordning innehåller bibelläsning, vigselakt, bön och välsignelse - samt musik och psalmsång. Vid vigseln måste två personer närvara som vittnen men det går bra med kyrkans vaktmästare och kantor.

Välj bland tretton kyrkor I Åkerbo församling finns tretton kyrkor av mycket olika karaktär. Några kyrkor är stora och rymliga, andra är mindre.

Några är medeltida men här finns också S:t Martin, en av Sveriges nyaste kyrkor.

Kostar det något?

För den som tillhör Svenska kyrkan är vigseln gratis, det vill säga församlingen tillhandahåller präst, kantor och vaktmästare. Det gäller också om bara den ena i paret är medlem.

Vill man ha "egen" präst eller kantor, det vill säga någon som inte är anställd i Åkerbo församling, får man själv reglera eventuell kostnad. Om ingen av parterna tillhör Svenska kyrkan har man inte rätt till vigsel i kyrkan.

Stefan Alström, präst, 013-25 38 83 Michael Augustson, musiker, 013-21 79 93 Emma Björkman, pedagog, 013-25 38 82 Mia Brunberg Ulriksson, musiker, 013-23 66 67, mia.c.ulriksson@svenskakyrkan.se Yvonne Davidsson, pedagog, 013-25 38 87 Katja Ekman, präst, 013-25 38 85 David Erlingborn, husfar, 013-21 79 03 Maria Klingberg, pedagog, 013-411 04 Jennifer Lantz Herstek, präst, 013-25 38 80

Tiara, diadem och andra hårprydnader är åter på modet.

Kanske har det att göra med de många prinsoch prinsessbröllopen i Sverige. Men man behöver inte vara kunglig för att bära krona. Man behöver inte ens köpa en.

I Åkerbo finns flera vackra kronor till låns för den som gifter sig i våra kyrkor.

Kontakta Maria Bergendahl vid frågor: maria.bergendahl@svenskakyrkan.se

En kyrklig vigsel innehåller mer än ett juridiskt avtal.

Den är en helig stund där man lovar varandra att göra allt för att äktenskapet ska hålla. Man ger ett löfte inför Gud och får ta emot Guds välsignelse. Ett långt liv tillsammans kan innehålla flera utmaningar.

Att då få beskydd och kraft är en tillgång och trygghet i alla äktenskap.

Elisabeth Hellsten, musiker, 013-25 38 84 Göran Helmersson, präst, 013-23 66 66 Lotta Kassman, värdinna i Bankekinds församlingsgård, 0762-096453 Branca Kokic, värdinna i S:t Martin, 013-21 79 92 Anders Krantz, musiker, 013-25 38 88 Sofia Liljedahl, musiker 013-23 66 60 Evelina Ronestjärna, pedagog, 013-219674 Sara Ringborg, pedagog 013-23 66 51 Elin Rundh Dapo, präst 013-23 66 58

Elisabeth Tegnevik, diakon, 013-23 66 53 Ulla Windolf, värdinna i Linghems församlingsgård, 013-21 79 01 Per Åkerström, medarb. diakoni, 013- 25 38 81

Mailadress till anställda är med ett undantag: namn.efternamn@svenskakyrkan.se Kontaktuppgifter till övriga anställda: Församlingsguiden nr 2 2020 | 19 www.svenskakyrkan.se/akerbo/kontakta-oss

Behöver du hjälp att handla?

Hör av dig till oss!

013-23 66 50 akerbo.forsamling@svenskakyrkan.se Ring, eller skicka ditt namn och din adress tillsammans med din inköpslista.

Du kan höra av dig till och med tisdag 15.00 varje vecka, för att få dina matvaror under onsdagen.

Ring oss om du vill prata med någon när det blir tomt och tyst.

Via detta nummer kommer du direkt i kontakt med någon av våra präster.

013-23 66 59

akerbo.forsamling@svenskakyrkan.se

Undrar du över församlingsresan?

Vi lovar att återkomma med information. Vi hoppas och planerar i dagsläget för en resa tisdag 1 september. Skriv upp i kalendern, och håll koll på vår hemsida under sommaren! Är du väldigt nyfiken kan du såklart ringa och fråga...

Vi minskar nu antalet sammankomster där risk finns att smitta varandra.

Våra gudstjänster ställs in.

Du hittar inspelade andakter på webben

svenskakyrkan.se/akerbo/digitala-andakter

Vad är inställt och inte?

besök svenskakyrkan.se/akerbo/gudstjanster-och-kalender eller ladda ner appen Kyrkguiden, den finns där appar finns.