6 minute read
Tusen år av verksamhet
Svenska kyrkan är ingen, och har aldrig varit en isolerad del av samhället. Kyrkan har ingen separat utveckling med egna historiska referenspunkter, utan har alltid varit involverad i samhällsutvecklingen. Från ett dominerande maktsamhälle till dagens demokratiska samhälle. En utveckling från stor makt och inflytande till en lyssnande anpassning.
Trakten som vi nu kallar Åkerbo församling har en rik förhistoria med fornlämningar och monument från stenålder och tidig medeltid och fick tidigt en rikspolitisk betydelse. Med säten för både sverkerätter och folkungar. Linköping blev tidigt ett centrum som landstingsplats och från 1120-talet landets andra biskopssäte, Lund var en dansk stad på den tiden. Med det långa perspektivet kan vi se att det hänt mycket här genom tiderna.
Advertisement
Från asagudarna till vite Krist
Den fornnordiska gudsdyrkan var helt nyttobetonad och gudarna var underställda tiden och ödet precis som människan. Deras makt var alltså begränsad och byggde på offerceremonier i utbyte mot krigslycka, god skörd eller hälsa. När germanerna i norr mötte kristendomen i söder, gjorde den politiska makten, organisationen, praktfull liturgi och kyrkobyggnader ett starkt intryck. De praktiska konsekvenserna övertygade. Den nye guden verkade mäktig och kraftfull!
Dessutom hade ju nordborna ett rykte om sig att vara hårdföra handelspartners och stoppades många gånger att slå sig ner eller bedriva handel i kristnade länder om de inte hade övergett sina hedniska gudar och erkänt Vite Krist. Men det var sällan ett personligt avgörande att övergå till kristendom och det behövdes bevis av olika slag, att den nye guden verkligen var starkast. Om landets eller bygdens ledare ansåg att det var ”lönsammare” med en övergång till den nya tron följde alla undersåtar med i omvändelsen.
Demonutdrivning var det första steget och det kunde många gånger handla om svärd mot strupen, klubbslag eller dövande fylla innan det kristna dopet kunde genomföras. Kyrkans män förstod dock att behandla de hedniska nordborna med smidighet och varsamhet. Kult- och offerplatser övergick till nya bruk och seder och det var viktigt att inte göra övergången till den nya religionen alltför skarp och märkbar.
Östra Skrukeby kyrka kan räknas bland de äldsta kyrkobyggnaderna i landet. Ett tecken på brytningstiden av förkristen tid och missionstid är en bevarad gravhäll där runskriften berättar att två bröder låtit göra detta gravkistlock efter sin far Vibjörn och med texten Gud hjälpe hans själ. Man kan anta att en stavkyrka först byggdes på en gammal kultplats som sedan ersattes av en kyrka i sten i början av 1100-talet.
Storpolitik och patronatskyrka
1500 – 1600-tal
Den effektiva ledningen i den katolska organisationen både imponerade och hotade den världsliga makten. Genom goda relationer till kloster och kyrka stärktes makthierarkierna för kronan. Reformationens stora teologiska förändring blev en möjlighet för Gustav Vasa att stärka nationalstaten och överta både kyrkans stora egendomar och dess inflytande. Trakterna kring Örtomta var ett maktpolitiskt centrum. Många adelsfamiljer hade sina slott och herresäten här och påverkade maktstrider på riksnivå. Striden mellan Sigismund och hans farbror Hertig Karl om Sveriges tron, fick år 1600 en mycket avgörande konsekvens. Vandrar man på Örtomta kyrkogård kan man läsa släktnamn som Banér, Bielke och Sparre. Det var alla adelsmän som varit för den katolske Sigismund och som därför avrättades i Linköping av Gustav Vasas yngste son Hertig Karl, som sedan blev kung Karl IX och därmed var det sista religionskriget i Sverige över.
Men släkten Banér levde vidare på Ekenäs slott med patronatsrätt till Örtomta kyrka. Enligt 1617 års svenska adelsprivilegier hade adeln patronatsrätt i sin kyrka, d v s befogenhet att tillsätta kyrkoherde och skyldighet att hålla kyrkan i skick. I kyrkans interiör kan man tydligt se de förnäma familjernas indelade sittbänkar längst fram i koret. Patronatssystemet avskaffades i Sverige 1921, samtliga adelsprivilegier först 2003.
Ombyggnads- och nybyggnadsperioden
1700 - 1800-tal
Befolkningen ökade i Sverige från mitten av 1700-talet och hundra år framåt, från knappt 2 miljoner till drygt 5 miljoner människor. 90% av befolkningen bodde på landsbygden så det var här som befolkningsökningen blev som störst. Orsaken tillskrev Esaias Tegnér (ärkebiskop 1782 -1846) ”Freden, vaccinet och potätera”. Han insåg behovet av större kyrkorum eftersom folk inte fick plats i kyrkan på söndagarna.
Befolkningsökningen satte igång en kyrkobyggboom i landet och resultat ser vi överallt på landsbygden idag. De gamla romanska kyrkorna byggdes alltså om eller revs nästan överallt. Men Lillyrka och Östra Harg är exempel på kyrkor som byggts om tidigt och sedan bevarat mycket av sin ursprungliga romanska exteriör. Ofta blev murarna i tornen kvar när kyrkorna revs eller byggdes om och ett spännande bevis på om kyrkan från början är medeltida, är de så kallade kvaderristningarna.
Men nybyggnadsperioden som nu tog vid behövde inte snåla på varken material och kompetens. I de rika jordbruksbygderna utmärktes kyrkorna av en mycket hög konstnärlig och hantverksmässig kvalité. Fler än 800 kyrkor nybyggdes i landet och tidens anda och smak färgade utförandet. Alla ritningar skulle granskas av det statliga Överintendentsämbetet och det var det nyklassicistiska stilidealet som gällde. Upplysningstiden var här och 1800-talets lärde hade uppfattningen att de nya kyrkorna skulle stå för en upplyst kristendom, så långt från katolicismens som det bara gick. Rationaliseringar och sammanslagningar uppmuntrades också och många bybor fick se sin kära kyrka grusas och dessutom få en längre resväg till den nya. Biskop Tegnér var en ivrare i denna utveckling och därför har de stora, vita landsortskyrkorna kommit att kallas Tegnérlador. Men ett gott syfte låg bakom både sammanslagning och kyrkorumsförändring. Alla skulle få gott om plats i en rymlig kyrka, ljus, luftig och frisk och alla landsorters barn skulle få skolgång.
Exteriört kännetecknas de nya kyrkorna av stora och ljusa långhuskyrkor, med klocktorn i väster med kampaniler av medeltida italienskt snitt. Stora fönster och antika utsmyckningar i fasaden. Man kan se det på flera av Åkerbos kyrkor; Gistad och Törnevalla är typiska exempel.
Interiört är kyrkorna ljusa och rymliga med vitmålade väggar och platta trätak. Altaret kunde smyckas enligt klassiskt antika stilmönster, pelare med kapitäl och tympanon med förgyllda strålar från guds allseende öga. Predikstolen kunde nu bli en välavvägda låda med strama stiliserade ornament i symmetrisk balans.
Samtid – samvaro - samtal
1900 - 2000-tal
Bondesamhället hade sina kyrkbyar, där skolhus och fattighus låg intill kyrkan men också prästgårdar låg ofta i nära anslutning. När industrialiseringen sen kom, flyttades centrum från kyrkan som mittpunkt, till exempel till järnvägsstationen. Tätorten växte upp där det fanns arbete och transportmöjligheter. Det administrativa ansvaret, skola, omsorg och fattigvård togs över av kommunala organisationer. Ett exempel på detta i vår församling är Gistad kyrka, där industri och bostäder växte upp vid järnvägen - 3 km från kyrkan.
1910 avskaffades jordbruk till prästgårdarna och arrendatorer tog över marken.
1915 tilläts borglig vigsel.
1982 kom en lag gällande Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. Inga reserverade platser till präster, nu engagerade sig de politiska partierna och organisationens arbetsformer blev mer lika riksdagens.
År 2000 avskaffas statskyrkan och Svenska kyrkan blir ett trossamfund bland andra, om än betydligt större.
1970 och -80 talet präglades kyrkan av en sjudande verksamhetslust. Man ville vara angelägen och samhällsorienterad, nära människor och möten. Moderna kyrkor byggdes mitt i byn igen, församlingsgårdar med aktivitetsrum, stora gemenskapsytor med kyrkorum i anslutning. 1989 byggdes en rund kyrksal i Åkerbo, där man kunde samlas och ha ögonkontakt med varandra. Församlingsgården fick heta Samlan och ligger i Tallboda. För några år sedan förnyades byggnaden på nytt och siktade ännu mer på öppen tillgänglighet för ortsbor och församling, vardagsmöten och famljestöttning som en självklar del. Förskola och samtalscentrum finns nu för att möta nya och växande behov.
Samlan har ett kyrkorum med kvinnonamn. Noomis kapell är tänkt att uppmuntra till alla former av samtal. Eva Spångbergs snidade altarkrucifix från 1991 breder välkomnande ut sina armar. Altartriptyken av Alfred Boman kom på plats 2018 och plockar fram samtalsteman ur bibelns berättelser, ormens samtal med Eva i lustgården, Noomis samtal med Ruth och ärkeängeln Gabriels samtal med Maria.
