Förord till den svenska utgåvan

När Don Richard Riso och jag påbörjade skrivandet av vår nästa bok för nästan trettio år sedan hade vi ingen aning om hur stort vårt projekt skulle bli eller hur lång tid det skulle ta. Jag hade börjat arbeta tillsammans med Don år 1991, och vi hade haft ett pågående samtal om hur Enneagrammets personlighetstypologi, som

Don redan beskrivit så väl i sina tidigare böcker, och de verktyg för inre arbete som jag fått genom George Gurdjieffs metoder, kunde föras samman på ett meningsfullt sätt.

Vårt intresse för ämnet var oändligt, och vi hoppades kunna dela med oss av diskussionen till vår växande skara elever. Jag upplevde att det vid den tiden, även om det kom ut allt fler böcker som beskrev de nio personlighetstyperna, fortfarande inte fanns särskilt mycket information om hur man kunde använda den här kunskapen för inre utveckling och andligt uppvaknande. Och även om det fanns några förespråkare för systemet som kombinerade det med psykologi eller specifika utvecklingsmetoder som de lärt sig, fanns det fortfarande ingenting som knöt typologin till dess djupare rötter: dess ursprungliga ramverk och insikter.

Jag hade redan hjälpt Don i skrivandet av tre böcker, och vi lärde oss fortlöpande olika sätt att samarbeta och få ner våra tankegångar på papper. Men detta var egentligen vårt första försök att skapa någonting helt nytt tillsammans. Vi började arbeta med boken omkring 1993, men våra ursprungliga försök genererade inget resultat som vi kände oss nöjda med. Vi började samla anteckningar, inspelningar från våra kurser och andra snuttar som vi kunde använda för att utforma den bok vi föreställde oss.

Ungefär vid den här tiden stötte vi också på A H Almaas lära och skrev in oss i

Ridhwan School, vilket blev som en vitamininjektion för både andlighet och kreativitet hos oss båda två. Almaas metoder för självrannsakan som andlig utövning fungerade fantastiskt bra med det material vi hade samlat och med de Gurdjieff-övningar som redan hade varit mitt fokus i ungefär fjorton år vid det laget. Allt detta blåste nytt liv i våra utbildningar, och vi började få nya tankar om hur boken skulle kunna se ut.

Detta råkade också sammanfalla med att Enneagrammet började få större spridning i världen. Det dök upp artiklar i tidningar, och antalet deltagare på kurserna hos några av de större enneagramskolorna ökade stadigt. Följden blev att förlagen efterlyste nya böcker om Enneagrammet och ville utforska olika möjligheter med de som var de främsta lärarna just då. Don och jag blev kontaktade av flera stora förlag, alla intresserade av att stå som utgivare till vår senaste bok. Don hade redan ett gott anseende – hans tidigare böcker hade sålt ganska bra – så förlagen var hyfsat säkra på att en ny bok från oss skulle få ett bra mottagande.

Vi valde att publicera boken hos Bantam Books i USA, och de gav oss en fantastisk redaktör – Toni Burbank, som hade arbetat med några av de största namnen inom självhjälp och andlighet. Vi ”klickade” verkligen med Toni, och hon var till oerhört stor hjälp i arbetet med den bok som Enneagrammets visdom till sist blev.

Vid det här laget hade vi en tydlig bild av hur vi ville att boken skulle vara.

• Vi ville presentera våra senaste och mest korrekta beskrivningar av mönstren hos varje typ. • Vi ville att boken skulle vara varm och tillgänglig – att den skulle ha en ton som passade det vi lärde ut. • Vi ville att den skulle vara visuellt intressant.

• Vi ville visa hur relevant Enneagrammet är för alla typer av andliga strävanden. • Och viktigast av allt, vi ville visa människor vad de skulle göra när de väl hittat sin dominerande enneagramtyp. Vi ville föra tillbaka typologin till ett sammanhang av inre arbete, psykologiska insikter och andlig utövning.

Nu, med en deadline från förlaget och med Toni Burbanks expertis och erfarenhet, kunde vi sätta samman komponenterna till det som till sist blev vår bok. Don och jag gav oss iväg på skrivarretreat flera gånger för att få en paus från de vanliga plikterna och fokusera enbart på boken. Vi hade båda känslan av att den på något märkligt vis skrev sig själv. Efter att vi hade brottats med boken i flera år kändes den nu redo att födas, och hela avsnitt tycktes flöda fram utan några större ansträngningar från vår sida. Vi arbetade med ett avsnitt på egen hand, och sedan visade vi varandra resultatet och gick igenom redigeringar. Vi läste ofta en bit högt för varandra som ett sätt att lyssna på rytmen och känslan i orden. På det viset hörde vi om någonting inte var tydligt eller om det var klumpigt uttryckt.

Vi lämnade manuset till förläggaren i slutet av 1998, och boken utkom strax därpå under våren 1999. Vi var både lättade och upprymda när den kom ut. Jag kände att det för första gången nu fanns en bok som verkligen uttryckte hur jag såg på Enneagrammet och hur det kan vara till hjälp. Och till vår stora glädje fick boken ett mycket gott mottagande bland enneagramentusiaster världen över, och den kom att spela en viktig roll genom att förmedla vad systemet egentligen handlar om. Jag är ganska stolt över att den idag, flera decennier senare, fortfarande är så älskad och uppskattad, och att den ofta används av många lärare och kursledare som främsta referens.

När jag läser den nu gläder det mig också att så mycket av den stått sig så väl genom åren. Även om jag lärt mig många nya saker sedan 1999, och trots att min förståelse för Enneagrammet fördjupas nästan hela tiden, är det inte mycket jag skulle vilja förändra i den här boken. Typbeskrivningarna klingar fortfarande sant, och våra förslag för utveckling och eget utforskande fungerar fortfarande utmärkt. Det är faktiskt lite av ett mysterium för mig hur vi lyckades!

Så vad skulle jag förändra eller lägga till nu, om jag kunde? Det fanns en del material som Don och jag tyckte var viktigt men som vi var tvungna att lämna därhän eftersom boken redan var så omfattande. En del av det materialet tog vi med i den reviderade versionen av Understanding the Enneagram, en bok som går djupare in på en del av de

tekniska frågor som kommer upp när man studerar Enneagrammet. Jag skulle absolut vilja expandera och tydliggöra avsnittet om linjerna i den geometriska symbolen och förändra en del av det språket, så att riktningen för desintegration kom att kallas riktningen för stress1. Dessutom skulle jag förklara att vi kan låna drag från både de balanserade och obalanserade aspekterna av båda de punkter som vår typ är sammanlänkad med. Jag har lärt mig mycket mer om Enneagrammets historia, framförallt dess allra tidigaste rötter och olika sätt som det gör sig påmint i traditionerna hos samtliga västerländska religioner. Jag kanske också skulle fylla ut min förståelse för kraften hos harmonigrupperna. Jag har även arbetat mycket med instinkterna eller undertyperna och skulle kunna klargöra en hel del där – inte minst att alla, oavsett dominerande instinkt, söker efter framgångsrika personliga relationer med en person i taget. Och jag skulle absolut se till att återkommande påminna läsaren om att vi har alla nio typerna inom oss i någon utsträckning. Så förhoppningsvis kommer en del av detta med i framtidens böcker och kurser, och en del av det finns redan i min ljudbok The Enneagram: Nine Pathways to Presence.

Så tack för att du tar dig tid att utforska Enneagrammet tillsammans med oss, och särskilt för att du läser den här boken. Jag hoppas innerligt att den verkligen bidrar till ökad visdom i dina relationer, ditt arbete, din kreativitet och ditt andliga liv. Jag önskar dig en välsignad inre resa!

Russ Hudson New York, 7 juni 2021