vi har något annat

Per Åkerström , medarbetare inom diakoni - med 100% ungdomsprofil

Vad en diakon arbetar med är för många okänt. Ofta hör vi talas om diakoner som arbetar nära och stöttar äldre människor, kanske på äldreboenden eller sjukhus. Men diakonalt arbete nära ungdomar nämns inte lika ofta. En diakon rör sig kring ämnen som är stora. Kring existentiella frågor och funderingar. Sådana frågor kan man ställa sig genom hela livet, ung som gammal.

I Åkerbo församling arbetar Per Åkerström, som blir vigd till diakon i juni 2021. Han är medarbetare inom diakoni - med 100% ungdomsprofil. Alltså blir hans titel så småningom ”ungdomsdiakon”. Men vad pratar ungdomar med en diakon om?

- Idag finns väldigt stora krav på ungdomar. Många upprätthåller en fasad som kan vara svår att komma ifrån. Den bygger på vilka normer man följer, vilka kompisar man har, grupptryck från olika håll och dessutom prestation i skolan eller fritidsaktiviteter. Man vill passa in och samtidigt vara unik, sen hur man mår egentligen, det kanske man inte pratar om med någon alls. Per berättar att han finns i församlingen för ungdomars skull, en resurs i det ungdomsarbete som församlingen har. - Jag finns med som ett stöd och ska vara en trygg person att vända sig till. På ett sätt blir det enklare med åldern att möta ungdomar.

Jag kan förhoppningsvis inge ett förtroende när jag är ”gammal”, något som jag kanske inte hade haft om jag varit yngre. Men är man närmare ungdomarna i ålder så har man kanske mer gemensamt, så det är lite dubbelt.

”Diakoner är experter på att lyssna och ska hjälpa till att bära de stora frågorna, inte fixa till dem.”

Vidare berättar Per att det är lätt att hamna i ”fixarfällan”, där man som vuxen vill lösa ungdomars problem, kanske särskilt som förälder. Man vill lyssna, men har också fullt upp med sitt eget. Ofta är man glad och stolt över barnens prestationer och märker inte att det egentligen är ganska tufft för dem att orka med alla krav, från skolan eller kompisarna. Den som vänder sig till en ungdomsdiakon blir sedd och lyssnad på. - Diakoner är experter på att lyssna och ska hjälpa till att bära de stora frågorna, inte fixa till dem. Vi kan utmana och ställa motfrågor i samtalen, men vi kan också säga, och veta, att du är älskad av Gud precis som du är – det får och kan inte till exempel en kurator på en gymnasieskola säga.

Ungdomsdiakon är precis vad som skrevs i annonsen när Per sökte jobb i församlingen. Men det är inte en riktig titel. När vi pratade med Per efter att han anställts sa han såhär :

”Ungdomsdiakon är en allt vanligare titel bland annonser, vilket känns spännande. För vad är det egentligen för skillnad på en grupp ungdomar och en grupp äldre? Det ställs samma existentiella frågor och diskussionerna är liknande, så jag tänker att diakonen är lika relevant i båda sammanhangen.”

Ändå är det inte så ofta som Per pratar om Gud och Jesus under enskilda samtal. Men det är en underförstådd omständighet att förhålla sig till, att diakoner har en tro.

- Det är kanske inte så att det är bättre att prata med en diakon alltid, men vi har något annat, en extra dimension att förhålla sig till i alla existentiella frågor. Det handlar inte om att få andra att tro – vilket många verkar vara rädda för att vi ska göra. Tvärtom så finns vi för alla, oavsett ålder, livssituation eller tro. För man behöver inte ens vara medlem i Svenska kyrkan för att komma och träffa mig. Den psykiska ohälsan är alldeles för hög bland ungdomar och under 2020 har de avskärmats från omvärlden ännu mer då många inte fått vara i skolan. Mitt i den identitetsskapande fasen i livet, där man ska hitta vem man är och börjar ställa sig alla de där viktigaste frågorna om livet, så tvingas man bort från alla vanliga sammanhang. Det är tufft. Dessutom är alla väldigt lättillgängliga idag. De kan nås när som helst, av vem som helst och det är fritt fram att säga vad som helst. Internet och sociala medier är något som unga måste förhålla sig till idag på ett annat sätt än den som vuxit upp innan internet.

- Om man inte är med i sociala medier och inte bidrar i den ”världen” så riskerar man att hamna utanför i kompisgänget, berättar Per, samtidigt som man idag umgås i den sociala världen. Tillgängligheten till varandras närhet är både bra och dålig. Allt det där är svårt att förstå som vuxen. Vi hänger ju inte alls med, även om vi tror att vi gör det…. Per menar också att på många sätt kan den som är äldre bli bättre på att lyssna och verkligen försöka förstå, till exempel den klimatångest som en stor del unga har idag. Många pratar om att det är jobbigt att inte kunna resa under pandemin, men egentligen kanske vi borde tänka om helt.

- Det är ungdomarna som är vårt hopp och vår framtid, det låter lite klyschigt men det är ju så det är. De har framtiden framför sig och vi har den bakom oss. Så vi borde lyssna på deras visdom, istället för att tänka att vi vet bättre, bara för att vi är äldre.

”Det är ungdomarna som är vårt hopp och vår framtid, det låter lite klyschigt men det är ju så det är.”

Efter att ha arbetat ett år i församlingen så har Per börjat landa i sitt uppdrag. Det blir fler och fler ungdomar som känner igenom honom, och han är optimistisk kring ungdomsarbetet i Åkerbo församling, om än på lång sikt. - Vi som arbetar i församlingen nu kanske inte kommer att få uppleva frukten av det jobb vi gör, åtminstone inte fullt ut. Om man vill ha snabba resultat så ska man inte jobba i kyrkan för vi måste tänka väldigt långsiktigt.

Vår kyrka har inga produktionskrav, utan relationskrav. Det betyder att varje möte med människor är viktigt och värdet av det vi gör går inte att mäta i siffror eller pengar – det mänskliga värdet är alltid större.

text och bild Klara Grundström