ÅkerBirka0108

NR 1 JANUARI-FEBRUARI 2008

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Lång erfarenhet av kvalitetssystemet

Träet behåller sin ställning i byggnaderna

Med vad skall stubbåkern bearbetas på våren?

Nu skaffas årets brännved

K-SORTERNA KLARADE SIG BRA I OFFICIELLA SORTFÖRSÖK

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

BYGGANDE

NR 1 JANUARI-FEBRUARI 2008

Till stöd för sortvalet

I detta nummer bl.a.

MF 5400-serien presenteras ..........................4 Reservdelar säkert ..............8 Resultat av officiella sortförsök ...........................10 Spannmålens växtskydd ....14 Grindstads smältbarhet… ..18 Rybsens svåra sjukdomssommar… ............20 Agritechnicautställningen ......................24 Med vilket redskap på vårstubben?...................26 Såningsmaskinens extra utrustningar... .....................32 Kvaliteten startar på gården….........................34 Kreatursbyggnader från Vieskan Elementti…...........36 Ståtlig ladugård av trä….....38 Stall, manege och bostad…40 Ladugårdsbygge, del 2…....42 Fem goda år i lösdriftsladugården… .........46 Fullfoderutfodring på mjölkgården….....................48 Trådlös våg på fullfodervagnen…................50 Aimo Kortteen Konepaja presenteras.........................52 Automatiserad flisvärmecentral på lantgården…......54

Det här numret innehåller en utförlig artikel om resultaten från de officiella sortförsöken 2000-2007. MTT:s 202-sidiga publikation om dem utkom i slutet av fjolåret. Ett mera ingående studium ger vid handen att även om artikeln i den här tidningen är grundlig är de resultat som presenteras i den bara en liten del av helheten. Under de åtta åren har sammanlagt 187 spannmålssorter som redan odlas eller är på förslag testats i mer än 3 700 officiella försök.

Varje år utför alltså många människor på flera olika orter i Finland ett både stort och viktigt arbete för att de finländska lantbruksföretagarna ska kunna välja de sorter som är bäst lämpade för de egna åkrarna och användningsändamålen. På exempelvis K-gruppens försöksgård i Hauho anläggs årligen ungefär 2 500 försöksrutor där jämförelser sker innan de mest lovande sorterna går vidare till de officiella försöken.

De officiella sortförsöken grundar sig på en förordning och MTT ansvarar för att de anordnas. I fjol anlades försöksfält för spannmål inte bara vid MTT: s verksamhetsställen (i Rovaniemi, Ruukki, Sotkamo, Maaninka, Ylistaro, Laukas, S:t Michel, Jockis och Pikis) utan också vid K-gruppens försöksgård i Hauho, Boreal Växtförädling i Jockis och ProAgria Nylands Svenska Lantbrukssällskaps enheter i Pernå och Ingå.

Att försök anläggs runtom i Finland är en garanti för att jämförbara data om sorternas odlingsvärde och odlingssäkerhet, avkastningsförmåga och kvalitet fås, och det inte bara från det område där respektive spannmålsslag odlas allra mest. Så har t.ex. resultaten för rågsorterna delats in i resultat för södra Finland, västra Finland och inlandet utgående från försöksorterna.

Resultaten från de åtta åren har grupperats efter odlingszon och jordart, försöksår och skördenivå. Kornsorterna testas dessutom med avseende på hur väl de tål sur jord. Den inverkan som växtskyddet har på skördenivåerna kan bedömas utifrån resultaten av besprutningsförsök. Sammanlagt har mer än 900 sådana försök utförts i vete och korn.

Om publikation nummer 150 i MTT: s publikationsserie av någon orsak inte finns därhemma ännu rekommenderar jag den varmt som kvällslektyr. Den finns också på webben.

anne.penttila@dialogi.fi

Värmecentral i plansilon….56 Köpman Tapani Reinikainen.............58

Förläggare • Markkinointiviestintä Dialogi Oy, PL 410, 00811 Helsinki, puh. (09) 4242 7330, fax (09) 4242 7333, Chefredaktör • Anne Penttilä, 044 502 9730, Layout • Tanja Pellikka, Försäljning av medieutrymme • Tuuli Toivainen, A-lehdet, Tryckeri • PunaMusta Oy, Adressregister • Maatalouskesko Oy, Adressändringar • kupong på sidan 63, Återföring och knep • niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi 1/2008 ■ ÅKER BIRKA

3

Massey Fergusons 5400-serie förnyades helt

En klass effektivare

MF 5400

traktor

Förnyelsen av 5400-serien var en så pass stor förändring, att man mycket väl kunnat ge den en annan modellbeteckning. I enlighet med Massey Fergusons linje bytte man förutom till en klass effektivare Tier3-motorer även samtidigt mycket annan teknik. Till den populära traktorstorleksklassen kom nu två helt nya modeller, MF 5475 och MF 5480. text Anne Penttilä foton Massey Ferguson

Bytet av Tier2-utsläppsklassens motorer till SisuDiesels och Perkins CommonRailfyrventilsmotorer som fyller Tier3-klassens krav betydde, att tillexempel den förra 5460-modellens 116 hk:s maximieffekt är i den nya 5460 T3-modellen 125 hk. – Fastän den nominella effekten hölls på samma nivå, vid 115 hästkrafter.

Dessutom finns på 3- och 4-växelområdet tillgång till PowerBoost-extraeffekt, vilket ökar effekten till 135 hästkrafter. Ökningen av maximieffekten är de nya fyrventils CommonRail-motorernas förtjänst. Deras datorstyrda insprutningssystem för bränslet möjliggör även användningen av PowerBoost-funktionen. I praktiken betyder detta en automatisk programmering av insprutningssystemets parametrar, med vilket man

uppnår en effektökning på de två högsta växelområdena.

PowerBoost är även i allmänhet en betydande tilläggsegenskap på traktorer i den här klassens storleks- och prisklass. Men märkbart är även detta, att den kan användas redan vid rätt så låga varvtals och körhastigheter, även på det mest ekonomiska varvtalsområdet 1400 -1600 rpm. Detta kan konstateras från bifogade effektkurvor.

Exempelvis vid 1500 rpm nästan fördubblar PowerBoost i praktiken den tillgängliga effekten jämfört med den förra Tier2-modellen. Den extra effekten kan utnyttjas från en hastighet på 7 km/h.

Detta är till nytta speciellt vid transporter och i sådana åkerarbeten, där hastigheterna ligger kring 10 km/h, t.ex. vid harvning.

Av betydelse är också ökningen av vridmomenten jämfört med den tidigare 5400-serien. Exempelvis seriens största, den nya 5480-modellens maximivridmoment är 652 Nm, som i allmänhet, förutsätter en rätt stor 6-cylindrig motor.

Ny motorteknik Till Tier3-utsläppskraven har man kommit både då det gäller SisuDiesel och Perkins utan ett för motorn separat och invecklat yttre återanvändningssystem av avgaserna (EGR). Exempelvis i SisuDieslels Tier3-motorer är ventilinställning och gasbyte optimerat. Insugningsventilen är öppen en liten tid under utblåsningstakten och bland insugningsluftten kommer en liten mängd avgas att blandas. Gasblandningens syrehalt är mindre, vilket sänker förbrännings-

Större effekt och vridmoment samt mindre utsläpp och bränsleförbrukning. Massey Ferguson 5400-seriens förändring var stor.

4

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Växelväljarens spak som användes med vänster hand.

Hytten är nu ännu tystare. Dyna4-snabbväxlarna kan manövreras endera från riktningsomkastarens spak på rattens vänsta sida eller med högra handen från T-spaken.

Fritt Koppling Körning framåt Backning Växling till större Växling till mindre

bildar traktorns ramkonstruktion. Förutom att den vibrationsfria konstruktionen har en synnerligen låg bullernivå, behöver traktorn inte heller separat stadgande ram, som skulle hindra vändförmågan.

Effektkurvor MF 5460 Tier-3 140 120

80 60 40 20 0 1000

1500

1800

2000

2200

rpm

Tier-2 Tier-2

Nominell Nimellis

Boost Boost

Vridmomentskurvor MF 5460 Tier-3 600

500

400

Vridmoment Nm

Dyna-4 –transmissionen är som sådan ingen nyhet men den tidigare från de större 5400-seriens traktorer kända transmissionen är nu som standard i hela 5400serien. Den är från början utvecklad för effekter över 160 hk, varvid även kraftöverföringen håller för de nya effektivare motorerna.

Dyna-4 erbjuder som den enda i denna traktorstorleksklass, en snabbväxel med fyra steg, där man även kan påverka riktningsomkastningens aggresivitet.

Riktningsomkastaren är densamma som i 6400-serien.

Användningen av transmissionen är synnerligen lätt och snabbväxlarna kan beroende på arbetsuppgift användas endera med högra eller vänstra handen. Med vänstra

Effekt hk

100

Dyna-4 underlättar arbetet

300

200

100

0 1000

1500

1800

2000

2200

rpm

Tier-2

Nominell

Boost

Växlar Området för åkerarbete

skedets temperatur och motorns kväveoxidutsläpp minskar. I samma riktning verkar även restavgasens (för det mesta vatten och koldioxid) värmebindande egenskap samt kemiska inverkan på förbränningsskedet. I princip har man på ett enkelt sätt kombinerat med genialisk teknik såväl fyllt kraven för Tier3-utsläppklassen som erhållit mera effekt och större vridmoment. Även bränsleförbrukningen har i förhållande till effekten minskat i Tier3modellerna.

I de nya motorerna är även av intresse bl.a. Perkins genomströmmande lock och turbons elstyrda ” intelligenta” by passport samt SisuDiesels på mitten stödda, våta cylinderfoder.

Perkins Crossflow-lock betyder enkelt detta, att sug- och utblåsningsventilerna befinner sig på olika sidor om locket. När det kalla och heta befinner sig på olika sidor om motorn, värmer inte avloppssidans värme insugningsluften, vilket skulle störa den mellankylda turbons funktion och höja motorns temperatur. Detta är viktigt speciellt vid stora effekter.

Inställningen av by pass-porten är beprövad och driftsäker turboteknik, som inte behöver ställbara vingar. By pass-porten fungerar som turbons ”säkerhetsventil”, som i nya motorer styr motorns insprutningsstyrningsenhet. Den eldrivna styrningen är mer känslig och mer noggrann än den tidigare mekaniska, och den säkrar ett tillräckligt och lämpligt turbotryck på alla varvtalsområden.

SisuDiesels på mitten stödda, våta cylinderfoder bildar en synnerligen stadig konstruktion, som är viktig speciellt vid höga vridmomentsvärden. Det för våta cylindrar typiska vibrationsproblemet förekommer inte, oljeförbrukningen är liten och serviceintervallerna långa. Sektionerna som är förstärkta med yttre ribbor samt den styva oljesumpen i gjutjärn

Dynashift-områdena

Motorvarvtal Km/h

Framåt/backningshastigheter

(MF 5470, däck 17.4R36)

Dyna4-transmissionen har fyra Dynashift-växlar på respektive basväxel, lämpligt överlappande körhastigheter och 40 km/h körhastighet för effektiva transporter.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

5

Till alla 5400-seriens modeller fås Ålö Maskiners frontlastare som fabriksmonterad i Massey Fergusons färger.

Tekniska data Massey Ferguson 5400 Dyna-4 T3 5460

5465

5470

5475

5480

Nominell effekt 2200 rpm ISOhk/kW*

115/85

120/88

125792

135/99

135/99

Maximieffekt 2000 rpm ISO hk/kW**

125/92

130/96

135/99

145/106

145/106

- Maximivridmoment Nm*

525

543

585

607

625

Max KUA-effekt 540 rpm,hk/kW

103/76

108/79

113/83

123/91

123/91

PowerBoost-effekt 2000rpm ISO hk/kW* 135/99

140/103

145/106

155/114

155/114

- Maximivridmoment Nm*

545

585

625

649

652

Bränsleförbrukning g/kWh

208

210

205

208

205

Motormärke

Perkins

Perkins

SisuDiesel

Perkins

SisuDiesel

Motortyp

1104D-E44TA 1106D-E66TA 44CTA

1106D-E66TA 49CTA

Motorvolym l/cylindrar st.

4,4/4

6,6/6

4,4/4

6,6/6

4,9/4

Lyftarmarnas y lyftförmåga y g st/option p kgg

5000/6000

5000/6000

5000/6000

6000/-

6000/-

Frontlyftens lyftförmåga kg

2500

2800

2500

2800

2500

Framdäck, 4-hj.

13.6R28

14.9R28

14.9R28

14.9R28

14.9R28

Bakdäck

16.9R38

18.4R38

18.4R38

18.4R38

18.4R38

Vikt i skörskick

4350

5050

4540

5350

4750

Längd m

4,30

4,82

4,37

4,37

4,82

Höjd m

2,74

2,80

2,77

2,80

2,77

Axelavstånd

2,55

2,83

2,67

2,83

2,67

Vändradie utan bromsar 4-hj, m

8,40

9,60

8,90

9,60

8,90

Bränseltank l, standard/extra utr.

145/200

150/215

145/200

150/215

145/200

Pris inkl moms 22 %

61 800

64 300

65 300

69 500

68 500

*ISO TR14396. Som standard De luxe -hytt med plant golv, sidoavgasrör, tonade glas öppningsbara bak- och sidorutor, fläkt med 4 hastigheter och värmeenhet, mekaniskt fjädrande sits, elhydraulik, 3 hydr.sektioner, 2 fram- och 2 bakarbetsljus och dragkroksspegel. Extra utrustning luftkonditionering, luftsits, sits för passagerare,bakrutetorkare och spolaggregat, extra arbetsljus, 4. hydr.sektion, Visio-tak och taklucka.

6

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

handen användes dessa från riktningsomkastarens spak i samband med ratten, varvid den högra handen blir fri för användning av arbetsmaskin eller frontlastare.

Med högra handen växlar man upp-ned med T-spaken. Från ett område till ett annat växlar man genom att trycka samma tryckknapp i ändan av T-spaken, varvid tekniken automatiskt väljer även en för traktorns hastighet lämplig snabbväxel inom området.

Kopplingen behöver man inte använda med fotpedalen och ett tydligt märkesljus anger vilket växelområde som är i användning. Dyna-4 underlättar mycket såväl en redan van förares arbete som en nybörjares arbete.

Framvaggan är på de 6-cylindriga modellerna utformade så, att framhjulen har bra rum vid vändningarna och en ny integrerad frontlyft kan fästas direkt i framvaggan utan extra monteringsdelar. Så här blir frontlyften en del av traktorns ram. Frontlyft och frontkraftuttag fås till alla 5400-seriens modeller som extra utrustning.

Den automatiska QuadLink-framfjädringen är extra utrustning till modellerna 5465-5480. Fjädringen ställes in på basen av uppgifter från en lägescensor. QuadLink håller automatiskt höjden på samma nivå oberoende av den vikt som riktas på framaxeln. Fjädringsmånen är 45 mm i båda riktningar. QuadLink kan kopplas bort vid behov. Alla 5400-seriens traktorer har Danan axlar av hög kvalitet.

Helt uppfällbar motorhuv

Ännu tystare hytt

Den från Massey Ferguson större modeller bekanta utformningen, en helt uppfällbar, enhetlig motorhuv och även det lyftbara kylarpaketet i de 6-cylindriga modellerna underlättar rengöringen och gör det lättare att komma till servicepunkterna. Serviceintervallerna har blivit längre, exempelvis transmissionens oljor och filter bytes vid 1200 timmar och motoroljorna vid 400 timmars intervaller. Motorhuven är låsbar.

5400-serien kom ut på marknaden år 2003. Vid förnyelsen år 2006 förbättrades ljudisoleringen, varvid hytten blev synnerligen tyst. Nu fick man bullernivån ännu lägre tack vare de nya motorerna. Hyttens bullernivå är endast 75 dBA. Fortfarande får man i serien ända till modellen 5470 en förening av lyftanordningens och den yttre hydraulikens pumpflöden, vid behov en hydraulik med 100

www.k-maatalous.fi

liters flöde. Hos de två större modellerna finns som extra utrustning en lastavkännande hydraulik med 100 liters flöde, vars tilläggspris med tre sektioner är 2750 euro inkl. moms 22%. En motsvarande finns bl.a. på 6400-serien. Hydrauluttag finns på alla modeller som standard tre enkeleller dubbelverkande ventiler. Som maximum kan uttagen vara fyra stycken.

5400-seriens Tier3 traktorer har nu även dragarmsavkänning. Till alla 5400seriens traktorer fås fabriksmonterade MF 900 –seriens frontlastare i Massey Fergusons färger. Lastaren tillverkas av världens ledande lastartillverkare Ålö Maskiner. Till de 6-cylindriga modellerna fås en fabriksmonterad tryckluftsbromsserie. Till de extra utrustningarna hör även bl.a. ett stopp av kraftuttaget på bakstänkskärmen.

Priserna har stigit skäligt, när dessa jämförs med tidigare modeller med samma effekt. Dessutom får man för listpriset mera teknik som standard. 5400-seriens första demonstrationstraktorer kommer i januari till Finland och för turnering i Klantbruksaffärerna. De första traktorerna är redan sålda och leveranserna till Finland börjar i mars. ■

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGE

SERVICETJÄNSTER

RESERVDELAR

Vid lagringslogistiken behövs även automatik.

Bilden är från Lantbrukskeskos centrallager i Vanda.

Rätt del på rätt plats, vid rätt tidpunkt Ett system för uppföljningen av reservdelarnas lagersituation togs senaste vår lyckat i bruk vid K-lantbrukskedjans partiverksamhet. Reservdelsverksamheten vid Seinäjoen K-maatalous har fungerat som pilotställe allt från början av augusti. text Anne Penttilä, foton AP och Jussi Knuuttila

Behovsplanering och ett Prosessor- lagerhanteringssystem tog som första i bruk vid Lantbrukskeskos centrallager för reservdelar i Vanda. Från hösten har detta utvidgats till K-lantbrukskedjans reservdelsställen samt även till några privata reservdelsaffärer. Längst har man hunnit med inkörningen vid K-lantbrukskedjans basställen, vars resevdelspunkter fungerar även som större regionala reservdelslager. Seinäjoki började och Åbo, Kouvola, Kuopio och Uleåborg följde snart efter.

Inkörningen har i praktiken betytt en analys av lagret: vilka reservdelar har haft åtgång, hur mycket har man behövt av dessa och vid vilken tidpunkt. På basen av analysen har man beslutat vilket som är det rätta reservdelssortimentet i respektive reservdelsaffär vid given tidpunkt av säsongen. För delens antal har man bestämt en beställningspunkt, varvid det automa-

8

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

tiska beställningssystemet aktiveras.

Efter inkörningsperioden fungerar programmet i bakgrunden och sköter automatiskt om ett tillräckligt omfattande reservdelssortiment. För det andra sväller reservdelslagret inte ut för mycket. Målet är att till reservdelssortimentet skulle höra ca 70 % av alla reservdelar, de som behövs oftast, berättar reservdelschef Mika Lindström vid Lantbrukskesko.

– Även tillgång på delen, pris, flygfraktskostnader och varuleveransens snabbhet kan påverka detta, att någon del som behövs mera sällan bestäms höra till lagersortimentet. Programmet räknar för delen ut det mest ekonomiska antalet för beställningen; grovt räknat exempelvis om man skall beställa ett stycke varje dag eller endast en gång per månad 30 stycken.

Sådana produkter som inte hör till lagersortimentet skötes alldeles som tidigare, som snabbeställningar enligt kundens

behov. Den första sommarns erfarenheter var goda, fastän systemet sparkades igång på partinivå på tröskeln till den brådaste säsongen.

– Det var till och med en överraskning, hur friktionsfritt allting löpte. Naturligtvis utvecklas systemet hela tiden, det kommer nya delar och lagersortimentet specificeras. Det slutliga målet är, att kundens möjligheter att få reservdelar skall vara så bra som möjligt. Det vill säga att de rätta delarna skulle vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Underlättar arbetet Reservdelpunkten vis Seinäjoen K-maatalous började sin verksamhet som pilotplats i augusti. Reservdelschef Kari Männistö anser att den automatiska lageruppföljningen är verkligt bra.

– I praktiken bestäms via den vilka delar som alltid bör finnas på hyllan hos oss.

SER

RVICE RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGE

Programmet beställer dock ingenting på egen hand. När en bestämd mängd av reservdelen når alarmgränsen, ger programmet ett automatiskt beställningsförslag.

Den reservdelsansvariga kontrollerar att förslagen är förnuftiga och godkänner beställningen. Det kommer till exempel inte på vintern delar, som behövs först på sommaren.

Systemet underlättar såväl de lageransvarigas arbete som höjer servicenivån, enligt Männistö. Det märker exempelvis, att för en viss del finns även dithörande packningar. Av Seinäjoki reservdelspunkts reservdelssortiment på 8000-9000 olika reservdelar var i december ca 30004000 med i systemet. Mera tas hela tiden med i systemet.

– Systemet kommer egentligen att visa vad det går för under nästa säsong. K-lantbrukskedjans basaffärers reservdelspunkter utvecklar samarbete även i riktning mot de inom området verksamma serviceföretagarna.

– Vi försöker även att allt bättre ta deras lagerbehov i beaktande. Serviceföretagarna behöver dock i viss mån olika delar jämfört med lantbruksföretagarna. Även av dessa delar bör sådana som behövs ofta finnas på hyllan.

SERVICETJÄNSTER

SERVICE

RESERVDELA

Justerade priser Även reservdelarna prissättning har justerats, berättar Lindström.Ett exempel är Massikas 10+-reservdelar för äldre maskiner. I praktiken konkurrerar dessa med tillbehörsreservdelarna, fastän de är originaldelar.

– Originalreservdelarnas kvalitet och reservdelsgaranti är på en högre nivå än tillbehörsdelarna. Vi har med vår huvudman Agco förhandlat fram bättre köpvillkor och målet är att öka försäljningsvolymen. Såhär försöker vi erbjuda våra kunder de bästa reservdelarna till ett skäligt pris och säkra verksamhetens lönsamhet för alla som är med i reservdelshandeln.

Reservdelshandeln är rätt arbetskraftskrävande och lagret binder mycket pengar.

Lantbrukskeskos eftermarknadsenhet har beställt en del av de under säsongen behövliga reservdelarna av maskintillverkarna redan före årsskiftet. Även då det gäller reservdelar så dimensionerar fabrikerna långt sin leveranskapacitet på basen av förhandsbeställningarna.

I de fall då det är fråga om en litet mera speciell maskin, är ägarens aktivitet inte till skada då det gäller att säkra tillgången på reservdelar. Som exempel kan nämnas Grimmes potatisupptagningsmaskin på

Reservdelschef Kari Männistö var bland de första som testade lageruppföljningssystemet.

sådana områden, där en omfattande potatisodling inte är vanlig.

– Det lönar sig att ge tips om saken till den närmaste reservdelspunkten, så att denna när säsongen kommer har behövliga uppgifter och åtminstone slitdelar till i fråga varande maskintyp.

Vintern är en lämplig tid att hos serviceföretagaren beställa underhålls- och iståndsättningsservice för alla maskiner.

För att maskinen skall vara i skick just då den behövs. Under samma tid har serviceföretagarna rätt bråda tider. ■

Resultaten av 2007 års sortförsök är färdiga

K-Lantbruks sorter

klarar sig bra

Sammanställningen av de officiella försöksresultaten 2000-2007 har utkommit.

K-Lantbruks sorter håller sig väl framme, det gäller både sorter som redan är ute på marknaden och framtida sorter som nu är i linjestadiet. Enligt resultaten hör K-sorterna till de allra bästa av i dag när det gäller både avkastningsförmågan och kvaliteten.

ODLINGSPPR

text Tapio Lahti, K-försöksgården

ODLINGEN AV VILDE KOMMER ATT BLI KLART ALLMÄNNARE.

K-lantbruks kornsorter är de sexradiga sorterna Gaute, Edel, Vilde och Tiril samt tvåradssorterna Tofta, Maaren och Xanadu. År 2007 var maltsorterna Saana, Scarlett och Barke de mest odlade kornen, därnäst kom Jyvä och Edel.

Gautes odlingsareal är alltjämt i stigande. Odlingen av Vilde, Maaren och Xanadu begränsades av tillgången till utsäde.

Norskt korn allt populärare i Finland De norska sexradssorterna har blivit allt populärare i Finland. Odlingen av dem hos oss har emellertid långa anor. Bland annat har Arve varit ett av de populäraste tidiga kornen här. Arve har också använts flitigt som korsningsförälder både i Finland och utomlands.

Edel odlades i fjol på den näststörsta arealen bland sexradssorterna. Den lämpar sig som foder- och stärkelsekorn i zonerna 1-3. Edel härstammar från korsningen Tore*Verner. Tore är norsk, medan Verner är en svensk sexradssort. Kvalitetsegenskaperna hos kärnan är särskilt bra hos Verner.

Edel har hos oss befäst sin ställning som rikt avkastande och bra stärkelsekorn, och också vid foderbruk har erfarenheterna av den varit goda. Edel är en av de sena sorterna i sexradsgruppen, växttiden är en dag längre än för Saana. Edel har styvt strå. Kärnan är stor och trind och hektolitervikten hög. I Eviras kvalitets-

10

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

rapport för år 2007 (Viljaseula 2007) hade Edel en hektolitervikt som var nästan i klass med tvåradskornens.

Den tidiga kornsorten Gaute som började säljas år 2004 har gått framåt år för år. Gaute passar för foderodling överallt där korn odlas. Avkstningsförmågan är utmärkt för tidighetsklassen och de senaste åren har visat att sorten klarar sig i olika förhållanden: i försök med direktodling har den skilt sig från mängden till sin fördel och den är också en bra sort för ekoodling. Gaute har stora kärnor. Hektolitervikten och stråstyrkan är medelmåttiga.

Sortnyheten Vilde är en stark nykomling för odling av foder- och stärkelsekorn i zonerna 1-4, det visar också de senaste försöksresultaten. Vilde härstammar från en komplicerad korsning där flera olika sorter ingår. Den är stråstyvast bland kornsorterna, och för avkastningsförmågans del överträffar den de andra sorterna i samma tidighetsklass och största delen av de klart senare sorterna. Vilde är senare än Gaute men tidigare än Edel. Vilde passar för intensiv foderodling och har godkänts för Altias lista över stärkelsekorn. Odlingen av sorten kommer att bli klart allmännare under de närmaste åren.

Tiril är en rikt avkastande sort av tidigaste slag och kommer att börja säljas nästa höst. Den togs in på den inhemska sortlistan år 2006. Tiril kan odlas överallt i Finland där man odlar korn. Stråstyrkan är god och Tiril har relativt sett klarat sig bättre än andra kornsorter på sur jord.

K-Lantbruks nya sexradiga kornsorter är ett alternativ också i sydligaste Finland där man brukar odla tvåradskorn. Enligt de officiella försöksresultaten kan de vad

Maarens hektolitervikt är hög och kärnorna stora. Maaren finns på Altias lista över stärkelsekorn.

Tyska Xanadu har klarat sig bra både i officiella försök och vid försöksmältningar. Den har chansen att väljas till ny maltkornssort i Finland. Xanadu rekommenderas för odling i zonerna 1-3s. Den härstammar från korsningen Viskosa*Scarlett.

Föräldrarna har gett bl.a. tidighet i arv.

Xanadu har klarat sig bra bland tvåradssorterna på mycket sura jordar och ser ut att anpassa sig väl till inlandsklimat och våra jordarter. Sorten har snabbt fått stor spridning som maltkorn i Ryssland och kan därför finna en stor marknad också som exportmaltkorn.

skörden beträffar konkurrera t.o.m. med sena tvåradssorter. Också deras stråstyrka och sjukdomsresistens är avgjort bättre än de tidigare sorternas.

Framgångar för tvåradiga kornsorter Av K-Lantbruks tvåradskorn är Maaren från Svalöf Weibull en bra kombination av avkastningsförmåga och växttid. Maaren lämpar sig för produktion av foder- och stärkelsekorn i zonerna 1-3s. Den är en korsning mellan franska Texane och en av Svalöf Weibulls egna linjesorter. Maaren ger nästan lika hög skörd som Annabell men är tidigare och aningen stråstyvare.

Belinda och Ingeborg är omtyckta

Odlingsarealerna för kornsorter 2007 Ha Saana Scarlett Barke Jyvä Edel Annabell Voitto Rolfi Kunnari Erkki Gaute Artturi

Foder 56 736 22 996 9 595 37 897 34 938 20 811 34 134 33 231 32 799 32 780 21 560 15 617

Havresorten Veli som kom ut i handeln år 1981 har till sist tvingats ge upp sin plats som den mest odlade havresorten. Tätt i hälarna, på bronsplats finns nu Belinda vars odlingsareal har ökat i jämn takt sedan sorten började säljas år 1999. Det är inte illa när det gäller en sort vars växttid är en av de längsta. Belinda har varit en eftertraktad sort inte bara inom den inhemska foderproduktionen utan också som export- och grynhavre.

Belindas specialegenskap är den höga fetthalten som höjer fodervärdet re-

Malt 22 009 40 877 34 327 15 217 13 760 64 33 102 84 0 2

jält. Tack vare Belinda har havresorternas kärnstorlek nått en ny nivå.

K-Lantbruks nya sort Ingeborg är på väg uppåt och närmar sig Belinda. Sorterna kommer från samma förädlare och Ingeborg härstammar från korsningen SW 88359*Silvano. Också Belinda har fått en del gener av Silvano.

En god kombination av skörd och kvalitet är Ingeborgs trumfkort. Avkastningsförmågan är lika stor som hos Belinda och stråstyrkan tillräcklig. Av alla havresorter har Ingeborg den största resistensen mot bladfläcksjuka på havre.

Ingeborg har hög hektolitervikt och kärnorna är ännu större än Belindas. I Eviras kvalitetsrapport för år 2007 hade Ingeborg den högsta hektolitervikten (57,7 kg) och låg alltså i genomsnitt bara aningen under gränsen för grynhavre. Ingeborg är en välbalanserad helhet av mängd och kvalitet för dem som odlar sen havre. Tack vare sitt vita skal passar den också för export och grynproduktion.

Både Belinda och Ingeborg lämpar sig för odling i zonerna 1-2.

Vaasa och Marika är stråstyva Bland de tidiga havresorterna är Vaasa och Marika som kom ut i handeln 2004 respektive 2007 i täten när det gäller Klantbruks sorter. Vaasa har förädlats fram

Rel.tal för skörden; 100=4,81 t/ha

Skörd och växttid för kornsorter

Skörd Växttid

120 115 110

107

114

113

112

111

111

116

114

116

107

105 100

100

100 94

95 90

90

83,8

85 80

Saana

Arve

Voitto

88

86,7

85 Jyvä

91

90,1

88 84,5

Tiril

Gaute

Kunnari

Xanadu

Bladfläcksjuka Sköldfläcksjuka

Kornsorternas mottaglighet för sjukdomar Xanadu Annabell Maaren Saana Kunnari Jyvä Edel Vilde Gaute Tiril Voitto Arve 0

10

20

30

95,4

94,4

40

50

60

Maaren

Edel

Annabel

Vilde

Kvalitetsegenskaper hos kornsorter Sort Tkv g Hlv kg Prot.-% Liggsäd, % Xanadu 47,6 67,5 12,6 13,5 Maaren 46,7 67,9 12,5 16,3 Saana 46,4 65,8 12,9 14,9 Annabell 44,1 66,6 11,8 17,1 Vilde 42,0 63,3 12,7 3,6 Jyvä 41,7 66,1 13,1 26,5 Voitto 41,3 62,8 13,0 19,7 Gaute 41,2 63,0 12,8 24,5 Edel 41,0 65,4 11,8 8,5 Tiril 40,4 63,9 13,3 14,6 Kunnari 39,9 65,2 11,8 23,7 Arve 37,4 61,9 12,9 26,9

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

11

ODLINGSPROGRAM

De officiella försöken 200 av Svalöf Weibull medan Marika kommer från Graminor i Norge. Vaasa är en av de allra tidigaste havresorterna, Marika är lite senare.

Vardera är synnerligen rikt avkastande i sin klass och Vaasas stråstyrka är utmärkt medan Marikas är god. Vaasa är en typisk foderhavresort men eftersom den har vitt skal kan den användas också som handelssort. Marika har de största kärnorna bland de tidiga sorterna, dess kärnor är nästan lika stora som Belindas. Det gör att Marika är intressant som grynhavresort.

Också Marika har vitt skal. Vaasa och Marika passar för odling i zonerna 1-4.

Fler vårvetesorter Antalet vårvetesorter som deltar i de officiella försöken har stigit på senare år.

Många av de nya sorter som testas kommer från Tyskland, Schweiz, Polen och England. De har alltså i princip förädlats fram för odlingsförhållandena i Mellaneuropa och det märks särskilt på växttiden.

Också vad kvaliteten beträffar vill man i Mellaneuropa ofta ha egenskaper som vi inte är vana vid.

Att sorterna är sena har å andra sidan en koppling till möjligheten att ta stora skördar om växtperioden är gynnsam.

Värmesumman i växtperiodens slutskede avgör om sorten mognar vid den normala skördetiden. År 2007 var Zebra och Kruunu de mest odlade vårvetesorterna. Deras sammanräknade odlingsareal utgjorde nästan hälften av hela odlingsarealen för vårvete.

Odlingsarealen för Zebra steg år 2007.

hållanden särskilt väl. I Sverige odlas den inte. Vad tidigheten och kvaliteten beträffar är den av samma typ som de sorter som av tradition har varit omtyckta i Finland; så tål t.ex. Zebras falltal höstregnen mycket bra.

Sorten är rikt avkastande. De kilon som noterats i skördetävlingar visar att också sorter med en måttlig växttid kan ge toppskördar. Sist och slutligen avgör åkern, tillväxtbetingelserna och odlingstekniken spelet. Att en sort har mycket lång växttid är ingen garanti för stor skörd, och åtminstone är kvalitetsriskerna stora för sådana sorter.

Resultaten av de nyaste officiella sortförsöken visar att Zebra ger den största skörden i gruppen av samtidiga eller tidigare sorter. Zebra har ganska långt men ändå styvt strå. Den är erkänt sjukdomsresistent. Kombinationen ökar sortens odlingssäkerhet.

Odlingsarealerna för havresorter 2007 Sort Fiia Veli Belinda Aslak Roope Suomi Aarre Leila Vaasa Muut Salo Freja Svala Ivory Virma Marika Ingeborg

Rikt avkastande kvalitetsvete Zebra har valts ut bland svenskt sortmaterial för att den passar våra odlingsför-

Ha 64 486 60 608 58 887 31 654 20 344 21 139 19 825 15 313 14 027 12 243 12 031 6 983 6 145 6 064 5 757 3 770 3 001

Det är välkänt att Zebras kvalitetsegenskaper är goda. I flera år har Zebra gett den bästa kvaliteten bland vårvetesorterna också i praktiska skördeanalyser, och så förhöll det sig även 2007. Dessutom har Zebras bakningskvalitet varit tillräcklig också under sådana år då kvarnarna har haft problem med proteinkvaliteten i vete. Enligt försöksresultaten har Zebra de största kärnorna och den högsta hektolitervikten.

Vårvetesorternas proteinhalt varierar år för år och är starkt kopplad till skördenivån och förhållandena under växtperioden. Utgående från de proteinresultat som de officiella försöken har gett är det ändå svårt att göra en strikt indelning i bra och dåliga vårvetesorter eftersom skillnaderna i avkastningsförmåga skyler över kvalitetsskillnader. Visst finns det emellertid skillnader mellan sorterna. Somliga producerar protein och andra stärkelse, precis som kornsorterna. Kvoten protein/stärkelse hos Zebra påminner om Tjalve.

Bjarne är tidig Den tidiga vetesorten Bjarne är K-Lantbruks egentliga sortnyhet bland vårvetena för den här säsongen. Den togs upp på sortlistan år 2007. Utsäde av Bjarne finns

Kvalitetsegenskaper hos havresorter Sort Tkv g Hlv kg Prot.-% Skal-% Liggsäd,% Ivory 48,0 53,9 12,5 21,5 24,9 Ingeborg g g 43,2 54,0 12,2 23,3 30,0 Belinda 40,7 53,1 12,1 23,1 18,8 Marika 39,9 54,1 13,3 23,4 24,5 Suomi 37,7 53,6 13 23,1 24,4 Peppi 37,2 55,6 14,5 22,5 20,2 Vaasa 36,8 52,6 13,7 23,2 19,0 Roope 36,1 52,3 13,7 20,8 29,3 Veli 35,9 54,3 14,7 22,2 35,7 Fiia 35,4 54,4 14,0 22,6 17,5 Aslak 34,5 54,6 15,1 21,0 20,9

Skörd och växttid för sena havresorter Skörd, rel.tal Växttid, dagar 125

100= 5.19 t/ha 95

95

104

103

102 94

110

109

108

110

100

116

113

115

105

122

120

120

102 96

95

97

96

98

Marika

Suomi

98

102

103

90 85 80

12

Veli

Aslak

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Peppi

Vaasa

Fiia

Ivory

Roope

Ingeborg

Belinda

00-2007 emellertid att få redan inför våren 2008.

Bjarne kommer från Graminor i Norge och har i sig gener bl.a. från Bastian, som är en välkänd sort också hos oss.

I likhet med Bastian är Bjarne rätt kort och mycket stråstyv. Bjarne har gett god skörd i förhållande till växttiden. Särskilt rikt avkastande har den varit i zon 3, där dess tidighet är en stor fördel. Det synnerligen styva strået tål också en rejäl dos stallgödsel som komplement till handelsgödsel. Bjarnes resistens mot bladfläcksjukdomar är lite svagare än Zebras men bättre än Kruunus.

I de officiella försöken har Bjarne varit omkring en dag tidigare än Tjalve och lite senare än Anniina. Vid K-försöksgårdens egna mätningar som grundar sig på kärnornas vattenhalter har Bjarne helt klart varit en av de tidigaste sorterna. Den har varit tidigast också när det gällt axgången i de officiella försöken.

Bjarnes kvalitet är god. De norska kvarnarna har alltid behövt vete av synnerligen hög kvalitet och det märks också inom vårveteförädlingen i Norge.

Bjarne har högt falltal och hög protein-

halt, och detsamma gäller hektolitervikten. Kärnstorleken är genomsnittlig.

Det är känt att kort strå kan vara förknippat med känslighet för torka. Det här måste beaktas vid valet av skiften för odling av korta och stråstyva sorter som Bjarne. ■

Odlingsarealerna för vårvetesorter 2007 Sort Kruunu Zebra Anniina Amaretto Tjalve Mahti Vinjett Övriga

Ha 40 443 33 284 28 536 16 274 14 406 10 399 6 217 18 182

Kvalitetsegenskaper hos vårvetesorter Sort Hlv kg Tkv g Prot.-% Zebra 80,1 41,2 13,6 Anniina 79,9 35,0 15,9 Amaretto 79,6 40,1 12,4 Bjarne 78,4 36,6 14,8 Picolo 78,0 41,2 13,7 Tjalve 77,9 37,4 14,5 Kruunu 76,6 37,0 13,4

Falltal Längd cm Liggsäd,% 295 84,7 7,6 295 79,5 6,9 279 85,0 11,2 328 67,7 2,0 291 76,1 6,4 285 74,9 7,3 316 84,9 12,6 Skörd Växttid

Skörd och växttid för vårvetesorter 115

111

110 103,7

105 100 100 95

104,8

Picolo

Amaretto

98 92

90

90

104

102,3 102

101,6

101,4

99,3

88

85 80

Zebra

Anniina

Bjarne

Kruunu

Tjalve

Skörd av vårvetesorter i zon 3 120 100

100

94

100 89

81

80

80 60 40 20 0

www.k-maatalous.fi Bjarne

Anniina

Aino

Quarna

Kruunu

Tjalve

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

13

ODLINGSPROGRAM

De högre spannmålspriserna har ökat prisskillnaderna mellan spannmål som används för olika ändamål. Också husdjursgårdarnas foderkostnader har stigit, så det är ännu viktigare än förr att den fodersäd som odlas på den egna gården är av god kvalitet. text Hannes Höykälä, foto Kesko Lantbruk

Kvalitetsspannmål

ger mera intäkter Grunden för en högklassig spannmålsproduktion är att åkern är i bra skick, vilket betyder bl.a. att dräneringen fungerar och kalkningen är tillräcklig. Att växtsjukdomar bekämpas är viktigt för produktionen av kvalitetsspannmål, eftersom det på så sätt är möjligt att hindra sjukdomarna från att förorsaka kvalitetsförluster. Bekämpningen av växtsjukdomar motverkar skördeförluster genom att stärka kvalitetsegenskaperna hos spannmålen: kärnstorleken, hektolitervikten, protein- och stärkelsehalten. En del av de större skördarna uppkommer också via ett större antal kärnor.

I princip ska kornet besprutas mot växtsjukdomar i flaggbladsstadiet och ve-

växtsjukdomar som en sorts kvalitetsförsäkring. Med det menar de bl.a. att de vill säkerställa kvaliteten på maltkorn för att inte behöva skörda fodersäd. Detsamma gäller bröd- respektive fodervete.

Sjukdomsbekämpning är inte varje år den kritiska faktor som leder till att skörden uppfyller stränga kvalitetskrav. De rörliga kostnaderna för sjukdomsbekämpning handlar ändå oftast om ungefär 40 euro per hektar, så om bruksändamålet för ett års spannmålsskörd kan räddas täcker det kostnaderna för flera års sjukdomsbekämpning (se tabellen).

Sjukdomsbekämpningen – liksom allt annat växtskydd – bör vara behovsanpassad. Både forskning och praktik visar att sjukdomsbekämpning är ett grundläggande element inom produktionen av högklassig spannmål. Vid behov kan man lämna bort den om växtbestånden är särskilt svaga, eller så kan man dela upp be-

tet när axet blir synligt, då antalet kärnor i praktiken har avgjorts. Allvarliga angrepp av växtsjukdomar kan visserligen ännu hindra de sista kärnorna från att utvecklas eller krympa dem.

Sjukdomsbekämpning en kvalitetsgaranti Det är vanligt att sjukdomsbekämpningens lönsamhet beräknas utgående från den merskörd som fås. I praktiken har den bättre kvalitet som besprutningarna resulterar i mycket stor betydelse för de försäljningsintäkter som spannmålen inbringar, eftersom bekämpning motverkar kvalitetsförluster. Ofta hör man därför att odlingsproffs som är ute efter största möjliga lönsamhet talar om bekämpningen av

Flera nya växtskyddsmedel Inför den nya växtperioden bjuder K-lantbruksaffärerna ut ovanligt många nya växtskyddspreparat. De nya preparaten utgör kostnadseffektiva lösningar på ogräs- och sjukdomsproblem.

Nytt flytande lågdosmedel mot ogräs Den största nyheten är ogräsmedlet Sekator OD. I förra numret av Åker Birka berättades det om vilka egenskaper hos preparatet som hade klarlagts vid registreringen.

14

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Kort och koncist kan man säga att Sekator OD innehåller två verksamma substanser (amidosulfuron 100 mg/l och jodosulfuron 25 g/l) och har registrerats för ogräsbekämpning i korn, vete och råg. En enlitersförpackning av lågdosmedlet som är i flytande form räcker för ända upp till 13 hektar. Doserna är små: 75-100 ml/ha i vårsäd och 100-150 ml/ha i höstsäd. Preparatet verkar redan vid +5 grader, lämpar sig bra också för tankblandningar och begränsar inte följande års val av växtslag.

Sekator OD erbjuder ett bredverkande alternativ för ogräsbekämpning, som man kan se av tabellen här invid. Den utmärkta effekten mot måra är en särskild

fördel. Måran har blivit väldigt allmän på åkrarna eftersom de flesta populära preparaten inte har någon effekt mot den. Ett trumfkort är också den effekt mot t.o.m. stor baldersbrå som har visats i försöken.

Också baldersbrån har brett ut sig på åkrarna när höstbearbetningen har reducerats mer och mer.

Ett efterlängtat nytt preparat Juventus är ett triazolpreparat av ny typ mot växtsjukdomar. Verkningssättet är systemiskt. Också ensamt är Juventus

kämpningen och ge första dosen tillsammans med ogräspreparaten.

Var och en kan grunna på hur lönsam bekämpningen är på den egna gården med hänsyn till både kvalitet och merskörd. En kalkyl över hur den merskörd som erhålls genom sjukdomsbekämpning inverkar på odlingens lönsamhet ingick i förra numret av Åker Birka.

Bättre kvalitet och större skördemängd är av stor ekonomisk betydelse också på husdjursgårdarna, speciellt nu när priserna på foder som gårdarna köper utifrån har stigit avsevärt. Om spannmålskvaliteten förbättras minskar utfodringskostnaderna en hel del när utfodringsplanen görs upp. Samma areal ger klart fler foderenheter.

Intäktsskillnader enligt bruksändamål

Också de årliga variationerna på världsmarknaden för spannmål inverkar på sjukdomsbekämpningens lönsamhet.

När nyttan av bekämpningen övervägs kan man konstatera att bekämpningen har varit lönsam också under tidigare år, när spannmålspriserna varit låga.

De odlare som år 2007 satsade på att bekämpa sjukdomar nådde bättre lönsamhet än de ursprungligen väntade sig. Det berodde dels på prisstegringen, dels på att vädertypen blev fuktigare efter bekämpningstiden och gynnade sjukdomar.

De bekämpningsrekommendationer för sjukdomar som ingår i K-Lantbruks odlingsprogram baserar sig i huvudsak på Comet-preparaten som ger långvarigt skydd och är bredverkande.

Maltkorn, €/ton moms 0 % 245 Foderkorn, €/ton moms 0 % 180 Differens €/ton 65 Skördenivå ton/ha 5 Skillnad i försäljningsintäkten €/ha326 Gården odlar10 ha 3250 Gården odlar 50 ha 16 250 Gården odlar 100 ha 32 500 LBrödvete, €/ton moms 0 % 215 Fodervete, €/ton moms 0 % 180 Differens €/ton 35 Skördenivå ton/ha 5 Skillnad i försäljningsintäkten j g €/ha175 Gården odlar 10 ha 1750 Gården odlar 50 ha 8750 Gården odlar 100 ha 17 500

Sekator OD har effekt mot ogräs Sekator 100 ml/ha

Sekator 75 ml+ K-MCPA 1 l/ha

Baldersbrå 5 Småsnärjmåra 5 Svinmålla (lergräs) 5 Våtarv (natagräs) 5 Korsblomstriga 5 Pilört 5 Dån 5 Plister 5 Förgätmigej 5 Harkål 4 Åkertistel 1 Åkermolke (mjölktistel) 2 5 4 3 2 1

ett effektivt alternativ för bekämpning av växtsjukdomar men preparatet kommer att användas ofta också i blandningar eftersom priset är konkurrenskraftigt.

Juventus har omfattande effekt mot växtsjukdomar också i korn. En jämförelse med t.ex. Sportak visar att Juventus har klart bättre effekt mot rostsjukdomar och mjöldagg. Den ekonomiskt viktigaste sjukdomen i vete är brunfläcksjuka, och Juventus är ett av de effektivaste alternativen för bekämpning av den.

I skrivande stund har Juventus ännu inte införts i registret över växtskyddsmedel, så användningsobjekten och doserna har inte bekräftats ännu. I andra länder används preparatet dels för att bekämpa fläcksjukdomar i stråsäd, dels för att mot-

verka rödmögel (axfusarios) i stråsäd och växtsjukdomar i rybs; bl.a. bomulls-, kålblad- och gråmögel. I rybs och raps verkar preparatet också som tillväxtregulator när det besprutas medan stjälken växer i längd.

Mångsidigt vätskebetningsmedel Den nya generationens vätskebetningsmedel Kinto som väntas bli registrerat för betning av korn, vete, havre och råg innehåller två verksamma substanser. Kinto har god effekt mot de allmännaste utsädes- och markburna växtsjukdomarna i

5 5 5 5 5 5 5 4 5 4 4 4

Utmärkt >90 % God 70-90 % Tillfredsställande 50-70 % Svag < 50 % Ingen effekt Ej känt

spannmål och mot groningshämmande mögelsvampar.

Kinto är verksamt mot alla de viktigaste sjukdomarna, bl.a. sotsjukdomar. Vissa betningsmedel har förlorat sin effekt mot t.ex. flygsot i korn. I höstsäd kan preparatet användas mot snömögel. Det systemiska verkningssättet erbjuder groddplantorna ett långvarigt sjukdomsskydd.

Tack vare det långt utvecklade formulatet sprider sig produkten jämnare än förr på kärnornas yta. Kinto är mera lättflytande än de äldre formulaten, t.ex. Robust. Det nya formulatet innehåller också ett bättre färgämne och tack vare det färgas det betade utsädet rödare. Produkten är vattenbaserad så den är lätt att tvätta bort med varmt vatten. Priset kommer att 1/2008 ■ ÅKER BIRKA

15

Källa: Bayer CropScience 2007.

Ogräs i vårsäd

Sjukdomsbekämpningens effekt på hektolitervikten för Gaute korn 2003-2005, K-försöksgården 66,0

65,1

65,0 64,0 HLV, kg

Besprutningarna höjde hektolitervikten rejält, den genomsnittliga merskörden i ett treårigt försök var 810 kg/ha.

Vid försök med sjukdomsbekämpning i somras på MTT:s försöksstation i Ylistaro var merskördarna av Kunnari korn 870 kg/ha med blandningen Comet+Sportak och 740 kg/ha med CometPlus.

64,2

64,2 63,3 62,7

63,0 61,8

62,0

61,7 Obehandlad Sjukdomsbekämpning

60,6 100

61,0 60,0 59,0 58,0

2003

2004

2005

Medeltal

Gaute sexradskorn 2007, K-försöksgården 4000

I Hauho var försommaren mycket torr och gödselmedlen löste sig inte ordentligt; det här led särskilt sexradskornet av. Försök med att bekämpa sjukdomar i sexradskorn gav ändå bra merskördar trots att skördenivån var låg. Comet-preparaten minskar bevisligen växternas stress, och det kan förklara också merskördarnas storlek. Behandlingarna utfördes i flaggbladsstadiet. Undantaget var att Acanto Prima besprutades vid ogräsbekämpningen enligt tillverkarens rekommendation.

3500 3000 2500

1280

1060

770

460

280

790

630

600

2000

a Ac

an to

Pr

im

Plu s et m Co

Plu s+ m

et

m Co

m Co

Juv en tu s

ne Pr + et

+ et

et m Co

oli

Juv en tu s

tak or +

Sp

tak Sp

or

d ha nd la O

be

Juv en tu s

1500

Co

Merskörd Skörd kg/ha

Vårvete, Västankvarn försöksgård 2007, Ingå 8500 8000 7500 Skörd kg/ha

7000 6500 2526

6000 1110

1362

1305

Tilt 0,5 l/ha

Proline 0,4 l/ha

Proline 0,6 l/ha

5500

1287

5000 4500 4000 Obehandlad

Amistar 0,4 l/ha Comet 0,5 l/ha + Zenit 0,4 l/ha + Sportak 0,5 l/ha

Försöksresultat från det ena av fjolårets vårveteförsök på Västankvarn försöksgård visar att blandningen Comet+Sportak effektivt hindrade skördeförluster orsakade av växtsjukdomar i förhållanden där skördepotentialen var hög och sjukdomstrycket stort.

Resultaten av det andra vårveteförsöket publicerades i förra numret. Tabellen upptar alla preparat som finns på marknaden.

Merskörd Skörd kg/ha

vara mycket konkurrenskraftigt i förhållande till de andra bredverkande vätskebetningsmedlen.

I skrivande stund ingår Kinto ännu inte i registret över växtskyddsmedel, så uppgifterna grundar sig på registreringsansökan. Preparatet väntas bli registrerat i början av år 2008.

Nytt glyfosatpreparat Envision är ett nytt bekämpningsmedel mot kvickrot i K-lantbruks urval. Namnet härstammar från den utvecklade Envision-tekniken som används vid framställningen. Halten av verksamma substanser har höjts till 450 gram per liter liksom i Roundup Gold. Det finns 25 % mer verk-

16

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

sam substans i Envision än i de traditionella glyfosatprodukterna i flytande form.

Preparatet är ändå inte lika snabbverkande som bl.a. Roundup Max, som har tillverkats med hjälp av Transorb-teknik.

Att halten av verksam substans är hög är till nytta på många sätt. Odlaren behöver inte hantera så många kilo och det uppstår mindre förpackningsavfall. Det är fråga om ett bioformulat som får användas t.o.m. strax intill vattendrag. Inte heller finns det några grundvattenrestriktioner på odlad mark, dit även träda räknas.

Envision är lättflytande, så det är lätt att hantera det när man fyller på sprutan och sköljer ur förpackningar. Det bildade inte skum ens vid krävande omskaknings-

test där kontrollpreparatet utvecklade rikligt med skum. Förpackningsstorlekarna är 10, 20, 200 och 640 liter.

Mot potatisbladmögel Tyfon är ett nytt preparat för bekämpning av potatisbladmögel. Det är en förbättrad version av Tattoo. Tyfon passar att användas i början av bekämpningsprogrammet.

Att mankozeb har ersatts med fenamidon som tillsammans med propamokarb utgör det nya radarparet ger produkten större effekt, snabbare regnfasthet och kortare karenstid. Doserna är mindre och produkten mera lättflytande än hos föregångaren. ■

För vår- och höstbearbetning

HE-VA DISC ROLLER • DSD-teknik - Tallrikarnas vinkel förändras i och med justering av arbetsdjup.

- Grund bearbetning (bild 1) ger jämn såbotten och djup bearbetning (bild 2) ger en bra inblandning av halm • Hydraulisk djupreglering som standard - Det är lätt att justera arbetsdjupet t.ex. på vändtegarna.

- Justering av arbetsdjupet sker genom att hydrauliskt flytta tallriksarmens (bild 3) läge

1

• Åsutjämnare som standard - Jämnt bearbetningsresultat utan kompromisser • Bogserutrustning kan eftermonteras på hydraulburna modeller - Flexibilitet enligt förhållanden 2

• Elstyrd begränsare av arbetsdjup som extra utrustning (bild 4) - Lättare justering av arbetsdjup • Modellurvalets arbetsbredder 3,0 - 8,0 m - Lämplig storleksklass för varje användare • Tallrikens diameter 510 mm

He-Va Disc-Roller ännu för vårens leveranser.

Handla snabbt, begränsad mängd maskiner.

3

4

Maskinerna på bilderna kan vara extra utrustade!

www.k-maatalous.fi

ODLINGSPROGRAM

– Grindstads bästa egenskaper är en god vinterhärdighet och en fin återväxt, säger sortägaren Tollef Grindstad från Norge i en intervju för Svensk Frötidning.

I försöken har sorten också visat sig vara tidig och ge en överlägsen skörd.

Dessutom går den att använda i ett stort produktionsområde. text forskningsmästare Arja Rönkkö, K-försöksgården

Skörda

Grindstad timotej med omsorg Grindstad deltog i jämförande sortförsök på K-gruppens försöksgård åren 1991-1993 och i de officiella försöken åren 1990-1993.

Utifrån de här försöksserierna ansökte K-försöksgården om att Grindstad skulle upptas i sortlistan för år 1995. Sedan dess har sorten varit en av de viktigaste timotejsorterna i vår vallproduktion.

Goda odlings- och foderegenskaper Grindstad är av sydlig återväxttyp och det är skäl att betona att den är tidig. På våren växer den i synnerligen raskt tempo, och skörden är riklig. I de officiella sortförsöken är växttiden fram till axgång i genomsnitt 44,5 dygn medan den t.ex. hos Tryggve som är av nordlig typ är 46 dygn. Efter första slåttern är Grindstads återväxt snabb, och särskilt skörd nummer två är stor.

För att vara av sydlig typ har Grindstad utmärkt vinterhärdighet. Allra bäst är den i ett treskördesystem i zonerna I-III, och ännu i zon IV har sortens avkastningsförmåga klarat sig bra i konkurrensen med sorter av nordlig typ. Grindstad är alltså en sort som anpassar sig väl.

Grindstads snabba start på våren förutsätter att skörden inleds i tid. Att sortens D-värde enligt tidningsuppgifter är svagt beror på försenad skörd. Bärgning i rätt tid garanterar också en hög torrsubstansskörd och bästa möjliga protein.

Precis som när det gäller andra vallväxter som bärgas till foder måste också andra skörden tas vid rätt tid för att skörden som helhet ska vara av bra kvalitet.

Tredje skörden måste tas vid en sådan tidpunkt att övervintringen inte blir lidande.

Figuren här invid visar totalskördarna av Grindstad i en treårig försöksserie och

första skördarnas D-värden, skördedatum och värmesummor. På försöksgården bärgas första skörden av tre när 10-15 % av axen i Grindstad är synliga. Vid försök där skörden tas i två omgångar bärgas första skörden följande dag.

Jämförelsen av totalskörden visar att Grindstad har hög skördepotential och att avkastningsförmågan är god också det tredje året. Målet har varit att Grindstads D-värde vid första slåttern ska vara 6970. År 2005 var ”normalt”. 2006 var katastrofalt för vallskördarna, man kan nästan tala om ett missväxtår. 2007 överraskade genom att vara så tidigt. Första skörden togs då 6-8 dagar tidigare än de föregående åren. ■

Grindstad timotej skördesäsongerna 2005-2007 100000 15488,80

13448,53

257 100

68

8234,92 Bärgning 2006 12.6.2006 3 x slåtter 13.6.2006 2 x slåtter

Bärgning 2005 14.6.2005 3 x slåtter 15.6.2005 2 x slåtter

1000

277

246 69

11831,87

11553,95 6514,87

10000

70

Bärgning 2007 6.6.2007 3 x slåtter 7.6.2007 2 x slåtter 312

262 72

67

297 68

10

1

2 x slåtter 2005

3 x slåtter 2005 D-värde, 1:a slåttern

18

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

2 x slåtter 2006

3 x slåtter 2006

värmesumma, 1:a slåttertiden

2 x slåtter 2007 hela skörden kg/ha

3 x slåtter 2007

ODLINGSPROGRAM

Rybssjukdomarna var

besvärliga Rybsskörden kan sjunka av många orsaker. Både skadeinsekternas och växtsjukdomarnas betydelse kartlades grundligt i somras. Jordloppor och rapsbaggar skadade växtbestånden under försommaren. I augusti slog bomullsmögel, kålbladmögel och andra sjukdomar till.

Fastän det antagligen dröjer innan vi får en lika besvärlig sommar kan många svårigheter undvikas tack vare kartläggningen. text och foto Asko Hannukkala, Pauliina Laitinen och Pirjo Peltonen-Sainio, MTT Växtproduktionsforskning

Rybsskördarna har rasat på 2000-talet och ligger nu långt under sorternas avkastningsförmåga. För att orsakerna till det här ska klarläggas och rybsskördarna höjas startades våren 2007 ett forskningsprojekt som finansieras av jord- och skogsbruksministeriet och Spannmålsbranschens samarbetsgrupp. Sommaren 2007 kartlades skadeinsekter och sjukdomar i de viktigaste rybsodlingsområdena, eftersom växtskyddsproblem antas vara en viktig delorsak till att skördarna försvagats.

I augusti samlade man på ca 160 rybsoch rapsåkrar in mer än 30 000 plantor, och sjukdomarna hos dem undersöktes liksom också rötternas kondition. Dessutom studerade man under försommaren förekomsten av skadeinsekter på omkring 40 skiften med hjälp av gula limfällor.

Ogräsens riklighet iakttogs också.

Skadeinsekter, sjukdomar och ogräs Genast efter sådden anföll jordlopporna oljeväxtåkrarna i sällan skådat antal. På grund av de skador de ställde till med blev det nödvändigt med omsådd på många ställen. Rapsbaggarna dök upp i mitten av juni och kunde ses ännu i augusti eftersom blomningen var mycket ojämn på många skiften.

I augusti var det dags för bomullsmögel och andra växtsjukdomar. De undersökta plantorna uppvisade i medeltal minst en sjukdomsskada var. På många åkrar fanns det dessutom gott om ogräs, särskilt måra, lergräs, dån och mjölktistel.

Ogräsproblemet har ändå kanske framträtt extra tydligt genom att rybsväxtligheten varit svag.

Bomullsmögel kunde upptäckas på nästan alla åkrar som studerades, och på varannan åker hade mer än var fjärde planta skadats av bomullsmögel. Lika mycket bomullsmögel förekom det under de värsta åren på 1980-talet. Kålbladmögel före-

20

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

kom i lika stor mängd. Kålbladmöglet har inte betraktats som någon stor orsak till skördeförluster men i somras skadade det skott och skidor i stor skala. På 1980-talet iakttogs just inte några kålbladmögelskador som ledde till att skotten dog.

På många åkrar förekom dessutom rätt mycket svartfläcksjuka och vitrost. Båda två var mycket sällsynta på 1980-talet. Deras betydelse vid uppkomsten av skördeförluster är sannolikt ändå liten. I slutet av augustí angreps plantorna också av gråmögel, som färgade många växtbestånd smutsgrå.

Problem också i rötterna Klumprotsjuka påträffades till all lycka i mindre utsträckning än befarat. Några få skiften i materialet skadades allvarligt av sjukdomen. Enstaka plantor som skadats av klumprotsjuka fanns det ändå på var femte åker. Risken för att sjukdomen ska spridas är därför mycket stor, om rybs börjar odlas oftare än nu på samma skiften. Förekomsten av klumprotsjuka var på samma nivå på 1980-talet.

På åkern förekommer bomullsmögel ofta i fläckar där plantorna rentav kan ruttna helt.

Kålbladmögel dödade skottens toppdelar och skadade skidorna.

På överraskande många åkrar hade växtrötterna blivit becksvarta och dött.

Skador av det här slaget förekom inte alls på 1980-talet. Allvarliga problem i rötterna förekom på var fjärde åker, likaså tillväxthämmande nekrosfläckar vid plantbasen.

Det börjar stå klart att skadorna vid plantbasen och i rötterna har orsakats av svampen Rhizoctonia solani, som brukar förorsaka groddbränna hos kålväxter. I un-

I somras var det allmänt att rybsrötterna svartnade och var i dåligt skick. Till vänster en planta med normala rötter. gefär tio procent av rötterna förekom dessutom avsevärda tillväxtstörningar, och det kan tyda på problem med markstrukturen.

Tillväxtstörningarnas betydelse för avkastningsförmågan undersöks ytterligare.

Hur gå vidare?

Efter en särdeles knepig växtskyddssommar är det kanske svårt att vara motiverad att odla rybs. Att så här allvarliga sjukdoms- och insektproblem uppträder samtidigt är ändå mycket sällsynt i våra förhållanden. Man ska också komma ihåg att vissa åkrar både var friska och växte bra, och de gav en berömlig skörd.

Nästa steg är att med hjälp av odlingsdata ta reda på de grundläggande orsakerna till framgångar och misslyckanden. De analyser som utförs i början av 2008 resulterar troligen i nya odlingsanvisningar redan inför sommaren. I sommar kommer

Det var vanligt att nekrosfläckar vid plantbasen störde tillväxten. Sjukdomen orsakas av Rhizoctonia solani, samma svamp som ger upphov till groddbränna i kålväxter. kartläggningen av sjukdomar och skadeinsekter att upprepas.

Det gäller att satsa mer än nu på växtskyddet vid rybsodling. Prognosmetoder som gäller risken för angrepp av skadeinsekter skulle vara guld värda. Bomullsmöglet borde bekämpas kemiskt, om de 3 veckorna före rybsblomningen är regniga. Effektiva preparat mot bomullsmögel finns redan på marknaden. Också kålbladmöglet kan bekämpas kemiskt, om det ser ut att bli en varaktig plåga.

Bra växtföljd krävs för framgångsrik rybsodling. Av läget för klumprotsjukan att döma ser växtföljderna mestadels ut att vara i skick. Å andra sidan tyder den stora förekomsten av markburna rotsjukdomar på att många rybsskiften lider av något allvarligt problem som hör ihop med växtföljden. Det här kommer att spåras för att det ska gå att förebygga i fortsättningen. ■

Procent av plantorna som skadats av sjukdomar 140 120 Övriga sjukdomar Bomullsmögel Kålbladmögel Mörka fläckar vid basen Svarta rötter Klumprotsjuka

100 80 60 40 20 0 1984

1985

1986

1987

1988

1989

2007

I rybsbestånden förekom sommaren 2007 mera sjukdomar än vid någon av de motsvarande kartläggningarna på 1980-talet. Sjukdomarna överstiger 100 %, eftersom det på en planta kunde finnas skador som orsakats av flera sjukdomar.

Klumprotsjukan uppträder i rötterna i form av svulster som ruttnar framemot hösten. De angripna plantorna dör i förtid.

Sjukdomsbekämpning i rybs och raps Hannes Höykälä

Enligt rekommendationerna i K-lantbrukskedjans odlingsprogram avgörs tidpunkten för bekämpning av sjukdomar i rybs vanligtvis enligt den viktigaste växtsjukdomen, alltså bomullsmögel. Den bästa bekämpningstidpunkten anses vara fullblomningen, då rybsens första kronblad börjar falla ner.

Sjukdomspreparatens effekt mot bomullsmögel baserar sig främst på deras förmåga att göra odlingsväxtens kronblad giftiga för bomullsmögelsporerna så att sporerna inte kan använda dem som näring.

Vid MTT-försök i Jockis år 2007 visade sig Proline vara marknadens effektivaste preparat. Proline minskade antalet sklerotier (vilkroppar) av bomullsmögel till mindre än en tiondedel jämfört med obehandlade områden. Ett traditionellt och förmånligare preparat är Sportak, som minskade mängden bomullsmögel betydligt om än inte lika effektivt som Proline.

Juventus som i skrivande stund väntar på att godkännas för registret över växtskyddsmedel kommer sannolikt också att få användas också i rybs och raps. Preparatet har visats vara effektivt mot flera sjukdomar i rybs och raps.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

21

ODLINGSPROGRAM

Utsädesproduktion ett gott alternativ Utsädesproduktion är ett lönsamt alternativ för odlare som är noggranna.

Kesko Lantbruk vill öka kontraktsarealen för utsädesodling inför sommaren, särskilt när det gäller tidigt korn. Nya gårdar är också välkomna med. text Anne Penttilä, foto Kuvapörssi Oy / Jupiterimages

Tidigt korn brukar vara ett bra tillskott till spannmålsodlingen i södra Finland, säger produktionschef Jouko Pakarinen.

– Dagens tidiga kornsorter är högavkastande och stråstyva. Odling av tidiga sorter förlänger skördesäsongen, det har blivit allt viktigare i och med att gårdarna blivit större.

Kraven på utsädets äkthet och renhet är stora inom utsädesproduktionen, men den som är omsorgsfull uppfyller dem nog. En minneslista för utsädesodlare finns bl.a. på Eviras webbplats www.evira.fi.

vissa avstånd. Sorter som gården odlar till utsäde får inte produceras också för andra ändamål.

När arterna och sorterna väljs ska man beakta de olika sorternas egenskaper och skiftets kulturtillstånd. Krävande sorter ska placeras på de bästa skiftena.

För att planeringen ska underlättas och fel undvikas ska jordbrukaren fylla i en blankett för planering av utsädesproduktionen. Arealerna uppges på skiftesnivå för innevarande år och förfrukterna för de två föregående åren, liksom de andra sorter som gården producerar.

Vad krävs av gårdar som odlar utsäde?

Bra odlings- och skördeteknik

Principen är alltid att flyghavre inte får förekomma på gårdar där det produceras utsäde. Andra krav är t.ex. att åkrarna ska vara täckdikade och att kulturtillståndet på skiftena ska vara gott. Gården ska ha egna maskiner och egen utrustning och tillräckligt med lagringsutrymme i silorna.

Odlarna behöver yrkesskicklighet och rätt attityd, eftersom det gäller ett flerårigt åtagande och lönsamheten alltid måste skärskådas på längre sikt.

– Utsädeskvaliteten utgår från åkern.

Bra och noggrann planering, rätt odlingsteknik och omsorgsfullt arbete i de olika skedena av produktionen gör det förhållandevis lätt att producera högklassig råvara.

De begränsningar som måste beaktas inom utsädesproduktionen ska man ta hänsyn till redan vid planeringen. De gäller bl.a. förfrukten och sortgruppen samt

Med bra odlingsteknik kan man få utsädesråvara av jämn kvalitet som har hög grobarhet och stora kärnor och är fri från ogräs, växtsjukdomar och andra arter samt har god sortäkthet. Det rekommenderas att utsädesskiftena alltid plöjs, reducerad bearbetning ska undvikas. Stubbearbetning efter tröskningen håller pli på ogräsen och de främmande sorterna.

Gödslingen ska planeras omsorgsfullt för att växtbeståndet ska hålla sig upprätt så länge som möjligt. Överstora kvävegivor bör undvikas och stallgödsel får inte användas. Man ska alltid se till att liggsäd och växtsjukdomar bekämpas tillräckligt.

Sexradskorn är det alltid bäst att spruta mot växtsjukdomar för att kärnorna ska bli tillräckligt stora.

Tröskning vid rätt tidpunkt och rätta tröskinställningar säkerställer grobarhe-

22

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

ten. Också torkningsluftens temperatur skall vara tillräckligt låg. Maskiner, anordningar, transportörer och transportflak ska alltid rengöras noggrant och man ska ännu vid leveransen kontrollera att transportutrustningen är ren.

Vad får odlaren ut av det?

Utsädesaffären betalar utsädestillägg för omsorgsfullt utfört arbete. Åtminstone tills vidare betalas också nationellt stöd för utsädesproduktion för en del sorter.

– Det är väldigt beklagligt att myndigheterna har dröjt med att betala det nationella stödet de två senaste åren och man ännu i början av december inte visste vilka sorter som eventuellt får nationellt stöd för utsädesproduktion för 2007 års skörd.

De skiften där utsäde odlas granskas alltid före skörden. Då kontrolleras bl.a. flyghavresituationen, förfrukterna, ogräsen, växtsjukdomarna och de skadliga odlingsväxterna. Jordbrukaren får en kopia av protokollet. Det är klokt att ta vara på resultaten t.ex. när följande års ogräsbekämpning planeras.

Utsädesodlarna är alltid de första som kan börja odla nya högavkastande sorter och till ett måttligt pris. Stamutsädet är alltid högklassigt och utsädet har alltid betats omsorgsfullt med de bästa betningsmedlen.

Alla som är intresserade av utsädesproduktion kan kontakta produktionschef Jouko Pakarinen, tfn 010 532 0295 eller 050 502 3551. ■

UTSTÄLLNING

Världens största

Tume är specciellt intresserad av de nya EU-länderna i Östeuropa, där NovaCombi-kombisåmaskinen lämpar sig bra.

I Tyskland sår man fortfarande enbart med såmaskin och gödseln sprids med centrifugalspridare.

lantbruksmaskinutställning Agritechnica, som hålles vartannat år i november i Hannover har vuxit till världens största lantbruksmaskinutställning. Denna gång var utställarna över 2200, utställningshallar 18 ha. Under en veckas tid besökte 330 000 besökare utställningen. Av dessa var 70 000 utlänningar. Alla mäktiga siffror. text och bilder Seppo Nykänen

Utställningen betjänar även exporten till tredje land, inte enbart till Tyskland. På två dagar får man endast en mycket blek uppfattning om det enorma utbudet på lantbruksmaskiner. På utställningen träffar man allt fler finländare. Denna gång representerade de finländska utställarna 20 företag, även detta mera än någonsin tidigare.

Utställningens tema var denna gång jordbearbetningen och hur man skall reducera denna. Globalt är errosionen ett enormt problem. Varje år ödeläggs av världens åkrar över 10 miljoner hektar, när samtidigt behovet av mat växer. Fast detta inte är Mellan- och inte heller Nordeuropas problem, vill man på utställningen rikta uppmärksamhet på den reducerade bearbetningen.

På europeiskt vis gick man igenom utställningen i mycket positiv anda, lantbrukets stigande producentpriser har skapat framtidstro bland jordbrukarna.

Tume-Agri söker kontakter Tume-Agri hade kommit med NovaCombi-maskinen till sin utställningsavdelning.

24

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Den lämpar sig för såväl direkt- som traditionell sådd.

– Vi vill inte ta ställning varken för eller emot direktsådden. Även på samma gård kan den ena dagen direktsådden vara den rätta lösningen, på ett annat skifte tycker jordbrukaren att det traditionella såningssättet skall ge det bästa skörderesultatet och på det tredje skiftet använder han den reducerade bearbetningen.

NovaCombi lämpar sig alltid som såmaskin oberoende av bearbetningssätt, säger Heikki Sola från Tume.

Tume var med på utställningen fram för allt för att skaffa nya exportkontakter.

För det andra är det lika viktigt att komma till tals med gamla samarbetspartners. Sola håller Rumänien som ett intressant exportland. Rumäniens åkerareal är lika stor som Ungerns, Slovakiens och Bulgariens åkerareal tillsammans.

Lemkens kombimaskin och Hardi spruta Den som prototyp på Kone-Forum presenterade Lemken kombisåmaskinen hade fått

Lemken presenterade på Agritechnica Compact Solitair Combi –kombimaskinens slutliga produktionsversion. Under maskinens finns ett tallriksredskap. Utsäde och gödsel går från behållaren till en fördelare ovanför billarna och därifrån vidare till billarna genom att blåsas.

sin slutliga form. Den mest betydelsefulla förändringen var flyttningen av gödselbillarna framför packerhjulen. Såbillarna är fortfarande bakom packern. Gödselbillarnas sådjup regleras av djupinställningshjul, placerade bakom billarna. Genom flyttningen av gödselbillarna har man fått delen bakom packern att bli kortare, säger Christop Brähler från Lemken.

Styrningen av såbillarnas arbetsdjup har genomgått en förändring. När dubbelskivbillen möter en sten, stiger billen upp, men djupinställningshjulet stiger inte upp med billen. Billen återgår till det rätta sådjupet innan djupinställningshjulet klättrar över stenen.

Billens största belastning är 70 kg.

Detta räcker inte på styva jordar för direkt sådd på stubben, men lämpar sig utmärkt på såbädd där man utfört en reducerad bearbetning. Billens upphängning har förnyats och tack vare detta går billen jämnt även vid stora körhastigheter.

Lemkens verkställande direktör Georg von Busse är nöjd. Försäljningsutvecklingen och företagets resultat skulle han vilja beskriva med orden: – Det är inte bra, det är utmärkt. Ryssland är exportdragaren.

Navigator 4000 är en ny bogserad sprutmodell från Hardi. Den innehåller inte revolutionerande nyheter, angenäma små förändringar nog för användaren.

Navigator följer noggrannt traktorns spår vid vändtegarna. Dragbommen svänger med hjälp av två cylindrar och cylindrarna styrs av en microkoppling. Kopplingen finns under en skyddsplåt. Microkopplingen får impulsen från traktorn med två fjäderbelastade kedjor. Säkerheten ökas av att svängningen av dragbommen låses när körhastigheten stiger.

Påfyllningsanordningen är på Navigator försedd med ett blandningshjul i bottnen på behållaren. Detta åstadkommer en roterande rörelse hos vätskan och växtskyddsmedlen, även pulverformiga ämnen, blandas snabbt.

Elho presenterades till sin fördel Även vallmaskinerna var bra framme på utställningen. Av de finländska tillverkarna hade speciellt Elho en representativ avdelning. V-Twin 750 –strängläggaren och Side Chopper TMP 200 –vägrenskrossen samt fjärilsslåtterkrossens nya modell 800 Delta var första gången utställda i Hannover.

Karl-Erik Häggblom som var med på utställningen berättade att utställningen förlöpt i synnerligen positiv anda. Förutom de lokala jordbrukarna besöktes avdelningen under de två första dagarna av internatio-

Den nyaste av Hardis bogserade sprutmodeller är Navigator 4000. Sprutan har stor markfrihöjd och dock har man fått tyngdpunkten att hållas lågt. Navigator har ett brett utrustningssortiment, köparen kan alltid bygga en utrustningskombination som han tycker om

Karl-Erik Häggblom är nöjd. De nya modellerna drog många intresserade besökare till avdelningen.

JF-Stoll GTX 12005 är den bredaste fjärilsslåtterkrossen på marknaden. I den bogserade maskinens båda bakkrossar finns 12 tallrikar och krossvals, vars fingrar är tillverkade av polyeten. JF:s tekniska kunnande är på en hög nivå och man har satsat mycket på planeringen.

Trots maskinens bredd har man fått transportbredden pressad till 3 meter och höjden till 2,5 meter.

Elhos nya fjärilsmaskin har klarat sig bra i europeiska tester. nella gäster. Elho exporterar till 40 länder, varför antalet representanter var stort.

De nya maskinmodellerna intresserade besökarna. Speciellt V-Twin väckte hos många nostalgiska minnen från 60talet, där en maskin som fungerade enligt samma princip, var i Tyskland i en ensidig version en mycket vanlig strängläggare. Elho har av idèn utvecklat en ny typs och synnerligen effektiv strängläggare, som tack vare sin funktionsprincip samlar vallfodret som rent i sträng.

Side Chopper intresserade tack vare en ny typs sidoförflyttningsbom och kraftöverföring. En treledad bom och kilremskraftöverföring är nya idèer. Enligt Häggblom fås maskinen till ett förmånligt pris trots sina mångsidiga funktioner tack vare kraftöverföringen och den enkla hydrauliken.

Slåtterkrossen Delta 800 samlade poäng hemåt senaste sommar vid test som arrangerades i Österrike. Maskinen var försedd med en ny tallriksmodell, som kommer i användning på den kommande säsongens nya maskiner. Enligt Häggblom är Elho synnerligen kraftig på slåtterkrossmarknaden i Sydeuropa.

I Claas Quadrant 3200 –storkantsbalaren har man använt senaste teknik. Den här modellen har 49 st bett, även versioner med 25 bett tillverkas. I pickupen finns ”hjälpredor” integrerade i sidoförflyttningsspiralerna, vilket ökar kapaciteten genom att effektivera materialets färd från pickupen till rotorn. En ny hydrauliskt driven förkammare och förnyad inmatning säkrar en jämn materialström och täta balar oberoende av strängens storlek. ■ 1/2008 ■ ÅKER BIRKA

25

BEARBETNING

Multivas tallriksredskap

ger fart åt stubben Under den kommande våren

kommer det att vara efterfrågan på tallriksredskap. Om man inte tänker så stubbåkern som direktsådd, bör denna fås sönder. Tallriksredskapet lämpar sig bra för detta. Av tallriksredskapet behövs på våren även arbetsbredd, ty stubbåkrarna har en benägenhet att torka till bearbetningsskick vid samma tidpunkt.

Multiva kan efter ett par års och närmare ett par tusen hektars testkörning erbjuda ett robust bogserat 5 -meters talriksredskap, Multiva DiscMaster 5000. Och arbetet går undan.

Tallriksredskapet väger 4500 kilo. Vikten behövs speciellt på hösten vid redu-

cerad bearbetning och när jorden är torr.

Tallriksredskapet är inte jordsökande, som till exempel gåsfotskultivatorn. Den hålls på önskat arbetsdjup endast med hjälp av sin egen vikt.

Man har även på våren nytta av vikten.

En lerig stubbåker kan torka och bli hård på ytan och en bra såbädd kräver av redskapet ett jämnt arbetsdjup.

Liten vändradie vid vändtegarna Under vändningen vid vändtegarna lyftes redskapet upp på hjulen, som är placerade på framsidan om bakvälten. Avståndet från hjulen till dragkroken är mindre än hos de flesta andra tallriksredskap, där hjulen är placerade långt bak på vältens baksida. Sålunda är Multivas vändradie liten. Vändningarna vid vändtegarna kan göras endera med hjälp av välten eller transporthjulen. I torra förhållanden lönar det sig att göra vändningarna med hjälp av välten och i våta med hjälp av hjulen.

Bakvälten är en plåtringsvält, skraporna kan vid behov vändas löst från välten.

Med detta får man bort stockningen mel-

Tallriksredskapet är bra vid bearbetningen av övervintrade stubbåkrar.

Det krävs vikt för att hålla ett jämnt arbetsdjup och drageffekt för ett fem meters redskap, men arbetet går undan.

26

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

lan skrapan och välten. Bakvälten är 3delad. Den mittersta vältsektionen är längre bak än sidovältarna och välten fungerar som en boggie. Med denna vältkonstruktion slipper man enligt tillverkaren helt det hoppande fenomentet, som är typiskt för många tallriksredskap. Samtidigt styr den som sist belägna mittersta välten effektivt redskapet att gå rakt. Så här går tallrikarna alltid där de även bör gå och bearbetsningsdjupet blir mycket jämnt.

Arbetsdjupet regleras lätt och säkert genom att placera inställningsbitar på kolvens stång. Dessa begränsar kolvens intrång i cylindern. Bredvid cylindern finns en skala, som visar vilken färgs bitar som skall monteras för att erhålla ett önskat arbetsdjup. Det är dock alltid bra att kontrollera arbetsdjupet på åkern.

Aggresiv tallriksvinkel Tallrikens diameter är 510 mm. Med denna kommer man redan till ett 10 cm:s arbetsdjup, vilket man ofta eftersträvar vid höstbearbetningen. Tallrikarna skyddas mot stenar med ett traditionellt gummitappskydd.

BEARBETNING

Tallrikarnas såväl lodräta som plogningsvinklar är rätt stora, och de har en bra inmyllningsförmåga. Myllningsförmågan är bra redan vid låga körhastigheter och vid grunt bearbetningsdjup. Tallrikarnas stora bearbetningsvinklar har speciellt stor betydelse för bearbetningsresultatet just vid grund bearbetning.

Traktorn bör ha en effekt på 180-200 hk. Hellre litet för mycket än för litet, ty körhastigheten förbättrar i allmänhet tallriksredskapets arbete. Hydrauliken bör vara försedd med tre dubbelverkande uttag, vilka även i allmänhet finns på traktorer av denna storleksklass.

Heikki Rantanen som bor nära fabriken har kört redan med den första prototypen och nu finns en nyare prototyp i hans maskinhall. Denna är till sin konstruktion redan mycket nära det serietillverkade tallriksredskapet.

– Redskapet är färdigt, säger Rantanen. ■

Jorden bör vara lucker under kultivatorn. Om pinnarna lyfter upp våt lera, är jorden för våt för att kultiveras. Då väntar Pekka Perttilä på torrare före eller byter till plog.

Ersätter plogen

Kultivator med gåsfotsbill Pekka Perttilä odlar i Pukkila i Östnyland strandåkrar vid Borgå å. Lägre ned är jordarten mull, högre upp styv lera.

Arbetsdjupet ställes in med inställningsbitar på kolvtappen. Dessa begränsar kolvens rörelse in i cylindern.

Såväl tallrikens lodräta- som plogningsvinkel är aggresiv. Myllningsförmågan är bra även vid låg körhastighet.

28

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

För tre år sedan upphörde gården med boskapsskötsel och hövallar. Perttilä glömde inte helt plogen, men använder denna endast när marken är alltför våt för kultivering.

Som bearbetningsredskap valde Pekka Perttilä för fyra år sedan en kultivator med genomskärande gåsfotsbillar. På den tiden fanns det inte heller så många tallriksredskap på marknaden, men ännu nu skulle han göra samma val. Perttilä övergick till kultiveringen för att spara tid och bränsle, samt naturligtvis även för stödets skull.

Han understryker dock att kultiveringen kräver ett torrt väder.

– Marken bör vara lucker under kultivatorn. Om leran stiger upp som skivor, är det skäl att byta till plogen. Även riklig halmförekomst längs åns mulljordar kan kräva plöjning.

I vårbruksarbetet använder Perttilä traditionella redskap: han kör två gånger med S-pinnharv och sår med släpbillsmaskin. Såningsmaskinen är ännu alltför ung för att bytas till en skivbillsmaskin.

Bör vara tung Perttilä gjorde sitt kultivatorval under den tid, då även kultivatorerna ofta var försedda med vridna bett. Han ansåg att ett skärande vingbett som går genom såbädden skulle var den bästa lösningen och valet föll på Potilas hydraulkopplade modell Potila KK17 med 17 pinnar.

Pinnavståndet är 22,5 cm, men gåsfotsbillarna är 29 cm breda. Arbetsbredden är knappt fyra meter och det räcker bra med en traktor med ca 150 hk. På detta kan man dock inte pruta mycket, ty den styva leran kommer emot. Arbetsdjupet är

åtminstone kring 10 cm om inte mera.

Som andra alternativ hade Perttilä en smalare 15-pinnars Potilas gåsfotsmodell.

Den bestod av en sektion, då en klass bredare redan för vägtransporter måste vikas hydrauliskt ihop. Han stannade för den bredare redan för detta, att utöver arbetsbredden är den även betydligt kraftigare byggd och sålunda tyngre. Han ansåg att en tillräcklig vikt var ett viktigt kriterium.

Perttilä har inte valt direktsådd, ty halmtäcket fördröjer enligt hans åsikt inledningen av sådden.

– På mulljordar även mycket.

När man lämnar plöjningen får man vara på sin vakt då det gäller växtsjukdomar.

– Växtsjukdomarna minskar åtminstone inte.

I år sprutade Perttilä Zebra-vårvetet en gång mot växtsjukdomar. Som efterklok borde han ha sprutat två gånger. Gårdens andra huvudväxt är ett flerradigt enzymkorn.

Ett gott kultiveringsresultat förutsätter att hacken är vass och i gott skick. Dessutom bör man tröska med kort stubb.

– Stubben försvårar kultiveringen mera än den hackade halmen. Övergången från plöjning till kultivering har inte minskat skördarna åtminstone på Perttiläs gård. Även på den styva leran fick han en 4800 kg:s vårveteskörd per hektar. ■

Pekka Perttilä eftersträvar med kultiveringen inbesparingar i tid- och bränslekostnader samt stödskillnader. Som tilläggsåtgärder valde han kvävemätning och reducerad bearbetning.

Den kultivator som Perttilä valde är en Potila 17-pinnars kultivator som är vikbar och skär hela bearbetningsbottnen. Betten är 6,5 cm bredare än pinnavståndet.

Gåsfotsbillen bättre än sitt rykte En kultivator med kultiverande gåsfotsbill är inte så känd i Finland, men i Tyskland är den basredskapet vid den plogfria odlingen. Med denna kommer man vid höstbearbetningen vid behov ned till ett arbetsdjup upp till 20 cm, om man bara har tillräcklig dragkraft. Även vårbearbetningen kan utföras med gåsfotsbillen, om man får arbetsdjupet att noggrant hållas på samma nivå.

Redskapets bakre del stöder sig på bakvälten. Det är bra att stöda redskapets framdel med stödhjul monterade i framhörnen. Då kan man med gåsfotsbillen göra en såbäddsberedning till 5 cm:s djup och man får ett jämnt botten.

Den kultiverande gåsfotsbillen är genomskärande, den skär upp hela bearbetningsbottnen på samma sätt som plogens bill. Den blandar även in halmmassan i bearbetningsskiktet.

Stödhjulen i gåsfotskultivatorns framhörn hjälper till att hålla ett 5 cm:s arbetsdjup jämnt vid såbäddsberedningen. Man får ett jämnt bearbetningsbotten. Vid höstbearbetningen kan man med gåsfotsbillen köra ända ned till ett 20 cm:s arbetsdjup.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

29

BEARBETNING

En tumregel är att arbetsdjupet vid höstbearbetningen bör vara minst 2 cm per ton halm. Vid stora höstveteskördar bör man komma till 10 cm:s djup, till vilket man inte kommer med alla tallriksredskap.

Gåsfotsbillens billspets tränger vanligen något djupare än sidoskären. Detta underlättar billens jordsökning. Vid såbäddsberedningen bör bottnen var jämn över hela området. Därför är det bra att skaffa korta billspetsar, som skär marken på samma nivå som sidoskären. ■

Broddåkern har på hösten bearbetats en gång med gåsfotskultivator till ett 10 cm:s arbetsdjup. Såbäddsberedningen har gjorts med samma kultiverande gåsfotsbill som en körning till 5 cm:s djup. Inte kan man klaga på broddskjutningen. Jordarten är mjällera.

En kort billspets skär vid såbäddsberedningen noggrant till samma djup som sidoskären. Vanligen räcker den korta billspetsens jordsökningsförmåga även till vid höstbearbetningen, ty i Finland strävar man sällan till ett arbetsdjup över 10 cm.

Ingen vårbrådska med stubbåkern Vid vårbearbetningen av den övervintrade stubbåkern ger tålamodet det bästa skördresultatet. Halm- och stubbskiktet fördröjer åkerns upptorkning med flera dagar, som mest upp till en vecka. Man bör vara försiktig så att man inte med traktorn packar till den våta marken.

Såningsentreprenörernas erfarenhet är, att man får en bra såbädd, när stubbåkern bearbetas en gång till såningsdjup med tallriksredskap.

Bearbetningen kan även göras med kultivator försedd med kultiverande gåsfotsbillar. Efter bearbetningen låter man åkern torka upp ett par tre dagar.

Under denna tid hinner jordpartiklarna inte hårdna och tål bra sådden. Om såningsmaskinen har skivbillar, räcker det ofta med en bearbetningsgång.

Släpbillsmaskinen kräver gärna en andra utjämning och denna kan göras med en vanlig harv.

Fastän åkerns yta under dessa två, tre dagar även torkar, bevaras fukten i sånings- och groningsskiktet. Ett grunt bearbetningsskikt är en isolering mot avdunstningen.

Vårplöjning av mjälleror är ett dåligt alternativ. Plöjningen avbryter den kapillära stigningen av vattnet. En vanlig harv lämpar sig åter dåligt för en första bearbetning av stubbåkern. Harven blir en räfsa på stubbåkern.

Med den övervintrade stubbåkern är det i själva verket ingen annan nackdel än att såningstidpunkten flyttass framåt och samtidig flyttas även skördetidpunkten. Förfrukten bör även noggrannare tas i beaktande i odlingsplanen.

Nu

■

MF 4400-serien får nya motorer som fyller Tier3utsläppskraven. Bl.a. mellankylaren och luftrenaren förnyas. Seriens effektivaste modell 4455:s maximieffekt är nu 101 hk. Modellbeteckningarna ändras inte.

Till seriens traktorer fås nu som tilläggsutrustning även elektronisk frikoppling av kraftuttaget, elmanövrering av lyftanordningen samt fabrikskonterad skogshytt.

Massey Ferguson har ökat sin marknadsandel ■

Massey Ferguson ökade i fjol mest sin andel av registrerade traktorer. Ökningen var hela 113 stycken jämfört med år 2006. Med 524 registrerade traktorer var Massey Ferguson det tredje mest registrerade märket på marknaden i Finland. Massey Fergusons marknadsandel i Finland översteg 12 procent.

Räknat som kedja steg K-lantbrukskedjan till andra plats med sina sammanlagt 685 registrerade lantbrukstraktorer, när man från John Deeres siffror tar bort flakfyrhjulingarna och fastighetsmaskinerna. Marknadsandelen för kedjans traktorförsäljning steg över 16 %.

Traktorernas totalmarknad steg litet.

Senaste år registrerades 4245 traktorer och år 2006 4172 stycken.

Registreringen av traktorer 2007 och 2006

Valtra John Deere Massey Ferguson New Holland Case IH Deutz-Fahr Same Kubota Fendt Belarus Mc Cormick Övriga

1-12/2007 st % 1827 43,0 709 16,7 524 12,3 484 11,4 187 4,4 113 2,7 48 1,1 81 1,9 31 0,7 32 0,8 7 0,2 202 4,8 4245 100

1-12/2006 st % 1831 43,9 862 20,7 411 9,9 478 11,5 222 5,3 124 3,0 70 1,7 52 1,2 10 0,2 27 0,6 2 0,0 83 2,0 4172 100

Diff. st -4 -153 113 6 -35 -11 -22 29 21 5 5 119 73

Vårmarknaderna börjar ■

Några K-lantbruk har redan slagit fast tidpunkten för sina vårmarknadsdagar. Turun K-maatalous anordnar sin marknadsdag 7.3. Följande vecka, 14.3. anordnas marknader i följande affärer:

Risto Kangas Alajärvi, S. J. Aalto Tammerfors, K-Maatalous Salo, Maatalouspirkka Orimattila, Rautia-maatalous Saarnio Peräseinäjoki samt Rosenbacks Butik Lappfjärd.

Claas-tröskförsäljningen har bra fart ■

Tröskförsäljningen går nu bra, tröskorna förnyas livligt för att motsvara ökade krav och större arealer. K-lantbruk har för tröskningssäsongen 2008 sålt betydligt flera Claas-tröskor än till förra säsongen.

Efterfrågan på den nya Claas Tucanomodellen har överraskat positivt, och Dominator Hydro-modellen fortsätter kraftigt i de mindre storleksklasserna. Även efterfrågan på de mindre Dominator-modellerna har ökat.

För tillfället kommer det in ett bra urval

byteströskor, av vilka en del hittar köpare redan innan de hinner komma in till affärens gårdsplan. Därför lönar det sig för byteströskköparen att följa med K-Lantbruks bytesmaskinsidor.

Claas-tröskhandeln är på väg uppåt även inom Europa som helhet. Som marknadsledare i Europa förmår Claas svara på den ökande efterfrågan och alla mest sålda tröskmodeller finns ännu att få. K-Lantbruks tröskförsäljare har noggranna uppgifter om de modell- och utrustningsalternativ som ännu kan fås.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

31

AKTUELLT

MF 4400-serien förnyas

SÅDD

Tilläggsutrustningarna gör kombisådden till ett nöje Arbetsmaskinernas basutrustningar räcker i allmänhet till för att få arbetet utfört.

Maximieffekterna och körglädjen uppnår man sedan när maskinen är ordentligt utrustad. Det här är sanningen, som inte ens försäljarna kommer sig för att säga åt kunderna. Det kan bli dyrt att utrusta maskinen senare, om snålheten börjar harma senare, och det kan vara att det inte ens alltid lyckas.

Därför lönar det sig att noggrant sätta sig in i tilläggsutrustningarna redan före köpbeslutet.

Tumes kombimaskin är inget undantag i detta avseende. Här följer några viktiga extra utrustningar till kombimaskinen.

Spårmarkeringen underlättar besprutningen Spåranordningen ligger i början då det gäller de extra utrustningarnas viktighetsordning. Körspåren underlättar nämligen besprutningsarbetet oerhört. I Mellaneuropa ser man inte odlingar utan körspår, ty där besprutar man oftare än hos oss.

Körspåren är en form av miljöskydd, man behöver inte spruta dubbelt för säkerhetsskull. För det andra blir det inte heller band av ogräs på åkern som ett tecken på obesprutade platser.

Spåranordningar fås till olika spårvidder så, att anordningen stänger två eller tre såbillar. Det senast nämnda alternativet

32

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

kommer i fråga då man på besprutningstraktorn använder breda däck.

Tume är den enda kombimaskin, till vilken man får spårmarkering även till gödselsidan. Att lämna spåren ogödslade är igen miljöskydd. Vattnet sköljer gödseln lättare just från körspåren, ty där hindrar inte växtligheten vattenströmmen.

Man kan även montera spårmarkering i efterhand, men en eftermontering är aldrig lika bra som fabriksmonteringen.

Gödselmängden regleras med kördator Kördatorn är i det närmaste en nödvändig tilläggsutrustning tillsammans med spårmarkören. Datorn övervakar samtidigt även axlarnas rotation och tömningen av behållarna.

Beträffande kördatorerna finns det igen två alaternativ, av vilka den dyrare är

nödvändig då, när man till såmaskinen vill ha reglering av gödselmängden under körningen. Om man vill skaffa denna senare, men har en enklare version av kördator, bör man skaffa en ny kördator.

En reglering av gödselmängden under körningen är en bra lösning speciellt på sluttande åkrar. Exempelvis den övre delen kan vara hård lerjord och den nedre bördig mulljord.

Raka körlinjer med mittmarkör Man kan visserligen så utan radmarkering. När maskinen har en markör som gör ett spår i mitten av följande körlinje, är det för föraren mycket lättare att följa mittlinjen, än att försöka följa den sådda kanten. Det är lättare att rätta till speciellt de uppkomna krökarna – Det är ju det som såningarbetet alltid är fråga om.

Cultipack-tallriksredskapet monteras mellan traktor och såmaskin. Såmaskinens dragbom fästes vid dragpunkten på tallriksredskapet. Kopplingen till kombin underlättas om maskinen är försedd med lyftcylinder för dragbommen. Med det löstagna tallriksredskapet kan man lätt på hösten utföra den reducerade bearbetningen.

Körspåren uppstår så, att en elektrisk solenoid stoppar två utmatningshjul på utsädessidan mittför traktorns båda hjul. Entreprenörerna använder ofta tre solenoider jämsides. Ett brett spår är bra, när besprutningstraktorn har breda däck.

När man behöver endast ett smalt spår, tar man löst ledningen från en solenoid. Om man använder en tre meters kombi och 15 en meters spruta, markerar man spåren vid vart femte körvarv. Kördatorn räknar körningarna på basen av vändtegslyften.

Vid den elstyrda fjärrstyrningen för gödseln flyttar en motor utmatningsaxeln via en spakanordning. Föraren styr funktionerna via en kördator.

Även användningen av radmarkörer är med hjälp av kördatorn märkbart lättare än den manuella användningen. Det uppstår mindre fel.

Tallriksredskap även för den reducerade bearbetningen Framför Tume kombimaskinen kan man få ett Cultipack-tallriksredskap. Detta jämnar ut såbädden, men ersätter även en separat bearbetning.

Dessutom fås detta även lätt bort från kombinationen och med detta kan man även på hösten sköta den reducerade bearbetningen.

– Allt som allt kräver anskaffningen av de rätta tilläggsutrustningarna minst lika mycket övervägande som själva maskinens köpbeslut. En alltför stor snålhet vid köptillfället kan senare bli onödigt dyrt, säger Tumes kundrådgivare Jorma Pietilä. ■

Tumes kundrådgivare Jorma Pietilä uppmanar kunden att noga överväga de tilläggsutrustningar som skaffas tillsamman med såmaskinen. Det är alltid dyrare med eftermonteringar, och de är inte alltid lika bra.

Kördatorn är en nödvändig tilläggsutrustning tillsammans med spårmarkeringen. Den underlättar även användningen av markörer. På samma gång får man alarm om att utmatningsaxlarna stannat eller behållarna är tomma. I kördatorn ser man även den sådda arealen.

Den mera utvecklade versionen är nödvändig när man vill ha elstyrd fjärrstyrning för gödseln.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

33

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR DE FINSKA LIVSMEDEL

Kvalitetsarbete av i dag

Ekonomin bygger på

LIVSMEDEL

resultatanalys Aki Parkkonen och Anu Eskelinen använder de nyaste driftsledningsverktygen på sin

gård. För flera år sedan gick de en kvalitetskurs med fortsättningsavsnitt. De dokument som gjordes upp då och ständigt uppdateras ligger nu till grund och varje år görs en åskådlig

resultatanalys upp. Vart tredje år analyserar en utomstående expert konkurrenskraften och jämför de olika delområdena av verksamheten med motsvarande företag.

Efter generationsväxlingen år 1999 började det hända saker och ting på Malila gård i Kides. Redan året därpå stod en ny ladugård för 30 kor klar, ett år senare också ett foderförråd och ett kallt lösdriftsstall för kvigor. År 2002 byggdes ensilagesilor, sedan anlades en infiltrationsbädd för avloppsvatten och efter det byggdes utrymmet för mjölkhantering om. Ett enda år har varit sådant att inget har byggts. År 2007 förstorades ladugården med tio koplatser. Samtidigt skaffades kameraövervakning och ett brandvarningssystem. Året 1999 var mjölkkvoten 77 000 liter, nu är den 317 000 liter.

– Det är liksom vår vision, säger Anu om gårdens riktlinjer för långsiktsplanering.

Visionen formulerades första gången medan projektet Tankit täyteen (Fyll tanken) pågick i Norra Karelen: ”Gården utvecklas och försörjer hela familjen med en måttlig arbetsinsats och skuldbörda.

34

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

text och bilder Tuomo Kautonen

Den växer i mån av möjlighet och är i gott skick.” Visionen ser verkligen ut att ha varit ett rättesnöre för verksamheten och inte bara tomma ord.

Planmässighet och uppföljning Saker och ting både planeras och följs upp på gården.

– Analyserna av konkurrenskraften och resultatet, kvalitetshandboken och hälsovårdsplanen för djuren är de fyra viktigaste dokumenten, säger Aki Parkkonen.

I kvalitetshandboken och bilagorna till den beskrivs verksamhetsprocesserna.

Beskrivningarna är guld värda t.ex. när utomstående arbetstagare anlitas. När beskrivningarna formulerades var det också nödvändigt att tänka igenom eventuella svagheter och risker. Besättningens hälsa gås regelbundet igenom med den lokala veterinären Pentti Kyrö.

Gårdens konkurrenskraft analyserades

första gången år 2004 och analysen upprepades i våras. En utomstående sköter analyseringen. Den åskådliga rapport som företagsrådgivare Minna Norismaa vid ProAgria i Norra Karelen gjort upp innehåller bl.a. driftsledningens starka sidor och de områden som tål utvecklas. Sex delområden poängsätts i slutrapporten och jämförs med de bästa gårdarna i hela Finland och det egna landskapet.

Grunderna för utvärderingen är i linje med de kvalitetspriskriterier som företag i många olika branscher tillämpar. Aki och Anu intygar att en utvärdering som en utomstående företar ger värdefulla vinkar om hur företaget skulle kunna utvecklas.

– Visst har det gått framåt, säger Aki när han jämför med läget för tre år sedan.

– Och visst inverkar det också på lönsamheten, svarar han på en fråga.

– Saker att göra finns det ju hur mycket som helst, men man måste prioritera genom planering.

Aki Parkkonen är lantbrukstekniker till utbildningen, Anu Eskelinen är utbildad ungdoms- och fritidsledare och avlade lantbruksföretagarexamen som vuxenutbildning. Till familjen hör barnen Annika och Artturi-Oskari. Akis barn Santtu och Sanna var i skolan. Utvidgningen av ladugården blev klar på hösten 2007. Nu har byggnaden rum för 40 kor och ungdjur.

Resultatanalys ger nyttig information Den årliga analysen av gårdens resultat innehåller åskådliga och intressanta siffror om verksamheten. Helheten som utarbetats av företagsrådgivare Pasi Hartikainen vid ProAgria i Norra Karelen innehåller sammanlagt 16 sidor ekonomiska fakta, bilagetabellerna inräknade. I rapporten jämförs gården med andra finländska gårdar i samma storleksklass. Ett genomsnitt för 80 gårdar har plockats ut ur Lantbrukets Datacentrals landsomfattande ekonomidatabank. På de flesta punkter ser Malila ut att klara sig bättre än referensgruppen.

Aki och Anu har samlat ett antal nyckeltal som tillsammans bildar en trend med vars hjälp man kan följa utvecklingen. År 2006 var gårdens omsättning 145 000 euro.

– Tillväxten beror till största delen på mjölken, säger Aki beåtet. En viktig faktor består i att medelavkastningen har stigit till 9 014 kg per ko.

Enligt sammandraget har de rörliga kostnaderna för första gången varit lägre än 50 %, men ännu är det en bit kvar till målet som är 45 %. En titt på sista raden i resultaträkningen visar att också skattebjörnen får sin beskärda del av resultatet.

Anu har samlat uppgifter om fem års insemineringar. Korna kalvar nu i genomsnitt 3,0 gånger mot 2,2 gånger i början av perioden, och kalvningsintervallet är nu 373 dygn. Det har behövts 1,3 insemineringar per kalvning.

Också mjölkens sammansättning är som den ska: proteinhalten i den mjölk som skickats till mejeriet är 3,4-3,5 % och fetthalten 4 %. Största delen av korna är av rasen holstein.

Djuren får fullfoder och utfodringsplanen har Aki tänkt ut. Basfodret ensilage bereds omsorgsfullt och det förs bok över skörden så att man alltid känner till kvaliteten på det foder som ges. Fodret delas ut på foderbordet med fullfodervagn en gång per dag.

– Tillskottet av fabriksfoder, Rypsirouhetiiviste 34 från Raisio, beställs från Klantbruk i Kides, alltså Sanna och Minna Hurri, precis som nästan allt annat som behövs på gården, säger Aki Parkkonen.

Datorförbindelserna är viktiga Datorn och internetuppkopplingen har blivit viktigare år för år.

– Datorn står påkopplad nästan hela dagarna i kontorsrummet, berättar Anu Eskelinen.

Odlingsplanen gör man upp själv med ett program som skaffades för flera år sedan. Anu för in inkomsterna och utgifterna i ett bokföringsprogram och sedan görs

bokslutet upp med lite hjälp av en konsulent från ProAgria. Uppdatering av djurregistret och användning av e-post hör till rutinerna. Anu och Aki kollar också mjölklikviden och analysdata via webben.

Som exempel på nyttan av internet nämner Anu ett veckoslut då mjölken hos en sjuk ko analyserades och man hittade en bakterie som inte hade funnits på gården tidigare. Med hjälp av Google och olika diskussionsforum fick man snabbt mera information om bakterien och kunde läsa om andra producenters erfarenheter.

– När man lotsar en gård måste man ha tillgång till mångsidig information, menar Aki Parkkonen. ■

De viktigaste dokumenten är den utvärdering av konkurrenskraften som görs vart tredje år (t.h.), kvalitetshandboken som uppdateras hela tiden och den årliga resultatanalysen. Tillsammans med veterinären uppdateras dessutom hälsovårdsplanen för djur varje år.

Ett årtionde av kvalitetssystem Under det senaste årtiondet har kvalitetssystemen för jordbruket i Finland utvecklats med stormsteg. Inom de flesta produktionsgrenarna utarbetades kvalitetssystembeskrivningar med tillhörande handböcker och kvalitetsavtal. När gränserna öppnades blev det aktuellt att under temat ”Från jord till bord” informera konsumenterna om hur maten produceras i Finland. Vad betonas nu för tiden när gårdarna utvecklas? Är kvalitetstänkandet och handböckerna fortfarande något som är aktuellt?

– Utvecklingsarbetet tar nu till stor del fasta på konkurrenskraften, säger Pirjo Jokipii som är kvalitetsdirektör vid ProAgria Maaseutukeskusten Liitto och haft mycket med kvalitetssystemen för gårdar att göra.

Enligt Jokipii är de viktigaste temana ”analysera resultatet, korrigera verksamhetsprocesserna”. Den största utmaningen när det gäller att leda gårdar och den vägen nå resultat handlar om att identifiera och bemästra företagets verksamheter och processer.

– Sambandet mellan det som görs och resultatet måste bli bättre. Processbeskrivningarna i gårdens kvalitetshandbok gör verksamheten överskådligare och är

ett bra underlag för utvecklingsarbetet.

Tack vare anteckningarna ser man vilken förändring som har skett. Det blir allt vanligare att konkurrenskraften analyseras.

ProAgria Maaseutukeskusten Liitto har tillsammans med Lantbrukets Datacentral och Bitcomp Oy utvecklat databanker inom olika sektorer. Skiftes-, husdjurs- och ekonomidatabankerna innehåller åskådligt och användbart material också för analys av enskilda gårdar.

I ekonomidatabanken har man ända sedan år 2001 lagrat bokslut som konsulenterna gjort upp för gårdar. Mer än hälften av de omkring tusen gårdar som har ställt sitt bokslutsmateral till förfogande är mjölkgårdar. Utvecklingschef Ari Enroth vid ProAgria Maaseutukeskusten Liitto berättar att inte bara konsulenterna utan också de jordbrukare som anlitar ProAgrias tjänster kan söka och gruppera data på önskat sätt efter att först ha loggat in sig. Nu kan data klassas i fyra grupper utgående från önskat nyckeltal och jämföras t.ex. med den bästa kvartilen (fjärdedelen) i gruppen. På grund av integritetsskyddet är minimistorleken för referensgrupper fem gårdar.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

35

BOSKAP

BYGGANDE

ETT KOMPLETT PAKET OMFATTAR ALT PÅ SOCKELN TILL VATTENTAKET MONTERAT.

Efterfrågan på produktionsbyggnader i trä har ökat

Pomo-byggnader 40 år Enlig den gamla finska sången var männen förr av järn och båtarna av trä.

Om stycket som syftar på segelbåtarna skulle moderniseras till nutid, så skulle man

i stället kunna använda ordet ladugård. Nog var ju ladugårdarna och även svinhusen förr av trä, men numera för det mesta av betong. Träet som byggnadsmaterial försvarar dock sin plats speciellt i oisolerade byggnader, och medför vissa fördelar även i isolerade byggnader. text och foton Tuomas Rytky

– Efterfrågan på produktionsbyggnader i trä har ökat på sista tiden. Mera är det dock fråga om leveranser av utvidgningar. Rätt få förstorar sin ladugård med betong, om den redan befintliga delen är gjord av trä, konstaterar Vieskan Elementti Oy:s verkställande direktör Risto Brax.

Vieskan Elementti i Alavieska i norra Österbotten, har tillverkat träelement i

36

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

40 års tid. Produktmärkena är Vieska-husen samt lantbrukets Pomo-byggnader, till vilka jämsides med produktionsbyggnaderna hör stall, maneger och lagerhallar.

Som träelementens goda sidor nämner Brax och Pomos försäljningschef Jyrki Jutila kostnadseffektiviteten och utseendet. De nämner även båda träets naturliga värmeförmåga.

– En av de viktigaste omständighe-

terna är dock helhetsansvaret. Vi har ett komplett paket, som omfattar allt på sockeln till vattentaket som monterat.

Detta betyder bl.a. att man gjort hållfasthetsberäkningar på byggnaden. Alla delar passar in i varandra. De här faktorerna aktualiseras, när enheternas storlek ökar.

När vi levererar hela byggnaden, så ansvarar vi även för denna. Kunden vet att han får element som tillverkats under en

Gaveltrianglarna konstrueras på samma sätt som väggarna färdigt i Vieskan Elementtis fabrik. Här spikar elementarbetaren Mikko Perttula.

yttre kvalitetskontroll, påpekar Brax.

– När träelementen hämtas till tomten, uppförs byggnaden på några ögonblick.

Exempelvis ett medelstort häststall uppförs på en dag från sockel till takstolar.

Följande dag får byggnaden undertaket. I praktiken är väggarna således bara drygt ett dygn i händerna på vädret.

Med träelement bygger man även förövrigt snabbt, tack vare elementens rätt långt drivna färdighetsgrad. Beträffande helheten berättar detta att elementen vid fabriken förses med förutom fönster även med fönsterfoder, och dropplåtar. (Se bilden s. 3.) Såväl inre som yttre beklädnad är fäst i elementen. I praktiken är väggen således helt färdig, när elementet på tomten lyftes på plats med bilkran.

konstruktionen är fuktspärren. Efter denna kommer en massiv trästom och isolering. Stommens och isoleringens tjocklek varierar mellan 15 och 200 millimeter beroende på om byggnaden bör fylla U-värdekraven, berättar försäljningschef Jyrki Jutila.

– Som följande kommer vindskyddsskivan och en korsskålning med 22 millimeters bräde. Ventilationen är således garanterad. Som ytterbeklädnad finns en gång målad 22 millimeters finsågad panel, som kan placeras enligt kundens önskemål som lodrät, vågrät eller som en kombination av dessa.

Takkonstruktionen innehåller utåt följande: byggnadsskiva, skålning, fuktspärr, blåsull, takstolar, undertak, förhöjningsribba, läkt och takmaterial. Gaveltrianglarna levereras även som färdiga element.

Vieskan Elementti tillverkar även själv takstolarna. Maximibredd utan pelarlinje eller bärande mellanväggar är 24 meter.

Varma storelement

De kalla av småelement

Alla värmeisolerade Pomo-byggnader görs av storelement, vars maximistorlek är 3,5 x 10 meter. Byggnadens höjd dikteras av det enskilda elementets nyttobredd: ett element som är under 3,5 meter brett är som max. tio meter högt. Om man behöver mera höjd, byggs elementet på sätt och vis på motsatt sätt och som nyttobredd får man tre och en halv meter.

– Som inre beklädnad finns endera EK-gyproc eller filmfaner, vars tjocklek beror på väggens konstruktion. Följande i

De oisolerade byggnaderna görs av 1,2 meter breda småelement. De har en stående yttre brädfodring.

– En typisk lagerhall är för tillfället 15 x 30 meter. Höjdkravet växer hela tiden, säger Risto Brax. Jyrki Jutila tillägger att det nästan i alla kundkontakter kommer krav på breda dörrar.

– Manegerna är alltid oisolerade. I praktiken är det fråga om ändrade lagerhallar, som är försedda med ventilationsås och i gavlarna ventilationsgaller. I stället

för fönster finns ljusstak, fortsätter Jutila.

Vieskan Elementti planerar själv lagerbyggnader och maneger. Däremot har man inte gått in för att planera produktionsbyggnaderna.

För stallen finns det fyra baslösningar: för 4, 8, 12 eller 25 hästar. I de flesta fall anpassas den färdiga lösningen till beställarens behov. Ofta startar man från kundens på ett rutigt papper uppritade skisser.

Företaget har en bred ägarbas Viesken Elementti föddes i Alavieska för 40 år sedan, när det gick dåligt för lantbruket och människor flyttade till Sverige. Risto Brax berättar att företaget har närmare trehundra ägare.

– Största delen har en eller två aktier.

På den tiden var en gemensam satsning det enda sättet att samla ihop kapital.

Förutom egnahems- och Pomo-produkterna producerar företaget radhuselement samt takstolar. De förstnämnda är huvudprodukter, de två senare utjämnar säsongvariationerna.

Vieskan Elementti sysselsätter i medeltal hundra personer. Antalet beror något på årstiden. Elementfabriken kommer i år upp till ca 14 miljoner euro. Summan består helt av den inhemska försäljningen.

Strategin är att stanna i hemlandet, till vilket Åland även räknas. Det ser ut som om principen gett resultat, ty ännu år 2000 var omsättningen fem miljoner. ■

FÖRETAGET HAR NÄRMARE TREHUNDRA ÄGARE. VATTENTAK Plåttak Läkt 25x100 k400 Förhöjningsribbor 19x45 Undertak Takstolar MELLANTAK Skiva/blåsull 300 SFS-byggnadsfilm 0,2 Skålning 25x100 k400 Gipsskiva 13 mm

Pomo-byggnadernas försäljningschef Jyrki Jutila och Vieskan Elementtis verkställande direktör Risto Brax talar för användningen av trä som råvara i elementen.

VÄGG UTV-pnael 22x113 Korsskålning 2x22x72 Vidskyddsskiva 9 mm Stående ram 42x173 k600 Minerallull KL-175 SFS-byggnadsfilm 0,2

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

37

BYGGANDE

Snabbt, lätt och

flexibelt

Lantbruksföretagarna Sari och Marko Sorvisto blev officiellt sin släktgårds nionde husbondepar år 1996. Nu inleddes en målmedveten utvidgning av gården som producerat mjölk över tvåhundra år och som kulminerar i början av 2008.

– Vi har haft en utvidgningsplan i tre faser. År 2000 blev en ny lösdriftsladugård av Vieskan Elementtis element klar. Där tog man en utvidgningsmöjlighet med i beräkningarna. År 2002 renoverade vi den gamla ladugården åt kvigorna, och nu blir utvidgningen av lösdriftsladugården färdig. I övrigt har man avancerat enligt planerna, men planen för den del som nu blev klar växte till sig. Det är så nu för tiden, berättar Marko Sorvisto.

När den nya delen tas i bruk finns det utrymme för hundra mjölkande kor under samma tak. Även kvigorna flyttar till samma utrymmen. Mjölkningen flyttas till Lely-roboten, som finns i utvidgningsdelen. Även övervakningen flyttas till utbyggnaden, i övrigt är den nya 21 x 38,5 –meters byggnadens kvadrater i djurens an-

vändning. Mellan den gamla och nya delen kommer en trettio minuters brandvägg med dörrar som stängs automatiskt.

Utgödslingen är ordnad med ytskrapor i den del som blev tidigare färdig. Husbonden säger dock snällt, att man fick tillräckligt av systemet på de närmare tio år som den var i användning. Skraporna kommer fortfarande att användas men på den nya sidan har man satsat på spaltgolvsbalkar.

Men denna lösning eftersträvar man större torrhet och renhet, vilket även den automatiska mjölkningen kräver.

Fullfoderutfodringen förverkligas med förnyelsen till båda delarna med en 72 meter lång mattutfodrare genom hela byggnaden. Därtill får de över trettio kilo mjölkande djuren allfoder när de besöker roboten.

– Enligt min mening lönar det sig inte

att bygga onödigt med kvadrat och kubik i ladugården. Ju bredare foderbordet är, desto fler kubik som skall värmas upp. En ko värmer med en effekt på ca sjuhundra watt. Vi har inga onödiga kubik, varför vi inte heller alls behöver tilläggsvärme, motiverar Marko Sorvisto valet av mattutfodraren.

En annan god sida med mattutfodraren är dess möjlighet till automatisering. Enligt Sorvistos beräkningar bygger man ett automatiskt utfodringssystem för samma pris som ett brett foderbord. I mattutfodringen minskar även städbehovet.

Lätt att bygga Vid interjuvtillfället i slutet av november vågar Sorvisto säga, att roboten börjar mjölka i mitten av januari. Då har det gått ett halvt år från utvidgningsprojektets början. Den snabba tidtabellen har hållit trots att det vid arbetet med bottenkonstruktionerna var svårigheter med leveranserna vilket störde planerna.

Man kan nästan kalla Sorvisto för en oliktänkare, så stor del av de nya lösdriftsladugårdarna görs i betong. Valet av trä

Sari och Marko Sorvisto har målmedvetet utvidgat sin mjölkgård. Tilläggsdelen som är under byggnad höjer antalet mjölkande till etthundra.

38

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

LEMKEN RUBIN - effektivitet och pålitlighet

• öppen konstruktion, ramhöjd 810 mm • 610 mm:s tallriksdiameter, materialtjocklek 6 mm • bra jordsökning och effektiv inblandning av växtrester

är Lemkendsmarkna e ledar . a i Europ

www.k-maatalous.fi

• pålitlig, fjäderbelastad utlösningsanordning • separat upphängning säkerställer bra följsamhet på åkern • utlösningsanordningens mothållartapp garanterar exakt arbetsdjup • mekanisk utlösningskraft 120 kg

• stort urval packningsvältar • två efterharvar som standard • lätt och exakt djupreglering, • söndrar kokor och styr lättare 5 - 15 cm växtrester • effektivare blandning och inmyllning • en del av packningsvältens vikt kan i svåra förhållanden flyttas på • bearbetningsvinkel och arbetsdjup maskinen. kan lätt justeras

Lemken Smaragd kultivatorer • Efterharv som standard • Packningsvält och utjämnartallrikar med samma arbetsdjupreglering.

BYGGANDE

som material var dock nästan en självklarhet för ylivieskabon. Produktionsbyggnaden är belägen i gårdsmiljön, varför utseendet hade betydelse vid valet.

De viktigaste motiveringarna för valet av material ligger dock i träets lätthet, vilket gäller såväl byggande och möjligheterna att ändra konstruktionerna. Som ett exempel på det senare nämner Marko Sorvisto flyttningen av dörrens plats. Ändringen av träelementet är rätt bekymmersfritt och man kan göra det själv.

– När väggen hämtades hit, var den färdig. Det är bara att fästa vädringsluckorna med uretan i de färdiga öppningarna.

På samma sätt sattes takstolarna på plats utan, att man var tvungen att använda yxan. Vid användning av betongelement bör man först föra upp väggarna och sedan kan man fundera på gjutningsarbeten inne. Vid gjutningen av golvet är väggarna i vägen. Nu var det lätt att med en långarmad grävmaskin lyfta gruset in över sockel, säger Marko Sorvisto.

Tilläggsdelens elementavtal innehöll även uppförandet och mellantaket ända till läkten. Gaveltrianglarna hämtades till platsen även de som element. Marko Sorvisto ler när han talar om hur lätt det var

Stallbyggnaderna görs ofta av trä

Stall, manege och

hem

Keskisens travbana i Ylivieska torde vara bekant för hästvännerna. Man har ju bland annat arrangerat Kungstrav på banan. I banans omedelbara närhet hittar man även annan hästverksamhet. Elina Uusiojas Ellun Talli erbjuder ridupplevelser för alla åldrar.

Mattutfodraren behöver inte ett brett område i mitten av byggnaden, vilket minskar det totala antalet kubik i byggnaden.

att bygga, att det på fem minuter kom isolerade gaveltrianglar till den nya byggnaden.

En motivering till användningen av träelement tycker Sorvisto att man även finner i siffrorna före euro-tecknet.

– Om man tänker bygga förmånligt, är detta ett beaktansvärt alternativ, säger Sorvisto. Någon slags grund för påståendet får man när man hör att projektet genomfördes inom ramen för kostnadsförslaget, trots de senaste tidernas kostnadsstegringar gällande materialen. ■

40

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Ett av Vieskan Elementtis specialkunskapsområden är byggandet av stallbyggnader. Ellun tallis nyaste byggnad är en för knappt två år sedan byggd kombination av stall och manege och byggd av Vieskan Elementtis träelement. Helheten är ett rätt så typisk, modernt hem för ridhästar, men det mera ovanliga är att företagarens bostad finns i övre våningen.

Vid gavlarna i det rektangelformade stallet finns sammanlagt tio olika stora boxplatser. De mindre är i klassen två och en halv meter gånger tre meter. I de större är utrymmet drygt tre meter mellan väggarna. Stallet är i sin helhet 9 x 24 meter.

Byggnaden delas av en gång i längdriktningen. I den ena ändan finns boxar, men från den andra ändan kommer man ut till gödselstaden och ”foderförrådet” d.v.s. till ensilaget. I mitten i längdriktningen finns likaså en gång. Från den ena

sidan kommer man in i byggnaden och i den andra väggen finns en stor dörr till manegen.

I hörnen där gångarna i längd- och breddriktningen korsas finns selrummet och klubbutrymmets kombination, WC, havreförråd och kontor. Rummen är med undantag av förrådet uppvärmda med elvärme i golven. Ventilationen är mekanisk och styrs av en automatik.

Beträffande slitaget av träkonstruktionerna har det enligt Uusioja inte förekommit något från det normala avvikande. I boxarna är övre delen av faner, likaså de stålramsförsedda boxarnas mellanväggar.

Golvet är i betong i hela stallet.

Manegens bredd en fördel Manegen med jordbotten är 24 x 45 meter stor d.v.s. in i den ryms bra en träningsplan på 20 x 40 meter. Elina är nöjd med

I Ellun tallis huvudbyggnad finns stall, manege och hem inom samma väggar.

Manegen är ljus även en vinterdag. att man kommer direkt till manegen från stallet. Detta är även en säkerhetsfaktor, när man vid timmens början och slut inte behöver gå på en isig gårdsplan eller väg. Även i övrigt verkar Uusioja vara nöjd med manegen.

– Bredden har visat sig vara bra på timmarna. När det på timmarna i medeltal finns fem ekipage, så har man bra utrymme för sina övningar och hästarna törnar inte mot varandra. Höjden på fem meter ger känsla av utrymme och plexiglasen i fönstren och på åsen ger bra ljus på planen. Under den ljusa tiden behöver man inte tilläggsbelysning. Ja, det kommer aldrig ljusfläckar på marken, som hästen skulle väja för, fortsätter Uusioja.

Hallen är i hård användning hos Ellun talli. Där drar man i medeltal fem ridtimmar under sex dagar i veckan och därtill gnäggar nu och då intilliggande hyresboxstalls hästar i manegen.

– Ventilation finns endast i ena gaveln och den har räckt bra till. Luften byts dock även litet under röstena.

Planen på rutigt papper Uusioja har vid inledningen av planeringen av stallet och manegen tidigare erfarenhet av Vieskan Elementtis byggnader.

På samma gårdsplan står ett några år äldre stall med 14 platser. Sålunda var träet ett rätt klart materialval, när tankarna om nya utrymmen väcktes.

– I början tänkte jag fortsätta med det gamla stallet och bygga en manege i anslutning till detta. Det var dock bra, att man gjorde två separata byggnader. Rätt

många önskar, att den privata- och timbaserade undervisningen är skilt från varandra. Jag har hyrt det gamla stallet åt en annan företagare, som där driver den privata sidan, säger Uusioja.

Uusioja hade utformningen på ett rutigt papper, när hon gick och begärde offert från Vieskan Elementti. En bärande tanke var att koppla bostaden till manegen och stallet.

Hos Vieskan Elementti ritade man en skiss av idéerna och gav ett pris på projektet. Uusioja konkurrensutsatte tanken enligt egna ord även i någon mån på annat håll, men stannade för element som var gjorda i grannkommunen. Tidigare erfarenheter och uppförandet av byggnaden, som ingick i priset, var omständigheter som talade för detta val. Vid själva förverkligandet föll på Uusiojas axlar förut-

Elina Uusioja berömmer stallets funktion. Den ger tillräckligt med utrymme, när man från gången vänder med djuren till manegen sett från denna riktning till vänster.

om byggandet av grunden även byggandet av mellanväggar och boxar.

– Det här är en blåsig plats, där en presenningshall kanske inte skulle varit en bra lösning. Jämfört med betong och stål är trä även ett varmt material. Vi har inte haft några problem, inte ens under hård köld. Manegen har hållits märkbart varmare än den yttre temperaturen. Dessutom upplevde jag som viktigt, att stallet och hallen kunde uppföras i samma material, motiverar Uusioja. ■ 1/2008 ■ ÅKER BIRKA

41

BYGGANDE AV LADUGÅRD DEL 2

Nils-Erik Backlund och Robert Norrgård monterar de sista båsavskiljarna. Arbetet har löpt bra, ty tillbehören har räckt till. Båsen har PastureMat-båsbäddar. På gummikrossmadrassen har man spänt en stadigt vävd matta.

En investering för djurens hälsa

Ett omsorgsfullt monteringsarbete Det lönar sig inte att slarva med ladugårdsbyggnadens monterings- och övriga arbeten. En fungerande och säker omgivning byggs upp av små, med omsorg planerade och genomförda detaljer. Även de bästa inredningarna går på sätt och vis förlorade, om dessa inte monteras ordentligt. text och foton Jussi Knuuttila

Det var intressant att besöka Mikael och Anne-Maj Österbergs ladugård i Oravais.

Den höll just på att bli färdig och det omsorgsfulla arbetet märktes bl.a. på att trösklarnas och betongavsatsernas vassa kanter har slipats runda efter det att betongen torkat. Genom att slipa får man bättre resultat än genom att försöka runda av dem i betong som håller på att torka.

I en omgivning där arbetena är bra slutförda löper djuren ingen risk för att få onödiga skador och sår på sina fötter. Även ett sår som verkar rätt obetydligt kan slutligen leda till att djuret gallras bort.

Det såg även ut som om djuren inte behöver lyfta sina fötter över trösklar när de rör sig på gångarna och i mjölkningsstationen. Sådana rätt anspråkslösa omständigheter kan ha en mycket stor betydelse för djurtrafiken.

42

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

En del kan kanske tänka som så att det är onödigt att göra ett så fint arbete i en ladugård. Men det är inte alls fråga om detta, utan om det, att alla faktorer, även små, som inverkar på djurens hälsa och välbefinnande, förverkligas på bästa möjliga sätt. Ett omsorgsfullt arbete under byggnadstiden verkar under hela ladugårdens livstid. Förbättringar som görs senare med tvång blir garanterat dyrare.

Snabbheten skadar inte Trots det fina arbetet satte Nils-Erik Backlunds och Robert Norrgårds monteringsgrupp fart på arbetet. Monteringsarbetena började fredag 7.12. Följande veckas torsdag satte männen redan fast de sista båsinredningarna och började göra båsradernas gavlar. Båsmattorna fanns alla på plats. Monteringstakten kan anses vara god.

Husbonden trodde tillsammans med montörerna, att man skulle få ladugården färdig för korna före jul, ifall man så ville. Nu har det dock börjat kännas som om man heller firar jul tillsammans med familjen än i ladugården. Det är bättre att vänja djuren med den nya ladugården under oxveckorna.

Arbetena har underlättats av de välfungerande varuleveranserna, enligt husbonden behövde man endast vänta på dricksanordningarna. Efter det att väggarna och taket monterats har det varit litet tystare på arbetsplatsen. El- och avloppsarbeten har dock utförts.

Betongspaltgolven, fönster och dörrar har monterats och golven har gjutits.

Det har gått åt stora mängder färg, epoxi och betonglack. När detta skrivs var även monteringen av roboten på gång.

Djurhallen är även mitt i vintern ljus och öppen. Åsens ljustak fördelar ljuset jämnt.

Ett tillräckligt antal belysningsarmaturer är naturligtvis nödvändiga på vintern.

På båsavskiljarna spänns ett band, lika långt som båsraden. Detta sätts genom en holk i inredningen och spänns med anordningen som här presenteras av Mikael Österberg.

Inredningar av hög kvalitet

Foderbordet är behandlat med betonglack.

Avrundningen av gjutna kanter och hörn minskar märkbart riskerna för fotskador. Detta är en investering i framtiden.

44

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Kornas välbefinnande börjar från båspallsytan. Österbergs monterade kanadensiska Pasture Mat –båsbäddar i de mjölkande kornas båsrader. På sinkornas sida finns tjocka gummimattor.

Båsavskiljarna är DeBoers. Dessa fästes i betongen med fyra bultar endast på ett ställe. Vid fastbultningen finns en ca 30 cm:s hylsa, i vilken varje båsavskiljare sätts i. Fördelen med denna montering är, att det är rätt lätt att byta ut en enskild båsavskiljare. Det behövs endast nycklar och två händer. Monteringshylsan behövs inte lösgöras, endast nackhindren.

Till De Boers båsavskiljare hör remmar som är lika långa som båsraden. Den ena remmen spänns ovanför båsavskiljaren, litet framför nackhindret. Dess uppgift är att på ett vänligt sätt meddela kon, att det egentligen inte lönar sig att komma längre fram i båset. Den andra remmen spännes lägre ned, närmare golvet. Den ersätter bröststödet, men är från djurets synpunkt märkbart vänligare.

Framför foderbordet finns en klövupphöjning. Dess kanter slipas naturligtvis så att de blir runda. Foderbordets front består av snedställda rör. Nära mjölkningssroboten finns ett självlåsande utfodringsstängsel, lika långt som några kor. Skötsel- seminerings- och kvalvningsboxar finns naturligtvis också.

Foderbordet är ett direkt gjutningsarbete. Dess yta har behandlats flera gånger med betonglack. Husbonden antar att detta kommer att hålla länge. Utfodringen skötes tillsvidare direkt på foderbordet med Elhos balrivare. Kraftfodret doseras från tre bredvid varandra monterade kiosker och vid mjölkningsroboten.

Mullerups skrapanordning sköter om utgödslingen. Dess maskineri kommer på den varma ladugårdsdelens yttre sida.

Skrapan som finns på mjölkningsrobotens vänteområde väntar på följande besöksfas vid kanten av vänteområdet. Husbonden antar, att på detta sätt hålls vänteområdet så rent som det i allmänhet är möjligt, vilket borde förbättra de kors renhet som är på väg till roboten. Vid mjölkningsroboten provar man åtminstone i början en styrd djurtrafik, med två intelligenta portar.

Mjölkrummets och golven i hjälputrymmena är omsorgsfullt behandlade med för ändamålet tillverkad epoxibaserad beläggning. Mjölken är ett besvärligt ämne för golven.

Fancoms anläggningar sköter ventilationen. I väggarna finns tilluftsluckor av uretan och via kanaler genom åsen skötes frånluften. Byggnaden är värmeisolerad, och dess temperatur tillåts inte sjunka ned på köldsidan. I sommarvärmen kan alla fönster öppnas. De har alla en trestegs regleringsmöjlighet.

Återvinning av värmeenergin Till VMS-mjölkningsroboten hör återvinning av mjölkens kylningsvärme. Österbergs monterar därtill en 12 kilowatts Thermia Diplomat –värmepump. Denna tar värme från bottnen av svämgödselrännorna. Detta verkar vara förnuftigt, ty till rännorna rinner allt varmt diskvatten från roboten och gårdstanken.

Husbonden tror att värmeåtevinningen skall räcka till för att producera allt varmvatten som behövs. I rännorna har monterats ett rörsystem som är 300 meter långt.

Om inte detta räcker till, gör man dessutom en borrbrunn för att ta tillvara jordvärmen. Österbergs ladugård börjar således bli klar och djuren kommer i januari in i nya utrymmen. ■

BOSKAPSSKÖTSEL

Byggandets årtionde Som systematiskt, men genom att undvika onödigt papperskrig, skulle man kunna beskriva Eero och Leena Turtiainens sätt att sköta mjölkgården Purhonmäkis ärenden. Det senaste årtiondet har på gården varit en tid med kraftig utveckling och aktivt byggande. Man har fem års erfarenheter av den nya ladugården. text och foton Tuomo Kautonen

Gården som ligger på Punkaharju, drygt tjugo kilometer från Nyslott vid stranden av Saimen, grundades vid tiden för byggandet av Olofsborg för att sköta fästningen och provianteringen åt byggarna. Eero Turtiainen representerar på gården den nionde generationen i samma släkt, med början från år 1733, till vilket det finns dokument bevarade i ämnet.

Gården övergick till Eero år 1988 och Leena kom till gården år 1999. Till familjen hör barnen Minna och Mikko, 7- och 5 år.

Efter de linjedragningar som de gjort tillsammans har sedan detta årtionde varit en tid med ett kontinuerligt byggande och utvecklande. År 2000 byggde man en bostad åt Eeros föräldrar, år 2001 blev värmecentralen, delvis genom utnyttjan-

det av den gamla ladugårdens utrymmen, färdig, 2002 byggdes den nya ladugården och år 2003 iståndsattes den gamla ladugården till lagerutrymmen. Vid tiden för intervjun väntade lagerbyggnadens kraftiga golvbjälkar på 20x20 cm på att bli monterade på plats. Husbonden väntar en lång användningstid av utrymmet.

– Bara man skulle komma till detta att när man en gång lägger en plats i skick, så skulle man inte längre behöva röra denna.

– Trots datasystemen är inte en evig uppföljning och beräkning det mest väsentliga. Det som man har på känn och en lång erfarenhet är kanske de viktigaste för oss, säger Leena Turtiainen, på vars ansvar är användningen av de flesta databaserade planeringsprogrammen, på grund av erfarenheter från hennes tidigare yrke.

Hon verkade i femton års tid som

mjölkgårdsrådgivare till vars uppgifter hörde även odlings- och ekonomirådgivning utöver produktionskontrollen. Till gårdens basprogram hör utöver Pro Agrias Ammu de från K-lantbruk anskaffade Tilituki- och Peltotuki-programmen.

De båda företagarna har agrologutbildning. Eero Turtiainen koncentrerar sig på åkrarna och maskinerna samt på skogen, som är en betydande sysselsättare. Gården har 68 hektar åker till sitt förfogande.

Man behöver inte göra allt själv Köptjänsterna är ett beaktansvärt alternativ. På basen av ett för ett år sedan gjort avtal skötes skörden av ensilage på gården av Kari Pekonens maskinsammanslutning. Användningen av en entreprenör motiverades förutom inbesparing av

Turtiainens ladugård och beten smälter bra in i Saimens strandmiljö, till vilken man som bäst planerar ett speciellt skötselprogram med beaktande av bl.a det gamla kulturlandskapet och skyddandet av vattendragen. Utgående från djurens beteende, kan man dra den slutsatsen att man med omsorg satsar på skötseln.

46

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

På räddningsplanen som hänger på kontoret i ladugården har man antecknat placeringen av de viktiga platserna samt räddningsvägarna för djur och människor. Även på de leder och bommar man rör sig på finns tydliga märken på olika håll i byggnaden. Planen som uppgjorts i samarbete finns även hos räddningsmyndigheten.

kostnader även av svårigheten att få främmande arbetskraft.

Maskinsammanslutningen använder JF 3500 hackvagn. Vid inledningen av samarbetet skaffade Turtiainens en Elho 320-slåtterkross som lämpar sig för skördekedjan och den tidigare i bruk varande JF 800 exakthacken blev kvar på gården i reserv.

– Nu har man gjort fyra skördar och arbetet löper behändigt, berömmer Eero Turtiainen.

Med den för några år sedan som begagnad anskaffade Deutz Fahr-skördetröskan tröskar man numera endast de egna spannmålsarealerna. Entreprenadtröskningen upphörde i samband med byggandet av ladugården.

Massey Ferguson har hört till gårdens traktormärken utan avbrott från år 1949.

Av gårdens fyra traktorer är nu två av märket Ferguson. Behovet av reservdelar till maskinerna förbereds genom att till gården skaffa ett mindre sortiment av de delar som vanligen behövs.

– Det finns alltid tillräckligt med arbete, så det är rätt sällan man beger sig till staden för att sköta enstaka ärenden. Men vid behov har man fått delar fast till tröskan från Lantbrukskeskos centrallager för reservdelar, berättar Eero Turtiainen.

Fem års erfarenheter av ladugården Ladugården byggdes för femtio kor och för ungdjur som föds upp av den egna besättningen. Tjurkalvarna levereras som spädkalvar till ett nytt hem. Byggnaden och alla anläggningar skaffades från Lantbrukskesko. Som ladugårdsmodell valdes enligt Leena en ”traditionell” båsladugård, där ungdjuren finns på ena sidan om foderbordet och på den andra tre liggbåsrader för mjölkkorna.

Mjölkningsstationen är en Westfalia fiskbenstation med 2x5-plaatser. Man övervägde även en mjölkningsrobot, men man upplevde risken alltför stor. Kalvarna dricker sin dryck från en Westfalia-automat.

Utgödslingen skötes med öppna skrapor. Urinborttagningen skötes med hjälp av 110 mm:s rör insänkta i mitten av gödselgångarna med 5 %:s lutning. Ovanför rören, med tre meters mellanrum har man placerat 20x80 cm:s hålplåtar. Även mjölkningsstationens diskvatten leds via dessa kanaler och rören kan lätt rengöras.

Vid planeringen säger Eero att han dragit nytta av ”spaderfarenheter” från många utgödslingssystem och att han är nöjd med lösningen.

Efter två års användning skaffades båsmattor till liggbåsen och därtill användes rikligt med torv och halm i båsen.

Ventilationen sköts med tre EMI-fläktar och tilluften tas med ventiler genom mellantaket. Av gårdens värmecentrals 100 kW:s effekt reserverades 40 % för ladugårdens behov och till ladugården drogs värmeledningar, men tilläggsvärme har använts endast under korta perioder vid hårdare köld.

– Nog är erfarenheterna av ladugården helt goda! Och knappast skulle man radikalt göra på något annat sätt, om man nu skulle bygga, säger företagarna. Ännu efter fem år kommer de ihåg försäljarens oersättliga roll vid anskaffningen av ladugårdshelheten.

– Försäljarens ansvar sträckte sig längre än till postningen av räkningen.

Bra foder utgör grunden för utfodringen Leena Turtiainen gjorde utfodringsplanen på basen av Foderraisios och Pro Agrias rekommendationer. Hon anser att en rätt

Massey Ferguson-traktorer har funnits på gården oavbrutet från år 1949. Nu finns två i användning.

skördetidpunkt av ensilaget är den viktigaste faktorn. Av fodret tas prov i det skedet då plansilon är öppnad över hala bröstet och man får representerande prov. På grund av det goda ensilaget ges skäligt med kraftfoder.

Mjölkkorna får fullfoder med MixFeeder-robot 6-8 gånger och ungdjuren 3-4 gånger per dygn. Det är meningen att korna alltid skall ha tillgång till friskt foder.

Leena Turtiainen säger att utfodringssystemet är ett ”till hälften fullfoder” ty åt kor som producerar över 25 l/dag ges tillläggskraftfoder via två kiosker. Tilläggsfodret har under flera år varit Foderraisios Amino Maituri 10 000. I mjölkkornas fullfoder används rybsbaserat koncentrat, spannmål och ensilage medan ungdjuren får enbart ensilage.

Besättningen, som i huvudsak består av holstein-frisisk ras har en medelproduktion på ca 9 000 kg och med mjölkproduktionen ”knackar” man i taket på mjölkkvoten som är 450 000 liter.

– Egentligen är vårt viktigaste mål inte en så liten arbetsinsats som möjligt. Man lägger årligen ned mycket tid på många saker.

Exempelvis djurens hälsa kommer inte av sig själv, enligt Leena. Satsningen märks också fast vid besättningens kalvningsintervaller, som är 380, när landets medeltal närmar sig 400 dygn.

– Man bör ha förnuftet med i arbetet, och försöka minimera felen, säger Leena Turtiainen.

– Fel uppstår, men det anses inte vara normalt, formulerar Eero Turtiainen. ■

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

47

FODRING På Nurmela gård finns det en lösdriftsladugård för 50 kor.

När alla kor, ungdjur och tjurar räknas in finns det 115 djur i ladugården. Den boskap som ingick i köpet var inte med i kokontrollen och avkastningsnivån var inte den allra bästa.

– Medelavkastningen var ungefär 6 000 kg mjölk, säger Reitti.

Det första han gjorde var att se över utfodringen. Hela kedjan från foderbärgning till lagring och utdelning skulle börja fungera bra och effektivt. Att det inte fanns några utfodringskiosker i lösdriftsladugården ställde särskilda krav på arrangemangen. Lösningen var att gå in för fullfoder.

Fler mjölkliter Fullfoderutfodringen baseras på ensilage och färskensilerad krossad spannmål med lika delar korn och havre. Mer energi fås genom snitseln Raimix-Leike och protein genom Foderraisios rybskross. I blandningen ingår också mineralfodret PihattoMelli som passar lika bra för kor och kvigor som för köttnöt.

– Egen spannmål skulle jag nog ha men dess andel kan inte höjas för då blir stärkelsemängden alltför stor, säger Reitti.

Melassbaserade Raimix-Leike kompletterar blandningen allra bäst. Det är lättare att lagra Raimix än färsksnitsel: produkten fryser inte och eftersom

48

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Fungerande och ekonomisk utfodring

med fullfoder För ett år sedan beslöt Ari Reitti att åtminstone fördubbla satsningen på mjölkproduktion. Han köpte Nurmela gård i Mäntsälä, drygt 40 km från den egna gården. Korna på den nya gården får fullfoder. text och foto Irma Peltola

den är kornad är den lätt att blanda in i ensilaget.

Foderblandningen innehåller 1 700 kg ensilage, 400 kg spannmål, 200 kg Raimix-Leike och 80 kg rybskross. Den exakta sammansättningen planerades tillsammans med försäljningsrepresentant Petri Huttunen på Foderraisio.

På mjölkningsstationen får korna dessutom individuellt halvkoncentratet Amino-Maituri som inte innehåller spannmål.

Det gör att de kor som ger mest mjölk säkert får tillräckligt med energi.

Ari Reitti uppskattar att Nurmela-kornas medelavkastning redan är 8 000 kg.

Hemma i båsladugården i Monninkylä är resultatet ca 12 000 kg. Korna på Nurmela har ännu en bit dit men utvecklingen

går i rätt riktning. Djurmaterialet förnyas också genom att kvigor förs till Nurmela från hemgården.

– Med fullfoder kan jag höja avkastningen till ca 10 000 kg, men efter det skulle utfodringskiosker behövas. Kanske det å andra sidan inte lönar sig att sikta högre än tio ton, menar Reitti.

En begagnad fullfodervagn hittade Reitti hos Borgå K-lantbruk. Med vagnen görs dagens sats 2 600 kg på en gång.

Ensilaget lösgörs ur plansilon med skärare. Raimix-Leike, rybskross, mineralfoder och blandsäden som ensilerats i en Murska plasttub tippas i med minilastare.

Efter 15 minuters omrörning töms blandningen i foderförrådet och därifrån körs den ut på foderbordet med minilastaren.

Raimix-Leike är en torr komponent, så man behöver inte vara rädd för att den ska frysa. Kornen blandas lätt in i blandningen av ensilage och spannmål. Längst fram ses rybskross.

Lösdriftsstallet är för knappt tilltaget för att fodret ska kunna delas ut med fullfodervagnen.

Ett bestående val När Ari Reitti funderade på gårdsköpet kom han fram till att Nurmela på lång sikt ger helt andra möjligheter att satsa på mjölkproduktion än hemgården. Åkrarna ligger omkring driftscentrumet och det finns plats att bygga ut ladugården.

Nu har unga husbonden alltså två ladugårdar och besättningar att ta hand om.

Som tur är hjälper föräldrarna till med arbetet på hemgården.

Meningen är att alla djur småningom ska flyttas över till Nurmela. Det kräver ändå att lösdriftsladugården förstoras eller en ny ladugård byggs. Före det ska kalvsidan byggas om lite och utfodringskiosker kanske skaffas. Hemgården kommer att användas bara för växtodling.

Ari Reitti är nöjd med fullfoderutfod-

Korna gillar fullfodret. Melassen i Raimix-Leike ökar smakligheten. Fodret transporteras behändigt till gården från Foderraisio. Melassen och rybskrosset förvaras nära ladugården i ett planlager. ringen. En enda foderblandning behövs för alla djuren utom småkalvarna.

– Det väsentliga är att foderkomponenterna finns i lager nära ladugården. Då går det snabbt och effektivt att göra blandningen och dela ut den.

Den framtida ladugården ska vara avpassad för fullfodermetoden. När plane-

ringen hinner längre klarnar det om fodret ska delas ut med mattutfodrare, direkt ur fullfodervagnen eller med minilastare.

Enligt Ari Reitti är det nuvarande utdelningssystemet fungerande det också.

– Nu är foderutdelningen väldigt driftsäker. Jag får ut fodret på bordet också utan ström. ■

UTFODRING

En trådlös våg underlättar beredningen av

fullfoder JF-Stoll har presenterat en intressant nyhet för sina VMblandfodervagnar. Den trådlöst fungerande Feed Manager – Trådlösa vågen underlättar beredningen av fullfoder.

Våganordningens styrnings- och display placeras i den lastande maskinens hytt. I traktorn som

Med hjälp av handdisplayen kan man se vågens siffror även i de lastningssituationer, där det inte skulle vara möjligt att se den traditionellt i samband med vagnen placerade vågskärmen, exempelvis vid användning av transportskruv vid kraftfodersilon. Eller vid lastningen av sådant foder, till vilket man inte behöver lastartraktor, exempelvis mineralfoder. Då håller föraren som stigit bort från traktorhytten, handdisplayen med sig.

Flera handdisplayer kan programmeras till en styrningsdisplay.

driver fullfodervagnen finns

Basprogram och dessutom en mindre handdisplay uppdateringar för bl.a. utfodringen av fodret. text Anne Penttilä, foton JF-StollStoll

Feed Manager –våganordningen består av en i blandfodervagnen befintlig sändare, som får data från våggivare, samt styrningsdisplay och handdisplay. Datat överförs trådlöst mellan sändaren och displayerna som högfrekvent radiosignal.

Displayernas maximifunktionsradie är ca 30 meter från sändaren, beroende på de hinder som finns i vägen, exempelvis byggnader. Om användaren måste hämta några foderkomponenter längre ifrån, återfås kontakten och uppgifterna uppdateras, när man igen kommer under 30 meter från vagnen. Om kontakten bryts försvinner inte uppgifterna.

När styrningsdisplayen befinner sig i traktorhytten, kan vagnen lastas från vilken sida som helst. Vikten på det foder som finns i vagnen kan kontinuerligt avläses på displayen och lastningen är mera noggrann.

Dessutom är uppföljningen av vågdisplayen mera ergonomisk och displayen är skyddad mot väder och vind. Såväl styrningsdisplay som den i vagnen belägna sändaren tar ström från traktorns accumulator. Styrningsdisplayen har dessutom batterisäkring, så att uppgifterna inte försvinner, fast man skulle dra bort strömsladden.

Den separata handdisplayen håller man i allmänhet med sig i den traktor som drar fullfodervagnen. Handdisplayen får sin kraft endera från ett laddningsbart batteri (laddningsaggregat som extra utrustning) eller alternativt från traktorns batteri.

50

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Vid basversionen användes våganordningens alla funktioner från styrningsdisplayen: visning av kilomängden, tarafunktioner och tömningsstyrning. Vågen kan även taras från handdisplayen. Basprogrammet lämpar sig för de gårdar, som använder en eller två rätt så standardiserade blandningar.

Tömningsfunktionen användes vid själva utfodringen. Displayen uppger utfodringens situation såväl i displayen som med ljudsignal. Användaren kan välja fortsättningssätt: på basen av kilomängden vid jämna intervaller, delat procentuellt (ex. delat i fyra grupper; 25%:s intervaller), eller delat i olika stora grupper (ex. 5 grupper, som har olika kilomängder) Feed Manager-anordningen kan uppdateras med Basix+-programmet. Utöver ovannämnda basfunktioner kan använda-

ren programmera foderblandningar till styrningsdisplayen. När användaren lastar foderkomponenter enligt den programmerade lastningsordningen, ger anordningen en ljudsignal just när den programmerade mängden håller på att fyllas och displayen byter automatiskt till följande komponent.

Det kan högst vara 99 blandningar.

ProFeed+ är en ännu mer utvecklad version, med vars hjälp blandningsplaneringen även kan göras med datorn, med ett Windowsbaserat program. Till datorns USB-koppling kopplas radiosignalens sändare-mottagare, varvid de ändringar som gjorts med datorn automatiskt uppdateras i styrningsdisplayen på traktorn.

Dataöverföringen är dubbelriktad. Till datorn kan man ta uppgifter om de utförda utfodringsmängderna med önskade intervaller. På detta sätt kan man jämföra om den programmerade och den förverkligade utfodringen motsvarar varandra. Övriga funktioner är bl.a. ändring av lastningsordningen, egna användarprofiler för olika användare och ändring av ljudsignalens användningssätt såväl vid lastning som vid utfodring.

Den trådlösa våganordningen har tagits i produktion från början av året. De första JF-Stoll Feed Manager-vagnarna fås troligen till Finland på våren. ■

Trådlös dataöverföring

FÖRETAGET

Murska-kvarnarnas historia började år 1969, när Aimo Korte tillsammans med sin bror utvecklade den första

valskvarnen. Bolaget Kortteen Konepaja grundades år 1970.

Produktionen av kvarnar har fortsatt i Ylivieska tills i dag, med undantag av ett års avbrott, då företagets namn ändrades till Aimo Kortteen Konepaja. text och foton Seppo Nykänen

Nu har bolaget 50 anställda och senaste års omsättning var ca sex miljoner euro. Största delen av produktionen går på export. Murskakvarnen är fortfarande huvudprodukt, fast det tack vare produktutvecklingen även kommit nya produkter. Produktionen har utvidgats och som bäst byggs en ny lagerhall på tomtens bakdel, ty den förra hallen ändrades till produktionsutrymme.

Företaget har internationaliserats efter det att verkstaden i sin helhet kom i Aimo Kortes ägo i början av 90-talet. Man har export till över 30 länder, och exportens andel av produktionen är 70 %. Från utlandet har man fått olika priser. Murskas metod har bl.a. fått Pris Charles erkännandepris för utvecklandet av utfodringstekniken i England. Från Ryssland har det även kommit flera erkännandepris.

är ett begrepp Ryssland är också ett betydande exportland och exporten dit växer hela tiden. Aimo Korte har ända från början varit intresserad av samarbete med Ryssland och de förra sovjetstaterna. Exportsatsningarna har burit frukt och Murska –kvarnar exporteras till Ryssland på båda sidor om Ural.

Gårdarna där är verkligt stora och de mängder som skall hanteras är enorma.

Aimo berättade att det på en gård fanns

Kvarnar väntande på att packas för transport, modellen 220 som är närmast är fortfarande den som styckemässigt har tillverkats mest. Produktionen går mot större kvarnar, Murska 1400 är den näststörsta modellen.

52

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

fyra Murska 2000 –kvarnar. Dessa hanterar spannmålen från fyra av Claas:s största Lexionmodeller. Kunden har varit nöjd, när spannmålshanteringen inte blivit en propp för tröskningsarbetets framskridning..

De stora kvarnarnas andel ökar Murskakvarnarna har under åren utvecklats mycket beträffande kapaciteten. Aimo Korte berättar att den första kvarnens effekt var ca tre ton i timmen. Med den senaste Murska 2000-modellen kör man 40 ton i timmen. Även i fabriken har produktionsmetoderna effektiverats, maskinerna är moderna och man använder den senaste tekniken.

Produktutvecklingen är fortgående, och kunderna märker inte nödvändigtvis alltid mindre förändringar på produkterna.

Det senaste produktutvecklingsresultatet är en supervals, där trummans väggtjocklek är dubbelt tjockare än i en vanlig vals. Beträffande valstrummornas hållbarhet finns ett bra exempel från Ungern: Entreprenören har med dessa malt 40 miljoner kilo spannmål och majs utan problem.

Användaren är den bästa produktutvecklaren, tips från dem som gör det praktiska arbetet är guld värda och man är lyhörd för dessa.

Krossning, ensilering och packning in i en plasttub är en effektiv och förmånlig ensileringsmetod.

Aimo Korte har varit med och utvecklat den finländska spannmålsensileringsmetoden, som även duger utomlands.

Fast den minsta modellen 220 fortfarande styckemässigt är den mest sålda modellen, blir de stora entreprenörsklassernas och för stora gårdar ämnade maskinerna hela tiden allt populärare. Besättningarnas storlek växer och dessa behöver allt effektivare maskiner. Företaget har försökt svara på dessa behov.

För de äldre kvarnarna erbjuds även fabrikssaneringstjänst. Vid denna förnyas bl.a. valsarna.

Ensilering av färsk spannmål sparar energi Ensilering av färsk spannmål är ett förmånligt sätt att lagra spannmål. På kreatursgårdar är detta överlägset det mest ekonomiska med tanke på energin och även det mest arbetsbesparande lagringssättet. Den med kvarnen behandlade färska spannmålen kan ensileras i plansilon och gastäta torn.

Ett alternativ är Murska-valskvarnpackare, som krossar, syrar och packar fodersäden som ett arbetsskede in i en lufttät ”plastkorv”. Säcken, med en diameter på 1,5-2 meter kan fyllas upp till 60 meters längd, då den rymmer 100-180 kubik spannmål.

De moderna Murska-kvarnarnas effekt är hög, och varken behandlingen av spannmålen eller körningen till silon bromsar

tröskningsarbetet. Man kan inleda tröskningen tidigare och tröskningsarbetet ligger inte i vädrets makter, ty spannmålens fukthalt kan vara hög. Även kortare uppehållsperioder kan utnyttjas bättre, och man behöver ingen tork.

Nytt produktionsstyrningssystem Från början av år 2008 tas vid fabriken i bruk ett helt elstyrt produktionsstyrningssystem, med vilket man kan följa med produkternas tillverkning direkt med början från det ögonblick då affären gjordes.

Försäljaren matar in i datasystemet den maskin kunden vill ha och får snabbt som svar tillverkningstidpunkten samt leveranstiden.

Systemet följer med varuströmmarna och lagersituationen och hjälper på detta sätt produktionen, så att råvarorna inte tar slut och de beställda maskinerna blir färdiga i tid. Systemet följer förutom med produktionen även med produktionsekonomin. Produktionsprocessen behärskas hela tiden, inte i något skede behöver man fungera på högt.

Den från produktionen färdigblivna maskinens ramnummer är på sätt och vis något av ett socialskyddsnummer. Om man får behov av att skaffa reservdelar till maskinen, vet systemet direkt på basen av

numret vilken maskin det är fråga om och vilka delar som passar dit.

Kort sagt är systemet till nytta både för fabrik och kund. Kunden drar nytta direkt i beställningsskedet, då han kan få en exakt leveranstid. Tack vare den noggranna uppföljningen av ekonomin hålls även maskinernas pris i schack. Senare drar kunden nytta av reservdelsservicens säkerhet, den sända reservdelen passar säker till maskinen. ■ 1/2008 ■ ÅKER BIRKA

53

ENERGI

Under Antti Jaakkolas föräldrars tid fanns på gården ett eget elverk och en ångmaskin. Värmecentralen som byggdes 90 år senare producerar värme även för granngårdens behov.

Individuell, flexibel flisuppvärmning

För litet eller stort värmebehov En flisvärmecentral kan förverkligas på många olika sätt. En omsorgsfull planering som utgår från gårdens behov och utgångsläge garanterar ett lämpligt uppvärmningssystem och en nöjd husbonde. text och foton Raila Aaltonen

”Ett förmånligt paket,” hopplockat av olika tillverkares delar är inte alltid förmånligt, om den valda brännaren inte heller lämpar sig för pannan eller om någon annan del i helheten klickar, påminner agronom Arto Laine vid ProAgria i Tavastehus.

Laine koordinerar landsbygdscentralens bioenergiprojekt, som han under fyra års tid planerat värmecentralsinvesteringar på ca 300 platser på olika håll i Tavastland.

Av planerna har 250 blivit verklighet.

Under de gånga åren har anläggningarna utvecklats kraftigt medan priserna hållit sig på rätt stabil nivå. Intresset för bioenergin har visat sig vara stort genom det stora deltagarantalet i arrangerade studiebesök.

Enligt Laine kostar värme som producerats med flis ca 2 cent utan anläggningskostnader och pelletvärme 4-5 cent/kWh. Oljeuppvärmningen kostar 6-7 och elvärme ca 10 cent.

– Ju större värmecentral, desto snab-

54

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

bare betalar investeringen sig tillbaka. En stor, 500kW:s anläggnings återbetalningstid är som kortast fyra år, säger Laine.

Lätt användning som mål Antti och Anna-Kaisa Jaakkola i Hikiä ville ha en så lättskött och så driftsäker fliseldning som möjligt till sin gård. Flisens ursprung och även dess lätta användning,som gör det möjligt att använda ny industriautomatik, talade för valet av denna.

Kraven på uppvärmningens fungerande var stora, ty värmen produceras utöver till de egna byggnaderna även till granngården via en separat mätare. Den för ett år sedan färdigställda värmecentralen värmer sammanlagt fyra bostadshus, bilstallet och verkstaden som finns i ladugårdens gavel. Värmen räcker även bra till för att minska oljekostnaderna i torken.

Det finns rikligt med byggnader på gården, men man fann en naturlig plats för värmecentralen bland de tidigare byggna-

derna. Pannrummet planerades av Alpo Jokela från ProAgria i Tavastehus. Som inredning valde Jaakkolas Arimax:s 150 kilowatts biopanna och som brännare Arimax Hakejet.

Arbetsbesparande automatik Värmecentralen försågs med mångsidig arbetsbesparande automatik. Styrningsautomatiken reglerar förbränningens effekt enligt behovet i uppvärmningsnätet.

En rökgassugare standardiserar pannans undertryck och håller luften frisk i pannrummet. Askborttagning och sotning är automatiserad.

I flislagret har monterats Arimax:s golvtömningssystem. Tömningsbottnens tre skrapor transporterar flisen från lagret till skruvtransportören, som transporterar den vidare till brännarens fällåda.

En censor övervakar flisytans höjd och startar skruvtransportören vid behov.

Skraporna startar först om ytan inte med

Biopannaans automatiska effektreglering håller eldningen och värmeproduktionen jämn, fastän belastningen skulle variera. Inmatningen av bränslet och mängden luft som kommer till brännaren ökas automatiskt, när pannans temperatur sjunker.

skruvens hjälp stiger till inställd höjd.

Flislagret rymmer 200 kubikmeter, och detta fylles från byggnadens gaveldörr. En sidodörr underlättar servicen av anläggningen.För köldperioderna har man förberett sig genom att under golvet montera ett glykolcirkulerande uppvärmningssystem.

Flisens fukthalt får variera från 20 procent till 40. Enligt Ariterms Veijo Kilkkilä får flisen gärna vara fuktig under den tid då effektbehovet är litet. När det behövs mycket värme, kan pellets blandas med svagare flis.

Meddelanden om störningar kommer till husbondens mobiltelefon. Med ljus-

kabelns hjälp kan övervakning och inställning i fortsättningen skötas även från hemdatorn.

Priset för hela investeringen var ca 200 000 euro, varav anläggningens andel var en femtedel.

Jaakkolas är nöjda speciellt med uppvärmningens bekymmerslöshet. I färskt minne finns ännu huvudbyggnadens gamla vedpanna och det arbete som den krävde: med en timmes intervaller skulle en meter långa klabbar kastas in under köldperioderna. Senaste vinter räckte det, att husbonden besökte pannrummet en gång per vecka. ■

I Antti Jaakkolas värmecentral har den brinnande flisen gjorts av sågningsavfall som stått travat i två år. Små mängder sorteringsavfall har eldats tillsammans med flisen.

ENERGI

Heikki Jusssila fick med åren nog av klabbarbetet. Nu är man inne i den andra uppvärmningssäsongen med flis.

Behändigt pannrum i fodersilon På Heikki Jussilas gård i Iittala utnyttjades en

på en återanvändning av fodersilorna dök upp för Heikki Jussila först efter att han funderat en längre tid på projektet. Mjölkboskapens foder har redan i många år ensilerats i rundbalar.

Nu blev lösningen rätt förmånlig: Ariterm Oy:s panna, brännare och bränslets inmatningssystem kostade ca 17 700 euro. Utöver anläggningen gick det pengar till el- och rörarbeten och ca hundra timmar timmermansarbete. Virket kom från den egna skogen.

– Slanhögarna täckes, en entreprenör kommer och flisar ett par gånger höst – vår. Lagret rymmer ca 80 kubik, berättar Heikki Jussila. Flisningen kostar tre euro + moms per flisad kubik.

Jussila anser att uppvärmningen kräver rätt litet arbete. Påfyllningen av silon med frontlastare tar en halv timme, och den första, rätt milda vintern, klarade man sig en och en halv vecka med en påfyllning. För askborttagningen går det ca tjugo minuter med fyra, fem dagars intervaller. Därtill bör skorstenen sotas ett par gånger under uppvärmningssäsongen.

Som panneffekt räcker 60 kW, ty med flis värmes endast gårdens huvudbyggnad. Senare är det möjligt att koppla till den nyare bostaden som ligger intill den 120-åriga huvudbyggnaden. ■

plansilo som inte längre användes, vid byggandet av en ny värmecentral.

Den gamla plansilon delades i flislager och värmecentral, med ett 20 kubikmeter stort flislager försett med hydrauliskt tömningsbotten.

Från flislagret flyttas bränslet med frontlastare till inmatningssilon.

Värmecentralen fick väggar och som tak ett plåttak, och i fjol i januari övergick Jussilas från en vedeldning förstärkt med el-element till flisvärme. Husbonden presenterade nöjd anläggningen i oktober vid presentationen av Tavastlands bioenergiprojekt.

– Det här har varit en av våra bästa investeringar på gården, säger Jussila

Förmånligt pannrum I början planerades pannrummet för användning av en färdig container. Tanken

56

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Ariterm-pannans effekt är 60 kW. Flislagret och värmecentralen byggdes förmånligt i den gamla plansilon. Flisningen skötes av en entreprenör.

KÖPMANNEN

På besök hos Rautia -lantbruk i Nivala:

Humöret är på topp

Nya ordföranden för K-lantbrukskedjans direktion Tapani Reinikainen har hunnit vara med om mycket inom lantbrukshandeln. Innan han år 1998 blev K-lantbruksköpman hann han vara både självständig lantbruksköpman i Reisjärvi och försäljare hos K-lantbruk. text och foto Kati Tuokko

Nu för tiden är Tapani Reinikainen tillsammans med hustrun Tarja Rautia K-lantbruksköpman i Reisjärvi, Nivala och Haapajärvi.

Paret som bor i Reisjärvi men har högkvarteret i Nivala sysselsätter sammanlagt 22 anställda, av vilka tre arbetar i Reisjärvi och en i Haapajärvi.

Nivala är ett av de starkaste mjölkproduktionsområdena i Finland och trenden att enheterna blir större fortgår utan avbrott. Enligt Reinikainen märks det tydligt, också på järnsidan.

– Dagens producenter är verkligt yrkeskunniga och sköter gårdarna i form av familjeföretag. I vårt område har producenterna stark framtidstro och det syns också genom att de är verkligt stolta över sitt yrke och tycker om det, säger paret Reinikainen.

Att jordbruket till stor del kretsar kring mjölkproduktion märks också i den lokala K-lantbruksaffären.

I urvalet finns bl.a. den lokalt producerade timotejsorten Vähäsöyrinki.

Egna gården ger andrum Sin yrkesskicklighet som köpmän har Reinikainens utveck-

58

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

lats dels genom praktiskt arbete, dels genom utbildning. Båda slutförde Keskos köpmannautbildning år 1998, Tapani på lantbrukssidan och Tarja på järnsidan.

Dessutom har Tarja avlagt yrkesexamen för företagare vid K-institutet. Tack vare den egna spannmålsgården med dess ungefär 30 hektar åker känner de också i praktiken till vad det vill säga att vara odlare.

– Växtodlingen är både ett andningshål och ett sätt att hålla sig à jour. När man odlar själv vet man vad det talas om och hittar alltid något att diskutera med kunderna, säger Reinikainen.

Tapani och Tarja Reinikainen uppmanar också sin personal att utbilda sig.

Mästarförsäljarutbildningen är nummer ett, den ger nya försäljare en rejäl dos produktkännedom och chansen att träffa kolleger från alla håll i Finland.

– Alla våra anställda har gärna satt sig

I anslutning till K-lantbruksaffären i Nivala finns det ett mottagningsställe för spannmål. Erkki Sorola från Haapajärvi kommer här med ett spannmålslass. på skolbänken. De inser hur viktigt det är med nya kunskaper i den tuffa konkurrensen. Tack vare kurserna håller sig personalen motiverad och på topp, säger Reinikainen.

Tapani Reinikainen ansvarar för försäljningen medan hustrun Tarja sköter ekonomibiten. Alla anställda har emellertid sin egen bit av ansvaret, och det märks genom att vi-andan är stark.

– Vi som jobbar i butiken är ett bra gäng och det märker också kunderna. Vi gillar situationskomik och humöret är det inget fel på, skrattar Tapani Reinikainen.

Mer entreprenader Innan Reinikainen blev ordförande satt han fyra år i K-lantbrukskedjans direktion. Direktionen ger rekommendationer och behandlar respons och synpunkter som fältet och planeringsgrupper för fram. Arbetet i direktionen ger också en bred insikt i hur det står till med lantbrukshandeln i Finland.

– Maskinhandeln kommer åtminstone inte att minska. När gårdarna blir större blir också behoven det, även om köparna kan bli färre. Å andra sidan kommer också entreprenaderna att bli fler, eftersom de som driver stora gårdar inte längre hinner göra allt själva, tror Reinikainen. ■

– Det bästa med det här jobbet är kontakten med kunderna, tycker Tarja och Tapani Reinikainen.

Nu AKTUELLT

■

Finlands största vuxenutbildningsprogram, K-gruppens Mästarförsäljarutbildning, nådde sin kulmen för järn- och lantbrukslinjernas del vid finalen som hölls i mäss- och idrottscentret i Tammerfors i slutet av november. Sex fackmän inom järnoch lantbrukshandeln tävlade i de två individuella finalerna. Lag från nio affärer kämpade mot varandra i de tre lagfinalerna.

Mästarförsäljarutbildningen är landsomfattande fortbildning för K-gruppens försäljare. Den startade så tidigt som 1960. Den årliga utbildningen omfattar både distansstudier och närundervisning.

Av de mer än 15 000 studerande som inledde utbildningen klarade sig de tre bästa inom varje individuell linje till finalen via semifinaler.

Finlands största program för vuxenutbildning Den individuella tävlingen på lantbrukslinjen vanns av Timo Kauppinen från Ruotsalainen Oy i Nilsiä. Tvåa blev Arto Littunen från R. Hallikainen Ky i Vederlax och trea Eero Ruuska från K-maatalous Patinen i Saarijärvi.

Lagtävlingen inom K-lantbrukskedjan vanns av K-maatalous Patinen i Saarijärvi. Silver togs av K-maatalous Hurri i Kides och brons av K-maatalous Naumanen i Joensuu.

Vintervägdagar i Åbo ■

I mässcentrum i Åbo arrangeras Vintervägdagar 13-14.2.2008. Utställningen är öppen onsdag kl. 9.30-17 och torsdag kl. 9-16. Arbetsdemonstrationer utomhus blir det kl. 13 på onsdag och kl. 14 på torsdag.

Maskiner, utrustning och tjänster för underhåll av vägar, gator och fastighetsområden förevisas. Inträdet är gratis när ett kundkort fylls i vid porten. Kesko Lantbruk och Konekesko har en ge mensam ca 350 kvadratmeter stor avdelning där maskiner från bl.a. Vama Product, Nokka och Elho ställs ut.

60

ÅKER BIRKA ■ 1/2008

Pekka Korpi (t.h.) som år 2007 valdes till både årets uppfödare och årets tränare har lång erfarenhet av foder från Krafft. Han har 50-60 hästar i sina stall i Vermo och Vichtis. I mitten produktutvecklingschef Christer Harmsund från Krafft Hästfoder AB, t.v. Raimo Ponkkonen som är vd för importören Feedcon.

Krafft Sport SPC är ett nytt foder för tävlingshästar som har problem med matsmältningen. Med fodrets hjälp går det att undvika magproblem som beror på t.ex. stress eller resande, och fodret hjälper hästen också att återställa vätskebalansen efter ansträngning.

Fodret innehåller specialbehandlade SPC-spannmålsflingor som har funnits på marknaden sedan 2001. Flera vetenskapliga undersökningar har visat att de har positiv effekt på mag- och tarmproblem.

När Sverige förbjöd användningen av antibiotika i djurfoder fann forskarna att AF-proteinet reglerar vatten- och jonbalansen i cellerna och normaliserar vätskeströmningarna i tarmkanalen. Det är till hjälp vid behandlingen av inflammationsbetingade tarmsjukdomar och diarréer. Intag av den specialbehandlade havrebaserade spannmålsprodukten som genomgått en patenterad process ökar hästens egen produktion av AFprotein.

Ny müslifoderserie för hästar ■

Skandinaviens största producent av hästfoder, det svenska företaget Krafft har tagit fram en serie müslifoder som K-lantbruk säljer med ensamrätt i Finland. Planeringen av serien har utgått från hästens biologiska behov. Halterna av vitaminer och mineralämnen har dimensionerats utifrån de krav som åkrarna i Norden ställer och spannmålen har ångpreparerats långsamt.

Müsli Blå är en smaklig helfodermüsli utan havre för hästar som ansträngs normalt, särskilt rid- och sällskapshästar, eller för tävlingshästar utanför tävlingssäsongen. Müsli Röd är en välsmakande helfodermüsli för tävlingshästar.

Müsli Grön har komponerats särskilt för avelshästar; bl.a. unghästar samt dräktiga och digivande ston, hästar som får grovfoder med låg proteinhalt, föl efter avvänjningen och ston i dräktighetens slutskede, då proteinbehovet är stort. Krafft Müsli, ett välkänt kompletteringsfoder för havrebaserad utfodring, kvarstår i sortimentet men byter namn till Müsli 50/50.

Ny och förnyat K-lantbruk ■

Viitasaari fick en egen K-lantbruksaffär i början av december, när Rautia-köpmannen Jouni Raatikainen i samband med järnaffären öppnade även en K-lantbruksaffär. Maatalous-Rauta Raatikainen verkar i utrymmen som blev klara år 2006 och ligger intill goda vägförbindelser. Meningen med affärskombinatinonen är att denna nu ännu bättre skall kunna betjäna kunderna i Viitasaari, Pihtipudas och Äänekoski.

Området har en intensiv mjölk- och nötköttsproduktion, skogsbruk och hästskötsel, vilket även märks i affärens sortiment.

Raatikainen verkar även som köpman i Rautia K-lantbruksaffärerna i Pielavesi och Keitele.

Även den förnyade och utvidgade Someron Rautia K-maatalous invigdes i november. Butiken ger ett nytt och fräscht intryck och butikens yta och sortiment utvidgades för att motsvara de lokala kundernas behov.

– Vi fäste uppmärksamhet vid skyltningen i butiken och betjäningspunkternas funktion. Produkter som hör till samma produkthelhet finns på samma område i butiken. Vårt mål var att bygga en bra betjänande järn- och lantbruksaffär för såväl våra yrkes- som konsumentkunder, berättar butikschef Matti Kousa.

BASF förstärks

Rättelse

■

■

Kari Puukko har utnämnts till försäljningschef hos BASF Finland fr.o.m.

1.1.2008. Puukko förstärker BASF:s finländska team av växtskyddsexperter.

Växtskyddsmedel som tillverkas av BASF ingår i K-lantbrukskedjans sortiment.

I förra numrets artikel i serien om livsmedel samtalade koncernchef Matti Halmesmäki med lantbruksföretagare Voitto Kortesniemi från Nurmo. I bildtexten fick Kortesniemi tyvärr fel förnamn.

Dubbeldirektör ■

Kimmo Vilppula hos Kesko Lantbruk som ansvarar för affärerna i K-lantbrukskedjan har fått i uppdrag att sköta motsva-

rande uppgifter inom Rautia-kedjan. Vilppula fortsätter som direktör också inom K-lantbrukskedjan.

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

61

Nu

■

AKTUELLT

För hästar med känslig mage

K-Rahoitus till OKO Kesko Abp och OKO Bank Abp undertecknade 21.12.2007 ett avtal enligt vilket OKO Bank köper hela aktiestocken i Keskos helägda dotterbolag K-Rahoitus Oy. Affären genomförs när myndighetsförfarandet har fullbordats i början av 2008.

K-Rahoitus Oy erbjuder finansieringstjänster till företagskunder, i huvudsak till Kesko Lantbruks och Konekeskos samt lantbruksköpmännens yrkeskunder i Finland, Estland, Lettland och Litauen. Bolaget har 7 anställda i Finland och 15 i Baltikum. Hela personalen övergår i den nya ägarens tjänst. I köpet ingår förutom funktionerna i Finland K-Rahoitus estländska dotterbolag K-Finance Estonia AS och dess filialer i Lettland och Litauen. K-Rahoitus verksamhet fortgår på normalt sätt efter ägarbytet.

OKO Bank har åtagit sig att med dem som samarbetar med K-Rahoitus ingå nya

avtal som motsvarar de gällande samarbetsavtalen. Med hjälp av avtalen tryggas ett oavbrutet och friktionsfritt samarbete mellan K-Rahoitus och lantbruksföretagare, andra kunder och samarbetspartner.

Kesko koncentrerar sig i enlighet med sin strategi på sin kärnaffärsverksamhet, dvs. konsumentkundhandel och –tjänster.

Det undertecknade avtalet effektiviserar koncernens balansstruktur. Det omfattande samarbete som Kesko och OP-Pojola-gruppen inledde år 2006 utökas genom köpet ytterligare bl.a. inom utveckling av korten, betalningsrörelse, penningförsörjning och kundfinansiering.

– Affären är en naturlig fortsättning på det intensiva samarbete mellan Kesko och OP-Pohjola-gruppen som startades våren 2006. Att K-Rahoitus i fortsättningen är en del av en stor finanskoncern gör det möjligt att bredda vår affärsverksamhet och att utveckla allt mångsidigare tjänster

för en allt större kundkrets både i Finland och i Baltikum, konstaterar K-Rahoitus vd Jouni Järvinen.

– Vi vill också i framtiden betjäna våra kunder lika smidigt som hittills och få ytterligare potential via det produktsortiment som ett stort finanstjänstföretag förfogar över genom att ta fram ännu konkurrenskraftigare finansieringstjänster för våra kunder. Det kommer att bli möjligt att koppla också försäkringstjänster till finansieringstjänsterna.

– Nyheten har tagits emot synnerligen positivt på fältet och samarbetet med våra nuvarande kunder fortgår smidigt. Både de befintliga kunderna och nya kunder önskas välkomna till K-Rahoitus och Kgruppen.

OKO Bank Abp är ett finländskt finanstjänstföretag som tillhandahåller bank-, placerings- och skadeförsäkringstjänster. Både som affärsbank och som skadeförsäkrare är OKO en av Finlands ledande aktörer. OKO:s A-aktie har noterats på Helsingforsbörsen sedan 1989.

Antalet aktieägare är cirka 30 000. OKO Bank Abp heter från 1.3.2008 Pohjola Bank Abp. ■

1/2008 ■ ÅKER BIRKA

63