kyrkoherden har ordet

foto Klara Grundström

Gör det möjligt

När väderleksrapporten talar om att varmare dagar och sommar är på väg så känner jag mig trygg. Någonting är som vanligt när resten av tillvaron känns lite upp och ner. Men denna vår kändes som en déjà vu – något jag upplevt tidigare. Jag tänker på den tillvaro vi alla brottas med och minns att vi nu brottats ett helt år. Sommaren kommer oss till mötes oavsett hur vår tillvaro ser ut. Det är något att glädjas åt.

Att skriva inledning till verksamhetsberättelsen är lustfyllt. Inte för att det hela tiden sker så stora och fantastiska saker, utan för att året som gått berättar om händelser, platser och möten mellan människor, vardag som helgdag. Lite av det livet speglas och vi får för en stund uppleva, eller på nytt upptäcka, ett år i en församlings liv. Ett vanligt år handlar det om att samla ihop guldkornen men också att lägga dessa till samlingen, mycket är samma år efter år. Budskapet är detsamma, kyrkorna har funnits på samma plats, några av dessa under tusen år. Ett år i detta perspektiv är inte så mycket att yvas över, kan man tycka. Men det är det! För när jag idag summerar alla händelser av evenemang, gudstjänster, barn, familj, diakoni och ungdomsarbete, berörs jag av allt engagemang, idealitet och alla som gör det möjligt. Året som gått blir en återblick på när omständigheter förändrar vår tillvaro och våra invanda rutiner. Så när vi tvingades att finna nya former i verksamhet, diakoni och gudstjänster, blev det början till något annat och i stora delar något nytt. För när pandemin tog greppet om församlingen och vårt land och vår värld, så behövde vi på kort tid anpassa och ställa om verksamheter till vad som var möjligt. Ulf Hjertman, kyrkoherde i Åkerbo församling

VAD GÖR VI NU?

Tidigt fick vi alla som jobbar och bor i församlingen lära oss att tänja på vad som var möjligt att genomföra. Vad året förde med i vår församlings arbete och nytänkande kan du läsa här i årets verksamhetsberättelse.

Under detta år har en hel del behövt anpassas och utvecklas. Till exempel vid ett samtal från Sveriges Television. Församlingen sa ja till att spela in gudstjänster i Askeby klosterkyrka och de inspelade tv-gudstjänsterna behövde snabbt anpassas till pandemins villkor och allas våra livsvillkor. Bön, sång och predikan skulle trösta och möta alla de som på kort tid förlorade sin söndagsgudstjänst i hemkyrkan. På några timmar beslutades det att församlingens präster, musiker, pedagoger och vaktmästare tillsammans med biskop Martin Modéus och pastorer från andra trossamfund skulle möta nya och gamla gudstjänstbesökare i tre, mycket uppskattade, tv-gudstjänster.

”Budskapet är detsamma, kyrkorna har funnits på samma plats, några av dessa under tusen år. Ett år i detta perspektiv är inte så mycket att yvas över, kan man tycka. Men det är det!”

I dessa SVT-gudstjänster* tog sedan året ett annorlunda avstamp. Verksamhetsåret som inte ens hann starta innan vi fick tänka om och planera för nya och andra möten, samtal och träffar än vad som var tänkt. Ibland blev dessa mycket lyckade och ibland mindre lyckade. Men så är det, det nya kan ibland bli mindre bra och behöva förändras och förbättras. Under året som gått har vi saknat och längtat efter det vanliga, att allt ska vara som det brukade vara före pandemin. Det finns så mycket att berätta om vad som skett under det gångna året. Om överraskande och nyupptäckta fördelar och vinster. Möten som har genomförts på nya vis, nya former av gudstjänster, musik i sommarkväll utomhus och mycket mer. De flesta möten och grupper för församlingsbor har ställts in eller begränsats, men hundratals av dem har istället fått ett telefonsamtal från oss, gammal som ung, under året som gått.

HUR KAN VÅRA BESÖK BLI SÄKRA?

Vi ville så gärna besöka alla som fyllt 80 år, när vi nu inte kunde ha vår årliga 80 års fest. Vi fick också ställa in den årliga dopfesten. Det hela löstes med gåvo-kassar med smått och gott. De delades ut vid ytterdörr och farstubro. Ett telefonsamtal till expeditionen om att kunna döpa eller vigas längre fram har förstås blivit vanligare under 2020. När regler och restriktioner så småningom förändras ser vi fram emot att fira både kärlek och nytt liv tillsammans med er.

Att vara kyrkoherde i denna församling får mig att känna tacksamhet. Tacksamhet till alla förtroendevalda som tar ansvar för både det vardagliga och alla svåra beslut. Ni värnar ständigt om personal och lyckas alltid enas om vad som är bra och viktigt för de som bor och lever i vår församling. Ett stort tack till en påhittig, finurlig och möjliggörande personalgrupp som på olika sätt aldrig slutar att verka för goda relationer och bygga förtroende i din och min församling. Önskar dig Guds rika välsignelse

Kyrkoherde Ulf Hjertman