ÅkerBirka0207

Åker NR 2

MARS - MAJ

2007

BIRKA

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Arielle

för både sommar och höst

Temanummer om vårbruket

Vega även vid reducerad bearbetning

Det ökade

hästintresset ger landsbygden

inkomster

Mångsidig maskinservice i Äänekoski

FINLANDS STÖRSTA LADUGÅRD BYGGS I PÄLKÄNE SOM VINTERBYGGNADSPROJEKT

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Åker TEMA: VÅR

NR 2

MARS–MAJ

2007

BIRKA

Kalkningen är en lönande investering

Universalplog från Vama ......... 58

Underhållandet av markens pH hör till odlingens grundåtgärder, som knappast förnekas av någon. Varför har sedan åkarna i Finland blivit i så dåligt skick, att upp till en tredjedel av skiftena har markkarteringens röda pH-stämpel?

Ja, kalkningen är visst en kostnad, stöden är bortkopplade från produktionen och kanske många nedtrappande odlare inte anser det längre vara nödvändigt att satsa så mycket på åkerns växtskick. Speciellt om man inte vet vem som skall fortsätta. Kalkningens betydelse är inte heller alltid helt klar, och inte alltid densamma. Det beror på utgångsnivån, odlingsväxten, kvävegödslingen, växtperiodens nederbörd, o.s.v.

Om utgångsnivån är låg, märker man verkan tydligare. Torvjorden kräver naturligtvis mera kalk än mineraljorden. En krävande odlingsväxt, exempelvis maltkorn eller sockerbeta förutsätter rent av ett pH-tal som är närmare neutralt, för att ge en bra skörd.

Det sägs att ett kilo kvävegödsel förbrukar 2-3 kilo kalk. En lämplig markfukt gör att alla näringsämnen är bättre tillgängliga för växterna.

Emedan alla år inte är lika, är det besvärligt att forska i ovannämnda faktorer och deras verkningar. För att inte tala om att förvandla dem till euron. Kalkningen borde inte ses som en rörlig kostnad, utan som en investering i markens växtskick. Investeringskostnaden delas på de fem år, som underhållskalkningens verkan i medeltal räcker.

Priset för den genomsnittliga underhållskalkningen är ca 200 euro per hektar, beroende på avstånd, frakter och spridningskostnader. Om t.ex. skördens värde från en hektar korn skulle vara ca 400 euro, och skördenivå och pris skulle hållas lika i medeltal, skulle kalkningskostnaden av de under fem år producerade skördarnas värde vara 10 % per år.

Tänk om man låter bli att underhållskalka?

Hur lätt försvinner 10 % per år av skörden och dess värde? Kornen är något magrare och grödans livskraft något svagare, eller gödselns näringsämnen blir liggande i marken som outnyttjade.

Hieta-Hakki stockar inte sig.... 61

anne.penttila@dialogi.fi

I detta nummer bla.

Första kontakt med MF 7485 ...... 4 Vi träffas på marknaden ................ 6 Koskelas köpmän i 25 år ............8 Rejäl maskinsammanslutning.. 10 Maskinhandelns finansiering ... 12 Långa linjens serviceföretagare ......................18 Lantbrukshandeln 110 år ............ 20 Tume-Agri och Vega....................... 22 Harvar från Potila i 40 år.............. 25 Bytesflaks-svämgödselvagn..... 26 Kalkningen till hösten?................ 28 Vetets protein .................................... 30 Petita-rybs lönar sig ...................... 32 Fontane- och Ariel-potatis ......... 34 Mera oljelin ......................................... 36 Kvalitet i livsmedelskedjan ........ 38 Ladugård med 160 båsplatser . 40 Husbondens 6:e ladugård .......... 42 Torn för ensilerad spannmål

.... 44

Finlands största ladugård .......... 48 Seldon från Velj.Wahlsten........... 50 Hästintresset växer ........................ 52 Erfarenheter av minilastare ...... 54

Åker-Birka-knep ....................... 63 Förläggare • Markkinointiviestintä Dialogi Oy, PL 410, 00811 Helsinki, puh. (09) 4242 7330, fax (09) 4242 7333, Chefredaktör • Anne Penttilä, 044 502 9730, Layout • Tanja Pellikka, Försäljning av medieutrymme • Tuuli Toivainen, A-lehdet, Tryckeri • Scanweb Oy, Adressregister • Maatalouskesko Oy, Adressändringar • kupong på sidan 63, Återföring och knep • niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi 2/2007 ■ ÅKER BIRKA

3

Massey Ferguson 7485

MF 7400

Tyckte uppstod Snöarbeten och transport av balar är de huvudsakliga arbetena vintertid.

Jyri och Anne Pitko odlar sin gård i Sinsinkylä i Kides, i ladugården finns en besättning på 31 kor och därtill köttdjur. Gården har 40 hektar odlat och husbonden skördar rundbalsensilage på entreprenad från ca 100 hektar. I fjol i augusti började han gripas av traktorfeber. text och foton Seppo Nykänen

Gårdens 130 hästkrafters traktor började bli för liten och åldern var även inne för ett byte. Man begärde offerter från många märken, berättar Jyri Pitko.

– Inte hade jag funderat på att byta märke, men jag ville se vad det fanns. Fergu kom med som den sista, jag hade aldrig varit riktigt intresserad av märket. Det gick dock så , att jag föll för den direkt, och här är jag nu småler en belåten husbonde bredvid den nya Massey Ferguson 7485.

Traktorhandeln avgjordes sist och slutligen rätt snabbt, ty i slutet av september skrevs papperen och traktorn kom julveckan litet som en julklapp. Fast den till först skulle komma först i början av detta år.

Standardutrustningen avgjorde Valet till Fergusons fördel avgjordes av en bra standardutrustning, steglös växellåda och ypperlig fjädring i hytt och framaxel. En växellåda med 50 km/h var även ett klart val, i transportarbeten sparas tid och arbetena går snabbare.

Den här traktorn har sisu: under plåten en 6-cylindrig och 6,6 liters, fyrcylindrig Citius SisuDiesel. Motorn fyller de stränga Eurotier III utsläppsbestämmelserna. Man har dock inte prutat på effekten, maximieffekten är 180 hk och största vridmomentet är 836 Nm. Som extra utrustning kom Ouicke Q 75 frontlastare, som manövreras med traktorns egna, på armstödet befintliga joystick. Lastaren har vågutrustning. Som däck valdes Michelin Xeobip 710 bak och 600 fram.

4

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Jyri och Anne Pitko i hytten på sin nya traktor. För passageraren finns en stadig sits försedd med säkerhetsbälte. I den tysta hytten kan man tala med varandra med normal ljudnivå.

Nu finns det åtminstone tillräckligt med kraft. Den anordning som krävde mest kraft var spadrullharven med fem meters arbetsbredd, och framför vilken den förra traktorns styrka ville sina. I Kides-trakten finns mycket backiga vägar och åkrar, där det behövs märkbart mera effekt än på jämna områden.

Det har inte ännu kommit så många timmar på mätaren.

Det har inte ännu kommit så många timmar på mätaren, den första servicen skall snart utföras. På vintern gör man mest snöarbeten samt transporterar balar med traktorn vilket gör att man hinner bekanta sig med dess egenskaper i en lugnare takt. Största delen av timmarna kommer från vår till höst.

Kraftuttaget har tre hastigheter och speciellt vid körning med balare är sparkraftuttaget på 540 E nödvändigt. En effektiv motor orkar rotera balaren på låga varv, varvid bränsleåtgången är mindre. Speciellt kom Jyri ihåg att nämna användningsmöjligheten av den yttre hydraulikens ventiler.

När man fast kopplar den hydrauliska tryckstången behöver man inte stiga ur hytten, utan tryckstången fås i rätt längd med en Balarens drivanordning och navigator samt reglaget för syraspridaren, överst displayen för frontlastarens våganordning och styrningsbox. liten spak på sektionen. ■

ANDRA BRA MEN MASSIKKA BÄST - Man trivs i Massikans hytt De nya Massey Fergusons hyttar är verkligt tysta, man kan diskutera med normal nivå. För passageraren finns en bekväm sits på hyttens vänstra sida. Jyri Pitko är speciellt nöjd med hyttens och framaxelns fjädring. Traktorn går jämnt oberoende av underlag, och det får vara rätt stora gropar, innan föraren känner av dem. Alla reglage och kopplingar är rätt placerade, man behöver inte sträcka på sig. Det finns få spakar och

reglage, endast två växelspakar, riktningsomkastaren och väljaren för den steglösa hastigheten, även den kan skötas med 10 centimeters fingrar. Grupperingen av kopplingar och spakar är lyckad och man lär sig snabbt deras användning.

– Med den förra traktorn körde man sex år. Månne man inte också med den här skall komma till samma, funderar Pitkos.

MARKNADE

Startskottet för våren I de affärer som hör till K-lantbrukskedjan arrangeras i mars-april den traditionella Vårmarknaden. Förutom att man bekantar sig med yrkesfrågar betyder marknaden framför allt en möjlighet att träffa bekanta.

– Lantbruksföretagarna kommer för att träffa oss och varandra, och ingen har bråttom någonstans, beskriver försäljningschef Sakari Kyöstilä vid Kouvolan K-maatalous. text Anne Penttilä, foton Lantbrukskesko

K-lantbrukskedjans Vårmarknad arrangeras varje år i slutet av mars eller i början av april, när solen skiner och marken läner upp, men lantbruksföretagarna har inte ännu bråttom till åkern.

Vårmarknaderna har arrangerats åtminstone så länge som Kyöstilä har varit i branschen, från år 1980.

– Jag kommer ihåg att de skulle varit ännu tidigare också, åtminstone på 70-talet. Vårmarknaden är på sätt och vis startskottet för våren såväl för oss som för jordbrukarna. Det är verkligt skönt, när våren närmar sig med fart och det börjar hända. Det är litet samma feeling som den

doft man känner från marken på våren eller följer med när korna släpps ut på betet.

Drygt tusen kommer till marknaden Som i några större K-lantbruksaffärer, arrangeras även i år i Kouvola en tvådagars marknad, börjande den 30.3.

Förra året besöktes Vårmarknaden i Kouvola under två dagar av ca 1200 besökare, och samma mängd väntar man även i år. Nästan alla K-lantbruksaffärer arrangerar marknaden som endagars, då besökarantalet vanligen är 500 – 1000.

På en del ställen ännu flera. Förutom yrkesären-

PÅ VÅRMARKNADERNA KAN MAN OFTA TRÄFFA ÄVEN VARULEV Här en förteckning över de dagar som Vårmarknaderna hålles hos respektive affärer, med undantag för de butiker som redan hunnit hålla sina marknader när tidningen kommer ut.

6

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

VERANTÖRERNAS REPRESENTANTER.

Alavus Eura Forssa Huittinen Häijää Tavastehus Idensalmi Ilmajoki Joensuu Juva Jämsä Kajana Kalajoki Kankaanpää Kannus Karis Kauhajoki Kauhava Kemijärvi Keuruu Kitee Kiuruvesi Karleby Konnevesi Kouvola Kuhmo Kuopio/Toivala Kuortane Kuusamo Kyrö Lahtis Villmanstrand Lappfjärd Lappo Lieksa Lojo Loimaa Malax S:t Michel Mäntsälä Nilsiä Nivala Nurmijärvi Närpes st.

Orimattila Oulainen Uleåborg Pielavesi Pihtipudas Björneborg Borgå Posio Pudasjärvi Rantsila Ranua Reisjärvi Riihimäki Saarijärvi Salo Nyslott Sodankylä Somero Suomussalmi Suonenjoki Tammerfors Tervajoki Toholampi Torneå Vaala Varkaus Vetil Vieremä Virolahti Virdois Vörå Ylivieska Äänekoski

fre. 23.3 ons. 28.3 fre. 23.3 fre. 23.3 tors. 22.3 ons. 28.3 mån. 2.4 tors. 29.3 ons. 4.4 fre. 30.3 fre. 27.04 tors. 19.4 tors. 29.3 tors. 19.4 tors. 29.3 tis. 27.3 fre. 30.3 fre. 30.3 fre. 11.5 tors. 26.4 fre. 30.3 fre. 23.3 fre. 30.3 fre. 13.4 fre.-lör. 30-31.3 fre. 20.4 tors. 5.4 mån. 26.3 fre. 27.04 ons. 28.3 fre. 16.3 mån. 2.4 tors. 15.3 fre. 16.3 fre. 20.4 fre. 30.3 fre. 30.3 fre. 30.3 ons. 14.3 tors. 29.3 ons. 28.3 fre. 20.4 fre.-lör. 30-31.3 ons. 28.3 fre. 23.3 ons. 28.3 fre. 16.3 fre. 20.4 fre. 27.04 fre. 16.3 tis. 3.4 tors. 19.4 tis. 8.5 tors. 12.4 fre. 20.4 tors. 19.4 tis. 27.3 mån. 16.4 tis. 27.3 ons.-tors. 28-29.3 fre. 4.5 fre. 13.4 mån. 23.4 fre. 30.3 fre. 16.3 ons. 4.4 ons. 28.3 fre. 20.4 fre. 20.4 ons. 4.4 mån.-tis. 26-27.3 mån. 26.3 fre. 30.3 fre. 20.4 fre. 23.3 fre. 30.3 fre. 20.4

VÅRMARKNADEN 2007

den, allmän marknadsstämning, soppkanon eller lotteri bjuds det på marknadsdagarna ofta på något speciellt tema. Under de två senaste åren arrangerade Kouvolan K-maatalous de s.k. Vårmaskinsdagarna, med förhandsförsäljningsutställning för entreprenad- och skogsmaskiner.

Nuförtiden finns på Vårmarknaden i allmänhet hela paketet jämnt representerat: maskiner, produktionsförnödenheter, utsäde, växtskyddsmedel och gödsel. Dock med områdets och affärens betoning.

– Den här gången har vi Massey Ferguson road show och de nya modellerna. Jordbrukarna kan även bekanta sig med den nya kiosken för mätning av klorofyllhalten, hörande till EUstödärendena, vilka även är aktuella. Dessutom är hästskötseln hela familjens specialtema på lördagen.

På Vårmarknaderna kan man ofta träffa även varuleverantörernas representanter. Dessutom finns i butikerna erbjudanden på många produkter samt kedje- och butiksvisa erbjudanden.

– Och de är ju fram för allt en social händelse. En odlare konstaterade en gång, att man rätt säkert träffar de närmaste grannarna på Vårmarknaden, i övrigt allt för sällan. ■

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

7

KÖPMANNEN

Förtroende och

yrkeskunnighet

smäller högst

Köpmannen Tapani Koskela sitter i köket i sin affär med en kopp kaffe. Plötsligt ringer telefonen.

– Det är den här mobilväxeln, menar Koskela och plockar upp luren ur fickan.

– K-maatalous Koskela. Jo, nog har vi sådana.

Han försvinner för ett tag, återvänder en stund senare och fortsätter med kaffepausen. text och bilder Tuomas Rytky

Det är inte alltid det har ringt i Koskelas ficka. Under hans 25 år som köpman har det emellertid inträffat större förändringar än övergången till mobilväxlar. Egentligen har förändringarna varit så många att det är lättare att tala om det som är sig likt än om det som har förändrats.

– Två saker är sig lika. Kunderna bör få god och yrkeskunnig betjäning. Hela tiden gäller det att vara på alerten, för kundens förtroende kan man mista på grund av småsaker, sammanfattar Maija Koskela.

Hon vet vad hon talar om, eftersom hennes erfarenhet av köpmannayrket är lika lång som Tapanis. Förtroendet har blivit allt viktigare när gårdarna har blivit större. Försäljningsvolymerna har stigit måttligt, men kunderna har blivit mycket färre.

Ett starkt boskapsområde Paret Koskela hör till kedjan K-lantbruk.

De har ökat försäljningen genom att bredda det geografiska verksamhetsområdet i

Paret Koskela har utvecklat affärsverksamheten genom att förstora marknadsområdet i stället för att kombinera lantbrukshandeln med annat. stället för att börja med en kombinerad affär. Första butiken öppnade de i Toholampi, nu har de affärer också i Karleby och Kannus.

Marknadsområdet omspänner 13 kommuner där kreatursskötseln är stark.

Det är just tack vare mjölkproduktionen det är möjligt att koncentrera sig på lantbrukshandeln. Eftersom kreatursskötseln är livskraftig är maskinhandeln en viktig del av paret Koskelas affärsverksamhet.

Ett stort tack till personalen I butikerna arbetar förutom Maija och Tapani deras söner och svärdöttrar samt nio fast anställda arbetstagare.

– Det är mycket viktigt för oss att vi har en bra och engagerad personal. Våra anställda har varit redo att lära sig nytt och inte bara under arbetstiden, menar Tapani och Maija. De säger att Kesko är en bra utbildare som gör det möjligt att utveckla yrkesskickligheten.

På tal om försäljarna påminner köpmannaparet om att de som säljer i en lantbruksaffär måste vara mångkunniga. Det är onödigt att försöka sälja en maskin om man vet mindre om den än köparen.

När arbetstakten på gårdarna blir allt intensivare har jordbrukarna mindre tid än förr för butiksbesök. Det gäller att erbjuda dem tid. Det sker t.ex. genom att försäljarna besöker gårdarna och betjäningen per telefon och e-post löper smidigt.

I mellersta Österbotten begränsar mjölkkvoterna investeringarna. Det märks också i handeln. Köpmannaparet Koskela ser ändå framtiden an med tillförsikt. I t.ex. Toholampi uppfördes i fjol de första nya produktionsbyggnaderna på länge. ■

Maija och Tapani Koskela har varit K-lantbruksköpmän i 25 år.

8

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Den med frontlastare försedda Massey Ferguson 5465 Dyna 4 har nyligen skaffats till maskinsammanslutningen. Massey Ferguson 5470, längst fram, ägs av Erlands potatisgård. Massikorna har känts som lämpliga för denna verksamahet. Även anskaffningspriset är på sin plats i förhållande till egenskaperna.

Maskinens ägoförhållande beroende av användningen

En rättvis maskinsammanslutning Anskaffningen och användningen av gemensamma maskiner minskar helt klart kapitalkostnaderna.

Många sammanslutningars funktion störs alltjämt av en föränderlig verksamhetsmiljö.

Graderingen av kostnaderna kan vara besvärlig.

Text och foton Jussi Knuuttila

Ofta skaffas de gemensamma maskiner så att varje delägare investerar en lika stor summa.

När sedan någon aktionärs användning av någon anledning minskar, får den som har större användning oförtjänd nytta av en maskin som andra finansierat.

Inte ens delningen av kapitalinsatsen i förhållande till den kommande användning hjälper, om det sker förändringar i användningarna. Ibland klarar man av problemen på ett flexibelt och rättvist sätt, ibland inte.

10

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Kaj Erlands i Östermark och Keijo Ketola i Karijoki använder sig av ett sätt som knappast kan vara mer rättvist.

Äganderätten till respektive maskin förvärvas genom att använda denna.

Deras maskinsammanslutning har också klarat sig ypperligt och verksamheten har utvidgats från år till år. Maskinsammanslutningens verksamhet har inte ens störts av gårdarnas helt olika produktionsinriktningar. Ketola är mjölkproducent och Erlands har svin och odlar matpotatis.

Ägandet i förhållande till användningen Verksamhetens grundprincip är enkel. Äganderätten till respektive maskin förvärvas genom att använda denna. Situa-

Mångsidig entreprenadverksamhet Maskinsammanslutningen har en mångsidig verksamhet. De gör med sin maskinpark ensilage i rundbalar, även halm balas rikligt.

Skördetröskning utförs även på entreprenad utöver gårdarnas egna tröskningar. Sammanslutningen har en ny, med frontlastare försedd Massey Ferguson 5465 Dyna4 och av fältmaskinerna en spridare för fast gödsel, växtskyddsspruta, tallriksharv och såmaskin.

Utöver åkerarbetena sköter man även snöarbeten på entreprenad åt privata och även åt kommunen. Med Elhos slykross håller man skogs- och andra vägars slänter i skick. Ketola berömmer Elho slykrossen Kaj Erlands (t.v.) och Keijo Ketola har bildat en maskinsammanslutning, där maskinerför att den klarat sig synnerligen bra i hård nas ägorätt förvärvats genom att använda dessa. Verksamhetssättet har visat sig vara så användning. framgångsrikt, att verksamheten vuxit under hela verksamhetstiden.

Erlands och Ketola säger att i praktiken åstadkommer två män tillsammans det som tionen uppdateras en gång per år, i allKetola och Erlands berättar att tre män åstadkommer ensamma skilt för sig. mänhet i något skede efter användnings- systemet fungerat bra och att det Naturligtvis bör arbetena arrangeras så att de säsongens slut. Detta leder naturligtvis till varit så rättvist som det enligt deslöper, och att man inte är i vägen för varandra. att ägodelen, åtminstone i princip varie- sa kan bli. När kapitalkostnaderMännen säger att verksamheten mycket rar årligen. Det är även av betydelse att na och driftskostnaderna faktureväl kan utvidgas vidare. Detta kräver dock mängden användning för varje år och del- ras årligen som användningskostanställning av extra arbetskraft. Två personer ägare räknas ihop. nader enligt mängden användning, hinner inte med mera än vad de har för Erlands och Ketola understryker, att så fördelas kapitalkostnaderna helt tillfället, ty även gårdarna egna arbeten skall speciellt för anskaffningen av större ma- i förhållande till användningen. Om utföras. Sammanslutningen arrenderade skiner användes i allmänhet inte gårdar- man inte av en eller annan orsak har nyligen en hel gård med lägenhetssignum. nas egna medel. användning av en viss maskin, så har Kajs fru Marjo Erlands har i Östermark Sammanslutningens egna medel som man inte heller utgifter. Nu är det viken gård där man producerar dräktiga fåtts genom entreprenadarbeten används tigt att märka, att han samtidigt förlosuggbörjan. På Kajs hemgård i Karijoki alltid när dessa finns. Ibland hamnar man rar sin ägoandel av maskinen. produceras matpotatis. Keijo Ketolas Betydelsen av den förvärvade ägoatt ta lån då det gäller finansieringen av mjölkbesättning finns även den i Karijoki, dyrare anskaffningar. Så var fallet fram rätten kommer fram senast när maskinära Erlands hemgård. Marjo finns även för allt vid sammanslutningens inled- nen skall säljas. Då delas de erhållna med i en annan maskinsammanslutning. ningsskede. Lånets togs alltid som an- försäljningsintäkterna naturligtvis i förEn sammanslutning av några gårdar nuitetslån. Detta konkretiserade kapital- hållande till den förvärvade ägoandelen. äger en skördetröska. Tröskningarna har kostnaderna på ett bra sätt. Männen håller Detta är enligt sammanslutningens medutförts förmånligt och vid rätt tidpunkt. detta som speciellt viktigt, att man med lemmar rätt och skäligt, och detta har aldEnligt Marjo fungerar sammanslutningen annuitetslån får lånekostnaderna fördela- rig lett till några meningsskiljaktighehelt enligt samma princip som husde jämnt under maskinens troliga använd- ter. Enligt Ketolas och Erlands åsikter är bondens maskinsammanslutning och ningstid. Ett lån med jämna avkortningar det speciellt bra med verksamhetssättet, gör sin egen skattedeklaration. Verkskulle onödigt belasta maskinens första att kapitalkostnaderna genast finns med i samhetsmodellen har även spridits till användningsår. Sammanslutningens andra kostnadssammanställningen gällande maÖstermarks omgivning.

verksamhetsprincip är denna , att lånets återbetalningstid försöks fås anpassad till maskinens troliga användningstid.

skinernas användning. På samma gång undviker man risken för att kapitalkostnaderna får för stor roll. ■ 2/2007 ■ ÅKER BIRKA

11

Finansieringen ger flexibilitet i Lantbrukskeskos traktor- och tröskförsäljnings produktgruppsdirektör Jukka Keltto har anledning att vara nöjd. Handeln med Massey Ferguson har gått bra och i januaris registrering var MF landets mest sålda importtraktor av lantbrukstraktorerna. Målet är att behålla denna ställning även i fortsättningen. text och foton Silja Vuori

– De nya modellerna med över 160 hästkrafter som kom i handeln på hösten har tagits väl emot. Snart kommer även de nya modellerna med 120-160 hästkrafter till Finland, varför jag ivrigt väntar på våren. De nya modellerna lämpar sig bra för vår marknad, säger Keltto.

Lantbrukskesko säljer årligen ca 700 nya traktorer i Finland.

I Baltikum är motsvarande siffra trehundra. Hos oss såldes femhundra Massey Ferguson och 150 i Baltikum.

sig att utnyttja för utvidgning och utveckling av produktionen.

På lantgården utvidgar traktorn inte som sådan businessen utan den är ett nödvändigt arbetsredskap. Entreprenadverksamheten är sedan en annan sak, säger Keltto.

Eget kapital behövs ofta även på den privatekonomiska sidan. Besparingar lönar sig enligt Keltto bättre att använda på den privata sidans nödvändiga renoveringar än till traktorköp. Kre-

Avbetalningsfinansiering lämpar sig för maskinhandeln K-rahoitus:s ränteerbjudande som är i kraft till slutet av mars, har ökat andelen av de affärer som finansieras med avbetalning.

Normalt finansieras knappt hälften av traktoraffärerna, nu har deras andel varit sextio procent. Begagnade traktorer skaffas lika ofta med avbetalningsfinansiering som nya traktorer.

– Användningen av finansieringen i maskinhandeln är en företagarmässig verksamhet och ett bra exempel på ett företagsekonomiskt tänkande. Tillgängligt kapital och säkerhet lönar det

12

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Utnyttjandet av finansieringen vid maskininköp är ett tecken på att man kan planera användningen av pengarna.

diträntor som hänför sig till lantbruket är ju avdragbara i beskattningen.

– Utnyttjandet av finansieringen vid maskininköp är ett tecken på att man kan planera användningen av pengarna. Inte på att det skulle vara brist på pengar.

Mest används avbetalningsfinansiering vid köp av stora traktorer och arbetsmaskiner samt på områden där gårdarna har utvidgats och utvecklats kraftigt. Leasing-finansieringen är tills vidare en litet använd finansieringsform i lantbruket. Årligen görs några få leasingavtal. Vid leasingen är K-Rahoitus maskinens ägare och vid hyrestidens slut säljs maskinen via Lantbrukskesko. Maskinens användare betalar leasinghyra månatligen.

Eget finansieringsbolag är förmånligt och flexibelt K-gruppens gemensamma finansieringsbolag K-Rahoitus Oy sköter om K-lantbruks kunders finansieringsbehov. Detta fungerar flexibelt, ty man kan komma överens om finansieringen med maskinförsäljaren när man gör affären – enligt principen ”full service på samma gång”.

Produktgruppsdirektör Jukka Keltto anser anskaffningen av maskiner med avbetalningsfinansiering vara en affärsekonomisk verksamhet. Det lönar sig att utnyttja eget kapital och egna säkerheter vid utvidgningen av verksamheten.

Det egna finansieringsbolagets kostnadseffektivitet märks som konkurrenskraftig finansiering åt kunden.

– Finansieringens popularitet har un-

der tio års tid vuxit såväl vid maskinernas avbetalningsköp som vid köp av produktionsförnödenheter. Strukturförändringen på lantbruken och allt större maskinanskaffningar ökar behovet av finansiering.

Få kan finansiera större maskinaffärer med kontanta medel, berättar K-Rahoitus: s verkställande direktör Jouni Järvinen.

Som säkerhet vid en maskinaffärs avbetalningsfinansiering räcker målet för affären d.v.s. den anskaffade maskinen. Av köpesumman finansieras högst 75 procent.

Som egen finansieringsandel på 25 procent kan även bytesmaskinen användas.

Den längsta finansieringstiden är fem år.

Avkortningar och räntor betalas månatligt eller i en del fall med tre månaders intervaller. Räntan består vanligen av en tre månaders referensränta och överenskommen marginal. Vid traktorernas avbetalningsfinansiering är marginalen konkurrenskraftig i marknadssituationen.

Vid K-Rahoitus Oy är förutom räntan den enda avgiften en faktureringsavgift på sju euro för betalningsraterna. Det förekommer inga uppläggningsavgifter och eventuella ändringar görs förmånligt eller till och med utan kostnader. Avkortningar

Investeringsstöd för maskiner och redskap Det är möjligt att få investeringsstöd för anskaffning av maskiner och redskap. Stödbeloppet och stödformen är beroende av objektet. De nuvarande reglerna gäller till årets slut.

– Objekt som förbättrar arbetsmiljön och kan beviljas stöd är bl.a. maskiner för rörmjölkning, ensilageskärare, utrustning för utgödsling samt maskiner och utrustning för foderutdelning.

Dessutom stöds anskaffningen av skördemaskiner, kylrum och förbränningsanläggningar för kadaver samt elaggregat och elgeneratorer, berättar överinspektör Kari Ojala vid jord- och skogsbruksministeriet.

Stödet för investeringar i maskiner och redskap som förbättrar arbetsmiljön består av dels räntestöd för lån, dels bidrag. I bidrag får man 30 % och i räntestödslån 70 % av anskaffningspriset.

När det gäller unga jordbrukare, alltså sådana som inte har fyllt 40 år och som har inlett driften på gården för mindre än fem år sedan, utgör bidraget 45 % och lånet 55 %. Procentandelarna är desamma vid anskaffning av potatis- och sockerbetsupptagningsmaskiner för gemensamt bruk.

14

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Anskaffningen av övriga skördemaskiner för gemensamt bruk inom jordbruket kan stödas med räntestödslån som uppgår till 70 %. Till gemensamt bruk hänförs också entreprenader på granngårdar, förutsatt att skriftliga avtal om entreprenaderna har ingåtts. Unga jordbrukare kan få 60 % i bidrag för att skaffa och installera kylrum för kadaver och elaggregat, medan andra kan få 50 %.

För att unga jordbrukare skall få de stödnivåer som tillkommer dem skall ansökan lämnas in till TE-centralen ett halvt år före 40-årsdagen eller före 5-årsdagen av gårdens övertagande. När nya byggnader för husdjursproduktion uppförs eller gamla repareras grundligt ingår maskinerna och redskapen i de enhetskostnader som ministeriet har godkänt – Det har varit ont om bidragspengar. De inlämnade ansökningarna handlar om mycket större summor än det finns pengar till. Bidragsansökningar till ett belopp av 200 miljoner euro överfördes från i fjol, och nya kommer in i år. Hittills har alla sökande som uppfyller villkoren ändå fått pengarna förr eller senare, berättar Ojala.

kan om man så vill göras på förhand, vilket minskar skuldkapitalet och den mängd ränta som skall betalas.

Järvinen och Keltto rekommenderar att man noggrant jämför olika finansieringsbolags priser.

– Ibland ser man, att finansiering lovas för ett år helt utan ränta. Det bildas dock ränta, om det genast i början går ett par hundra euro till uppläggningsavgiften.

Denna inverkan är större ju kortare finansieringstiden är.

Vid avbetalningsfinansieringen kan mervärdeskatten avdras genast. Maskinavskrivningarna i beskattningen görs på samma sätt som vid kontant betalning.

Maskinen som utgör säkerhet försäkras med kaskoförsäkring, ty det är viktigt för finansiären, att maskinen till sitt värde motsvarar den skuld som finns kvar även vid en eventuell skada. Innehavaren blir ägare först när det finansierade objektet är helt betalat åt finansiären.

Säsongprissättningens förmåner med limitfinansiering Limitfinansiering är en finansieringsform som är tänkt för finansiering av produk-

K-Rahoitus finansierar anskaffningen av Kgruppens produkter. Verkställande direktör Jouni Järvinen är nöjd med den erbjudna finansieringsformens tilltagande poularitet.

tionsförnödenheter och byggnadsprojekt.

Foder, gödsel, växtskyddsmedel och utsäde kan skaffas i god tid och betalas senare, genom att anpassa betalningsdagarna i enlighet med de egna inkomstströmmarna. I stora byggnadsprojekt kan räntestödslån

lyftas i delar allt efter som byggnaden blir färdig. Byggandet kan så långt finansieras med limitfinansiering.

– Med hjälp av finansieringen kan man t.ex. utnyttja gödselhandelns lägsta pristrappor. På samma sätt som avbetalningsköpen ökar även limitfinansieringens popularitet årligen, säger Järvinen.

Limitfinansieringens marginal är något större än vid maskinhandelns avbetalningsfinansiering, emedan det inte alltid finns säkerhet. Vid större finansieringar är det möjligt att pantsätta EU-stöden som säkerhet för krediten. Finansieringstiden är i allmänhet från några månader till ett år och hela summan betalas på en gång eller i två rater.

K-Rahoitus Oy utvidgade sin verksamhet för två år sedan till Baltikum. Dotterbolaget K-Finance Estonia i Estland och sidokontoren i Lettland och Litauen växer hela tiden. Verkställande direktör Järvinen understryker dock, att tillväxten bör vara kontrollerad och lönande.

– Kulturellt verkar vi i Baltukum i en annan miljö. Gårdarna är stora och har en synnerligen mångsidig verksamhet. Som i Finland, är även där lantbrukarna pålitliga betalare, säger Järvinen. ■

Den förlängda garantitiden gäller alla nya Massey Ferguson-traktorer sålda fr.o.m. 1.1.2007.

Två års garanti på nya Massey Ferguson som tillverkare och Lantbrukskesko som importör beviljar två års garanti i stället för den vanliga på ett år, på nya MF-traktorer som sålts från början av år 2007.

Det andra årets garanti förutsätter inga andra avtal. text Anne Penttilä, foton Massey Ferguson

En garanti som är längre än normalt är alltid ett tecken på att maskinens tillverkare och importör verkligen litar på sin produkts kvalitet, och även är redo att visa detta åt kunden. Om en snöskoter som skaffats för nöjeskörningar strejkar eller mopeden inte startar, då blir det ingen färd. Visst harmar det litet, men ingen annan skada uppstår.

Då det gäller en traktor är driftsäkerheten A och O. Det är en investering, gjord för produktionen, och den bör fungera pålitligt. Annars kan det bli besvärligt att få åkern sådd eller djuren utfodrade. I en del fall kan försäljaren låta kunden betala garantikostnaderna via något annat. T.ex. erbjuder några affärer som säljer elektronik, mot betalning ett längre tilläggskydd för sina apparater. Massey Fergusons 2 års garanti förutsätter dock inte några extra avtal.

I garantin ingår Garantin gäller från ibruktagningsdatum endera två år eller 2000 timmar beroende på vilket först blir fullt. Under det första året har traktorn normal garanti.

Till det andra årets garanti hör framaxel, motor, transmission, styranordning, hydraulik, kraftuttag samt differential, med undantag av nedan nämnda delar.

16

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Vid skador under det andra året är självrisken 300 euro, moms 0 %. Garantin gäller för ifrågavarande traktors första ägare eller innehavare.

På samma sätt som den ettåriga garantin förutsätter, så förutsätter även den förlängda garantin, att traktorn till alla delar har fabrikens ursprungliga inställningar, att intervallservicarna utförts av Lantbrukskeskos auktoriserade MF-service och att serviceboken är ifylld på rätt sätt.

Likaså bör man vid service och reparationer använda endast original MF-reservdelar, tillbehör, smörjmedel och filter. Även eventuella tilläggsutrustningar bör vara godkända och monterade av Lantbrukskesko eller auktoriserad MF-service.

I garantin ingår inte Utöver de sedvanliga garantivillkoren hör till 2-årsgarantin inte: kopplingslamell, avgasrörsystem, ljuddämpare, styrcylinder, ledningsserier, värmeanläggning, transport- och resekostnader, dragkrok, hyttdelar, frontlastar och -lyftanordning, insprutningsmunstycken, leder, radio, däck och fälgar, luftkonditioneringens kylmedelspåfyllning, bromsskivor samt lås. ■

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

17

Konehuolto Unto Saaristo

Servar allt från traktorer till mjölkningsmaskiner Konehuolto Unto Saaristo i Äänekoski är ett företag, som servar och monterar anordningar

Konehuolto damål. Transportparken komfrån traktorer till mjölkningsmaskiner. Företaget mer i fortsättningen att utökas Unto Saarisoch man får en lavettutrustad to sysselsätter använder moderna mätnings- och testningsbil i användning. förutom Unto tre arbetametoder i sin serviceverksamhet, samt strävar re, av vilka Pasi Saaristo sköter el- och datorsidans Servicen till så flexibla arbetssätt som möjligt och uppgifter och Marko Piiutvecklasi takt till en angenäm arbetsmiljö. lonen de mekaniska och med maskinerna järnkonstruktionsarbeteDå det gäller de nya traktorertext och foton Panu Kantosalo na. Utöver dessa har förena hör i de flesta fall till sertagaget tillräckligt med arvicen elektronikens testning, bete åt servicekarlen Lauuppdatering och kalibrering. ri Paananen som just inleder sitt arbete. kommer först på arbetslistan, varefter det Dessa åtgärder kräver yrkeskunskap och Även Untos fru Eija hör enligt pojkarna finns rum för maskiner med mindre an- rätta apparater. Uppdateringen och servicen av elektroniken är i stort sätt lika hos till företagets bärande krafter och utan vändning. henne skulle säkert pojkarnas termosflasArbetslistorna är planerade för veck- alla märken. Även kostnaderna för servika svalna under de långa arbetsdagarna. or framåt och enligt Unto skulle det fin- cen ligger nära varandra.

Företaget har inlett sin verksamhet på nas arbete så mycket som man bara orkar Av serviceföretagaren kräver detta våren -79, då Unto slutade på Valmet och med. En orsak till detta torde vara utveck- dock att han hela tiden lever i tiden och beslöt att börja med ett eget serviceföre- lingen av tekniken och att servicen blivit kontinuerligt skolar sig. Mätutrustningtag. Det redan över tjugo år långa samar- allt mångsidigare. en skall tidvis uppdateras och förnyas när betet med K-lantbruk torde enligt Unto ha Numera kan rätt få traktorägare själv traktorerna förändras och utvecklas. Unbörjat i början av 80-talet, då Zetor över- utföra alla de service- och monteringsåt- to håller dock denna utveckling som skägick till Lantbrukskesko och sålunda även gärder som krävs, utan det krävs elektro- lig och upplever inte dessa kostnader som nik och yrkeskunskap för att utföra dessa. stora. till Untos servicedistrikt.

Unto säger att han är synnerligen nöjd Servicen av mjölkningsmaskiner har Maskinserviceföretagarna har enligt med samarbetet med Kesko, t.ex. då det även alltid hört till Saaristos verksam- Unto goda kontakter till varandra och kan gäller tekniska frågor får man lätt hjälp. hetsbild. Unto sköter många slags mjölk- sålunda när problem dyker upp och i anFör tillfället sköter Saaristos företag alla ningsmaskiners och mjölkningsstationers dra besvärliga frågor fråga råda av kolK-lantbruks traktormärken, samt övriga monteringar, testningar och servicar. Han legan. I tekniska frågor och i utvecklinghar även ett täckande reservdelslager för en av dessa fungerar i många fall djungmaskiner och traktormärken. eltrumman såväl mellan företagarna som – Naturligtvis måste ett modernt fö- Westfalia-mjölkningsmaskiner. retag vara mångsidigt och behärska flera Konehuolto Unto Saaristo monterar även mellan tillverkarna och återförsälbranscher, påpekar Unto. Ur det täckande och servar även andra av K-lantbruk re- jarna. Man diskuterar frågorna, för att få reservdelslagret får man snabbt hjälp med presenterade kreatursanordningar, som tillstånd bättre produkter och bättre betjämånga allmänna service- och monterings- t.ex. utgödslings- och utfodringsanord- ning. Detta är till allas fördel, såväl tillobjekt. Företagets servicehall har utvid- ningar. verkarnas, serviceverkstädernas som fram Mjölkningsmaskinstesterna och servi- för allt kundens fördel. ■ gats år 2006 och nu har man utrymme för cen görs i huvudsak på gårdarna, varvid service av flera traktorer på en gång. alla behövliga apparater finns med i serDe viktigaste vicebilen. Traktorservicarna försöker man traktorerna först alltid göra i servicehallen, varvid en stor Företaget servar årligen ca 150 traktorer, mängd apparater och verktyg inte behövs vilket gör 2-3 traktorer per vecka. Ma- transporteras fram och tillbaka, och man skinerna servas enligt en förnuftig ord- behöver inte heller vara utsatt för vädning, vilket betyder att entreprenörerna rets makter. För transport av traktorer har och jordbrukarnas s.k. första traktorer Saaristo en lastbil utrustad för detta än-

Arbetslistorna är planerade för veckor framåt.

18

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

K: S VIN O T N U Var ute i god tid

Unto och Marko kontrollerar Deutz:s hydrauliks flöde med hjälp av mätapparat.

Så här inför våren är en av Untos viktigaste vinkar till traktorägarna denna, att vara ute i tid då det gäller servicearbetena.

Ifall man vill att maskinerna skall vara i skick när vårbruket börjar, är det skäl att i god tid se till att allting fungerar. Det kan vara svårt att få maskinen snabbt till service och av serviceföretagaren förutsätta en flexibel arbetskalender och förmåga att ändra tidtabellerna.

– Att få en maskin till service med alltför stram tidtabell och därifrån tillbaka kräver nästa alltid onormalt stora ansträngningar såväl av servicen som av själva maskinens ägare. Serviceföretagaren belyser också fel som uppenbarar sig vid nya typer av tunga arbeten. I många fall utsätts nya traktorer i entreprenadarbeten för alltför stora påfrestningar, vilket tilltagande framaxelfel och skador på dragkrokarna är tydliga bevis på. Dessa fel och skador är enbart förorsakade av alltför tunga arbetsuppgifter samt överstora lass.

– Fastän traktorn är stor, bör det dock finnas måtta i användningen, för att man skall undvika dessa problem.

Kort sagt säkrar grundservicen och dithörande testning av tekniken ofta ett lyckat slutresultat, när däremot användningen av förnuftet i själva arbetet förebygger tråkiga överraskningar.

Konehuolto Unto Saaristos arbetskarlar från vänster till höger: Marko Piilonen, Unto Saaristo och Pasi Saaristo.

Även åldringarna repareras när det finns tid. Marko servar Massey Fergusons generator.

Deutzs service är klar och den har flyttats ut för att transporteras hem.

Samtidigt har man fått in nytt i stället.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

19

KÖPMANNEN

Matti Saarnio byggde affärsbyggnaden år 1973 i centrum av Jalasjärvi. I övre våningen verkar K-Market. Från bakgårdens sida kommer man till Rautias och K-lantbruks utrymmen.

text och foton Jussi Knuuttila

I livsmedelskedjans tjänst

110 år Få köpmannasläkter har möjlighet att fira sin verksamhets 110-årsdag. Sista hela veckan i februari firade Saarnios köpmannasläkte i Jalasjärvi ett sådant jubileum.

Det hade samlats så många köpmannaår att man vågade fira hela veckan. På måndag kväll firade man tillsammans med personalen, för övrigt gick hela veckan i arbetets tecken.

Den nuvarande köpmannagenerationen är den fjärde i ordningen. Juha och Sami Saarnios far Matti är fortfarande en pigg och kry pensionär som följer med den unga generationens förehavanden. Han var köpman i 40 år. Mattis fars, Eino Saarnios köpmannabana blev på grund av krigen tio år. Släktens första köpman var Samuel Saarnio. Affärsverksamheten startade i Luopajärvi 1897. Samuel var köpman i 41 år.

Bybutiken, försedd med strömming, stickade produkter, kretong, bleckpannor och seldon har blivit en modern RautiaK-lantbruksaffär i centrum av Jalasjärvi.

Livsmedelshandeln har hela tiden varit med. K-Market Saarnio betjänar konsumenterna enligt dagens krav. I Parkano har bröderna en Rautia-järnaffär och i Peräseinäjoki en K-lantbruksaffär.

Saarnios är kraftigt engagerade i livsmedelskedjan. De betjänar livsmedelkedjans första skede som anskaffare av produktionstillbehör och i slutändan som försäljare av färdiga livsmedel.

Som produktionstillbehör kan man även räkna Rautia-järnhandelns byggnadstillbehör och maskiner, fast dessa

även betjänar konsumenterna.

Den snart 80-åriga Matti Saarnio är den rätta mannen att beskriva handelns utveckling. Enligt honom ökar konkurrensen för varje år. Kampen har pågått redan i 110 år. Man har klarat sig i konkurrensen genom en viss självkritik och genom att ta lärdom av felen.

Bra samarbete Bröderna leder affären i nära samarbete, fastän Juha har specialiserat sig på livsmedelshandeln och Sami på järnoch lantbrukshandeln. I den år 1973 färdigblivna och redan år 1985 grundrenoverade affärsbyggnadens livsmedelshandel verkar i övre våningens gatunivå. Rautias och K-lantbruks verksamhetsutrymmen finns i nedre våningen. Lantbrukshandelns lager finns på gårdssidan i samma nivå.

Enligt Sami Saarnio går affären bra och växer hela tiden. Lantbrukshandeln får lämpligt stöd av järnhandeln och tvärtom. Skillnaden är den, att lantbrukskunderna är rätt varaktiga.

Järnsidans kund bygger och renoverar, men kan sedan hålla paus på många år. På lantbrukssidan minskar antalet

Köpmannasläkten Saarnio i två generationer.

Sami till höger och Juha till väns-

20

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

kunder, men antalet hektar hålls lika.

Anskaffningarna föregås allt mer av noggrant övervägande, ty maskinerna blir större. Den enskilda kunden är således allt viktigare. Man bör kunna behålla förtroendet, annars bryts kundförhållandet.

Jordbrukare som utvidgar sin verksamhet är hårda yrkesmän. Detta ställer stora krav på personalens yrkeskunskap.

Skolningen bör vara kontinuerlig och personalen måste specialisera sig. Ingen kan sätta sig in i allt.

Sami Saarnio tackar sin personals motivation och kunnande. Han erkänner öppet, att utan dem skulle man fått sätta lapp på luckan. Saarnios affärsrörelse har haft en synnerligen stor lycka att få kunnig arbetskraft, och som trivts i huset. 19 arbetare har över tio års tjänstetid. Detta ger tillsammans drygt över 400 år försäljningserfarenhet. Av dessa har fem 30 år bakom sig och två 35 år.

Saarnios sysselsätter för tillfället 40 personer. Med deras hjälp har omsättningen höjts till 22 miljoner euro. Affärernas försäljning har fördubblats under de senaste tio åren.

ter, far Matti i mitten.

Saarnios har betjänat primärproduktionen och konsumenterna redan i 110 år, under fyra generationers tid.

K-lantbruk öppnar en servicetelefon för reservdelshandeln och servicen

■ På basen av senaste växtperiods goda erfarenheter öppnar K-lantbrukskedjan för kundernas användning en servicetelefon för reservdels- och servicebetjäningen även under denna växtperiods högsäsong. Servicen är ämnad att underlätta tillgången på reservdelar samt kontakten till servicebetjäningen.

Servicetelefonens heta linje (Hotline) betjänar under säsongtid 2 maj – 30 september vardagar kl. 17.00 – 21.00 och lördagar och söndagar 9.00 – 21.00.

Det landsomfattande servicenumret är 01053 20123.

Den som behöver service och reparationer får via servicenumret den närmaste serviceföretagarens kontaktuppgifter.

Förutom Hotline-servicen effektiverar K-reservdelsnätets verksamhetsställen sin serviceberedskap genom att ta i bruk journummer för de olika affärerna under säsongen. Jourtiden planeras områdesvis i takt med växtperiodens framskridning.

Sätt numret i din mobiltelefon!

Trådlös backningskamera

■ Det är lätt att montera en trådlös backningskameraserie och den är lätt att använda. Den kompletta serien innehåller finskspråkig monterings- och bruksanvisning.

Kameran tål vibrationer och vädret i Finland. Den flata TFT-displayen med hög resolution är sju tum stor. Inmatningsström 12 eller 24 volt. Serien innehåller mottagaren och erforderliga ledningar.

Den har beredskap för användningen av två kameror. Rekommenderat pris 599 euro inkl. skatt.

Nu

Xenon-ändringsserie för arbetslampa

AKTUELLT

Servicenummer 01053 20123

■ HID-xenonbrännare och transformatorenhet kan monteras i befintlig H3arbetslampa. Xenonbrännarens ljuseffekt är ca dubbel jämfört med H3-brännaren och den håller upp till 3000 timmar.

Ljusbågen uppstår i brännaren när det leds en 23 000 volts spänning mellan anoderna och katoderna i xenongasen.

Xenonbrännaren är mindre känslig för vibrationer än halogenbrännaren. Ändringsserien innehåller: 2 st H3 HIDxenonbrännare och transformatorenheter, ledningar och kopplingar, monteringsoch bruksanvisning.

Serien rekommenderas för montering i arbetslampor av hög kvalitet, med reflektor av glas.

Serien kostar 199 euro.

Tuhti-lyftpresenning

■

Tuhti–lyftpresenning är planerad för en snabb tömning av gödsel och utsäde från såmaskinen. Presenningen har lyftlänkar på sidorna, från vilka man kan lyfta upp presenningen så att den bildar en påse. Anordningen i påsens botten gör det möjligt att tömma innehållet t.ex. i en storsäck.

Presenningens storlek är 5 x 3 meter och bärförmåga 600 kg.

Pris 276 €.

Smidig och varsam strängläggare

■ Elho V-Twin VT 700 –strängläggaren har en snedställd pickupvalsvalsutrustning som lyfter fodret och med vilken man får ett noggrant och rent resultat av strängläggningen. Valsens princip är känd från Elho-vändarna, men förutom att lyfta fodret gör den även en sidokastningsrörelse.

HydroBalance –balanseringen och de snedställda valsarnas pendelupp-

hängning säkrar en varsam markföljning.

Arbetsbredden är steglöst ställbar. De svängbara bakhjulen gör strängläggaren smidig på vändtegarna och på små skiften.

Strängläggarens arbetsbredd är 4,57 m, längd ca 6 m och transportbredd 2,5 m. Strängens bredd är 1-1,5 m. Den hydrauliska kraftöverföringen behöver ett oljeflöde på 25 l/min. Maskinen väger ca 1800 kg.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

21

BEARBETNING OCH SÅDD

VÅREN

Tume bytte namn och ägare samt presenterade en ny maskin

För sådd av åker med reducerad bearbetning

Det kända namnet Nokka-Tume bytte till Tume-Agri, men någon annan ändring märks inte heller utåt. Köparna är från det egna huset: det gamla bolagets verkställande direktör Timo Suni, produktionsdirektör Eero Tommila och marknadsföringsdirektör Heikki Sola. Ägarnas beslutsfattande ligger nu när maskinernas tillverkning och försäljning.

Verkstaden som tillverkar Tume-maskiner är snart 60 år gammal. Den grundades år 1948 för sockerfabrikens stödsysselsättning. Ännu på 1960-talet påminde sortimentet om en diversehandels sortiment.

– Under årens lopp har man tillverkat nästan allt annat än traktorer och tröskor, säger Suni.

Sortimentet har senare gallrats med hård hand.

Nu koncentrerar man sig på kombisåmaskiner.

Det enda snedsteget är den traditionella Hank-

mon. Därtill tillverkar man tallriksredskap till kombisåmaskinernas kombinationer, CultiPack samt kombinationer av tallriksredskap och gåsfotskultivatorer, CultiPlus. Det nu genomförda ägarbytet är det andra i företagets historia. Sucros sålde verkstaden 1986 åt Jorma Nokkala.

Sockerfabriken ansåg att deras sysselsättningsplikt hade upphört.

Nu ansåg Nokka-Yhtiöt att det var den rätta tiden att avstå från verkstaden i Turenki. Man

NU KONCENTRERAR MAN SIG PÅ KOMBISÅMASKINER.

Utvecklingen av Tume Vega var en lång process. Här provkörs Vega året före man inledde tillverkningen.

Maskinen klarar sig även i riklig halmmassa, den lämpar sig bra för sådd av mark med reducerad bearbetning.

22

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

ville koncentrera sig på verksamheten i Muurame.

De nya ägarna tror starkt på framtiden och tror att de även hittills gjort rätt arbete, Tume-kombimaskinerna duger för såningsarbete såväl i hemlandet som på exportmarknaden.

– Från Tume hittar man en såningsmaskin för sådd i traditionellt bearbetad eller mark med reducerad bearbetning, direkt på stubben, eller om entreprenören hamnar att göra allt detta efter varandra, säger Heikki Sola, som ansvarar för produktutvecklingen.

– Och bröd måsta man ha även efter det att mobiltelefonen blivit omodern.

Till länder med kort växtperiod och liten nederbörd Tume-Agris omsättning är drygt 10 miljoner euro och exportens andel är 70 %.

Norge är det viktigaste exportlandet, där Felleskjöpet är samarbetspartner. Till Saudi-Arabien går årligen ett hundratal maskiner. Där förenas gödsling och sådd, emedan vattnet är en minimifaktor för tillväxten. Liknande odlingsförhållanden finns även i Ryssland, som kommit på tredje plats bland exportländerna.

Sola tror att tillväxten på kombimaskinsmarknaden kommer att ske just i ostlig riktning.

I Mellaneuropa har Tume koncentrerat sig på de nya EU-länderna. I de gamla EU-länderna är konkurrensen hård och sådden sker till största delen enbart med såningsmaskin. I Ungern är användningen

stor. Med en tre meters maskin kan man så 1500 hektar per år. Man har även foten inne i Rumänien och Bulgarien.

Fabriken sysselsätter stadigvarande 60 personer, säsongarbetskraften består av ett tiotal personer. Dessutom ger företaget arbete åt underleverantörer. Maskinbearbetningsarbetet och målningsarbetet görs av en utomstående företagare, dock i Tumes utrymmen. Det finns över en hektar fabriksutrymme under tak.

Bakhjulsmaskinernas ”caterpillar” JyräCombi JyräCombi är en traditionell bakhjulskombimaskin, nu fås denna även med fullständig skivbillsutrustning. Maskinen är i själva verket redan en över 20 år gammal konstruktion, men fortfarande Tumes viktigaste produkt, såväl antalsmässigt som till sin omsättning. Den är ett bra alternativ, om såbädden bearbetats enligt det längre formuläret.

JyräCombi inledde enligt Sola bakhjulsmaskinernas era i Finland och benämningen användes på samma sätt som Caterpillar om alla schaktbladstraktorer.

Flaggskeppet NovaCombi lämpar sig även för sådd på stubbåker NovaCombi är en universalkombi. Med den kan man så direkt på stubben, men även på traditionellt plöjad och bearbetad mark – eller något där emellan. Till NovaCombis egenskaper hör att dess effektbehov är litet jämfört med många andra s.k. direktsåmaskiner.

Gödsel och utsäde går ned i marken via samma billar, men på litet olika höjd.

För Vega räcker det med en reducerad såbäddsberedning Senaste höst kom det ut på marknaden en modell som lämpar sig någonstans mellan de två föregående modellerna, Tume Vega. Den lämpar sig även för sådd av åkrar som innehåller mycket halm, har reducerad bearbetning, men direkt på stubbåkern endast med reservation. Men den är ett kännbart förmånligare alternativ än flaggskeppet.

Vega är ett bra alternativ vid odling enligt de nya miljöstödsvillkoren. Till Vegas produktmärke lägges ofta ordet MiniTill.

Med vilket man vill poängtera det ringa bearbetningsbehovet.

Vega har fullständig skivbillsutrustning och det är möjligt att öka billarnas tryck hydrauliskt under körningen ända upp till 50 kp. Då går kokorna endera åt sidan eller sönder. Även behållarna är stora, den sammanlagda volymen hos en 3 meters maskin är 4 m3.

Vega utvecklades under 5-6 såningsperioder. Man hade ingen brådska och man ville få produkten helt färdig före tillverkningen av 0-serien. Nollserien blev klar i fjol till höstsådden och produktutvecklingen fick bra respons av användarna.

De nya företagarna tror på sina produkter och på att de kommer att klara sig på den hårda kombimaskinsmarknaden. ■ >>

I MELLANEUROPA HAR TUME KONCENTRERAT SIG PÅ DE NYA EU-LÄNDERNA.

Tume-Agris nya ägare. Till vänster verkställande direktör Eero Tommila, i mitten Heikki Sola, som svarar för produktutvecklingen och försäljningen. Till höger Timo Suni f.d. verkställande direktör, nu styrelesordförande.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

23

Skivbillar och stora behållare avgjorde

Det andra motivet var detta, att tallrikssåmaskinen klarar på basen av erfarenheter från den förra maskinen även sådd i system med reducerad bearbetning. Jämfört med den tidigare släpbillsmaskinen är sådden med skivbillar rena nöjet.

Tume är även det naturliga valet redan på grund av reservdelarna. Delarna finns aldrig längre borta än 35 kilometer. Hatakka är även på väg till fabrikens användarkurs före sådden, fast Vega inte avviker så mycket från sin föregångare. Den största skillnaden är gummipackhjulens konstruktion. Hatakka anser att Vegas större däck är en bra förändring.

Markku Hatakka i Launos i Loppis stannade för Tume Vega. Den förra var en Tume CombiMaster, som till sin konstruktion påminde mycket om Vega. Han visste vad han ville ha.

mande arbetskraft används inte. Åkrarna, de egna och arrenderade ligger inom fem kilometer från gårdscentrum.

Man stannade för Vega därför att den har stora behållare. Husbonden kör för att fylla maskinen i hallen.

– Det underlättar inget i enmanskedjan att köra utsäde och gödsel med en påfyllningsvagn. Påfyllningsvagnen har utsäde endast för två påfyllningar, motiverar Hatakka.

Bengt Ramberg odlar en spannmålsgård på 100 hektar i Mellersta Sverige, i Uppsalatrakten. Han odlar korn, höstvete och raps. Åkerarbetena har gjorts enligt traditionellt mönster: man har plöjat, harvat och sått med en 3-meters släpbillsmaskin.

Nu håller han på grund av kostnadsorsaker på att övergå till reducerad bearbetning. Man måste få effektivitet i arbetet.

Den gamla Nordsten släpbillsmaskinen får stiga åt sidan, ty den tål inte halm i såbädden. Ramberg har provat Tume Vega och den verkar lämpa sig bra med reducerad bearbetning. Vega känner inte till halmproblem.

Som ersättare för den fyrskäriga växelplogen har Ramberg kastat blickarna på Tumes CultiPlus-redskapet. Detta är en kombination av ett tallriksredskap och en genomskärande gåsfotskultivator. Under sådden lösgöres kultivatordelen och tallriksredskapet framför såningsmaskinen ersätter harvningen. Såbäddsberedningen och sådden går med en och samma körning. Hjulen bakom tallriksredskapsdelen fungerar som en vält.

Det är dock meningen att Ramberg

24

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Bengt Ramberg övergår från plöjning till reducerad bearbetning, men genom att följa med situationen. Den gamla släpbillsmaskinen får i alla fall ge upp. För Tume Vega lämpar sig såväl en såbädd, gjord på traditionellt sätt som en med reducerad bearbetning. skall avstå från plöjningen under en längre tid. Han vill se, när han nästa gång måste använda plöjningen. Men siktet är klart: de åkrar som inte behöver plöjas, skall bearbetas reducerat..

Ramberg vältar efter sådden enbart på de skiften, där stenarna bör tryckas in i marken. Bengt Ramberg tycker speciellt om Vegas stora behållare. Fyrametersma-

Spadrullharv för den reducerade bearbetningen Markku Hatakka tänder inte på den direkta sådden i stubbåker. En gång har han provat på metoden, när bearbetningarna på hösten delvis blev ogjorda, på grund av den våta hösten. På våren gick han hoppfullt till åkern, men upptorkningen av de stubbtäckta åkarna tog hopplöst lång tid på våren.

Den reducerade bearbetningen har man däremot redan provat och denna kommer Hatakka att öka för att spara på kostnaderna. Som det mest lämpade redskapet för den reducerade bearbetningen har han funnit spadrullharven.

– Denna packar inte till jorden på samma sätt som tallriksredskapen. Om marken är lämpligt torr, är resultatet verkligt bra. För såbäddsberedningen används Spinnharv. Hatakka räknar med en harvningseffekt kring 20 hektar per dag. Om han inte under den dagen behöver gå till ladugården, uppnås den även lätt. Som dragare har Hatakka tänkt sig en traktor på 135 hk. Den förra såningsmaskinen var nämligen också 4 meter bred och den drog traktorn på 135 hk ”lätt”.

På gården finns därtill en traktor med 170 hk och en gammal MF 175.

VÅREN

Markku Hatakka odlar 100 hektar i Loppis, i närheten av Riihimäki. Det blev aktuellt att skaffa en såningsmaskin efter att han råkat ut för ett haveri med den gamla maskinen. Hatakka stannade för en fyrameters Tume Vega. Den förra var en Tume CombiMaster, till konstruktionen Vegas föregångare. Av Hatakkas gård på 113 hektar är 70 hektar i fodersäd. Gården har en mjölkbesättning på 30 kor. Man odlar även maltkorn, ”om det råkar lyckas”. Arbetena görs tillsammans med frun, främ-

skinen har en sammanlagd behållarvolym på 5,6 m3. Likaså är han nöjd med Tume Agro Maskins återförsäljares betjäning; på hösten fick han skolning i maskinens användning och reservdelsservicen är nära.

Gårdens åkrar ligger nära gårdscentrum, och det är inga problem med att flytta den 4 meter breda maskinen till åkrarna. Transportbredden är lika som arbetsbredden.

Främst tilltalades han dock av Vegas pris jämfört med direktsåmaskinerna. Vega har tillräckligt robusta billar, ty han tänker dock inte så direkt på stubben. Detta görs förövrigt inte alls i Sverige.

Husbonde i Sverige övergår från plöjning till reducerad bearbetning

Den bogserade Potila Maxer 7000 hör till Potilas tyngre harvfamilj. Pinnavstånder på sex centimeter i en stabil och lång ram samt de separatmanövrerade sladdplankorna gör en bra såbädd, i allmänhet med en körning.

Potila firar sin 40-årsdag

i arbetets tecken De som känner till lantbruket kopplar automatiskt ihop Potila och harvarna, så betydelsefull tillverkare är det fråga om. Många jordbrukare har aldrig haft en harv av något annat märke. Fabriken har fram till 1.2.2007 levererat 38.568 harvar. Denna mängd inkluderar även ytharvarna.

Text Jussi Knuuttila foton Knuuttila och Potila Oy

Därtill har man tillverkat tusentals kultivatorer, schaktblad och vältar. Tillverkningen av de två sistnämnda produkterna har redan upphört. Det var just Potila som i tiden presenterade ytharven eller utjämningsharven, den som hade bett som påminde om salmiakpastillen och som fick en stor efterfrågan.

Potila utvecklar fortfarande sina bearbetningsredskap. Där tror man fortfarande på S-pinnen som såbäddsberedningsred-

skap. Denna krossar varsamt jorden, utan att packa till och söndra strukturen. Den på hösten plöjda eller kultiverade marken bör med en körning fås i såskick, högst med två körningar.

En sådan bearbetning är miljövänlig.

Med denna kommer fosforn inte upp till ytan, utan fördelas jämnt i hela bearbetningsskiktet. En jord som har en bra struktur urlakas inte så lätt. Växtsjukdomar och ogräs hålls bra i schack.

Potilas produktutveckling får ett märkbart stöd med detta, att en stor del av arbetarna och tjänstemännen även själva är jordbrukare. Även Antti Kiilo har ett jordbruk på 27 hektar. Produkterna är således redan från början utsatta för en hård kritik.

På ledningsgruppens lantbruk utsätts de för en speciellt hård betygsättning.

Ändringar i ägandet

Måleriet blev färdigt för 3 år sedan.

Ytorna stålblästras och färgytan torkas i 60 grader. Färgen tål ultraviolett strålning och mekaniskt slitage många gånger bättre än tidigare.

Potila Oy som verkat i fyrtio år fick i slutet av 2004 nya ägare då aktiestocken övergick till nya ägare. Diplomingenjörerna Antti Kiilo och Jukka Salmi skaffade båda 40 % av Potila Oy:s aktier. Esko Polvi gick på pension, men verkar fortfarande som styrelsemedlem. Han äger en femtedel av bolagets aktier.

Jukka Salmi verkar som verkställande direktör. Han ansvarar för försäljningen och marknadsföringen av stålkonstruktionerna. Antti Kiilo ansvarar för produktionen, inköpen och ledningen av lantbruksmaskinproduktionen. Han är styrelseordförande i Potila Oy. Potilas omsättning, över 8 miljoner euro, åstadkoms med ca 80 anställda. Lantbruksmaskinerna tillverkas i Kiikoinen.

Vid bolagets verkstad i Kokemäki tillverkas stålkonstruktioner.

Av stålkonstruktionerna går ca 30-50 procent på export, av lantbruksmaskinerna 15-20 procent. Norge är det viktigaste exportlandet för lantbruksmaskinerna.

Lantbrukskesko har allt från början skött marknadsföringen av Potilas produktion av lantbruksmaskiner. Enligt Antti Kiilo har samarbetet löpt bra. Överenskommelserna har hållit. För tillfället ligger efterfrågan på bearbetningsmaskiner i en svacka. Av Potilas omsättning kommer ca en fjärdedel från tillverkningen av jordbearbetningsmaskiner. Från stålkonstruktionerna och -masterna kommer tre fjärdedelar. Ännu för tre år sedan fördelades omsättningen ungefär jämnt mellan dessa produkter. ■ 2/2007 ■ ÅKER BIRKA

25

Universalchassit kan förses med flytgödselspridare

En vagn, många användningar Transportbehovet inom lantbruket varierar beroende på årstid; på sommaren är det fodertransporter, på hösten är spannmålen i turen, efter detta flytgödsel och där emellan jordtransporter. Det blir dyrt med en helt egen släpvagn för varje behov.

Ett annat alternativ är att man skaffar en underdimensionerad utrustning beträffande utrustning och storlek för att spara kostnader. Men efter detta löper inget arbete ordentligt.

Det tredje alternativet är att skaffa en vagn, där man på ett chassie på några minuter kan byta till en annan flake. Multivas TRH-universalvagnen erbjuder detta alternativ. Nu kan denna även förses med Livakas flytgödselbehållare försedd med alla sina spridningsegenskaper.

Flaken ställs på stödfötter Mulitvas vagnar har hydraulisk axelfjädring samt hydraulisk fjädring av dragbommen. Vid bortkopplingen av överredet lyftes vagnen med dessa cylindrar och stödfötterna på flakens sidor vändes ned.

Flakens hydrauliska låsningar öppnas och vagnen sänkes ned. Flaken blir stående på stödfötterna och underredet körs bort.

Bytet av flaken till flytgödselbehållare tar endast några få minuter. Underredet backas under flaken som står på stödfötter.

Körnoggrannheten bör vara ca +/- 10 cm.

26

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Till universalvagnen fås som extra utrustning en kippande mellanram. Dess dimensioner följer standarden för bytesflak. På underredet passar t.ex. ett bytesflak som varit på en lastbil. Mellanramen behövs också vid användningen av Livakas flytgödselbehållare. Mellanramen gör även bytet av flaken snabbare. Flaklåsen fungerar då hydrauliskt.

Axelfjädringen korrigerar flakens läge Den hydrauliska axelfjädringen fördelar trycket mot marken så att det blir lika stort på alla däck. Båda sidornas fjädringscylindrar är för säkerhetens skull i egen tryckkrets. När vagnen börjar luta hindras med detta svinnet av oljetrycket från den undre sidans cylindrar till den lättare övre sidan och till och med att vagnen stjälper.

Som en extra fördel erbjuds möjligheten att manuellt rätta till flakens lutning på lutande platser. Detta sker genom att lyfta endast den ena sidans cylindrar. Funktio-

nerna sköts från hytten med elavbrytare.

Vagnen behöver från traktorn två enkelverkande uttag, av vilka den ena är för kippen. Dessutom behövs en ledig för returen. I basversionen behövs flera uttag.

Sidofriktionen vänder hjulen I de tvåaxlade universalvagnarna är bakaxeln vändande och friktionsstyrd, framaxeln är fast och försedd med bromsar. På de treaxlade vagnarna är bakaxeln alltid vändande, med ett tilläggspris fås även framaxeln som vändande.

Friktionsstyrning betyder att den sido-

Det finns även ett rikligt utbud på extra utrustningar och av dessa är vågutrustningen ett exempel.

ledsfriktion som vändningen förorsakar vänder hjulet. Vid backning låses den styrande axeln hydrauliskt, ty utan låsning skulle hjulen vända sig i fel riktning.

Mobiltelefonen fungerar som vågdisplay Till Multiva vagnen erbjuds flera flakalternativ: spannmålsflake, grönfoderflake, balvagn utan lämmar och nu även en flytgödselbehållare. Samarbetet med Livakka startade på hösten och det var just Multiva som var den aktiva parten och vars intresse är att öka vagnens användningsegenskaper.

Det finns även ett rikligt utbud på extra utrustningar och av dessa är vågutrustningen ett exempel. Denna mäter lassets storlek ur axelfjädringens och bomfjädringens oljetryck. Vägningsuppgifterna förmedlas med hjälp av bluetooth till mobilens display. Denna dataöverföring föranleder inga telfonräkningar.

– Därtill kommer det egna önskemål från kunderna och naturligtvis försöker vi förverkliga dessa om det bara är möjligt i produktionen, säger försäljningschef Juha Erkkilä.

Kunden är kung. ■

Universalvagnen kan förses med en kippande mellanram, vars dimensionering följer standarden för bytesflak. En lastbils bytesflak kan användas som en flake. Även Livakkas flytgödselbehållare kräver mellanramen.

Vid byte av flake lyftes vagnen uppåt med hjälp av axelns hydraulfjädring, flakens stödfötter vändes ned, den hydrauliska flaklåsningen lossas och vagnen sänkes ned. Flaken blir stående på stödfötterna.

Baldersbrå

Ett lågdosmedel med bred effekt, för användning i vår- och höstsäd samt i skyddssäd för klöverfria vallar.

Maskros

Svinmålla

Dån

I år finns det vinstkuponger gömda i Expressförpackningarna. Upphittarna får i pris 5 jaktresor till Ösel (Saaremaa) i Estland och 50 fina jaktryggsäckar.

På programmet vildsvinsjakt, fiske och avslappnad stämning.

Välkommen i Express-affärer till K-Lantbruk

Flyttar de milda vintrarna skötseln av åkerns pH till hösten?

Kalkningen hör till ett bra odlingssätt Senaste år förverkligades inte heller kalkningstvånget av de röda skiftena som föreslagits för miljöstödet. Enligt kommissionen bör odlaren själv förstå att sköta sin åkers pH-värde. Den milda vintern försenade starten av kalkningssäsongen. Under de kommande åren kan det vara att kalkningen allt oftare sker på stubbåkern. text och foton Anne Penttilä

Från Jord- och skogsbruksministeriet bekräftas, att kalkningen av skiften som beträffande pH-nivån ligger under nöjaktigt kom bort från villkoren för miljöstödet, emedan kommissionen inte godkände detta. Enligt kommissionen hör kalkningen till traditionellt gott odlingssätt, och bör således inte stödas separat.

Enligt ministeriet skulle kalkningsvillkoret tagits väl emot bland jordbrukarna. Även andra kommentarer har hörts från producenterna. Åtminstone alla odlingsskiften av mindre värde ansågs inte vara värda kalkning. På en del gårdar skulle engångskostnaden varit stor. Men det håll som föreslog kalkningstvånget hade inte helt fel. Av Finlands åkrar är tre fjärdedelar i behov av grundkalkning och markkarteringens röda pH-stämpel har satts på en tredjedel av skiftena. Situationen har bara försämrats under de senaste åren, nästan alla Finlands åkrar skulle behöva underhållskalkning.

Enligt den statistik som Kalkningsföreningen samlar in har kalkningen tydligt minskat i Finland. På 1980- och 90-talen användes under många år jordförbättringskalk 800 000 – 1 milj. ton, ibland även mera.

På 2000-talet har man endast ett år överstigit gränsen på 800 000 ton, och under de senaste åren har man använt 400 000

28

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

– 600 000 ton kalk per år. Den odlade arealen har dock inte minskat och inte har åkrarnas pH blivit betydligt bättre.

Kalkningen är viktig för miljön Växtens rotsystem blir mindre i en sur mark. Detta har bl.a. MTT konstaterat i sina undersökningar. Kalkningen har även en positiv inverkan på markens struktur. Den skapar goda förutsättningar för markens mikrober, för den symbiotiska kvävebindningen och nitrifikationen. I själva verket är markens mikroorganismer lika krävande som de mest krävande odlingsväxterna.

Höjningen av pH till en för odlingsväxterna lämplig nivå ökar näringsämnenas löslighet i marken och gör näringsämnena tillgängliga för växten. Näringsämnenas löslighet höjer skördeni-

Kalkningsperioden räcker endera till slutet av februari eller till början av mars.

vån och båda tillsammans förbättrar åkerns näringsbalans. Näringsämnena hamnar dit de även hör, till skörden.

Konstaterat även i praktiken – Överraskande många kunder har kommit efteråt och berättat om den tydliga ökningen av skördenivån och hektolitervikten, efter kalkningen, berättar kalkningsentreprenör Marko Leppäkoski i Kuortane.

– Jag har ofta besökt samma gårdar följande år för att kalka flera skiften. Om en i byn kalkar, följer vanligen de andra efter.

Den gångna vintern har varit Leppäkoskis sjunde som kalkningsentreprenör. Han sprider Nordkalks vara och gör dessutom snöarbeten. På sommaren är hans huvudsakliga arbete slåtter av vägslänter och beredning av ensilage i en entreprenadgrupp.

Enligt Leppäkoski bromsade det i fjol framkastade kalkningstvånget inte kalkningsplanerna. Det kanske tvärtom ökade kalkningsivern i området.

– Åtminstone förorsakade det diskussioner, delvis även kritiska. Men under de senaste åren har kalkningen tydligt varit på väg uppåt.

Kort kalkningssäsong I Sydösterbotten bär tjälen kalkningsekipaget i allmänhet från slutet av november eller från början av december. Kalkningsperioden räcker endera till slutet av februari eller till början av mars, ifall det inte finns för mycket snö. Under den gångna vintern kom man med kalkvagnen ut på åkern först i mitten av januari. Det beror på efterfrågan om tiden tar slut.

På våren är det ännu en kort kalkningsperiod då det inte längre finns snö, men morgonkölden ännu håller åkerns yta hård. I allmänhet räcker denna period från en till tre veckor. Även vid såningstiden finns det en kort kalkningsperiod just före harvningen och efter denna. Då hinner man dock inte sprida alltför mycket.

– Det har varit några vintrar, då man varit tvungen att kalka på ofrusen mark, vilket inte nödvändigtvis är bra för åkerns struktur. Den nuvarande kalkningsvagnen med ett maximilass på 6,5 ton hjälper dock. Tidigare hade jag en större vagn med rum för 10 ton.

Om vintrarna blir mildare, måste man allt mera övergå till stubbkalkning i augusti-oktober. Det är även i en del fall möjligt att kalka även på sommaren.

– Men det är inte helt bekymmersfritt. Vallskiftena skulle kunna kalkas efter den första skörden, men det skulle kräva ett tillräckligt hårt regn efteråt, så att kalken inte hamnar i den föl-

Marko Leppäkoskis kalkningsvagn skall få ny dragare. Märke och även modellbeteckningen blir lika, MF 6485, nytt är bl.a. Dyna6-transmissionen. – Då det gäller såväl Massey Fergusons service som försäljning får man här en god betjäning, säger entreprenören.

jande skörden. Som tur är kommer man till en del åkrar mycket tidigt på hösten, exempelvis efter tidigt korn. Förra hösten var ur kalkarens synvinkel rena lyxen, när vintern kom sent och det trots det inte var blött.

Vid Nordkalk berättar man att av kalken sprides på hösten ca 25-30%. Tidigare var tyngdpunkten på slutet av året mera tydlig, men under de senaste åren har vinterperiodens kalkning börjat förskjutas till mars. Nordkalk har vid årsskiftet gjort sin prissättning mera flexibel, så att kalken inte längre behöver spridas under samma pristrappas giltighetstid, utan man har längre tid från beställningen till spridningen. ■

Under den gångna vintern kom kalkningsentreprenören i Kuortane ut på åkern först i mitten av januari, när kalkningsperioden under normala vintrar, i detta skede redan pågått närmare två månader.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

29

ODLINGSPROGRAM

Hur höja proteinhalten i vete?

Den genomsnittliga proteinhalten i vete har börjat dala. Har det hänt något i odlingsmetoderna? Åtminstone har sorturvalet förändrats och breddats. Det har också börjat finnas press på att reducera gödslingen. Visst har även vädret varit rätt så prövande under de allra senaste åren. text och bilder Tapio Lahti K-försöksgården

Hos oss är proteinhalten en viktig prissättningsgrund när det gäller vete. Nollgränsen för priset för protein i kvarnvete går just nu vid 12 %, och om proteinhalten är hög kan likviden stiga en hel del.

Den som odlar kvarnvete försöker få en stor skörd med hög proteinhalt. I våra förhållanden är det här en stor utmaning: hos oss hör hög proteinhalt vanligen ihop med låg skördenivå. Lite sarkastiskt kan det sägas att fastän man får betalt för kvalitet är det inte skäl att eftersträva tilläggspris genom en låg skördenivå.

Läget är det nästan motsatta inom odlingen av maltkorn. Det har gjorts ansträngningar för att sänka proteinhalten i maltkorn bl.a. genom nya sorter och preciserad gödsling. Här spelar kvävet en nyckelroll. Skulle maltkornsundersökningar kunna ge ett tips om hur proteinet i vete skall bemästras?

till gulmognad, eftersom kvävet då höjer proteinhalten i skörden direkt. Inte ens en stor mängd kväve som har getts vid sådden tryggar längre vetets tillgång till kväve i det här stadiet.

En jämn kvävetillförsel för vete kan tryggas genom att kvarnvete odlas på bördiga skiften eller tillskottskväve ges.

Det är också skäl att välja förfrukten med avseende på detta och säkerställa att näringstillståndet på skiftet är som det skall.

Effektiv kväveupptagning förutsätter en tillräcklig tillgång till kalium. Kontrollera också zinktalen på skiftet.

Mullhalten påverkar både förrådet av totalkväve på skiftet och markens förmåga att frigöra kväve. Mullhaltiga jordar klarar av att lämna ifrån sig kväve till vete också under kärnmatningen. Vattenreserverna i mullhaltig jord är också större än i mager jord. Tack vare dem forslas

Jämnt med kväve Den förhärskande placeringsgödslingsmetoden, där hela gödselgivan ges på en enda gång, passar maltkornet bra. För kvarnvetet är sättet inte det bästa möjliga. Vetet borde få stora mängder kväve ännu vid kärnmatningen, från blomning

30

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Tillskottskväve kan ges i form av Finlandssalpeter eller sprutmedel.

kvävet in i plantorna. Odla alltså vete på mullhaltiga jordar.

En lämplig förfrukt är ett snabbverkande sätt att förbättra markens förmåga att ge ifrån sig kväve och annan växtnäring. Vallar, baljväxter, potatis och rotfrukter är bra förfrukter för kvarnvete.

Den rytm i vilken kvävet frigörs för växternas bruk är i allmänhet gynnsam för proteinsyntesen.

Om jordarten är mera mager ges tillskottskväve. Det kan också vara befogat att ge tillskottskväve, om försommarens hårda regn har fört iväg en del av gödselkvävet eller om en stor skörd väntas. Som hjälpmedel vid beslutsfattandet kan man använda de mätkiosker som finns i Klantbruksaffärerna och som förser odlarna med en skördeprognos och en bedömning av kvävesituationen i växtbeståndet.

Tillskottskväve kan ges i form av Finlandssalpeter eller sprutmedel. Med tanke på proteinhalten i vete är det bäst att ge tillskottskvävet först efter axgången och blomningen. Det kan ges i form av en blandning med ogräspreparatet. Då avgörs besprutningstidpunkten i enlighet med när sjukdomspreparatet skall användas. Det är skäl att följa råden om tak för bruksmängderna och koncentrationerna

Vårvetesorternas protein-% på olika kvävegödslingsnivåer K-försöksgården 14,5 14,2 13,9 13,7

14 13,5

13,2

13

13,4 13,0

12,5

12,6

12,3 11,9

12

11,8

11,5 11

Vinjett Tjalve Zebra

12,4

10,9

10,5 10

80N

100N

120N

160N

Raisios förhandsprov på vårvete

Genomsnittlig protein-% för vårvete 1996–2006

2006 (n=1457)

16 14

SORT

PROTEIN, %

FALLTAL

HLV kg

SKÖRD kg/ha

Amaretto

11,8

247

82,6

4858

Zebra

12,3

339

83,3

4421

Vinjett

12,5

293

81,6

4419

Kruunu

12,1

325

81,5

4409

Tjalve

12,8

330

82,3

4153

Medeltal

12,3

314

82,3

4418

14

12 10

14,2 12,9

13,8

13,9

14,8

14,1

13,2

11,7

12,7

12,7 Protein-%

8 6 4 2 0 1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

Källa: Evira

och att inte bespruta växtbestånd som är stressade av t.ex. torka. Närmare anvisningar om användningen av tillskottskväve finns i K-Lantbruks Odlingsguide (www.k-maatalous.fi).

Zebra en kvalitetsledare Det finns vissa skillnader mellan olika länder i fråga om målen för vetekvaliteten och därmed också sortförädlingen. Förädlingssamarbetet mellan Kesko Lantbruk och SW Seed/Graminor syftar till att sålla fram sorter som är särskilt lämpliga för våra förhållanden och den inhemska industrin.

Exempelvis vårvetet Zebra, som började säljas för ett par år sedan, har i genomsnitt frambringat mycket god kvalitet. Proteinhalten i Zebra är hög i proportion till växttiden och avkastningsförmågan. I de officiella försöken har proteinhalten i Zebra varit högre än i Kruunu, Mahti och Aino som alla ger mindre skördar. Jämför man med den avgjort senare sorten Amaretto har skillnaden i proteinhalt varit mer än en procentenhet till förmån för Zebra.

De här resultaten har bekräftats också i praktisk odling, det visar Eviras sortspe-

Den totala kvävegivan inverkar givetvis på skördens slutliga proteinhalt.

cifika kvalitetsöversikt (www.evira.fi) och Raisios analys av förhandsprover. Zebras proteinhalt, hektolitervikt och falltal har varit bättre än både Kruunus och Amarettos. För tillfället är Zebra den nästmest odlade vårvetesorten, och odlingsarealen för den stiger alltjämt.

Resultat av försök med sorter Den totala kvävegivan inverkar givetvis på skördens slutliga proteinhalt, oavsett om givan är delad eller inte. I gödslingsförsöken med vete på K-försöksgården har proteinhalten stigit med i genomsnitt 0,7 %/20 kg N/ha när kvävegödslingens utgångsnivå har varit 80 kg N/ha. Det

här rimmar med resultatet av maltkornsförsök där en ökning av kvävegivan med 10 kg har höjt proteinhalten med 0,3 %.

Det handlar alltså om en ökning från den gödslingsnivå som fortfarande har höjt skörden.

Eftersom sorturvalet har förändrats ganska grundligt under de senaste åren är det skäl att fråga hur olika sorter reagerar på t.ex. gödslingen. Av de tre sorterna i försöken reagerade Vinjett klart kraftigare på kvävegödsling än mätarsorten Tjalve. Proteinhalterna i Zebra var närmare värdena för Tjalve. Tjalve och Zebra gav också högre proteinhalt än Vinjett redan på låg kvävenivå.

Skillnaderna i skördenivåerna var inte så stora att de skulle ha förklarat den här variationen. Man kan anta att också andra skillnader av samma typ förekommer mellan olika sorter. På basis av försöksresultaten har t.ex. Vinjett inte kunnat rekommenderas för ekologisk odling eller andra förhållanden där tillräckligt med kväve inte kan ges. För Zebras del har man kunnat konstatera att den reagerar på kvävegödsling på ett sätt som är typiskt för vårvete – alltså på ett sätt som odlarna i Finland är vana vid. ■

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

31

Lönsamt att odla Petita Antti Yli-Karjanmaa var på gott humör när han i höstas tröskade sin rybs i Lahdenkylä i Ilmola.

Ett 16 hektar stort skifte gav 42 ton i skörd, i medeltal 2 630 kg/ha. Yli-Karjanmaa som driver en lantbrukssammanslutning försökte sig på Petita för första gången. Rybs odlades tredje året i rad på gården, som håller sig med mjölkkor. text och bilder Maarit Kari

SW Petita innebar en välkommen förbättring i fråga om oljehalt och avkastningsförmåga när den togs in på sortlistan. Harmoni som ger den största oljeskörden intog visserligen tätplatsen bland rybssorterna, men Petitas oljehalt framträder extra tydligt tack vare den utmärkta fröskörden.

Om rybskilona hade varit lika många det föregående året skulle redan skillnaden i oljehalt ha inbringat en extra bonus på 700 euro, utan ytterligare frakter och kostnader.

Sås tidigt Antti Yli-Karjanmaa sådde rybsen på ett mullrikt skifte. Vid startgödslingen gavs 100 kg Finlandssalpeter, alltså 26 kg kväve, och dessutom ”tillräckligt” med flytgödsel av nöt. Rybsen såddes den 14 maj, strax inför en period av svalare vårväder.

Kylan fick plantorna att gulna lite och i maj fick sig åkrarna i Österbotten ännu en rejäl dusch. Plantorna stod i varje fall ut.

Ogräs bekämpades med 1,5 liter Butisan Top per hektar i ett tidigt men lämpligt skede, så mottagningsrapporten visade inte bara en hög oljehalt och låg fuktprocent utan också ett plus för låg ogräshalt.

Det var lätt att tröska Petita. Växtbeståndet lade sig bara på några enstaka ställen. Den restriktiva användningen av utsäde gav plantorna lagom mycket utrymme att växa. Rapsbaggar bekämpades genom en extra besprutning efter ogräsbesprutningen.

Alltid bra med hög oljehalt Oljehalten i rybs betingar ett tilläggspris för varje tiondedels procent som överstiger 40 %. När oljehalten är 42 % är tillägget till grundpriset 3 %. Jämförelsen i det här fallet skedde med fjolårets oljehalt 38 %, så prisskillnaden blev 6 %.

Oljehalten och det faktum att pressningen gick lätt och utbytet blev stort märktes i praktiken också hos Elixi Oil, där Petita pressas i Pirkka-flaskor med kallpressningsmetoden.

Fällningen sjönk till botten på rekordtid jämfört med tidigare sorter och slutresultatet är en ljus rybsolja med mild smak.

Kan det finnas bättre reklam för kallpressad rybsolja? Enbart hälsosamhet tilltalar ju inte alla kulinarister.

Räknelära för rybspressare I Finland pressas biodiesel för eget behov till bränsle eller för husuppvärmning vid några tiotal små anläggningar. De har ett gemensamt intresse av att pressningen skall ge ett gott utbyte, eftersom oljan är mycket mera värd än presskakorna.

Också en till synes liten skillnad i utbytet kan få stor betydelse för ekonomin.

Högre oljehalt ger större oljeskörd samtidigt som oljan klarnar snabbare. Petita har därför mycket att ge också vid decentraliserad produktion av biodiesel. ■

Sheik rikt avkastande i zon I Vårrapsen Sheik testades i zon I i Borgåtrakten redan i fjol. Sorten deltog också i det officiella sortförsöket.

Motivet bakom den preliminära marknadsföringen av Sheik och dess deltagande i de officiella försöken var de uppmuntrande svenska resultaten.

Enligt dem är Sheik i det nordligare testningsområdet för raps lika tidig som Wildcat och Marie men mera rikt avkastande. Oljehalten är också högre än i Wildcat.

Sheik betedde sig lovande i de officiella försöken, särskilt i zon I. Sheik som bildar ett robust växtbestånd ser ut att kräva så mycket kväve som man bara får ge. Den officiella testningen fortgår och utsäde av Sheik har reserverats också för odling.

Antti Yli-Karjanmaa är nöjd med K-lantbruksaffären i Ilmola. Mauri Koivula ger kunderna råd om anskaffningar och vid behov också om olika åtgärder.

Vårrapsen Sheik klarade sig bra i svenska odlingsförsök.

32

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

FRÅN K-FÖRSÖKSGÅRDEN

Maarit Kari

Balanserat om energibalanser

Energi behövs. Energi är ett instrument för maktutövning, på gott och ont. Mental och materiell energi har mycket gemensamt. Professor Judith Orloff kallar en människotyp energivampyrer. Låter det bekant? Man töms på energi i vissa människors sällskap men känner sig upppiggad i andras.

Att pumpa olja är materiell energivampyrism, enkelriktad användning av kol som har koncentrerats under långa tider. Det är också makt – lyckligtvis är de förnybara energikällorna mera jämnt fördelade än oljeförekomsterna.

Förnybar energi är dock varken gratis eller kravlös. Effektiviteten och kostnaderna påverkas av bl.a. produktions- och användningssättet, stödpolitiken, avstånden och verkningsgraden.

Energibalansen är ett mått på den energi som produktionen av en energienhet kräver, börjande med tillverkningen av gödselmedel.

Den förefaller att vara ett neutralt och osvikligt verktyg, särskilt om utsläppsverkningarna i de olika stegen beaktas.

Balanserna är tyvärr komplicerade. Mannen på gatan märker inte om t.ex. råvaror eller biflöden lämnas obeaktade. Eller att en ”anspråkslös” gröda behöver gödsling precis som andra assimilerande växter. Vid uträkningen av energibalanser är objektivitet en oerhörd utmaning.

Energibalansen är i alla fall en välkommen och hållbar aspekt som är frikopplad från stödpolitiken. En färsk balansundersökning tog för resten inte upp biogas, som är så mångfacetterad att kalkyler för den är svåra att göra upp. Energibalansen vid omvandling av avfall till biogas är ytterst fördelaktig och om rötresten utnyttjas till gödsling förbättras också balansen för åkerbioenergi, när verksamheten sker inom rimligt avstånd. ■

Fontane bådar gott Potatisodlarna Eero och Markku Nevanperä i Kalajoki vill inte satsa allt på ett enda kort.

De odlar omkring 15 sorter för kundernas mångahanda behov. Den nya sorten Fontane är de riktigt nöjda med. Alla sorter blev i någon mån lidande av den torra fjolårssommaren, men Fontane gav omkring 10 ton mer per hektar än de andra. text och bilder Maarit Kari

Fontane är en mjölig matpotatissort som mycket väl kan användas också till pommes frites och lämpar sig för skalning. Dess förmåga att motstå mörkfärgning som rå är på toppnivå när man ser till de mjöliga sorterna. Likadant är det med förmågan att tåla stötar: i olika försök och under olika år uppvisar Fontane verkligt få blånader jämfört med andra sorter i samma stärkelseklass.

Fontane smakar utomordentligt. Det gula, mjöliga och läckra fruktköttet tillför potatisrätterna ett mervärde. Potatisen är också mångsidig eftersom den trots mjöligheten håller bra ihop vid kok-

det går att bevattna drar sorten nytta av så tidig bevattning som möjligt.

– Jag använde 25 centimeters avstånd mellan knölarna när jag satte Fontane, berättar Markku.

– Utsädet har varit bra och sunt, också importutsädet. Plantsättningen sker i samma tempo som hos andra tidiga sorter och ingen egentlig förgroning behövs. Blasten börjar snabbt täcka marken, men dess massa blir inte så stor att det skulle utgöra ett problem. ■

ning. Egenskaper av den här typen brukar anses höra ihop med gammaldags sorter som ger sämre skörd, men hos Fontane förenas traditionell smak med moderna förväntningar på kvalitet och skörd.

Gillar gödsling Fontane tycker om kväve och kalium.

Några särskilda krav ställer den inte på andra näringsämnen, t.ex. kalcium. Fontanes avkastningsförmåga realiseras när vattenhushållningen är i sin ordning. Om

Tidig potatis, 1999-2006, De officiella försöken 1:a upptagningen Estimerade sortmedeltal Sort st.

Skörd ton/ha

Skörde- Relationsskillnad tal st.

Stärk. %

st.

Sortering > 30 mm

ARIELLE

7

18,2

0

100

7

9,9

6

83,3

RIKEA

15

12,9

-5,2

71

14

10

15

63,8

HJAN TIMO

23

16,5

-1,5

91

21

10,3

21

75,9

Tidig potatis, 1999-2006, De officiella försöken: Klassificering efter zon 1:a upptagningen Sort

Jag tror på Fontane, säger Markku Nevanperä. Konsumenterna önskar sig alternativ när det gäller matpotatis, och Fontane är ett gott sådant.

34

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

st.

Zon 1-2 Skörd ton/ha

Relationstal

st.

Zon 3-4 Skörd

Relationstal ton/ha

ARIELLE

4

18,8

100

3

16,2

100

RIKEA

9

14,8

79

6

8,8

54

HJAN TIMO

15

18,2

97

8

12,6

78

Äntligen ”officiell” valfrihet för färskpotatis Agricos nya tidiga potatissort Arielle, som Kesko Lantbruk representerar, godkändes i år för sortlistan. Arielles välformade och välsmakande knöl har fått ett varmt mottagande redan tidigare, eftersom en tidig, högavkastande, vacker och delikat sort länge har efterlysts.

Odlingstekniken är inte densamma för Arielle som för Timo. För Arielle rekommenderas en kvävegiva som är 10-20 kg mindre än för Timo. Arielle växer snabbt och behöver därför tillräckligt med fukt, men eftersom knölboet bildas nedanom sättpotatisen kan den intensiva bevattningen i kusttrakterna medföra syrebrist. Skörden utvecklas längre ner också i svalare förhållanden, så vill man skörda Arielle riktigt tidigt bör den sättas lite närmare bänkytan än Timo.

Inte bara nypotatis Arielles snabba tillväxt har redan hunnit överraska odlarna. Därför lönar det sig att planera skördevolymen och skördeanvändningen så, att

nypotatisskörden kan tas upp i rask takt.

Knölen växer när sommaren framskrider men kokkvaliteten blir aldrig särskilt mjölig.

I frisk mark håller sig knölarna jämnstora trots att de växer. Mot senhösten passar sorten för många ändamål, den har ju ett gott kött som är mjukt utan att vara vattnigt. Ariel motstår mörkfärgning som rå och passar därför också som tidig skaleripotatis. I augusti blir de största knölarna förträfflig ugnspotatis.

uppförökats vid Potatisforskningscentralen i Lammi fungerade bra i det officiella försöket. Skillnaden i skörd jämfört med mätaren framhävdes särskilt i zonerna 3-4.

Arielle utvidgar det område där tidig potatis kan odlas, vilket betyder att allt fler potatispartier växer nära kunden. Det har både odlarna och konsumenterna glädje av.

Utsädets ålder inverkar på skörden Snabbväxande Arielle drar nytta av fullmoget utsäde. I försök på K-försöksgården gav holländskt utsäde en så mycket större skörd än den i Finland uppförökade mätaren att det inte är artigt att nämna det ens.

Också utsäde som hade

Säkra en riklig skörd När mängden näringsämnen i jordbruket kommer att begränsas, är det ännu viktigare att du får maximal nytta av gödseln.

Genom att kalka, upptar växterna upp till 30% bättre gödselns näringsämnen.

Beställ alltså kalken redan idag. Läs mera om kalkningens fördelar på www.farmit.net 30 %

Med kalkning upp till 30 % bättre effekt av gödseln.

Kalka på våren – det belönas med åren!

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

35

Odlingsarealen

för oljelin utökas Oljelinet sitter bra i dagens odlingskultur. Det sås först och skördas sist. Det här ger tid att bekämpa de sjukdomar som i allt större utsträckning drabbar maltkorn och vete under växtperioden. Oljelin i växtföljden bryter den onda cirkel som växtsjukdomarna i stråsäd utgör. text och bilder Mika Paija, Elixi Oil och Maarit Kari, K-försöksgården

Oljelin lämpar sig bra också för direktsådd. Täckningsbidraget är stort och priset känner odlarna till redan vid sådden. Oljelinet skiljer sig från rybsen på så sätt att ogräsen alltid bekämpas i växtbeståndet, med förmånligare preparat, och inga framträdande skadeinsekter ännu är kända.

Odlingsarealen för oljelin steg redan i fjol med ca 200 hektar och inför den kommande säsongen önskas tillväxten bli minst lika stor. Intresset för odlingen är i stigande – det är bra att säkerställa i tid att man ryms med.

Odlingstekniken har gått framåt med stormsteg. Följer man odlingsprogrammet lyckas odlingen säkert. De nya sorterna medför både bättre skörd och jämnare mognad.

Elixi Oil tecknar nya odlingskontrakt för oljelin. För företaget är det lika viktigt som för odlarna att varje odlare tar en lyckad skörd av oljelinet. Odlingsråd ges av odlingskonsulen-

ten och hittas också på Elixis webbplats www.elixioil.fi.

Odling i nätverk De som odlar oljelin utgör ett nätverk, så råd om hur såningsmaskinerna och tröskorna skall ställas in ges säkert. Oljelinet kräver inte nya investeringar, därför är tröskeln för att börja odla låg.

Odlingskontrakt tecknar man behändigt i närmaste K-lantbruksaffär och samtidigt kan man beställa utsäde. Butikens spannmålsansvariga sköter ditt kontraktsärende från början till slut.

I Finland är efterfrågan på oljelin större än produktionen. Därför tvingas Elixi Oil ty sig också till import. Det är viktigt att inhemskt utsäde finns att tillgå eftersom finskproducerat utsäde är tryggt och högklassigt.

Passar deltidsjordbrukare Oljelinet är mera lättodlat än ryktet gör gällande och passar också deltidsjord-

Abacus började mogna senare än Helmi men mognade jämnt och kunde tröskas tidigare.

Abacus till höger, Helmi till vänster.

brukare. Växtskyddsåtgärderna är få jämfört med rybs och binder inte stora resurser under växtperioden. Det viktigaste är ett ganska jämnt och soligt skifte och lämpligt tröskningsväder, alltså tre dagars uppehåll före tröskningen som helst företas på eftermiddagen.

Abacus är en intressant sortnyhet. Det första årets erfarenheter på K-försöksgården visar att den mognar tidigare än Laser. Eftersom eftergroningen inte är stor kan den tröskas tidigare än de nuvarande sorter som är tidigare än Laser. Skörden är jämnmogen och kvaliteten god. Också tröskningstidpunkten kan bestämmas lätttare tack vare den jämna tillväxtrytmen.

Odlingsarealen för Abacus förstoras i sommar och sorten väntas bli viktig i odlingsområden som är nordligare än de nuvarande. ■

Kontaktuppgifter: odlingsrådgivare Mika Paija, tel. 050-3651871, mika.paija@elixioil.fi.

Av lin tillverkas produkter med hälsofrämjande effekter. Bara partier av god kvalitet duger för ändamålet. Det kross som uppstår i processen används i foder för djur. Oljor av svagare kvalitet kan användas bl.a. i produkter för behandling av trävaror.

36

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

I Finland är efterfrågan på oljelin större än produktionen.

Electis bekämpar potatisbladmöglet och torrfläcksjukan även vid ombytliga förhållanden!

● ● ● ●

effektivt, avbryter uppkomsten av resistens säker lösning vid alla förhållanden utmärkt regnfasthet lyckad besprutning innehåller mangan potatisen assimilerar effektivare förmånlig brukskostnad

Aktiva substanser: zoxamid 83 g/kg, mancozeb 667 g/kg

Högklassig produktion, välfärd för djuren Grunden till livsmedelskvalitet läggs på gårdarna.

Hälsovårdsarbetet stöder kvaliteten inom husdjursproduktionen på många sätt. Produktiviteten stiger samtidigt som det samlas heltäckande och dokumenterad produktionsinformation, just sådan som konsumenterna önskar sig. text och bilder Raila Aaltonen

Veterinär Ulla Eerola avlägger det årliga hälsovårdsbesöket i Vesa och Anne Elos ladugård i Janakkala. Hon börjar med att titta noga på korna och känna på dem för att bedöma vars och ens hull på skalan 1-5. Samtidigt bedömer hon hurdan ladugårdsluften är och gör andra iakttagelser som gäller djurens förhållanden, hälsa och utfodring.

Fem kvigor utsätts för veterinärens forskande ögonkast i ett kallt lösdriftsstall som finns inne i en tidigare fodersilo. Eerola ställer frågor om dricksvattnet och ströningen och konstaterar att kvigorna trivs i stallet också i kylan. Hela tiden gör hon anteckningar.

Paret Elo har samlat ihop uppgifter om resultaten av salmonella- och BVD-tester, utfodringen, klövvården, medicineringen och olika nyckeltal som gäller produktionen. Alla förs in i veterinärens protokoll.

Bit för bit samlar Ulla Eerola ihop alla delfaktorer som hör samman med djurbesättningens hälsa och produktion, de förändringar som ägt rum sedan det föregående besöket och deras verkningar.

Summan av kardemumman är att paret Elo av veterinären får en överskådlig lägesöversikt och rekommendationer om hur djurens hälsa och produktion kan förbättras ytterligare under det kommande året.

– Vi gick över till fri ensilageutfodring och började ge kraftfoder oftare. Djurmaterialet har också förbättrats. Medelavkastningen steg i fjol till över 9 000 kg, nu satsar vi på att förbättra fruktsamheten, säger Vesa Elo. Nästa etapp består i att djuren skall börja rastas ute. Medan de är utomhus kan båsen rengöras ordentligare, och brunstkontrollen underlättas, förklarar Anne Elo. – Gårdarna har olika utvecklingsbehov. För somliga är det mest brådskande att förbättra t.ex. juverhälsan, för andra är det något annat. Jag ger åtgärdsrekommendationer utgående från djurägarnas egna prioriteringar, om det finns sådana.

I annat fall gör jag en lista över sådana åtgärder inom olika delområden som leder fram till de nationella målen, berättar veterinär Ulla Eerola.

Hon anlitar gärna andra sakkunniga för att lösa problem. Om juverhälsan fallerar bjuder gården före följande hälsovårdsbesök in en mjölkbehandlingskonsulent som kartlägger mjölkningsrutinerna och mjölkningsmaskinen samt tar reda på hur varje kos spenar mår före och efter mjölkningen. Med hjälp av iakttagelserna kan veterinären komma underfund med vad problemen bottnar i.

Hisnande produktionsökning

Fakta om välbefinnandet

Vesa och Anne Elo gick med i den frivilliga djurhälsovården 2002. Efter det planmässiga hälsoarbetets början har medelavkastningen stigit med omkring 3 000 kg. Gården moderniserade båsladugården utifrån sina egna önskemål och idéer som kommit fram i hälsovårdsarbetet.

För husdjursgårdarna själva innebär satsningen på förebyggande hälsovård framför allt att produktiviteten stiger och likviden blir bättre. När djurens allmänna hälsotillstånd förbättras behövs veterinären mera sällan för sjukbesök, och det egna arbetet blir lättare.

38

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Planmässigt och dokumenterat hälsoarbete utgör dock en fundamentalt viktig del också av livsmedelskvaliteten i Finland. När anteckningar om djurens förhållanden, hälsa och utfodring görs på tusentals gårdar varje år och varje delområde följs och utvecklas planmässigt uppstår som biprodukt gedigen kunskap om de finska produktionsdjurens förhållanden och skötsel. Vid behov kan näringen visa svart på vitt hur korna, svinen, fjäderfäna och fåren i Finland mår.

Det nationella hälsovårdssystemet producerar också information om bekämpningen av smittsamma sjukdomar och användningen av mediciner. Husdjuren och de animaliska produkterna rör sig allt friare i världen och över allt längre avstånd. Tack vare hälsovårdsarbetet på gårdarna kopplas den inhemska matens kvalitetsimage samman med vetskapen om att produktionsdjuren inte bär på smitta och att mediciner används ansvarsfullt, så att resterna av dem i olika produkter är nära nog obefintliga. ■

I Finland utgör hälsovården för produktionsdjur en viktig del av den nationella kvalitetskedjan för livsmedel. Föreningen för bekämpning av djursjukdomar ETT rf och Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel EELA började organisera ett nationellt system år 2001.

På djurhälsovårdens grundnivå följs de lagstadgade minimikraven. Följande nivå är ett frivilligt nationellt hälsovårdssystem. Kostnaderna för det delas mellan näringen (gårdarna och förädlingsföretagen) och myndigheterna.

Hälsovårdssystemet för svin, Sikava, har under sina tre år börjat omfatta en mycket stor del av de aktiva svingårdarna, eftersom producenterna får ett bättre pris för kött som är i hälsoklassen.

Hälsoklassen omfattar 2 591 av de ca 3 000 svingårdarna i Finland. Gårdarna betalar veterinärens hälsovårdsbesök själva, medan kostnaderna för systemet betalas av ETT:s medlemsslakterier.

I fjol började registret omfatta också nötsektorn.

Systemet som går under namnet Naseva omfattar än så länge bara en liten del av gårdarna med nötkreatur, ca 500 stycken. Naseva finansieras av mejerierna och slakterierna. Producenterna informeras om Naseva vid kurser i år, och systemet blir mer heltäckande efter hand som de nuvarande hälsovårdsavtalen registreras i Naseva. Ett ytterligare incitament är stödet för djurens välbefinnande, som kommer att betalas bara till gårdar som är med i djurhälsovården.

Förebyggande hälsovårdsarbete har utförts i åratal också på gårdar med nötkreatur. På gårdar med köttnöt har särskilt slakterierna utvecklat verksamheten. På mjölkgårdarna har hälsovården utvecklats inom ramen för flera regionala projekt.

LIVSMEDEL

Det började med svinen

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR DE FINSKA LIVSMEDLEN, DEL 8

Den frivilliga hälsovården förbättrar produktionens lönsamhet men ger livsmedelsindustrin och konsumenterna också information om produktionsförhållandena inom husdjursskötseln i Finland.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

39

Lösdriftsladugård enligt koncept - Det här är redan den tredje alltför stora ladugården på gården säger torneåbon Juha Lääkkölä i den nya ladugårdens mjölkrum på Rantala gård. När hans far år 1928 byggde en ladugård för sexton kor, ansågs detta vara för stort. Juha blev husbonde år 1978 och ett år senare reste sig på gården en ladugård för trettio djur. Hälften för stor på den tiden, som husbonden kommer ihåg. text och foton Tuomas Rytky

I januari, detta år flyttade de första korna på Rantala till den nya lösdriftsladugården, med 160 båsplatser.

– Byborna håller mig nog som litet tokig. Under hela 2000-talet har man dock märkt, att riktningen i lantbruket är uppåt eller nedåt. Och om man försöker hållas på stället, så är riktningen i allmänhet nedåt, motiverar Juha Lääkkölä sin investering på en miljon euro. Han fortsätter genom att påminna att man med den nya produktionsbyggnaden ser mångsidigt mycket långt in i framtiden.

Färdigt tänkt och egen planering Juha och Paula Lääkkölä funderade och planerade sin ladugård i tre år före det slutliga investeringsbeslutet. Till slut stannade man för två alternativ; endera enligt det under utveckling varande K-agro Kvalitetsladugården 140 + -konceptet eller helt och hållet en lösdrift som man planerat själv.

Affären med konceptlösdriften gjordes för ett år sedan i januari. Byggandet började i april och de första korna flyttande in ett år efter att köpebrevet hade undertecknats.

Juha Lääkkölä säger i dörren till den nya lösdriftsladugården, att de under byggnadstiden tömda batterierna fick liv på nytt, när projektet började bli färdigt. Så behaglig har den nya lösdriftsladugården visat sig vara.

K-Agro Kvalitetsladugårdarnas koncept och baslösningar har ingående presenterats i Maatilan Pirkkas novembernummer 2005. Tidningen kan läsas på webben under adressen http://www.maatilan.pirkka.fi/files/1226-MP505-LOW. pdf.

Lösdriftsladugården är två gånger tvåradig, 28 meter bred och 72 meter lång. På sidan finns en 25,5 m lång och 19,40 bred

flygel, där det finns bl.a. avskiljningsutrymme, mjölkningsstation, sociala utrymmen, mjölkrum och uppvärmt utrymme för småkalvarna.

Lääkköläs byggnads största avvikelse från konceptet är en fyrtio centimeters större bredd. Tilläggsutrymmet har tagits helt och hållet till foderbordet, ty man kör med stor traktor och fullfodervagn längs bordet.

Mjölkningen sker med Westfalias Euroclass 2 x 10 RE fiskben med snabb avlägsning från stationen.

– Det är en invecklad sak att välja mjölkningsform. Jag tror att mjölkningsstationen i framtiden ger mera spelrum och möjlighet att fördela ansvaret. Med roboten skulle det ha kunnat gå så, att min telefon skulle ha ringt alltid vid störningar. För det andra på stationen är män-

Det verkar inte finnas flaskhalsar och korna har snabbt lärt sig de nya sakerna.

Byggnaden ser bra ut, ty invid det egentliga djurutrymmet finns en flygel som balanserar utseendet.

40

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Tanken med rännorna på foderbordet är klar – djuren kommer inte åt att kasta fullfoder på bordet, och eventuell smuts på bordet blandas inte heller med fodret.

niskan i kontakt med djuren morgon och kväll. Handen berättar mycket om kons situation, resonerar Juha Lääkkölä.

Bland de väsentliga lösningarna bör man ännu nämna utgödslingen som förverkligats med ytskrapor, den naturliga ventilationen via takåsen, De-Boers inredningar och ”heltäckningsmattan”. I den egentliga lösdriften finns dricksbassänger, på de andra ställena finns drickskoppar, såsom i kalvnings- och avskiljningsutrymmet.

På foderbordet har man gjort rännor av rostfritt stål, i vilka fullfodret lägges. Djuren kommer inte åt att kasta fullfoder på bordet, och från bordet kommer det inte heller smuts bland fodret. En annan intressant lösning är en vändbro i längdriktningen i mitten av foderbordet. Bron kan lyftas upp, varvid man kan gå längs ett plant golv från bordets ena sida till den andra.

Erfarenheter av konceptet – I planeringsskedet försökte jag så många gånger som möjligt vara en ko och fundera hur man skall röra sig i en lösdriftsladugård. I detta har man även lyckats, ty det verkar inte finnas flaskhalsar och korna har snabbt lärt sig de nya sakerna, säger Juha Lääkkölä.

Husbonden funderar, att fast produktionen per ko inte skulle stiga något, är litrarna från den nya ladugården förmånligare. Han motiverar sitt påstående med

Tjugo kor ryms per gång i fiskbensstationen. Man stannade för mjölkningssationen efter noggranna funderingar.

att kon mår bra av att vara i lösdriften och via detta hoppas man att djurhälsan kommer att förbättras.

Under den tre timmar långa intervjun får man inte fram några negativa kommentarer ur Juha Lääkkölä. Det enda stora problemet var när till gården levererades för korta takelement. Man fick vänta över en månad på de rätta elementen. Tidtabellen led inte så mycket, ty man behövde inte hålla en enda ledig dag.

Man kom snabbt överens om elementärendet med K-Maatalous Lakkapää, som sålt lösdriftsladugården. För övrigt berömmer Juha Lääkkölä samarbetet som löpt bra.

– En av fördelarna med att köpa totallösningen, har varit denna att man behövt ringa bara till en plats. Om man skulle samlat ihop byggnaden av delar skulle leverantörerna av de olika helheterna kunnat bolla med ansvaret sinsemellan. Nu har inget sådant förekommit.

Lääkkölä har inte ännu räknat ut den slutliga kostnaden. Han vågar ge sig in på saken så pass mycket att priset för en båsplats torde ligga någonastans mellan sju

och åtta tusen euro.

– Vi har inte sparat på något, utan alltid sökt den bästa lösningen. Kvalitet och pris går alltid hand i hand, berättar Juha Lääkkölä. Det är lätt att tro husbonden, ty på allt märks det, att torneåbon är nöjd med gårdens investering. ■

I Lääkköläs lösdriftsladugård har man gjort en lyftbro i längdriktningen på mitten av foderbordet. Tack vare denna kommer djuren från ena sidan till den andra längs ett plant golv.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

41

Pekka Frantti har byggt en ladugård ungefär vart femte år under sin husbondetid. Han börjar således ha rutin med arbetet. Detta märks även i allt. Husbonden hann diskutera med redaktören under byggnadstiden, senaste höst, och det var inte tal om någon brådska.

Arbetena med grunden inleddes på hösten 2005. Byggnaden grundades utan pålning, fastän bottenmarken inte är särskilt bärande. Matjorden skalades bort, och en massiv körning av grus inleddes.

Bottnen låg under en grusvall under vintern. Frantti uppskattar, att en grusmängd på 10 000 kubikmeter överstigs, förrän byggnaden är färdig. Men man har även behövt betong. Totalmängden pumpbetong stiger till 500 kubikmeter.

Byggnadsarbetena har löpt speciellt bra i husbondens rutinerade händer. Arbetsstyrkan har bestått av 10 män i medeltal per dag. Som bäst gällde det att sysselsätta en armé på 18 män.

Byggnaden blev klar i tid, fast tidtabellen var stram.

Även den minsta förbättring då det gäller kornas renhet kommer många gånger tillbaka Fastän husbonden verkar vara lugn, bekänner han dock att vikten minskade under sommaren. Han var tvungen att besöka Torneå dagligen. Det har blivit en vana att dricka morgonkaffet med K-lantbruksköpmannen Juha Lakkapää vid åttatiden. Vid kaffestunden uppdateras situationerna från båda håll. Vid den tiden har även de båda redan en lång erfarenhet bakom sig. Frantti säger att han skaffat en stor del av tillbehören via köpmannabröderna Lakkapää. Ärendena skötes punktligt och man litar på varandra. Pekka Frantti säger, att inbesparingarna med stora projekt görs så, att man väljer de rätta konstruktionslösningarna och sedan genomför dessa precis och snabbt. Leveranserna skall löpa enligt överenskommelse.

Man bör hitta förnuftigt arbete åt timmermännen för varje dag.

Linjerena lösningar Franttis ladugård representerar i många fall ett nytt tankesätt. Uppgifter för baslösningarna söktes på många håll. Pekka och Janne gjorde en studieresa till USA och Kanada.

På gödselgångarna finns spaltgolv av betongbalkar och gödseln tas bort med Mullerups skraputrustning, där skraporna går under och på spaltgolvet. Skrapkälken på den undre sidan har levererats av Merivirta, den övre är Mullerups.

Man valde två skrapor för att hålla djuren rena. Även användningen av kutterspån som strö strävar mot samma sak.

Torven är för övrigt ett ypperligt strömaterial, men dammar för mycket enligt Franttis. De säger därtill, att de inte sett en enda fast gödselgång, som skulle motsvarat deras krav.

Husbondens sjätte j ladugård g

Pirjo och Pekka Frantti bygger tillsammans med sonen Janne en lösdriftsladugård med 158 båsplatser, i Kourilehto i Torneå. Gården sköts som en sammanslutning av dessa tre.

Det är fråga om Pekka Franttis sjätte ladugårdsbygge.

Text och foton Jussi Knuuttila

42

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Även den minsta förbättring då det gäller kornas renhet kommer många gånger tillbaka i form av ett lättare mjölkningsarbete. Enligt dem lönar det sig att satsa på detta. En mjölkare bör klara mjölkningen av drygt hundra kor på en timme.

En bra lösning är parallellstationen.

Stationen som är försedd med Westfalias maskiner ryms på ett litet utrymme, fast där även finns en snabbport för korna och en köranordning. Den kompakta storleken sparar oerhört på mjölkarens steg.

Samlingsutrymmets köranordning kommer från Merivirta. Det är fråga om en ny planering, som fungerar med Merivirtas repvinsch. Det är självklart, att samlingsområdet är stigande. Då är korna färdigt på kommande mot stationen i en uppförsbacke. Man har satsat kraftigt på mjölkningen på denna gård. Mjölkningsstationens golvhöjd kan regleras hydrauliskt.

I Franttis ladugård såg man även många andra väl övervägda detaljer. Projektet utstrålar erfarenhet och en rutinerad arbetsledning. Sakerna sköts utan oljud och alla sover bra sin natt.

Ett sysselsättande projekt Ett stort byggnadsprojekt är alltid en välsignelse för sin omgivning. I Franttis fall gav detta minst 20 mansarbetsår under byggnadstiden. Detta sysselsätter även efter att det blivit färdigt en stor grupp leverantörer av olika tjänster. På gården finns arbete för tre ordinarie koskötare, som arbetar i skift.

Kostnadsförslaget är ca en miljon euro. Största delen av denna summa stannar för att pigga upp ortens näringsliv. Ladugården behöver tjänster ännu efter det att den blivit färdig, på samma sätt som

vilken annan produktionsanläggning som helst.

Byggnaden är 65 meter lång och 22 meter bred. Mjölkningsstationen vid en gång till ladugården har en yta på ca 600 kvadratmeter. Den hade på sin tid varit en stor ladugårdsbyggnad alldeles ensam.

Plansilorna ligger bakom ladugården.

Där skall även ett lager för foderkomponenterna byggas. Gjutningsarbetena är redan klara.

I Franttis projekt märks tydligt att man inte glömt framtiden. Föreningsgången är så placerad och byggd så, att denna kan fortsätta långt från den nuvarande platsen.

Världen blir inte heller denna gång klar, utan förändringen är kontinuerlig. I Franttis fall har man beredskap även för kommande förändringar. ■

Westfalias Comfort TOP 2x10 –parallellstation har många funktioner som gör mjölkningen snabbare, som t.ex. snabbstarten av EasyStart –mjölkningen genom att lyfta upp mjölkningsorganen. Den kompakta stationen sparar mjölkarnas steg och underlättar medföljandet av mjölkningen. Snabbavlägsningsportarna och Merivirtas köranordning effektiverar djurtrafiken. Det stigande uppsamlingsområdet håller kornas huvuden färdigt i rätt riktning. Mjölkningsstationens golv beläggs med gummimatta.

Pekka och Janne Frantti bygger en modern ladugård i Torneå. Lantbrukssammanslutningen Franttis projekt är en betydande sysselsättare såväl under byggnadstiden som även efter denna.

En av Mullerups maskiner sköter alla fyra gångars skrapor, både under och på spaltgolven. Kombinationen skrapor och betongspaltgolv samt strö av kutterspån valdes för att effektivera mjölkningsarbetet. En snabb mjölkning förutsätter rena kor.

Som vakuumpump valdes en effektiv och tyst Westfalia RPA-vattenringpump.

Vattnet fungerar i pumpen som smörjnings- och tätningsmedel, och det behövs ingen olja.

Man har mjölkat i stationen i 4,5 månader – Bytet till den nya ladugården gick överraskande lätt, man var rädd för en svårare övergång. Fast vi var nog 10 människor då vid den första mjölkningen, berättade Pekka Frantti i början av februari.

Mjölkningen i parallellstationen har visat sig vara angenäm: arbetsställningen är bra, mjölkaren räcks även till de små kornas spenar. Stationen har även visat sig spara på stegen.

– Så har alla sagt som mjölkat, även avbytarna. De kom till mjölkningen något uppskrämda, men efter ett par mjölkningar, konstaterade de att detta är bekvämt.

Endast en gång har det kommit gödsel i mjölkningsgropen.

Korna uträttar just inte sina behov på stationen, med undantag av morgonens första mjölkningsgrupp, som kommer direkt från båsen till stationen. Gödseln träffar rännan. Även kvigorna har det bra tillsammans med korna, de känner sig kanske trygga. Dessa släpps inte som första eller sista i raden.

– Vi är i allmänhet tre i ladugårdsarbetet, men exempelvis under veckosluten klarar sig två personer bra.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

43

Gården som föder upp köttdjur, har 100 hektar egen spannmålsareal och lika mycket köps på rot varje år.

Tidigare torkades spannmålen i två torkar och lagrades på fem olika platser. Harvestore-silon, som skaffades som använd står på stadig grund. Till att börja med grävdes all jord bort ända ned till berget och sedan fylldes gropen med grus. Bottenplattan är rund, 50 cm tjock och har en diameter på 9,7 meter.

Plattan är således två meter större än silons diameter. Dessutom finns inne i silon en en meter tjock betongplatta, på vilken silotömmaren finns. Tömmaren bör vara kraftigt gjord, emedan hela spannmålsmängden vilar på denna.

Silon monterades upp på 7-8 dagar. Som mästare fungerade Markku Puustinen och övriga arbetskarlar som husbonden själv stod för. Då fanns det inte ännu tillgång till en separat monteringsgrupp.

I silon finns sammanlagt 19 våningar och den rymmer 1200m3. Spannmålen förvaras som rå, krossas med Murska 1400 2x2 –valskvarn och blåses till silon med fläkt. Lintunen använder 3 liter AIVlösning per ton för att vara säker på att spannmålen håller.

Med tornet kom även inmatningsanordningar för koldioxid, med vilka man skulle kunna avlägsna syret från tornet, men dessa har inte tagits i bruk. Lintunen motiverar krossning-

en och tillsatsen av ensileringsmedel i massan med den fuktiga spannmålens jäsningsprocess, som förbättrar spannmålens fodervärde i utfodringen.

Arbetsinbesparing under skördetiden Lintunen har varit nöjd med sin investering. Arbetsinbesparingen, vilken var målet, har förverkligats just så som den även var planerad.

Under tröskningstiden är två män i arbete. Jukka tröskar, hans bror kör spannmålen till silon och sköter krossningen. Krossningen av spannmålen i tröskningsskedet utgör inte en flaskhals i kedjan, med en effektiv kvarn får man 30 ton i timmen att gå genom kvarnen.

En färskensilerad spannmål medför fördelar. Tröskningsfukten får gärna vara över 25%, varvid väderleksförhållandena inte har en avgörande roll under tröskningen. Den övre gränsen för fukthalten är vad tröskan förmår klara av. Med senare sorter kan man höja skördenivån genom att tröska senare.

Spannmålsfukten under senaste sommar var på grund av väderleksförhållandena något för låg, d.v.s. just kring 25 %.

– Tidigare vaktades torken under nätterna, nu kan man efter tröskningen gå i bastu och sova sin natt i lugn och ro, konstaterar Lintunen.

Krossningen av spannmålen ökar inte mycket arbetet under tröskningsperioden, ty spannmålen skulle även annars blåsas till si-

Lintunens silo når en höjd på trettio meter.

Volymen är 1200 m3.

Nytt landmärke restes i Nikunvaara by på en vecka På Jukka Lintunens gård i Tohmajärvi restes för ett par år sedan ett nytt landmärke.

Det trettio meter höga fodertornet syns långt och från toppen kan man se fast till grannationen.

Lintunen beslöt skaffa silon efter att han fått nog av höstens torkrumba.

Text och foton Seppo Nykänen

44

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Jukka Lintunen följer med spannmålsströmmen på transportörens band.

Förra sommarens spannmål var onödigt torr för krossensileringen.

Det är dyrt att torka fodersäden. Under en dålig höst kan enbart energikostnaden för torkningen vara kring tjugo procent av spannmålens pris. En gastät ensilering har visat sig vara ett bra sätt att förvara spannmål även för svinens utfodring. Metoden håller med god fart på att bli allmän även på svingårdarna. text och foton Jussi Knuuttila

Fläktens och krossens effekt är tillräcklig för 30 ton i timmen.

De behövs båda endast under tröskningstiden.

lon. Krossningen sköts där samtidigt. Under utfodringsperioden sparas arbete, när transportören förflyttar varan på en gång till fullfodervagnen. Det räcker med att öppna den lufttäta tömningsluckan, starta tömmaren och transportören.

Man sparar euron Totalinvesteringen var ca 100 000 euro, som täckte byggnadskostnaderna och behövlig tilläggsutrustning. Som investering verkar summan rätt stor, men den betalar sig snabbt tillbaka.

Den största inbesparingen uppstår när torkningen faller bort och inbesparingen i hela arbetskedjan.

– Man skulle inte tröskat många ton spannmål med den olja, som går åt till krossningen av spannmålen, berättar en nöjd Lintunen .

Först var det meningen att man skulle ha skaffat en litet mindre bytta.

– Men där när vi gjorde affären växte storleken, och priset steg inte så mycket, så vi kom att skaffa den största möjliga. Det var bra att det blev en större, för nu räcker denna till för att täcka behovet för en planerad utvidgning från 300 till 700 djur.

Tack vare undertömmaren kan kapaciteten ökas genom att dela upp tröskningen. När det till silon kommer nytt material uppe, kan man redan utfodra från under sidan.

En färdigt krossad spannmål i silon förenklar utfodringen.

Det räcker med att man lastar de olika ingredienserna i fullfodervagnen, man behöver inte längre skilt vakta krossningen.

– Erfarenheterna från de mindre kvarnarna var inte så positiva, de var helt enkelt för små för dessa mängder.

Dagligen tas 1500-2000 kg spannmål ur silon, beroende på den djurmängd som finns i ladugården. Det dagliga skötselarbetet av den stora djurmängden tar endast en del av en människas arbetsinsats. Arbetsmängden är nu verkligt liten jämfört med den tidigare, när spannmålen flyttades till olika lager under tröskningen och från dessa under vintern till ladugården. Nu blir det mera tid över för annan verksamhet.

Som biinkomst har Lintunen på vintern skogsarbete med skogsmaskin. Ifall det blir tid över från skogsarbetet, kan man fast göra en tur med snöskotern. ■

Ett bra sätt även på en

svingård Ilpo Tarkki berömmer lättheten med den gastäta ensileringen som sparar arbete framför allt under skördetiden. Man behöver inte heller köpa den energi som går åt till torkningen. Även torkningen av utsädet har börjat irritera honom. Han överväger att helt övergå till köputsäde.

Heli och Ilpo Tarkki bygger ett nytt svinhus för 220 suggor i Eurajoki. Man startade från ett kombinationssvinhus med 50 suggor och drygt 300 gödsvin. Den gastäta ensileringen av spannmålen var allt från början så kraftigt med i bilden, att man till först monterade upp en Harvestore emaljsilo. Silon som är försedd med en inre tryckutjämningspåse, rymmer 770 kubikmeter. Man har nu två års erfarenheter av silon. Husbondefolket hittar inget att klandra på då det gäller metoden, tvärtom. Det har varit lätt och snabbt att bärga skörden från de två senaste skördeperioderna.

Sparar arbete Tarkis har utgått från den tanken, att man bör klara arbetet med två personers normala arbetsinsatser. Den gastäta ensileringen lämpar sig synnerligen bra för detta koncept. Det sparar oerhört mycket arbete under skördetiden.

Från tröskan tas spannmålen i kippvagnar. Vagnarna kippas i mottagningsfickan och elevatorn transporterar spannmålen via förrensaren till silon. Det är allt.

Arskas elevator transporterar drygt 20 000 kilo per timme till silon. Silon kan även utmärkt väl fyllas även under sådana tider på dygnet, då tröskningen inte går för sig. Mot- >>

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

45

tagningsförmågan räcker således till för att hålla även två vanliga tröskor i schack.

Husbondefolket säger, att man inte ens försökt sig nå några rekord med påfyllningen av silon. Fyllningen ha tagit drygt en vecka under de båda höstarna. Sedan har man bara stängt luckorna och släppt in koldioxid. Gårdens egna fodersädsskörd äts upp under ett halvt år. Utbudet av spannmål är mera än vad man kan ta emot. Spannmålsodlarna tycks vara intresserade av systemets enkelhet och lätthet, säger husbonden. Prov ur spannmålen för betalningen, kippen upp och flaken tom, så enkelt är det. Spannmålen tas ur silon med Valmetals tömmare. Tömmaren har en automatisk stängare, med vilken koldioxiden hålles i silon. En skruv transporterar spannmålen till dagssilon.

Därifrån går den igen med skruv till sorteraren och vidare till kvarnen. Från kvarnen går mjölet med skruv till blötutfodraren.

Harvestore-emaljsilon på 770 kubikmeter rymmer 400 ton spannmål.

Spannmålen smakar bra Spannmålen från en gastät silo smakar tydligt bättre för svinen än torr spannmål, försäkrar husbondefolket. Månne den ringa alkoholjäsningen höjer smakligheten, säger de småleende. Fodret har också hittills getts från automatutfodrare. I samband med svinhusrenoveringen håller man på att övergå till blötutfodring. Husbondefolket tror, att smakligheten inte åtminstone kommer att försämras med förändringen. Till sin natur lämpar sig den gastäta utfodringen just för blötutfodringen. Varför skulle man först torka bort vattnet och sedan igen sätta till av det, frågar husbonden.

Tarkis försäkrar att man inte märkt några hälsoproblem.

Suggorna och grisarna har hållits lika friska som förut. Antalet grisar har hållits på samma nivå och grisarna har vuxit bra. Suggorna har blivit dräktiga normalt, och problem under dräktighetstiden har inte förekommit. Husbonden på-

Som blötutfodrare valde man Weda. Den förmår smidigt ändra såväl doseringsmängder som foderpartiernas sammansättning. Med detta undviker man snabba förändringar i utfodringen, svinen märker knappast skillnaden.

46

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

pekar att spannmålens kvalitet naturligtvis inte förbättras varken i tork eller gastät silo. Om där finns mögeltoxiner, så försvinner dessa inte med ensileringen eller med torkningen, men dessa förökas inte heller. Genom att tröska vid rätt tidpunkt och genom en bra produktionsteknik bör man sträva till att säkra en fodersäd av god kvalitet.

Satsning på fodrets kvalitet Enligt husbonden bör den färska spannmålen malas minst lika bra som den torra spannmålen. En dåligt mald torr eller färsk spannmål förorsakar problem såväl i utfodringsmaskinerna som i utfodringen. Han har även skaffat sig en stålskivekvarn. Man fick nog även spannmål under 20 procent väl mald även med hammarkvarnen, men den gamla kvarnen var redan i bytesskick.

Sållsorteringen sållar bort stora och små föroreningar, sand och järnbitar som sliter på kvarnen. Sorteraren kan vara liten med liten effekt och förmånlig, ty den fungerar samtidigt med kvarnen.

Wedas blötutfodrare tillverkar fodret automatiskt. När den gastäta silon är fylld, tillsättes 12 flaskor koldioxid.

Påfyllningen av koldioxid räcker ca en vecka under normal hösttemperatur. Som tyngre än luft skjuter den bort luften framför sig och säkrar spannmålens hållbarhet. Husbonden säger att han nog hört att, koldioxid uppstår av sig självt i silon, och att det enligt mångas åsikt är onödigt att sätta till av den. Enligt honom är det likväl en förmånlig skördeförsäkring; förra året 560 euro skattefritt. ■

FINLANDS STÖRSTA LADUGÅRD

Vinterbyggande i Pälkäne Sami och Saija Mattila håller på med ett nytt ladugårdsbygge, som med sitt miljölov för 306 kor tillsvidare är Finlands största, fast det även ryktas om att större skulle vara under planering. Väntan på miljölovet gjorde projektet till ett vinterbyggnadsprojekt.

Byggandet på vintern har gått bra. text och foton Anne Penttilä

Det är svårt att fatta ladugårdens massivitet utan att besöka platsen. Byggnaden är 126 meter lång och 30,7 meter bred. Alla utrymmen är innananför samma bärande ram. På gården finns nu 90 kor, som mjölkas av två robotar. Den nya ladugårdens koantal kommer att vara 250-300, i början färre. Kreatursskötseln kommer att sysselsätta 2-3 anställda förutom Mattilas och det behövs två mjölkningsrobotar. Åkerarbetena har redan rätt långt getts på entreprenad åt utomstående, endast sådd och balning skötes av dem själva.

– Allt startade från att jag tog fickräknaren i min hand och började fundera vad som skulle löna sig i framtiden. Konsultbyrå

Heikura&Leino gjorde gårdsstrategi-kalkyl för de olika utvecklingsalternativen och riskanalyserna, berättar Sami Mattila.

Verksamhetsplaneringen har Mattilas gjort själva. Dimensioneringen av anordningarna och byggnaden skissades upp tillsammans med Lantbrukskeskos områdesansvariga Pasi Pantzar och de slutliga huvudritningarna gjorde Pekka Koskinen från ProAgria. Erkki Isotalo svarade för huvudkonstruktionsritningarna. För sina egna konstruktionsritningar svarade huvudentreprenören rakennusliike Visura Oy (grund och golvkonstruktioner), Metsäliitto andelslag (Finnforest, bärande pelar-balkkonstruktion och takelementen) samt Nord-elementti (väggelement av betong). Därtill kommer el- och vvs-planerna.

Snart i skydd för vädret Schaktningsarbetena påbörjades på tomten i juli i fjol. På grund av att miljölovet dröjde kommer byggnaden att bli klar först på våren. I september-oktober monterades elementen för flytgödselkanalerna och pelarplintarna, i december restes limträpelarna. 13 långtradarlass med väggelement kom just före jul och de monterades på tre dagar.

Visuras män hade monterat plintelementen så exakt, ytterväggselementens alla 400 bultar hittade sin plats med en millimeters tolerans. Elementmontörerna berömde monteringens noggrannhet.

Sista dagen i januari följdes monteringen av takelmenten av Markku Koivuniemi från Metsäliitto andelslag, Sami och Saija Mattila, Pekka Visuri från Visura Oy samt köpman Seppo Aalto från K-maatalous-Otra.

48

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Det kom 19 långtradarlass med takelement till tomten på tre hektar. I allmänhet ryms takelementen till ett egnahemshus på ett långtradarlass, men i ladugården är takytan hela 4150 kvadrat.

Monteringen av takelementen stod i turen i månadsskiftet januari-februari. Byggnadens stomme bör fås färdig så snabbt som möjligt.

– Vinterbyggandet gör alla skeden något långsammare. Någon risk med att bygga på vintern finns dock inte, emedan elementens isoleringar är skyddade och taket blir snabbt färdigt av element, säger Metsäliittos arbetschef Markku Koivuniemi.

Bitumenfilt som vattentak Takelementens bärande konstruktion består av kertobalkar, likaså skålningarna. På undre- och övresidan finns faner, som isolering Parocs stenull. Som takbeläggning kommer Icopals dubbla bitumentak.

Bitumentaket valdes, för att det inte rör sig för värmen på en stor yta som plåten, där finns inte ens skruvhål och därtill är taket tyst.

– Vid fastsättningen och vid fogarna på bitumentaket användes lågfri, patenterad FireSmart-metod. Den syrefri, heta luften ger samma värmemängd som smältning med låga. Takelementen fogas täta genast efter monteringen och det andra bitumenlagret monteras vid varmare väder, berättar produktchef Mikko Nikander från Icopal.

Det goda med den gångna var den grunda tjälen. När man fick ljusåsen monterad och fönster- och dörröppningar tillfälligt stängda, kunde man börja smälta snön från golven med hjälp av värmecontainers ochmattor.

– Bottnet behöver inte vara torrt, men nog upptinat innan man börjar gjuta. Gjutningen av golven förutsätter i en byggnad av denna storlek många slags formningsarbeten och uppgörande av rörelsefogar, berättar verkställande direktör Pekka Visura från Visura Oy

Byggnaden är 126 meter lång och 30,7 meter bred.

Med lokala krafter Ladugårdens huvudentreprenör Visura är ett medelstort byggnadsföretag , som gör ca 250 bostäder per år. Till referenserna hör också andra från den normala byggnadsproduktionen avvikande projekt , som t.ex. Särkänniemis delfinarium och saneringen av Näsineula. Företaget sysselsätter ett hundratal byggnadsarbetare, på denna arbetsplats är kontinuerligt fem män.

– Arbetsförhållandena är långa hos oss och även arbetsledningen finns i det egna företaget. Ansvaren delas inte på många underleverantörer, vilket skulle kunna leda till ansvarsflykt.

För byggherren betyder detta pålitlighet, understryker Visuri.

För byggnads- och anordningsleveransernas del dras projektet av Timo Vuorinen från K-maatalous Otra i Tammerfors och Pasi Pantzar från Lantbrukskesko. K-lantbruks specialmontörer svarar för ventilationen, monteringen av inredningar och utfodringsanläggningar.

I ledningen för hela projektet finns naturligtvis Sami och Saija Mattila, men de har som hjälp anställt en ansvarig mästare, som även verkar som huvudplanerare.

– Det är oerhört viktigt i ett så här stort projekt, att byggherren har en neutral, sakkunnig representant. ■

Mera om ladugården i nästa nummer.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

49

text och foton Anne Penttilä

Att utveckla något nytt är intressantast och humöret är på topp när kunderna blir nöjda, säger Markku Wahlstán och Anne Santonen. Markku håller i en quick hitch-däckel, Anne förevisar ett lätt och följsamt benskydd av syntetiskt material.

Omständligt ligt hantverk

K-lantbruk börjar sälja hästutrustning från Wahlsténs

tillverka seldon Inom travsporten har Velj. Wahlstén i årtionden varit liktydigt med bra seldon. Familjeföretaget tillverkar fortfarande en stor del av seldonen i sin egen verkstad vid Jokimaa travcentrum i Lahtis.

Veljekset Wahlstén tillverkar och säljer hästutrustning i fjärde generationen. De nuvarande ägarna Markku Wahlsténs och Anne Santonens farfarsfar började tillverka seldon för arbetshästar redan 1918.

Syskonens far Ensio Wahlstén och hans bröder Paavo och Reijo grundade Veljekset Wahlstén Oy 1972. Företagets tre seldonsbilar var länge en välkänd syn vid travtävlingar runtom i Finland.

Egen tillverkning ger kvalitet De olika seldonskomponenterna tillverkas för hand och arbetsmomenten är tiotals stycken. Kvaliteten märks i detaljerna: så har t.ex. läderstyckenas kanter färgats och rundats. Sömmarna är nedsänkta för att inte slitas snabbt. Söljorna är av rostfritt stål eller mässing. Seldonen är justerbara.

– Många som besökt oss har förvånat sig över det stora hantverksinslaget. Ofta har besöket ökat motivationen att hålla gamla seldon i skick. Alla hästtillbehör måste ju vara ytterst hållbara, vilket samtidigt innebär säkerhet för hela hästspannet eller ekipaget, framhåller syskonen.

50

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

I något skede importerades det t.ex. från Indien förmånliga selekompletter vilkas hållbarhet inte motsvarade alla kunders behov.

Många tillbehör kommer visserligen utomlands ifrån. Så har t.ex. lädret under företagets hela existens kommit från Tärnsjö i Sverige. I Finland får man inte tillräckligt tjockt.

– Vi vill vara bra och försöker inte vara billigast hela tiden. Vår kvalitetskontroll är noggrann i fråga om både tillbehör och sådant som andra tillverkar. Branschen är så liten att vi inte har råd att sälja något som är dåligt. Också goda nyheter färdas snabbt, om en häst har något problem och det går att hitta utrustning av rätt slag.

Nya produkter testas av samarbetsparterna. På travsidan är de bl.a. Tapio Perttunen, Timo Nurmos, Kemppitalli, Juhani Tapani och Aslak Kaikko. Också många av de egna anställda har genomgått olika utbildningslinjer i Ypäjä, utövar olika hästgrenar och är själva hästägare.

– En produkt kan tyckas vara hur behändig som helst men det är först när den används som man ser om den fungerar. Hästtäcken är ett bra exempel, där finns det förvånansvärt många detaljer som inverkar på funktionsdugligheten. Ett hästtäcke som känns obekvämt för hästen kan en morgon vara sönderrivet. Därför låter vi sy upp alla hästtäcken med våra egna mönster.

Vi försöker ha tillräckligt med varor i lager hela tiden för att leveranstiderna skall vara korta.

Anne Svan tillverkar framdelar till uppkäk. Också måttbeställda seldon tillverkas vid behov, t.ex. huvudlag för hästar med bred panna och smal mule. Trasiga seldon eller sadlar kan man också få lagade.

Allt som behövs Sortimentet omfattar nära nog allt ett hästspann eller ekipage kan behöva. Det är lättare att räkna upp vad som inte finns: transportmaterial och konstruktioner för stallar och boxar.

Hästskor, seldon, sadlar, träns, ridutrustning och hästtäcken utgör företagets starkaste områden. Måttbeställda kördräkter för travsport sys, och vid behov sys också träningsdräkter med reklamlogotyper för stallpersonalen.

I början av 1990-talet gjorde Velj. Wahlstén sig av med sina egna bussar. Hästhushållningen hade expanderat så pass mycket att ambulerande återförsäljare med egna bilar och lokala hästtillbehörsaffärer började ha en tillräcklig marknad. Företaget omvandlades nästan helt och hållet till partiaffär. Nu har det förutom butiken i Lahtis en enda egen butik i Vermo som är uthyrd till en företagare i branschen. De anställda är 25 stycken.

– Vi försöker ha tillräckligt med varor i lager hela tiden för att leveranstiderna skall vara korta.

Samarbetet med K-lantbrukskedjan innebär att återförsäljarna i Finland är ca 300 stycken, utomlands är de omkring 100.

Exporten står för cirka 30 % av omsättningen; närmast är det fråga om stora travsportsländer som Sverige, Frankrike och Italien. Ungefär 70 % av seldonen och hela 90 % av kördräkterna går på export.

Redan tidigare har vissa K-lantbruksaffärer fungerat som återförsäljare. Ofta inbegriper hästsortimentet redan foder, stängseltillbehör samt vatten- och foderkoppar. Bassortimentet kan utökas med t.ex. grimmor, grimskaft, liniment och vitaminer. Ytterligare produkter kan beställas med hjälp av en katalog. ■

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

51

Aktiv hobby kan bli ett yrke

Terhi gillar hästar 14-åriga Terhi Karlsson är en av de omkring 120 000 hobbyryttarna i Finland. Hon kan med fog kallas aktiv: 5-7 gånger varje vecka besöker hon ridinstitutet i Domargård i Helsingfors.

Framtidsdrömmen handlar om att studera något som har med hästar att göra. text Anne Penttilä, bilder Timo Maijala

Terhi har ridit sedan hon var 6 år. Hon har tävlat i både hinderritt och dressyr, men det viktigaste för henne är inte att tävla.

– Jag har alltid tyckt om djur och särskilt hästar. Det roligaste med min hobby är att jag får syssla med hästar. Det är roligt, fast visst är det arbetsamt också.

Terhi sköter ridinstitutets nittonåriga arab-trakehner Singapure. Skötaren skall ha omsorg om hästen och hästens utrustning och se till att hästen är ren när lektionen börjar. Vid sidan av ridlektionerna rider Terhi ibland hästar som ägs av privatpersoner. Dessutom är hon nu för tiden också anställd som stallarbetare på deltid.

Stallarbetarna svarar bl.a. för att boxarna hålls rena och hästarna utfodras.

– Jag önskar mig en egen häst, åtminstone om det är Sinkku. Jag tänker söka in till hästgymnasiet i Ypäjä för att ta studenten och samtidigt avlägga hästskötar-

examen. Det är bara ganska svårt att komma in till hästgymnasiet. Sedan skulle jag kanske kunna fortsätta till ridlärare, jag är intresserad av att undervisa.

Hästhushållningen ger jobb Hästarna intresserar människor i olika åldrar, och intresset blir allt större. På 10 år har antalet vuxenryttare trefaldigats.

Travsporten samlar de flesta åskådarna i Finland, näst efter ishockey.

Antalet hästar väntas nå över 70 000strecket under det här årtiondet. Enkäter visar att företagsamheten inom branschen kommer att växa med fart under de närmaste åren och att också många av de nuvarande företagarna tänker skafffa fler hästar. Sakkunniga menar att det är fullt möjligt att arbetsplatserna ökar med 1 500 stycken på ganska kort tid.

I Finland finns det ett hundratal stall med mer än 30 hästar och ungefär 7 000 stall med högst tre hästar.

Cirka 5 000 lantgårdar hade sammanlagt 26 600 hästar år 2005. I själva verket är hästhushållning den enda produktionsinriktning inom husdjursskötseln som är på väg uppåt. Hästhushållningen på gårdarna anknyter till travtävlingar, ridskolor och landsbygdsturism eller träning och skötsel av andras hästar. Visst är hästar förstås också rätt och slätt en trevlig hobby för många gårdsbruksföretagare.

Odlingen av hästhö och foderhavre ger jordbruket chansen till extra inkomster. En häst behöver 1-1,5 hektar foderareal. Det betyder att 70 000 hästar skulle behöva nästan 100 000 hektar åker för sin foderproduktion.

Hästhushållningen och hästhobbyn i Finland Hästar och ponnyer - finska hästar, ca - varmblodiga ridhästar - varmblodiga travhästar - ponnyer

64 000 19 400 23 600 13 300 7700

Stallen totalt - sådana som bedriver företagsverksamhet: över 3000 Stall på lantgårdar* - hästarna där

5000 26 600

Hästägare

35 000

Hel- och deltidsanställda

15 000

Personer med travsport som aktiv hobby

50 000

Personer med ridning som hobby

120 000

Travtävlingspubliken årligen 800 000 Källa: Statistikcentralen, Tieto&Trendit och *Gårdsbruksregistret, av de gårdar som ansökt om stöd år 2005

52

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Eftersom Terhi är Sinkkus skötare svarar hon för att hästen och dess utrustning är putsad och blankad när ridlektionen börjar. Sinkku som är pigg och i god kondition tar fortfarande hand om en ridlektion varje dag.

Weidemann 1350 representerar modellens större ända. Enligt Juha Lääkkölä lämpar den sig bra för såväl inne- som utearbeten.

Omtyckt och

mångsidig

Den tyska Weidemann-koncernens minilastares teknik presenterades i förra numret på det allmänna planet. Det finns rikligt med olika modeller och nu skall vi höra användarna av två olika modeller.

Vilka erfarenheter har man av Hoftrac-seriens lastare på en boskapsgård i Torneå? text och foton Tuomas Rytky

Det är speciellt lätt att göra ett sammandrag av användarnas erfarenheter. Speciellt ramstyrningens smidighet och rörelsernas väntade beteende får riktligt med beröm. Även för övrigt berömmer man hellre än skäller då det gäller lastarna. Man kan konstatera, att minilastaren verkar vara en omtyckt maskin.

Mångsidig användning Vesa Stenudds Weidemann har modellbeteckningen 1240. Lastarens huvudsakliga användning är lastning av foder från plansilon i utfodringsvagnen.

– Vår lastare är en låg modell. Den ryms in genom en dörröppning som är 210 cm hög. Den låga modellen har även

54

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

den fördelen, att det är verkligt lätt att sätta sig på sitsen, berättar Vesa Stenudd. Vid behov kan man vika ned skyddsbågen, varvid höjden ännu minskar några centimeter. Utöver lastningen av foder har Stenudd även fått erfarenheter av förflyttning av jordmasssor.

– På sommaren revs det inre av huset bort hos svärföräldrarna. Man måste byta jord inne i huset. Vi gjorde ett hål i vardagsrumsväggen och körde in där med lastaren. Vi slapp tack vare lastaren ett väldigt arbete med skottkärran. Med Weidemann gjorde vi även grävningsarbetena när vi byggde maskinhallen. Det gick bekvämt att lyfta plintarna på plats, man fick dem exakt placerade, berättar Stenudd.

Framför lastaren har förutom grus-

och snöskopa även funnits truckgafflar och snöplog. I planerna finns att köpa en gräsklippare till nästa sommar. Man har även talat om en sopmaskin. Med denna skulle det vara lätt att hålla de gjutna golven rena.

– Jag har även flyttat rundbalar i viss utsträckning. För litet tyngre balar blir dock bakändan för lätt. Det lyckas nog att flytta balen, bara man försöker få balen så nära lastaren som möjligt.

Vesa Stenudd poängterar hur lätt lastaren är att manövrera. Från sitsen ser man bra, var t.ex. plogen går. Känslan till arbetet är helt annorlunda än i en stor traktors hytt. Den hydrauliskt genomförda steglösa transmissionen gör även sitt till för att göra det lättare att manövrera lastaren.

De intervjuade hade inte behövt reparera sina lastare. Man påpekade att de var lätta att serva. Här kontrollerar Vesa Stenudd oljenivån i motorn.

Tack vare eurokopplingarna passar samma skopor på lastaren som på traktorns frontlastare. Uppe syns skopans hydraualkoplingar.

Mäkitaavola medger att lastarens mångsidighet överraskade.

Ingenting att reparera

På Stenudds lastare har aktern ibland visat sig vara lätt, därför de extra vikterna.

Weidemann 1240 CX35 Motor 3-cyl. Vätskekyld Perkins dieselmotor 403 C-15, 1496 cm3 Effekt 24,4 kW/34 hk Körhastighet (max) 13 km/h Hydrostatisk fyrhj.drift, med automatstyrning Vikt 2020 kg Längd utan skopa 3190 mm Bredd beroende på vald axelutrustning och däck.

Som minst 900 mm Höjd 2230 mm Vändradie 762 mm Lyftkraft (max) 2473 kg Lyfthöjd vid skopans vändpunkt 2806 mm Max. last med rak ram 1151 kg Max. last i 60 graders vinkel 765 kg Brytkraft 2634 daN

– Vi köpte Weidemann på våren 2005.

Med den hanterades rundbalar och togs foder ur silon. Dessutom transporterades Lapin Kultas mäsk med skruvskopa. Lastaren användes även för rengöring av borden. Man har även spridit grus med denna och utfört snöarbeten på trånga platser. Inte ens vid lyftandet av storsäckar har problem uppstått, säger Peter Mäkitaavola som driver en lantbrukssammanslutning tillsammans med sin son.

Mäkitaavola medger att lastarens mångsidighet överraskade. Fastän lösdriftsladugården nu är automatiserad och att man för lastningen skulle kunna använda traktorn, så har man inte ens tänkt på att sälja Weidemann.

Gårdens 1240-lastare har redan över åttahundra timmar på mätaren. Enligt Mäkitaavola har man inte behövt göra några reparationer. Detta kan man delvis tacka lastarens lätta åtkomst till servicearbetena. Som Peter Mäkitaavola påpekar, blir servicearbetena gjorda, när smörjnipplarna är lätt tillgängliga.

Mäkitaavola berättar, att under den hårda kölden på trettio grader i januari, så hölls lastaren undantagsvis ute. Tack vare blockvärmaren startade den, men innan man tog den i användning var man tvungen att låta den gå några minuter, så att oljan skulle mjukna upp i arbetsskick.

Byggandets mångsysslare På Rantala gård byggdes i fjol en ny lösdriftsladugård. Man hade en Weidemann 1240 i användning. Enligt gårdens husbonde Juha Lääkkölä visade den sig på många sätt vara ett bättre val.

– På en byggnadsplats finns det oerhört mycket att lyfta. Manövreringen är så enkel, att alla på byggnadsplatsen kunde köra den. Man kan säga, att med lastaren kommer man dit som man kommer med betongkärran.

Lääkkölä berömmer midjestyrningen.

Man blir genast du med maskinen. När bakändan går där som framändan går, så behöver föraren inte vända på huvudet fram och tillbaka.

– Vi bytte på hösten till en större.

Smidigheten är densamma, men mångsidigheten ökade. Den nya lastaren har eurokopplingar, d.v.s dit passar samma skopor som till frontlastaren. Där den mindre mera var en innemaskin, så är den här lämplig för både ute- och innearbeten. Jag har t.ex. gjort mycket snöarbete med den, sammanfattar Lääkkölä som nu äger modellen 1350.

Juha Lääkkölä skriver under tillverkarens påstående om den midjestyrdas förträfflighet. Han jämför den med de andra lastare han provat genom att kalla den här för minilastarnas mercedes. ■

Weidemann-lastarnas tekniska data finns på finska på adressen: http://www.weidemann.de/finnish/hoftrac.php4

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

55

Nu AKTUELLT

Odlingsprogram-kiosker står till tjänst ■ I affärerna inom kedjan K-lantbruk ordnas det klorofyllmätningsdagar i sommar. I det område där det odlas spannmål har butikerna Odlingsprogram-kiosker där klorofyllhalten kan mätas under hela växtperioden. Du kan redan i vår meddela din butik att du är villig att anlita kiosken.

En sakkunnig i butiken ger en åtgärdsrekommendation som bygger på mätningar och iakttagelser och omfattar behovet av kompletteringsgödsling, tillväxtreglering och bekämpning av växtsjukdomar.

Jord- och skogsbruksministeriet planerar att stödet för klorofyllmätning skall bli 23 euro/ha och stödet för näringsbalansen 18 euro/ha. Det är bäst att kontrollera stödförfarandet i Stödguiden.

För mätningarna bör du i vår lämna ett s.k. gödslingsfönster på skiftet. Det ger du ca 30-50 kg mer kväve per hektar vid sådden än resten av skiftet får.

Vid mätningstillfället behövs växtprov från både skiftet och gödslingsfönstret, uppgifter om såningsdatum och skiftets samt gödslingsfönstrets kvävegiva (kg/ ha) samt uppgift om hur många gram växtmassan på en radmeter väger.

Plocka åtminstone 30 plantor runtom på skiftet och lägg dem i en lufttät plastpåse, då håller sig provet färskt längre. Mätningen skall ske inom 12 timmar från provtagningen. Samla också ihop ett prov från gödslingsfönstret på

samma skifte.

För skördeprognosen behövs information om hur många gram växtligheten på en radmeter väger, såningsdatum och utsädesmängden. Klipp den ovanjordiska växtligheten på en sträcka av en meter och väg den. Väg växtmassan på minst fem olika ställen på skiftet, då blir resultatet tillförlitligare.

Förmågan att producera skörd är till stor del beroende på klorofyllhalten i bladen. Kvävet har stor betydelse för klorofyllbildningen. Klorofyllet mäts i det normala växtbeståndet och i gödslingsfönstret. Mätningarna görs från 1-nodsstadiet till flaggbladsstadiet.

Resultaten för det normala växtbeståndet jämförs med resultaten för gödslingsfönstret.

Det finns tillräckligt med kväve i växtbeståndet om skillnaden mellan mätningarna är 2-4 enheter. Är skillnaden större behöver växtbeståndet mera kväve för att inte skördemängden eller kvaliteten skall bli svag.

Skördeprognosen räknas ut av ett datorprogram och anger vilken den slutliga skörden väntas bli utgående från växtmassan vid mätningstillfället.

Om SPAD-mätskillnaden är mindre än 4 för korn, mindre än 3 för havre och mindre än 2 för vete och skördeutsikterna är goda är det värt att fundera på att använda stråregulator och sjukdomspreparat.

Effektiv 3-punkts slåtterkross ■ Elho NM 320 HB -slåtterkrossen ger ny arbetseffekt åt de Elho-slåtterkrossar som kopplas till trepunktslyften.

Maskinens lyftcylinder fungerar även som HydraBalance-balanseringscylinder. Maskinens konstruktion är kompakt tack vare den nya bommen, nya konstruktionslösningarna och den kombinerade lyft- och balanseringscylindern. Ett extra skydd vid körningen ger det från Elho NM 750 Delta kända

Hydro-Active-krockskyddet.

Slåtterkrossens arbetsbredd är 3,2 m och transportbredd 2,5 m.

Skärtallrikarna är 8 och deras rotationshastighet 3100 rpm, KUA-hastighet 540 rpm. Krossrotorn med en arbetsbredd på 2,5 m har en rotationshastighet på 1000 rpm. Rekommenderad minimivikt för traktorn är 3500 kg, slåtterkrossen väger 1125 kg.

För heldagsentreprenader ■ Elho Side Chopper TPM 200 –slykrossen är utvecklad för heldagsentreprenader. Krossens räckvidd och arbetsområde är tillräcklig även för svåra platser. Den klarar av kraftigt sly, tovigt gräs, räcks över stängsel och plogningskäppar, slår högt på skogsvägar samt räcks ända ned till vattenytan i djupa och breda diken.

Den nya slykrossen är utvecklad och tillverkad i Finland för krävande förhållanden och krävande användare, såsom entreprenörer, kommuner, vägskötseldistrikt, skogsvägsföreningar m.m.

Tekniska data Koppling till traktor -lyftanordn. Kat. III -ramfastsättningsberedskap som standard -kraftuttag 1000 rpm Hydraulkopplingar -dubbelverkande 3 st.

-enkelverkande 1 st -en fri retur Kraftöverföring till krossrotorn -vinkelväxel och högklassiga kilremmar Arbetsbredd 2,0 m Max. räckvidd 5,2 m från traktorns mittpunkt Skärhuvudets lutning såväl upp- som nedåt 90 grader Hammarbett 18 st Rotordiameter 5000 mm Rotorns rotationshastighet 2000 rpm Fast motbett som standard Ställbar stödrulle som standard Motvikt som standard 900 kg, ingår i totalvikten Totalvikt ca 2400 kg

56

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Krockskydd och kasteg

I modellen med flytande bett finns en flytande bettbalk.

Det behövs inga stödfötter för den flytande balkens del.

Kastningsegenskaperna är alldeles lika som för den normala Vid utvecklingen av Vama-områdesplogen har man satsat på kastegenskaperna. Bettvinkeln är svagt sluttande och vingen är utformad så, att snön flyger som ett rör långt upp på slänten, så att det bildas så liten snövall som möjligt.

På en bra områdesplog ställs krav, som delvis är rätt motstridiga: goda kastegenskaper, litet skjutmotstånd och en utlösningsanordning som skall hindra skador förorsakade av krockar med fasta föremål. Det är en utmaning att åstadkomma allt detta i samma anordning.

Text Eemeli Linna, foton Vama

Vamas områdesplogar presenterades på våren 2003, då med tre vingmodeller, rak, kastande och åt båda sidor kastande, s.k. fjärillsmodell. Plogarna hade ett litet skjutmotstånd och goda kastegenskaper tack vare vingens sluttande ankomstvinkel och dess speciella form.

Hösten 2005 presenterades Vamas ledplog, där utlösningsanordningen genomförts med segmentvis fjädrande bett. Lösningen fungerar, ty plogen hoppar över

Det breddningsbara schaktbladets vinge kan lutas framåt och hoppar sålunda över hindren. Lösningen är förmånlig och fungerande tack vare den räta bettvinkeln.

58

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

På Vama ledplogen har man med vingens böjda övre del sökt kastegenskaper. Bettet fjädrar sig bakåt sektionsvis.

hindret tack vare det fjädrande bettet och den flytande vingens upphängning.

På hösten 2006 presenterade Vama Uplogen, där man använder samma krockskydd som i ledplogen. U-plogen är tänkt för entreprenadarbeten, där man behöver mångsidiga egenskaper i varierande förhållanden. U-plogen, med sina svängbara vingspetsar, förvandlas från en liten plog för trånga gårdar till en stor plog för stora planer, där arbetsbredden avgör allt. Med svängbara vingspetsar kan snön styras i

U-plogens basvinge vänder sig på samma sätt som områdesplogens. Vingens ändpunkter vänder sig fram och bak.

genskaper Mångsidig användning

På Vama ledplogen har man med vingens böjda övre del sökt kastegenskaper. Bettet fjädrar sig bakåt sektionsvis.

önskad riktning eller helt stoppa tömningen av plogen, enligt plogningsförhållandena

För fastighetsbruk Vamas schaktblad, vars arbetsbredd ändras hydrauliskt är en lämplig lösning för gårds- och parkeringsområden och är märkbart förmånligare än U-plogen. Med hydraulisk ändring av arbetsbredden får man vid behov en stor snömassa i rörelse med en körgång och snön kan effektivt samlas i hög. Dessa är allmänna speciellt i snörika förhållanden.

Vamas schaktblad, som kan breddas har samma krockskydd som hos de första områdesplogarna med fjädrande fjädrar monterade på vingens övre fastsättning. När bettet stöter mot ett hinder, ger fjädrarna efter och bettet kommer över hindret. Samtidigt dämpas krockkraften avsevärt. Lösningen är förmånlig, men fungerande, emedan bettets ankomstvinkel är rät. Ändplåtarna som används som snöstoppare följer markens former och ger efter även vid krocksituationer.

Flytande bettbalk Monteringen av en liknande fjädrande bettkonstruktion på områdesplogen som finns på ledplogen och U-plogen skadar

det lilla skjutmotståndet och de goda kastegenskaperna.

För detta får man en i det närmaste täckande lösning i den på våren 2006 presenterade EAL-områdesplogen, som har en flytande bettbalk. Detta betyder inte ett komplett skydd vid kollisionssituationer, men minskar märkbart skaderisken vid körning mot något hinder.

Balken flyter fritt i de långa hålen, som ger ett stort rörelseområde. När bettet kör in i mjuk mark, flyttas balken bak under vingen och samtidigt stiger bettet uppåt även över hindret. När bettet stiger upp ur marken och över hindret återför balkens bakdel och vingens vikt bettet tillbaka fram och ned.

Bettet söker sålunda alltid gränsen mellan den hala snön och den mjuka marken. Med denna patenterade lösning har man inte behövt skada plogens kastegenskaper och skjutmotstånd. Det finns inga stödfötter, ty balken fungerar som stöd.

Snöplogarna behöver ofta även någon form av belastningsegenskaper, då man skall skrapa med sig något hårdnad snö.

Vama har på sina plogar med flytande bett löst detta behov med fjäderbelastning. På detta sätt kan bettets hyvlingsegenskaper förbättras i någon mån utan att kollisionsrisken ökar. ■

En entreprenör från Ylivieska, Vesa Rantala, har valt ledplogen med tanke på dess mångsidighet och möjligheten att samla ihop snön. Målet är att minska körgångerna så mycket som möjligt.

Exempelvis när man kör framåt får man bort snön längs väggarna och när man backar kan man föra snön med sig, beskriver Rantala.

På skogsbilvägarna använder Rantala ledplogen som en spetsplog. Vingen kastar bra snön, fastän bettets vinkel är rät. Det sektionsvis fjädrade bettet möjliggör ett bekymmersfritt körsätt, vilket enligt Rantala märks på effektiviteten i arbetet.

Rantala anser att Vamas konstruktion är robust, vilket minskar behovet av reparationer. Vid vingens upphängningar har man inte tillsvidare märkt något slitage.

Största delen av Rantalas snöentreprenader består dock av plogning av gårdsplaner. Som kraftkälla använder han Lännens traktorgrävare.

Han utför jordtransportentreprenader, bygger linjer och fjärrvärmeprojekt. Han har fyra grävmaskiner i arbete.

Ledplogen har en synnerligen stor användarkrets i Finland.

Det sektionsvis fjädrande bettet gör det möjligt att köra bekymmersfritt, vilket enligt Vesa Rantala märks i arbetseffektiviteten.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

59

Vama-ledplogen hos entreprenören Vama presenterade den nya ledplogen på Kone Forum, hösten 2005. Ledplogen användes på annat sätt och i andra snöarbeten än den vanliga områdesplogen.

I ledplogen användes sektionsvis fjädrat bett som kollisionsskydd. Vingen är upphängd underifrån med tre tappar, som rörs upp och ned i långa hål. Detta gör det möjligt för vingen att hoppa över hinder efter bettets fjädring.

Runt tapparna användes smörjbara holkar, som i praktiken nästan helt och hållet hindrar slitage av upphängningen.

Ledplogens vinge har en böjd övre del med tanke på kastegenskaperna..

Entreprenör Markku Kinnunen i Ylivieska anser att plogens viktigaste egenskap är hopsamlingen av snö på gårds- och parkeringsområden. Fastigheterna har ofta platser, där snön inte fritt kan förflyttas åt sidan.

Markku Kinnunen använder ledplogen i arbete på gårdsplaner. Vingarna som rörs oberoende av varandra underlättar plogningen i trånga förhållanden. Därtill tar plogens bett lätt bort tillpackad snö.

- När ledplogens mellanled hålls i lätt V-läge, följer plogen lätt gårdarnas lutningar och vägprofiler med runda ryggar, beskriver Kinnunen.

Dessutom gör det sektionsvis fjädrande bettet det möjligt att putsa vägen synnerligen väl. Kinnunen anser att den kastande vingformen fungerar synnerligen bra.

Enligt Kinnunens åsikt är vingens flytande utrymme lämpligt. Han sätter värde på möjligheten att smörja ledernas och vingens stödupphängning. Vamas produkter är enligt honom av hög kvalitet.

Styrningen av ledplogens vingar sköts på Kinnunens plog med elomkopplare. Vingarna behövs enligt honom inte röras samtidigt.

På Vama ledplogen fungerar ett sektionsvis fjädrande bett som kollisionsskydd. Enligt Kinnunen möjliggör kollisionsskyddet ett bekymmersfritt körsätt, när man inte behöver vara rädd för att redskapet skall gå sönder vid körning mot något hinder.

Kinnunens snöentreprenader omfattar i huvudsak gårdsplaner av olika storlekar. Som plogningsmaskin använder han Lännens traktorgrävare.

Kinnunen verkar som entreprenör åt Ylivieska stad.

Markku Kinnunen anser att ledplogens vikigaste egenskap är dess möjlighet att samla ihop snön på gårdsplaner.

60

ÅKER BIRKA ■ 2/2007

Bogserat sandningsaggregat för entreprenader från Hieta-Hakki

Det lönar sig att skydda sig mot halkan Den årliga halkan överraskar varje år. På dåligt sandade gator och vägar inträffar dagligen att människor faller och plåtar bucklas till. Det lönar sig inte att förhålla sig lättsinnigt till sandningen, ty ofta hamnar någon annan än den som skadats att betala skadorna.

Text Tommi Ylitalo, foton Tommi Ylitalo och Ati-Teräs

Med bra utrustning är sandningen effektiv och bekymmersfri. Arbetsresultatet och sandningsaggregatets driftsäkerhet är egenskaper, som entreprenörerna kan sätta värde på. Hieta-Hakkis sandningsfamilj har utvidgats med en bogserad 2500-modell.

Det största problemet med sandningsaggregaten har varit deras känslighet för stockning förorsakade av stenar eller grusets valvbildning.

Stockningen förorsakade av stenar har lösts med hjälp av det från de övriga Hieta-Hakki-modellerna, kända pendelbottnen. Även större stenar stannar på aggregatets botten och det är lätt att ta bort dessa genom att öppna bottnen efter sandningen. Risken för valvbildning har minimerats genom utformningen. Behållarens form är brant, och där finns inga konstruktioner, på vilka gruset skulle kunna bilda valv.

Samtidigt har man kunnat försäkra sig om att sandningsbredden är större än aggregatets bredd, ty sidobreddningen ökar

inte maskinens totala bredd. Hieta-Hakki 2500:s sandningsbredd är också 30-50 cm större än maskinens bredd, emedan det på grund av pendelbottnens konstruktion även kommer grus ur pendelbottnens ändar.

Regleringen av sandningsmängden sker genom att reglera pendelbottnens höjd, genom att reglera hydraulikens flöde samt att ändra körhastigheten.

Sandningens jämnhet garanteras av Hieta-Hakkis s.k. dubbla sandning. Detta betyder, att det vid sandningen först kommer sand från framsidan om aggregatets pendelbotten och litet senare på samma ställe från baksidan om pendelbottnen. Den dubbla sandningen kombinerad med pendelbottnens tålighet mot stenar hindrar en ojämn sandning som man ofta ser på gatorna. Till Hieta-Hakkis modellurval hör även 400-1200 liters lyftanoardnings- och frontlastarkopplade sandningsaggregat, samt 3000 och 4500 liters bogserade aggregat. Hieta-Hakki har symbolen nyckelflaggan och de säljs av K-lantbruksaffärerna. ■

Hieta-Hakki 2500:s branta behållarform hindrar valvbildning. Den svängbara slanghållaren hindrar såväl hydraulslangar som belysningsledningar att fastna i traktordäcken. Aggregatets botten öppnas med spaken vid dragbommen.

Hieta-Hakki 2500 Volym l

2500

Arbetsbredd mm

2300-2500

Totalbredd mm

2000

Lastningshöjd mm

1700

Totallängd (aggregat + bom) mm

3300

Däck

10.0/75-15,3

Tomvikt kg

720

Öppningsbart aggregatbotten

standard

Pendelbottnen tål bra stenar. Stenarna stannar på aggregatets botten utan att stocka sandningsaggregatet. Aggregatets botten rör sig fram och tillbaka, vilket gör att sand även kommer från aggregatets ändar.

Pendelbottnen som öppnat. Det går lätt att ta bort stenarna från aggregatet efter sandningsarbetet.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

61

Har du en idé som gör arbetet lättare? Berätta om den för oss, så publicerar vi den!

För varje knep som publiceras betalar vi 10 euro i honorar.

Dags att sätta sidan på plats

Nappträd för kalvarna

Den här bilden föreställer en släpvagnssida som är nersläppt. Den främsta gångjärnspinnen som syns på bilden skall vara ca 5 cm längre än de övriga tre, då kan man passa in den allra först när det är dags att sätta sidan på plats. Det gör att det blir betydligt lättare att styra de tre övriga gångjärnen på rätt plats.

Nu för tiden är många ensamma när en släpvagnssida skall monteras på eller av. Med denna lilla förändring blir uppgiften bra mycket lättare.

Glen Stenman Kalax, Närpes

Kalvar suger ofta på varandra efter att de har fått dricka. Det kan man förebygga genom att konstruera ett ”sugträd” av gumminappar och en bräda. Napparna spikas fast ordentligt och brädan kan fästas vid boxen med en skruvtving, så att den är lätt att sätta på plats och ta bort. Kalvarna kan få ha sugträdet i t.ex.

10 minuter efter att de fått dricka, då stillas det värsta sugbehovet.

Insänt av Riikka Kuitunen, Nyslott.

Vält för gödselgången

BAK

FRAM

gångjärnspinne

sidan nedsläppt

När en lösdriftsladugård skall rengöras är en vält ett ypperligt hjälpmedel. Efter att man först har

rakat ut spillningen i rad på gallret är det lätt att pressa ner den i kanalen med en vält. Ladugården hålls prydlig pch korna rena!

Välten kan man göra själv genom att fylla ett stort ihåligt plaströr med betong och fästa järnstänger i ändorna innan betongen har torkat. Sedan fäster man en handtagsdel med långt skaft på stängerna.

Insänt av Arto Immonen, Parkumäki.

ÅKER BIRKA KNEP

Åker Birka knep

Blågrön ladugård Flugorna är ett problem i många ladugårdar. De tycker inte om blågrön färg, så det lönar sig att måla innerväggarna i ladugården och/eller mjölkrummet blågröna.

(Det sägs också att flugbekämpning är en av orsakerna till att fönstersmygar och dörrar ofta målas blå i Sydeuropa.

Red. anm.)

Insänt av Riikka Kuitunen, Kangasniemi.

Skicka in knepet per e-post under adressen niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi eller per post: Åker Birka, Markkinointiviestintä Dialogi, Anne Penttilä, PB 410, 00811 Helsingfors. Meddela alltid dina kontaktuppgifter och bankuppgifter.

2/2007 ■ ÅKER BIRKA

63