ÅkerBirka0107 by Maatilan Pirkka

Åker

NR 1 JANUARI-FEBRUARI 2007

BIRKA

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

MF 6400/7400-serierna:

Imponerande styrka

Optimera insatserna med odlingsprogrammens hjälp

Nordiskt växtförädlingssamarbete

Mjölkningsstation som kan förstoras

SORTER OCH ODLINGSRÅD SOM ANPASSAS TILL BRUKSÄNDAMÅLET ÄR MORGONDAGENS MELODI

Slutanvändningen av skörden kommer att inverka allt mer på förädlingen, tror de nordiska växtförädlarna.

TEMA: BOSKAPSSKÖTSEL

TEMA: VÄXTFÖRÄDLING

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Åker NR 1 JANUARI-FEBRUARI 2007

BIRKA

Ett nytt år med nya tag

I detta nummer bl.a. MF 6400 och 7400 i entreprenörsklassen........................... 4 Mjölkningsstation som kan förstoras.............................................. 8 Automatik underlättar mjölkningen ............................................. 10 En servicemontör på resande fot................................................ 12 Fullfodervagn på turné .................. 14 Palovaara säljer pannor ................ 16 Mjölk från polcirkeln ........................ 18 Lösdriftsladugård för dikor uppfördes snabbt av element .. 20 Weidemann minilastare ................ 22 Livakka-nyhet myllar in gödseln grunt .................................. 26 Studerande på studieresa........... 28 Livsmedelsserien: Evira ............... 32 Så uppkommer en sort .................. 34 Graminor koncentrerar satsningarna ........................................... 36 Från K-försöksgården .................... 37 Odlingsprogram ger fördelar ... 38 Jämförelse mellan oljeväxter ... 46 Kornsorter för bioetanol............... 49 Öppet hus på Arskametalli......... 50

Åker Birka har förnyats. Ny är särskilt layouten, som vi har försökt göra fräsch och lättillgänglig. Samtidigt som tidningen utkommer i tryckt form sätts den också ut på webben på adressen här nedan. Dessutom ger vi ut ett elektroniskt nyhetsbrev några gånger om året. Också innehållet kommer delvis att förändras lite. Åker Birka fortsätter att fokusera på fackämnen och ﬁnländska lantbruksföretagare. Välkända ämnesområden såsom växtodling och växtförädling, produktionsbyggande och teknik förblir viktiga delar av innehållet. Artikelserien om de inhemska livsmedlen fortsätter. Nytt är ”Niksi-Pirkka” med knep för gården. Varje nummer kommer att ha två aktuella huvudteman. Ämnen som behandlas mera kortfattat eller mera sällan är i alla fall precis lika viktiga för oss. Kommentera gärna layouten och innehållet! Boskapsskötsel och växtförädling är huvudteman i det här numret. På hudjurssidan lyfte vi fram mjölkningen i lösdriftsladugårdar. Fiskben är den allmännaste typen av mjölkningsstation, och vi berättar vilka erfarenheter två gårdar har av den. Dessutom tar vi oss en titt på en elementbyggd lösdriftsladugård för dikor, gör gårdsbesök med en man som servar mjölkningsmaskiner och presenterar ny teknik för inmyllning av ﬂytgödsel nära markytan. Den inhemska växtförädlingen är en stor sak. Dess betydelse skulle kanske uppfattas helt och fullt först om den av någon orsak gick förlorad. Dagens växtförädling är också business där växtförädlaren har en annan nordisk förädlare som partner. De arbetar tillsammans för att få fram goda nya sorter för kunderna, alltså lantbruksföretagarna i Finland. Växtförädlingen arbetar för att skapa sorter som lämpar sig allt mera nyanserat för det slutliga användningsändamålet. Dessutom behöver utsädet förses med en bruksanvisning som beaktar både förhållandena på åkern och slutanvändningen. Odlingsprogrammen för olika arter stöder jordbrukarnas yrkesskicklighet och erfarenhet.

Hakki-Pilke Green Speed ............. 54 Flistugg i entreprenörsskala .... 56 Flisföretagare och containeranordning .......................... 60

Det nya teamet bakom Åker Birka tillönskar alla läsare ett gott och framgångsrikt 2007!

anne.penttila@dialogi.ﬁ

Åker Birka knep ................................... 62

Förläggare • Markkinointiviestintä Dialogi Oy, PL 410, 00811 Helsinki, puh. (09) 4242 7330, fax (09) 4242 7333, Chefredaktör • Anne Penttilä, 044 502 9730, Layout • Tanja Pellikka, Försäljning av medieutrymme • Tuuli Toivainen, A-lehdet, Tryckeri • Scanweb Oy, Adressregister • Maatalouskesko Oy, Adressändringar • kupong på sidan 63, Återföring och knep • niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi 1/2007 ■ ÅKER BIRKA

De nya Massey Ferguson 6400- och 7400-modellerna

För krävande användare Massey Ferguson kommer i hård takt ut med nya modeller på marknaden. Trots detta presenterar rätt få tillverkare lika ofta märkbara utvecklingssteg. De nya Sisu Diesels fyrventilsmotorerna med litet utsläpp, den nya Dyna 6-transmissionen och den allt mer förbättrade hyttbekvämligheten sätter även en sakkännare att fundera. Vad borde man ännu förbättra? text och foton Jussi Knuuttila

Alla Massey Ferguson som har en nominelleffekt som överstiger 160 hästkrafter förses med SisuDiesels Citius-motorer. Motorerna är försedda med Common Rail och fyra ventiler per varje cylinder. Med dessa motorer understiger man utsläppsbestämmelserna inom Europeiska Unionen och i Förenta Staterna. På grund av de nämnda orsakerna kommer Common Rail-motorerna med tiden att finnas i alla traktorer som säljs i västländerna. Common Rail-motorerna medför även annat gott. När bränsleinsprutningen kan erbjudas just vid rätt tid och i rätta storlekar, kan motorernas egenskaper regleras enligt användningsbehovet. Utöver det låga utsläppet kan motorns vibration och bullernivå märkbart minskas. Trots detta har man kunnat förbättra vridmomentet speciellt på låga varv. Därtill får man tillgång till rätt stora effektreserver (Power Boost) i verkligt svåra situationer. Från de båda Fergusons modellserier får man ut minst 15 extra hästkrafter, om så behövs. Om inte ens detta räcker, får man i vägkörning eller vid användning av kraftuttaget ut ännu tio extra hästkrafter som hjälp. Den finländska Massikaägaren är ännu därtill i en priviligierad ställning. SisuDiesel är troligen världens enda motorfabrik, där man verkligen förstår de krav som den kalla väderleken ställer på dieselmotorerna. Där har man även kunnat svara på dessa krav.

Dyna 6 –transmission Trots den utvecklade motortekniken är det först transmissionen och övrig kraftöverföring som gör traktorn. Dyna 6 –transmissionen slog åtminstone undertecknad med häpnad. Den är nu så nära en steglös transmission som det torde vara möjligt att komma med en planetväxellåda. Man behöver inte använda kopplingsfoten med körning med Dyna 6. Det finns sammanlagt 24 skeden såväl fram som bak. Växellådan har fyra basväxlar. Varje hastighetsområde har sex snabbväxlar. När traktorn har startats och växellådan aktiverats med kopplingspedalen, behöver man inte längre nödvändigtvis kopplingen. På förarsitsens högra armstöd finns den bekanta T-spaken. Genom att trycka med tummen på knappen som finns där, aktiverar man valet av basväxlar. Genom att trycka framåt blir basväxeln större, bakåt blir basväxeln mindre. Snabbväxlarna gås igenom på samma sätt men då trycker man inte tummen på knappen.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Vid backning använder man den kända riktningsomkastaren under ratten. Denna manövreras med vänstra handens fingerspetsar. När spaken är i framläge kör man framåt, i bakre läge bakåt. Mellanläget är parkeringsläge. Såväl i framläge som i bakläge kan man fritt bläddra mellan alla sex snabbväxlar i båda riktningarna. Endast basväxlarna väljes med högra handen från T-spaken. Genom att dra riktningsomkastarspaken med fingerspetsrna mot ratten får man kopplingen att lossa. Detta gör det möjligt att göra noggranna och lugna riktningsomkastningar. De äldre av oss kommer ihåg, i vilket skick man hade kopplingsfotens knä, efter att ha lastat betor eller spridit ut dikesjord en hel dag. Med Massikas Dyna 6 –transmissionen slipper man dessa problem och åldringen kan duga på nytt för sådana arbeten. Man skulle bara behöva nya nackkotor.

Mångsidig automat Men inte nog med detta. Ur Dyna 6 –transmissionen hittar man även mångsidiga automatfunktioner. Med hjälp av dessa diskuterar växellådan och motorn med varandra. Enligt ett på förhand valt program besluter dessa, vem som först ger efter, eller ger någon alls efter. Speedshift-programmet växlar till mindre eller större på basen av förarens inställningar. Från den vridbara knoppen till höger väljer man den plats på motorvarvet, där man vill att växlingen skall ske. Föraren behöver inte alls fundera på växlandet. Som en extra krydda med detta körsätt är Eco-funktionen,

Massey Ferguson 6485 Dyna 6 är den krävande förarens traktor. Där har man förenat motorns och transmissionens samarbete med en mångsidig och lätt manövrering. Förarens arbetsmiljö är speciellt angenäm.

som för t.ex. släpvagnen på landsvägen med full fart på 50 km i timmen fast motorns varvtal är bara 1900 varv i minuten. I den långsammare 40-kilometerslådan uppnås full fart redan vid 1 800 varv per minut. Detta är en stor sak för bränsleekonomin för den som kör mycket på landsväg. Power Control –funktionen sköter om att kraftuttagets hastighet hålls enlig vald nivå. Ifall motorn börjar bli ansträngd, sänker växellådan automatiskt körhastigheten. I reserv finns ännu till råga på allt Power Boost –funktionerna, som doserar mera effekt till motorn på 3. och 4. områdesväxlarna.

Bekvämt utan kompromisser

3 1 Basväxlarna manövreras med den bekanta T-spaken. Genom att trycka på den röda knappen bytes basväxlarna. Snabbväxlarna byts utan att trycka på knappen enbart genom att skjuta fram eller dra åt sig. 2 Manöverorganen ﬁnns inom räckhåll för den högra handen. 3 Endast den kända snabbväxeln sysselsätter den vänstra handen. Med den högra kan man sköta t.ex. lyftanordningen eller frontlastarens funktioner.

Hytterna på Massey Fergusons nya modeller kan just inte längre karakteriseras som ”tysta”. De är egentligen ljudlösa, ty ljuden har pressats till 68 decibel. Massikas förare behöver således inte längre hörselskydd, om han bara håller dörrar och fönster stängda. Ljudnivån är lägre än i många personbilar. Man hör radion och normal talnivå räcker till för att tala i mobilen. Hytten är extra utrustad med pneumatisk fjädring. Den har två lägen, den ena för körning på åker och den andra för landsvägskörning. Åkerkörningens fjädring är mjukare än vägkörningens. Luftkonditioneringen hör till standardutrustningen, varvid föraren hålls uppmärksam i sommarvärmen och vinterkölden. Massikorna har nya Dana-framaxlar. Med detta är även framramen ny. Den hydrauliska framfjädringen ökar körglädjen såväl på landsväg som i terrängen. Vid frontlastaranvändning kan frontfjädringen låsas. Detta är även nödvändigt vid noggrant frontlastararbete. Trots låsningen hålls framaxelns pendelrörelse som förut. Så här hålls framaxelns belastning och dragförmåga inom tillverkarens planerade gränser även med tunga lass. Den balkformade framramen är så-

lunda planerad, att frontlyften bultas fast på frontviktställningens plats utan några monteringsdelar. Framhjulens vändvinklar hålls som förut, och traktorns smidighet blir inte lidande. En lätt service är även en bekvämlighetsfaktor. Hela motorhuven stiger högt upp med en hands rörelse. Sidoplåtarna plockas lätt bort. Kylarpaketet öppnas med några handrörelser uppåt och framåt. Det är lätt och snabbt att rengöra kylaren. Detta är en omständighet, som man skulle tro att framför allt torventreprenörerna sätter värde på. De nya 6400- och 7400-seriernas Massikor är traktorer för den krävande användaren. I dessa fungerar motor och växellåda bra tillsammans, ännu till enligt förarens önskemål. De nya modellerna utgör en utmaning för konkurrenterna långt in i framtiden. ■

4 Motorhuven stiger upp och högt med en hands rörelse. Sidospeglarna fås åt sidan lätt med båda händerna. Man har fritt tillträde till serviceställena. 5 Luftrenarens och kylarens celler stiger fram och upp utan verktyg. Det är verkligt lätt att utföra rengöring och service.

ANDRA BRA MEN MASSIKKA BÄST - Intresserar användaren Marko Leppäkoski i Kuortane har redan köpt en ny Massika 6485. Man har lovat leverera den nya traktorn i februari. Leppäkoski har haft en några år gammal Massika med samma modellbeteckning. Varför byter han? Leppäkoski svarar, att den nya Massikan till vissa delar är bättre än den gamla. Han kör mycket även tunga körslor,

bl.a. den lokala K-köpmannens kalkspridningsarbeten. Den nya motorn och dess effektreserver är just lämpliga för honom. Speciellt sätter Leppäkoski värde på den geniala styrningen av motorn och transmissionen. På transportsträckorna är Eco-programmet oslagbart. Med detta väntar han sig avsevärda bränsleinbesparingar.

Bekvämligheten var även ett viktigt kriterium vid valet av traktor. Leppäkoski säger att var och en vill ha en så angenäm arbetsmiljö som det är rimligt att få. I detta fall uppfyller Massikan även den krävande användarens önskemål.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Varför Common Rail? Kontrollen av utsläppen kan lättast uppnås just med fyrventilstekniken. Med denna fås cylindergasernas byte tillräckligt effektivt. När i cylinderlocket placeras fyra tillräckligt stora ventiler, har man inte längre mycket utrymme till förfogande. Dit ryms insprutningsspridaren, och sedan inte mycket annat. Av denna orsak bör man till framtidens traktorer välja Common Railmotorer. Om man inte väljer dessa är det svårt att klara utsläppskraven. Man har även i några fall då det gäller traktorer talat om pumpspridarmotorer. Pumpspridaren är dock så pass stor, att den passar in i ett fyrventilslock först vid rätt stora motorer. I verkligheten är det i dessa motorer fråga om en separat pump och spridare, som förenats med ett spridarrör. Common Rail –tekniken erbjuder även möjligheten att dela insprutningen i ﬂera delar. Upp till fem separata doser kan ges under ett arbetsslag. Detta jämnar ut gången och minskar utsläppen. En annan ypperlig egenskap är ett obegränsat val

av insprutningsögonblick. Med rätt inställning och dosering förbättras kallstartsegenskaperna på ett avgörande sätt.

SisuDiesels Citius-motorn är en produkt som ﬁnländarna kan vara stolta över. Som en bonus för oss ﬁnländare är fabrikens djupa förståelse för våra vintriga förhållanden.

Massey Ferguson 6400/7400-seriernas tekniska data

Model MF6485 MF6490 MF6495 MF6497 MF6499 Motorns nom. effekt Nom.effekt 2200 rpm hk/kw 160/118 170/125 185/137 200/147 215/158 Max.effekt 2000 rpm hk/kW 175/129 185/137 198/146 215/158 230/169 Största vridmoment Nm 750 796 841 883 928 Motoreffekt vid transport-/kraftuttagsanvändning Maxeffekt 2000 rpm hk/kW 185/136 195/143 205/151 225/165 240/177 Största vidmoment Nm 836 880 904 928 970 Största kraftuttagseffekt Maxeffekt 1000 KUA rpm hk/kW 160/118 170/125 180/132 195/143 205/151 Motor SisuDiesel, typ 66.CTA 66.CTA 66.CTA 74.CTA 74.CTA Slagvolym l/cyl. Antal 6,6/6 6,6/6 6,6/6 7,4/6 7,4/6 Bränsleförbrukning g/kWh 204 201 201 200 200 Vikt och mått, med standarddäck, utan extra vikter och bränsle Vikt kg 6550 6590 6770 7430 7550 Längd till dragarmarnas ändor m 5,00 5,00 5,00 5,07 5,07 Höjs till hyttak m 3,10 3,10 3,10 3,10 3,10 Bredd m 2,28 2,28 2,28 2,49 2,49 Vändradiens diam. 10,3 10,3 10,3 11,4 11,4

MF7485 MF7490 MF7495

Pris inkl skatt

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

85 900

88 500

96 500

104 000

110 000

165/121 180/133 836

175/129 190/140 880

190/140 200/147 904

160/118

170/125

180/132

66.CTA 6,6/6 204

66.CTA 6,6/6 201

6830 5,23 3,10 2,55 10,3

6940 5,23 3,10 2,55 10,3

103 000

108 000

113 000

BOSKAP BOSKAPSSKÖTSEL

Fiskbensstationen har flexibel mjölkningskapacitet

Utvidgningsmöjligheten snart i användning Fiskbensstationen är den populäraste typen i de nordiska länderna i lösdriftsladugårdar av familjeföretagsstorlek. En av dess största fördelar är ﬂexibiliteten beträffande antalet kor. Detta ansåg också jalasjärviborna Markku och Mari Parkkari vara viktigt, när de planerade sin nya lösdriftsladugård. text och foton Anne Penttilä

Parkkaris började byggandet av lösdriften år 2003, genast efter generationsskiftet. År 2004 kunde man mjölka i de nya utrymmena. Den nya lösdriftsladugården byggdes bredvid båsladugården som blev klar år 1987, och som nu användes för ungdjuren. Den nya ladugården har rum för knappt hundra mjölkkor. Flexibiliteten inverkade också på valet mellan stations- och automatmjölkning. En robot skulle inte räckt till för besättningen, två

skulle ha varit för mycket. Man tänkte även på att förstora båsladugården, men där skulle gränsen snabbt kommit emot. Motionstvånget inverkade även på beslutet. – Komängden tredubblades, trots detta hölls mjölkningstiden på samma nivå, kanske rentav förkortades något och fysiskt underlättades arbetet mycket. I båsladugården fanns löstagare, men inga mjölkningsskenor, och enheterna var ganska tunga. Och man behöver inte längre knäböja sig, säger Parkkaris.

DEN NYA LADUGÅRDEN HAR RUM FÖR KNAPPT HUNDRA MJÖLKKOR.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Parkkaris lösdriftsladugård har varit drygt tre år i användning. Till den automatiserade stationen skaﬀades först enheterna till platserna 2x8.

Sex tilläggsplatser Stationen har 2x10 platser, i praktiken finns det plats för 2x11 platser. Till att börja med skaffades 2x8 mjölkningsenheter. Nu mjölkas hela tiden 80-90 kor, och det blir snart aktuellt att mekanisera de sista platserna. Det finns egentligen möjlighet att utvidga med två platser, d.v.s. 240 centimeter gropvägg. Av denna finns ännu 140 cm utrymme förrän avlägsningsgången börjar gå i krok, varvid flyttningen av portarna något mot avlägsningsgångarna skulle ge stationerna ännu två extra platser. Stationen har öppna gavlar och avlägsningsgångarnas hörn är avrundade. – Fiskbensstationen är som station enkel och effektiv, mjölkningsarbetet går som på löpande band. Dessutom är fiskbensstationen synnerligen flexibel. Vi köpte på en gång en som mjölkar åtta, och detta förlängde inte just alls mjölkningstiden, berättar Markku Parkkari. Mjölkningen görs naturligtvis långsammare, om det redan finns en ko som är långsammare. Men man försöker ordna korna så, att grupperna skulle vara rätt så jämna. Dessutom är de mjölkande delade i två mjölkningsgrupper. På det stigande, spaltgolvsförsedda samlingsutrymmet ryms på en gång ca 45 kor, varvid maximistorleken på en mjölkningsgrupp nu skulle vara 61 djur, med maximimekanisering 67. Och väntetiden för den sista gruppen skulle inte bli alltför lång.

Stor nytta av hunden Det finns vanligen två personer vid mjölkningen, och för körningen av korna

till samlingsplatsen har man stor hjälp av bordercollien Choko. – Choko sparar många steg för oss. Den kör lugnt upp korna som ligger i båsen, korna har snabbt vant sig vid hunden. Den kan bl.a. ”den från höger” och ”den från vänster” -kommandona i samband med gruppbytet. Men den lyder dock inte alla mjölkare lika bra, skrattar Mari Parkkari. Mari är nu moderskapsledig. Av avbytaren har hörts kommentarer, att Choko lyder helt när busbondefolket är närvarande. Annars är den inte så lydig. Efter mjölkningsstationen finns ingen avskiljningsport eller -avdelning. Om någon ko skall bort, går man för att hämta denna från gruppen eller för att öppna porten för denna till umpilehmiens avdelning när gruppen håller på att avlägsna sig från mjölkningsstationen.

Lätt automatik Enligt Parkkaris åsikt bör automatiken underlätta arbetet och inte göra detta mera invecklat. I början var tanken att skaffa skärmar endast i stationens båda ändor. Mari fick dock sin vilja igenom, och nu är båda synnerligen nöjda. På varje mjölkningsplats finns Metatron P21-styrningsenheter. Automatiken omfattar förutom mätningen av mjölken även mätningen av ledningstalet för kons hela mjölkflöde och aktivitetsmätningen. – Automatidentifieringen betalar sig själv redan som en underlättande faktor vid mjölkningen. Styrningsskärmen visar tydligt de 3-spenade, skötta och kor som skall sättas i sin. De tydliga symbolerna på de stora skärmarna känns slätt

igen fast man bara går genom stationen, visar Markku. Mjölkmängden per mjölkning syns som en tydlig pelare, där det finns de föregående mjölkningarnas undre- och övre gränser för normalmängden mjölk. Automatiken räknar normalvärdet som ett löpande medeltal och tar bort såväl det bästa som det sämsta värdet. Om mjölkmängden är tydligt under den undre gränsen, lönar det sig att kontrollera kon. Någonting kan vara på tok, eller så är kon brunstig. På samma sätt visas mjölkens elledningstal. Därtill kommer ledningstalet i skärmen som ett siffervärde. – Elledningsförmågan eller cellstapelns värde kan stiga fast på grund av brunsten, eller plötslig minskning av mjölkmängden, ty det är ett relativt värde. Det normala ledningstalet ligger vanligen mellan 400 och 600. Om det är kring 800 eller över, är något på tok. Automatiken upptäcker bra plötsliga juverinflammationer. I ladugårdens dator syns värdena som kovisa kurvor från en tre veckors period. Exempelvis i aktiviteten märks en tydlig topp i enlighet med brunstperioden. Kons halsresponder lagrar uppgifter om kons rörelser och uppgifterna läses vid stationen i samband med identifieringen. Det finns dock stora skillnader mellan kornas sätt att röra sig. – En del kor rör sig rätt litet och dess aktivitetskurva är fortgående låg. En annan rör sig alltid mycket, och brunsttiderna märks inte. Men sådan är automatiken, riktgivande. Men som sådan bra i en besättning av denna storlek. ■

CHOKO KÖR LUGNT UPP KORNA SOM LIGGER I BÅSEN.

Följande generation Parkkari är reEmma, ca dan på väg. I Maris famn Emma 0,5 år och i Markkus famn 3-åriga Eero, pärmbildspojken. Eero

I den stora skärmen uppenbarar sig en tydlig symbol över kor som kräver speciell uppmärksamhet. Här en eventuell brunstiakttagning på basen av aktivitetsmätningen.

I ändan av den öppna stationen ﬁnns plats för åtminstone 2 eller 3 platser, om porten placeras litet på avlägsningsgångens sida.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Äijäläs stora besättning mjölkas med människoarbete

Automatiken underlättar arbetet Kalle Äijälä småler när han funderar på svaret på frågan, hur arbetet förändrades, när man i den nya ladugården började mjölka med Westfalias Euroclass 1200 -mjölkningsstationen. Helt och hållet, säger han. Mest har mjölkningen underlättats med de individuella inställningarna, automatutfodringen och det lyftbara golvet. text och foton Raila Aaltonen

Äijäläs besättning på 110 kor mjölkas i Jockis i närheten av Björneborgsvägen. Gårdens nya ladugård blev färdig i december 2005. Antalet kor fördubblades nästan från tidigare 60. Allt som allt är djurmängden nu över 200. Gården odlas som en lantbrukssammanslutning, vilken består av Kalle och hans föräldrar Ulla och Antti Äijälä. Den 24 år gamla husbonden har huvudansvaret för mjölkproduktionen och han gjorde även besluten om ladugårdens mekanisering. I den gamla kombiladugården mjölkades korna i en 1 x 4-tandemstation. Mjölkningen av 60 kor tog när det var som värst över fyra timmar. Fiskbensstationen, med 2 x 10 platser, har varit knappt ett år i användning och den har medfört en kännbar förbättring då det gäller juverhälsa, arbetstid och ergonomi. Besättningen blir mjölkad på morgonen på två och en halv timme, förberedelserna och slutdiskningen medräknad. Kvällsmjölkningen går något snabbare. På stationen arbetar vanligen två personer, och den tredje kör korna till samlingsutrymmet och städar liggbåsen. Vid behov sköter Kalle Äijälä mjölkningen ensam. – Det tar inte längre tid än detta. Man får sköta hela stationen i sin egen takt utan att följa med den andras arbete, beskriver Kalle. När det är två mjölkare, sköter den ena två mjölkningsplatser på båda sidor i stationens framdel, den andra sköter båda radernas djur i slutändan. Juvren tvättas med dusch, torkas med trasa och kontrollstrålarna tas före man fäster mjölkningsorganen. Celltest tas av de kor, som fått anmärkning i mjölkningsenhetens display. Maskinen lösgör organen automa-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Man valde utan att spara en teknik som underlättade arbetet. Denna underlättar det dagliga mjölkningsarbetet, säger Kalle. tiskt, ifall man inte tagit bort funktionen ur den individuella djurinställningen. En van mjölkare vet, hos vilka kor man t.ex. måste mjölka en fjärdedel längre än de övriga. När det går som bäst mjölkar man tio kor på tio minuter. Djuren är inte alltid samarbetsvilliga, och då kan det gå närmare tjugo minuter med en sats.

Husbonden har valfrihet Valet av lämpligt mjölkningssätt är en sak man bestämmer på gården. Den traditionella stationsmjölkningen har fortfarande sina anhängare. – När besättningen har mjölkats så har man samtidigt kontrollerat alla djur. Och båsen är lätta att rengöra och ströa. Med robot får man igen vissa saker till ett visst pris, motiverar Kalle Äijälä sitt eget val. Enligt honom är det bra att det nu skaffas robotar, ty detta säkrar utvecklingen av anordnignarna. – Robotmjölkningen är ett alldeles tänkbart alternativ även för oss i något skede. Vid anskaffningen av mjölkningsstationen jämförde Äijäläs noggrant olika utrustade helheter. Till den valda lösningen togs till slut ”alla läckerheter” med undantag av den snabba borttagningen. I Äi-

jäläs ladugård ställer sig korna lugnt i kö för att komma bort från stationen, alldeles som när de kommer till mjölkningen. Inte heller till automaten har man skaffat avskiljningsport. Man funderade på lösningen, men efter att man besökt olika mjölkgårdar och efter att ha diskuterat med bl.a. den danska planeraren Ole Ugelvig, kom Äijäläs män till att deras station skulle klara sig bra på detta sätt. Hela anskaffningskostnaden för Äijäläs ladugård var ca 850 000 euro. Mjölkningsstationens andel var knappt 80 000 euro.

Mycket uppgifter i rutan Enligt Kalle tillbringar man dagligen så mycket tid på stationen, att den bör utrustas med den senaste utrustningen. – Det var sist och slutligen liten prisskillnad mellan den avklädda modellen och den modell vi valde. Men, 20 000 euro är naturligtvis en stor summa, men jag tycker att lönar sig att satsa på en teknik som underlättar arbetet. Med den nämnda summan fick man till stationen en automatisk kraftfoderutfodring, displayer som förmedlar många uppgifter, och individuella djurinställningsmöjligheter bl.a. pulsatorhastighet och löstagningsautomatik. Automatiken mäter även mjölkens elledningsförmåga och jämför detta med tidigare medeltal, varvid man märker t.ex. brunsten i god tid. – Enligt avbytaren finns det även för mycket med uppgifter i terminalen. För mig är detta till stor hjälp, när besättningens allmänna uppgifter hela tiden finns i huvudet, berättar Kalle, som känner igen alla kor som kommer till stationen, utan datorns hjälp. Som tredje i ordningen, då det gäller att underlätta arbetet, nämner har det höjoch sänkbara golvet.

Mjölkningsstationens monteringsskede berömmes av de båda männen. – Detta är helt nödvändigt, och underlättar arbetet mycket. Enligt Ugelvigs råd placerades stationen i ladugårdens hörn, och inte i en separat flygel. Även beträffande ladugårdens övriga utrustning satsade man på förmånliga och driftsäkra lösningar. Utgödslingen sker i en öppen ränna med en repskrapa, vars driftsäkerhet Antti Äijälä berömmer mycket.

Montörerna får beröm Mjölkningsstationens monteringsskede berömmes av de båda männen. – Monteringen räckte tre veckor. K- Utöver familjemedlemmarna arbetar lantbruks Juha Rinkinen och Jouni en avlönad koskötare, Marita Kreutz i Svanberg gjorde sitt arbete bra – även li- ladugården.

2 x 10-ﬁskbensstationen med kraftfoderutfodring har varit i användning ca ett år och har medfört en tydlig förbättring både då det gäller juverhälsa, arbetstid och ergonomi. Antti Äijälä överraskades positivt över mjölknigsstationens montering och ibruktagning. tet överraskande, ty jag har sett alla sorters montörer, säger Antti Äijälä. Monteringen förlöpte smidigt, och även efter denna var linjerna öppna till leverantörerna av anläggningarna. Man fick hjälp genast då man behövde. Litet problem i början förorsakades av att stationens terminaler av ny modell inte passade ihop med datorns gamla programversion. Experten som besökte oss märkte genast felet och uppdaterade programmet. – Vi fick sådant folk, som bra kunde sköta monteringen och stödet vid ibruktagningen. Om allting rent allmänt taget går enligt överenskommelser och inom utsatt tid, så stör inte små motgångar så mycket, försäkrar Kalle Äijälä. ■ 1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Mjölkningsmaskinens årsservice löser många problem

En dag med servicemontören En regelbunden service av mjölkningsmaskinen är en av de viktigaste åtgärderna med tanke på mjölkens kvalitet och djurens hälsa. Som väl genomförd har årsservicen en avgörande betydelse i en bra mjölkproduktion. Försummelserna märks snabbt i form av ett sämre ekonomiskt resultat. text och foton Vesa Jääskeläinen

Det är skäl att utföra årsservice på mjölkmaskinen en gång per år eller minst vart annat år. I en omfattande service går man grundligt igenom alla delar som hör till maskinens funktion. I allmänhet bytes alla gummidelar och packningar, som kommer i kontakt med mjölken samt testas pulsatorer, vakuum och vakuumpumpens sugeffekt. Servicekarlen samarbetar med mejerierna och producenterna. Samarbetet är viktigt, ty man märker inte alltid problemet i ladugården. Det kan vara fråga om läckage i vakuumrörens kopplingar eller en försämring av pulsatorpackningarnas skick, varvid celltalen stiger. – De större felen ser mjölkarens själv, men ett dolt fel kan man upptäcka enbart med en bra anordning i samband med servicen. De eldrivna pulsatorerna är i allmänhet rätt säkra. De knackar jämnt när de fungerar bra. Problemen upptäcks ofta på kornas beteende, mjölkningstiden blir längre eller så förekommer spenproblem, säger Jukka Hämäläinen. Hämäläinen har arbetat som Westfalias mjölkmaskinsservicekarl från sam-

De snabba utrycken beror ofta på elprobelm eller komponenternas uttröttning.

maren år 2002. Dessutom monterar han utfodringsanläggningar, utgödslingsmaskiner och mjölkningsinredningar. Hämäläinen verkar inom ett stort område, ty i praktiken hör till hans område Saimens omgivning södra Savolax, Kymmenedalen, södra karelen och ända upp till norra Karelen. – Gårdarna har glesnat och körsträckorna blivit längre. Man bör se till hör brådskande och nödvändiga fallen är, bör man ge sig av genast eller kan man slå ihop resorna så att dessa blir effektiva med tanke på servicearbetena? Veckoslutsalarm får Hämäläinen endast sällan, fastän han är anträffbar per telefon. De snabba utrycken beror ofta på elprobelm eller komponenternas uttröttning. Strömtopparna skadar databaserade delar. Dessa kan förlama mjölkmaskinen.

Basutrustning i servicebilen Hämäläinen kör med en ny Volkswagen Crafter, som är en lastbilsregistrerad förhöjd stor paketbil. I bilen finns ett täckande reservdelssortiment och utrustningar, med vilka man kan utföra servicen på Westfalias maskiner. Till basservicetillbehören hör mätningsapparater, slangar, packningar, membraner och kretskort. Reservdelar och tillbehör finns på hyllorna i god ordning. På väggen finns en inverter, med vilken man från bilens ackumulator får 230 V elström

för skruvdragarnas laddningsanordningar och övriga elverktyg Bilens bakdel är avskild från det övriga lastutrymmet med en mellanvägg och där bakom en dörr finns verktyg, svetsaggregat gängtyg för gängningsarbeten och andra maskiner som används vid monteringsarbetet samt en behändig verktygsback för rörarbetena.

Ladugårdsbesök i Vainikkala Vi besökte tillsammans med Hämäläinen Juha-Matti Kälviäinens nya båslösdriftsladugård i Vainikkala, som befinner sig öster om Villmanstrand. Ladugården som är planerad för 140 kor har tagits i bruk i november 2004 och följande år med hundraprocentig beredskapsnivå. I ladugården finns en välfungerande 20 platsers Westfalia 2 x 10 FastExit-fiskbensstation. – Vi kan ännu utvidga om det behövs. Nu tar mjölkningen ett par timmar morgon och kväll och utöver detta kommer diskningsarbetena. Enligt Jukka Hämäläinen tar grundservicen i en besättning av denna storlek tre dagar, när man gör ett noggrant arbete och arbetar målmedvetet och lugnt. Det går ett par dagar på mjölkningsstationens båda sidor och den tredje dagen till servicen av diskmaskinen,vakuumanläggningen och testningen. Utöver servicen av pulsatorerna hör till basservicen byte av alla packningar och slangar på mjölkningsstationen.

Servicetjänster för kreatursmaskiner Torneå, norra Finland Matti Ojala 050-3070395 Marko Seluska 040-5844209 Uleåborg, Kajanaland Marko Seluska 040-5844209 Timo Parviainen 041-5443620 Ylivieska Pasi Palovaara 0400-260942 Esko Korpi 0400-769812

Raimo Korkia-Aho 0400-265065 Kauhajoki Raimo Korkia-Aho 0400-265065 Heikki Syvälä 0400-337658 Tammerfors SS Asennus ja huolto 040-5944375 Heikki Syvälä 0400-337658

Nivala Esko Korpi 0400-769812

Tavastehus SS Asennus ja huolto 040-5944375 Petri Lehtinen 0500-941387 Topi Ranta 040-5139926

Seinäjoki, Vasa Markus Björklund 050-5529482 ÅKER BIRKA ■ 1/2007 Tomi Paajanen 0400-599492 även Weda-utfodring

Loimaa, Kyrö även Weda-utfodring Markku Talvitie 040-7457015 SS Asennus ja huolto 040-5944375

Norra delen av Mellersta Finland, Övre Savolax Jaires Steel Oy 040-8459444 Esko Korpi 0400-769812 Tomi Paajanen 044-599492 även Weda-utfodring Södra Savolax, Mellersta Finland Pekka Happonen 0500-172200 Seppo Itäkunnas 0400-258606 Unto Saaristo 040-5874361 Osmo Hänninen 0400-342542 Kuopio, Nordöstra Savolax, Norra Karelen Eero Vartiainen 050-5366166 Pekka Happonen 0500-172200 Kari Huttunen 0400-998836 Jukka Hämäläinen 050-3872515

Lahtis Petri Lehtinen 0500-941387 Topi Ranta 040-5139926 Kouvola, Södra Karelen och Kymmenedalen Petri Lehtinen 0500-941387 Jukka Hämäläinen 050-3872515 Somero, sydvästra Finland SS Asennus ja huolto 040-5944375 Harry Nira 0400-326538 Markku Talvitie 040-7457015 även Weda-utfodring Fancom-ventilation hela Finland Fantekno ky Lähdesmäki 050-5279340

Mjölkningsorganen, hylsorna och centralstyckena tas alla isär och diskas. Dessutom byts mjölkslangar, spengummin och packningar. I slutenheten byts trevägsventilens gummidel. Mjölkpumpen tas isär och tvättas, om den förlorat sin pumpningseffekt. Mjölkmätarna tas isär och tvättas omsorgsfullt i diskhon. Tryck och strömningarna mäts med en tester. Hämäläinen rör inte Wedholms 10 000 liters mjölktank, utan lämnar denna åt mejeriets servicekarl. Gårdstankens värme utnyttjas i beredaren. Till serviceprogrammet hör dock exempelvis portarnas funktion och smörjning av lederna.

Efter servicen fyller Jukka Hämäläinen i testdagboken och sätter denna i ladugårdsmappen, som är ett viktigt arbetsredskap såväl för gårdens folk som även för servicemontören.

Elavbrotten förorsakar många problem Enligt Juha-Matti Kälviäinen har de haft problem med eldistributionen. Höststormen som härjade senaste november bröt eldistributionen och reservaggregatet på 27 kVA som kopplas till traktorn, krånglade också. En generator på 27 kilovolt räcker i princip till för mjölkmaskinen, när man stänger ventilationen och minskar på

ljusen. Nu finns i stället för detta ett 60 kVA:s aggregat, som räcker till för all elutrustning i ladugården. Man bör vara synnerligen försiktig vid användningen av en traktorgenerator, om denna saknar automatisk frekvensomvandlare. En allt för högt stigande spänning och frekvens, över 400 V och 60 Hz, söndrar kretskort och UPSanläggningar. Jukka Hämäläinen rekommenderar en universalmätare för alla användare av reservkraftverk, med vilken man kan säkra att spänningen hålls vid 230 volt vid belastning, varvid frekvensen är enligt rekommendationerna kring 50 - 60 Hz och maskinerna kan användas tryggt. ■

Servicen av pulsatorn börjar med löstagningen, Jukka Hämäläinen tittar under skalet. Efter bytet av membraner och packningar testas alltid pulsatorn.

I slutenheten bytes vid servicen gummidelarna, trevägsventilen och mjölkpumpen tas isär och slitdelarna byts.

I servicebilen ﬁnns alla delar som behövs vid basservicen. I bilen ﬁnns även andra reservdelar och tillbehör.

Till servicekarlens basverktygsutrustning hör vakuummätare och pulsatortestapparat. Med pulsotestpulsatortestern kontrolleras vakuumnivåerna, pulsatorernas och spengumminas funktion. Apparaten anger resultaten verkligt noggrant och printar resultaten på papper. 1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Den hackelse som gjorts av rundbalar med JF:s två lodräta skruvar ﬁck gott betyg av Jarmo Lehkonen (t.v.) och Seppo Rautakoski vid fullfodervagnsturnén i Sievi.

Fullfodervagnssturné presenterade blandfoderutfodring Kesko, JF-Stoll och Elho arrangerade i månadsskiftet november-december en fullfodervagnsturné. Under denna var det på fem orter möjligt att bekanta sig med den allt populärare blandfoderutfodringen ur praktisk synvinkel. Som turnéns stjärnor verkade JF:s och Elhos fullfodervagnar, med vilka fullfodret blandades och utfodrades. text och foton Tuomas Rytky

Turnén visade att det finns intresse för fullfodertekniken. Detta är ingen överraskning ty när den är som bäst erbjuder den sådana möjligheter som inte är möjliga att uppnå med de mera traditionella metoderna. Fodret har jämn kvalitet: djuret kan inte välja vad den biter i. Den jämna kvaliteten inverkar för sin del på produktion och hälsa. Fullfoderutfodringen visar sina bästa sidor, när besättningen utfodras med foder i många former. Då ökar ändringen av blandningarna inte märkbart arbetsmängden och den erbjuder en väg att minska foderkostnaderna. Detta gäller speciellt på orter där man lätt får tag på mäsk. På

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

en del gårdar använder man potatis eller morötter i fullfodret.

Noggrann vid valet De båda märkena deltog i turnén med endast en vagn. Köparna har dock bra möjligheter att välja, fast man bara talar om vagnar som bogseras med traktor. Såsom i gårdens alla investeringar ställer även situationen och förhållandena vissa villkor vid anskaffningen av fullfodervagnen. Detta påpekade även Jarmo Lehkonen från Sievi, som deltog i turnén. – Exempelvis hos oss lämpar sig inte en omöjligt stor vagn. För det andra kan man inte köra genom ladugården med

kombinationen, utan man måste backa ut. Detta är naturligtvis besvärligt. Det är viktigt med tömning åt båda sidorna, så att man inte behöver backa flera gånger under samma utfodring, förklarar Lehkonen. Lehkonen berättar att han som fullfoder blandar AIV och mjöl, där det finns

Den jämna kvaliteten inverkar för sin del på produktion och hälsa.

färdigt protein och övrigt. På basen av tre års erfarenheter säger han sig vara nöjd med metoden: man sparar arbete och djuren får alla mat på en gång. – Utrustningen bör vara bra, annars är den sönder hela tiden. Balfodret anstränger maskinen. Om jag nu skulle köpa ny vagn, skulle jag fram för allt fästa uppmärksamhet vid tekniken. Även blandningslösningen skulle kräva funderingar. Jag har ingen erfarenhet av den vågräta skruven, men den lodräta är bra vid användningen av balat foder.

JF har ett brett urval På turnén presenterade JF JF-Stoll Feeder VM 14-vagnen, som i enlighet med namnet slukar 14 kubik fullfoder. Tillverkarens modeller täcker dock ett brett storleksområde från 6,5 kubik till 45 kubik. Modellen VM 14 har två lodräta skruvar, men modellens mindre har endast en skruv. För det andra har den mest robusta d.v.s. över 30 kubik tre skruvar efter varandra. Blandningsspiralerna har som standard fem bett, men dessa kan även vid behov utökas. JF-vagnarnas specialitet är impulsblandningen, som man lovar att skall hindra valvbildning i behållaren. I praktiken borde spiralens trappade vingar hela tiden vara i kontakt med blandningen, vilket är viktigt för att åstadkomma en effektiv blandning. Blandningsspiralerna är lagrade med två stora koniska rullager. Av dessa är den undre i kontinuerligt oljebad. Det övre lagret är permanentsmörjat.

Det ﬁnns två storlekar av Elhos Dual mixer-fullfodervagnar. Här den mindre på 13 kubik. Storebror rymmer fem kubik mera.

Till JF-Stolls vagnar får man som extra utrustning elevatorer av olika mått, även i övrigt ﬁnns det rikligt med tömningsalternativ för olika behov. Vagnarnas blandningsspiralers vingar är tillverkade av S500-specialstål. Förutom vingarna har användningen av specialstål även en viktig betydelse för behållarväggarnas nedre del. För det största slitaget utsätts spiralens vingar och behållarens nedre del. Den utfodringsvagn som sågs på fullfodervagnsturnén hörde till JF:s S-serie. Där som märkets ”normala” vagnar är två och en halv meter breda, är S-seriens vagnar tjugo centimeter smalare. JF:s Lars Öhberg berättade att alla märkets vagnar har vågutrustning som standard. Dessutom informerade Öhberg om att den presenterade fjortonkubiksvagnen kan förstoras med fyra kubik med hjälp av extra lämmar.

Dual mixer. Det är fråga om det inhemska märkets mindre alternativ. I den större modellen är volymen 18 kubik. Elhos Tage Ståhlberg berättade att skruvarna, med en diameter på 60 centimeter klarar bra av även isiga rundbalar. Vid planeringen av vågräta skruvar har Elho försökt sträva till så snabb skärning som möjligt och en säker blandning. Med utformningen av behållarens nedre del hindrar man rundbalarna att fastna. Den mindre modellen har 78 bett, den större upp till 214. En iögonfallande detalj på Elhos vagnar är kraftöverföringen, som redan till det yttre är robust konstruerad. Kraftöverföringen har genomförts direkt med kugghjul. Planetväxellådan sägs möjliggöra ett litet kraftbehov. Fast skruvarna roterar långsamt, är skärningshastigheten stor. Kombinationen är möjlig tack vare den stora diametern. Den presenterade maskinen hade en påfyllningsskopa, som säljs som extra utrustning, och som fästes på baklämmens plats. Exempelvis hanteringen av rundbalar är enkel. Balen kan lyftas försedd med plasten in i skopan, där plasten öppnas. Plasten stannar i skopan, när själva balen kippas i vagnen. Det är även möjligt att fylla på med mineraler och andra finfördelade material enligt receptet. Praktiken visade vid presentationen, att ingredienserna inte rinner på marken vid kippningsskedet. ■

Den ﬁnländska Elho Elhos maskin på fullfodervagnsturnén var en med vågräta skruvar försedd 13-kubiks

Den robusta kraftöverföringen är ett av Elhos trumfkort. Man kan redan på basen av de yttre måtten dra slutsatser om konstruktionens nivå.

Elhos vågräta skruvar har en diameter på 60 cm, som gör att skruvarna skär bra även vid låga varvtal.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

I BUTIKEN

Mångsidig kompetens och service i Torneå

Det är något annorlunda att göra affärer på den svenska sidan jämfört med Finland, säger Aimo Palovaara. Han verkar som försäljare hos Kmaatalous Lakkapääs affär i Torneå, och han har kunder på båda sidor om gränsen. text och foton Jussi Knuuttila

Skillnaden i att göra affärer på olika sidor om gränsen består av olika verksamhetsomgivningar, inte på att kunderna skulle vara så olika. Lantbrukarna är enligt Palovaara ungefär lika på var sida om gränsen. För svenskarna räcker det inte, att man säljer enbart produkter, hela servicepaketet bör fungera. På den svenska sidan sträcker sig kreatursområdet ca 150 kilometer norrut från Torneå. På den finska sidan sträcker sig

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

området ungefär lika långt i öst-sydlig riktning. När man ännu till detta lägger renskötselområdet, bör man ofta vara på väg tre dagar i veckan. Den svenska mjölkproducenten eftersträvar mjölk med hög torrsubstans med fettet medräknat. De svenska kraftfoderrecepten är olika. Det bör alltid finnas vitaminer i mineralfodren. Utfodringen bör vara klar och enkel. En skillnad kommer från att affärerna alltid görs med skattefria priser. Grundskatten är i Sverige högre (25%) än hos oss och det finns många skattenivåer. Lantbrukaren sköter självständigt om sin mervärdeskatt. Avstånden är långa på båda sidor om gränsen.Transporterna tar märkbart större del av produktens slutpris än i söder. Transporterna av varorna skötes på den svenska sidan till stor del av den lokala logistiken. Postens och bussarnas transporttjänster användes rätt mycket, även trafikanter sysselsättes. En ansenlig del av transporterna, speciellt till närområdena, skötes dock med affärens egna transportmedel. Landskapsandan märks ibland. Det är naturligt, att kunden vid jämna situationer väljer den inhemska produkten eller tjänsten. Försäljningen av Ariterms Biovärmeanläggningar har visat sig vara Ai-

Bröderna Juha och Jukka Lakkapää har en ny och ståtlig aﬀär i Torneå.

mo Palovaras viktigaste produkt. Det har funnits tillräckligt med efterfrågan och intresse, och affärerna går bra. En delorsak är säkert detta, att Aritherm ligger i svensk ägo. Intresset för fast bränsle är stort i Sverige. En orsak som kraftigt påverkar detta är beskattningen av energin, som i Sverige är märkbart hårdare än i Finland. Palovaara säljer Ariterm-värmeanläggningar även på den finska sidan. Ungefär hälften av hans tid går till försäljningen av värmeanläggningar, fastän han inte ännu sysslat med detta allt för länge. ■

K-maatalous Lakkapääs försäljare Aimo Palovaara och Polcirkeln Lantgård Ab:s Håkan Taavo granskar den kommerciella situationen vid kaﬀebordet. Åkrarna kräver oerhört mycket kalk under de närmaste åren, säger Taavo.

Mjölk från Polcirkeln Tornedalen är ett överraskande kraftigt lantbruksområde. Även i Juoksengi på den svenska sidan produceras mycket mjölk. Polcirkeln Lantgård Ab har nyss tagit i bruk en ladugård, med bås för 180 kor och utrymme för ungdjur, För tillfället ﬁnns där 150 kor. När man från den ﬁnska sidan vid polcirkeln vadar över Torne älv och fortsätter längs polcirkeln västerut, möter man ladugårdens foderbord. text och foton Jussi Knuuttila

Håkan Taavo, Tomas Mörtberg, Jan Halmström och Ulf Filipp är huvudägare i aktiebolaget. Några mindre aktieägare finns också med. Genom aktiebolaget söker man storlek och den ekonomi som denna erbjuder. Enligt Taavo har den svenska bonden varit hårt utsatt. Man måste göra något. Mjölkens producentpris är på den svenska sidan 40-50 öre (ca 4-6 cent) lägre än på den finska sidan. Trots detta är mjölken dyrare i butiken. Även produktionsförnödenheternas såsom bränslets gödselmedlens och arbetskraftens beskattning är betydligt strängare på den svenska sidan. Det är även skillnad på sammansättningsmålen i de båda länderna. I Sverige är målet en hög torrsubstans, fettet medräknat. På grund av

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

detta duger inte de finska kraftfodren som sådana, utan de bör blandas utgående från de svenska behoven. Arbetskraftsfrågorna inverkade även på valet av aktiebolagsform. När det finns fyra ägare kommer jourerna glesare. Bolaget har till och med anställt arbetskraft. Det finns även möjlighet att få avbytare på den svenska sidan. Dessa är dock enligt Taavo så pass dyra, att dagens jordbrukare inte just har råd med att anställa dessa.

Inköp i två länder Gränsen är dock endast ett draget streck i Torne älv. Man handlar på båda sidor om gränsen, och gränsen överskrides utan att man tänker på det. Enligt Taavo gjordes största delen, nästan 70 procent av tillbehörsanskaffningarna under byggnadstiden

på den finska sidan. Exempelvis betong och byggnadselement kom från Finland. En entreprenör från Torneå skördar ensilaget och sprider svämgödseln. Endast basservicen, såsom el och utsäde skaffas från den svenska sidan. Även veterinären kan komma från Finland. Bolaget har tillräckligt med åker bakom sig, fastän dessa inte har bolagiserats. Aktieägarna har till-

Ladugården är tillsvidare Norrbotten läns största.

sammans ca 250 hektar. Av detta ligger ca 200 hektar på ett avstånd under fem kilometer. Åkrarna genomgår en kraftig grundförbättringsfas. Aktieägarna har gett alla åkerarbeten åt entreprenörer. De koncentrerar sig enbart på produktionen av mjölk.

Svämgödselbehållaren är som ishockeyrink.

Tre mjölkningsrobotar Polcirkeln Lantgårdens produktion baserar sig på robotmjölkning. På gården finns tre DeLaval VMS-robotar, som nu varit i användning ca ett år. Enligt Taavo har produktionen varit bra, i medeltal 26 liter per ko och dag. Till Luleå transporteras dagligen ca 3 500 liter mjölk. Taavo kommer även med kritik mot mjölkningen med robotar. Han tycket inte alls om jourturerna. Han har svårt att få sömn, och ingenstans vågar man gå. Enligt honom skulle en regelbunden dygnsrytm med kvälls- och morgonmjölkningar passa bättre för hans läggning. Han klagar även på den stränga gallringen av korna, som man i praktiken hamnat i. Detta har försvårat arbetet med att få ladugården i full produktionstakt. Man har inte ens ännu nått denna, och man har köpt många kor. Det har även gått mycket pengar till köpet av mjölkkvoter, säger Taavo. Endast två aktieägare hade tillsammans femtio kor och kvoter. Resten har man varit tvungna att köpa. Till all tur är priset på kvoterna litet billigare

Byggnaden är utan tvivel öppen och ljus. Valmetal mattutfodraren delar blandfodret programenligt på ladugårdens foderbord.

i Sverige än i Finland. Finansieringen ordnades lätt, enligt Taavo. Från staten fick man ca 560 000 euro, och bankerna var givmilda. Sammanlagt användes ca 2,7 milj. Euro, av vilket ladugårdens andel var ca 2,2 milj. euro. Skillnaden har gått till inköp av kor och kvoter.

Ståtlig byggnad Ladugården är stor. Detta märker man lätt från väg 99. Den är även fint byggd, såsom svenskarna brukar bygga. Gödseln avlägsnas med skrapor från fasta gångar. Blandfodret utfodras med en mattutfodrare lika lång som ladugården, till ett foderbord i mitten av ladugården. En elmotordriven fullfoderblandare tar ensilaget från inmatningsbordet, komponenterna från silorna och tömmer varan på remmen. Det som man kanske mest fäste sig vid var innerväggarnas beklädnad med rostfritt stål. Detta motiverades med att gödseln lossar lättast från detta med tryckspruta. Robotarna är placerade

i mitten av ladugården. Ladugården har naturlig ventilation och det är meningen att hålla temperaturen på plussidan även under hård köld. Svämgödselbehållaren är av betongelement. Till sin kontruktion påminner denna mycket om en ishockeyrink. Gavlarna är halvrunda, men sidorna är raka. Marktryckets inverkan direkt på väggen, när behållaren är tom, skrämmer litet. Man stannade för denna konstruktion, därför att man inte villa göra runda behållare. Ladugården är tillsvidare Norrbotten läns största. Företaget har tagits överraskande väl emot bland byborna, säger Taavo. Byborna har förstått att en sådan verksamhet ger pengar till bygden. Företaget sysselsätter från byn heldagsvis åtminstone en entreprenör. Produktionsmålet är 1,9 miljoner liter mjölk per år. Tillsvidare verkar det vara lätt att nå målet. Taavo antar, att redan det andra verksamhetsåret kommer att ge vinst. ■

Byggnaden är ståtlig även till sitt yttre. Den förstör inte fjällandskapet, närmast tvärtom.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Ahti Hannula berättar att han drevs in i dikoproduktionen. Som alternativ fanns även en utvidgning av mjölkproduktionen.

Fungerande lösdrift för dikor År 2000 var avgörande på Ahti Hannulas gård i Sievi, i södra Österbotten. Då övergick man på gården från mjölkproduktion till dikor. Den stora förändringens första skeden dateras dock till tidigare år. text och foton Tuomas Rytky

– Man kan säga, att vi hos oss kände oss tvungna att börja med dikor. I den gamla ladugården fanns som mest över trettio mjölkande och det fanns planer på att bygga en lösdriftsladugård för mjölkkor. Arbetsmängden började dock skrämma mig, speciellt när husmor arbetar utanför gården. Vi övergick således till några dikor, närmast som en hobbyverksamhet. Småningom ökades dessa. Mjölkkorna sattes bort år 2000 och dikorna blev vår näring, berättar Ahti Hannula. Utöver båsladugården fanns på gården en kall lösdrift för sinkorna och ungdjuren. Hannula hade således egna erfaren-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

heter av lösdriften, när han började planera den nya produktionsbyggnaden för sina dikor. Båslösdriftsladugårdar med bås på sandbotten hade visat sig vara arbetsdryga varför Hannula riktade sina tankar på det lutande golvet. Den bärande tanken var lika som vid bytet av produktionsriktningen: att minska det dagliga arbetet. Med båsinredningen sparades uppskattningsvis 25 000 euro från budgeten. Även modellen med permanent strö kom inte på fråga, ty då skulle man med Hannulas ord behövt ”hela socknens strö och även litet av grannarna.

Snabbt av element Man beslöt bygga byggnaden av element på grund av systemets snabbhet. Ladugården är Vieskan Elementtis helhet från Alavieska och betongelementen samt den

Skopan slogs i marken i början av april och djuren ﬂyttade in i september.

färdiga betongen levererades av det närbelägna Kolppasen valimo. – Projektet är så pass stort, att det inte blir färdigt, om man inte använder lösningar som gör byggandet snabbare. Spåren efter en eller två män syns inte heller mycket. Det är viktigt att arbetet inte tar alltför lång tid. Låt oss tillexempel ta en budget på tvåhundratusen för byggnaden. När man bygger långsamt, kan hundratusen vara fast i konstruktionerna, och detta ger inget förrän allt är färdigt. Dessutom hotar även tröttheten med ett alltför utdraget projekt, säger Hannula Och det blev även färdigt med en rätt så kort tidtabell: skopan slogs i marken i början av april och djuren flyttade in i september. Helt färdig stod byggnaden i mitten av november, då man även hade dörrarna öppna för allmänheten. Byggnadsprojektet omfattade lösdriftsbyggnaden, foderförrådet, en förstoring av gödselstaden och asfaltering av gårdsplanen vid produktionsbyggnaden. Kostnadsförslaget för helheten var 232 000 euro. Efter projektet räknade man med en kostnad på 195 000 euro.

En lyckad helhet Man har försökt göra den något över tusenkvadratmeter stora lösdriften så ”lätt” som möjligt beträffande bottnenplanen. I praktiken är allt delbart med fem. Det snedbottnade utrymmet för djuren är fem meter brett, likaså motionsutrymmet och foderbordet. Emedan bordet går mitt i byggnaden, är totalbredden 25 meter. Emedan utrymmena är delbara med fem är de också lätta att ändra på. Mellanstängslen kan svängas så att de bildar endera avdelningar eller sedan kan man

stänga in alla djuren på det sneda golvet under utgödslingstiden. Det är även möjligt att flytta djuren från den ena sidan av foderbordet till den andra utan att djuren behöver gå ut. För detta finns i ladugårdens båda gavlar en meter breda gångar. Mitt för bordet bildas gången när skjutdörren dras fast och på den andra sidan fästes ett löst stängsel. Det har visat sig vara lätt att flytta djuren från en avdelning till en annan. Däremot var det ingen lätt sak att komma över foderbordet, trots förberedelserna. Hannula är också av den åsikten att om antalet som skall kalva är mindre än sextio, lönar det sig att ha byggnaden som enradig. Hälften av Hannulas lösdriftsladugård är försedd med speciella stängsel som stänger öppningarna. Husbonden rekommenderar lösningen, fast konstruktionerna i anskaffningsskedet nog känns i börsen. En typisk situation är till exempel denna, när kon är så rädd om sin kalv, att det är svårt att göra öronmärkningen. Fastsättningen har även behövts i sådana fall, då man varit tvungen att lära kalven närma sig juvret mot kons vilja. Hannula har inte kommit på några vidare förbättringar på sin ladugård. När man riktigt frågar, konstaterar han att de lodräta stolparna för de svängbara stängslen skulle få vara närmare trappan mellan det sneda och raka planet. Nu är stolparna trettio centimeter från gränsen och på detta begränsade område vill det samlas gödsel. Ahti Hannula är numera den som hårt talar för det lutande golvet. En sju centimeters lutning per meter har visat sig vara helt tillräcklig, för att gödseln skulle

Lösdriftsladugårdens botten är delbart med fem i alla riktningar. Här är stängslen mellan det lutande och jämna golvet i det läge, som låser djuren på det lutande golvet. Med hjälp av stängslen kan lösdriften även delas in i avdelningar.

komma bort när djuren rör sig. Och även arbetsmängden har hållit sig på den bättre sidan.

Arbetsåtgången skälig I lösdriften finns sjuttio som skall kalva och därtill nödvändigt antal ungdjur för rekryteringen. Kalvarna förs vid ett halvt års ålder efter avvänjningen annanstans för uppfödning. För tillfället är rassortimentet rätt brokigt: simmental, limousin, blonde d´aquitaine och korsningar. I framtiden går riktningen mot ”limusinerna”, emedan den visat sig ha lätt att kalva, vara muskulös och ha bra fötter. Vid planeringen av lösdriftsladugården var utgångsläget således en minskning av arbetsmängden. Hur har det gått? – Vill du veta den verkliga arbetssåtgången? Jag räknade senaste vinter den så, att jag tog med utfodringarna, utgödslingen och en gång per vecka transporten av balarna litet längre bortifrån. Som medeltal per dag blev det två timmar, säger Hannula. Detta är arbetsåtgången under den tid då det är minst med arbete. På sommaren och vid kalvningarna bör man dock avsevärt öka antalet arbetstimmar. På tal om arbetsmängden lyfter Hannula fram en rätt väsentlig synvinkel. – Vid planeringen av byggnaderna i dikoproduktionen utgår man ofta från ytorna. Jag tycker att man borde utgå från den arbetsmängd som finns. Om man ensam sköter gården, börjar sextio kalvande vara övre gräns. Om kalvningarna fördelas både på vår och höst, klarar man av en något större mängd. ■

Lösdriften byggdes av element. Målet var att bli färdig så snabbt som möjligt, så att investeringen skulle kunna börja producera och betala sig själv tillbaka.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Miljöbyggandet är ett växande område för minilastarna. Ofta lämpar sig samma basmaskier som i lantbruket, men kanske en grad större.

Tyska Weidemann till Keskos försäljning

Minilastaren ersätter skottkärran Marknaden med minilastare växer kraftigt. Husdjursgårdarna utvidgar och skottkärrorna ersätts med maskiner. Lantbrukstraktorn är ofta alltför hög för att rymmas in genom dörren och inne är den alltför styv vid vändningarna. Minilastaren är ämnad just för denna nisch. Frontlastaren håller på att försvinna i Tyskland, där djurmängden är dubbelt större än i Finland. En frontlastartraktor ryms inte in i byggnaden och ute klarar räckvidden inte sig med teleskoplastaren Keskos nya samarbetspartner Weidemann har 40 års och 50 000 lastares erfarenhet. Tillväxttakten hos Weidemanns har under de senaste tre åren varit 25 procent per år. För att säkra den hårda tillväxten, såldes Weidemann för ett och ett halvt år sedan till det 7–8 gånger större företaget, Wacker AG. Hos Wacker kändes Weidemanns hjullastare redan tidigare via uthyrningsföretagen som hyrde ut byggnadsmaskiner. Testningen av olika lastare gav den senaste impulsen för företagsköpet.

Tillverkningen stannar i Tyskland Genom att förena två företag strävar man efter större effektivitet med mindre kostnader. Exempelvis planerna på att utvidga Weidemanns reservdels- och logistikcen-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

trum ändrades till en utvidgning av Weidemanns produktion och Wacker utvidgar för sin del hela koncernens gemensamma logistikcentral. Weidemanns personal är inte bekymrad över företagsköpet. Produktionen kommer inte att flyttas från Tyskland. På sommaren köpte Weidemann en 5 hektars tomt för byggandet av nya produktionsutrymmen. Marknaderna och kunderna litar mera på den tyska kvaliteten än på det kinesiska priset. Wacker AG:s personalstyrka var vid sammanslagningsskedet 2200 personer och Weidemann kom ytterligare med 300 personer.

Flera nya användningsmöjligheter Weidemann GmbH:s historia börjar från år 1960 och den är mycket vanlig: företagaren kommer på en bra produkt, även grannen vill ha en likadan. Den ena utvidgningen följer efter den andra. År 1995 kom den 25 000:e lastaren från linjen och nu har antalet redan fördubblats. Från planeringen kommer ny lastarmodeller och extra utrustningar

i jämn takt. Förslag till nya användningsmöjligheter kommer ofta från användarna. Grepen och spaden räcker inte längre till med nuvarande besättningsstorlekar, gårdsstorlekar och de arbetstimmar som står till buds. Lyftandet och transporterandet bör ske maskinellt. Ett annat växande användningsområde för minilastaren är grön- och omgivningsbyggandet, som även lämpar sig som binäring till lantbruket. Med nya, till minilastarna snabbkopplade extra utrustningar får man mera arbetstimmar på basmaskinen. Och för transporterna av dessa behövs inga lastbilslavetter, de mindre transporteras redan på paketbilens släpvagn. Även de nya marknadsområdena frågar efter nya anpassningar eller användningsmöjligheter. I Sydeuropa behövs inga snöslungor, inte just i Tyskland heller, men nog i Finland. Fördelen med en stor tillverkare är denna, att paletten med extra utrustningar innehåller nästan allt som ingenjören kan hitta på och som marknaden frågar efter. >>

Exceptionellt lång besprutningstid

Cantor och den rena melodin Det nya Cantor erbjuder ett starkt alternativ till ”hormoner”. Cantor med två aktiva substanser gör bekämpningen av ogräs i stråsäd lätt, effektivt och förmånligt. Dessutom är Cantors brukstid lång: Du kan välja den lämpliga besprutningstidpunkten från bestockningen fram till stråskjutningens 2-nodstadium.

Nyckelegenskaper för Cantor ● ● ● ●

låg bruksmängd 0,4 – 0,6 l/ha (förpackningsstorleken 3 l = 6 ha) god effekt vid svalt väder, redan vid + 5°C löser sig snabbt eftersom i vätskeform två aktiva substanser som kompletterar varandra vid ogräsbekämpningen: ﬂorasulam och 2,4-D ● synnerligen förmånligt

Fråga din handelsman!

Midje- och inte glidstyrning En glidstyrande konstruktion är ett allmänt använt styrningssystem hos minilastarna. Minilastarnas ram är fast och hjulen vänder sig inte. Detta är ett förmånligt tillverkningssätt, men vändningen av lastaren sker på samma sätt som hos en bandtraktor. Maskinen vändes runt fast på stället, men lämnar på mjuka på platser efter sig en bökad terräng. Weidemann har anammat en klar linje med sina minilastare: även de minsta har midjestyrning. Lastaren svänger inte alldeles på stället, men vändradien mätt från det inre hjulet är under en meter och lastaren vänder som i strumpfötterna. Man kan även köra med lastaren på gräsmattan. Den minsta modellens vändradie är endast 60 cm. Alla lastare är försedda med driftsäkra dieslar. Som bränsle duger motorbrännolja. Sitsen är även hos de mindre modellerna placerad på bakvagnen. Föraren utsätts inte för samma svängningar som skulle ske om sitsen skulle vara framme. Dessutom är sitsen eller hytten vändbar åt sidan för att underlätta servicearbetena. Sitsen och hytten är monterad på gummidynor. Midjestyrningens leder kan smörjas och lagren är utbytbara.

Vid planeringen har man utgått från detta, att lastaren är gjord för användning och inte för att repareras. Och föraren trivs också. Den tyska kunden hör till de mest kräsna i världen.

Gräsklippningsaggregatet är ett av många arbetsmaskiner. Kombinationen har större hjul och är eﬀektivare än den vanliga körgräsklipparen. Kraften överförs till klipparen längs hydraulslangar.

Minilastaren behöver inte en alltför bred dörr för att röra sig. De minsta modellerna har en bredd på drygt en meter. Skyddsbågens övre del bakom föraren kan svängas ned varvid inte ens övre karmen är i vägen.

Även den minsta lyfter balen Minilastarnas lyftförmåga anges vanligen på två sätt: det större talet anger skopans lösbrytningsförmåga och det mindre lastarens lyftförmåga. På det senare inverkar även i hur brant vinkel lastaren är ställd vid lyftsituationen. Om lastaren är rak så är bakvikten då så långt från skopan som möjligt och lastaren förmår lyfta högsta möjliga lass utan att bakändan lättar från marken. Även den minsta modellen har en lyftförmåga på 776 kg då den står rakt. Om lastaren är svängd i en 68 graders vinkel, är dess lyftförmåga enligt beräkningarna

Om man behöver stor räckvid, så får man även detta.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

468 kg. Lösbrytningsförmågan är för sin del 1884 kg. Transmissionen är hydrostatisk i alla modeller, varvid riktningsomkastningen är bekymmersfri. Kraftöverföringen är även hydrostatisk på de arbetsmaskiner som placeras fram på lastaren, exempelvis gräsklippare. Kopplingen av arbetsmaskinen till lastaren är hydraulisk, med undantag för den minsta modellen, och det finns ett stort urval arbetsmaskiner. Det behövs tid när man skall bestämma sig för ett köp. Man bör reda ut för vilken användning maskinen skaffas. Hur stor bör dess lyftförmåga vara och vilka får dess yttersta mått som mest vara, så att den skall rymmas genom dörrarna? Vilka extra utrustningar bör skaffas genast och vilka kan skaffas senare. Den dyraste maskinen är den som inte lämpar sig för sin användare. ■

Bland arbetsmaskinsortimentet ﬁnns foderskopor, utfodringsanordningar, palltänger, det ﬁnns även spånskopor som lämpar sig för båslösdriftsladugårdar.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Inmyllarnyhet från Livakka text Seppo Nykänen foton Seppo Nykänen och Livakka

Spridning på vall är med tanke på skördearbetet tryggt även för den andra skörden.

Den dubbla skivbillen baserar sig på direktsåmaskinens teknik. Med stödfoten på sidan regleras placeringsdjupet och hindras att mullen stiger upp på sidan om skivan.

Goda användningserfarenheter Pertti Liias i Leivonmäki har kört halva sommaren med ett inmyllningsaggregat och är nöjd med sin anskaffning. – I början undrade jag hur man skulle hinna sprida med detta, då inmyllarens bredd är hälften av slangspridarens arbetsbredd. Körhastigheten är dock i gynnsamma förhållanden ca 9-10 km/h när man sprider 30 ton per hektar, varför effekten är lika som med den förra modellen. Problemen har varit rätt små under sommaren. Den utspridda mängden är över 1000 m3. Rören på 45 mm, som kommer från fördelaren bör förnyas till 55 mm: s rör och slangslutarens material bör bytas till mera böjbart material. Tryckacku-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Varje bill är separatfjädrad, varvid åkerns stenbundenhet inte är ett hinder för inmyllningen.

mulatorerna skulle få vara större. Efter ändringsarbetena tror Liias att inmyllarens funktion är fullständig. – Problem har förorsakats av träbitar i den torv som använts som strö. Det rör som kommer från fördelaren är 50 mm, men detta reduceras genast i början till 45 millimeter. Vid reduceringsstället ﬁnns en plats, där träbitarna kan fastna och senare tillsammans med hö stocka till röret. Samma fenomen ﬁnns i slangslutaren, som inte öppnas helt när den varit länge stängd, i den trångare passagen fastnade även ibland träbitar. Tillverkaren byter till nya rör och slangslutare under vintern och de nya inmyllarna kommer att förses med liknande rör. Det är som sådant inga problem med hö och ensilage, den hydrauliskt roterande fördela-

Den grunda inmyllningen kräver 4-punkts lyftanordning på vagnen och några förstärkningar såväl på tank som ram.

ren hackar materialet tillräckligt ﬁnt, så att det inte stockar röret.

Fint resultat på åkern Pertti Liias berättade att billarna fungerar bra, skivbillen med dubbla skivor skär vallen och gör en tillräckligt stor fåra, största delen av svämgödseln blir inne i jorden. Ett par veckor efter spridningen syns gödselns gödslingsverkan, vallens färg blir mörkgrön och skillnaden är tydlig jämfört med en sådan plats där gödsel inte spridits. Billavståndet är det rätta på basen av Liias erfarenheter, gödselns näringsämnen sprids endast ca 13 cm åt sidan. Näringsämnena sprides jämnt så att vallen blir jämnt grön, och enskilda billrader syns inte i grödan. Inmyllningen är nödvändig i den mo-

Strängare regler för gödselanvändningen ställer även nya krav på spridningsanordningarna. Livakkas svar på detta är en grundmyllare. Idèn med denna är att placera gödseln på ett 5-7 cm djup, varifrån växternas rötter kan ytnyttja gödselns näringsämnen så noggrant som möjligt. Tidigare användes märkbart större gödselmängder per hektar, varvid myllningsdjupet var större. Problemet med de vanligaste inmyllarna var deras teknik, som lätt lyfte upp stenar och kokor till ytan, varifrån de kom in i fodermaskinerna och blandades med fodret. Den nya grunda inmyllaren som utvecklats av Livakka baserar sig på direktsåmaskinens kända teknik. Inmyllaren har en arbetsbredd på 6 meter. Den har 23 stycken dubbelskivbíllar i tre sektioner och billarna placerar gödseln med ett radavstånd på 27 centimeter. Sidosektionerna vändes hydrauliskt i transportläge, varvid transportbredden är 3 meter. Billarna är separat ledade i ramen och de kan svängas åt sidan. Detta leder till att man med gödselspridaren kan köra i kurvor utan att spridningen avbryts. Dessutom är varje bill separat fjäderbelastad, vilket skyddar dessa på stenbundna åkrar. Inmyllaren kopplas bakom på vagnens fyrpunkts lyftanordning, vilken har hydraulisk belastning med tryckackumulatorer. Varje sektion har egna ackumulatorer, d.v.s. alla belastas med samma kraft. Billarnas arbetsdjup regleras med en inställningsfot på båda sidor om varje bill och som håller billen på inställd höjd och samtidigt hindrar jord att komma upp med skivbillen. Svämgödseln delas till billarna med Harson sidomatande och skärande fördelare försedd med excenter. Billarnas efterdroppning har hindrats med slang-

slutare i ändan av inmatningsröret. Slangslutaren har förverkligats med vajer, som fungerar i samband med billarnas låsningsmekanism. Låsningsmekanismen fungerar hydrauliskt. I varje sektion finns en med cylinder vändbar stång, där det befintliga låsningsstycket vändes mot det triangelformade motstycket på ramen. Denna låser billen i mittläget och spänner samtidigt slangslutarens vajer.

derna vallodlingen. Med denna sparar man reda pengar, ty gödselns näringsämnen, speciellt kvävet, avdunstar inte i vårens och sommarens starka solljus. En placering av gödseln under jordytan torkar inte ut denna, näringsämnena börjar spridas genast till växternas rötter. Inmyllningen är även miljövänlig, ty de inmyllade näringsämnena urlakas inte från vallen lika lätt som de på ytan spridda, och luktproblemen minskar. Dessutom blir, speciellt gamla vallar på samma gång luftade, vilket förbättrar vallens tillväxt.

försedd med inmyllare. Traktorn på 170 hk som drar vagnen är något i underkant, beträffande effekten, men den fjädrande dragbommen och de styrbara axlarna gör vagnen lätt att hantera. Med Livakkas hydraulfjädrande dragbom får man vikten överförd till traktorn, varvid man får bättre fäste på hjulen. På ojämna åkrar kan en treaxlad vagn med styv dragbom i vissa fall minska traktorns vikt så mycket, att hjulen lätt börjar slira. Med hjälp av den hydrauliska fjärdringen hindras uppkomsten av en sådan situation. Liias har mycket transportarbete av gödsel till tre satellitbehållare, varför det blir mycket körning på väg under året. Tack vare fjädringen blir körningen mera angenäm. Inmyllningsaggregatet kan lätt kopplas bort och till vagnen,

Stor vagn och liten traktor Liias vagn är treaxlad och rymmer 18 kubik. Dess utrustning är fullständig, pumplastare och fjädrad dragbom och

Endast till vagnar över 14 m3

Det är möjligt att montera Livakka-inmyllaren på 14 kubiks eller större vagnar försedda styrbar boggie. Inmyllarens egen vikt på 1700 kg ställer sina egna begränsningar på vagnen. Enligt tillverkarens representant Pekka Kääriäinen lönar det sig i praktiken inte att montera inmyllaren på en gammal vagn. Man måste förstärka vagnens bakdel, likaså tankens bakdel, så att denna tål den lodräta belastningen som förorsakas av inmyllaren. När man skaffar sig en ny vagn lönar det sig att förbereda sig för användning av inmyllare. I beställningsskedet kan man välja 4-punktslyftsberedskap, som omfattar metalldelarna, men inte hydrauliken. Beredskap för inmyllningsag-

gregat omfattar även hydraulikdelarna. Inmyllaren manövreras från traktorhytten med hjälp av joystick, som styr alla fyra funktioner. För inmyllaren behöver man då från traktorn endast en dubbelverkande hydraulkoppling. Inmyllaren kommer vanligen till en styrbar boggievagn, som redan från tidigare är försedd med hydrauliska funktioner. Detta betyder i praktiken, att vagnens funktioner och inmyllarens hydraulik tillsammans nästan utan undantag kräver joystick-styrning. ■

Tekniska data Arbetsbredd 6m Transportbredd 3 m Billar

Separatfjädrade, låsbara i transportläge 27 cm, med stödfötter reglerbart djup

Billavstånd Dropphinder Koppling

Slangslutare 4-punkts, hydraulisk viktöverföring med tryckaccumolatorer

Fördelare Vikt

Harsø 1700 kg

Pris

Ca 30 000, inkl. inmyllare, 4-punkts anordning och ändringar

varvid man inte behöver transportera på detta vid körning av gödseln till lagringsbehållarna. Pumplastaren underlättar arbetet. Transporten av svämgödsel är numera ett arbete för herremän, tack vare lastaren behöver man inte avlägsna sig från hytten under påfyllningen.

Pertti Liias har en sommars erfarenhet av den grunda inmyllningen. Arbetet har i det närmaste varit bekymmersfritt. 1/2007 ■ ÅKER BIRKA

RESERAPPORT

Lantbruksresa i öst och väst Utvecklingen av Lantbrukskeskos utländska försäljning har under de senaste åren varit rätt positiv. Företaget som verkar under namnet Kesko Agro i de baltiska länderna är för tillfället marknadsledare inom lantbrukshandeln i området. Hur ser lantbruket i dag ut i våra södra grannländer? 39 naturbruksstuderande från yrkeshögskolan Laurea i Hyvinge reste för att kontrollera läget i november 2006. text Anna Okkonen foton Tomi Sankari

Hardis sprutnyhet Commander, som utvecklats för den nya odlargenerationen, breder ut sin ramp inför arbetsuppvisningen. Användarvänligheten har förts till sin spets, alla möjliga funktioner hittar man i den grå ”lådan” på tankens sida. Under vår studieresa som riktade sig såväl till Västsom till Östeuropa försökte vi så mångsidigt som möjligt bekanta oss med det europeiska lantbruket och dess verksamhetsomgivning. Kesko Agro fungerade som vår samarbetspartner i sammanlagt tre länder. Vi bekantade oss med Lantbrukskeskos leverantör, Hardis verksamhet i Norre Alslevi i Danmark samt besökte fyra olika Kesko Agros kundgårdar i Litauen och Lettland.

Hardi satsar på framtidens stora gårdar Lantbrukskesko är Hardis långvariga samarbetspartner. Kesko har importerat Hardi till Finland från början av 1990-talet. Från produktionslinjerna i Norre Alslevi och även från Hardis övriga produktionslinjer tillverkas säkert ännu i framtiden lämpliga växtskyddsprutor för det finländska familjelantbruket, men den mest lönsamma försäljningen kommer man i framtiden att göra med lantbrukssammanslutningarna som behöver allt större och effektivare maskiner. Enligt Hardis exportchef Theis Hartvigsen Larsen intresserar speciellt den ryska marknaden och redan nu levereras många stora sprutor till områden med intensiv odling. Denna riktning inverkar utan vidare även på produktplaneringen. Utöver kraven på allt större sprutor ger man hos Hardi i allt större utsträckning även akt på de miljömässiga och användarvänliga faktorerna.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

En alldeles ny Westfalia 2 x 6 ﬁskbensmjölkningsstation på gården Krisjan med 200 kor. Maskinen är levererad av Kesko Agro. Produktutvecklingens nykomling Hardi ”Commander Intelligent” är tydligt planerad för entreprenadanvändning. Commander ”i” har redan preliminärt lanserats på lantbruksmaskinmarknaden i Sverige och Danmark, men de finländska odlarna får vänta ännu någon tid innan de första Commander-sprutorna syns på våra åkrar.

Ny Commander för krävande användning Den bogserade Commander-sprutan fås försedd med tre olika tankstorlekar: 3200, 4400 och 6600 liter. Ramplängden är 1836 meter. De nya egenskaperna ökar användningseffekten. ChemFiller blandar vattnet och växtskyddsmedlet snabbt och jämnt tack vare sin rotationsegenskap. FastFiller som är ämnad för vattenpåfyllningen minskar ineffektiv arbetstid tack vare sin pålyllnadshastighet: 800 liter per minut.

K-Lantbrukskedjan är med i

Plussa från K-Lantbruk

stamkundssystemet K-Plussa sedan ingången av år 2007.

Lantbrukets uppgång i de Baltiska länderna Vår grupps besök i Litauen och Lettland på fyra olika lantgårdar öppnade säkert de flesta studerandes ögon så att de märkte i vilket utvecklingsskede det Östeuropeiska lantbruket befinner sig och hur det kommer att utvecklas i den närmaste framtiden. I Litauen besökte vi två mjölkgårdar, som användes som undervisningsgårdar. Skillnaderna i byggnadernas skick var alarmerande. Den första gården var en helt moderniserad lösdriftsladugård, när däremot undervisningsgårdens äldre del är en gammal kolhosladugård i ursprungligt, förfallet skick belägen på ett avstånd om ca 15 kilometer. Det var endast mjölkrummets kakel som såg nya ut. I Lettland hade man för vår grupp även arrangerat besök på två mjölkgårdar, dock till privata gårdar. De båda gårdarna var belägna i närheten av gränsen till Litauen. Vi rörde oss under besöken under ledning av Ingrida Smite, som ansvarar för Kesko Agro Latvias djurbyggnadsanordningar och byggnadsprojekt. De två gårdar, ännu i byggnads-

Ingrida Smite ansvarar för Latvian Kesko Agros byggnadsprojekt på djursidan och berättade för vår grupp mera om byggnadslösningarna på gården Krisjan. skedet, som Smite presenterade, var med tanke på arealerna av rätt olika storleksklass. Krisjans familjejordbruk hade en odlad areal på 600 ha när däremot lantbrukssammanslutningen Lielmežotne med tillsammans 16 ägare hade en odlingsareal om 2000 hektar. -De större gårdarna i Lettland har vant sig att verka med hjälp av EU-stöden, varvid tillexempel lantbruksbyggandet är mycket beroende av EU-finansieringsgraden vid respektive tillfälle. Våra kunder kräver även allt mera helhetsbetonade paketlösningar t.ex. vid planeringen av en lösdriftsladugård. Vi levererar således inte enbart nya anläggningar för kundens användning, utan vi sköter hela projektet, från början till slut: från byggandet till rådgivning vid starten av produktionen. Enligt Smite är det i Lettlands och hela Baltikums lantbruk på gång en tydlig strukturutveckling; de stora och medelstora gårdarna investerar hårt och de mindre försvinner så småningom. ■

Kedjans mål i samband med inträdet i K-Plussa är att stam-

AKTUELLT

Som den kanske mest omvälvande innovationen är dock SafeTrack-konceptet, som tack vare datorövervakningen gör även branta svängningar möjliga och sprutan hålls säkert i balans. Satsningen på användarsäkerheten märks även i Commanders övriga tekniska detaljer, såsom sprutans tvättautomatik. Även noggrannhet och användaregenskaper har haft en viktig position i utvecklingsarbetet.

kunderna skall få bättre köpförmåner och att kundlojaliteten skall befästas med hjälp av Finlands mest omfattande stamkundssystem.

■ Stamkundssystemet K-Plussa kommer att märkas i form av K-Plussaerbjudanden som dels är på kedjenivå, dels är butiksspeciﬁka. K-Plussa grundpoäng får kunden för kontantköp som gäller varor i butiken och butikslagret. K-Lantbruksaffärerna är 99 stycken och nätet omfattar hela Finland. Sammanlagt 46 av butikerna i K-Lantbrukskedjan hör också till järnhandelskedjan Rautia, medan två hör till kedjan K-Rauta. Inträdet i K-Plussa-systemet gör det överskådligare för kunden att handla i affärer som hör till två kedjor, eftersom K-Plussa-kortet från början av 2007 kan användas när det gäller K-lantbruks produktgrupper. Omkring 3,4 miljoner ﬁnländare och nästan 1,8 miljoner hushåll har redan ett K-Plussa-kort. K-Plussa-kortet kan användas på nästan 3 000 platser. Förutom butikerna i Kgruppen ger också bl.a. Scandic, Neste, Sonera, Helsingfors Energi, Europcar, Finnkino samt över 50 restauranger runtom i Finland Plussapoäng. Varje år visas Plussakortet upp vid kassan vid omkring 200 miljoner inköp.

Två års garanti på MF-traktorerna

■

Agco som Massey Ferguson-traktorernas tillverkare och Lantbrukskesko som importör önskar förbättra MF-traktorernas servicekvalitet genom att bevilja nya, efter 1.1.2007 sålda Massey Ferguson-traktorer två års eller 2000 arbetstimmars garanti. Traktorernas användning är mångsidig och intensiv, varvid driftsäkerheten poängteras som kriterium vid kundernas val av traktor. Flexibiliteten vid garantiförfarandet samt serviceoch reservdelsbetjäningen betyder i framtiden allt mera för kunderna. Andra årets garantin täcker framaxel, motor, transmission, styranordning, hydraulik, kraftöverföringar samt differential, med undantag av särskilt fastställda, delar som slits. Självrisken per skada är 300 euro, moms 0%. Utgångspunkten för den utvidgade garantin är, att intervallservicarna har utförts hos Lantbrukskesko Ab:s befullmäktigade MF-serviceställe och att man använt Massey Fergusons originalreservdelar, tillbehör, smörjmedel och ﬁlter.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

NU AKTUELLT

■ Priset i Lännen Rehu Oy:s Farmarin Raeleike-kampanj, två veckors användning av en Mitsubishi L200, överläts till vinnaren i Päivän Auto Oy-affären i Kouvola. Fr.v. vinnaren Tapani Siimes med familj från Itis, Matti Koivula från Lännen Rehu och Jouko Töyrylä från Kouvolan K-Maatalous.

Skördeförsäkring från Claas ■ Claas-tröskornas populära Dominator 140- och 150-modellerna har fått fyrhjulsdrift som extra utrustning. Fyrhulsdriften får sin drivkraft från tröskans egna hydrostatiska transmission. Båda bakhjulem har försetts med 410 cc hydraulmotorer, som erbjuder tillräcklig kraft för en tröska av Dominators storlek Vid arbete i synnerligen svåra och kuperade förhållanden kan i samma fästningsanordningar även monteras större hydraulmotorer, men i praktiken klarar man sin i våra förhållanden med motorer av standardstorlek. Fyrhjulsversionens markfrihöjd är lika bra som standardtröskans, likaså är tröskans manövrering och vändradie lika som standardtröskans. Tröskans totalvikt stiger endast ca 100 kg på grund av 4-hjulsdriften. Spindlar och fälgar är förstärkta på de fyrhjulsdrivna modellerna, för att tåla påfrestningarna av en större dragkraft. Fyrhjulsdriften kopplas på med en egen koppling, även under körningen. Fyrhjulsdriften kan användas på växlarna 1 och 2. Bakdäcksstorleken är 360/80R-20, även andra dimensioner fås. Dominator-modellerna har en kraftigt konstruerad variatordrift med automatisk spänning, som förmedlar stora vridmoment till tröskcylindern även i våta förhållanden. Finns även att få 3 D-sluttningssåll, som håller sållutrustningen i vågrätt läge ända upp till en lutning på 20 %. Fyrhjulsdriften kan även monteras efteråt på modellerna 140 och 150. Dominators fyrhulsdrivna modells tilläggspris är 11 200 euro inkl. skatt. 30

Ilmola knep Mästarförsäljarpokalerna

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

■

K-maatalous Ilmajoki vann nästan rubb och stubb i finalen i lantbruksserien i Mästarförsäljartävlingen under K-Team-dagarna i Tammerfors. Mikko Mäki-Latvala segrade individuellt och K-maatalous Ilmajoki i lagtävlingen. Andra plats i den individuella tävlingen delades av Pekka Holma från K-maatalous Risto Kangas i Kauhava och Hannu Kuisma från K-maatalous Korpisaari i Nurmijärvi. Tvåa i lagtävlingen blev K-maatalous-Rautia Patinen i Saarijärvi och på tredje plats kom Kmaatalous-Rautia Hurri i Kides. Mästarförsäljartävlingen är kulmen i mästarförsäljarutbildningen. I början av år 2006 påbörjade över 15 000 studerande i hela K-gruppen utbildningen. Till semifinalerna kallas 15-40 studerande inom varje linje. De tre bästa från varje linje får delta i finalen där de kämpar om Mästarförsäljartiteln inom sin egen linje. En butik kan delta i lagtävlingen om 3-5 personer i butiken har påbörjat mästarförsäljarutbildningen. Deltagandet förutsätter också att den individuella utbildningslinjen har klarats av.

De bästa i lagtävlingen. Framtill laget från K-maatalous Ilmajoki: i mitten Mikko Mäki-Latvala som segrade i den individuella serien. T.v. laget från K-maatalousRautia Patinen i Saarijärvi och t.h. laget från K-maatalous-Rautia Hurri i Kides. Bild Heikki Tuuli.

Många som äger mjölkkor och köttnöt försöker få bukt med det underskott på stråfoder som sommaren 2006 ledde till. Idisslarna behöver framför allt växttråd, dvs. ﬁber. Illa planerad kompletteringsutfodring leder till sjukdomar och förtida utmönstring. Heikki Ikävalko, Lännen Rehu Oy

■

Komplettering av stråfoder med halm betyder alltid att man ger avkall på den målsatta avkastningen. Stråfoder kan kompletteras också med t.ex. Farmarin Sinimailasrae. Produkten ersätter ensilage helt och fullt så länge man ser till att djuren får den fiber som de behöver för matsmältningen. Det viktigaste inom utfodringen av idisslare är att man inser skillnaderna mellan kolhydraterna i växtcellernas väggar och kolhydraterna inne i växtcellerna. Våmfunktionen hos idisslare, den rätta skiktningen i våminnehållet, produktionen av flyktiga fettsyror och framför allt en trygg pH-nivå är resultatet av en lyckad dosering av de här två kategorierna. Kolhydraterna inne i växtcellerna är framför allt socker och stärkelse, och det är främst säd och sockerarter som innehåller sådana. Socker och stärkelse ger näring åt våmmikroberna som sköter nedbrytningen av egentligt fiber i fodret. Doseringsfel kan medföra allvarliga störningar i matsmältningen. Kolhydraterna i cellväggar (NDFfiber) härrör från växternas stjälkar, blad och förrådsvävnader. De upprätthåller våmskiktningen, utgör källor för flyktiga

fettsyror och är boskapens viktigaste källa till energi och protein. Ensilage, gräs, kli och snitsel innehåller rikligt med NDF-ﬁbrer. Det är tryggt att använda dem och stora fel kan inte uppkomma vid doseringen.

Melassnitsel används mest Foderindustrin i Finland har vid framställningen av helfoder och halvkoncentrat i långa tider använt melassnitsel som innehåller högklassig och smältbar ﬁber. Det här är till stor del orsaken till att utfodringen med helfoder och halvkoncentrat är säker och kraftfodergivorna större än vid utfodring med spannmålskoncentrat. När hemmaproducerad spannmål används är maximigivan av kraftfoder till mjölkkor ca 10 kg/dag (havre + korn), då är stärkelsemängden ca 5,5 kg per dag. När en del av spannmålskraftfodret ersätts med t.ex. Maitotilan Raeleike kan den sammanlagda kraftfodergivan tryggt höjas avsevärt högre. Till exempel om Maitotilan Raeleike utgör 30–40 % kan man höja kraftfodernivån till sammanlagt 13–14 kg per dag (spannmål + Raeleike). Det motsvarar 8–10 kg förtorkat ensilage

AKTUELLT

Kompensera stråfoder tryggt med kraftfoder

(omräknat till naturlig vikt) per djur och dag, alltså ungefär en fjärdedel av energiinnehållet i djurets dagliga ensilagegiva. Melassnitsel ligger till grund för kraftfoderutfodringen i Finland. Lännen Rehu Oy tillverkar och marknadsför Maitotilan Raeleike samt Mella Melassileike, som är ett kross. Maitotilan Raeleike fås i både säckar och lösvikt från Säkylä, Seinäjoki och Kotka. Mella Melassileike levereras från Lännen Rehus fabrik i Säkylä i säckar under den tid sockerbruket är i gång.

Ekonomidoktorn ger ekonomidata ■

MTT:s nya webbtjänst Ekonomidoktorn innehåller resultat från bokföringsgårdarna i form av sammandrag fr.o.m. räkenskapsåret 1998. De nyaste resultaten är från räkenskapsåret 2005. Tjänsten ger genomsnittliga bokslutskalkyler för företag som representerar bl.a. olika produktionsinriktningar, områden och gårdsstorlekar. Användaren kan också välja egna avgränsningskriterier. Tjänsten avslöjar förstås inte resultat för

enskilda bokföringsgårdar. Resultaten räknas utifrån ca 900 bokföringsgårdars vägda tal och beskriver alltså de genomsnittliga resultaten för de 44 000 största jordbruks- och trädgårdsföretagen i Finland. Resultatkalkyleringen samt klassiﬁcerings- och vägningssystemet motsvarar de nyaste kalkylprinciperna. Därtför har resultatnivån delvís försämrats. För att jämförbarheten

mellan åren skulle bevaras beräknades resultaten retroaktivt fr.o.m. år 1998. Ekonomidoktorn finns på adressen www.mtt.fi/kannattavuuskirjanpito eller www.mtt.fi/taloustohtori. Tjänsten är avgiftsfri.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

LIVSMEDEL

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR DE FINSKA LIVSMEDLEN, DEL 7

Finska livsmedel är högklassiga

Evira skaffar fram bevis Den viktigaste möjligheten för inhemska livsmedel är deras höga kvalitet. Det är

Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sak att kontrollera, undersöka och opartiskt visa att kvaliteten är ett faktum. Den största utmaningen för hela livsmedelskedjan är att bibehålla de ﬁnländska

konsumenternas förtroende, medan det största hotet består i att förtroendet förverkas av en eller annan anledning, sammanfattar Eviras generaldirektör Jaana Husu-Kallio.

Alla enkäter visar att finländarnas förtroende för de inhemska livsmedlen är stort. Det märks också i Livsmedelssäkerhetsverkets (Eviras) dagliga verksamhet. Hotet mot ett bibehållet förtroende består i att någon länk i livsmedelskedjan från jord till bord ger vika. Varje aktör har ansvar för kvaliteten. Tillsynsmyndigheten skall för sin del säkra att ansvaret bärs. – Inom livsmedelskedjan inser man nog hur viktigt det är med renhet, kvalitet

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

text Anne Penttilä foton Timo Maijala

och gott rykte. Styrkorna är avgjort större än hoten. Det gäller bara att inte börja tycka att allt redan har gjorts. Alltid finns det något som kan förbättras. Och om det ändå råkar gå snett måste man våga berätta det, även om stora rubriker blir följden. Trots det är läget i Finland mycket gott till 99 % – och mörkläggningsförsök leder bara till rabalder. – För oss vid Evira är det en stor utmaning att berätta för finländarna om allt som är i sin ordning. Det finns en oerhörd mängd statistik och forskningsrön som vi-

sar att kvaliteten på den inhemska maten är god. Hela livsmedelskedjan i Finland arbetar intensivt för kvaliteten.

Klimatförändringen kan bli ett hot Vad skulle i praktiken kunna hota konsumenternas förtroende för de inhemska livsmedlen? Husu-Kallio nämner de viktigaste riskfaktorerna. – Klimatuppvärmningen kan föra med sig djur- och växtsjukdomar som tidigare har utgjort problem bara i varmare områ-

Det nya Livsmedelssäkerhetsverkets första generaldirektör Jaana Husu-Kallio blev känd för ﬁnländarna under BSE-krisen. Avdelningen för livsmedel och hälsa vid JSM och dess dåvarande chef skötte informationen exemplariskt. den. Dem måste vi gardera oss mot. En annan hotbild består i miljöförsämringen, som också omfattar klimatförändringen. Den är fjolårets torra sommar ett exempel på. Om brunnarna sinar kan följden bli bevattnings- eller renhållningsproblem. – Det går inte längre att tänka att det här inte angår Finland. Hur påverkar förändringarna de vilda djuren, deras beteende och de sjukdomar som de bär på? På vilket sätt påverkar miljöns tillstånd skördenivåerna och skördekvaliteten? Och hur ser läget ut om tio år? Ett tredje hot inom hela livsmedelskedjan består i mänskliga misstag – sådana är alltid möjliga. Dem försöker man förebygga genom myndighetsåtgärder och rådgivning: t.ex. korrekt användning av bekämpningsmedel, observation av skadedjur och sjukdomar eller förebyggande hälsovård och rådgivning om förhållandena i djurstallar. – Inom skadedjurs- och sjukdomsbekämpningen är det alltid viktigt att hitta det första fallet så fort som möjligt. Förebyggande är alltid billigare och effektivare, och slutresultatet blir bättre. Det måste finnas ett system som garanterar att olika aktörer vidtar effektiva åtgärder, reagerar omedelbart och samarbetar. Enligt Husu-Kallio är Finland exemplariskt i det avseendet. – Det finns fungerande kontakter mellan tjänstemännen, producenterna och rådgivningsorganisationerna. Var och

en har sitt ansvarsområde och dessutom samarbetas det. Många andra länder skulle kunna vara avundsjuka på oss. Som jag ser det är det orealistiskt att samarbetet avbryts av någon anledning.

Vad gör Evira?

Evira forskar bl.a. i diagnostik av djursjukdomar samt livsmedels- och foderanalytik. En fristående enhet för riskbedömning producerar vetenskapliga riskbedömningar som gäller säkerhets- och resultateffekterna i fråga om djur- och växtsjukdomar samt livsmedel. Vid Evira arbetar ca 750 experter, varav 500 i Helsingfors och 250 i de regionala enheterna. Över 300 personer sköter laboratorieuppgifter. Budgeten är ca 50 miljoner €, av vilket 37 miljoner € kommer från staten och 13 miljoner € är kundavgifter. Evira bildades i fjol när Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel EELA, Livsmedelsverket och Kontrollcentralen för växtproduktion KTTK gick samman med enheten för verkställighetsuppgifter vid jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel och hälsa.

Livsmedelssäkerhetsverket Evira undersöker, kontrollerar och övervakar hela livsmedelskedjan för att maten skall vara trygg att äta. Kontrollen av jordbruksproduktion omspänner insatsvarorna (utsäde, plantmaterial, gödselfabrikat, växtskyddsmedel, foder och skogsodlingsmaterial) och primärproduktionen (växters sundhet, ekoproduktion, handelsnormer för frukt och grönsaker, brukskvaliteten för stråsäd, interventionsverksamheten i fråga om stråsäd och animaliska biprodukter). Ett annat viktigt kontrollområde är livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet samt kontrollen av veterinärvård och djurens hälsa och välmående. Det här omfattar bl.a. förebyggande av djursjukdomar och sjukdomar som överförs mellan djur och människor.

Omstruktureringen en utmaning – Det har varit och fortsätter att vara en enorm utmaning att bemästra omstruktureringen på enskilda gårdar. När enhetsstorleken blir mångdubbelt större höjs de yrkesmässiga kraven till en helt annan nivå. Hur ordnas t.ex. hälso- och brunstövervakningen i en besättning med 150 kor? Producenterna borde få stöd och utbildning när de förbereder sig för förändringar, och dessutom borde de få information av veterinärer, konsulenter och andra producenter. Förebyggande arbete behövs också. I takt med att lösdriftsladugårdarna och enheterna växer har t.ex. bensjukdomarna kommit att spela en helt annan roll än tidigare. Därmed har det börjat satsas på utbildning av klövvårdare. – Förebyggande hälsovård är en framtidssatsning som hjälper till att bemästra helheten, precis som rådgivningsbesök för småbarn. I rutinartade hälsovårdsfrågor har bl.a. slakteriernas och mejeriernas sakkunniga ett stort ansvar. Evira sköter också tillsynen över djurens välbefinnande och över att lagstiftningen om den iakttas. Det sker närmast

via länsveterinärerna och de lokala veterinärerna. Evira samordnar dessutom EU: s djurskyddsinspektioner. – Producenterna i Finland tänker nog på djurens välbefinnande ur djurens och sin egen synvinkel. Kor ger inte mjölk och svin växer inte, om de är sjuka eller mår dåligt. Djurskyddsfallen bottnar ofta i allvarliga mänskliga problem.

Inspektören den allmännaste kontakten Lantbruksföretagarna har mera sällan direkt kontakt med Evira. Direkta kontakter är t.ex. att spannmålsprov sänds för analys, koloradobaggar upptäcks eller prover sänds för bestämning av djursjukdomar. I regel är kontakten indirekt, såsom TE-centralens kontrollör eller kommunalveterinären. Under EU-tiden har det varit gott om inspektioner och kontroller. Husu-Kallio hoppas att de som på kort tid har blivit föremål för flera kontroller orkar vara tålmodiga och positivt inställda, även om det kanske inte är lätt. – Säkert är den första tanken att nej, inte nu igen! Särskilt om producenterna inom en sektor är få kan det bli talrika inspektioner. Jag hoppas att alla kommer ihåg att kontrollerna inte är något som de utförande myndigheterna har hittat på. Genom kontrollerna visas det att allt är i skick, vilket är ett resultat som kan marknadsföras både här hemma och utomlands. Det gagnar hela branschen. ■

Kontrollaborant Tarja Hyvärinen letar efter orenheter, ogräsfrön, gröna kärnor, förstörda kärnor och ﬂyghavrekärnor i ett havreprov. Evira ber årligen 1 700 gårdar som plockats fram ur gårdsbruksregistret genom slumpmässigt urval skicka in prover för kontroll av spannmålens kvalitet. Spannmålslaboratoriet undersöker prover också på beställning och i interventionsövervakningssyfte.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

VÄXTFÖRÄDLING

Från växtförädlarens arbetsbord till utsädessäcken

VÄXT

Sorterna har lång väg att

Dagens odling bygger på sorter som har utvecklats från vilda växter. Fortfarande väljer växtförädlare överallt i världen ut moderväxter med önskade egenskaper för att korsa dem. Urvalskriterierna blir dock allt mer speciﬁka. Förädlingsarbetet tar inte slut. text Anne Penttilä foton Svalöf Weibull och K-försöksgården

Även om nya tekniker har försnabbat förädlingsarbetet tar det över tio år innan en ny sort har utvecklats och lanserats på marknaden. På marknaden finns det högavkastande och sjukdomsresistenta sorter som passar vissa klimatregioner, men också de här egenskaperna vidareutvecklas. Allt oftare utvecklas en ny sort för ett visst ändamål. Exempel på det är malt-, foder-, stärkelse-, etanol- och enzymsorter av korn. Växtförädlingen höjer skördens värde med ungefär en procentenhet per år. I Finland betyder det minst 10 miljoner euro på årsnivå. Under årtiondenas lopp har förädlingen höjt skördens

värde med uppskattningsvis 30-40 %. Dessutom är växtförädlingens verkan bestående, den växer så att säga med ränta på ränta.

Kärnan är alltings början En ny sort kan börja med en enda kärna. Det behövs i alla fall två föräldrar för att avkomman skall uppvisa variation. Korsningsföräldrarna väljs ut bland sorter med de önskade egenskaperna. Egenskaperna studeras i avkommegenerationerna och urvalet görs på basis av det. Det kan finnas flera kombinationer av korsningsföräldrar. På så sätt finner man avkomma av önskat slag.

FÖRÄDLINGSPROGRAMMET BÖRJAR MED ODLING I EN RAD BLOMKRUKOR.

Svalöf Weibullilla on neljä maatilaa, joiden yhteenlaskettu pinta-ala on noin 2300 hehtaaria.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Förädlingsprogrammet börjar med odling i en rad blomkrukor men sväller småningom ut; i slutskedet handlar det om renodlingar som omfattar hundratals kvadratmeter. I varje generation sker det gallring. Exempelvis sjukdomsresistensen testas i ett tidigt skede. Korsningsförädlingens inledande skede har kunnat försnabbas genom nya tekniker, t.ex. mikroförökning och åstadkommande av fördubblade haploider. Den sist nämnda metoden innebär att man använder s.k. haploida celler, t.ex. ståndare, av föräldrarna för att snabbare få fram enhetliga linjer. K-försöksgården väljer för sina egna sortförsök ut linjer som en samarbetspartner, t.ex. Svalöf Weibull i Sverige eller Graminor i Norge, har arbetat med en tid. I det stadiet har växterna redan genomgått många prov, men många återstår. För finska förhållanden väljs det ut linjer som ser ut att lämpa sig i fråga om tidighet och vinterhärdighet. Tidigheten påverkas dock av om klimatet är inlands- eller havsklimat och av dagslängden. Sådana linjer som klarar sig bättre i Finland än annanstans kan godkännas för vidareutveckling hos oss. Också vissa växtsjukdomars betydelse skiljer sig åt i olika länder. På K-försöksgården förprovas sorterna i flera år före de officiella sortförsöken. Testningen i Finland pågår i sammanlagt minst 5 år, beroende på sorten.

Sorten är åtskiljbar

dvs. följa de s.k. DUS-reglerna. Sorttestningen omfattar dels typtestning (DUS), dels testning av odlingsvärdet. Typtestningen sköts av frökontrollenheten vid Evira, medan MTT testar odlingsvärdet. Med sorttestningens hjälp identifieras goda växtsorter, och man kan rekommendera de rätta växtplatserna för dem. Om en sort klarar testerna görs det upp en sortbeskrivning, skydd för sorten söks och sorten registreras i den officiella sortlistan. Bland de kulturväxter som K-försöksgården testar (stråsäd, olje- och vallväxter, potatis, ärt) letas det årligen fram 1-5 sorter för upptagande i förteckningen. Sortförädlaren eller den som representerar sorten producerar stamutsäde av sorten i flera generationer på sina egna åkrar eller på kontraktsodlares åkrar. Också stamutsädets äkthet säkerställs genom officiella fältförsök. Stamutsäde används vid produktion av certifierat utsäde som säljs på marknaden. I Finland producerar omkring 1 500 gårdar certifierat utsäde av stråsäd, vall- och oljeväxter på kontrakt. Omkring 100 gårdar producerar certifierad sättpotatis på kontrakt. Frökontrollen och certifieringen sköts av frökontrollenheten vid Evira. Det certifierade utsädet iståndsätts, förpackas vid packerier och säljs till gårdarna. Certifierat utsäde känner man igen på ett officiellt garantibevis. ■

Resultat av förädlarens arbete En sort är resultatet av växtförädlarens utvecklingsarbete, och förädlingsföretaget äger rättigheterna till den på samma sätt som t.ex. den som har komponerat musik har upphovsrätten till sin låt. Växtförädlarrätten påminner om ett patent. Den är giltig i 25 år efter sortregistreringen för t.ex. stråsäd, oljeväxter, vallväxter och trindsäd. För potatis är motsvarande tid 30 år. Enligt lagen om handel med utsäde och växtförädlarrätten får endast certifierat utsäde säljas eller överlåtas. Om utsäde som inte har certifierats säljs eller överlåts utan vederlag t.ex. till grannen bryter man alltså mot lagen. Odlaren kan använda utsäde av skörd som han har producerat på den egna gården genom att betala en s.k. TOS-avgift för skyddade sorter (TOS = tilan oma siemen, eget utsäde). Avgifterna bestäms vid förhandlingar mellan producentorganisationerna och fröhandlarnas förening, som representerar växtförädlarna. I Finland är ca 30 % av det utsäde som används certifierat. I de andra nordiska länderna är andelen 70-90 %.

En sort skall skilja sig tydligt från andra sorter och vara enhetlig och beständig,

Källor: fröhandlarnas förening, www. sertiﬁoitusiemen.ﬁ, Evira och K-försöksgården

En ny sort uppstår till följd av urval, gallring och testning som sker i många etapper.

Testning av en rybssort på K-försöksgården. Andelen gula rybsfrön är en sorttypisk egenskap och korrelerar positivt med oljehalten.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Graminor förädlar växter för Norden Graminor är ett norskt växtförädlingsföretag som bildades 2002, efter att det hade bestämts att all norsk växtförädling av stråsäd, vallväxter, potatis, frukt och bär skulle gå samman. text Jostein Fjeld marknadsföringsansvarig Graminor

Graminor bedriver växtförädling, produktion av stamutsäde och sortrepresentation för att jordbruket och trädgårdsodlingen i Norge skall ha tillgång till klimatanpassat och mångsidigt sortmaterial som är fritt från sjukdomar. Svalöf Weibull (SW) äger 15 % av Graminor. SW ombads träda in som delägare eftersom det har kompetens inom områden som Graminor är intresserat av. SW har också utsetts att representera Graminors sorter utomlands, bl.a. i Finland.

Nordiskt samarbete Lantbruket i Norge och Norden är en begränsad marknad. Det är svårt att få ihop marknadsinkomster som täcker alla växtförädlingsbehov. Graminor fokuserar på de områden där norska sorter ökar odlingssäkerheten jämfört med utländska. Staten stöder sådana förädlingsprojekt som annars inte skulle kunna finansieras. Stödet motsvarar ungefär 50 % av den totala kostnaden för förädlingsprogrammen. Inom de områden där utländskt material kan användas testar och representerar vi sådant. Stora delar av de nordiska länderna har liknande klimatförhållanden. Graminor och SW tillämpar arbetsfördelning inom alla sektorer där överlappning förekommer. Samarbetet ger möjlighet att koncentrera satsningarna. I praktiken förädlar Graminor sexradskorn, tidig havre och tidigt vårvete. När det gäller vallväxter har Gram-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

inor och SW delat upp arterna och klimatzonerna mellan sig. SW har avslutat sitt potatisförädlingsprogram i Sverige, medan Graminor fortsätter med sitt eget program. Kesko är en viktig samarbetspartner. Vi inom Graminor satsar främst på tidiga och vinterhärdiga sorter för nordliga förhållanden och tror att vi har goda chanser att få fram sorter som intresserar också de finländska jordbrukarna. På senare tid har t.ex. Gaute, Tiril, Edel och Marika sett ut att klara sig bra i Finland. ■

Sverige och Norge backar upp vår sortförsörjning Tapio Lahti En stor del av spannmålsarealen i Finland besås med utländska sorter, främst sådana som kommer från Sverige och Norge. Också växtförädlarna har dragit nytta av varandras arbete över nationsgränserna. Exempel på det är kornsorten Saana (Kustaa*Hja 60758) och havresorten Veli (Tiitus*Sisu). Det här upprätthåller en sund konkurrens inom branschen och gör det i sista hand möjligt för de ﬁnländska jordbrukarna att dra stor nytta av växtförädlingen. Kesko Lantbruk Ab hör till dem som importerar sorter. Före lanseringen på marknaden testas sorterna omsorgsfullt både på den egna försöksgården och i ofﬁciella försök. Så har det gått till i snart 40 år. Kesko Lantbruks viktigaste samarbetspartner är svenska SW och norska Graminor. Finland är ett mycket viktigt land för dem och förädlingsprogram skräddarsys också för oss. Samarbetet har resulterat i sorter som lämpar sig särskilt väl för våra förhållanden. Senast har det varit fråga om havresorterna Vaasa och Marika, kornsorten Vilde och vårvetesorten Zebra.

FRÅN K-FÖRSÖKSGÅRDEN

Tapio Lahti

Ekoodling – ett färdigt system? Den svenska växtnäringsprofessorn Holger Kirchmann besökte nyligen Finland i egenskap av opponent vid en disputation. Under besöket redogjorde han också för sin syn på ekoproduktionen ur forskningsperspektiv. Politisk medvind har det ekoodlade, men hur är det med flankstödet från forskningshåll? Att det finns många slags tänkare och guruer på det här området vet alla. Det har varit nära nog fritt fram för dem, eftersom ekoforskningen ännu är ung. I Finland bygger ekoproduktionen lyckligtvis främst på forskning och fakta. Vi har egna skickliga lärare och aktiv forskning. Vissa ”hotbilder” förekommer nog också hos oss, t.ex. det eventuella framtida kravet på homeopatisk behandling av djur. Enligt Kirchmann är mycket som gäller ekoproduktionen fortfarande outrett, bl.a. miljöeffekterna. Kirchmann föreföll inte tro särskilt intensivt att ekoodlingen är en lösning på näringsutsläppen. Odlingen av jord är redan den en miljörisk. Ju större odlingsarealen är, desto större mängder näringsämnen utlakas. Ekoodlingen ger 30-50 % mindre skörd, enligt Kirchmann. Vill man inte ge avkall på produktionsvolymen så måste odlingsarealen förstoras. Allt gott som automatiskt förknippats med förleden ekoär alltså inte en realitet. Ekoodlingen är helt klart inte ett färdigt odlingssystem ännu. Mycket behöver utvecklas och kanske måste också praxis ändras. Enligt en färsk inhemsk doktorsavhandling är det inte lätt att rubba föreställningar om maten. I det här avseendet har ekoprodukterna ett stadigt fotfäste. Sedan när forskningen i något skede har hunnit fatt föreställningarna är det skäl att se till att det är rent mjöl i ekopåsen. ■

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

ODLINGSPROGRAM

Marknaden för stråsäd och oljeväxter har utvecklats positivt. Prisuppgången och den framtida ökningen av efterfrågan på bioetanol inger spannmålsodlarna framtidstro.

Livlig spannmålsmarknad här hemma Efterfrågan på spannmål stiger kraftigt i Finland när den industri som använder spannmål investerar i nya etanol- och foderfabriker. Om ett par år är de mängder som behöver exporteras mindre än nu, och en varaktig höjning av prisnivån är också att vänta. text och foton Silja Vuori

– År 2008 är efterfrågan på och produktionen av spannmål nästan i balans i Finland. Exporten och importen minskar om produktionen motsvarar den inhemska industrins behov kvalitetsmässigt, menar produktgruppschefen Taneli Rytsä som ansvarar för Kesko Lantbruks spannmålshandel.

Kvalitetsvara efterfrågas Finland kan bli nästan självförsörjande i fråga om spannmål när produktionen sker på kontrakt så att volymen och kvaliteten motsvarar förädlingsindustrins behov. På hemmamarknaden snurrar det ingen spannmål som inte kan placeras, och importen blir så liten som möjligt. – I fortsättningen bygger spannmålshandeln på att produktionen för hemma-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

marknaden tidigt siktar in sig på användningsändamålet. Det är målet för kontraktsproduktionen och den goda odlingsrådgivning som sker med odlingsprogrammens hjälp, säger Rytsä. Allt som allt har trenden på marknaden för oljeväxter och stråsäd varit uppåtgående. Den prisuppgång som började hösten 2006 i förening med bl.a. den tilltagande eterfrågan på bioetanol ingjuter tro på spannmålsodlingens framtid.

Ett stort marknadsområde Just nu bestäms priset på maltkorn, havre och oljeväxter helt och hållet av efterfrågan och utbudet på marknaden. Priset påverkas av marknadsläget i världen, Europa, Östersjöområdet och här hemma. Än efterfrågas ett sädesslag, en sort och en kvalitet, än en annan. EU styr marknaden

för interventionsdugligt korn och vete genom sitt interventionssystem. Till exempel nu i höst släpptes en del av EU:s interventionslager ut på marknaden för att prisuppgången skulle jämnas ut. Som exempel på den varierande prissituationen för olika kvaliteter kan det nämnas att priset på fodervete för några år sedan översteg priset på brödvete eftersom det i Italien rådde brist på just sådant vete. – Varje spannmålsår är unikt. Man kan aldrig riktigt veta vad som blir värdefullt på marknaden, konstaterar Rytsä. Bäst är försäljningschanserna ändå alltid för vara av god kvalitet. Spannmålsskördens kvalitet har varierat de senaste åren, såsom brukligt är. På en stor spannmålsmarknad går det i praktiken alltid att hitta en köpare för skörden till något pris, konstaterar Rytsä. Finland >>

Användningsändamålet styr odlingen – Det blir allt viktigare att sorten är rätt. Lyckade sortval ger lättast den önskade stärkelse-, fett- eller proteinhalten. Indelningen på basis av kvalitet preciseras troligtvis och den rätta köparen är redo att betala för det han vill ha. Också rätt odlingsteknik har sin betydelse för måluppfyllelsen, säger Taneli Rytsä. Produktgruppschefen Markku Heikkonen och produktchefen för växtskyddsmedel Hannes Höykälä, vilka tillsammans med Rytsä har varit med om att planera de nya K-odlingsprogrammen, är belåtna med det mottagande som programmen har rönt. – Målet är att optimera gödslingens och växtskyddets kostnadseffektivitet utgående från skördepotentialen och den framtida skördens användningsändamål. Växtens behov beaktas förstås också, berättar Heikkonen. Inom gödslingen betyder det här i praktiken att bulkblends börjar ingå i

urvalet förutom den sedvanliga Y-gödseln och att det ges råd om precisering av kväveanvändningen under växtperioden på basis av klorofyllmätningar. – Det lönar sig att maximera skörden med gödslingens och växtskyddets hjälp enligt potentialen på åkern. Samtidigt säkrar man skördens kvalitet, säger Heikkonen och Höykälä. De sorter som K-Lantbruk säljer gillas av industrin. Odlingsarealerna för kvarnvetesorten Zebra samt stärkelse- och etanolkornsorterna Edel och Maaren har ökat kraftigt. De lovande havrenyheterna Ingeborg och Marika börjar odlas i år. – Rybssorten Petita sprängde formligen banken i fjol. Odlarna har varit verkligt nöjda med den goda skörden och den höga oljehalten som har gett t.o.m. över 20 euro extra betalt per ton, berättar Ari Virtanen som är produktgruppschef för Kesko Lantbruks utsädeshandel.

K-Lantbruks nya odlingsprogram presenterades vid höstens Kone-Forum. K-försöksgårdens direktör Tapio Lahti och produktgruppschefen Markku Heikkonen är nöjda med det goda mottagandet.

Odlingsprogrammen syftar till att det produceras goda och för användningsändamålet lämpliga skördar med lönsamma metoder. Odlingen är kostnadseﬀektiv när gödslingen och växtskyddet optimeras utifrån skiftets skördepotential.

Två inhemska kvarnars prissättning av proteinet i vete 12/2006 Protein, % 16,6 -

€/ton +26

Protein, % 16,6 -

€/ton +24

Protein, % 13,0 – 13,5

€/ton +8

Protein, % 13,1 – 13,5

€/ton +3

16,0 – 16,5 15,6 – 15,9

+24 +20

16,1 – 16,5 15,6 – 16,0

+21 +18

12,5 – 12,9 12,0 – 12,4

+3 0

12,1 – 13,0 11,6 – 12,0

0 -3

15,0 – 15,5 14,6 – 14,9

+18 +15

15,1 – 15,5 14,6 – 15,0

+15 +12

11,1 – 11,5 10,5 – 11

-6 -9

14,0 – 14,5 13,6 – 13,9

+12 +10

14,1 – 14,5 13,6 – 14,0

+9 +6

10,4 -

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

-12

har på senare år exporterat foderkorn och vete med låg proteinhalt t.ex. till Nordafrika.

Prisﬂuktuationer utgör en risk Hanteringen av prisrisken är ett inslag i försäljningen av spannmål. Den har igen börjat diskuteras eftersom priserna har stigit brant under hösten. För tillfället bildas priset fritt på marknaden enligt utbud och efterfrågan, så läge som nivån är högre än EU:s interventionspris. De som ger akt på priserna på spannmålsbörserna måste vara aktiva. Spannmålsbörserna handlar inte bara om aktörer inom spannmålsbranschen. Exempelvis en hedgefonds beslut att sälja eller köpa havrefuturer påverkar priset på sådana ute i världen, även om den faktiska efterfrågan på havre inte förändras. Spannmålskarlarna vid K-Lantbruk får varje vecka nya prisuppgifter från alla inhemska spannmålsköpare. När affärer görs försöker de hitta bästa möjliga adress för kundens skörd med beaktande av fraktkostnaderna. – Vår styrka inom spannmålshandeln är att vi har många inhemska stadigvarande köpare som tar hand om stora spannmålspartier. Vi är också en stor spannmålsexportör och vi har lyckats finna marknader t.ex. för maltkornspartier med hög proteinhalt. Vi vill hitta det bästa användningsändamålet för vart och ett parti. Då blir också priset så bra som möjligt, säger Rytsä.

Försäljning i ﬂera omgångar Rytsä rekommenderar att gårdarna säljer spannmål i flera omgångar under skördeåret, det är ett grundläggande sätt att hantera prisrisken. Det kan också vara vettigt att teckna avtal om att sälja en del av spannmålen till fast pris. – Kesko Lantbruks spannmålskontrakt till fast pris har hittills gällt främst exportpartier. De binder oss också åt andra hållet, eftersom vi har ingått motsvarande avtal till fast pris också med köparna. Oavsett om priserna stiger eller sjunker måste överenskommelserna hållas, berättar Rytsä. Just nu kräver alla parter på spannmålsmarknaden bättre avtalspraxis. Den kommer att ändras så att den passar marknadsomgivningen för respektive sädesslag allt bättre. Sannolikt ingås fler avtal till fast pris. – Exporten har alltid sin betydelse för spannmålsmarknaden. I fortsättningen spelar samarbetet med den inhemska industrin en nyckelroll när avtalspraxis utvecklas. ■

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Kvalitetskärnor blir högklassigt mjöl och malt En stor del av den spannmål som Raisio använder förmedlas av K-Lantbruk. För att råvaran säkert skall vara bra samarbetar de två företagen om allt från sortval och utveckling av odlingstekniken. K-Odlingsprogrammen är ett inslag i utvecklingsarbetet som tar sikte på goda skördar och ändamålsenlig kvalitet. – Vi för en ständig dialog med personalen på K-försöksgården och produktcheferna, t.ex. på sortfronten. De sorter som Kesko säljer har särskilt på brödvetesidan inneburit stora framsteg för skörden och kvaliteten. Nu fortsätter Zebra på den väg som Tjalve utstakade, berättar utvecklingschefen Jaakko Laurinen vid Raisio. Efter några svagare år har maltkornsskördens kvalitet varit god de tre senaste åren, enligt Laurinen. Äran för de goda maltkornsåren tillkommer inte bara vädret utan också alla odlare som har använt måttliga mängder kväve. Proteinhalten i vete bekymrar industrin. Bakningskvaliteten blir svagare när proteinhalten är låg och proteinets kvalitet inte heller är den bästa alla gånger. – Det skulle vara mycket viktigt för kvarnindustrins lönsamhet att råvarorna inte behöver importeras. De senaste åren har det varit nödvändigt att importera ”hårt vete” som blandats med den inhemska varan. Det är synd, för vetemängderna här i Finland har varit stora, säger Laurinen. Hög proteinhalt beaktas också i priset på brödvete. Laurinen hoppas att kontraktskulturen allt mer skall bli sådan att en stor del av jordbrukarna redan vid sådden siktar på att producera brödvete med hög proteinhalt. – Högklassig vara kommer säkert att betinga ett bättre pris än tidigare. Eftersom kväveanvändningen har begränsats har det åtminstone inte blivit lättare att producera skördar av god kvalitet. Man kan ändå inte göra annat än acceptera de nya villkoren och t.ex. börja dela kvävegivan. Laurinen tycker att det är glädjande att oljeväxter nu odlas på mer än 100 000 hektar. Arealen skulle kunna vara ännu större, så Raisio hoppas att odlingsintresset ökar ytterligare. Efterfrågan är större än utbudet också i fråga om inhemsk råg.

Prisrisken för spannmål kan bemästras genom att skörden säljs i ﬂera omgångar under skördeperioden. I fortsättningen kommer kontrakt till fast pris sannolikt att tecknas oftare än nu.

www.k-maatalous.fi

ODLINGSPROGRAM

ISO-VILJA gör K-odlingsprogrammen skiftesspecika Finska Foders undersökning ISO-VILJA spelar en viktig roll i K-Lantbruks nya odlingsprogram. Gödslings- och växtskyddsråden baserar sig på den faktiska situationen på skiftet. Det centrala målet är i ISO-VILJA-anda att odlingen skall vara lönsam. text Silja Vuori

– Under hösten har vi utbildat ett par hundra försäljare vid K-Lantbruk i ISO-VILJA. De ger kunderna råd om klorofyllmätningarna och uppgörandet av skördeprognoser, berättar Finska Foders forskningschef Juha Salopelto. Klorofyllmätningarna avslöjar hur gödslingen har lyckats och om tillskottskväve möjligen behövs. Tillsammans med skördeprognosen ger klorofylltalet i flaggbladsstadiet en fingervisning om växtskyddet i nästa steg.

Fler mätningsplatser för klorofyll I alla K-Lantbruksaffärer kommer det att vara möjligt att utföra klorofyllmätningar. Fyrtio butiker kommer att ha en egen kiosk för det här. De nya klorofyllkioskerna innehåller förutom klorofyllmätare en våg för skördeprognoser, bilder för identifiering av växtsjukdomar samt färdiga recept på

lämpliga tankblandningar. Salopelto kommer i vår att besöka tiotals evenemang för kontraktsodlare för att berätta om ISOVILJA. – Det är bra att bekanta sig med klorofyllmätningen och butikernas mätningskiosker redan före valet av miljöstödsåtgärder i april. Mätningarna är enkla och ger nyttig information till stöd för den egna odlingen, säger Salopelto.

Gödslingen beaktar näringsämnesbalansen – Det viktigaste i K-odlingsprogrammen är att näringsämnesbalanserna räknas ut först och att gödslingen sedan planeras skiftesvis. Det här är väsentligt för odlingens lönsamhet, eftersom man samtidigt optimerar den kostnad som är störst vid normal spannmålsodling, alltså gödselmedlen, säger Salopelto. Enligt Salopelto ger näringsämnesbalanserna i allmänhet svar också på problemet med hög proteinhalt i maltkorn. För

alla sädesslag gäller att gödslingen har varit i stort sett lagom när skörden innehåller 12 % protein. Vid uträkningen av näringsämnesbalanser är kvävet och fosforn i stallgödsel och gödselmedel sådant som tillförs åkern och gården. Näringsämnen som avgått är de som förts bort i skörden. Näringen i halm stannar kvar eller förs bort beroende på bärgningen. – Finska Foders och Keskos spannmålsavräkningar har länge innehållit uppgifter om hur mycket kväve och fosfor det har funnits i varje lass, nämner Salopelto. I framtiden kan det också av andra orsaker vara skäl att räkna ut näringsämnesbalanserna. Det finns planer på att utarbetandet och bedömningen av balanskalkyler skall bli en frivillig tilläggsåtgärd i det nya miljöstödet. Enligt förslaget skall kväve- och fosforbalanser räknas ut årligen, skiftesvis och på gårdsnivå. ■

Tillskottskväve, tillväxtregulator, sjukdomsbekämpning...?

Klorofyllen ger svaret – Klorofyllhalten mäts i sädesväxternas stråskjutningsstadium senast före axgången. Mätningen görs på det översta fullt utvecklade bladet, berättar Juha Salopelto. Det är klokt att utföra mätningar på många plantor runtom på skiftet. Man kan plocka med sig plantorna och besöka Klantbruksbutikens klorofyllkiosk. Mätaren och tydliga anvisningar är tillgängliga utan avgift och en utbildad försäljare ger råd vid behov. På samma gång kan man se efter om växtsjukdomar förekommer och planera hur de skall bekämpas. – Redan vid sådden är det bra att ge några kvadratmeter så mycket kväve att plantorna i praktiken aldrig kan göra slut på det. Kommer man inte ihåg att ställa in såningsmaskinen kan man ge kvävet för hand i efterskott eller utnyttja vändtegarna, säger Salopelto.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Skillnaden mellan det här gödslingsfönstret och klorofyllmätningarna på skiftet avslöjar om plantan har tillräckligt med kväve till förfogande. – SPAD-talet, alltså klorofylltalet, för t.ex. Zebra vete kan vara 44 på skiftet och 50 i fönstret. Om skörden väntas bli över 5 000 kg är det absolut värt att sprida tillskottskväve för att proteinmängden skall vara tillräcklig. Är skillnaden noll eller går den åt andra hållet är det klokt att fundera på att spruta tillväxtregulator, säger Salopelto. Det är viktigt att mätningarna utförs skiftesvis så att uppgifter om varje skifte och sort fås. Från lönsamhetssynpunkt är det viktigt att satsningarna är optimala och inte går till spillo. Det lyckas bäst när växtskyddet och kväveanvändningen bygger på mätningar. Anvisningar om hur man gör ett gödslingsfönster och

samlar prov på växtbeståndet hittar man på sidorna 25–26 i K-Odlingsguiden.

Genom klorofyllmätningar kan man precisera kväveanvändningen och växtskyddet. Exaktare användning av insatserna förbättrar odlingens lönsamhet.

www.k-maatalous.fi

ODLINGSPROGRAM Simo Paulanto och Nurmijärven K-Maatalous-försäljaren Timo Koskela använder K-Odlingsprogrammen för att leta fram goda lösningar på växtskyddet för Zebra vete.

Tidig köpare odlar förmånligare På vintern har man tid att planera odlingen. Utsäde samt gödsel- och växtskyddsmedel är alla förmånligare nu än strax före vårbruket. Odlingsprogrammen och Odlingsguiden innehåller bra förköpstips. text och foton Silja Vuori

Simo Paulanto i Nurmijärvi planerar redan före årsskiftet vad han skall odla nästa år. Gödselmedlen har han redan hemma, och förköpspriserna på växtskyddsmedel är lockande. – I fjol köpte jag preparaten redan i början på året, tidigare har det ofta blivit av först på sommaren, berättar Paulanto som har odlat hemgården i ett knappt år. Försäljaren Timo Koskela vid K-Lantbruk i Nurmijärvi rekommenderar varmt förköp. Mest sparar man in på gödselmedlen eftersom utgiften för dem är stor inom odlingen. Också växtskyddsmedlen och utsädet säljs till lägre pris till dem som är tidigt ute. – Dyrast blir det för kunderna att skaffa allt i sista sekunden före vårbruket och att betala först på hösten. Den som utnyttjar förköpsmöjligheten kan spara ett tiotal procent jämfört med det här, säger Koskela.

ner jämte bruksmängder finns i en lättläst tabell som ger flera alternativ. Redan i fjol prövade Paulanto på att mäta klorofyllhalten och göra upp en skördeprognos med ISO-VILJA-metoden.

Bra paket för växtskyddet Timo Koskela med sin 20-åriga erfarenhet av lantbruks- och spannmålshandel tycker att växtskyddsrekommendationerna i odlingsprogrammen är bra paket. – Det första av de tre alternativen är det absolut effektivaste medan det tredje är ett standardalternativ. Alla kan kompletteras och förbättras efter behov, eller så kan olika alternativ genomföras i olika skeden. – Många av våra kunder utför maskinentreprenader eller sköter annat samtidigt som de odlar stora arealer själva. Alltid hinner man inte sätta sig in så noga i t.ex. växtskyddet. Då har man den största nyttan av färdigt uttänkta lösningar i stil med odlingsprogrammen, säger Koskela. ■

Intressanta tips i Odlingsguiden Både Paulanto och Koskela är nöjda med de nya odlingsprogrammen. De är till hjälp för Paulanto som odlar och odlingsplanerar och för Koskela som betjänar kunder och säljer. – Det är intressant att räkna ut vad gödslingen och växtskyddet kostar per ton spannmål. Av det ser man att en större skörd kan vara lönsam trots att den kostar mer att odla, berättar Paulanto. Simo Paulanto har direktsått med en Tume Nova Combi i tre år. Maskinen har fungerat fint och fabriken har skött garantifrågorna bra. I och med direktsådden har det blivit en vana att spruta med glyfosat om vårarna. Simo Paulanto tippar att de flitigast studerade sidorna i odlingsguiden är de som innehåller tabeller över tankblandningar och preparateffekter. Överskådliga växtskyddsrekommendatio-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Gödsel- och växtskyddsmedelskostnaderna per hektar och per ton spannmål i olika skördeklasser Skörd

Gödsel och vs-medel €/ha

Gödsel och vs-medel €/ton spannmål

Under 3000 kg/ha 3000 – 4000 kg/ha

133 133

52 36

4000 – 5000 kg/ha över 5000 kg/ha

139 149

30 28

Källa: Spannmålsundersökningen ISO-VILJA

En ﬁn sommar för oljeproducenter Sommaren 2006 var rekordvarm och rekordtorr. Den kom att bli en milstolpe också för oljeväxtförsöken på K-försöksgården, eftersom det var första gången rybs, raps, Camelina och lin blommade på samma försöksfält. text och foton Maarit Kari

RAPS

LIN

RYBS

HAVRE

Oljehalterna i rybs och raps på olika gödslingsnivåer

Ryps Rabs

K-gruppens försöksgård 1994-1998 47 46,5 46 45,5 45 44,5 44 43,5 43 0 kg/ha N

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

60 kg/ha N

100 kg/ha N

140 kg/ha N

Alla oljeväxter gav en god skörd eftersom de trivs i varm jord med goda fuktighetsförhållanden. Det gör de särskilt under torra somrar, då allt vatten i praktiken måste tas ur vattentillgångarna inne i marken. Vårrybsen SW Petita deltog i olika försök och bara i ett av dem stannade sortens skördenivå under 3 000 kg/ha. Petita klådde också rapsen i ett försök där såningstätheten och spårämnesgödslingen undersöktes. Bara SW F5197, den rikast avkastande rapssorten i de officiella försöken, gav större skörd än Petita.

Ett rapsår? De ståtliga rapsbestånden såg ut att ge bättre skördar än rybsen. Trots det blev skillnaden knappt märkbar. Visserligen är tre ton bra för vardera. Den uppenbaraste förklaringen till att skillnaden blev nästan obefintlig är att näringsämnena tog slut mitt i. Över 100 kg kväve har just inte gett någon merskörd för raps i långa försöksserier, men den här gången tycktes givan vara för njugg. Dessutom ledde torkan till att en del av kvävet inte var tillgängligt för växterna. Stjälken, skidorna och rötterna var granna att se på men fröskörden skulle ha behövt mer näringsämnen. Också när riksgenomsnittet av de officiella sortförsöken räknades ut låg rapsskörden aningen efter medelskörden för rybs. För försöken gällde samma ”begränsning”, dvs. för att resultatet skall bli så rättvisande som möjligt under olika år skall kvävegivan vara måttlig och inte maximal. Situationen belyser också det faktum att både skördepotentialen och riskerna är större för rapsen – på många sätt.

Toppskördar av Camelina och oljelin Aningen överraskande tröskades skördar på över 3 ton också på försöksrutorna med Camelina (oljedådra). Den enda sorten som odlas i Finland, Calena, representerade just medelnivån, men en sort gav t.o.m. 6 % större skörd och var klart mindre angripen av vitrost. Andra sjukdomar förekom inte i Camelina. Både efterfrågan och kilopriset på skörden av såväl Camelina som oljelin är bra. De var därför de enda arter där skördens värde var avgjort större än odlingsstöden. Den rikast avkastande sorten i oljelinförsöket var som väntat Laser, som är det Somerobaserade företaget Elixi Oils huvudsort. Laser utvecklas och mognar jämnt, och därför kan man i praktiken börja tröska den tidigare än Helmi. De första frökapslarna av Helmi börjar skramla tidigare, men färgen är delvis grön ännu medan Laser är jämnmogen. Nykomlingen Abacus gav nästan lika stor skörd som Laser men mognade avgjort tidigare. Den erbjuder därför ett reellt och tidigare alternativ än Laser t.ex. i Österbotten, där oljelin förädlas till olika produkter. Alla andra oljelinsorter än Helmi gav mer än tvåtonsskördar. Skörden av Laser var hela 2 450 kg/ha.

Stödvillkoren begränsar skörden? Enligt miljöstödsvillkoren får rybs och raps på ler- och mjäljordar ges 110 kg, t.o.m. 130 kg, vid skördenivån 2 500 kg. På grövre mineraljordar är gränsen 10 kg lägre. De tillåtna övre gränserna för kvävegödslingen förefaller därför inte att vara en skördebegränsande faktor. Snarare lockar de i sin form

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Resultat för oljeväxterna på K-försöksgården 2006 Kostnader för de köpta insatserna € Utsäde

Gödsling

Ogräsbekämpn.

Sjukdomsbekämpn.

Bekämpn. av skadeins.

Tillväxtregulator

Insatser totalt

Skörd kg/ha

Skördens värde

Skördens värde insatser

Vårraps, sortförsök

107

251

3 032

819

568

Vårrybs, sortförsök Camelina

40 40

96 85

72 72

0 0

20 20

0 0

228 218

3 012 3 090

813 1 545

585 1 328

Helmi oljelin Laser oljelin

81 81

75 75

62 62

0 0

219 219

1 931 2 451

773 981

554 762

Maaren maltkorn*

194

6 000

738

544

växtart

* exempelskörd

Tabellen visar potentialen hos en lyckad skörd av oljeväxter. I kalkylen ingår de faktiska insatsmängder som användes på försöksfältet år 2006, priserna för dem och skörderesultaten under det utmärkta året. I praktisk odling blir skördarna oftast bra mycket mindre än på försöksrutorna. När lönsamheten bedöms skall man beakta också arbetskostnader och fasta kostnader (byggnader, maskiner, jord) samt stöden, som är desamma för alla oljeväxter. För korn är tilläggsdelen för miljöstödet 45 euro mindre.

K-försöksgårdens sommarjobbare Matti Heikkilä uppskattar mängden bärgad skörd av Pepita.

av stödvillkor odlarna att använda hela de tillåtna givorna i onödan. Gödsel är den överlägset värdefullaste insatsen, så den bör ställas i proportion till den faktiska skördenivån. I vissa fall betyder det här att man inte ger hela den tillåtna givan. Fosforbehovet i proportion till fosfortillgången är allra störst i ett tidigt skede, medan gödslingen vid sådden inte har hunnit verka. Som helhet betraktat kan fosfor, eller åtminstone de begränsningar som stödvillkoren utgör, inte anses vara en faktor som begränsar skördenivån.

Frö- eller oljeskörd? Skörden av oljeväxter betraktas sällan som oljeskörd och också gödslingens inverkan studeras i regel i proportion till totalskörden. SW Petitas höga oljehalt är

därför närmast till fördel för odlarna, eftersom oljehalten är en viktig grund för prissättningen. Också inom produktionen av biodiesel är oljehalten intressant därför att oljepriset är ungefär fyra gånger så högt som proteinpriset. I själva verket har just intresset för biodiesel förändrat förhållandet mellan olje- respektive krosspriset. För foderindustrin är hela skörden värdefull, oavsett oljehalten. Kvävegödsling ökar inte oljeskörden i samma proportion som totalskörden. Enligt långvariga gödslingsförsök på K-försöksgården inverkar den i en enda riktning – sänkande. Det här betyder förstås inte att det är en dålig affär att gödsla rybs utan att de allra sista merkilona innebär en svagare oljeskörd och minskar odlingens lönsamhet. ■

Rybsen tar upp allt på vägen Det har väckt allmän förvåning att rybsskördarna minskat. Somliga, bland dem undertecknad, har kastat fram tanken att försämringen av åkermarkens struktur kan vara en viktig orsak. Resonemanget bygger på de allt större axelvikterna, den ensidiga växtföljden, den allt sällsyntare odlingen av vall och bl.a. förstoringen av gårdarna, som tvingar ut jordbrukarna på åkern så tidigt som möjligt, även när det egentligen är för vått. Strukturen hänger i sin tur ihop med allting, särskilt tillgången på vatten och växtnäring, vilket inverkar på de pollinerande insekternas intresse. Motargumentet har varit att samma utveckling borde märkas i spannmålsskördarna och att rybsen ju förbättrar

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

markstrukturen. Det betyder nu ändå avsevärt mycket mer biomassa förutom inte att rybsen själv inte behöver en bra den egentliga skörden när man jämför markstruktur, den också. Rybsen tar med t.ex. stråsäd. emellertid allt den får på vägen, på ett Bilden här invid åskådliggör mängden annat sätt än stråsäden. biomassa som rybs och raps ger utöver Tabellen här invid innehåller fröskörden. typiska utsädes- och skördemängder för olika grödor. Rybsen Förhållandet mellan skörd ger tio gånger större och utsädesmängd fröskörd än jämförelsegrödorna när man ser till den utsädesmängd Växten Utsäde kg Skörd kg Skörd/ utsäde som används. Som Rybs 8 2000 250 mest var skörden hela Oljelin 60 2000 33 600-700 gånger större Korn 240 5000 21 än utsädesmängden. Potatis 3000 40000 0 Dessutom bildas det

Vilken kornsort är bäst?

Bioetanol i tanken På EU-nivå har det bestämts att 5,75 % av traﬁkbränslena skall bestå av biobaserade bränslen senast år 2010. Om den här skyldigheten försummas kan sanktioner vara följden. Produktionen av bioetanol är därför på väg att bli ett av de viktigaste sätten på vilka industrin använder spannmål. text Tapio Lahti K-försöksgården

Är det första eller andra generationens biobränslen som är bäst? Frågan har debatterats livligt. Man kan förstås undra om det är vettigt att driva fordon med något som skulle kunna användas som foder eller mat. Nu gäller det i alla fall att utnyttja tekniken. Av de många bioetanolfabriksprojekt som planeras har Altias planer hunnit längst. Fabriken i Ilmola kommer att svälja inte bara dagens 170 miljoner kg korn utan också 230 miljoner kg korn för produktion av bioetanol. Den här kornmängden ger bara cirka hälften av den bioetanol som förutsätts i EU-direktivet. Det säger något om hur stor användningsskyldigheten är. Industrin grubblar därför över hur den skall få ihop en tillräcklig mängd råvara. Stödpolitiken spelar en central roll. På så vis tycks läget för produktion av åkerenergi vara gynnsamt.

Lämpliga sorter ger bra råvara Stödet för energigrödor förutsätter ett avtal med en vidareförädlare. Det betyder antagligen att också produktionen av bioetanol kommer att vara mer eller mindre kontraktsbaserad och att t.o.m. sorten kanske bestäms i kontraktet. En stor del av odlingen för produktion av bioetanol kommer väl hur som helst att ske med hjälp av goda stärkelsesorter. Sortvalet inverkar på råvarans kvalitet och därmed på både odlarens och industrins ekonomi. Det har Altias mall för kon-

traktsproduktion bekräftat. Den know-how som redan finns inom stärkelseindustrin är till stor nytta för bioetanolindustrin. Kesko Lantbruk och Kförsöksgården har aktivt varit med om att utveckla både bättre stärkelsesorter och odlingstekniken för produktion av stärkelse. Tvåradssorten Tofta, sexradssorten Edel och nykomlingen Maaren är Kesko Lantbruks sorter på Altias nuvarande lista över korn för kontraktsodling.

Maaren ett nytt stärkelsekorn Maaren är ett rikt avkastande och odlingssäkert tvåradskorn. Växttiden är sådan att Maaren kan odlas i zonerna I-III. Stråstyrkan och resistensen mot sjukdomar är god, hektolitervikten är hög. Maaren innehåller höga halter av stärkelse och andra föreningar som jäser, därför är den lämpad också för produktion av bioetanol. Att Maaren är med bland Altias kontraktssorter vittnar om att dess kvalitetsegenskaper passar också för produktion av bioetanol. Försök där Maaren deltog gjordes redan på 1990-talet. Sorten har alltid gett stora skördar av god kvalitet även om vädret under de olika växtperioderna har varierat kraftigt. Maaren togs upp på sortlistan i Finland år 2004 och utsäde av sorten säljs av K-Lantbruksaffärerna. ■

Skörde- och kvalitetsresultat i de officiella försöken

Kornsorternas sjukdomsresistens i de officiella försöken

1999-2006

Skörd

Växttid rel.tal MAAREN 100 SCARLETT 96 SAANA 88

Liggsäd Längd dagar % 93,1 13,6 91 19,6 88,9 13,8

Tkv cm 67,6 62,3 64,3

Hlv g 47,3 45,5 47

Protein kg % 68,2 12,7 68,9 12,7 66,1 13

SAANA MAAREN SCARLETT

0,0

5,0

10,0

15,0

20,0

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

25,0

Arska tillverkade den första mobila torken redan år 1986. Detta var en tork försedd med ben. På vagntorken har benen bytts ut mot hjul. Den största mobiltorken rymmer redan 299 hl.

De första Arska-torkarna kom för närmare 50 år sedan Arskametallis historia som torktillverkare är mycket traditionell. Arvo Käkönen gjorde den första torken av silotyp för egen användning. Några grannar ansåg Käkönen vara storhetsgalen, ty det rymdes över 60 säckar spannmål i silotorken, när det i den tidens säcktorkar rymdes endast 10-20 säckar.

Med den nya torken torkades grannbyarnas spannmål. Heimo Pelto-Huikko, som hörde till de större odlarna i byn ville köpa sig en egen tork, varvid Arvo gjorde en ny åt sig själv och ett par extra torkar. Med detta började torktillverkningen år 1958. Man grundade firmanamnet Kone ja Kuivuri, och som produktmärke lanserades Siilo-Veto. År 1976 ändrades fabrikens namn till Arska-Tehtaat A. Käkönen Ky och som produktnamn togs Arska. År 1989 byttes namnet till det nuvarande Arskametalli Oy. Nu finns redan delvis en tredje generation i ledningen. Företagets torkar har under åren sålts av många försäljare. Det gamla Hankki-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

ja var deras försäljare till år 1988, då det upphörde. Sedan följde Tukos tid, tills även detta upphörde. Efter Tuko försökte man några år att sälja direkt. Med Lantbrukskesko kom man överens om samarbete år 1995, dock inte som dess enda leverantör.

Till nyheterna under detta årtionde hör tandemtorken, med två element bredvid varandra.

Arskametalli är äldst av de befintliga torktillverkarna och för det andra har Lantbrukskesko lika långa traditioner som säljare av spannmålstorkar.

Den största vagntorken rymmer redan 299 hl Arskametallis produktutveckling har under åren kommit ut med många nyheter. Den första elementtorken gjordes redan år 1972. Den första torken på ben, en vagntork utan hjul tillverkades 1987. Till nyheterna under detta årtionde hör tandemtorken, med två element bredvid varandra, stokerpanna för pellets och en kontinuerlig tork med dithörande auto-

Torkningssektionernas konstruktion är Arskas egen. Torkningssektionernas luftvägar är höga och jämnbreda. På luftens inkomstsida ﬁnns ögonlocksplåt och på den fuktiga luftens utgångssida ett metallnät, där luftens genomträngningsförmåga är bättre än på den inkommande sidan. Med detta säkras den fuktiga luftens möjlighet att komma bort.

En stokerdriven förugn kan kopplas till vilken torkpanna som helst. Bäst fungerar stokern med pellet, dess värmevärde är större än ﬂisens.

Jouko Alanko från Arskametalli visar hur torkningsluftens gränsvärden ställes in. Från huvudcentralens amperemätare ser man när elevatorns belastning är på den övre gränsen.

matik Även vagntorkarna d.v.s. mobiltorkarna har fått nya dimensioner, de största rymmer redan 299 hl. Från Arskametalli får man även radiatorer med placeringsdirektiv för att få energin från värmecentralen som hjälpvärme till torken. Jordbrukaren behöver bara ange den mängd vatten som kommer till torken, temperatur och pannfläktens luftmängd. Arska är ett hus med full torkservice.

fekten med som bäst 50 %, men torkens pris endast med 15 %. Satsbytet tar nämligen ca fyra timmar och med den kontinuerliga torken försvinner denna dötid. Tillsvidare har efterfrågan på kontinuerliga torkar varit liten, men är dock på växande. Torkarnas storlek har vuxit. År 1984 sålde Arskametalli ett rekordantal torkar 228 stycken, men medelstorleken var 15 hl. Nu är medelstorleken 300 hl och växer.

Den vägg, varifrån den fuktiga luften går ut, är ett väl luftgenomsläppligt nät. Nätet är så pass tätt, att även små frön hålls innanför, men dock är luftens genomträngningsförmåga större på utblåsningssidan än på den inkommande sidan. Med detta eftersträvar man att den fuktiga luften skall avlägsnas effektivt. På undre sidan om varje luftvägsrad, mitt för spannmålen finns en åsplåt för att ta emot spannmålstrycket. Åsarna hjälper även till att blanda säden. ■

Kontinuerlig

Automatisk påfyllning

Det erbjuds flera torkalternativ, alla har sin användarkår. Mobiltorkarna skaffas ofta av dem, som inte vet vem som fortsätter på gården. Mobiltorken kan säljas vidare. De fasta torkarna användes främst av dem, som litar mera på framtiden. Tandemtorken lämpar sig däremot för gårdar, där torken inte kan byggas ut uppåt, men nog åt sidan. Den kontinuerliga torken lämpar sig i sådana fall där man länge får torka samma spannmålsslag. För det andra kan den lika bra användas som satstork. I själva verket inleds den kontinuerliga torkningen som satstorkning och slutas som satstorkning. I början fyller nämligen den otorkade spannmålen de undre sektionerna som är ämnade för kylningen.

Hos Arskametalli är den egna produktionens andel stor, även rören och elevatorerna är av egen tillverkning. Elcentralen köps, men man är aktivt med vid planeringen av denna. Elcentralen är torkens hjärna, och de blir hela tiden större. Automatiken utökas nämligen hela tiden. Förutom basfunktionerna kan man till torken leverera tillexempel ett automatiskt satsbyte. Torken fyller på, torkar och tömmer som maximi två gånger samt fyller på och torkar en tredje gång, men tömmer inte längre. Med automatisk påfyllning sköter man smärtfritt de satsbyten som infaller på natten. Detta kräver en gränsvakt för den undre nivån i tömningsfickan och en stor tömningssilo eller sedan mera automatik för att styra tömningen till flera lagringssilon.

Medelstorleken redan 300 hl Den kontinuerliga torken kräver två elevatorer, en motorstyrd fördelare och stängningsplåt för tömningsfickan samt gränscensorer för tork och tömningsficka. När det separata kylnings-, tömnings- och påfyllnadsskedet kommer bort, ökas ef-

Stora luftvägar Beträffande torkningssektionerna har Arska sin egen lösning. I torkningssektionerna finns nämligen höga, jämnbreda luftvägar. Den luftvägg, varifrån den varma luften kommer är av ögonlocksplåt.

Stoker som förugn För användarna av inhemskt bränsle har Arska tillsammans med Ariterm utvecklat en stokerdriven förugn som lämpar sig för flis och pellets. Pelleten lämpar sig som bränsle i torken därför att dess värmevärde är högre än flisens. Man kan blanda ca tjugo procent spannmål i pelleten. Förugnen fungerar alldeles som en oljebrännare: den torkar till på förhand bestämd fukthalt, stänger brännaren och utför kylning av spannmålspartiet. Systemet kan väen förses smed automattändning. I förugnen finns naturligtvis ett bakeldsskydd. Förugnens effekt är 150-500 kW. Förugnspannan lämpar sig även för andra märkes torkugnar än Arskas.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

NU AKTUELLT

Laddningsbar LED-arbetslampa ■

Den laddningsbara arbetslampan har 31 klara ledljus. Dessa förbrukar synnerligen litet ström, varvid lampan lyser ca 3-4 timmar med en laddning. Lampan är mycket behändig speciellt vid reparationsarbeten, där man inte har tillgång till nätström. Nätströmsladdare medföljer. Pris inklusive skatt 39 euro.

Medicinskåp för lantgården ■

Farmmedicinskåpet Polaria är speciellt planerat för användning i lantbruket. Det är inhemskt, låsbart och tillverkat av fuktbeständigt, återanvändbart material. Medicinskåpets storlek är 400 x 850 x 350 mm och där ﬁnns tre lösa förvaringslådor. Medicinskåpet har två års garanti och dess rekommendationspris är 149 euro.

Blendgödslen anlände ■ Den blendgödsel som skall användas under nästa växtperiod anlände i början av december till Nådendals hamn. Leveranserna till K-lantbrukskedjans odlarkunder började genast efter att lasten lossats. Transportarrangemangen skötes av Lantbrukskeskos massalogistiksystem. I de ﬂesta fall levererar en bekant traﬁkant gödsellasset till gården.

Oljebyteskärl med ﬁlterställning ■

På oljebyteskärlet ﬁnns en behändig ställning, där man kan lämna ﬁltret att rinna tomt. Kärlet rymmer 20 liter upp till ställningens nivå. Diametern är ca 40 cm, varför det är lätt att få oljestrålen i kärlet.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Materialet är styv plast, kärlet har ett stadigt handtag och pip vid kanten. Det rekommenderade priset är 25 euro inklusive moms.

■

Oy Shell Ab blir K-lantbrukskedjans andra leverantör av smörjmedel. Maatalouskesko Oy och Oy Shell Ab har slutit ett samarbetsavtal gällande försäljning och marknadsföring av Shells smörjmedel. Samarbetet inleddes 1.1.2007. Shell Agri-Line är ett smörjmedelssortiment som planerats speciellt för lantbrukets behov. Till Klantbrukskedjans sortiment kommer Shell Harvella T 10W 30 –universalolja, Rimula D Extra 10W-30 – dieselmotorolja, Tellus T32 och T46 hydrauloljorna samt Donaax TD 10W-30 och 5W-30 –transmisionsoljorna.

Shell Agri-Line smörjmedlen fyller lantbruksmaskinernas högsta prestationskrav och ger maskinerna ett effektiverat skydd. Tack vare dessa egenskaper ökar Shell Agri-Line –produkterna maskinernas pålitlighet och säkerhet. Shell Agri-Line –produktfamiljen kompletterar K-lantbruks urval inom lantbruksmaskinernas tillbehörshandel och förbättrar utbudet av maskintillbehör.

AKTUELLT

Shells smörjmedel från K-lantbruksaffärerna

Tarm- och våmundersökningar gynnar husdjursproducenten ■

Bredare bogserad slåtterkross ■ Elho HNM 370 C Hydro Balance kommer men ny effekt åt de bogserade Elho-slåtterkrossarna. Arbetsbredden på 3,7 meter förbättrar arbetseffektiviteten med hela 30 procent. Skadorna på åkern minskar beroende på arbetsbredden och de specialbreda lågtrycksdäcken. Däckdimensionen är 31x15,5-15/8. Ny kraftöverföring och knivbalkslösning gör det möjligt att använda en medelstor traktor, rekommenderad traktoreffekt är 70-90 kW. Transporten från ett skifte till ett annat är lätt tack vare den styrbara mittbommen, arbetsbredden på 3,5 meter och den från modellen 320 kända, spårvidden på 2,6 meter. Knivtallrikarna är nio och krossrotorns bredd är 2505 mm. Slåtterkrossens egenvikt är ca 2100 kg.

Husdjurens hälsa och produktivitet förbättras, när det i de enkelmagades tarmar finns en rätt mikrobsammansättning och hos idisslarna fungerar våmmens mikrober effektivt. I Finska Foders tarmhälsoundersökningsprogram har man hittat undersökningsmetoder och utfodringstekniska lösningar, med vilka man i tarmarna får en god, produktionsförbättrande mikrobbalans. Ju mera goda bakterier det finns i tarmen i förhållande till de skadliga, desto bättre växer och producerar djuret. Resultaten av undersökningarna syns som ny produkter från Finska Foder. Fyrfoderprogrammets foder för broiler är planerat för att via en främjad tarmhälsa förbättra fåglarnas hälsa, tillväxt och livskraft. Grisarnas fyrstegsfoderprogram stöder utvecklingen av en godartad tarmmikrobsammansättning och säkrar via nya egenskaper en störningsfri avvänjning. Ett nytt avvänjningsfoder är en alternativ lösning till användningen av zinkoxid (ZnO) i utfodringen. Bland fodernyheterna för svin och broiler finns den, patenterade ProgutTM-tarmförbättringen som konstaterats förbättra mikrobbalansen bl.a. genom att hindra de skadliga kolibakterierna att fästa sig vid tarmens yta. Mjölkkornas allfoder Mainio-Krossi och halvkoncentrat Oiva-Krono Top effektiverar de hemmaproducerade fodrens, ensilagets och spannmålens utnyttjande genom att främja deras våmsmältning tack vare Pötsitehoste. Pötsitehostes verkningsmekanism har konstaterats i laboratorier och den positiva inverkan på produktionen har konstaterats i gårdsförsök. Man har sökt patent på fodren.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Klabbmaskinnyhet från Haapajärvi

Tillverkaren berömmer Green speedmaskinernas ”stockningsfrihet” tack vare den nya utformningen. Bettets höjdinställning är hydraulisk.

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Till sitt yttre påminner Maaselän Kones nya Green speed-klabbmaskinerna om fabrikens tidigare produktion.

Hos Green speed har man försökt beakta säkerhetssynpunkterna så långt som möjligt. När man öppnar skyddet stannar maskinens funktioner. Skydden har inga låsanordningar.

Vad har en gammal bil och en typisk klabbmaskin gemensamt? Svaret får man genom att jämföra fordonets effektkurva med kurvan för klabbmaskinens effektivitet, de har samma form. Där som bilens maximivridmoment träffar ett lågt varvtalsområde, får man med klabbmaskinen i allmänhet mest klabbar av ett medelstort träd. text och foton Tuomas Rytky

På Kone-Forum i oktober, presenterade Maaselän Kone Oy två nyheter som kan karakteriseras som tydliga utvecklingssteg i klabbmaskinernas utveckling. Nyheterna har fått namnen Hakki pilke 1x42 Green speed och Hakki pilke 2x32 Green speed. Det nya med namnet kommer till sist: Green speed. Då man bekantar sig med maskinernas teknik och utgångsläget för planeringen, märker man att det även finns täckning för namnet. Man kan med rätta tala om två helt nya maskiner. Funktionsprincipen är som tidigare. Stammen flyttas med en inmatningstransportör och när måttet är rätt kapas slanan med en kedjesåg. Klabben faller i klyvningsrännan, varifrån den skjuts hydrauliskt genom klyvningsbettet. Till slut transporterar transportören klabbarna till släpvagnen, bytesflaket eller fast i en klabbsäck.

Klyvning med 10 kilowatt De båda nyheternas effekt har begränsats till tio kilowatt. Jämsides med traktordrift erbjuds de också som eldrivna. Effekten på tio kilowatt räcker i princip när man har 25 A:s säkringar. Med effekten åstadkommer man dock ett bättre resultat. Man har gjort många ändringar för att spara energi. Det mest betydelsefulla med tanke på energihushållningen är kedjans mekaniska drift. Helheten har dock fått möjlighet att stanna sågkedjan. Den mekaniska verkningsgraden är enligt Veikko Kontro, som ansvarar för Maaselän kones inhemska försäljning, upp till trettio procent bättre, när uppvärmningen av oljan inte äter effekt. Effekt sparas även genom att fästa hydraulpumpen direkt i vinkelväxeln, genom vilket man undviker det effektspill som förorsakas av kilremmarna. För övrigt har man vid planeringen av Green speed lyckats minska den mängd kraft som överförs med remmar och via detta även lagerbelastningar. Utöver en bättre verkningsgrad märks ändringarna i längre serviceintervaller. Den tredje förnyelsen som inverkar på användningen av effekten är flyttningen av tömningstransportörens drag från den

nedre ändan uppåt. När draget är nere, försöker vikten på transportören att bilda en ”påse” i remmens nedre del. När draget är i övre ändan, kan klabbarnas vikt förbättra fästet på dragrullen.

Kapningen ger effektområden Green speed betyder fram för allt detta, att produktionen av klabbar hålls bra oberoende av virkets diameter. Kapningen är den bestämmande faktorn, ty klyvningskapaciteten räcker nog. Sålunda syns det mekaniska dragets bättre verkningsgrad rätt bra i maskinens kapacitet. Med undantag av draget har kapningen genomförts rätt vanligt. Slanorna transporteras med transportören, tills dess ända träffar längdbegränsaren. Speciellt de sista kapningarna underlättas av en mekanisk belastare, som trycker trädet mot transportören. Kapningen sker med svärdets rörelse uppifrån nedåt, som sågens användare styr med samma spak som inmatningstransportören styrs. I nyheterna har man även försökt minska störningar vid kapningen förorsakade av dålig kvistning. Detta har åstadkommits genom att förlänga svärdet i förhållande till det grövsta träd som kan klyvas. Sålunda har bettets nedre fastsättning kunnat dras litet längre in på maskinen. Modellen 2 x har ett 16 tums svärd, 1 x har 18 tum.

Klyvning med olika skalor Den mest betydelsefulla uppfinningen på Green speed har dock med klyvningen att göra. På 2x kan klyvningshastigheten väljas för hand ur två alternativ. På ettan finns upp till fyra alternativ och bytet mellan hastigheterna är automatiskt. -Utöver den traditionella snabbrörelseventilen regleras klyvningshastigheten efter behov med en patenterad teknik som baserar sig på förändringar i ytans storlek. Flödet hålls hela tiden konstant, varvid hydrauliken inte belastas, säger planerare Juha Autio. I praktiken blir rörelsen långsammare då, när kraften behövs som mest. Alltså just när materialet börjar klyvas. Ef-

ter detta blir hastigheten åter högre. Klyvningskraften är i ettan från tre till tretton ton, i tvåan 3,6 till sju ton. Klyvningsbetten fås som två-, fyra-, sex- och åtta delars klyvning. Bettets höjd regleras hydrauliskt.

Lätt säkerhet Beklagligt ofta verkar skyddsutrustningarna försvåra arbetet, varvid alltför många tar bort dessa. På Green speed har man försökt göra säkerheten så lätt som möjligt att använda. Det egentliga farliga området skyddas med två plåtar, som kan öppnas separat enbart genom att lyfta i handtaget.

Då man bekantar sig med maskinernas teknik och utgångsläget för planeringen, märker man att det även ﬁnns täckning för namnet. När man öppnar skyddet stannar maskinens alla funktioner, även sågkedjan. När skyddet sänkes på plats igen, fortsätter maskinen sitt arbete. Det är även möjligt att stoppa kedjan med driftspaken exempelvis under den tid då man lyfter virke på inmatningstransportören. En slags säkerhetsökande verkan har även maskinramens utformning. Tack vare denna är det lätt att städa bort avfall som samlats under maskinen. Green speeds tömningselevator flyttas hydrauliskt i sidled. Transportörernas hastighet kan regleras steglöst. Lantbrukssläpvagnen kan fyllas utan att flytta denna. Även inmatningstransportörens hastighet kan regleras steglöst. Därtill har man som standard monterat en hydraulisk hjälprulle, som hjälper till att få de grövre träden på transportören. Lantbrukskesko är den enda återförsäljaren av Hakki Pilke i hemlandet. Modellen 2 x kostar 12.900 euro och modellen 1 x 12.700 euro. Priserna inkluderar skatt. Till de nya modellerna kan man få samma tilläggsutrustningar som till Maaselän Kones övriga klabbmaskiner. ■ 1/2007 ■ ÅKER BIRKA

Farmi CH 380 Flistugg för entreprenadbruk Den nya CH380-flistuggen kompletterar den flistuggsserie med huggskivor som tillverkas av Farmi Forest Oy. Denna flistugg är planerad för entreprenörer – för större flisningsbehov – och planerad med tanke på användningen. text Eemeli Linna foton Farmi Forest

Den största diametern på det virke som kan flisas är hela 380 mm. Utgången för planeringen av flistuggen har varit de användningsegenskaper som är viktiga för kunden. Dessa är bl.a. en kompakt konstruktion, lätt inmatning, litet effektbehov i förhållande till kapaciteten och driftsäkerheten. Virket matas till valsarna via en kort robust byggd tratt. Så här kan man operera med gripen nära inmatningsvalsarna. Detta är med tanke på ett löpande arbete en synnerligen viktig egenskap. Som option får man en avbalansering av övre valsen som underlättar inmatningen av virke med stor diameter och hyggesavfall. Som extra utrustning i stället för inmatningstratten får man en inmatningstransportör som försnabbar speciellt flisningen av hyggesavfall och kort virke.

Litet effektbehov – stor kapacitet Farmi flistuggarna har en sned inmatningsvinkel – ty kniven sjunker märkbart lättare in i virket när den slås snett än

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

Farmi CH380-flisstuggen kan flisa virke med en diameter upp till 380 mm. Goda användningsegenskaper och effektivitet har varit de viktigaste utgångspunkterna för planeringen. Tuggen kopplas till traktorns trepunkskoppling. Utblåsningstratten vändes 300 grader.

www.k-maatalous.fi

FINGERSKIVA

KVISTKROSSARE eller EFFEKTKROSSARE

SKÄRANDE BETT

rar med traktorns hydraulik, d.v.s. vid fällningen av röret är tuggens hydraulenhet inte i användning. Non Stress –varvtalsvakten är standard och den kan programmeras under arbetet. Alla hydraul- mm. komponenter är lämpliga för yrkesbruk. ■

Virket matas på rullarna via en kraftigt byggd tratt. Med virkesgripen kommer man åt att arbeta nära inmatningsrullarna.

MOTKNIV MOTBETT

rakt in. När tuggens inmatningsvinkel är sned i förhållande till de skärande betten, är effektbehovet mindre än i tuggar som matas rakt in. En annan avgörande faktor som inverkar på effektbehovet är skivtuggens kompakta och enkla konstruktion. Flisen bildas tillsammans med skivan och de passiva hjälpanordningarna (fingerbetten och kvistkrossarna). Dessutom verkar skivan som fläkt och blåser flisen ut från tuggen. En av skivtuggens fördelar är således en enkel och förmånlig konstruktion i förhållande till flisningskapaciteten. För entreprenörerna har maskinens pålitlighet märkbart större betydelse än vid normal användning i lantbruket. Därför är konstruktionerna och hydrauliken planerade med tanke på hård yrkesanvändning. I Farmi CH 380-tuggarna drivs inmatningsvalsarna sammanlagt av tre hydraulmotorer. För den undre valsen finns en motor och den övre inmatningsvalsen drivs från båda ändorna för att garantera en tillräcklig inmatningskraft. Vid utformningen av den övre valsen har man förutom vid de ypperliga inmatningsegenskaperna även fäst speciell uppmärksamhet vid ett effektivt stopp av inmatningen.

Dämpning med överlappande bett Flistuggen har dubbla skivor och väger över 600 kg. Skivans vikt dämpar vibra-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

tionen och jämnar ut belastningstopparna, ty då den roterar finns där mycket rotationsenergi. Skärkraften fördelas jämnt, då skivans fyra bett är placerade så att de överlappar varandra, två i mitten och två i yttre kanterna med 90 graders avstånd från varandra. Med flisning i tre skeden åstadkommer man flis av jämn kvalitet. Flisningen sker med den från Farmis mindre modell (CH260) kända principen med många skeden, som nu anpassats till den större modellen. Efter tuggningen mellan betten och motbetten krossas flisorna och förs till skivans yttre del där fingerskivorna tvingar dessa till motbetten. Dessutom finns vid början av fläktöppningen en kvistkrossare, som gör flisen färdig. Så här får man en jämn fliskvalitet, vilket underlättar inmatningsanordningens driftsäkerhet hos flisstokern. Kvistkrossaren kan ersättas med en effektkrossare som fås som extra utrustning och som möjliggör flisningen av sågavfall och även kvistigt virke till stokerdugligt material.

Standardutrustning för yrkesbruk Flistuggen har som standard egen hydraulenhet, med vilken man styr alla funktioner som behövs vid flisningen (inmatning, styrning av utkastarröret). Även fällningen av röret är hydraulisk, men det funge-

Tekniska data Farmi CH380HF Typ Kapacitet

flistugg med dubbla tuggskivor 30–70 m3

Max. virkesdiameter Inmatningsöppning

380 mm 380x420 mm

Flisbitarnas storlek

7–20 mm/1000 rpm

Effektbehov

20-30 mm/540 rpm 110–155 kW

Bett Koppling

4 st Traktorns 3-punkt

Vikt Rotorns diam.

1600 kg 1400 mm

Hydraulenhet Oljeflöde 540 rpm

HD 38, 75 l/175 bar 9-36 l/min

Oljeflöde 1000 rpm 1,65–65 l/min Svängbart utkastningsrör 300 grader Utblåsningens styrning Hydraulisk Brukstryck 175 bar Öppning av tuggkåpan Lastarens grip Styrning av inmatning Fotpedal Standard

Hydraulisk inmatning med två valsar, kvistkrossare och No-stress-varvtalsvakt

Värmeföretagare Pasi Kakkinen

Inhemskt bränsle för uppvärmning av institutet Ariterms ﬂisvärmecontainer på 400 kW ersätter den årliga energiförbrukningen på ca 90 ton olja vid Lieksan kristillinen opistos tre fastigheter. För värmeföretagaren är det nya objektet som togs i bruk i september intressant, men inte på något sätt utmanande. text och foton Vesa Jääskeläinen

Pasi Kakkinen hann redan på förhand förbereda sig för värmeföretagsamheten. Han skaffade sig utbildning i bioenergibranschen och började tillverka flis riktigt på allvar och med den åsikten, att om han inte börjar som värmeföretagare, så säljs flisen i alla fall åt värmeandelslagen i Eno och Nurmes. Tillfället kom snabbt. När Lieksan kristillinen opistos värmekontrakt , som fortsatt i 21 år, gick ut år 2006, låg Pasi redo i startgroparna. Metsäkeskus PohjoisKarjalas energirådgivare Urpo Hassinen gjorde flisanläggningens effektberäkningar och mätningar på basen av oljeförbrukningen. Pasi begärde offerter av tre värmecontainertillverkare och stannade för Ariterms 400 kW:s värmecontainer från Saarijärvi. – Denna var inte den billigaste men för användningsändamålet den klart bästa lösningen med tanke på dess automatik och andra egenskaper. Anläggningen kostade inklusive grundarbeten och reservpanna 140 000 euro exklusive mervärdeskatt, för vilket PohjoisKarjalas TE-centrals landsbygdsavdelning beviljade ett maximibidrag ur Itä-Suomen Tavoite 1-programmet.

Rökgassugaren är en bra säkerhet Placeringsplatsen gav litet huvudbry i början, men man hittade plats mellan huvudbyggnaden och bostadsbyggnaden, varifrån det blev en sträcka på 25 meter till värmekanalen för kopplingen av värmesystemet jämsides med det gamla och nu som reservpanna lämnade oljepannan. Flisanläggningen blir i svackan, men man har inte haft problem med röken. En rökgascyklon putsar den fina soten från rökgaserna, och små partiklar sprids inte i omgivningen. Spåren efter den automatiska askborttagningen sprider Pasi från askbehållaren på en halvkubik tillbaka i den egna skogen. I slutet av november när intervjun gjor-

ÅKER BIRKA ■ 1/2007

des visade sig rökgasernas temperatur vara under 150 C-grader, enligt mätaren, fastän det gått två veckor sedan senaste sotning. Fliscontainerns toppeffekt på 400 kW räcker även för hård köld. Vanligen sotar Pasi konvektionsytorna varannan vecka, i övrigt blir det ca tre besök per vecka. Till sotningen går det endast en halv timme, ty de ytor som skall sotas är lätt tillgängliga. Dessutom görs de normala granskningarna och ifyllningarna av dagboken, enligt vilken man kan räkna ut flis- och arbetsmängderna. Containern har sin egen kWh-energimätare, med vilken man kan kontrollera svinnet, ty den slutliga räkningen räknas från institutets egen energimätare. För bruksvattnet har institutet en fem kubiks varmvattenberedare, genom vilken vattnet cirkulerar till elementen. Bakom pannan finns en halv kubiks tryckvattenbehållare och bredvid denna ännu ett extra tryckkärl för släckningsvatten för eventuellt strömavbrott eller bakeld. Pasi Kakkinen lät även montera en rökgassugare , som håller draget i rätt riktning under lågtryckstider. Underhållslågan fungerar även pålitligt, när rökgassugaren är påkopplad och eldstadens fläkt är tyst. Då matar stokern flis på glöden med tre minuters intervaller. Till eldstaden valde Pasi rosterskötselstänger, som skjuter bort askan från glöden. Vid risk för bakeld finns goda säkerställningar i stokern. Ingen farosituation har ännu uppstått, säger Kakkinen. Alarmen och släckningarna fungerar automatiskt med hjälp av UPS-anläggnignarna, ifall strömmen bryts. De orkar dock inte hålla rökgassugaren igång. I stokerns inmatningsrör finns ett släckningsvattensystem i två faser. Ett runt och nedåtgående rör släpper vanligen inte elden mot flisbehållaren. De enda alarm som hittills kommit har kommit från kvistar som hamnat i fällningstratten, och som kan blanda bort det infraröda ögat som övervakar skruvens funktion.

Pasi går och kvitterar alarmen, ty i allmänhet befinner han sig någonstans i närheten, sysselsatt med skogsarbete åt Forststyrelsen. Jari Palviainen, som sköter bostadsbyggnaden kan också kvittera alarmen. Pasis far Heino Kakkinen, 68 år, går också gärna och kontrollerar läget. I sista hand svänger de värmen till reservsystemet.

Det egna bränslet räcker ännu länge Pasi Kakkinen räknar med att det till uppvärmningen går åt ca 400 fastkubik virke d.v.s. 1000–1300 kubik flis per år. Av detta kommer en fjärdedel från skötseln av de egna sksogarna och den andra mängden på 400 kubik från sågytor som skaffats från sågföretagaren Antti Toivanen. Resten anskaffas genom olika avverkningssätt. Om sommaren har han en skogshuggare i arbete. Slanorna flisas som torra. De får först vara 3–4 veckor i skogen som hela träd och som syrfällda minst två år. Flisningen görs med entreprenörskraft och endast på sommaren. Entreprenörerna kommer från Nurmes och Eno, den ena har en traktordriven flistugg och den andra en trumtugg på ett lastbilsunderrede. Pasi säger också, att det bör vara en rätt ovanlig situation om man hamnar att elda med flis som har en fukthalt över 30 procent. Även ytbräderna har vanligen en fukthalt kring 20 procent. Som transportredskap har han 30 kubiks bytesflaksvagnar. Det finns bra med torrt lagerutrymme för flisen. ■

Värmeföretagare Pasi Kakkinen håller skötseln av värmecontainern som ett rätt bekymmersfritt arbete. Fliscontainern fylles på enligt åtgången och eldytorna sotas med en veckas intervaller. Det blir 2-3 besök per vecka på anläggninen.

Torr ﬂis brinner med ren låga. Pannans vattentemperatur hålls vid 85 grader.

Rektor Helena Ahonen och ekonomichef Seppo Räty är nöjda med övergången från Fortums värmeproduktion till den lokala ﬂisuppvärmningen. Institutet sparar ca 30 000 euro per år enbart i energikostnader.

En tredjedel förmånligare

Ariterm 400 kW:s värmecontainer sitter bra mellan de höga byggnaderna hos Lieksan kristillinen opisto alldeles vid stranden av Viekijärvi. Ytan som skall värmas upp är 4100 kubik och på grund av de höga utrymmena upp till 12 500 kubik.

Institutets fastigheter hann man värma med lätt brännolja i 21 år. I medeltal brändes 90 000 liter olja per år eller för 720 MWh per år. Enligt ekonomichef Seppo Räty var oljeräkningen 8 000 euro per månad under hård köld. När avtalet med Fortum gick ut närmade sig oljepriset smärtgränsen, beslöt man vid institutet att ta kontakt med Norra Karelens energirådgivare Yrjö Hassinen. De besökte platser som använde flis- och pelletuppvärmning och mötte skogshuggaren Pasi Kakkinen som just blivit klar med sin bioenergiskolning. Kostnadsberäkningen ledde till ett 15-årigt avtal, under vilken tid värmeföretagaren producerar värme åt institutets fastigheter. Som värmeföretagare har Pasi Kakkinen investerat 153 000 euro i en fliscontainer, som institutet avkortar som ersättningsinvesteringar. Detta är mycket billigare än oljekontraktet, påpekar Räty. – För oljan betalade vi ca 88 euro per megawattimme och med flis under 35 euro inklusive skatt. Nu betalar vi bort Pasis investering så, att priset inklusive anslutningsavgift är 61 euro per megawattimme varje månad. Ersättningsinvesteringen är fast och bunden till euriborräntan. Priset för värmen kan lätt förutses och den varierar inte, ty det är bundet till det fjärrvärmepris som produceras i Lieksatrakten med torv eller ved. Fjärrvärmen hämtas inte lönande till institutet från en sträcka på 18 kilometer på något annat sätt än med släpvagn. Rektor Helena Ahonen säger, ändringen från ett bränsle till ett annat gick behändigt. Hon anser investeringen vara bra även från ideologisk synpunkt, ty den följer principen för en hållbar utveckling. Pengarna stannar på orten och gagnar det lokala näringslivet. – Ett överraskningsmoment var köpet av den eluppvärmda byskolan alldeles vid institutet, så nu har vi ännu en fastighet som värmes med elström. Som tur är avståndet till denna inte så långt, om man senare drar dit en värmekanal. I Norra-Karelen värmes ca 30 pannor av värmeföretagare. Den största företagaren utgörs av Enos energiandelslag, som svarar för fyra pannors värmeproduktion med en sammanlagd effekt om fem megawatt. Med detta ersätter man redan en miljon liter olja. Lieksa har däremot valt användningen av olja. I skenet av detta är Pasi Kakkinen som flisföretagare områdets Don Quijote.

1/2007 ■ ÅKER BIRKA

ÅKER BIRKA KNEP

Skicka in knepet per

Birka knep för gården startar

e-post under adressen niksit.maatilanpirkka@ dialogi.ﬁ eller per post: Åker Birka, Markkinointiviestintä Dialogi, Anne Penttilä,

Har du en idé som gör arbetet lättare? Berätta om den för oss, så publicerar vi den! För varje knep som publiceras betalar vi 10 euro i honorar. Knepet skall anknyta till arbete som utförs på gården, inom jord- och skogsbruk eller boskapsskötsel. Knepet skall du ha kommit på själv eller sända in med upphovsmannens tillåtelse, varvid honoraret går till uphovsmannen. Knepet skall kunna genomföras relativt enkelt och förmånligt, antingen helt utan verktyg eller med hjälp av vanliga redskap som ﬁnns på de ﬂesta gårdar. Du kan åskådliggöra knepet med ett digitalt foto eller en tydlig teckning. Meddela alltid dina kontaktuppgifter.

PB 410, 00811 Helsingfors.