ÅkerBirka0208

NR 2 MARS-APRIL 2008

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Vältkombi håller positionen Cirkeleller sågkapning?

Stallet uppfördes snabbt

Produktionens

lönsamhet bör tryggas

VILKET SJUKDOMSBEKÄMPNINGSPROGRAM FÖR SPANNMÅLEN?

VÅRMARKNAD

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

NR 2 MARS-APRIL 2008

I detta nummer bl.a.

Traktorns överlåtelse och ibruktagningsrådgivning ......4 Servicekarlarna på skolbänken ...........................8 Mobils smörjmedel .............10 Livsmedelsserie .................12 Tumes vältkombin 20 år .....14 Företagspresentation av Bogballe ..............................18 Vallmaskinerna på rörflensåkern ......................20 Vilken spridare på sprutan? ..............................22 Vilket växtskyddsprogram för växtsjukdomarna? ........24 Odling av spannmål och –utsäde ...............................26 Vallfrön och växtskydd .......30 Montering av spannmålssilo .....................32 Tuhti-maskinhall .................34 Maskinhallsbyggarens ABC 36 Vårmarknadskalender ........40 Viitasaaris nya butik ..........42 Tenhunens lösdriftsladugård, del 2 ......44 Nytt stall i Orimattila .........48 Foderplaneringsservice......50 Melica gör foder .................52

Vad ska det sås i vår?

När odlingsplanen görs upp är det mycket att tänka på. Växtvalet underlättas av växtföljdskraven, och på husdjursgårdar är förstås besättningens behov av foder avgörande. Men vad ska växtodlingsgårdarna välja? Vad skulle gå åt bäst och ge det bästa priset hösten 2008? Lagen om utbud och efterfrågan gäller också inom spannmålshandeln.

Enligt en förfrågan som TIKE lät utföra i höstas kommer rågarealen att minska lite. Eftersom inte heller vädret gynnade sådd av höstsäd kan rågarealen bli ännu mindre än TIKE-enkäten anger. Det får man veta när det står klart hur höstsäden har klarat vintern. Sannolikt börjar det odlas vårvete på den areal som frigörs från höstsäd.

Kornarealen väntas stiga. Enligt en förfrågan som spannmålsbranschens samarbetsgrupp gjorde i början av året planerar jordbrukarna främst att öka maltkornsodlingen. Också största delen av den före detta sockerbetsarealen kommer troligen att besås med maltkorn.

Havrearealen kommer att stiga särskilt till följd av att den obligatoriska trädan har slopats. Trädesarealen minskar med ungefär en fjärdedel och havre är ofta det bästa alternativet för sådana åkrar.

Rybs- och rapsarealen kommer troligen att minska till förmån för spannmål. Till det här bidrar både spannmålspriserna och fjolårets jordloppsinvasion. – Ändå upprepas inte jordloppsinvasionen nödvändigtvis i sommar; läs t.ex. MTT-forskarnas kommentarer på s. 28.

Prisnivån i Finland är när allt kommer omkring ganska beroende av skördenivåerna, vädret i de stora produktionsländerna och världsmarknadspriserna. De två sistnämnda är faktorer som de finländska lantbrukarna inte kan påverka. Bäst är det väl att odla fler än två arter som passar de egna åkrarna.

Det är troligt att prisförändringarna på spannmålsmarknaden kommer att fortgå. Jordbrukaren kan välja att binda priset när han så önskar före leveransen eller låta priset avgöras enligt priset på leveransdagen. Ett marknadsföringskontrakt för spannmål ger chansen att ge akt på hur priset utvecklas på marknaden. Priset kan bindas på önskad nivå utgående från hur marknadspriserna förändras.

Rani förnyade sin plast ......54 Cirkel- eller sågkedjekapning på klabbmaskinen ..............56

anne.penttila@dialogi.fi

Köpman Jukka Varis ..........58 Åbo Vintervägsdagar ..........60

Förläggare • Markkinointiviestintä Dialogi Oy, PL 410, 00811 Helsinki, puh. (09) 4242 7330, fax (09) 4242 7333, Chefredaktör • Anne Penttilä, 044 502 9730, Layout • Jukka Antikainen, Försäljning av medieutrymme • Tuuli Toivainen, A-lehdet, Tryckeri • PunaMusta Oy, Adressregister • Maatalouskesko Oy, Adressändringar • kupong på sidan 63, Återföring och knep • niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi 2/2008 ■ ÅKER BIRKA

3

Ibruktagningsrådgivningen ger full nytta av den nya traktorn

MF 6485

Snabbtåget kom till gården En modern traktors ibruktagning och överlåtning är en synnerligen viktig händelse, speciellt då man bytt märke på gården. Tidigare var det tillräckligt om man visade var traktorn startades, hur många växlar det fanns och var man kontrollerade oljan. En toppmodern traktors elektroniska manöversystem kräver märkbart noggrannare kännedom. text och foton Seppo Nykänen

Vid ibruktagningen av de nya Massey-Ferguson-traktorerna har man fäst speciell uppmärksamhet vid rådgivningen.

Alla K-Lantbruks försäljare har skolats för att ge råd vid ibruktagningen hemma hos kunden i samband med överlåtelsen.

Saarijärvibon Heikki Hiironens nya Massey-Ferguson 6485 hade kommit till gården föregående vecka. Jyväskylä K-lantbruks traktorförsäljare Tuomo Pöntynen hade kommit överens om överlåtning och ibruktagningsrådgivning till följande måndag.

För Hiironen är Massika ett nytt märke, varför man till rådgivningstillfället även kallat områdets servicekarl Risto

Nikara för att ge råd i de tekniska detaljerna.

När vi kom till gården, stod den nya traktorn försedd med frontlastare på Hiironens gårdsplan och husbonden stod redan bredvid traktorn och väntade. Vi skakade först hand och samtidigt anlände också Risto Nikara. Heikki Hiironen berättade att byborna döpt den nya Massikan till Pendolino, på grund av dess höga landsvägshastighet. Traktorn är försedd med en 50 km/h:s växellåda.

Efter att ha hört om väder och vind övergick man till den egentliga saken.

Först söktes traktorns identifikationsuppgifter från typskylten och samtidigt redogjorde försäljaren vilka uppgifter som finns på skylten. Det är viktigt att granska

ramnumret och lagra detta fast i mobilens adressbok. Som följande söktes motorns typskylt.

Dagliga granskningsställen Öppnandet av torpedplåten avslöjar servicepunkterna på motorns framsida: oljans och luftkonditioneringens kylare, turbons mellankylare samt luftfiltrets fodral finns på den egentliga kylarens framsida.

På de nya modellerna fås hela paketet på en gång vänt i rengöringsläge, utan verktyg. Detta gjordes även i praktiken.

Samtidigt kontrollerades motoroljan. Servicekarlen rådde att man i början av inkörningsperioden skulle granska oljan dagligen, ty en ny motor tar alltid olja.

Transmissionen och hydrauliken var sist i tur, som ett viktigt led i handledningen är att allt gås genom och man försöker ävense de olika funktionerna i praktiken.

4

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Tuomo Pöytynen gratulerar Heikki Hiiros med anledning av en lyckad traktoraffär och Risto Nikara bevittnar händelsen.

Saker som hör till servicen och de dagliga kontrollerna hör till handledningsprogrammet.

Handledningen började med att söka traktorns typskylt och samtidigt klargjordes dithörande uppgifter.

Mest nytt i hytten I hytten tillbringade man mest tid.

– Fastän manöverorganen även blev bekanta vid demonstrationen, hittade man dock något nytt, konstaterade Hiironen.

Först gick man igenom mätarna och varningsljusen samt displayer och utrymmen. Allt undersöktes noggrant, speciellt displayernas betydelser och rattstångens programmeringskopplingars funktion förklarades noggrant.

Det är viktigt att sätta sig in i transmissionens funktion och detta är en av rådgivningens viktigaste frågar. Dyna-6-transmissionen är en synnerligen mångsidig kraftöverföringslösning med rikligt med

egenskaper och inställningsmöjligheter.

Det är viktigt med en grundlig ibruktagningsrådgivning, för att köparen skall få ut full nytta av sin traktor.

Transmissionen har inställningar, som föraren kan göra för olika arbetsuppgifter. Vid rådgivningstillfället gick man noggrant genom dessa. Som ett exempel kan nämnas kopplingen av snabbväxeln, som kan ställas in som mjuk eller vass, allt efter behovet. Likaså kan man på förhand ställa in vilken växel som är på efter starten. Därtill kan körningen fram förses med annan hastighet än körningen bak.

Efter kraftöverföringen satt bekantade man sig med hydrauliken. Traktorn är för-

sedd med CCLS-hydraulik, som ger 110 liter i minuten. Hiironens traktor har en Quike Q75-frontlastare, varvid det finns tillräcklig effekt för lastningsarbetet. En effektiv hydraulik är nödvändig vid frontlastararbete, ty av denna får man effekt på låga varv. Lyftanordningarnas användning var till sist i tur för hyttens del.

Hiironen och Nikara gick ännu genom några detaljer på följande ställen före den första servicen. Under de första körtimmarna hade traktorns endast haft ett litet läckage i ett par av lastarens hydraulslangskopplingar, vilka hade reparerats på egen hand. ■

ANDRA BRA MEN MASSIKKA BÄST - Till slut papperen i skick Efter att man bekantat sig med traktorn utomhus var det tid att gå in på en kopp kaffe och på samma gång övergick diskussionen för ett ögonblick till att behandla allmänna saker.

Man drack sitt kaffe och efter detta var ifyllningen av de viktiga papperen i turen, för att traktorn skulle överlåtas till den nya ägaren.

Då överlåtningen av traktorn skulle ske i december var det naturligt att flytta dess registrering till följande år. Försäljaren

lovade sköta registreringen för köparens del.

Till sist var garantihandlingarna och garantivillkoren i turen.

Pöntynen och Hiironen gick genom den tvååriga garantin punkt för punkt och skilt för sig ännu för det andra årets del, där en självrisk kommer med.

Totalt räckte denna rådgivning ca en och en halv timme, och under denna tid gick man noggrant genom ärenden som berörde den nya traktorn.

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

5

MF 35

Massey Ferguson fyller

50 år MF 100

Massey Fergusons historia fick sin början redan i mitten av 1850-talet. Allt från början försökte man inom företaget utveckla en lantbruksteknik som skulle vara före sin tid och även kraftigt växa i storlek. Företaget fick namnet MasseyFerguson år 1958. samma år presenterades MF 65, som hade upp till 50,5 hästkrafter.

MF 5475

MF 3115

MF 165

MF 135

text Anne Penttilä, foton Massey Ferguson

6

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Massey Fergusons rötter ligger i två kontinenter. År 1847 grundade Daniel Massey en fabrik för tillverkning av lantbruksmaskiner i Ontario i Kanada och Alanson Harris sitt eget tio år senare. Massey och Harris fusionerades 1891. Skotten Harry Ferguson inledde för sin del tillverkningen av traktorer på den gamla kontinenten och presenterade år 1933 en svart Ferguson, försedd med den revolutionerande trepunktskopplingen för arbetsmaskinerna.

Den svarta Fergun vägde bara hälften av den tidens konkurrerande traktorer och kunde som första säkert bära arbetsmaskinen i sin trepunktsupphängning samt reglera arbetsdjup och arbetsmaskinens höjd från marken. Snart blev trepunktskopplingen en världsomfattande standard. År 1946 började i England tillverkningen av Ferguson TE20 –traktorn.

Under de följande 10 åren tillverkades dessa i hela 520 000 exemplar.

Det kanadensiska Massey-Harris och det engelska Harry Ferguson Ltd fusionerades år 1953. Harris föll bort från namnet år 1958, vilket är Massey Fergusons officiella födelseår.

I fortsättningen ökade bara takten för utvidgningen och internationaliseringen; följande år köpte företaget Perkins motorfabrik och året därpå grundades en traktorfabrik i Beauvais i Frankrike. År 1962 fick traktorerna

Multi-Power-växellådorna. För första gången var det möjligt att växla i farten! Efter ett par år presenterades de ”röda jättarna”, d.v.s. 45-66 hästkrafters MF 100-serien.

På 70-talet var MF 35 företagets storsäljare, den tillverkades i 350 000 exemplar. Enbart år -76 tillverkades i MF:s fabriker i världen 193 000 traktorer. Elstyrd lyftanordning kom år 1978. År 1986 presenterades 3000-serien, världens första ”tänkande” traktorer.

Den på datorstyrning baserade Autotronic styrde transmissionen och Datatronic smalade data. Följande år konstaterades Massey Ferguson för 25:e gången i följd vara världens mest sålda traktor.

AGCO köpte Massey Ferguson år 1994. Åren 2003-07 förnyades upp till 12 modellserier i effektklasserna 19-315 hk och år 2004 röstades MF 8480 till årets traktor i Europa.

K-lantbruk har sålt Massey Ferguson allt sedan år 2002. Från början av år 2008 steg MF:s marknadsandel av lantbrukstraktorerna i Finland till 18 procent.

I år firas 50-åriga Massey Ferguson även i Finland. Den nya MF 5400modellserien presenteras på den flesta kund-och provkörningstillfällen runt om i landet och de bästa som deltagit i uppfixningstävlingen under året belönas på Kone-Forum, se följande uppslag. ■

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

SERVICETJÄNSTER

SERVICETJÄNSTER

SERVICE

Nya MF-montörer från Anjalankoski

Datatekniken är lantbruksmaskinmontörens vardag Genom ett samarbete mellan Lantbrukskesko och Kouvolan seudun ammattiopisto, utbildas lantbruksmaskinmontörer, som behärskar K-lantbruks maskinmärken till fullo. text och foto Irma Peltola

– Lantbruksmaskinmontören är i dagens läge en yrkeskarl i den bättre klassen, och som är långt från forna tiders smörjare, säger Pentti Toivanen. Toivanen ansvarar vid yrkesinstitutet tillsammans med Lantbrukskesko för den gemensamma utbildningen av lantbruksmaskinmontörer.

– Förr kom montören till traktorn och öppnade sin verktygsback, nu öppnar han den bärbara datorn, där de respektive märkenas testprogram finns. Dessutom servas

8

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

och repareras lantbruksmaskinerna numera i verkstäder, där det finns ordentliga utrymmen och anordningar, fortsätter Toivanen.

Testning och företagsekonomi Målet med den utbildning som inleddes senaste höst är att till avtalsservicen få servicemontörer, speciellt kunniga Massika-montörer.

– Utbildningen består av trettio tre da-

gars närundervisningsperioder på skolan, av självstudier och att lära sig i arbetet på avtalsverkstäder. Sin examen får man klar på två år och den är till sin omfattning 40 studieveckor. Kunnandet säkras med ett fristående prov.

Utbildningen som inleddes senaste höst har nu ca tio studerande. Alla har från tidigare så mycket kunnande i lantbruk och maskinreparationer, att man inte längre har någon mutterlära.

Studiehelheterna är fem, av vilka fö-

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

SERVICETJÄNSTER

Fixa upp din Massikka!

Massey Ferguson-traktorernas produktutveckling och tekniska kunnande har varit märkbara föregångare i utvecklingen av lantbrukets maskinteknik under fem årtionden även i Finland. Det kända älsklingsnamnet Massikka betyder för oss en säker och sympatisk kumpan i olika arbetsuppgifter. Till Massikan kopplas många användares minnen och erfarenheter från många årtionden.

Inspirerade av denna historia arrangerar K-lantbruk en MF fixningstävling till 50-årsjubiléts ära.

I fixningstävlingen kan man delta med en Massey Ferguson traktor som ursprungligen är inregistrerad i Finland, och som tillsvidare inte va-

Mikko Niemelä, Tero Turunen, Terho Jyrkinen, Erkki Tikkanen och lektor Pentti Toivanen trimmar testapparaturen på Massey Ferguson.

retagsekonomin är obligatorisk för alla.

Valbara är traktorerna, arbetsmaskinerna och den på planeringsstadiet befintliga studiehelheten gällande reservdelsverksamheten.

Kursdeltagarna undervisas förutom av Toivanen även av Lantbrukskeskos serviceingenjörer, erfarna montörer och avtalsverkstädernas företagare. Till utbildningen fås vid behov tidsenliga maskiner från Lantbrukskesko.

– Vid närundervisningsdagarna går man igenom grund- och komponenttekniken och sökandet av fel med hjälp av testapparaterna, berättar Pentti Toivanen.

På vissa kursdagar deltar också nuvarande serviceföretagare och montörer. Klantbruk har 120 avtalsverkstäder, varvid utbildningen ger en utmärkt möjlighet till märkesvis vidareutbildning.

– Under utbildningen lär sig studerandena att känna serviceingenjörerna och erfarna företagare. Det är bra att ha ett omfattande nätverk, med tanke på framtiden.

Av bekanta kamrater är det lätt att fråga råd eller under rusningstider kan man dela arbete med närserviceverkstaden, berättar Pentti Toivanen.

rit i musei- eller annan motsvarande presentationsanvändning. Den fixade traktorn bör fortfarande lämpa sig för normal arbetsanvändning och fungera normalt. Historia och berättelse som hänger ihop med traktorn är betydelsefulla faktorer vid bedömningen i tävlingen.

Det finns två tävlingsserier; den s.k. originalserien och fiktionsserien.

I originalserien värdesätts traktorns ursprungliga utrustning och väsende, traktorns skick och stil. Vid fiktionsseriens bedömning sätter man speciell vikt vid stilen, utrustningens mångsidighet, planeringens skaparförmåga och fantasi.

Man kan anmäla sig till tävlingen

SERVICE

Fra res nkri för a so kesta m pri s

a med e-post till markkinointi@k-maatalous.fi eller direkt till traktorförsäljaren. Tillsammans med anmälan kan du skicka noggrannare typuppgifter om traktorn och eventuellt ett foto. Vi kallar på basen av anmälningarna de bästa tävlingskandidaterna till områdesvisa mönstringar under våren och sommaren.

Domarna väljer de bästa från de båda serierna vid finalen som hålles på Kone-Forum-utställningen den 18 oktober 2008. Vinnarna i de båda serierna belönas med en två personers resa till Massey Fergusons fabrik i Beauvais i Frankrike. Seriernas 2: a och 3:e placeringar får 300 euros köpkort till K-lantbruk.

Testdagarna gav god lärdom

Flerformsutbildningen lämpar sig för vuxna

Montörskursdeltagarna Tero Turunen, Mikko Niemelä, Erkki Tikkanen och Terho Jyrkinen håller tillsvidare testdagarna som de bästa under kursen, då man med hjälp av datorn undersökte tillexempel motorns och hydraulikens fel och servicebehov. Testandet kräver mycket övning.

– Testanordningarna bör dock finnas i varje bysmedja för uppdatering och kalibrering av traktorerna. Det finns mycket förebyggande servicearbeten i montörens arbeten, konstaterar Erkki Tikkanen från Kiuruvesi.

Erfarenheten är även till stor nytta vid lokaliseringen av felen, fast man har datorn till hjälp, säger Pentti Toivanen. Systemen är invecklade.

– I en modern traktor kan det finnas upp till 13 datorer som styr och ställer in funktionerna. Dessa sänder och tar emot data samt nuförtiden även kommunicerar med arbetsmaskinens motsvarande system.

Det har även varit intressant att bekanta sig med reservdelsprogrammen.

– Det var bra att omsorgsfullt gå igenom el- och hydraulikschemana, konstaterar Tero Turunen, som kommit från Valtimo till kursen.

Alla kursdeltagare är dock stadigt fast i arbetslivet. Tero Jyrkinen har ett eget serviceverkstadsföretag, Mikko Niemelä planerar ett sådant. Erkki Tikkanen övergår efter en generationsväxling själv till att bli företagare och Tero Turunen gissar att han i något skede är husbonde på en spannmålsgård och samtidigt serviceföretagare.

Alla anser att lantbruksmaskinföretagarens arbete är lämpligt mångsidigt och varierande. Flerformsutbildningen får beröm, för att man får gå ut i arbetet och testa det man lärt sig och sedan igen återvända till kursen. Framtidens montör behärskar kanske färre maskiner än nu, men känner dessa i grund och botten.

– En är expert på ett visst traktormärke, en annan känner tröskorna och en tredje har satt sig in i arbetsmaskinerna. Alla gör allt, men är samtidigt experter i sina egna maskingrupper, beskriver Toivanen montörernas specialisering.

Trots alla elektronik och datateknik vill inte de fyra MF-montörerna sluta som enbart diagnostiserare av fel, efter vilket andra montörer gör det praktiska arbetet.

– Så pass mycket tycker vi om själva pysslandet med maskinerna, att vi fortfarande vill göra reparationerna själva, säger de skrattande. ■

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

9

R

SERVICE

SERVICE RESERVDELAR SERVICEFÖR

SERVICEFÖRETAGARE

SERVICETJÄNSTER

Den bästa smörjningen i alla förhållanden Utvecklandet av tekniken, strängare utsläppsbegränsningar och kostnadsmål som lider

av onödiga ståtider kommer i de nya lantbruksmaskinerna att kräva samma toppegenskaper av smörjoljorna som de tunga transportfordonens oljor. De traditionella mineralbaserade smörjoljornas egenskaper räcker inte längre till, utan det behövs syntetiska smörjmedel.

Övrig helsyntetisk 5W-40

Mobil 1 Rally Formula 5W-50

text och foton Hannele Mäkinen, ExxonMobil Finland

Alla motoroljor tillverkas av basoljor och tillsatsmedel. Vid tillverkningen av de helsyntetiska oljorna är även basoljorna 100 procent syntetiska, när det vid tillverkningen av syntetiska motoroljor även finns med konventionella basoljor.

Såväl lantbruksmaskinens, det tunga fordonets som även personbilens motor är en invecklad kombination av rörliga delar, som rör sig inom ett brett temperaturområde svarande mot många olika belastningar. För att dessa delars bästa möjliga funktionssäkerhet skall bevaras och samtidigt förhindra stora kostnader förorsakade av dyra verkstadsperioder, lönar det sig att välja en smörjolja, som även under svåra förhållanden skyddar motorn mot slitage, korrosion och föroreningar samt bildning av slagg.

Till exempel då det gäller lantbruksmaskinerna är vätskornas andel av totalkostnaderna mycket liten, varvid en bra olja är lik en försäkring för den dyra maskinens motor och en fortsättning på funktionen. I tabellen intill finns Massey Fer-

10

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

gusons rekommendation av Mobil-oljorna i olika användningsförhållanden.

Längre hållbarhet och bättre prestanda Den största skillnaden mellan syntetiska och konventionella smörjoljor är den mängd friktion som uppstår. Den syntetiska oljans symmetriska molekyler bildar mindre friktion än de konventionella oljornas oenhetliga molekylstorlek, varvid oljans temperatur hålls lägre och motorns prestanda är bättre speciellt i extrema förhållanden. Övriga fördelar med de syntetiska smörjmedlen är högre viskositetsindex (viskositeten d.v.s en mindre förändring av lättflutenheten vid en förändring av temperaturen), mindre avdunstning samt bättre hållbarhet mot oxidation. Oljans överstora utfällning i låga temperaturer och överstora förtunning i höga temperaturer förhindras, varvid motorns slitage, speciellt i extrema temperaturer minskar och livslängden ökar. På grund av den minskade avdunstningen sjunker olje-

I ett motortest mättes oljans förtjockning och kolvens slaggbildning vid snabb körning i synnerligen heta förhållanden.

Oljans temperatur var 150 grader C under hundra timmars körning. På bilden kolvarna vid testets slut. förbrukningen och oljebytesintervallerna förlängs. Även oljans oxideringshastighet blir lägre, varvid bildandet av slagg och föroreningar minskar.

Miljöbestämmelsernas strängare EURO 4 –utsläppsbegränsningarna berör redan nu de tunga landsvägsfordonen. För traktorerna åtstramas utsläppsbegränsningarna då TIER 4A/STAGE IIIB träder i kraft år 2011. Det lönar sig redan nu innan utsläppsbestämmelserna träder i kraft att vid valet av smörjoljor beakta produktens kvalitetsegenskaper. De traditionella motoroljorna innehåller jämfört med de syntetiska oljorna mera ej önskvärda beståndsdelar, såsom svavel samt reagerande och förorenande kolväten, vilka man inte helt förmår avlägsna vid raffineringen av den traditionella råoljan.

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

De syntetiska oljornas utvecklingshistoria Mobil började för fyrtio år sedan undersöka och lösa problem som uppstått på hangarfartygens militärflygplan: när planen var i luften förorsakade det kalla vädret en förtjockning av fettet i landningsställens hjullager och när planen landade gick lagren sönder. Som lösning på problemet utvecklade Mobil ett syntetiskt fett, Mobilgrease 28, vars smörjande egenskaper bevarades inom ett bredare temperaturområde än de mineralbaserade fetternas.

Detta användes fortfarande inom flygväsendet över hela världen. Den beprövade teknologin användes till slutet av 1960-talet vid utvecklandet av en syntetisk motorolja för speciellt krävande användningsförhållanden, som att smörja Alaskas oljeborrningsanläggningars stora dieselmotorer i -40 graders Celsius temperaturer. Som ett resultat av den år 1971 grundade Mobils arbetsgrupp föddes den första helsyntetiska Mobil 1-motoroljan, vars smörjningsegenskaper var märkbart bättre än de vanliga mineralbaserade oljornas.

På tröskeln till energikrisen, år 1973 lanserades världens första helsyntetiska

SERVICETJÄNSTER

SERVICE

Massey Fergusons rekommendationer för Mobil-oljorna Motor

Transmission

Framaxel

Bakaxel

Delvac 1 5W-40

Mobilfluid 426

Dana-axlarna: Mobilube 1 SHC 75W-90

Mobilube SHC 75W-140

7400-8400-serierna: Agri Extra 10W-40

Carraro-axlarna: Mobilube SHC 75-140

7400-8400-serierna: Mobilube 1 SHC 75W-90

Mobilfluid 426

Dana-axlarna: Mobilube HD 80W-90

Mobilube HD-N 80W-140

7400-8400-serierna: Agri Extra 10W-40

Carraro-axlarna: Mobilube HD-N 80W-140

7400-8400-serierna: Mobilube HD 80W-90

Delvac MX 15W-40

motorolja Mobil SHC på den internationella marknaden och år 1976 kom 1 5W-20 ut på den finländska marknaden. Den helsyntetiska motoroljan Mobil 1 Rally Formula 5W-50 för personbilar kom ut på marknaden år 1984.

Mobil-smörjmedel har marknadsförts i

Finland redan över hundra år. Det år 1906 grundade Mobil Oil oy ab bytte vid början av detta år namn och är nu efter sitt moderbolag Exxon Mobil Corporation, ExxonMobil Finland Oy Ab. Mobil är dock fortfarande bolagets produktmärke. ExxonMobil Finlands smörjmedelsfabrik i Nådendal grundades år 1957 och där tillverkas även fortfarande en stor del av de Mobil-smörjmedel som säljs i vårt land. ■

R

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR DE FINSKA LIVSMEDLEN

Finsk mat måste marknadsföras mera

Produktionens lönsamhet behöver säkras Hela livsmedelskedjans framtid är till 110 % beroende av att de finländska konsumenterna äter finsk mat, understryker jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila. Dessutom framhåller hon att det gäller att satsa på produktutveckling och marknadsföring och att säkra primärproduktionens lönsamhet. Utan primärproduktion finns det inte inhemska livsmedel heller. text Anne Penttilä foto Antti Vettenranta

LIVSMEDEL

Jord- och skogsbruksministern kämpar i första ledet för den finska maten.

12

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Den finska livsmedelskedjans grundläggande styrka är det målmedvetna kvalitetsstrategiarbete som har utförts de tio senaste åren.

Utgångsläget för kvalitet är gott hos oss; för det första är marken i Finland den renaste i Europa om man ser till t.ex. halterna av tungmetaller, säger Anttila.

– För det andra är hela livsmedelskedjan från jord till bord öppen för insyn, och det är sällsynt.

Mat från andra världsdelar som t.ex. USA kontrolleras inte förrän i form av färdiga produkter. Då kan slutprodukten så att säga desinficeras så att den blir ren.

Den tredje utgångspunkten för kvalitet är kunnandet inom såväl basproduktionen som

livsmedelsindustrin. Den finska livsmedelsindustrin har etablerat sig i Baltikum och på så sätt förmått bredda sitt marknadsområde. Anttilas uppfattning är ändå att större marknader skulle kunna erövras, särskilt inom vissa nischer för specialprodukter.

– Livsmedelsindustrin borde satsa ännu mera än nu på forskning och produktutveckling. Bulkvaror är det ingen idé för oss att producera vare sig i Finland eller utomlands. Man borde slå mera på trumman för den goda kvaliteten hos finsk mat och satsa på funktionell mat eller mervärdesmat som den också kallas. Kvaliteten och specialprodukterna borde bli starka varumärken.

— Samhället ger sitt stöd men i sista hand är det alltid företagen som måste utveckla och marknadsföra produkterna.

Varför inte t.ex. marknadsföra babymat, där kan vi ju peka på våra starka sidor?

Anttila erkänner att det har varit en stor besvikelse för henne att livsmedelsindustrin inte sett tillräckligt med behov av ett gemensamt center för spetsforskning. Ett motsvarande såg nyss dagens ljus inom den finska skogsindustrin. Det skulle ha varit ett bra forum för tryggande av de finska livsmedlens framtid.

Lönsamheten en utmaning – Vår största utmaning ligger i att trygga jordbruksproduktionens lönsamhet. I Finland kommer 60 % av jordbruksinkomsterna från mjölk och nötkött, och nu när kostnadsnivån stigit har deras lönsamhet försvagats. Kostnaderna måste sänkas för att lönsamheten ska kunna säkras. Vi grunnar på det här bl.a. i en arbetsgrupp för inkomst- och lönsamhetsfrågor inom primärproduktionen.

Jordbruksproduktionens lönsamhet i Finland är huvudsakligen beroende av EU:s stödpolitik, kostnadsutvecklingen inom branschen och det producentpris som marknaden betalar. Det talas mycket om stöden men alla de här faktorerna är lika viktiga.

– Kostnadsstegringen har drabbat också Mellaneuropa på samma sätt. I t.ex.

Tyskland och Frankrike har den slussats vidare till producentpriserna mycket bättre än hos oss, och det beror på att vår marknad är annorlunda uppbyggd. I bl.a. Tyskland finns det många aktörer av olika storlek på livsmedelsmarknaden och bland dem också mindre tillverkare med

Närmat skulle också sänka transportkostnaderna. lokal tillverkning och försäljning. Aktörerna är där i en jämlikare ställning.

– På den finska marknaden är aktörerna däremot få och starka. Hos oss är producenten och industrin i en svagare ställning än handeln, som är klart starkare. Men jag

betonar att det inte är handelns fel, det har bara blivit så, säger Anttila.

Så är det ju, varje aktör ser först och främst till sin egen lönsamhet. Det skulle alltså gälla för primärproduktionen och livsmedelsindustrin att stå på sig.

Miljö och hälsosamhet I framtiden måste ännu större uppmärksamhet än förr ägnas åt konsumenterna och deras uppfattningar.

– Inom primärproduktionen betyder det produktionsmetoderna, energianvändningen och miljöbelastningen. Livsmedlen bör produceras på ett sätt som konsumenterna accepterar och värdesätter.

Anttila sitter i klimat- och energipolitiska ministerarbetsgruppen som bl.a. utreder källorna till miljöbelastning och reningsmekanismerna, t.ex. de kolsänkor som skogen utgör.

Outnyttjade möjligheter ser Anttila förutom i specialprodukter och export också i marknaden för närmat. Lokal produktion borde fås upp på butikshyllorna i större utsträckning.

– I Finland finns det redan bra småskalig livsmedelsproduktion som ändå inte är

tillräcklig för de stora partiaffärernas behov. Närmat skulle också sänka transportkostnaderna. Alla åtgärder kommer i fortsättningen att undersökas allt mer också med avseende på klimatförändringen.

Matens hälsosamhet är en annan trend som hela tiden är i stigande. Programmet för främjande av den finska maten vill jämka samman bl.a. hälsosamhetsaspekter med hälsofrämjandet.

– Av livsmedelsindustrin kräver det här bl.a. att mindre mängder salt, socker och fett används i produkterna. Det är en viktig praktisk åtgärd att utveckla förpackningspåskrifterna, eftersom de berättar om sådant som har med livsmedelskvaliteten och hälsosamheten att göra.

Den strängt upptagna ministern som pendlar mellan Bryssel och Finland har förstås inte själv mycket tid att ägna sig åt närmat, men matlagning och bakning är ändå något hon gärna sysslar med.

– Det är ganska avkopplande och en motvikt till arbetet. Jag tycker om fisk i olika former och kötträtter. Är det bråttom så blir hela måltiden klar i ugnen på en gång, enkelt och hälsosamt: färdigt marinerade griskotletter, Rosamundapotatis, lök och grönsaker, tipsar Anttila. ■

I början trodde inte ens fabrikens eget folk på vältkombin, för att inte tala om konkurrenterna. Men det gick på annat sätt. Maskinerna har under 20 års tid tillverkats i 3500 stycken hos Tume och dessa tillverkas ännu. Det blev ett slags framgångshistoria i den finländska lantbruksmaskintekniken.

Vältkombin har under sin livstid genomgått många ändringar, fastän grundidèn ännu är densamma. I de nuvarande maskinerna finns det inga andra ursprungliga delar än utsädesutrymmets utmatningsvalsar och några kedjor. Behållarna har naturligtvis förstorats flera gånger och dessa har även förstärkts. Behållarnas mellanväggar har gjorts flyttbara.

Ledad bakvält Tumes patent Tume har en egen patenterad lösning på detta, att bakvälten packar jorden jämnt över hela arbetsbredden. Bakvälten är tvådelad, ledad på mitten. I mitten finns en cylinder, som är i samma tryckkrets som lyftcylindern. Cylindern drar bakvältens yttre delar uppåt just så mycket, att vältens vikt i mitten av välten är lika stor som

Av vältkombina är för tillfället 90 procent skivbillsmaskiner, men inte är släpbillen trots detta gammalmodig.

vid sidorna, och sektionerna förmår anpassa sig till markytans ojämnheter.

Bakom bakvälten finns en efterharv som standard. Denna sprider lös jord på ytan och slammningssrisken minskar.

Samtidigt får man ett avdunstningsskydd på ytan.

Maskinernas livslängd är i allmänhet kort. Marknaderna kräver nyheter. Men vältkombin är till sin grunskonstruktion fortfarande lika. Som grund för alla ändringar har varit en förbättring av maskinens effektivitet, pålitlighet och användning.

I början var bl.a. alla maskiner försedda med släpbillar. År 1995 tillverkades den första vältkombin med skivbillar på såväl gödsel- som utsädessidan. För tillfället är över 90 procent av maskinerna skivbillsversioner. EU-föreskrifterna har säkert sin andel i detta. Släpbillsmaskinerna är fortfarande synnerligen användbara, vilket framgår av kommentarerna på följande sida av lantbruksföretagare som länge använt vältkombi.

I dag, ännu efter 20 år, är vältkombin Tumes mest sålda kombityp och bevarar säkert sin position ännu länge. ■

Lantbruksmaskiner från Tume i sex årtionden Tume-fabriken grundades för 60 år sedan. Dess uppgift var att sysselsätta folket vid Turenki sockerfarik under den tid på året, då man inte tillverkade socker, samt tillverka de arbetsredskap och maskiner som behövdes vid sockerbetsodlingen.

Vid fabriken har man under årens lopp gjort nästan alla lantbruksmaskiner allt från separatorer.

Varukatalogen var på 1960-talet som från en diversehandel. Senare har maskinsortimentet gallrats med hård hand. Nu har fabiken koncentrerat sig på Tume-kombimaskiner och Hankmo-harvar.

Tume var i sockerfabrikens ägo i närmare 40 år. År 1986 köpte firma Jorma Nokkala Tume. För knappt två år sedan sålde Nokkala sedan fabriken till Tumes ledning.

Från kundens synpunkt ändrades ingenting. Maskinerna är fortfarande i K-lantbrukskedjans försäljning, för vilken Tume är den äldsta inhemska varuleverantören.

Tack vare den ledade bakvälten anpassar sig välthjulen till markytans ojämnheter.

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

15

Såningsmaskinen byttes men märket blev detsamma

Närmare 3000 hektar

Sått med vältkombi i 17 år

Ilkka Korvenoja i Orimattila

Risto Anttila i Hattula köpte

köpte sin 4 meters Tume

sin första Tume vältkombi till

Timo Ala-Reinikka i Kurikka

vältkombi för 16 år sedan.

sådden år 1991. Den var försedd

skaffade den första Tumen i bör-

Det har blivit sått närmare

med alla läckerheter. Den hade

jan av 1980-talet. I förhållande till

3000 hektar, men några tankar

kördator, körspårsanordning

gårdens såareal var maskinen en

på att byta har han inte ännu.

och fjärrstyrning av

stor investering. Ett maskinbyte

gödselmängden. Maskinen

blev aktuellt efter 18 år, och man

fungerade bra och när det

funderade inte på att byta märke.

Av gödselbillarnas metallspetsar av hårdmetall är största delen ännu de ursprungliga. Utsädesbillarnas keramiska slitdelar är i skick. Allt som allt är maskinen ännu i fullgott skick. År 1992 fanns inte ännu vältkombin att få som fullständig skivbillsmaskin. Men även då det gäller följande maskin så funderar han ännu på billösningen. Åkrarna är styva mjälleror och vid höstbearbetningen använder Korvenoja plogen endast på hövallarna. I övrigt bearbetas markerna på hösten med tallriksredskap och på våren harvas ett par tre gånger.

Som extra utrustning har Korvenoja på sin vältkombi fjärrstyrning av gödselmängden och en bomcylinder.

På mulljordarna kan han lyfta maskinens framända något med cylindern, vilket hindrar att jord samlas framför gödselbillarna.

Maskinen fyller han från storsäckar vid gårdscentrum. Till längre bort belägna skiften kör han påfyllningsvagnen.

– Inte visste jag när jag köpte maskinen, att den skulle bli så här långlivad, säger Ilkka Korvenoja om sin 16-åriga vältkombi.

blev dags att köpa ny, var det samma märke och modell som gällde.

Anttilas nya maskin liknar sin föregångare, den har större behållare, väggen mellan utsädes- och gödselbehållaren är flyttbar.

Anttila anser att fjärrstyrningen av gödseln på hans marker är en nödvändig extra utrustning. Exempelvis åkerns övre del är hård lera och där är gödselmängden 600 kg/ha. På mitten finns mojord och där ger han 450 kg/ha. På åkerns nedre del finns mulljord och där räcker 90 kg/ha.

Vändtegsvarven blir upp till 27 meter breda, ty Anttila börjar sådden av åkerskiftet genom att med sin 3 meter breda maskin köra nio varv runt åkern. När han har en 15 meter bred spruta, blir körspåren vid 3 och 8 körvarvet. Sprutningen inleds genom att köra två varv runt åkern .

Den nuvarande vältkombin är försedd med släpbillar. Enligt Anttila packar släpbillen bra till såbottnet under utsädet. Sådjupet bestäms av bearbetningsdjupet.

Bearbetningarna görs enligt traditionella metoder: åkrarna plöjes. En märkbar del av åkrarna är nämligen i sockerbetor. Om i fortsättningen en del av åkrarna blir över vintern som stubbåkrar, söndrar han på våren ytan med tallriksredskap och efter detta harvar han en gång.

Risto Anttila har redan sin andra vältkombi. Fjärrstyrningen av gödseln och körspårsanordningen fanns på den första maskinen redan för 17 år sedan.

16

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Ala-Reinikkas Tume kombimaskin som skaffades i början av 80-talet var en 2,5 meters maskin med hjulen på sidorna, typbeteckning 250 KL. Maskinen kostade 17 000 mk, vilket var en stor investering i förhållande till den dåvarande såarealen på 15 hektar.

Men det var ett bra köpbeslut. Ala-Reinikka sådde 18 vårar med maskinen utan några fel.

När det sedan blev aktuellt med maskinbyte, behövde man inte tänka på märkesbyte. Det var endast sidohjulsmaskinen som byttes till en 2,5 meters vältkombi.

Senare har såarealen utökats genom köp och arrende till 90 hektar och nu sår han med en 3-meters Tume, naturligtvis en vältkombi.

Då det gäller den nuvarande maskinen är Ala-Reinikka speciellt förtjust i de stora behållarna. Han kör hem till gården för att fylla på utsäde från storsäckar. Emedan det på en kreatursgård fås en del av växtnäringsämnena från gödseln, får gödselmängden var liten och tack vare den flyttbara mellanväggen sår han 3-4 hektar med en påfyllning. Åkrarna är delvis mulljordar, men även styv lera finns.

Som billösning har han fortfarande valt släpbillar. Med dessa tycker han sig ha fått goda broddar.

Grannarna klagar ibland på sina bakhjulsmaskiner för att ytlagret packas för mycket och utsätts för slamningsrisk.

– När marken är lämpligt torr, finns ingen slammningsrisk. Man bör aldrig inleda såningsarbetet på en våt åker, kvitterar AlaReinikka.

Timo Ala-Reinikka har redan sått över 25 år med Tume. Den första maskinen var en sidohjulsmaskin, då fanns det inte ännu annat, men efter detta har han hållit sig till vältkombin.

FÖRETAGET

Danska Bogballe

Vet allt om gödselspridare I praktiken är det nu för tiden ovanligt att en lantbruksmaskinfabrik koncentrerar sig på endast en maskin. Det danska Bogballe tillverkar gödselspridare och till dessa hörande teknik med lång erfarenhet och med sakkunskap. text Anne Penttilä, foton Bogballe

Man kan mycket väl konstatera, att det år 1934 grundade Bogballe vet allt som är värt att veta om bredgödsling och gödselspridare. Familjeföretaget har allt från att det grundades koncentrerat sig på endast en produkt; på bredgödselspridare med sina olika anpassningar samt dit hörande kringteknik. Av dessa anpassningar kan nämnas exempelvis sandnings- och sandspridningsanordningarna, och av kringutrustningarna storsäckslyften samt den eldrivna styrningsautomatiken.

Bogballe exporterar 92 procent av sin produktion, till 91 länder över hela världen. Fabriken har en areal på 16 000 kvadrat och moderna maskiner, bl.a. laserskärare, svetsrobotar samt en 350 meter lång pulvermålningslinje. Maskinerna förvaras

18

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

inte i något skede under bar himmel. Personalstyrkan är 70 personer.

Sträng testning Testningen av produkterna är omfattande, såväl inne i testhallarna som ute på testningsplanen. I testningshallen på 1620 kvadrat kan man testa spridningen av gödseln på en bredd av 12-36 meter. Montering, vägning och registreringen av data är automatiserad; från testningshallen finns direkt linje till produktutvecklingsavdelningen.

På testningsplanen ute finns en 350 meter lång bana, med 90 graders krökar och ojämnheter. Spridarna testas på planen redan i produktutvecklingsskedet i så svåra förhållanden som möjligt.

Förutom spridarnas funktion och me-

kaniska hållbarhet testas spridningsmängderna med olika gödselmedel. Vid testningen användes alltid rätta gödselmängder och –vikter. På företagets webbsidor www.bogballe.com finns spridningstabeller för olika spridare och gödsel. Den rätta tabellen sökes genom att välja i följande ordning: land, spridarmodell, gödselgrupp eller utsäden, gödsel eller odlingsväxt samt använd spridningsbredd. Även i Finland finns ca 10 000 Bogballe gödselspridare i användning. Slutmonteringen av de importerade maskinerna görs i Seinäjoki, där även alla maskiner lagras under tak fram till leveransen.

Bogballe valdes i fjol till årets varuleverantör i K-lantbrukskedjan. Utöver innovationsförmåga och maskinernas tekniska kvalitet var motiveringarna bl.a. myck-

Den elektroniska styrningsanordningen Icon passar till gödselspridare, som inte har våg.

Egen testningshall möjliggör en omfattande testningsverksamhet.

et låga garantikostnader; endast några tiotals euro per år.

Elstyrning på kommande Elstyrningen garanterar en noggrann styrning av gödseln oberoende av traktorns körhastighet. Den eldrivna styrningsan-

ordningen Bogballe Icon lämpar sig för L Plus- och M-seriens spridarmodeller utan våg.

I början av spridningen och vid byte av gödselparti bör föraren endast kalibrera gödselns volymvikt enligt de råd som styranordningen ger. Provtagningen tar 30 sekunder när traktorn står stilla och

det erhållna resultatet antecknas i styrarens minne. Erforderlig kalibreringsserie ingår i paketet. Användargränssnittet har förverkligats med lättanvända bildsymboler. I styraren finns bokföringsmöjlighet för 99 sektioner. Dessa är GPS-kompatibla och där finns elstyrd vändning för spridning till kanten (extra utrustning). ■

Släpvagnen på fyrtio kubik är hög, varför man monterat en fyrtio centimeters förlängning på utblåsningsröret.

Skörden av rörflen kan skötas med foderskördemaskiner Under de senaste åren har man talat mycket om bioenergiväxter. På basen av odlingsarealerna har rörflenen fått det bästa mottagandet. Denna odlades år 2007 på ca 20 000 hektar. Siffran kan först kännas stor, men i sanningens namn bör man medge, att inte är den ännu så stor. Mätt enligt areal kan rörflenen jämföras med kummin. text och foton Tuomas Rytky

– Rörflen har inte blivit vanlig alldeles så snabbt som man önskat. De främsta odlarna har odlat denna redan i över tio år. Man kan väl säga, att man så småningom börjar kunna odlingen av skörden, men en vidare utbredd odling störs av det s.k. ägghöna-fenomenet. När utbudet av rörflen är rätt svagt, så är kraftbolagen inte beredda att satsa på inmatningsanordningar.

Och då det inte finns efterfrågan, blir priset lågt, säger Timo Lötjönen, forskare

20

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

vid Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi.

Ett dåligt pris ger ett känt problem: det sporrar inte till den bästa möjliga odlingen. Enligt Lötjönen blir även en god skörds värde vid hundra euro per hektar.

När man räknar med de stöd som betalas för rörflensodlingen, rör man sig då det gäller lönsamheten på samma nivå som foderkornets.

Rörflenen är rätt anspråkslös beträffande sin växtplats. Den växer där som

även vallen växer. Men det finns nog skillnader. Av dessa torde rörflenens livslängd vara den viktigaste – grödan bör förnyas endast med drygt tio års intervaller. Den tål även bra vatten. Enligt Lötjönen klarar sig grödan fastän vattnet skulle ligga på åkern i en månads tid.

– Vid odlingen är anläggningen den viktigaste. Om man sparar på gödseln, erövrar gräs och ogräs grödan. Markens jämnhet och stenfrihet är även viktiga faktorer. Emedan man skördar på våren, lig-

Hackens arbetsbredd har varit tillräcklig på rörflensodlingarna. Arbetseffekten med en 185-hästkrafters traktor har varit 3,5-4 hektar per timme.

Med en förflyttningsmatta får man rörflenen i större strängar. Rotationshastigheten bör vara rätt hög. ger skörden. Och i en liggande gröda bör man slå med så kort stubb som möjligt, ty även en fem centimeters höjning av bettet kan öka skördeförlusterna med femtio procent, påpekar Lötjönen.

Slåtter med en kombination av två maskiner Rörflen odlas typiskt på torvmossar som tagits ur bruk. Mest odlas sålunda i Östra- och Norra Finland samt i Sydösterbotten. Störst är Vapo. Över hälften av grödan finns dock på privatas marker, ty Vapo har sakta strävat till att slippa de slutanvända mossarna.

Länsi-pohjan maa- ja metsätalousurakointi Oy som i huvudsak verkar på MeriLappi området, har skördat rörflen under fyra vårar. Den senaste skörden togs med JF:s slåtterkrosskombination: framför GD 3200 FM och bakom GMS 3202 strängförflyttare. I Vapos släpvagn på 50 kubik blåstes materialet med JF:s FCT 1350-exakthack.

– Med samma maskiner skördades under året ca tvåhundra hektar rörflen och sexhundra hektar foder. Tänkt i timmar var fördelningen kanske 150 och 400 med förflyttningarna medräknade. Med slåttermaskinerna har man i praktiken slagit fem hektar i timmen. Arbetet bromsas litet av detta, att en fördel är att köra med front-

maskinen uppe. Då får man tre fördelar sammanslagna och sålunda endast två strängar per teg, berättar Harri Tryyki, den andra ägaren i Länsi-pohjan maa- ja metsätalousurakointi.

Tryyki säger detsamma som Lötjönen: stubben bör fås så kort som möjligt. Enligt Tryyki lyckas detta bra med kombinationen, men på en del ställen har stenarna hindrat arbetet. Ibland har man även varit tvungen att avbryta arbetet, när de inte burit maskinerna på grund av fuktigheten.

Slåtterenheten behöver enligt Tryyki en traktorstyrka på 140-150 hästkrafter, för att arbetet skall löpa tillräckligt snabbt.

Som slåttermaskinens bästa egenskap nämner företagaren det goda slåtterresultatet. Mattransportören fungerade inte i början vid skörden av rörflenen. När man lade en större dragrulle på maskinen, började mattan rotera tillräckligt snabbt.

Inställningen bör vara ställd på det största. Den andra ändringen måste göras med däcken, som i början drog flenen in mellan sig. Däcken vändes tvärtom, varvid spårvidden växte, men slåttern löpte bättre.

Med hacken upp till 4 ha i timmen Då det blir tal om hackens kraftbehov så ler Harri Trykki.

– Detta är ju ett ekorrhjul, ju mera kraft, desto mera fart. Nog skulle det få vara ett parhundra hästkrafter, så att det även skulle finnas litet i reserv. Vi har 185 och med detta kommer man upp till 3,5-4 hektar per timme i rörflen.

Rent arbetstekniskt skiljer sig inte hackningen av rörflen och foder mycket från varandra. Man kan köra med samma inställningar. Det speciella vid skörden av rörflen är dock brandrisken och för det andra materialets torrhet.

– Inmatningsrullarna har ibland gått verkligt heta. Inställningsplåtarna bör ställas långt från varandra, så att materialet kan röra sig ordentligt, berättar Tryyki.

Hackens drygt tre meters arbetsbredd har varit tillräcklig vid skörden av rörflen. Däremot har man varit tvungen att förlänga utblåsningsröret med ca 40 centimeter.

– Denna lämnar vi inte längre, fastän man måste vara försiktig vid broar och trådar. Tack vare förlängningen får man ett tätare lass med såväl foder som rörflen, när materialet kan blåsas uppifrån nedåt, påpekar Tryyki. ■

Bra gödsel av biprodukter Vid odlingen av rörflen är anläggningsårets gödsling av stor betydelse. Iakttagelser i den praktiska odlingen har även vetenskapliga belägg. Timo Parviainen som senaste år disputerade till doktor vid universitetet i Uleåborg klargjorde i sin forskning bland annat kärrbottnens naturliga näringstillstånd.

Enligt resultaten är dessa mycket svaga på näring och synnerligen rena från tungmetaller. Det lönar sig dock enligt Parviainen att ta reda på den naturliga näringssituationen, ty gödslingen utgör en betydande del av odlingens kostnader.

Ett av undersökningens ändamål var att klargöra, hur industrins biprodukter såsom flygaska och slagg lämpar sig vid gödsling av rörflen. Resultaten var lovande.

Med slagg kan man ersätta kalkningen och flygaskan kompletterar bra handelsgödseln. Som en fördel för askan bör man även räkna detta, att näringsämnena i denna löses upp långsamt och sålunda verkar i flera år.

Det är dock för tillfället förbjudet att använda de flesta biprodukter.

Orsaken till detta är, att i en del biprodukter är totalinnehållet av tungmetaller för stort. Förbudet får Parviainen att nästan brusa upp: – I lagstiftningen tittar man endast på biprodukternas totalinnehåll av tungmetaller. De verkliga inverkningarna på miljön har ingen betydelse. Undersökningen visade, att användningen av biprodukterna inte höjer tungmetallinnehållet i växtunderlaget ens nära gränsvärdena. Och när man inte ens äter rörflen, utan bränner den.

Grunden för lagstiftningen härstammar från EU. Samma union kör dock kraftigt på utnyttjandet av alla biprodukter. I Finland används största delen av slaggen och askan för tillfället vid jordbyggnaden. Parviainen förhåller sig misstänksam till detta, att användningen av dessa skulle tillåtas i framtiden.

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

21

Det har skett framgång på flera håll. Vi har kommit till mycket små preparatmängder – ja till och med till avundsvärt små enligt många europeiska jordbrukare. Utan att skada växtskyddets effekt lyckas detta enbart genom att använda utvecklad besprutningsteknik. Det är även synnerligen viktigt att sprutan är bra utrustad och rätt inställd för varje besprutningssituation.

Under tidigare år behövde odlaren fundera enbart på valet av munstycksstorlek, på vilket vattenmängd och körhastighet inverkade. Sålunda var droppstorleken beroende på spridarstorleken. Som typiskt sprutades små droppar vid låga vattenmängder och större droppar med höga vattenmängder.

Numera har kraven på högre arbetshastigheter och mindre vindavdrifter fått nyare teknik till stånd. Denna säkrar att växtskyddsmedlet träffar de ytor som är målet för besprutningen och sprutningen upphör när den skall.

Valet av spridare kan ofta vara en tydlig kompromiss mellan ett bra bekämpningsresultat och vindavdrift, besprutningskapacitet, körhastighet och andra behov. Är det bättre att bespruta med mindre gynnsam droppstorlek, eller fördröja besprutningen i väntan på att vinden skall avta?

Spaltspridare De små spaltspridarna ger mindre droppar. De nuvarande spridarna som ger litet vätska kan bättre än tidigare fördela vätskan Och ger en synnerligen effektiv täckning av ytan. För det andra är de små dropparna mycket vindkänsliga, de sprids lätt dit de inte är ämnade att spridas. Även sprutningsbilden störs lätt. Små standardmunstycken borde användas som första alternativ i den vanliga sprutan, men endast i idealiska besprutningsförhållanden.

För att man tryggt och effektivt skall uppnå alla fördelar med en liten preparatmängd och små droppar i krävande förhållanden, behöver man luftassisterad besprutning. Detta förmår Hardi Twin, som kan använda små standardspridare utan problem, fastän väderleksförhållandena inte skulle vara idealiska.

LowDrift-spridare LowDrift-spridarna ger mindre mycket små droppar än motsvarande standardspridare med samma vattenmängd. Dessa har en begränsningsskiva för vätskeströmmen och denna minskar trycket. LD-spridarna är mindre vindkänsliga.

22

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

En kombination av olika behov

Val av spridartyp Växtskyddssprutan är utan tvivel åkrarnas mest använda arbetsmaskin. I Danmark ifrågasätter man tillexempel inte nödvändigheten av sjukdomsbekämpningen. Växtskyddsmedlen är också föremål för det övriga samhällets uppmärksamhet. En ansvarsfull och behovsrelaterad användning av dessa är till allas fördel. text Mikkel Nilars, Hardi International

Quintastreams spridningsbild.

Ett bra alternativ är att hålla såväl standard- som LD spridaren på samma sida om Triplet-spridarramen. När man börjar besprutningen tidigt på morgonen är vindhastigheten ofta låg, och man använder standardspridare. Senare på förmiddagen när vindstyrkan ökar kan man byta munstycke utan att ändra sprutans inställningar.

MiniDrift-spridare Luftassisterade MiniDrift-spridare kan användas i mera utmanande väderleksförhållanden eller i de fall när sprutningsarbetet inte kan skjutas fram. Spridaren har två stora luftmatningskanaler. MD-spridarna minskar vindavdriften till ett minimum vid användningen av lågt tryck.

Injet-spridare De luftassisterade MiniDrift-spridarna ger olika stora droppar. Det i spridaren befintliga trattröret ger ett undertryck som drar luft från yttre sidan ur två på sidan befintliga hål in till blandningskammaren, där vätska och luft blandas före sprutningen. Man åstadkommer en synnerligen låg hastighet, men mycket stora droppar. Dessa kan spridas med tillräcklig noggrannhet och i många víndförhållanden och be-

sprutningshastigheter.

Man bör märka, att en större droppstorlek betyder ett mindre antal droppar.

Om droppens diameter stiger med det dubbla, minskar dropparnas antal till en åttondedel. Med endel preparat kan detta leda till en risk för mindre bekämpningseffekt. Speciellt föreligger risk vid bekämpning med bekämpningsmedel för gräsartade ogräs samt med bekämpningsmedel för svampsjukdomar och skadeinsekter på spannmål.

Tester vid Flakkebjergs forskningsstation har visat på upp till 40-50 procents effektminskningar jämfört med standardmunstycken, i de fall då man sprutar i kontrollerade och i bästa möjliga förhållanden. Dock är vindavdriften med Injetmunsstycken märkbart mindre och föraren kan fortsätta sprutningsarbetet tryggt

även då, när arbetet vanligen borde avslutas. Tidpunkten för bekämpningen hålls bra, vilket är en förutsättning för de små preparatmängderna. Injet-spridarna behövs, om man nödvändigt måste spruta vid en viss tidpunkt.

För gödsel i vätskeform När man önskar sprida gödsel i vätskeform på åkern användes Quintastreamspridare. Varje spridare ger vätskedusch i fem olika riktningar. Strömningen är störst i mitten och minst i de yttersta duscharna. Bommens rörelser inverkar inte på gödseln fördelning, vilket minskar brännrisken. Munstycket kan monteras i filteranordningen utan packning. Bytet av Quintastream-munstyckena är ett snabbt sätt att ändra sprutan till en precisionsspridare för gödsel. ■

ODLINGSPROGRAM

Försöksresultat från Västankvarn 2007 9000 8500 8000 7500 7000 6500

Skördeökning kg/ha 2628

6000

2741

3363

1825

2105

2705

1678 Obehandlad

5500 0

5000 4500 4000

ad

ndl

eha

Ob

,0 l

us 1

t Pl

e om

C

5l

t 0,

me

Co

por +S

tak

0,5l 5l

t 0, me Co

,5 l

us 0

t ven + Ju

n

Aca

kg

,75

a0

rim to P

,25

a1

rim to P

n

Aca

4

r 0,

ista

Am

kg

,4 l h0

enit

Z l+

line

0,6

l

Pro

Bekämpning av växtsjukdomar

Vilken strategi ger bästa avkastningen?

Spannmålsprisernas uppgång gör att bekämpningen av växtsjukdomar spelar en mycket stor roll för lönsamheten. Det är alltså ännu viktigare än förr att fatta rätt bekämpningsbeslut. När ska man spruta? text Hannes Höykälä, foto Kesko Lantbruk

Inom bekämpningen av växtsjukdomar finns det tre strategier som alla har både goda och dåliga sidor.

domar fungerar i allmänhet bäst om det inte redan förekommer sjukdomar i åkern när det är dags att spruta mot ogräs.

Delad besprutning Sen separat besprutning Det här betyder allmänt taget att kornet besprutas i flaggbladsstadiet och vetet besprutas vid axgången. Enligt forskning och praktisk erfarenhet brukar separat besprutning ge det bästa ekonomiska resultatet. Besprutningstidpunkten infaller då nära den period då växtsjukdomarna sprider sig till de blad som är av den största betydelsen för skördebildningen.

Kornet kan på samma gång få tillväxtregulator (Terpal), då blir skyddet mot liggsäd bäst. Sen besprutning i vete skyddar också axet mot växtsjukdomar. Strategin med en enda sen besprutning mot sjuk-

24

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Delad besprutning tillämpas så att en del av sjukdomspreparaten sprutas redan tillsammans med ogräspreparaten och resten i en senare omgång. Det är värt att dela upp behandlingen om sjukdomstrycket är högt, dvs. man kan se tecken på begynnande sjukdomar i åkern redan innan ogräsen besprutas.

Sjukdomstrycket kan vara högt i växtperiodens början bl.a. till följd av att direktsådd eller reducerad bearbetning tilllämpas, växtföljden är bristfällig eller vädret under broddskjutningen har gynnat uppkomsten av växtsjukdomar. Dessutom bidrar sådd av obetat utsäde till att sjukdomar uppträder i ett tidigt skede.

Senarelagd ogräsbesprutning För korn och havre är det ett tredje alternativ att sjukdomsbesprutningen kombineras med senarelagd ogräsbesprutning i början av stråskjutningen. Målet är att skydda växtbeståndet mot sjukdomar för hela växtperioden. Avsikten med det här är att spara in en besprutningsomgång, men dosen måste absolut ligga i närheten av den maximala.

Studier visar ändå att merskörden i den här strategin blir i medeltal bara hälften så stor som vid separat sen besprutning, även om man använder de effektivaste preparaten som finns på marknaden.

Mer pengar i börsen Sjukdomsbesprutning ska basera sig på ett faktiskt behov. Med dagens spannmålspriser täcks visserligen kostnaderna för sepa-

Resistens mot växtsjukdomar Kari Puukko, BASF I Europa har man i redan i åratal studerat och gett akt på resistensfrågor. Av sjukdomarna har i synnerhet svartpricksjuka i höstvete, vetets bladfläcksjuka (DTR) och mjöldagg utvecklat resistens mot strobiluriner. Hos korn har man ställvis konstaterat resistens mot bladfläcksjuka och sköldfläcksjuka.

I det praktiska bekämpningsarbetet gäller det att notera att sjukdomsalstrande svampar utvecklar resistens mot alla produkter som innehåller strobiluriner, och därför bryts inte resistensen om man övergår från en produkt i strobilurinfamiljen till en annan. De preparat på marknaden som innehåller enbart strobilurin är Comet, Acanto och Amistar.

FRAC (Fungicide Resistance Action Committee) har utfärdat allmänna avisningar om användning av strobiluriner för bemästrande av resistensproblem. I Finland tillämpas anvisningen att strobilurinpreparat alltid ska blandas in i sjukdomspreparat som verkar på ett annat sätt, t.ex. triazolerna Juventus, Sportak, Tilt eller Zenit. När blandningsanvisningarna följs kan man fortfarande dra full nytta av strobilurinerna, som ger långvarig effekt och särskilda växtfysiologiska fördelar. Enligt FRAC är det också viktigt att de rekommenderade doser som anges på strobilurinförpackningarnas etiketter följs. Återkommande små doser gynnar uppkomsten av resistenta sjukdomsstammar.

rat sjukdomsbesprutning redan vid mycket små merskördar. Det räcker med 150200 kg/ha beroende på sädesslag och preparat för att alla kostnader för sjukdomsbekämpningen ska täckas.

Nu är nyttan av att använda effektiva sjukdomspreparat stor: om spannmålspriset är t.ex. 200 €/ton (moms 0 %) kan ett bättre medel vid högt sjukdomstryck ge en mer än 150 kg större merskörd som är värd 30 €/ha. Redan den här skillnaden i merskörd betyder i praktiken att det inte lönar sig för en jordbrukare att spruta ett mindre effektivt preparat ens om han får det gratis. Effektivare preparat förebygger också kvalitetsförsämring bättre.

I regel är prisskillnaderna mellan de bästa och de svagare medlen ganska små.

Exempelvis en 5 euro stor skillnad i hektarkostnaden betyder att en 25 kg större merskörd täcker merkostnaden för det ef-

fektivare preparatet. I proportion till den mängd spannmål som en hektar åker avkastar är det fråga om bara några ämbar, medan man i den andra vågskålen har t.o.m. 600-1200 kg i merskörd. Ett billigt och inte så effektivt preparat kan när allt kommer omkring bli dyrast för att man går miste om en stor merskörd!

Den nya prisnivån för spannmål ger anledning att fundera på nytt också över doseringen av sjukdomspreparat, eftersom en dos som är större än tidigare ger långvarigare och effektivare skydd och det bästa nettot. Det är viktigt att minnas att sjukdomsbekämpning säkrar också skördekvaliteten. Behandling med tillväxtregulator är ett sätt att bemästra risken i en värdefullare skörd. Den förebygger effektivt skörde- och kvalitetsförluster som beror på liggsäd och ökar bärgningskapaciteten. ■

Juventus har registrerats Juventus 90 är ett den nya generationens triazolpreparat som är effektivt ensamt och i tankblandningar med strobiluriner. Preparatet har nu registrerats för spannmål (utom havre) samt rybs och raps. Det har bred effekt mot växtsjukdomar i stråsäd, också rödmögel.

I försök på Västankvarns försöksgård i Ingå gav Juventus i fjol den största merskörden i tankblandning med strobilurinpreparatet Comet. Resultaten ses i stapeldiagrammet här invid.

Doserna är följande: 0,5-1,0 l/ha när Juventus används ensamt i stråsäd, 0,25-0,5 l/ha i tankblandningar som ges till vårsäd, 0,5-1,0 l/ha till höst- och våroljeväxter. Den aktiva substansen heter metconazol.

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

25

ODLINGSPROGRAM

Förblir prisnivån hög?

Spannmålsodlingen ökar

Spannmålsarealen i Finland kommer att stiga i sommar av flera orsaker. Oljeväxtarealen kan däremot komma att krympa till följd av de dåliga erfarenheterna i fjol, trots att de inte nödvändigtvis upprepas. Tilltagande odling och nya sorter gör att nya utsädesodlare behövs. text och foto Anne Penttilä

Prisuppgången för spannmål är en självklar anledning till intresset för spannmålsodling.

Helt självklart är det däremot inte att priserna är på den nuvarande nivån också i höst. Den genomsnittliga prisnivån kommer sannolikt att vara högre än vad som varit brukligt i Finland, och stora prisvariationer blir vanligare.

– Spannmålsmarknaden förändrades i höstas och ingen återvändo är i sikte, säger Antti Korpinen som är produktgruppschef för Kesko Lantbruks spannmålsenhet. Han höll ett inlägg vid en kurs för utsädesodlare i Jockis 14.2.

– Förråden av bröd- och fodersäd i världen har krympt i flera år och spannmål används inte bara till livsmedel. Spekulationen i spannmålsfuturer höjer priserna och orsakar snabba prisfluktuationer. Det går inte längre att förutse prisutvecklingen bara utifrån utbud och efterfrågan.

Vårens spannmålsmarknad påverkas av hur långt utbudet räcker till under slutsäsongen och särskilt av förväntningarna på hur den nya skörden kommer att ut-

26

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

vecklas. Eftersom lagren är rekordsmå reagerar marknaden på alla nyheter om den nya skörden.

Just nu är förväntningarna ännu höga, men spannmålslagren i världen krymper ytterligare redan om dagens produktionsprognos faller med 3 procent.

Att trädningsskyldigheten slopats kommer att ha stor betydelse under den inkommande skördeperioden. I de 27 EUländerna innebär det att 1,7 miljoner hektar mer kan användas till odling, närmast av spannmål. I de här länderna väntas spannmålsarealen stiga med 5 procent. i Finland har den obligatoriska trädan omfattat 120 000 hektar, av vilket ungefär hälften kan komma att användas till sädesodling. I synnerhet kommer stora gårdar att satsa på spannmål. Också det faktum att nötkreatursgårdarna minskar med en takt av 6 procent per år inverkar. Spannmål börjar odlas på en del av den forna vallarealen.

– Vi vet förstås inget ännu om hurdan nästa skörd blir, men det är säkert att spannmålsarealen kommer att vara

rekordstor under skördesäsongen 20082009. Det goda marknadsläget märks också i efterfrågan på certifierat utsäde.

Användning av utsäde som producerats yrkesskickligt av rikt avkastande och odlingssäkra sorter hör till det viktigaste i Klantbruks odlingsprogram som siktar på att förbättra odlingens lönsamhet.

Glöm inte oljeväxterna Även om priserna på oljeväxter har stigit kraftigt under årets första månader har odlingsintresset dalat. Det beror dels på att spannmålsodlingen blivit mera lockande, dels på de problem som rybsodlarna mötte i fjol. Ändå skulle det vara bra att hålla oljeväxterna i minnet. Den gamla devisen ”lägg inte alla ägg i en korg” gäller också här. Tänk om lantbrukarna runtom i världen satsar kraftigt på att odla spannmål, vädret blir gynnsamt, rekordskördar tas och det nästa säsong råder överutbud av spannmål på världsmarknaden?

Efterfrågan på oljeväxter väntas förbli stark i Europa i år och prisnivån tros vara stabilare än spannmålspriset. När detta skrivs är prisnoteringarna för hösten 2008 nästan 450 euro per ton. Odlingsarealen för oljeväxter antas sjunka något i EU. Praktiska fördelar är bl.a. rybsstubben, som på skiften som uppfyller kravet på växttäcke och vid direktsådd är avgjort lättare att tas med på våren än stubben av sädesväxter. Dessutom får man fortfaran-

ODLINGSPROGRAM Juha Kartano tycker att utsädesodling är intressant.

de använda Super-Treflan mot ogräs.

Utsädesodling intresserar Den växande efterfrågan ökar också behovet av utsädesodling. Fler utsädesodlare behövs för bl.a. maltkornet Xanadu och det synnerligen tidiga sexradskornet Tiril.

Bland kvarnvetesorterna kommer särskilt Zebra att efterfrågas, den har ju den bästa kvarnkvaliteten. Nya sorter har också tagits upp på sortlistan: havresorten Ringsaker och vårrapssorterna Sheik och Ilves.

Juha Kartano i Hausjärvi har odlat timotejfrö sedan 1989. På 2000-talet har han utökat sortimentet med spannmål och oljelin. Utsädesarealerna är ca 35 ha för spannmål, 15 ha för timotej och 8-9 ha för lin. Sorterna har varit bl.a. Gaute, Belinda och Saga, för linets del Helmi och Heljä.

– Utsädesodlingen är meningsfull och tillför odlingen många alternativ. Timotej för in vall i växtföljden och bärgningsrytmen är bra: Gaute skördas tidigt, Belinda sent och timotej däremellan. Linåkrarna har man just inte ärende till före mitten av september.

– Det är knepigt att bekämpa sjukdomar i besvärliga väderförhållanden och att välja preparat och metod. Med timotej är det viktigt att ogräsbekämpningen lyckas det första skördeåret.

– Utsädesodlingen är fylld av utmaningar och just det gör den intressant.

Veli-Jussi Markkula i Loimaa och Olli Markkula i Kjulo började odla utsäde 1995. Före dem sysslade deras far med samma sak ända sedan 1950-talet.

Nu odlar brödraparet utsäde av Grindstad timotej på ca 40 hektar. De senaste åren har de också odlat rödklöversorten Betty.

– Utsädesodlingens lönsamhet har varit bättre. Kostnaderna och massan är mindre, och lagringen är lättare. Det svåra är

28

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

att bibehålla renheten och särskilt att bekämpa ogräs. Om det första skördeåret med sina besprutningar lyckas bra och timotejn övervintrar väl klarar den nog av att täcka marken effektivt, då ryms inte ogräsen. Klövern har varit besvärligare på grund av problem med pollineringen.

Enligt Ari Virtanen som ansvarar för Kesko Lantbruks utsädeshandel har åtgången varit god under vintern. En del sorter är redan slutsålda.

Efterfrågan på köpt utsäde stiger också genom att vissa sädesslag uppvisar lägre

Bröderna Markkula har specialiserat sig på att odla vallfrö.

grobarhet än normalt, enligt Eviras försök. Det här gäller i synnerhet havre och i viss mån också vårvete. Den som överväger att använda eget utsäde bör utföra ett groningsprov så tidigt som möjligt.

– Grobarheten sänks nu speciellt av mögel och flygsot. Betning behövs mer än någonsin, framhöll direktör Hanna Kortemaa vid Evira. ■

Blir det ett nytt jordloppsår?

MTT-forskaren Asko Hannukkala skrev i förra numret av Åker Birka att det inte är säkert att det blir en ny jordloppsinvasion. Forskaren Erja Huusela-Veistola har samlat material om jordloppor under en lång tid och enligt det har jordlopporna varit ganska besvärliga med 5-10 års mellanrum. I det gamla materialet har två jordloppsår aldrig uppträtt efter varandra, men ändå har MTT bestämt sig för en försiktig linje.

Hösten 2006 förekom det verkligt mycket jordloppor och eftersom vintern var mild klarade sig ovanligt många uppenbarligen till våren 2007.

Hösten 2007 var jordlopporna ganska få. Jordlopporna är ca 2 mm långa, svarta och hoppande insekter. De rör sig inte särskilt långa sträckor.

Hur kan jordbrukarna nu gardera sig? Det har påståtts att bekämpningen i fjol försenades med två veckor när jordbrukarna höll ett öga på hur det såg ut i växtbestånden ovan jord. Samtidigt kalasade jordlopporna under jord.

– Nu är det all anledning att se upp, inskärper Hannukkala.

– Rybsen borde inte sås särskilt tidigt, eftersom svalt väder fördröjer plantsättningen och betningsmedlets

effekt kan upphöra för tidigt. Jordlopporna ger upphov till de proportionellt sett största skadorna på helt små plantor. Man borde börja granska åkrarna genast efter sådden. Som hjälp kan man använda gula limfällor eftersom det annars kan vara mycket svårt att få syn på jordlopporna – spår av deras ätande kan man visserligen se. I vår sätter vi ut gula limfällor mycket tidigare än i fjol för att kunna varna bättre.

Resurserna räcker ändå inte till att iaktta särskilt många åkrar.

Arto Markkula på Syngenta är inne på samma linje.

– Jordbrukarna måste undersöka marken och växtbestånden redan efter sådden och vid plantsättningen. Jordlopporna övervintrar närmast på dikesrenar och också i växtrester på åkern, om reducerad bearbetning tillämpas eller åkern inte alls har bearbetats. På plöjda jordar startar jordlopporna från dikesrenarna, på direktsådda åkrar kan skadegörelsen starta t.o.m. mitt på åkern.

I fjol gillade jordlopporna rybs allra bäst, därnäst följde raps och camelina. Av någon orsak rörde de inte sockerbetorna.

Handelsfrö av både oljeväxter och sockerbetor betas med Cruiser. Till besprutningen används Kestac.

ODLINGSPROGRAM

Satsa på vallfodret Gott vallfoder är det som utfodringen bygger på och det har alltid varit viktigt att vallfodret räcker till och är av bra kvalitet. Det högre priset på spannmål och kraftfoder gör att bra vallfoder nu är av ännu större ekonomisk betydelse än tidigare. Det är värt att satsa på vallarna. text Anne Penttilä

30

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Viktat D-värde, %

70 69 68 67 66 65 0

10

20

30

40

50

Andelen ogräs Ogräs D 63

Ogräs D 60

Källa: PETU-projektet, Ogräsbekämpning i vallar, Perttu Virkajärvi och Pia Punkki, MTT Husdjursforskning Maaninka.

Hundäxing

Engelskt rajgräs

Ängsgröe

Italienskt rajgräs

Rödklöver

Alsikeklöver

Persisk klöver

Vallfröblandning för balning

75

-

25

-

-

-

-

-

-

-

-

25-30 2-3

-

75

25

-

-

-

-

-

-

-

-

25-30 2-3

55

-

35

-

-

-

10

-

-

-

-

30-35

75

-

-

25

-

-

-

-

-

-

-

25-30 3-5

60

-

25

-

-

-

-

-

10

5

-

25-30

-

15

-

25

-

50

10

-

-

-

-

-

30

3

35 25

-

50 50

-

-

15 10

-

15

-

-

-

30 35

2-3 -

-

-

-

-

-

-

-

70

-

-

30

30

-

Sydlig vallfröblandning för balning Fröblandning för betesvallar Rörsvingel-timotejblandning Vallfröblandning med klöver Vallfröblandning för lerjord Vallfröblandning för mulljord Snabbvallblandning Grönfodergräsfröblandning 1 -årig Arter Timotej Ängssvingel Rödklöver Hundäxing Rörsvingel Rajsvingel Eng. rajgräs Ängsgröe

Betydelse i blandningen Rikt avkastande, smaklig, god smältbarhet, vinterhärdig Förbättrar återväxten, proteinhaltig Bevarar smältbarheten, proteinhaltig, smaklig, tål torka Tål torka, god återväxt, rikt avkastande Tål torka, god återväxt, rikt avkastande Tål torka, god återväxt, rikt avkastande God återväxt, smaklig, proteinhaltig Tål trampning, minskar luckbildning

Rek.slåtterantal

Proportionerna i vallfröblandningar %

Rörsvingel Kora

Rek.såmängd kg/ha

kg/ha av Basagran SG. Det finns särskilda anvisningar för det år vallen anläggs. ■

Ängssvingel

Det är värt att bekämpa ogräs på vallskiftena så tidigt som möjligt, eftersom ogräsen försvagar både skördemängden och särskilt kvaliteten. Ogräsens fodervärden, mineralhalter och smaklighet är mycket sämre än vallväxternas.

Grafen här invid visar ett exempel på hur vallfodrets smältbarhet (D-värde) utvecklas när ogräshalten stiger från 0 till 40 procent och ogräsens D-värde är antingen 63 eller 60. D-värdet betyder mängden smältbar organisk substans i vallfodrets torrsubstans, målet är vanligen 68-70.

Om D-värdet förändras med en enhet betyder det ungefär ett halvt kg mjölk per ko och dygn, 183 kg per år. Om producentpriset är t.ex. 40 cent är en D-enhet värd 73 euro per ko.

Samma produktionseffekt har ett kilo kraftfoder när givan av det är ca 10 kg/ dag. Omvänt: om D-värdet sjunker med en enhet måste kon äta ca 365 kg mera kraftfoder årligen för att mjölkavkastningen skall vara oförändrad.

En stor mängd ogräs gör också att val-

Exempel på hur fodrets D-värde förändras med ogräshalten

Timotej Grindstad

Växtskyddet för vallar

len måste förnyas oftare, vilket höjer kostnaderna. Första året är viktigast eftersom ogräsmängden brukar vara densamma år efter år.

Första året och också annars ger man etablerade ensilage-, hö- och betesvallar t.ex. 40-60 g/ha av Gratil antingen på våren eller efter första eller andra slåttern, t.ex. när de första blomknopparna hos syror, skräppor och smörblommor syns. Alternativt kan man ge 0,1-0,5 l/ha av Primus tidigt på våren när tillväxten börjar.

För beten passar Tomahawk under försommaren när syror och skräppor har gått i knopp. Gratil och Primus behöver vätmedel. Klöverhaltiga vallar ges 1,1-1,7

Timotej nordlig

Vallfodrets mängd och kvalitet påverkas av många saker, och av dem brukar utsädet och växtskyddet ägnas alltför liten uppmärksamhet.

I Finland används det många vallväxtarter och sorturvalet är också stort. Ofta säljs vallfrö i blandningar där arterna och sorterna kompletterar varandra. Det gör att variationerna mellan slåtteromgångarna och åren jämnas ut och garanterar en tillräcklig kvalitet under olika förhållanden.

Rätt vallfröblandning väljer man på basis av användningsändamål, odlingszon, jordart och slåttersystem. En snabb växtrytm och bra återväxt är det skäl att beakta vid slåttern så att stora skördar av bra kvalitet kan tas. Tabellerna här invid anger de olika vallväxternas egenskaper samt K-lantbruks fröblandningar och deras sammansättning. Odlingsguide 2008 innehåller ytterligare anvisningar.

-

Att beakta Dålig återväxt, tål inte torka Smältbarheten sjunker lite snabbare än för timotej Går ut när vallen åldras Smältbarheten sjunker snabbt Dålig smaklighet i betesvallar Dålig smaklighet i betesvallar Svag vinterhärdighet Ej särskilt rikt avkastande

BYGGANDE

Bra lagerutrymme för spannmålen

På Kössis gård i Oripää förbättrades spannmålshanteringen förra sommaren. En ny tork gav större kapacitet, och intill denna uppfördes två runda Arskametallis silon som lagringsutrymmen.

På samma gång gjordes grunden för en tredje silo av samma typ. text och foton Raila Aaltonen

– Vi hade ett tydligt behov av att förenkla och effektivera lösningarna i spannmålskedjan, konstaterar Kari Kössi.

– Det finns från tidigare tillräckligt med lagerutrymme för specialpartier, så nu behövdes utrymme för massaspannmålen. Åkerarealen har vuxit genom gårdsköp, och är nu sammanlagt 128 hektar.

Spannmål odlas nu på drygt hundra hektar, därtill odlar Kössi ärter på 10 hektar och timotejutsäde på 15 hektar. På gården finns även broilerproduktion med ca 30000 broilers.

Av de gamla torkarna river man en och lämnar en i reserv. Efter rivningsarbetena har man lagerutrymme för 1500 hektoliter mer än tidigare. De båda nya silorna rymmer var och en en skörd från ca 20 hektar.

32

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Från början fanns tre tillverkare på förslag, men ett besök på en motsvarande tork-silogård i Humppila hjälpte till att att välja mellan märkena. Kössi betecknar Arskanmetallis lagringssilon och torkar som kostnadseffektiva och enkla lösningar.

Ett minimum av spadarbeten Grunden för den nya torken och silorna

Monteringen av varje silo tog drygt två dagar för två män.

grävdes i januari för ett år sedan. I april levererade someroföretaget Arskanmetalli tillbehören till byggnadsplatsen. Den 25 juli fick torken taket på och den första augusti kördes de första spannmålslassen dit.

På berggrunden, under bottenkonen, kom först en halv meter grus och lika mycket krossgrus. Silornas botten gjöts trattformiga, och längs ned i trattens spets kom en lastbilsfälg. I den var det lätt att svetsa kommande delar. Bottenkonens väggar försökte man få så brant lutande som möjligt, så att tömningsskruven skulle tömma silon ordentligt och spadarbetet bli så litet som möjligt.

Det lönar sig att vara så noggrann med tömningen som möjligt, ty om det blir spannmål på bottnet, blir det vid kall väderlek kondensvatten på silons inre ytor och förorsakar problem. Kring silons be-

Kari Kössi behövde förmånligt lagerutrymme för massaspannmålen på sin gård i Oripää. Silorna har påfyllningslucka och kontrolllucka på taket. För tömningssskruven finns ett rör med lock. Stegar för ytterväggar och tak hör till leveransen, likaså manlucka på ytterväggen.

Kössi håller fabrikens hopmonteringsdirektiv som tydliga. En erfaren silomonterare ger som vink åt den som monterar sin första stålplåtssilo, att det inte lönar sig att snåla med fogningsmassan.

– Den får svälla ut ur fogarna. Massan lades även mellan varje dubbla bultrad.

Fogarna bör fås täta med en gång, om man vill hålla gnagare och vinterns snöyror borta från spannmålen.

tongbotten går en halv meters gång. Gjutblocksväggen sträcker sig till en höjd av 120 cm. En tredje färdigt gjuten bottenkon väntar redan under snötäcket på nästa sommar.

Lyftkran till hjälp Även gårdens förra runda spannmålssilon var från K-Lantbruk, fast av annat märke. På basen av tidigare erfarenheter antog Kössi, att monteringen av silorna inte skulle medföra några problem. Och inte uppstod det heller några problem. Monteringen av varje silo tog drygt två dagar för två män.

– De var mycket lätta att montera när en lyftkran fanns tillhands. Monteringen av ett nytt varv under det förra tog , när det gick bäst, en timme. Med hjälp av domkraft skulle arbetet varit märkbart svårare, vet Kössi.

Inget specialkunnande

Bottenkonens väggar försökte man göra så branta som möjligt, så att spadarbetet skulle vara så litet som möjligt.

De silon som han valde är 5,6 meter i diameter. Stålplåtsväggen bestod av sex elementvarv. En robust billyftkran klarade lätt av att förflyttningsarbetet, ty en färdig silo väger ca 1500 kg. Silons takfot är på fem meters höjd och åsen på en höjd av sex och en halv meter.

– De var lätta att montera på det färdiga underlaget. Till slut monterades tömningsskruvarna på plats, säger husbonden.

Vid monteringen av silorna behövde man inga specialverktyg och inte heller i något skede utomstående yrkesfolk. Utöver den egna arbetskraften användes en utomstående monteringsgrupp och olika entreprenörer.

Torkens ram svetsades färdig vid en metallverkstad i grannskapet. Ett jättestort lass körde in på gården som specialtransport i början av juni och väggarna gjordes färdiga på marken. Byggnaden lyftes på plats med hjälp av två bilkranar.

– Arbetet hos oss underlättades av att vi förmånligt fick låna prima maskiner alldeles i grannskapet, tackar Kössi sina samarbetspartners. ■

BYGGANDE

Hötork i Tuhti-maskinhall Byggandet av en hötork blev för ett par år sedan aktuellt på jordbrukaren Petri Taimis gård i Alastaro. Vid valet av byggnad stannade man för Tuhti-stålhallen och slutresultatet visade att valet var lyckat. text och foton Juho Vanhakartano

Petri Taimi odlar hö för hästar, och detta bör torkas. För ändamålet måste man bygga en ny tork och själva byggandet inleddes på normalt sätt genom att välja plats för byggnaden. Efter att man hittat en lämplig plats i närheten av gårdscentrum, skalade man bort ytjorden och från en kross ett par kilometer längre bort kördes sepel som grund för byggnaden. Grunden jämnades med hjälp av ett laseraggregat.

Vid funderingen på hallens konstruktioner var utgångsläget ett öppet inre utrymme. Man behöver ett högt fritt utrymme i hallen på grund av lastningen av balarna. Med andra ord var de vanliga takstolarna allt från början uteslutna alternativ. Samtidigt är även hallens allmänna intryck ljusare.

Plintarna och sockeln köptes som färdiga från Lammin Asennustaito Oy. De

önskade måtten för byggnaden och tillverkaren av stålkonstruktionerna meddelades elementtillverkaren, som levererade materialet i lämpliga storlekar. Stålkonstruktionerna, d.v.s. bågarna och takplåtarna köptes från Weckman. Hallen är 14 meter bred och 20 meter lång. Takstolsbågarnas delning är 5 meter. Allt trävirke härstammar från gårdens egna skogar.

Hallen uppfördes med egen arbetskraft Det egentliga byggandet från markytan uppåt började med att lyfta betongelementen på plats. Flyttandet av de ca ett ton vägande elementen lyckades bra med traktorns frontlastare. Elementen var tydligt numrerade, varför det inte fanns risk för felmonteringar. Fastän stålbågarna verkar vara tunga, var även deras hantering överraskande bekymmersfritt, säger

Taimi. Som hjälp vid monteringen användes en hjullastare som lånats av grannen.

De i taket längsgående plankorna är längre än i de ursprungliga ritningarna och går om varandra. Man hittade dock inte tillräckligt långt material, varvid ritningarna ändrades så, att plankorna nu är mot varandra och i skarven finns en separat stödplanka fastspikad på fyra ställen.

Med denna konstruktion kommer man till samma hållfasthet som med den ursprungliga lösningen. På stödplankorna gjordes en tvärbrädning, på vilken underlagsväven drogs ut. Fastän tvärbrädningen ökar den behövliga virkesmängden, blir kostnaden dock en liten del av hela hallens kostnad. Fördelen med tvärbrädningen är att underlagsväven hålls rak, inga påsar förekommer. Takplåtarna vilar på egen läkt på underlagsväven.

För den yttre brädfodringen stannade

Hallen fördes upp från början till slut med egen arbetskraft.

Det var lätt att arbeta med färdiga element som passade bra ihop med varandra.

34

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

man för träbrädfodring på grund produktens hållbarhet. I en plåthall börjar balarna mögla redan vid jultiden, med brädväggar förekommer inte motsvarande problem, säger Taimi. Till brädfodringen gick det åt ca tre kilometer spontat virke.

Golvet göts av betong. Utjämningen gjorde de själva, varför man inte alls behövde främmande arbetskraft för uppförandet av hallen. Taimi berättar att uppförandet av hallen med alla sina arbetsskeden var överraskande lätt och förmånligt, speciellt de färdiga betongelementen underlättade arbetet mycket. Följande hall skulle föras upp ännu snabbare, när man nu kan de olika arbetsskedena.

jämnt i de luftkanaler som finns i golvet.

I ändan av fördelningstunneln finns en fläkt med en meters diameter försedd med en 11 kW:s motor. Fläktens effekt räcker till för att torka ett lager med två fuktiga balar och ett lager med tre balar, om dessa är i bättre skick.

Hallen fördes upp på ca ett halvt år.

Grunden var klar före sådden. Efter sådden fortsatte man uppåt och på hösten var hallen klar. ■

I torkningsdelen finns sammanlagt 30 öppningar, på vilka balarna travas. Torkens effekt räcker till för att torka två våta balar på varandra per öppning.

Hötork vid bakgaveln Fem meter längst bak i hallen bildar den egentliga torkningsdelen. Golvet göt man ca 20 cm lägre än i hallens framdel. Som stödkonstruktion finns plankor på kant i längdriktningen. På plankorna kommer en par centimeters vattenfaner som lock.

Konstruktionen håller en normal 100 hk:s traktor med bal. I skivorna har man sågat upp runda hål för balen. Totalt finns det trettio hål. På hallens bakvägg finns en en meter bred och två meter hög fördelningstunnel, som fördelar den från tunnelns ända, d.v.s. hallens bakhörn blåsande luften

Hallen är rätt öppen inne, när det inte finns vanliga takstolar. Om man i hallen måste lasta eller kippa vad som helst, så är en sådan konstruktion synnerligen behändig.

BYGGANDE

Maskinhallsbyggarens

ABC

Det lönar sig för den som planerar att bygga en maskinhall, att stanna upp och noggrant fundera över några omständigheter, som inverkar överraskande

len. Som värst förorsakar detta onödig förflyttning av varor och maskiner, innan man kommer till den maskin man önskar. Dörrarnas bästa plats är på gavlarna, ty där kommer det inte snö från taket. De stora maskinernas mått bestämmer dörrstorlekarna och hallens fria höjd inne.

Den inre höjden kommer emot när man ex. lastar varor med lastbilens kran.

mycket på hallens funktion och användbarhet under de kommande åren. Här följer Weckman Steels och Vieskan Elementis tips för hallbyggaren. text Eemeli Linna

A Användningsändamål Byggnaden skaffas alltid för många år framåt för någon bestämd användning.

Men i planeringsskedet är det som förmånligast att beakta eventuell ändring av användningen i framtiden, exempelvis som en följd av ändring i företagsverksamheten eller produktionsinriktningen.

Som ett konkret exempel kan man hålla möjligheten att ändra hallen till ett varmt utrymme. Hallens konstruktioner görs kraftigare, så att de håller värmeisoleringen, sockeln görs även sådan att den lämpar sig för en varm byggnad. Med de värmeisolerade hallarna kommer även frågor om energi, uppvärmningssätt samt VVS-system och övrig teknologi. Detta är viktigt att planera i begynnelsestadiet, fastän värmeisoleringen skulle utföras först senare.

En standardhallslösning är alltid mera konkurrenskraftig beträffande priset, tack vare de stora tillverkningsmängderna, och därtill är leveranstiden i allmänhet mycket kort. Exempelvis kan en bultkopplingshall vid behov flyttas till en annan plats, om det så krävs.

B Dörrar och inre höjd Det är motiverat med flera dörrar, så att man inte behöver göra så många gångar inne i hallen. Ett alltför litet antal dörrar förorsakar en för liten fyllnadsgrad i hal-

36

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

C Möjlighet till utvidgning Gårdarnas medelstorlek, maskinernas storlek och även behovet av hallutrymme växer hela tiden. En hållbar planering av hallen utgår i första hand från planeringen av användningsändamålet, inte av bestämningen av priset. Ett bra planerat hallprojekt garanterar att alla behövliga maskiner och varor fås snyggt in i hallen och lösningen täcker hallbehovet för många år framöver. I varje fall bör man förbereda för en utvidgningsmöjlighet redan i planeringsskedet, ty detta kan inverka på hallens konstruktioner. En utvidgning lyckas inte alltid, om man inte tagit detta i beaktande.

D Byggnadsplats och trafik Avgörande på byggnadsplatsen är jordart, dess bärförmåga, vattnets rinningsriktning och platsens övriga geotekniska egenskaper. Byggnadsmyndigheten kan hjälpa till vid anskaffningen av tilläggsuppgifter. Såväl byggnadsplatsens som den färdiga hallens trafikplanering underlättar byggandet, effektiverar hallens användning och försnabbar lagringsverksamheten i hallen. Ett rymligt byggande är till fördel på längre sikt.

E Planering I alla byggnadsprojekt bör det finnas en kunnig huvudplanerare, som bär planeringsansvaret för hela projektet. Huvudplaneraren granskar att delleveranserna passar ihop med varandra och dithörande lokala byggnadsbestämmelser. Därtill behövs i projektet en lagligt godkänd ansvarig mästare, som övervakar, att byggnadsplanerna följs.

Stålstomskonstruktion från Weckman Steel och Termisols vägg- och takelement.

F Tidtabellen Uppgörandet av en alltför sträng tidtabell är en onödig risktagning. Om tidtabellerna sviker då det gäller delleveranser eller –entreprenörer i en alltför spänd tidtabell så kan detta förorsaka problem med tidtabellerna för de övriga leverantörerna. I allmänhet åstadkommer detta i något skede extra kostnader.

G Byggnadslov För byggnadslovet behövs situationsplan, fasadritningar och bottenplan. Byggandet får inledas efter att man fått byggnadslovet. Från K-lantbruks halleverantör får man de för ansökningen av byggnadslovet erforderliga huvudritningarna, med undantag av situationsplanen. Planen för grunden hör inte till halleverantörens ansvar, ty de känner inte till de lokala byggnadsförhållandena.

Vieskan Elementtis oisolerade typhall.

VATTENTAKSKONSTRUKTION – PLÅTTAK – LÄKT 25x100 k 400 – RIBBOR 19x45 – UNDERLAGSVÄV – NR-TAKSTOLAR k 1200

VÄGGKONSTRUKTION – STÅENDE PANEL 20x113 UYV – STOMME 48x148 k 1200 – NR-REGEL 48x48

Nu AKTUELLT

Kemira GrowHow är nu Yara Suomi ■

Kemira GrowHows nya namn är nu Yara Suomi. Det norska Yara köpte GrowHows aktier förra hösten och bolagets namnbyte är en naturlig följd av affären.

Yara är världens största tillverkare av mineralgödsel. Yara har marknader i 120 länder över hela världen. Kännetecknet

för den kända inhemska gödseltillverkaren ändrar i samband med namnbytet. Man känner igen Yara på vikingabåten, som har en lång tradition, ty bolaget är grundat redan i början av 1900-talet. Den nya imagen syns på produktförpackningarna från bytet av nästa gödslingsår. Närmare uppgifter www.yara.fi

Sheik och Ilves -vårraps i sortkatalogen

Trådlös väderleksstation

■

■ En trådlös väderleksstation med vind- och regnmätare är behändig på lantgården. Regnmätaren tömmes automatiskt. Funktionsavståndet är högst 30 meter utan hinder. Regnmätaren visar kumulativt en timmes, 24 timmars eller en veckas regnmängd. Vindmätaren visar vindhastigheten km/h. Med finns fuktmätare, ute- och innetemperatur, dygnets lägsta och högsta temperatur, visar tid och kalender samt väckning. Pris 65 €.

Till den officiella växtsortkatalogen i Finland 2008 godkändes två rapssorter som förädlats av det svenska SW Seed och som representeras av Lantbrukskesko.

Av dessa har Sheik varit i praktisk odling i Finland redan förra sommaren och är denna säsong Lantbrukskeskos huvudsort då det gäller vårraps. Sheik har i officiella försök (estimerade sortmedeltal 2000-2007) gett klart bättre skörd än Wildcat (+13%) och Marie (+9%). Beträffande tidighet är Sheik i samma klass som Wildcat. Då det gäller benägenhet för liggsädsbildning är Sheik klart bättre än Marie.

Ilves har varit med i officiella försök åren

2004-2006. I dessa försök har Ilves gett ännu bättre skörd än Sheik och är ändå ett par dagar tidigare. Ilves har en hög oljehalt. Ilves har av SW:s material valts fram för allt för den finländska markanden vilket även syns i dess tidighet. Det kommer redan denna vår att komma små mängder utsäde till försäljning, men för en mera utbredd odling kommer det att finnas utsäde först sommaren 2009.

Utöver rapssorterna godkändes till växtsortkatalogen havresorten Ringsaker som förädlats av det norska Graminor och representeras av Lantbrukskesko. Ringsakers utsädesproduktion är först i början och till försäljning kommer sorten tidigast hösten 2009.

Vattenbassäng för större behov ■

Suevias nya 600 liters vattenbassäng WT 600 lämpar sig för betesbruk, för nöt och hästar. Bassängen är gjord av högklassig, UV-skyddad plast. Rengö-

ringen går lätt och snabbt via den stora tömningsöppningen. Flottör fås som extra utrustning. Pris inkl. skatt 285 euro.

Större display på mausern ■

K-Agro-skjutmåttet har nu större och mera lättläst digitalisk display. Pris inkl skatt 28 euro.

38

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Nyt

Trådlös backningskamera

AKTUELLT

■ Det trådlösa 12/24V:s backningskamerasystemet har en sju tums LCD-färgdisplay. Anordningen är synnerligen lätt att använda och den kan användas i mörker (ca 5 m). Det är möjligt att montera en andra kamera.

Förpackningen innehåller: 2,4 GHz backningskamera, 2 st. antenn, AV-kabel, 2,4 GHz trådlös TFT-LCD display, kamerafot, ledningsserie för displayen, kamerans fastsättningsskruvar, ”tjuvkopplingar”, +12/+24 bilstickpropp, displayens fjärrstyrning, genomföring, svenskspråkig bruksanvisning.

Baspaketets pris är 495 € och extra utrustningens pris: extra kamera 195 € och antenn med två meters ledning 30 €.

Raskone servar Massikorna ■ Maatalouskesko Oy och Raskone Oy har undertecknat ett serviceavtal gällande den auktoriserade servicen av Massey Ferguson –traktorerna inom Rovaniemi försäljningsområde. Inom området finns ca tusen traktorer som berörs av avtalet.

Likaså servar och reparerar Raskone Tavastehus MF-traktorerna och Claaströskorna, samt ansvarar för garantireparationerna. Företaget verkar inom Tavastehus ekonomiområde och inom de närliggande kommunernas område.

– De olika arbetsmaskinernas underhåll och dess andel av Raskones omsättning

är rätt betydande och har vuxit jämnt under de senaste åren, konstaterar direktör Tapani Riihijärvi från Raskone.

Raskone-koncernen är en företagsgrupp som bl.a. specialiserat sig på nyttofordonens och arbetsmaskinernas utrustnings- och servicetjänster. Till koncernen hör Raskone Oy som producerar verkstadstjänster, Easy Km Oy som producerar leasingtjänster och Pajakulma Oy som producerar utrustningstjänster för nyttofordon. Koncernens omsättning var år 2007 över 140 milj. euro och personalstyrkan ca 1000.

Utfodringshäck för nötkreatur ■ En tio platsers förzinkad utfodringsring som är tänkt för uteutfodring av nötkreatur med rundbalar eller foderkakor.

Ringen består av fem delar, som bultas fast

i varandra. Bultarna ingår i leveransen.

Ringens diameter är 210 cm och höjd 128 cm. Den stängda delens höjd är 58 cm. Pris inkl. skatt är 550 euro.

Servicenummer 01053 20123 K-lantbruks reservdelshandels och servicens telefonnummer ■

På grund av tidigare goda erfarenheter öppnar K-lantbrukskedjan för kundernas behov även för den kommande säsongen en servicetelefon gällande reservdels- och servicebetjäningen. Det är meningen att tjänsten skall underlätta tillgången på reservdelar samt möjligheterna att få kontakt med servicebetjäningen.

Servicetelefonens heta linje betjänar under säsongtid 2 maj – 30 september vardagar kl. 17.00–21.00 och lördagar och söndagar 9.00– 21.00. Det landsomfattande journumret är 01053 20123.

De som behöver service och reparationer får från servicetelefonen kontaktuppgifterna till närmaste serviceföretagare.

Utöver Hotline-betjäningen effektiverar K-reservdelsnätets verksamhetsställen sin betjäningsberedskap genom att ta i bruk egna journummer under säsongen. Jourtiden planeras områdesvis i enlighet med växtperiodens framskridning.

Lagra numret i din mobiltelefon!

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

39

M MARKNADE 40

Nyheter och experter Vårmarknadssäsongen startar igen i K-lantbruksaffärerna. Sammanlagt 73 butiker ordnar marknadsdagar i traditionell stil innan vårruschen sätter in. När tidningen utkommer har åtminstone Åbo och Vörå redan hunnit hålla sina marknader. teksti Anne Penttilä, kuva Tuomo Kautonen

Eftersom Åbo är först ut och håller sin vårmarknad den 7 mars har planeringen redan hunnit långt i skrivande stund.

– Årets toppgrej är presentationen av Massey Fergusons nya 5400-serie, berättar Erkki Bertling vid K-lantbruk i Åbo.

– Vi förevisar förstås hela MF-serien och flera maskiner i 5400-serien. Dessutom firar vi 50-årsjubilerande MF genom att bjuda på födelsedagskaffe.

Precis som under tidigare år kommer många representanter för olika tillverkare at vara på plats i

Åbo för att svara på producenternas frågor.

– Folk brukar rentav stå i kö för att komma till tals med experterna. Om något är oklart så kan man fråga om det eller fräscha upp minnet strax före säsongsstarten när det gäller t.ex. kombisåmaskiner, bearbetningsmaskiner eller sprutor.

När besökarna inte är upptagna av roulettespel och korvtuggning kan de studera erbjudandena på förnödenhetssidan. I likhet med tidigare år väntas omkring 1 500 besökare till Åbo för att dela på 3 500 korvar.

VI FIRAR 50-ÅRSJUBILERANDE MF GENOM ATT BJUDA PÅ FÖDELSEDAGSKAFFE.

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

K-lantbruk i Nyslott ordnar sin vårmarknad nästan en månad efter Åbo, den 4 april.

Också i år läggs tonvikten på maskinförevisningar, berättar Jouni Suppola.

– Av maskinmärkena förevisas bl.a.

Multiva, Claas, Tume och Potila. På traktorsidan har vi åtminstone Massey Fergusons modeller 6475 TR Dyna-6, 3645 och 5480 på plats.

Dessutom förevisas äldre traktorer.

Tack vare den uppfixningstävling som arrangeras MF:s jubileumsår till ära får publiken beskåda en kavalkad av Fergun från 50- och 60-talet, både grå och röda.

Läs mer om tävlingen på s. 9.

Lantbrukarna är troligtvis intresserade också av den arbetsdemonstration som gäller energiträ och presentationen av odlingsprogramkioskens tjänster. En representant för Foderraisio ger råd i foderfrågor och också Berners växtskyddsmedel presenteras. Vallfrö för vårsådden kan skaffas direkt ur lager.

Också K-lantbruk i Nyslott kör med marknadserbjudanden som hör ihop med vårsäsongen. Precis som tidigare år väntar sig Suppola omkring 500 marknadsgäster. ■

K-lantbruk Ort Tid Häijään Kauppa Oy Häijää tors. 13.3.

Risto Kangas Oy Alajärvi fre. 14.3.

S.J. Aalto Oy Tammerfors fre. 14.3.

K-maatalous Salo Salo fre. 14.3.

Maatalouspirkka Oy Orimattila fre. 14.3.

Rautia-maatalous Saarnio Peräseinäjoki fre. 14.3.

K-Lantbruk Stenco Övermalax fre. 14.3.

Rosenbacks Butik Ab Lappfjärd fre. 14.3.

Karis Järn Ab Karis tis. 18.3.

Risto Kangas Oy Lappo ons. 19.3.

Maatalouspirkka Oy Lahtis ons. 19.3.

Porin Seudun K-maatalouskeskus Björneborg tors. 20.3.

Alpo Malinen Oy Varkaus tis. 25.3.

Hannu Loukko Oy Närpes tors. 27.3.

Lammela Oy Eura tors. 27.3.

Ruotsalainen Oy Nilsiä fre. 28.3.

Hannu Loukko Oy Kauhajoki fre. 28.3.

K-maatalous Lohja Lojo fre. 28.3.

Maatalous-Rauta Hämäläinen Oy Jämsä fre. 28.3.

K-maatalous Seinäjoki Seinäjoki fre. 28.3.

Maatalous-Rauta Raatikainen Oy Pielavesi mån. 31.3.

K-maatalous Korpisaari Oy Nurmijärvi tis. 1.4.

K-maatalous Kaavi Kaavi tis. 1.4.

Maatalous-Rauta Raatikainen Oy Viitasaari tis. 1.4.

K-maatalous Tervajoki Tervajoki ons. 2.4.

K-maatalous Kouvola Kouvola ons. 2.4.

K-maatalous Korpisaari Oy Mäntsälä ons. 2.4.

Ojan rauta ja maatalous Oulainen ons. 2.4.

K-maatalous Lappeenranta Villmanstrand tors. 3.4.

K-maatalous Korpisaari Oy Riihimäki tors. 3.4.

Ojan Rauta ja maatalous Kalajoki tors. 3.4.

K-maatalous Savonlinna Nyslott fre. 4.4.

Seppo Levokoski Oy Forssa fre. 4.4.

K-lantbruk Borgå Borgå fre. 4.4.

K-maatalous Korpisaari Oy Tavastehus fre. 4.4.

K-maatalous Rautia Saarnio Jalasjärvi fre. 4.4.

Ojan Rauta ja maatalous Ylivieska fre. 4.4.

R.Hallikainen Ky Vederlax fre. 4.4.

Matti Perälä Oy Jyväskylä fre. 4.4.

Oulun K-maatalous Uleåborg fre. 4.4.

Risto Kangas Oy Kauhava fre. 4.4.

Härkätien rauta-maatalous Somero fre. 4.4.

K-maatalous K. Mylen Oy Loimaa fre. 4.4.

Hurri Ky Kides fre. 4.4.

Juvan Rauta- ja maatalous Oy Jockas fre. 4.4.

K-maatalous Kuopio Kuopio/Toivala mån. 7.4.

Veljeksen Heiskanen Oy Vieremä tis. 8.4.

Veljeksen Heiskanen Oy Suonenjoki ons. 9.4.

Rantsilan Kauppayhtiö Rantsila ons. 9.4.

Naumanen Oy Joensuu tors. 10.4.

Rautia-Maatalous Keuruu Keuruu tors. 10.4.

Pekka Väli-Torala Oy Alavo tors. 10.4.

K-maatalous K. Mylen Oy Vittis tors.-lör. 10-12.4.

Veljeksen Heiskanen Oy Kiuruvesi fre.11.4.

Pekka Väli-Torala Oy Kuortane fre.11.4.

Mikko Kilpeläinen Oy Vaala fre.11.4.

K-maatalous Ilmajoki Ilmola fre.11.4.

J.Varis Ky Konnevesi fre.11.4.

Maatalous-Rauta Patinen Oy Saarijärvi fre.11.4.

Veljeksen Heiskanen Oy Idensalmi mån. 14.4.

Rautia K-maatalous, Kankaanpää Kankaanpää tors. 24.4.

K-maatalous Rovaniemi, Lakkapää Rovaniemi tors. 24.4.

K-maatalous Tornio, Lakkpää Torneå fre. 25.4.

Pekka Väli-Torala Oy Virdois fre. 25.4.

JM Rauta Oy Kuusamo fre. 25.4.

Rautaparta Oy Kemijärvi fre. 9.5.

VÅRMARKNADEN 2008

Nya Fergun och uppfixade äldre

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

41

Nytt K-Lantbruk till Viitasaari

Betjäningen blir mera mångsidig Rautia-köpmannen i Viitasaari, Jouni Raatikainen, öppnade i början av december även ett K-lantbruk i affärens utrymmen för att komplettera betjäningen av invånarna i Pihtipudas-, Äänekoski- och Viitasaari-områdena. Raatikainen hade från tidigare motsvarande kombinationer i Keitele och Pielavesi. text och foton Kati Tuokko

Den av Raatikainen dragna Rautia inledde sin verksamhet 2006. När Pihtiputaan KMaatalous upphörde med sin verksamhet i fjol, var det naturligt att öppna en ny affär i anslutning till Rautia i Viitasaari. Det finns nu ca 7000 försäljningsartiklar under samma tak.

– Kombinationsaffärerna ger för tillfället det bästa sättet att verka och att betjäna kunderna så bra som möjligt, ty järnsidan och lantbruket kompletterar varandra på ett ypperligt sätt. När t.ex. lantbruksföretagarna i Pielavesi investerade mycket, kom hälften av järnhandelns försäljning just från lantgårdarna, säger Raatikainen.

Viitasaaari och Pihtipudas är kraftiga

Kalervo Raatikainen har lämnat över ansvaret för företaget till sin son Jouni Raatikainen, men deltar dock aktivt i lantbrukshandeln ”även som pensionär.”

42

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

produktionsområden för mjölk och nötkött. Även skogsbruket och olika binäringar är betydande.

– Lantbrukshandeln är en utmanande bransch, ty producenterna är yrkeskunniga och kräver även av handeln ett gediget kunnande. Därför är en yrkeskunning personal guld värd.

I lantbrukshandeln erbjuder Raatikainen odlarna allt från utsäde, gödsel och foder till jord- och skogsbrukets maskiner. Emedan det i området finns mycket hästgårdar, finns i sortimentet ett täckande urval olika hästfoder och tillbehör. Klantbruk i Viitasaari betjänar även i frågor som berör köp och försäljning av spannmål.

I den hårda konkurrensen är säljarens profil allt viktigare, ty yrkeskunskapen sätts på prov nästan dagligen när den konkurrerande affären ligger alldeles i grannskapet.

– Personligheten hjälper redan mycket.

Försäljaren bör även vara litet duktig och framför allt sätta värde på kunderna.

Motiverad personal Maatalous-rauta Raatikainen har drygt 20 personer i sin tjänst, av vilka åtta arbetar i Viitasaari. Jouni är själv merkonom och efter studierna har han deltagit i K-köpmannautbildningen och sätter stort värde på en kontinuerlig skolning.

– Personalen är motiverad och initiativ-

rik, vilket är en hederssak för oss. Även K-kedjans skolningar hör till de anställdas kontinuerliga motiveringsåtgärder.

Den bästa responsen för såväl köpmannen som även för de anställda är nog en positiv respons.

– En sporrande respons bär framåt i arbetet och jag erkänner, att jag även själv bättre skulle kunna dela med mig av detta, funderar Raatikainen.

Företagsamheten i blodet För Jouni Raatikainen var det en naturlig lösning att bli företagare. Företaget grundades år 1992, då det i Pielavesi verkande andelslaget gick i konkurs.

– Min far verkade som avdelningsansvarig, varför det var lätt att komma till kända marknader.

Kalervo Raatikainen verkade i början i huvudsak i Pielavesi och Jouni i Keitele. År 1998 ändrades företaget till aktiebolag och Kalervo Raatikainen tog totalansvar för lantbrukshandeln och transporterna, Jouni för järnhandeln och skötseln av företaget.

– Vi är ett familjeföretag, ty min sambo sköter kontoret och bokföringen, min far sköter Pielavesi-butikens lantbrukshandel, mor deltar fortfarande i olika ar-

Viitasaaren Rautia K-Maatalous ligger i sin nya affärsbyggnad bra till invid goda vägförbindelser. Det finns även tillräckligt med lagerutrymme för lantbruksmaskinerna. beten och min bror verkar som lagerkarl i butiken i Pielavesi, säger Jouni Raatikainen.

– Nära lantbruksföretagaren även så här ur företagsamhetens synvinkel.

– I det här arbetet räknar man inte timmarna, och ibland är tankarna även hemma sysselsatta med arbetsfrågor.

Raatikainen ser postivt på såväl lantbrukshandelns som lantbrukets framtid.

I Viitasaari-området finns gårdar i olika utvecklingsskeden, och som alla enligt Raatikainen har möjligheter att lyckas och ge jordbrukaren uppehälle även i framtiden.

– Mottot för såväl inom lantbruket som för oss inom handeln är att man inte får stampa på stället, säger Raatikainen. ■

BYGGANDE

Tenhunens lösdriftsprojekt, del 2

Det breda foderbordet fungerar För lantbrukssammanslutningen Tenhunen var den 26 november en viktig dag. Då mjölkade man för första gången i den nya lösdriftsladugården i Kiuruvesi, sju månader efter att grävmaskinen tog sina första skoptag på tomten. Lösdriftsladugården, som skaffades som en totallösning uppfördes till produktionsskick utan större problem.Det speciella med byggnaden är dess foderbord som är fyra och en halv meter brett. text och foton Tuomas Rytky

I Åkerbirkas november-decembernummer berättade vi litet sommarfakta gällande Tenhunens lösdriftsladugård och bakgrunderna till byggnadsprojektet. Litet före midsommar hade man ca 40 procent av ladugården klar och som bäst hade man varit upp till två veckor före tidtabellen. I början av juli var taket färdigt på hela ladugården och monteringen av svämgödselkanalernas spaltgolv på gång.

Arbetet fortsatte i samma takt. I mitten av augusti gjöts en svämgödselbehållare på tvåtusenfemhundra kubikmeter. Kvigorna flyttade in i medlet av oktober och timmermännen lämnade arbetsplatsen

44

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

ungefär en månad senare. Som nämnt, mjölkningsstationen var första gången i användning i slutet av november.

I mitten av december fattades ännu slutförandet av de sociala utrymmenas elektrifieringen, monteringen av reserv-

Man behöver inte en enda gång hoppa ut från traktorn under utfodringen.

kraftsaggregatet samt regnvattenrännorna.

På sommaren nämnde Tenhunens att om allting går på bästa möjliga sätt, så kan man mjölka i slutet av oktober. Detta lyckades dock inte.

– Jag kan inte riktigt säga vad som ledde till förseningen. Den berodde säkert på många faktorer. Mängden osynligt slutföringsarbete överraskade. Beträffande många delleveranser förekom små förseningar eller brister. Dessa förorsakade inte fridagar, men små arrangemang i många skeden. Jag kan anta att sådana faktorer dock hör till ett projekt av denna storlek, säger Jari-Pekka Tenhunen.

Tenhunens lösdriftsladugård befann sig i mjölkningsskick efter sju månader. Det breda foderbordet dominerar det inre i ladugården.

Mjölkningsstationen och inkörningen av denna överraskade Tenhunens på ett positivt sätt. Fast alla mjölkande korna kom från en båsladugård, behövde man egentligen inte dra en enda ko till mjölkningen.

Projektet hölls ganska bra inom budgeten. Den allmänna höjningen av priserna på byggnadstillbehören och sprängningsarbeten under svämgödselbehållaren var de som förorsakade de största överstigningarna.

Allt som allt verkar Jari-Pekka Tenhunen och hans far Erkki Tenhunen under julen vara rätt nöjda. Vid den totala leveransen lyckades detta, som man väntade sig mest av lösningen: delarna passade ihop med varandra utan större ändringar.

Fullfoder hela tiden på foderbordet Det speciella med Tenhunens lösdriftsladugård är således det 4,5 meter breda foderbordet. Fodret ges från en 17 kubikmeters fullfodervagn, som utfodrar år båda sidorna. Receptet innehåller ensilage- och allfoder samt mineraler. Senare har man planerat att lägga till åtminstone rybs, men i detta projekt ville man inte börja bygga många silon.

– Det är viktigt, att det alltid finns foder på bordet. Annars kan det gå så att de ledande korna äter allt, och de svagare får ingenting, säger Erkki Tenhunen. Man har nu nått målet, ty det ryms mycket att äta på foderbordet.

– Det är rätt viktigt, att man inte behöver sätta fullfodret alldeles ut till kanten.

När fodret är litet mera i mitten, är djuret tvunget att sticka hela sitt huvud in på foderbordet. Sålunda minskar den mängd foder som kommer ut på gödselgången, förklarar Jari-Pekka.

Utfodringen är enligt Jari-Pekka angenäm i den nya ladugården. Det är lätt att utfodra fullfodret när man ryms bra med traktorn. De fjärrstyrda eldrivna dörrarna i byggnadens gavlar ökar smidigheten och arbetarskyddet: man behöver inte en enda gång hoppa ut från traktorn under utfodringen.

Djuren har lärt sig bra I medlet av december fanns ett fyrtiotal mjölkande och allt som allt knappt åttio djur i lösdriftsladugården. Många kalvningar var på kommande. Det är rätt klart att man så fort som möjligt försöker ut-

Jari-Pekka och Erkki Tenhunen försäkrar att de är nöjda med totalleveransen.

Det fanns små problem på vägen, men de stora problemen lyste med sin frånvaro.

Denna plats skulle nu göras annorlunda. Gångarnas krök är alltför trång för de djur som kommer från mjölkningen, när dricksvattenbassängen är placerad nära korsningen.

nyttja den sjuttiotaliga besättningens kapacitet.

Alla djur flyttade till den nya ladugården från en båsladugård. Det gick bättre än väntat för djuren att vänja sig vid nya seder. Man behövde inte skuffa eller dra djuren till mjölkningsstationen, utan de lärde sig att följa efter den första modiga. Med några få undantag har besättningen även kunnat gå och äta och dricka utan hjälp.

– Rent ut sagt, så trodde jag inte att djuren skulle gå och lägga sig på de indonesiska mattorna. Men det lyckades. Det har till och med funnits kvällar, när alla djur legat i liggbåsen, berättar Erkki Tenhunen.

Som sagt, så finns det mat hela tiden på foderbordet. Detta märks också på produktionen, som ökat efter att man flyttade

till lösdriftsladugården. Detta torde även vara ett tecken på att djuren är nöjda.

Fast man vid julen märker att Tenhunens är nöjda, säger Jari-Pekka rent ut, att det många morgnar kändes hopplöst. Det kändes som om byggnaden aldrig skulle bli färdig. Och även stora beslut skulle göras rätt snabbt. Som exempel nämner han berget under svämgödselbehållaren: skulle man spränga eller pumpa gödseln.

Allt som allt är Tenhunens förutom nöjda, även tacksamma. De säger att den nuvarande situationen är en summa av många faktorer. Utan goda samarbetspartners skulle projektet inte blivit klart.

– Nu är vi i den situationen, att vi kan koncentrera oss på att utvecklandet av kreatursgården i stället för byggandet, säger Jari-Pekka. ■

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

45

BOSKAP

Välmående i lösdriftsladugården En ordentlig utrustning förbättrar djurens välmående och produktionshygien såväl i en ny som i en gammal lösdriftsladugård. En mjölkande ko behöver rent vatten mycket och snabbt. En mjuk båspall lockar djuret att lägga sig och snygga ytor är lätta att hålla rena. En bra funktion är summan av de olika delarna. text Anne Penttilä foton Lantbrukskesko

Det är i allmänhet så, att när det finns utbud av tjänster så finns det också användare. Enligt undersökningar dricker nötboskapen 10-15 gånger per dag. Korna dricker speciellt gärna när de kommer från mjölkningen och i samband med utfodringen.

Det bör finnas tillräckligt med dricksanordningar och dessa bör placeras på bra platser med tanke på djurtrafiken. Det bör finnas tillräckligt med gångutrymme framför dricksanordningen så att de övriga kan passera de drickande djuren.

I lösdriftsladugårdarna användes både vattenkoppar och bassänger. De bör båda vara lätta att rengöra, så att vattnet behåller sin kvalitet. En klövtröskel som

46

ÅKER BIRKA ■ 5/2007

Suevias lösdriftskoppar 500 (bild) och 520 är i rostfritt stål. Kopparna lämpar sig för 0,3-5 bars vattentryck och de ger endera 30 l/min eller 2x30 l/min. Som monteringshöjd rekommenderas 90-100 cm. Värmeelementet är tilläggsutrustning.

sträcker sig ca 20 cm utanför bassängen i breddriktningen minskar halkningsrisken.

Drickskoppen bör ge minst 10 liter vatten per minut. I en stor bassäng finns det oftast tillräckligt med vatten även då vattnets flödeshastighet är liten.

Enligt djurskyddskraven bör det i lösdriften finnas minst ett drickskärl eller dricksanordning per varje påbörjad grupp med tio mjölkkor. För andra än mjölkkor bör det finnas en per påbörjad grupp med 20 nöt. Likväl bör det för en grupp över 10 nöt finnas minst två. Om flera nöt kan dricka samtidigt, bör antalet dricksplatser motsvara nyss nämnda antal. Hellre för många än för få, så att även de skygga korna vågar komma och dricka.

Pomo-båsbädden består av gummiflismadrass, mått 117x170x7 cm, en grön ytmatta som inte släpper genom vätska samt av fastsättningstillbehör. Bädden håller länge, och deras livslängd kan förlängas genom att vid behov förnya ytmattan.

ningsstationen, gödselrännorna och båsen. Mattans standardmått är mellan 110 och 180 cm och rullängden 4-50 m. Även mattan har 10 års sjunkande garanti, som dock inte täcker skador förorsakade av gödselskrapan.

Basf-beläggningar Båsbäddar och gångmattor Båsbädden ökar djurens liggtid, förbättrar knä- och ljuverhälsan samt minskar behovet av strö. Lösdriftsladugårdar med båsbädd är i allmänhet mycket fungerande och lugna, emedan djuren tillbringar den största delen av sin tid i båsbädden, och inte ligger eller strövar omkring på gångarna.

Pomo-båsbädden lämpar sig utöver användning i liggbåsen även i sjuk- och kalvboxar. Bäddens livslängd har visat sig vara långt över 20 år. Den har 10 års garanti, som årligen sjunker med 10 %.

Gångmattorna gynnar klövhälsan och minskar skador förorsakade av halkningar. Korna vågar röra sig avslappnat och raskt på gångarna. Ubos 21 mm tjocka rullmatta passar för gångarna, mjölk-

Till att börja med rullades FC306-primer ca 0,3 liter per kvadrat. Efter ett dygn blandades Mastertop FC312:s komponenter omsorgsfullt med varandra och tillsattes ca. 7 l sand/sats. Ett jämnt 2 mm: s lager sprides med hjälp av en spatel och efter spridningen kör man över med rulle. (bilden). På ytan kan man ännu sprida prydnadsflingor, varvid man på den färska beläggningen bör gå med spikskor.

Nötboskapens vattenbehov Lev.vikt eller mjölk- Vattenbehov produktion /dag l/dag Kalv 90 kg 8-13 Kalv 180 kg 15-22 Kviga 360 kg 40-55 Sinko 630 kg 50-60 Mjölkko 27 l 85-100 Mjölkko 45 l 150-180

Beläggningen av ytorna underlättar märkbart renhållningen av väggar och golv i ladugården. Av Basfs Mastertop FarmCoat-beläggning rekommenderas för mjölkrummets golv FC307-epox med 4 millimeters lagerstyrka och på detta ytlacket FC300.

För övriga golvytor (tambur, diskrum, kontor och mjölkningsgrop) lämpar sig FC309 golvepox med 0,5 mm:s tjocklek och FC300-ytlack. För foderbordet rekommenderas likaså FC309-golvepox, men med 2 mm:s lager. Som väggbeläggning går FC315 med matt yta, fast med färgnyansen 1013 pärlvit. Man kan välja mellan ett tiotal färger från färgkartan även då det gäller golvbeläggningarna.

Beläggningsarbetet klarar man även själv av bara man noggrannt följer bruksanvisningen. ■

BYGGANDE

Boxarna och ventilationen viktiga i stallet

Från grund till flyttning på fem veckor En kort tidtabell och ett förmånligt pris avgjorde valet till träelementets fördel, när det i Orimattilas hästby senaste höst uppfördes en ny stallbyggnad åt Ravitalli J. Ristimäki. Företagarparet satsade inne i stallet speciellt på hästarnas miljö, d.v.s. boxarnas konstruktion och ventilation. text och foton Anne Penttilä

Jarkko Ristimäki och Taru Hormisto-Ristimäki har ett träningsstall i Orimattilas hästby. Största delen av hästarnas tränas för tävlingar, några unga hästar har inte ännu inlett sin karriär. Stallets framgångsrikaste häst är 6-åriga Little Sealord, som placerade sig som andra i Derbyn år 2006,

med Jarkko som kusk. Det nya stallet med 12 platser är fullt.

– Två personer skulle inte på något sätt hinna med flera, säger Jarkko Ristimäki.

– Byggnadstidtabellen var rätt ansträngd, varför vi stannade för en elementlösning. Vi övervägde flera leverantörer och även betongelement, men träele-

Det är viktigt med en god ventilation för hästarna. Från tvättplatsen kommer ställvis stora mängder vattenånga, som inte får bli kvar inne i stallet. Ventilationen avlägsnade ångan snabbt.

mentet vann på sin förmånlighet.

Man började planera stallet i början av förra året. Jarkko och Taru planerade långt själva de funktionella detaljerna. De håller hästarnas miljö som den viktigaste saken.

– Vi ville satsa speciellt på boxarna och ventilationen. Exempelvis skulle

Ravitalli J. Ristimäkis nya stallbyggnad är snygg och ljus.

I de båda boxraderna finns s.k. hingstvägg mellan de två första boxarna. Tillsvidare är dock det här stallets alla hästar endera ston eller före detta hingstar.

I byggnadens vänstra hörn finns en liten stallstuga och wc, efter vilken i raden följer en tvättplats. Den högra sidans två första fönster hör till torknings- och seldonsrummen. Stallets mått är 9 x 35 m, av vilket den ena ändans lagerandel är 10 meter. Nästa sommar finns målning av byggnaden och stolparna i inhägnaden på programmet.

48

ÅKER BIRKA■ 2/2008

de sociala utrymmena naturligtvis kunnat vara större, men detta skulle ha höjt kostnaderna. Försäljare Markku Mäki vid K-lantbruk i Lahtis gav tips på goda lösningar och på de för oss förmånligaste alternativen.

Kort tidtabell Påbörjandet av byggandet fördröjdes av väntan på planeändringen. I mitten av juli kom vi igång. Grävningsarbetena gjordes av Niinikosken Kaivin Rajala och grunden av rakennusliike KE Väisänen. Vieskan Elementtis långtradare med element vek in på gården i början av oktober. Fabrikens monteringsgäng förde upp byggnadens stomme så att den blev skyddad mot regn.

Hästarna flyttade in i det nya stallet i mitten av november. Från grund till färdigt stall gick det således endast fem veckor. Om rörmontörerna fåtts till arbetsplatsen inom utsatt tid, skulle man ännu kun-

många år och alla boxkonstruktioner bör vara trygga för hästarna. Träet ätes upp.

Plastplanksväggen är lätt att hålla ren genom att torka bort föroreningarna, och hästarna sparkar inte sönder sina hovar, säger Jarkko och Taru.

Ett sto, som uppenbarligen hatar sin granne har med hockarna åstadkommit några skråmor, men dessa märks endast om man ser på nära håll, ty materialet är genomfärgat. På boxarnas bakvägg och tvättplatsens sidoväggar finns på vattenfaneren en vanlig, ca en centimeter tjock gummimatta, som fås i rulle.

– Boxinredningarnas litet högre pris betalar sig nog tillbaka, ty man behöver inte reparera boxarna efter fem år.

Såväl dricks- som foderkoppen och slickstensställningen är i plast, för att minimera möjligheterna till skador. Vattenröret som kommer till drickskoppen är inne i ett skyddsrör. Vattenrören i plastaluminium är dragna på boxarnas front-

Framdörrens detalj är en öppningsbar ”tittglugg”. Hästarna lär tycka om att sätta sitt huvud i öppningen för att bättre se vad som händer i stallet. Den här hästen är litet rädd för kameran.

nat krympa på den tiden. Man gjorde själv alla inredningsarbeten.

– I praktiken gjorde våra föräldrar stallets inre konstruktioner, ty vi hade händerna fulla med hästarna. Ett stort tack till dem, annars skulle stallet inte ha blivit klart på så här kort tid.

Plastplanksväggar Boxinxredningen kommer från Merivirta. Boxväggarnas material är träliknande, inhemsk Muovixs plastplanka. Den 4 cm tjocka, spontade plankan bildar en stadig vägg, materialet är återvinningsplast.

– Boxarna bör vara snygga ännu efter

rum. Där finns inga värmeelement, på grund av brandsäkerhetsorsaker.

Viktig ventilation I ett stall av denna storlek skulle det i princip räckt till med en ventilationstrumma, men man ville ha två för att säkra jämnheten.

Fancoms automatiska reglerare styr två varvtalsreglerade fläktar på basen av de uppgifter som temperaturgivaren ger.

På vintern hålls stallets temperatur vid +5-7 grader. På vintern går inte fläktarna, emedan temperaturen hålls enligt den önskade. Luften byts med hjälp av den naturliga ventilationen.

Tilluften kommer in via Reventas tillluftsluckor på sidoväggarna och deras öppningar regleras centralt för hand. En tilluftsöppning räcker för två boxar.

– Luften har hållits frisk hela tiden Foder-, strö- och sulkylagret är direkt som en förlängning på stallet inne i samma

Plastplanksväggen ser även rätt bra ut, vilket naturligtvis är en smaksak. Fram för allt hålls den snygg. Dricks- och foderkoppen är i plast.

väggar. De är isolerade och på isoleringen finns ett skyddsrör.

Stallets golv lutar lätt från sidoväggarna mot mittlinjen: 1,5 cm på en 4,5 meters sträcka. Om det skulle uppstå en vattenskada, så skulle vattnet rinna till de stora avloppsbrunnarna, till vilka golvet lutar även i längdriktningen. Till gången rinner naturligtvis även urinen, om hästen råkar uträtta sina behov bredvid framväggen, men detta är lätt att skölja bort.

I socialutrymmena, sel- och utrustningsrummet finns golvvärme som fungerar med elström. I det senare finns tvättmaskin och det fungerar även som tork-

byggnadsstomme, vilket är en kostnadseffektiv lösning. Träningstrafiken går enbart från lagerändan, emedan lagrets golv är jämnt. Hästarna lärs att stanna upp, så att kusken kan öppna och stänga pardörrarna.

– För övrigt en nyttig kunskap. Inte vet man när man kan bli tvungen att stanna hästen på träningslänken, selen kan fast gå sönder.

Från den andra gaveldörren går hästarna till inhägnaderna. Stallet ligger på egen tomt och dit hör även inhägnader med sandbotten. Inhägnadernas metallstolpar med tjocka väggar är nedsänkta ca 1,5 meter i marken. ■ 2/2008 ■ ÅKER BIRKA

49

UTFODRING

K-maatalous J&J Lakkapää som verkar i norra Finland inledde förra hösten ett nytt sätt att bedriva foderhandel.

Företaget lyfte affärens egna betjäning till en väsentlig del av affärsverksamheten.

Lantbruksförsäljare Toni Pelkonen, som specialiserat

sig på foderhandeln, gör gratis utfodringsplaner åt gårdarna.

Planen binder inte gården att köpa rekommenderade foder, men det gör det möjligt att på ett lätt sätt åstadkomma en förnuftig utfodring. text och foton Tuomas Rytky

– Hos oss säljer vi ca 24 miljoner kilo foder, varför foderhandeln är rätt betydelsefull.

Vi ser fodret som ett av lantbrukshandelns grundfaktorer och vi vill därför erbjuda betjäning för denna. Fastän täckningsbidragen är mycket små, så är fodret en viktig faktor med tanke på handeln som helhet, motiverar Toni Pelkonen uppgörandet av utfodringsplanerna.

Pelkonen understryker, att man vid uppgörandet av utfodringsplanen alltid utgår från ensilageanalysen. Denna ger grunden för den övriga planeringen. Provet kan tas av försäljaren eller husbondefolket. Efter det man fått resultaten sätter man sig vid samma bord och funderar över utfodringen som helhet. Jämsides med analysens viktighet understryker Pelkonen i planen förverkligandet av husbondefolkets egna mål.

– I datorprogrammet matas ensilaget och uppgifter om den mjölk som gården producerar. Efter detta gör programmet en kurva där man ser mängden ensilage och kraftfoder samt mängden mineralfoder. Mängderna kan i programmet ändras och man kan se hur detta verkar fast på råproteinen och på den mängd äggvita som uppsuges i tunntarmen eller hur det påverkar stärkelsehalten. Programmet räknar även ut t.ex. fodrets torrsubstanshalt, berättar Pelkonen.

I allmänhet föds planen redan vid

50

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Betjäningen väsentlig del av foderhandeln

gårdsbesöket, som bäst på en halv timme.

Som slutresultat får husbondefolket utfodringsplanen, ur vilken det framgår de foder som skall användas och deras mängder under de olika skedena.

Enligt Pelkonen kommer man genom att följa planen rätt bra till det slutresultat som man planerat. Man bör dock komma ihåg att de bästa uppgifterna har de människor som dagligen har att göra med djuren. Planen bör även ses som en rekommendation, till vilken man kan och bör göra fininställningar. Det väsentliga är att man med hjälp av planen baserar utfodringen på fakta i stället för gissningar eller andra uppfattningar.

Emedan utfodringsplanen baserar sig på ensilageanalysen, bör linjerna granskas i samband med bytet av foderparti. Pelkonen säger, att i dessa fall levererar husbondefolket en ny analys åt honom, i de flesta

Vid uppgörandet av utfodringsplanen är ensilageanalysen grunden för allt. Därtill tar Toni Pelkonen husbondefolkets önskemål i beaktande, vid planeringen av utfodringen. Kati och Kai Peltovuoma vill inte maximera produktionen till det yttersta, utan satsar på djurens hälsa. fall med e-post, och han ger eventuellt behövliga ändringar i utfodringen.

Tack från Enontekiö Mjölkproducenterna Kati och Kai Peltovuoma i Enontekiö driver en av Finlands nordligaste mjölkgårdar. I ladugården finns vid intervjutillfället 25 mjölkande och sammanlagt 45 djur. Ensilaget, som är kärnan i utfodringen, görs från en 32 hektars areal i rundbalar.

Peltovuomas bytte för en tid sedan till foder från Kinnusen mylly. Enligt utfod-

ringsplanen kommer äggvitan från den melasserade rybsen och som allfoder används Tähti-Fooder 20. Av mineralfodren använder man Tunnu-Täti, Lypsy-Täti och Kalsium-Täti. Därtill ges energisnitsel för att säkra dräktigheten.

– Tröskeln för bytet var stor och vi funderade länge på saken. Vi visste inte mycket om Kinnunens foder på förhand.

En del sade att produktionen kan sjunka, men detta har inte skett i samband med bytet, berättar Kai Peltovuoma.

Peltovuomas sätter stort värde på utfodringsplanen och att den görs på gården.

– Om man tänker göra en noggrann utfodring, så är man tvungen att ha en utfodringsplan. För det andra så behövs det så mycket sakkunskap i lantbruket, att man inte själv kan sätta sig in i allt, säger Kati Peltovuoma.

Medelproduktionen på Peltovuomas gård är ca nio ton. Man vet, att besättningen skulle kunna ge mera, men man har velat hålla djurhälsan så god som möjligt. Så har även utfodringsplanen gjorts utan att alltför mycket höja produktionsmålet.

Finland är som känt ett stort land och Lappland dess största län. Till Peltovuomas by är det från Rovaniemi ca trehundra kilometer. Inte att undra på att mycket skötes med telefon och e-post.

I Peltovuomas ladugård finns 25 mjölkande. Utöver ensilage får de allfoder, äggvitefoder och mineralfoder från Kinnusen mylly. Fodren byttes nyligen utan problem.

– Även därför är det bra, att man kommer hem och gör planen. Då lär man sig känna försäljaren på ett helt annat sätt än per telefon.

Toni Pelkonen fortsätter tanken ännu något längre.

– När körsträckan mellan gården och

affären är över tre timmar, är det bra att sköta flera ärenden på samma resa. Detta betyder till exempel när man gör upp gödselaffärerna och för det andra även detta, att vid behov ryms i försäljarens bagageutrymme t.o.m. en kraftöverföringsaxel eller ett syraaggregat. ■

FODER

Fullfoderutfodring har

framtiden för sig Melica Finland har alltsedan starten för 15 år sedan fått ett stadigt fotfäste på marknaden för foder, mineraler och vitaminer

VD Eero Mäkäräinen svarar för både fabrikens verksamhet och företagets produktutveckling.

för gårdar med nötkreatur. Eero Mäkäräinen som grundade företaget skötte det ensam i början. Han importerade då bl.a. rybskross och mineraler. text och foto Kati Tuokko

År 2001 började Melica själv producera foder i den forna sockerfabriken i Vasa. Melicas produkter kompletterar användningen av hemmaproducerad spannmål och ensilage i gårdsblandningar. Melica samarbetar med bl.a. K-lantbruksaffärerna, de ambulerande Farm Mixer-mjölnarna, Valio, mejerierna, Pro Agria och Arbetseffektivitetsföreningen.

I dag sysselsätter företaget sju personer utöver Mäkäräinen. Fem av dem arbetar i fabriken och en på kontoret. Foderexperten Jouni Rantala som anställdes i höstas hjälper kunderna att göra upp utfodringsplaner och ger råd om hur produkterna ska användas. Rantala samarbetar också med mjölkgårdskonsulenterna. Eero Mäkäräinen ansvarar själv för företagets produktutveckling och planering.

– Man skulle kunna säga att jag sköter den del som finns utanför ladugården och

52

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Jouni Rantala sköter det som finns inne i den, säger Mäkäräinen.

– Asko Ranta-aho som gick i pension i fjol utförde ett värdefullt pionjärarbete på fältet när han presenterade Melicas produkter med hjälp av arbetsdemonstrationer under rubriken Närmat för korna. Över 100 sådana har ordnats och omkring fyratusen producenter har deltagit i dem.

Stora inbesparingar med gårdsblandningar Enligt Mäkäräinen kan gårdsblandningarna ännu bli mycket populärare när foderpriserna stiger.

– Utfodringen kan göras mycket effektivare än den i dag är. Användning av egen spannmål sparar mycket pengar, den som går in för gårdsblandningar kan spara in så mycket som 250 euro per ko. Utfodringen blir ofta exaktare och då blir foderåtgången mindre, anmärker Mäkäräinen.

För tillfället säljer foderfabriken 16 000 ton per år och målet är att årstillväxten ska vara 20 procent. Konkurrensen på fodermarknaden är hård och Mäkäräinen tillstår att man inte täljer guld i branschen men nog får ihop så pass mycket att man klarar sig.

– Vår trumf i konkurrensen är också att vi är små och därmed flexibla. Just nu använder vi 25 recept och dessutom skräddarsyr vi ungefär 50 andra produkter.

Melica förfogar över två produktionslinjer, den ena för granulering och den andra för mineraler. Just nu arbetas det i två skift i fabriken, men det finns planer på att nyanställa och gå över till treskiftsarbete så att investeringarna kan utnyttjas så mycket som möjligt.

Trots att rybsodlingen ökar i Finland täcker den ändå bara ungefär hälften av det som djuren behöver. Därför importerar Melica rybskross från Sverige och Danmark. Lite råvara köper företaget också av små inhemska presserier. I gengäld exporterar företaget en del specialfoder till Estland, främst till Tartuområdet där mjölkproduktionen är intensiv.

Fabrikens funktioner övervakas oavbrutet. Eero Mäkäräinen och Sinan Kelmendi kollar läget.

Melicas produkter säljs nu av K-lantbruk I fjol ingick Melica och Kesko Lantbruk ett samarbetsavtal som innebär att Klantbruksaffärerna i Finland började sälja bl.a. Melicas mineralfoder Tarmo och Lempi, kalvfoder och proteinkoncentrat samt Mestari-produkter. Man kan också beställa utfodringsplaner av Jouni Rantala via K-lantbruksaffärerna.

– Samarbetet med K-lantbruksaffärerna bidrar till att våra produkter blir kända i hela landet. På grund av vårt läge är det visserligen i västra Finland vi säljer mest, det ser redan transportkostnaderna till.

Från och med 2003 har det gått att beställa också via nätet. Den här möjligheten utnyttjar i synnerhet återförsäljare, gårdarna beställer än så länge inte lika mycket via nätet. Foderindustrin måste

hela tiden kunna svara på de allt större utmaningarna. Nu kommer Melica att lansera nya komponenter för hemmablandare som ger effektivare utfodring och större avkastning.

Foderbranschen har framtiden för sig, menar Mäkäräinen. Marknaden är stadd i tillväxt och producenternas intresse för fullfoderutfodring tilltar när gårdarna blir större. Fördelarna med metoden är att priset blir lägre och arbetet lättare.

I dag äger det danska företaget Vilomix hälften av Rehumelica. Först sålde Mäkäräinen andelen till ett svenskt foderbolag och sedan gick den vidare till danskarna vid en företagsaffär. Samarbetet med danskarna har löpt bra. Vilomix hör till konglomeratet DLA Agro Group, som är det största inom latbrukshandeln i Norden.

– Gemensamma råvaruinköp ger synergifördelar så att kostnaderna kan hållas i styr, säger Mäkäräinen. ■

Med en plastrulle plastar man in ca 20 balar, i stort sett vinterfodret för en ko. Plastkvaliteten är inte en alldeles betydelselös faktor. Det är fråga om mycket mera än det tekniska inplastningsskedet: det gäller hela besättningens foder under inneutfodringsperioden och via detta om mjölklikviden. text Anne Penttilä, foto Lantbrukskesko

Luft och syre är ensilagets värsta fiender. Om det kommer syre till fodret, startas i fodret en mikrobverksamhet som förstör fodret.

Processen är så tillvida besvärlig, att kon märker fodrets svagare kvalitet redan före människan märker något avvikande med fodret, exempelvis färgfel eller mögel.

Korna minskar sitt ätande, vilket sänker mjölkproduktionen.

UV-skydd Plastens uppgift är att hindra att syret kommer in i fodret. Solens UV-strålning försvagar plasten och ökar dess förmåga att släppa igenom syre. RaniPlast har förbättrat inplastningsfilmens UV-skydd.

Filmens UVskydd åstadkommes med ett tillsatsmedel, av vilket användes en viss procentmängd i filmmaterialet. I Finland är UV-strålningen ca 85 Kilolangley per år, och plasten är i allmänhet dimensionerad för att hålla mot detta. D.v.s. UVskyddet i den plast som balar under midsommarveckan plastats in med borde hålla till följande midsommar.

UV-skyddsmedelsprocenten i RaniPlast har höjts rejält över 85 Kly. Om balen i övrigt är i skick, kan man tryggt utfodra med detta ännu som överårigt.

Limningsegenskap En annan förbättring av fodrets hållbarhet är effektiveringen av dess limmande egenskap. Luften kan även komma in i foderbalen mellan plastlager som lossat

vid sina limningar. Speciellt Finlands vårväder och variationen i temperaturen förorsakade av nattfroster och soliga dagar kan lätt förstöra tätheten mellan de olika plastlagren. Därtill försöker fukten kapillärt komma in i fogarna mellan lagren och lösgöra mera, ifall det limämne som plasten innehåller, inte håller plastlagren ordentligt fast i varandra.

I Mellaneuropa använder man vid ensileringen av fodret även krympplaster.

Dessa har funnits även på marknaden i Finland i ett par år. Denna plast saknar lim, utan själva råvaran innehåller ämnen som gör att den har en fästande egenskap. Emedan balen med tiden krymper eller ändrar sin form, kan avsaknaden av lim förorsaka att överlappningarna lossar. I Mellaneuropa är detta inte ett sådant problem som i Finland, just på grund av ovannämnda väderleksförhållanden.

Dessutom har dessa krympplaster ännu ett annat problem. Den med blåsningsmetoden tillverkade krympplasten töjes i alla riktningar i samband med tillverkningen, varvid den även krymper både i längd- och tvärriktningen. Plasttypen tillverkas genom att från ett platt munstycke töja plasten till önskad bredd och tjocklek.

En plastfilm som töjts i en riktning krymper även i balen endast i längdriktningen.

Moderna balare packar fodret rätt tätt i balarna. Det är viktigt med ett kraftigt nät,

men krympplasten uppgift är även att dra ihop balen och stöda denna i alla riktningar. En plastfilm som krymper i två riktningar, och som därtill har ett bra limämne, håller plastlagren tätt fast i varandra och åstadkommer en stabil inplastning.

3 års garanti En tredje nyhet är en tre års garanti från försäljningsdagen räknat, för plastrullar som lagrats enligt direktiven: stående, helst i originalförpackningarna, skyddade mot solljus och fukt, temperatur -40…+40 C-grader. Plastfilm som lagrats på detta sätt är användbar också följande år.

Inplastningsfilmerna har i allmänhet ett års garanti. Exempelvis i England bör reklamation göras inom 14 dagar räknat från ibruktagningen. Månne eventuella problem hinner komma i dagen på två veckor. Det lönar sig alltid noggrant bekanta sig med garantivillkoren, ty de kan ha rätt stränga gränser exempelvis då det gäller rullarnas förvaringstemperatur.

Från RaniPlast berättar man att man vågade ge tre års garanti emedan det kommer endast reklamation på 0,1 procent av de under året sålda rullarna.

För det andra, alla garantier ersätter endast plasten. Boskapens foder under inneutfodringsperioden och dess kvalitet har mycket större betydelse. Lönar det sig att riskera detta? ■

RaniPlast förnyade sin inplastningsfilm

Fodret håller ännu bättre 54

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

R E M KR ÄV N I K S A M AV D I N

Effectivare kapacitet med mindre besvär...

MLT teleskoplastar modeller är planerade att bjuda hög presentation, bekvämlighet, säkerhet och låga driftkostnader för kunderna.

För mer information: www.konekesko.com/Manitou

Konekesko Ab www.konekesko.com Tel. 01053 034 Försäljning : Janne Laaksonen 050 368 9017

Hakki Pilke 1x37 klabbar som max ett 37centimeter grovt material. Matti Pietilä bytte till denna just därför att även grova träd lätt fås till klabbar.

ENERGI

Pentti Nygren värdesätter hos OH60 förutom kapningen med klinga, även den hopfällbara transportören, som gör att maskinen lätt kan flyttas exempelvis i närheten av trädgrenar. Här Valtteri och Aada med sin pappa.

Hakki Pilke har av båda modellerna. Av de med klinga modellerna är Hakki Pilke OH60 den mest sålda. I denna klyvs virket efter kapningen hydrauliskt och transporteras vidare med en 3,2 meters transportör.

Av de med sågkedja försedda modellerna säljs modellen 1x37 mest. Maskinen har en matartransportör som för virket till bettet. Klyvningen sker hydrauliskt och klabben förs till högen av en fyra meters tranportör. Därtill fås som extra utrustning lyftanordning för virket, varvid stammen lyfts från marken till matartransportören med hydraulisk kraft.

Såväl OH60 som 1x37 har en effekt på 7,5 kilowatt. Båda modellerna kan fås som traktordrivna eller elmotordrivna.

Hårdmetallbett går även i smutsigt material För OH60 anger tillverkaren en arbetseffekt på ca 4-8 löskubik i timmen. Maximidiametern för det material som skall kapas är 25 centimeter. Klyvningskraften är 5,5 ton.

Klabbtillverkningen med OH60 sker så, att stammen lyftes först i inmatningsrännan. I ändan av rännan finns ett rullpar, på vilka virket rör sig lätt. Materialet skjutes längs rännan mot längdbegränsaren.

Efter detta knuffar användaren den rörliga rännan mot det roterande bettet och virket kapas. Klyvningen startar automatiskt efter kapningen. Virket klyvs, när cylindern

56

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Med klinga eller kedja?

I klabbmaskinerna kan virket kapas på två olika sätt. Det traditionella sättet är kapning med klinga. Lösningen där virket kapas med en sågkedja, representerar ett modernare tankesätt. text och foton Tuomas Rytky

trycker detta genom klyvningsbettet. Betten fås i versioner som klyver i två, fyra eller sex delar.

Maskinen har bra skyddsutrustning.

Exempelvis kan klyvningens skyddshäck öppnas endast då klyvningen är bortkopplad. Själva klingan roterar inne i ett metallskydd, som viker undan först, när virket pressas mot detta.

Pentti Nygren har gjort över hundra kubik ved med OH60 under drygt ett år.

Han berättar att han stannat för ifrågavarande modell speciellt för priset och betjäningen. Kapningsmetoden hade även betydelse.

– Jag gör klabbar av blandvirke, av vilket en del kommer från den första gallringen. Det är speciellt sommartid san-

digt. Varken sand eller spik är inget hinder, ty den är försedd med hårdmetallklinga, berättar Nygren.

Klingan har även hållit bra. Vi har inte haft några problem, varken med klingan eller själva maskinen. Nygren säger nämligen, att han inte behövt röra varken inställningar eller remspänningar. En regelbunden smörjning har varit den enda serviceåtgärden.

– Nog finns det ju även finare modeller, men de kostar sedan så mycket mera. Den här är lämpligt enkel både beträffande service och livslängd. Exempelvis höjdinställningen av klingan är mekanisk.

Spånmängden som uppstår vid kapningen är rätt liten, säger Nygren.

Lyften sparar ryggen, ty även en grövre stam lyfts upp på matartransportören med att vrida på en spak. Användaren behöver bara rulla stammen till transportören.

Klingan på OH60 är väl skyddad.

Skyddet på båda sidor om klingan viker undan först när trädet pressas mot detta.

Rullarna i ändan av inmatningsrännan kan vid behov dras längre ut, varvid rännan sålunda förlängs.

Klabbar även av grövre träd Hakki Pilke 1x37 kan som namnet säger förvandla en 37-centimeters stock till klabbar som kan brännas i den öppna spisen eller ugnen. Tillverkaren anger en effekt på 7-8 lös kubik per timme. Klyvningskraften är 6,9 ton. Dessutom har maskinen som standard en automatisk hastighetsventil för klyvningen, vilken försnabbar klyvningskolvens rörelse vid klenare material. Klyvningens betturval är lika som hos OH60.

Vid arbetet med 1x37 är det endast lyftningen av materialet upp på inmatningstransportören som kräver fysisk ansträngning. Den roterande transportören, som drivs med hydrauliken flyttar virket mot längdbegränsaren. Efter detta kapar ett från andra ändan ledat svärd virket, när användaren drar handtaget nedåt. Klyvningen är i princip lika som hos modellen försedd med klinga. Även 1x37 är försedd med bra skydd. På samma sätt som hos OH60, är öppnandet av klyvningens skyddshäck hindrad, ifall klyvningsfunktionen inte är bortkopplad.

Matti Pietilä bytte sin modell med klinga till en 1x37 för ca femtio lös kubik sedan. Han medger att han först tänkte att en kedjekapning nog kanske kräver mera service. Förhandsuppfattningen har dock visat sig vara fel.

– Jag hanterar med maskinen sådant virke som är gjort med harvester, där de

klenaste är sex centimeter. Det var just de grövre träden som var orsaken till maskinbytet. Klingan kilade lätt fast, om virket var svårkapat. Nu kapas alltid virket på samma sätt. Arbete går verkligen lätt, när jag även har en virkeslyft. Det blir nästan kallt under arbetet, säger Pietilä.

Pietilä säger att han är nöjd med maskinen. Den hårdhärdade kedjan har hållits vass, och han har inte behövt göra andra servicearbeten än att smörja maskinen. Den är även betydligt tystare än den modell som kapar med klinga.

Kedjekapningen behärskar marknaden

Det i sex delar klyvande bettet är extra utrustning på såväl OH60 som på 1x37.

Kapningen av virket med kedja behöver mindre kraft än kapningen med klinga. Kraften kan i stället användas mera på klyvningen.

Veijo Kontro som ansvarar för den inhemska försäljningen av Hakki Pilkemaskinerna, som tillverkas av Maaselän kone, berättar att 90 procent av de sålda maskinerna är sådana som kapar med sågkedja. Efterfrågan på maskiner försedda med klinga håller på att stabilisera sig kring tio procent.

– En maskin med kedja är lättare, snabbare och tryggare att använda. Den är även betydligt tystare. Vid kapning av lika grovt träd behövs mindre kraft med kedja än med klinga. När totaleffekten hålls lika, kan man på kedjemaskinen lägga mera kraft på klyvningen. Beträffande underhåll och service är det inga större skillnader. Klingan är snabbare på riktigt klena träd, summerar Kontro. ■

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

57

KÖPMANNEN

Lantbruksköpman i tredje generationen

Köpmannasläkten Varis har varit verksam i Konnevesi ända sedan 1920-talet. Jukka Varis farfar Ville började som köpman, Villes son Toivo fortsatte och 1986 trädde tredje generationen till. Tidigare hade Jukka en affär också i Äänekoski och bedrev dagligvaruhandel i centrum av Konnevesi. Nu för tiden koncentrerar han sig enbart på lantbruks-, järn- och byggvaruhandeln. text och foto Seppo Nykänen

Rautia-K-maatalous Varis huvudsakliga verksamhetsområde är Ääneseutu, Rautalampi och Hankasalmi. Varis ser framtiden an med tillförsikt, i grannkommunerna står motsvarande tjänster inte till buds. Eftersom han har arbetat länge i trakten känner han sina kunder och vet vilka deras behov är.

– I en affär av den här typen och storleken är försäljningen till stor del beroende av den personliga betjäningen, berättar Jukka.

Betjäningen har helt klart varit bra eftersom kundtillfredsställelsen enligt undersökningarna har varit på hög nivå. I fjol valdes Jukka Varis till årets Rautia-köpman. Jukka är aktiv också på riksnivå eftersom han har

invalts i K-gruppens köpmannadirektion.

Samma förtroendeuppdrag har han innehaft också tidigare.

– När jag blev tillfrågad på nytt tänkte jag att visst skulle jag kunna gå med igen.

Den här gången var starten lättare eftersom introduktionen sköttes ordentligt. Direktionen är en fungerande länk mellan Kesko och köpmännen, och fältets röst hörs i huvudkontoret.

Skogen räcker till Konnevesi och Ääneseutu är skogrika orter där det sedan gammalt är så att man använder skogen som bank vid större investeringar. Basjordbruket håller ställningarna trots att förändringar har skett de senaste åren. Mjölkgårdarna har blivit färre och spannmålsodlingen ökat. På fjolårets sida märktes prisuppgången för spannmål i form av klart livligare handel i butiken.

Från köpmannens synpunkt är lantbrukshandeln av annan typ än den traditionella järnvaruhandeln. Järnaffärens tjänster behövs hela tiden och av alla slag av människor. Gårdarna behöver vanligen investera i något varje år, medan t.ex. egnahemsbyggarnas stora anskaffningar är engångsföreteelser och äger rum under byggtiden. Inom lantbrukshandeln är maskinhandeln en viktig sektor.

Varis har velat ge kunderna full service och knyta långvariga kundkontakter.

Odlingsprogram-kioskerna har varit till verklig nytta för jordbrukarna, konstaterar Varis.

Omstruktureringen är ett oundvikligt faktum, jordbrukarna blir färre och det kommer också lantbruksköpmännen att bli. Många i området lägger ner jordbruket men Jukka är hoppfull inför framtiden. De gårdar som fortsätter att producera har större arealer och kommer att investera kraftigt de närmaste åren. Allmänt taget är förväntningarna positiva för både jordbrukets och lantbrukshandelns del under de närmaste åren.

Den senaste tidens kostnadsutveckling oroar dock Varis. Att priset på spannmål gått upp har lett till att husdjursgårdarnas foderkostnader ökat rejält. Om inte det pris som producenterna får börjar stiga i takt med kostnaderna kan den lovande utvecklingen säcka ihop.

Kombinerade butiker – I östra Finland är kombinerade butiker av den typ som jag driver en fungerande lösning. Befolkningsunderlaget är för litet för en specialaffär. I Rautia-K-lantbruk på hemorten hittar kunderna samma varor utan att behöva åka till större orter.

Lantbrukshandeln är inte en lätt bransch, konkurrensen är hård och försäljarna och köpmännen måste vara experter på mångt och mycket. K-kedjan hjälper lyckligtvis till, ett exempel på det är Klantbruks Odlingsprograms ”spannmålskiosk”. Det är enligt Jukka något som Klantbrukskedjan har arbetat hårt med och som jordbrukarna drar verklig nytta av.

– Arbetsglädjen har jag kvar. Jag väntar mig att de närmaste åren ska vara goda för jordbruket och lantbrukshandeln, meddelar Jukka och ler. ■

Jukka Varis valdes i fjol till årets Rautiaköpman.

58

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Skaffa nu

K-Plussa MasterCard -kortet utan årsavgift Fyll i ansökan direkt på webbadressen www.plussa.com www.p plussa.com

• Kortet accepteras som betalningsmedel på över 30 miljoner ställen.

• Du får i genomsnitt ena månads räntefri betalningstid med K-Plussa MasterCard-kortet med betalningsegenskap.

• Du kan fylla i en ansökan också i någon av K-gruppens affärer.

Med K-Plussa MasterCard blir den effektiva årsräntan för en kredit på 2 000 euro 15,24 % (1/2008).

UTSTÄLLNING

På Keskos avdelning presenterades MF 6475 med panoramahytt. I praktiken betyder panoramahytt att det på hyttens högra sida inte finns någon mellanpelare mellan fram- och bakpelaren. Detta ger hytten rymd och ljus, vilket märks från förarsitsen även inne i mässhallen. Samtidigt förbättras naturligtvis sikten till höger.

TRM Traffic är Multivas nyaste vagnsmodell. Vagnen är ämnad speciellt för användning tillsammans med en trafiktraktor, vilket redan namnet tyder på. Traffic-modellerna har som standard fjädrande axlar, fyrhjulsbromsar, nödbroms och stänkskärmar. Bildens Traffic TRM 180 har som extra utrustning bomfjädring, hydrauliskt baklämslås och dumperflake.

Basmodellen kostar 29 350 €.

Vintervägsdagar i Åbo Suomen tieyhdistys - Vägföreningen i Finland arrangerade i Åbo mässcentrum 13.-14.2 vintervägsdagar, som trots sitt namn täcker även maskinparken för skötsel av vägar sommartid.

Det finns även orsak att presentera dessa samtidigt, om de kommande vintrarna är likadana som den nuvarande ”vintern”. text och foton Juho Vanhakartano

Vama 300P2 -vägsladden har separat viktbelastning. Anordningen som syns framför pressas med hjälp av en hydraulcylinder mot traktorn, med lösningen ersätter man den dubbelverkande lyften som saknas på de flesta traktorer. Efter sladden kan man koppla ett vanligt blad, varvid man får ett sladdsystem med två bett. Enbart sladden kräver av traktorn två dubbelverkande hydrauliksektioner. Pris 3950 €.

60

ÅKER BIRKA ■ 2/2008

Fast vägarna säkert har skötts nästan lika länge som de har funnits, så utvecklas den teknik som används i skötseln fortfarande. Till exempel Vamas traktorkopplade sladd för tillpackade vintervägar, med vilken skötseln av grusvägar även sommartid lyckas enormt bra, har enligt tillverkaren blivit en mycket efterfrågad produkt efter senaste premiärvisning på Kone-Forum.

På vintervägsdagarna fanns vägskötselredskap från en bred skala till påseende,

allt från personbilskopplade utrustningar till tyngre lastbilars och traktor- och hjullastarkopplade anordningar. Lantbruket och Maskinkesko hade på mässan en gemensam avdelning på ca 400 kvadrat, där man presenterade de vägunderhållsmaskiner som Kesko säljer. Till påseende fanns bl.a. olika spridaranordningar och flera maskiner som var ämnade för skötsel av vägrenar. Alla de pris som nämns i bildtexterna inkluderar mervärdeskatt, men inte leveranskostnader.

Till Ilsbos kedjekross fås nu även en separat sidoförflyttningsanordning. Dess rörelseområde är 60 cm i båda riktningar sett från mittlinjen. Vid behov får man således endera större räckvidd eller för det andra maskinen mer åt mitten, ex. för att komma förbi ett hinder.

Elhos Sidechopper TPM200 lämpar sig bra för entreprenadanvändning och annan tung användning. Skärhuvudets arbetsbredd är 210 cm och krossens största räckvidd 510 cm. Skärhuvudet kan lutas 90 grader såväl uppåt, som nedåt. Som basutrustad kostar maskinen 20 600 €.

Esko 3291 slungans arbetsbredd är 255+20 cm tack vare vallskäraren.

Som standard utöver vallskäraren även hydraulisk manövrering av utblåsningstratt och vinge. Pris 5600 €.

Det danska Bogballe, som är känd för sina bredspridare av gödsel, tillverkar även saltspridare. S3-saltsspridaren har kraftöverföringsaxel, presenningslock, såll och hydraulisk styrning. Spridaren har en volym på 775 liter. Pris med denna utrustning 3560 €.

Hieta-Hakki 2500:s arbetsbredd är ca 240 cm. Sandningsaggregatet har hydrauldrivet pendelbotten, vilket bra tål stenar. Ett jämnt sandningsresultat garanteras av en s.k. dubbel sandning. Pris 7200 €.

2/2008 ■ ÅKER BIRKA

61

Slykross för entreprenörer Roterande laser för alla arbetsförhållanden

■

■

Manöveranordningarna för Bomford-bomkrossmodellen uppdateras. I entreprenadanvändning ställs stora krav på styranordningen, och Bomford erbjuder Finland sin modernaste styranordning. I alla modeller används de nya, från Buzzard-modellen bekanta ICS-styrarna.

ICS-styrarens elektroniska styrningsenhet är placerad ute på oljetanken, varvid man i hytten monterar endast en liten styrare. Styraren är proportional d.v.s. bommens rörelsehastighet manövreras med handtagets rörelser. De övriga funktionerna sker med snuddkopplingar, såsom att starta rotorn. ICS-styraren kan programmeras och inställningarna kan sparas

åt tre förare. Användningen av den från mobiltelefonvärlden kända menykonstruktionen är lätt när displayen underrättar sin användare. Till bomkrossarna fås som skärhuvud Bomfords egna 1,2 eller 1,5 meter breda modells universal- eller slybett. Som ett nytt alternativ finns Ilsbos kedjekross för verkligt svåra förhållanden. Kedjan har visat sig vara effektiv i slyn, emedan stubbarna krossas och torkar, varvid återväxten är ringa.

Enligt vägförvaltningen finns det i Finland 350 000 km privata- och skogsbilvägar. När privatiseringen av vägunderhållet har ökat har Bomfordbomkrossen fått större marknader. ■

Duramax Pro 200 är en robust byggd, roterande laser med lutningsfunktion. Den är funktionssäker även i svårare förhållanden. ADSövervakningssystemet övervakar kontinuerligt mätningen och stoppar en anordning som hamnat i felaktigt läge. DuraMax-ramen har slagtåligt och effektivt skyddande gummibeläggning som skyddar mot skador och som är nödvändig vid arbete under svåra förhållanden på byggnadsarbetsplatserna.

Anordningen är skyddad mot damm och vatten, dess skyddsklass är IP66. Batteriets användningstid är 60 timmar och funktionstid med batterier är 90 timmar. DuroMax visar när batterieffekten är låg och denna egenskap kan även kopplas till nätströmmen.

En toppensnabb lasermottagare medföljer. I SensoCommander Pro- mottagaren finns LCdisplayer på fram- och baksidan. Kraftiga magneter fäster anordningen på metallytor.

Tekniska data: självutjämningsområde +5grader, noggrannhet 1 mm/10 m, automatisk våginställning, laserns mottagningsavstånd 200 meter. ■ 2/2008 ■ ÅKER BIRKA

63