Förord – Ljusvarelser

Förord

Ljusvarelser

Vi drivs alla av en djup inre rastlöshet. Vi kanske uppfattar det som att vi saknar någonting inom oss, även om det ofta är svårt att precisera exakt vad det är vi saknar. Vi har alla möjliga idéer om vad vi vill ha eller behöver – ett bättre förhållande, ett bättre jobb, en bättre kropp, en bättre bil och så vidare. Vi tror att om vi bara får den där perfekta relationen, det perfekta jobbet eller den nya ”leksaken” så ska vi bli kvitt rastlösheten och i stället känna oss nöjda och tillfreds. Men av erfarenhet vet vi att den nya bilen bara får oss att må bättre på mycket kort sikt. Den nya relationen kanske är fantastisk, men den gör oss inte lika lyckliga som vi trodde att den skulle göra. Så vad är det egentligen vi söker?

Om vi reflekterar över frågan en stund kanske vi kommer fram till att det hjärtat längtar efter är att få veta vem jag är och varför jag är här. Men det är väldigt lite i vår kultur som manar oss att ta reda på svaren till sådana viktiga frågor. Vi har fått lära oss att livskvaliteten förbättras i takt med våra yttre omständigheter. Förr eller senare inser vi dock att yttre ting, även om de kan vara värdefulla på sitt sätt, inte råder bot på själens rastlöshet.

Så vart kan vi då vända oss för att få svar på våra frågor?

Många av de böcker om inre utveckling som finns på marknaden ger fängslande beskrivningar av den sorts människa som vi alla skulle vilja vara. De talar om viktiga saker som medkänsla, gemenskap, kommunikation och kreativitet. Men hur vackra och tilltalande dessa (och andra) saker än är, är det ofta mycket svårt för oss att upprätthålla dem eller uttrycka dem i vår vardag. Hjärtat längtar efter att sväva, och ändå slutar det så ofta med smärtsamma kraschlandningar bland rädslans, självdestruktivitetens och okunnighetens stenar. Alltför ofta blir våra goda avsikter och ädla förhoppningar bara nya källor till besvikelse. Vi ger upp hoppet om oss själva, återvänder till våra invanda tidsfördriv och försöker glömma bort den längtan vi kände.

”Det finns en del av varje levande varelse som vill bli sig själv – grodynglet vill bli en groda, den förpuppade larven vill bli en fjäril och en skadad människa vill bli hel. Det är det som är andlighet.”

Ellen Bass

”För mig förefaller det vara av avgörande betydelse att vi innan vi börjar vårt sökande efter verkligheten, efter Gud; innan vi kan handla, innan vi kan ha några relationer med varandra … först lär oss förstå oss själva.”

Har majoriteten av populärpsykologin då fel, eller är vilseledande? Är människor i själva verket oförmögna att leva fullödigt och tillfredsställande? De stora lärarna inom andlighet och inre utveckling har alltid hävdat att vi har potential att uppnå storhet – att vi, i själva verket, är verkligt gudomliga varelser. Så varför är det tillståndet så svårt att se och leva upp till?

Vi menar att de allra flesta självhjälpsböcker är ofullständiga snarare än felaktiga. Även om vi tar ett konkret område, till exempel viktminskning, finns det många tänkbara orsaker till att någon har viktproblem eller ett obalanserat förhållande till mat – känslighet för socker, för mycket fett i kosten, tröstätande i ångestdämpande syfte eller någon annan de av många olika känslomässiga utmaningar som finns. Utan att ta reda på de personliga orsakerna till problemen är det inte troligt att vi hittar någon effektiv lösning, hur mycket vi än anstränger oss.

En självhjälpsförfattare föreskriver ofta verktyg och metoder som fungerat för honom eller henne personligen, och de reflekterar därmed hans eller hennes psykologi och personliga processer. Om en läsare råkar ha liknande förutsättningar själv kan metoderna visa sig fungera väl – men när läsarna är olika författaren är det lika sannolikt att de blir vilseledda av informationen.

Alla effektiva insatser för personlig utveckling måste därför ta med i beräkningen att vi är olika som människor – att vi har olika personlighetstyper. Historiskt har många psykologiska och andliga system försökt belysa detta på olika sätt: astrologi, numerologi, de fyra klassiska temperamenten (flegmatisk, kolerisk, melankolisk och sangvinisk), Jungs system med psykologiska typer (extroversion och introversion i kombination med funktioner för förnimmelse, intuition, tanke och känsla) och många andra. Färskare studier av spädbarnets och hjärnans utveckling visar dessutom att de grundläggande skillnaderna i temperament mellan olika individer har biologiska grunder.

”Oavsett ålder, uppväxt och utbildning så består du till största delen av outnyttjad potential.”

George Leonard

Den här mångfalden förklarar varför det som är bra för en person kan vara katastrofalt för någon annan. Att säga till en del typer att de borde vara mer uppmärksamma på sina känslor är som att ösa vatten över en drunknande. Att säga till andra att de borde ta mer plats är som att sätta en anorektiker på diet. När målet är att förstå oss själva, våra relationer, vår andliga utveckling och många andra viktiga saker upptäcker vi att det är personlighetstypen – snarare än kön, kultur eller generationsskillnader – som utgör den avgörande skillnaden mellan oss.

Vår uppfattning är att medvetenheten om personlighetstyperna behövs inom många områden – i utbildningar, vetenskap, affärer, humaniora och olika terapeutiska behandlingar – och, mest av allt, inom andlighet och inre utveckling. Även om själva vår rastlösa längtan kan vara universell uttrycker vi den individuellt och, faktiskt, genom det ”filter” som vi går livet till mötes med. Det är genom personligheten vi närmar oss all-

ting i livet. Det är genom den vi förstår oss själva och vår omvärld, uttrycker oss, försvarar oss, hanterar vårt förflutna och emotser vår framtid, lär oss saker, gläder oss över saker och till och med förälskar oss.

”Andligt sett finns allt man kan vilja ha, sträva efter eller behöva redan tillgängligt här och nu – om man bara har ögon att se med.”

Surya Das

Så tänk om det fanns ett system som kunde ge oss mer insikt i hur vi själva och andra fungerar. Tänk om det kunde hjälpa oss att tydligare se vårt filter och börja ta med det i beräkningen. Och tänk om samma system kunde visa oss våra djupast rotade psykologiska utmaningar, och våra mellanmänskliga styrkor och svagheter. Tänk dig vidare att ett sådant system inte var beroende av uttalanden från experter eller vägledare, eller utgick ifrån vårt födelsedatum – utan att det utgick från våra personlighetsmönster och drevs av vår egen villighet att ärligt utforska oss själva. Tänk dig att systemet inte bara visade på vår grundproblematik utan också erbjöd redskap för att hantera den. Och tänk dig att det rentav kunde visa oss mot de största djupen i vår själ? Det finns ett sådant system, och det kallas Enneagrammet.

Ljusvarelser

Något av det allra viktigaste som någonsin hänt mig (Don) var när jag för många år sedan deltog i en veckolång, andlig retreat i norra delstaten New York. Vi var omkring femtio stycken som bodde på ett hotell från tidigt 1900-tal som ägdes av vår kursledare. Eftersom både interiören och omgivningarna krävde ständigt underhåll var det den perfekta platsen för oss att utföra hårt, fysiskt arbete – och ett tillfälle att iaktta inre motstånd och reaktioner medan vi jobbade. Sommardagarna var heta, duscharna få och köerna till det gemensamma badrummet långa, och vi hade nästan inga raster. Alla var införstådda med att det fysiska och gemensamma upplägget hade tagits fram av vår lärare för att göra våra personlighetsdrag tydliga, så att vi lättare kunde iaktta oss själva som i ett mänskligt laboratorium.

En eftermiddag fick vi den sällsynta möjligheten att ta trekvarts paus för vila mellan olika sysslor. Jag hade satts att skrapa färg från hotellfasaden, och snart var jag helt täckt av pyttesmå färgflagor. När arbetspasset var slut var jag så slut att jag inte brydde mig om hur lortig och svettig jag var – jag bara måste få en tupplur, och så snart vi tilläts lämna våra respektive poster var jag först av alla uppför trappan och i säng. De flesta följde tätt efter, och inom fem minuter var alla på väg att somna.

Precis då dök Alan upp – den sista killen från vårt rum. Han kom in med buller och bång, uppenbart arg över att han inte skulle få någon vila själv, eftersom han tilldelats uppgiften att ta hand om andra gruppmedlemmars barn. Men han hade i alla fall tillräckligt med tid för att föra oväsen och störa vilan för oss andra.

”Anden är en osynlig kraft som görs synlig genom allt som lever.”

Maya Angelou

Strax efter det att Alan brakat in genom dörren hände någonting fantastiskt inom mig: Jag såg hur mina negativa reaktioner på honom steg upp i kroppen likt ett tåg som stannar vid en perrong, och jag klev inte ombord på tåget. I ett ögonblick av enkel klarhet såg jag Alan och hur arg och frustrerad han var – jag såg hans beteende för vad det var, utan att lägga min egen tolkning på det, och jag såg hur min egen ilska ”laddade upp” för att skälla på honom – men jag reagerade inte på något av det.

När jag helt enkelt iakttog mina reaktioner av ilska och självrättfärdighet i stället för att handla i enlighet med dem var det som om något plötsligt föll bort, som en slöja som hängt framför ögonen, och jag öppnades. Någonting som vanligtvis skymde min blick löstes upp på ett ögonblick, och världen blev helt och fullt levande. Alan var någon som var värd att älska, och även de andra var perfekta i sina olika reaktioner, vilka de än var. Och lika häpnadsväckande: när jag vred på huvudet och såg ut genom fönstret upptäckte jag att allting runtomkring mig strålade av ett inre ljus. Solskenet över träden, lövens rörelser i vinden, det lätta skallrandet av glas i de gamla fönsterbågarna, alltihop hade en obeskrivlig skönhet. Jag var som trollbunden av hur mirakulöst allting var. Precis allt var vackert.

Jag befann mig fortfarande i samma tillstånd av häpen extas när rasten var slut och vi återvände till gruppen för en meditationsstund. När meditationen fördjupades öppnade jag ögonen och såg mig om i rummet – och föll in i vad jag bara kan beskriva som en inre vision, som stannade kvar hos mig i flera år.

Det jag såg var att alla var ”ljusvarelser”. Jag såg tydligt att alla bestod av ljus – att vi är ljusformer, men att en hård skorpa bildats över det inre ljuset. Skorpan är svart och gummiliknande, som tjära, och den döljer det ljus som är allas verkliga, inre jag. På en del ställen är skorpan tjock och ogenomtränglig; på andra är den tunnare och mer genomskinlig. De som arbetat längre med sig själva hade mindre tjära och utstrålade mer av det inre ljuset. På grund av sin personliga historia hade vissa mer tjära och behövde mer arbete för att göra sig kvitt den.

Efter omkring en timme mattades visionen av, och till sist försvann den helt. När meditationen var över skulle vi fortsätta arbeta, och jag sprang före för att åta mig en av de minst populära uppgifterna, att diska i det ångfyllda köket. Men eftersom känslan av extas levde kvar inom mig blev även det arbetet en stund av lycksalighet.

Jag berättar inte om den här upplevelsen bara för att den var viktig för mig personligen, utan för att den så tydligt visade mig att det vi talar om i den här boken är verkligt. Om vi iakttar oss själva uppriktigt och utan att döma, om vi ser de bakomliggande mekanismerna i vår personlighet och hur de kommer till uttryck – då kan vi vakna upp, och livet kan bli en mirakulös väv av skönhet och glädje.

Så här använder du boken

Enneagrammet kan bara hjälpa oss om vi är ärliga mot oss själva. Bäst används systemets olika element – och alltså även den här boken – som en vägledare i själviakttagelse och självrannsakan. Vi har utformat boken med många praktiska verktyg som hjälp på vägen. Verktygen är till exempel:

• sammanställningar av varje typs läkande attityder, gåvor och specifika transformationsprocess • sätt att identifiera och släppa taget om problematiska vanor och reaktioner • sätt att arbeta med respektive typs motivationer • sammanställningar av omedvetna budskap vi fått med oss från barndomen • terapeutiska strategier för varje typ • ”en flygande start för det inre arbetet”, väckarklocka och röd flagga för varje typ • sätt att bli mer medveten i vardagen • sessioner och övningar för inre arbete, anpassade efter varje personlighetstyps sätt att använda systemet för fortsatt andlig utveckling

Eftersom det är värdefullt att göra bokens övningar i en anteckningsbok av något slag kanske du vill skaffa en särskild bok eller pärm för det ändamålet. Vi föreslår att du skriver ner de insikter som dyker upp medan du läser om din personlighetstyp och de andra åtta typerna. För de flesta väcker den här informationen också liv i problem, minnen och kreativ inspiration som på något sätt relaterar till det de läser om.

Som en första övning i arbetsboken föreslår vi att du skriver en biografi över dig själv – men inte en självbiografi. Skriv i tredje person – det vill säga ”han” eller ”hon” snarare än ”jag”. Återge ditt livs historia, med början så långt tillbaka du kan minnas (eller ännu längre tillbaka, utifrån vad du vet om din familjs historia) och fram till idag, som om du beskrev någon annan. Du kanske också vill lämna en tom sida i arbetsboken för varje årtionde för att kunna göra fler noteringar och observationer allteftersom du minns mer. Oroa dig inte för att skriva ”korrekt” eller ”litterärt”. Det viktiga är att du ser ditt liv som en helhet, som om det var någon annan som berättade historien.

Vilka stunder, upplevelser, trauman och triumfer är det som satt starkast prägel på dig – tillfällen då du på gott och ont visste utan minsta tvivel att ditt liv aldrig skulle bli detsamma igen? Vilka har varit de mest inflytelserika personerna i ditt liv? Det kan vara människor som bevittnat din kamp och din utveckling, människor som sårat dig och andra som blivit förstående mentorer eller vänner. Var så detaljerad som möjligt.

Återvänd till biografin när du vill lägga till någonting och så snart du, på din väg genom den här boken, får mer insikt i dig själv som person. Din berättelse blir rikare och mer meningsfull ju djupare förståelse du får för dig själv.

DEL I

DEN INRE RESAN