ÅkerBirka0308

NR 3 MAJ-AUGUSTI 2008

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Vegetationsprov för skördeprognos Vallmaskiner förevisades s.32

Spannmålsfuturer får priserna att vingla s.20

Ny båsladugård s.42 LUFTASSISTERAD SPRUTNING ÄR EN BRA SKÖRDEFÖRSÄKRING s.12

VÄXTSKYDD

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

NRO 3 MAJ-AUGUSTI 2008

Lönt att satsa på spannmål I detta nummer bl.a.

Lill-Massika 3645 på växthusgård ...................4 Val av kraftöverföringsaxel ...........6 Välj olja med webbverktyg .....................10 Erfarenheter av luftassisterad sprutning .....12 Växtskydd i vallar ..............16 Vegetationsprov för skördeprognos ...................18 Spannmålshandel i USA ....20 Livsmedelsserien: Atrias vd intervjuas ...........22 Vallskördemaskiner i aktion ..............................26 Användning av ensileringsmedel ...............34 Bärgning av hästhö ...........37 Stängsel av färdiga stolpar ...................40 Ny båsladugård .................42 Tillbehör för reparation av båsladugårdar ...................44 Öppet hus hos Merivirta ....48

Det är inte länge sedan spannmålen tycktes duga bra t.o.m. att elda med. Hektargränsen för heltidsjordbruk med spannmål som produktionsinriktning steg allt högre och boskapsgårdarna testade hur mycket kraftfoder de kunde ge, särskilt inom fullfodermetoden. Plötsligt vände marknadskrafterna och hotet om klimatförändringar upp och ned på det hela, och spannmålsodlarnas mungipor steg i takt med Matifbörsen för spannmål.

Såsom framgår av artiklarna i det här numret har medaljen än en gång två sidor. Spannmålsfinland gnuggar belåtet händerna och det är förstås väl unnat. Spannmålsgårdarnas lönsamhet tål att förbättras. Boskapsfinland oroar sig däremot över produktionskostnadernas uppgång.

I synnerhet svingårdarna känner av den.

Nu är det sannerligen dags att satsa på spannmålsodling också på gårdar med boskap. Jag menar nu inte bara X hektar en utan satsningar på goda sorter som passar skiftet, certifikatutsäde och noga avvägda odlingsåtgärder också under växtperioden. Det lönar sig verkligen att anlita K-lantbruks odlingsprogramkiosker. På hur många platser får man längre analystjänster gratis och utan köptvång?

På försöksgården i Hauho arrangeras det också i sommar en Odlingsprogramdag den 29 juli. I skrivande stund har ett par havresorter och en kornsort redan såtts för utsädesodling på försöksgården, och också försöksrutorna håller på att börja sås. I sommar kommer försöksrutorna att vara drygt 2000 stycken. Forskningen tar också i år fasta på sorterna och testning av dem genom odlingsåtgärder av olika slag på olika jordarter.

På grund av prisnivån för spannmål är det alltjämt lönt för boskapsgårdarna att satsa också på vallodling.

Svinen må mest äta spannmål, men för nötkreaturen är vallen viktigast. I det här numret ges några exempel på effektiva skördekedjor som passar gårdarna i fråga.

anne.penttila@dialogi.fi

K-agro tvättmedel . ............50 Handelsman Kari Mylén . ...52 Nya rön om mineralutfodring ................54 Nytt från Nokka-Yhtiöt ......56 Ny butik i Huittinen ...........58 Förläggare • Markkinointiviestintä Dialogi Oy, PL 410, 00811 Helsinki, puh. (09) 4242 7330, fax (09) 4242 7333, Chefredaktör • Anne Penttilä, 044 502 9730, Layout • Jessica Leino, Försäljning av medieutrymme • Tuuli Toivainen, A-lehdet, Tryckeri • PunaMusta Oy, Adressregister • Maatalouskesko Oy, Adressändringar • kupong på sidan 63, Återföring • maatilanpirkka@dialogi.fi 3/2008 ■ ÅKER BIRKA

3

Växthusgård med MF 3645 med 3-cylindrig Sisu-motor MF 3645

Den kompakta storleken och effektreserven avgjorde På Pihlajas gård i Laitila fikar man inte efter något stort. Själva gården är inte heller beträffande arealen stor, den odlade arealen är ca fyra hektar och plasthusarealen ungefär en hektar. Moroten är gårdens huvudodlingsväxt. Tauno Pihlaja och dottern Katja Pihlaja, som tagit ansvar för skötseln av gården, valde MF 3645 som gårdens nya traktor. De viktigaste kriterierna för valet var:lätt att stiga upp i hytten, liten vändradie och traktorns effekt räcker bra till att driva en 2,5 meters fräs.

Pihlaja plöjer gårdens frilandsodlingar på hösten och gör såbäddsberedning med fräs. Moroten kräver en såbädd som är porös även på djupet. Arbetsdjupet bör vara 25 cm, så att morötterna skall bli vackra, långa och jämngrova. Endast så-

dana går att sälja på torget i Björneborg och de duger även för industriell användning.

Körhastigheten vid fräsningen är 0,51 km/h och motorn får dra för fullt.

– Massikan är försedd med tillräckligt små växlar för detta arbete och mo-

torns 91 hästkrafter räcker till, säger Tauno Pihlaja.

På hösten plöjar man åkrarna, och den treskäriga vändplogen lyfter inte traktorns framända från marken. Frontlastarens armar räcker till som frontvikt.

På en trädgård består traktorkörandet av ett fortgående upp- och nedstigande från hytten. Det bör vara lätt att komma in i hytten, från båda sidorna.

4

Tillräckligt med arbete varje dag

Smidigheten avgjorde till den 3-cylindrigas fördel

Massikan är gårdens dräng. Det finns arbete alla dagar och mest behövs frontlastaren. Under skördetiden transporterar man morotslådorna med lastaren till lagret. Lådorna med de färdiga produkterna lyfter Pihlaja med lastaren på paketbilen.

Traktorn kom till gården i början av februari och två månader senare gjorde serviceföretagaren redan 100 timmars servicen.

Arbetssäsongen i växthusen börjar redan i början av mars. Från de gamla husen med trästommar tas plasten bort till vintern och denna sättes tillbaka i början av mars. Från rullen som finns på Massikas lyftanordning dras plasten på de 100 meter långa växthusens sidor och dras sedan för hand på stommen. Plasten läggs på av två personer.

– Bäst går det att dra på plasten på morgonen, då det finns litet dagg på träramen, så att plasten löper.

Efter det att man lagt plasten på plats skall såbädden fräsas. Den lilla Massikan är en behändig traktor i de nya växthusen, som inte längre har några mittstolpar.

På en liten trädgårdsodling förekommer rätt få långa arbetsturer. Körandet består av ett fortgående upp- och nedstigande från traktorhytten.

– Det bör finnas gott om utrymme kring sitsen, säger Tauno Pihlaja.

Pihlaja funderade även på en 4-cylindrig traktor. Den mindre 3-cylindriga var dock mera tilltalande. Den är ju nog en cylinder kortare och samtidigt är vändradien mindre. Massikan ryms även för sin höjd bra in i plasthusen.

Gårdens gamla traktor är försedd med smala radodlingsdäck. Denna användes i såningsarbeten, vid besprutningen och för att dra upptagningsmaskinen. De övriga arbetena börjande med gårdsarbetena sköts sedan med den nya traktorn. ■

Massey Ferguson 3600-seriens tekniska data

Nominell effekt 2150 rpm hk/kW Max. vridmoment, 1400 rpm Motor Motortyp Motorvolym l 3-punktslyft Lyftmanövrering Max. oljeflöde l/min Max. lyfteffekt kg Hydrauliksektioner st Spårvidd med Standarddäck mm Vikt kg Bredd, max m Längd lyftanl. vågrätt m Höjd m Vändradie, inre cirkel Bränsletank, l

3635 3645 78/58 91/68 312 350 Sisu Diesel Sisu Diesel 33 DT 33DTA 3,3 3,3 Tryckstångskänsel Mekanisk: dragmotstånd, läges, arbetsdjup 54,2 54,2 2500 2500 2 2 1310-1938 1310-1938 3260 3260 2,00 2,00 3,74 3,74 2,60 2,60 4,05 4,05 110 110

MF 3645:s teknik i korthet Den nya Massikamodellen är försedd med Sisus 3-cylindriga, turboladdade och mellankylda motor. Man har pressat 91 hk ur motorn. Tack vare att motorn är trecylindrig blir traktorn kort, vändradien är liten och i hytten har man fått mycket utrymme.

Det finns flera växellådsalternativ.

Standardmodellen har 24+24 växlar.

Där ingår även snabbväxelns trappor.

Pihlajas traktor är försedd med mekanisk riktningsomkastare och elhydraulisk två-stegs snabbväxel.

Traktorn är en 40 km/h version.

Traktorn är låg. Höjd från marken till hyttens tak är beroende på däckutrustning ca 2,6 m.

Traktorn är normalt försedd med två dubbelverkande hydraulsektioner.

Hydrauliken har ett flöde på 55 l/min.

Kraftuttagets hastigheter är 540/750 och alternativt 1000 rpm. Finns även drivhjulsberoende kraftuttag.

Den lilla Massikan passar lika bra i Katja Pihlajas hand som urmakarens verktyg.

MASSIKKA lyder urmakarens hand På Pihlajas gård har man utfört generationsväxling. Detta har inte betytt att pappa Pihlaja lämnat arbetet. Han är till stor hjälp för den unga generationen. Dottern Katja, som är utbildad urmakare och verkat i den branschen i åtta år, har nu tagit ansvar för gårdens skötsel.

Nu ansvarar hon för trädgårdsgården och intresset verkar

räcka till. Urmakarens verktyg har bytts ut mot Massikan och frontlastaren lyder bra Katjas hand.

I medlet av april är morötterna redan långt på väg i plasthusen.

Om ett par månader inleds upptagningen, arbetet räcker till i växthusen, på frilandet och i lagret ända fram till årsskiftet. – För dem som arbetar där och även för den lilla Massikan.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

5

ARBETSMASKINER K-lantbruks kraftöverföringsaxlar på Kone-Forum i fjol.

Hur väljer jag kraftöverföringsaxel?

Då det gäller kraftöverföringsaxlar finns det mycket att välja på, och det är inte likgiltigt vilken axel man kommer hem med från affären. En för användningsändamålet olämplig axel kan slitas och till och med gå sönder i förtid. Här några råd för valet av rätt axel. text Kari Pyykkönen, foton Lantbrukskesko och tillverkarna.

Axel för en ny arbetsmaskin Om den ursprungliga axeln har gått sönder allt för tidigt, bör man ta reda på orsaken innan man skaffar en ny. Orsaken kan vara exempelvis en märkbart större traktor-KUAeffekt än axelns nominella tålighet. Saknaden av överbelastningskoppling på arbetsmaskinen eller kraftöverföringsaxeln kan leda till att axelns rör vrider sig; rören löper inte inom sig och gafflarna har blivit vinda. En försummad smörjning kan leda till att korsets lager blir heta och skär fast.

I sådana fall är korset och gafflarna i bitar och rören är glappa. Orsaken till att axeln gått sönder kan även vara en överstor ledvinkel, varvid det i allmänhet finns spår i gaffeln, och gafflarna har blivit vinda eller gått i bitar.

6

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Ny axel i stället för den gamla 1. Målet är att alltid hitta en så likadan axel som möjligt som arbetsmaskinens ursprungliga. Motsvarande storleksklass hittar man lätt med hjälp av korsets mått: lagerkoppens diameter/korsets totalhöjd.

Kontrollera även om den ursprungliga är en vidvinkelaxel.

2. Mät den ursprungliga axelns minimioch maximilängd. Den nya axeln kan vara längre, emedan den kan förkortas, men kortare får den inte vara.

3. Kontrollera om axeln har någon skydds- eller frikoppling, och välj en axel av motsvarande typ.

4. Ta även reda på axeländornas dimension: normal 1 3/8” eller större 1 3/4”.

1. Kontrollera med tillverkaren eller importören hurudan axel som lämpar sig för maskinen.

Ifall man inte får ett tydligt svar, bör man vid axelvalet utgår från de krav som arbetsmaskinen ställer.

2. Vilket är arbetsmaskinens effektbehov och den traktors effekt som driver arbetsmaskinen: För en traktor över hundra hk behövs minst en axel av storlek 6. För en 120 hk:s traktor bör axeln vara av storlek 8, för att man ordentligt skall kunna belasta arbetsmaskinen.

3. Kontrollera om man vid användningsobjektet behöver vidvinkelaxel och kontrollera kraftöverföringsaxelns längd 4. Uppskatta behovet av skyddskoppling.

Om det inte på arbetsmaskinen finns skyddskoppling, rekommenderas alltid skyddskoppling på axeln.

xe l

xe l

g sa

g sa in

in öv erf ör ra ft sk

SF Tvid vin

ke

ra ft as k KAg ro b

KAg ro m ed

SF Tba

op fri k

lax el

p li

öv erf ör

ng

ng p li op bu lt k KAg ro m ed

ARBETSMASKINER

Bondioli&Pavesi tillverkar båda serierna.K-Agro-axlarna är förmånliga och prima basaxlar. SFT-kraftöverföringsaxlarna lämpar sig för lång användning och hos dessa har man fäst speciell uppmärksamhet vid att de skall vara lätta att serva. Smörjnipplarna är placerade i ändan av korsens lagerkoppar, varvid de är lätta att smörja, och smörjningsintervallerna är upp till 50 timmar.

Skyddskopplingstyper Enligt EU-direktivet bör skyddskopplingen eller –kopplingarna placeras i ändan av arbetsmaskinen. Skyddskopplingen skyddar såväl traktorns som arbetsmaskinens kraftöverföring mot överbelastningar.

På samma gång skyddar den även själva axeln, ty kopplingens funktionsmoment har alltid vid fabriken ställts lägre än axelns maximitålighet. Därför skulle det vara önskvärt att hellre t.ex. använda bultkoppling i stället för en fast axel.

Bultkoppling I bultkopplingen är en brytbult monterad.

När vridmomentet överstiger gränsvärdet, brister brytbulten och kraftöverföringen upphör. Som brytbult användes i allmänhet en bult av hårdheten 8,8. Användning: svämgödselpumpar, snöslungor, fräsar, släpvagnar samt maskiner som går utan övervakning, ex. traktordrivna reservkraftsgeneratorer.

Lamellkoppling Friktionslamellkopplingen baserar sig på friktion mellan friktionsskivorna och friktionsytorna. Lamellkopplingen förmedlar kraft, ända tills vridmomentet blir större än inställt värde och skivorna börjar slira. Kraftöverföringen upphör inte helt och när överbelastningen upphör, upphör även friktionsskivornas slirning. Om överbelastningen inte upphör, fortsätter skivornas slirning under rökbildning. Användes bl.a. i snöslungor.

Frikoppling Frikopplingen förmedlar kraft från traktorn till arbetsmaskinen, men inte i motsatt riktning. Användes tillsammans med de arbetsmaskiner, som har ett stort massalångsamhetsmoment, ex. balare och stora snöslungor. Utan frikoppling kan det gå så, att när föraren minskar på gasen, så sjunker dock inte varven, emedan arbetsmaskinens massakraft bromsar varvsänkningen. Frikopplingen behövs också, ty på de flesta traktorer kopplas en hydraulisk broms av kraftuttaget på när kraf-

8

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Tabell för val av kraftöverföringsaxlar

SFT S1 S2 S4 S5 S6 S7 S8 S9 SH

Effekt kW KUA 540/1000 rpm 13/20 21/31 28/42 37/55 40/61 51/78 66/100 81/122 97/147

Effekt hkVridmoment Nm 234/190 364/295 494/400 651/527 716/583 911/745 1171/956 1431/1166 1717/1405

Vridmoment max Nm 850 1500 2200 2500 3000 3700 4000 5000 6750

S0 K-Agro 1 2 43 4 5 6

124/187 12/18 15/23 26/40 26/40 35/54 47/74

2199/1785 172 220 380 380 520 710

6750 320 450 780 780 1050 1450

De i tabellen angivna axlarnas förmåga att förmedla effekt och vridmoment baserar sig på antagen användning vid en användningsvinkel under 5 grader och 1000 timmars användning.

tuttaget stannas. Detta anstränger bromsen onödigt, om axeln inte är försedd med frikoppling.

Fast lamellkoppling + frikoppling I samma skal finns en separat friktionslamellkoppling och frikoppling, vilket förenar de båda skyddskopplingarnas egenskaper. Exempelvis många snöslungor behöver en axel av denna typ, så att slungans massa inte skadar traktorns kraftuttagskoppling och broms. Lamellkopplingen är till för att skydda vid överbelastningssituationer.

Automatkoppling Automatkopplingen stoppar kraftöverföringen, när vridmomentet överstiger kopplingens nominella vridmoment. Kopplingens funktion baserar sig på kammar, som rör sig radialt när momentet överstiger gränsvärdet, och kraftöverföringen stannar. Den kopplas på nytt när kraftuttagsvarven sjunker. Användes bl.a. på tallriks- och rotorslåttermaskiner.

Basaxel Basaxlarna är fasta, och inte försedda med överbelastningsskydd. Användes på arbetsmaskiner, som själva är försedda med överbelastningsskydd, eller om inget skydd behövs. Används bl.a. på hövändare, gödselspridare, släpvagnar och slåttermaskiner.

Vidvinkelaxel Vidvinkelaxelns vidvinkelled på traktorsidan kan tillfälligt användas under vändning upp till 80 graders vinkel. Man bör dock märka, att det på arbetsmaskinsidan finns en vanlig led, och att dess vinkel inte får överstiga 16 grader vid 540 rpm eller 9 grader vid 1000 rpm. Vidvinkelleden får inte ens som stannad göra en vändning i en vinkel över 80 grader. Användningen av vidvinkelaxlar håller på att öka och de användes bl.a. på balare, pickupvagnar, slåtterkrossar och slykrossar. De kan fås som fasta, försedda med bultkoppling, frikoppling, med frikoppling försedda fast lamellkoppling samt med automatkoppling. ■

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

SERVICETJÄNSTER

SERVICE

– Här der ut att finnas även verkligt färska Massey Ferguson-modeller, konstaterar produktchef Jarmo Aalto när han kollar upp Shells LubeMatch-verktyget.

Shells webbaserade verktyg underlättar oljevalet

LubeMatch ger råd om de lämpligaste oljorna Såväl dieselmotorernas som hjälpanordningarnas utveckling har förändrat traktorernas oljekrav. Då det gäller nya modeller bör man vara noggrann med smörjmedlen. Det nya ShellLubeMatch-verktyget berättar vilka oljor som passar bäst för respektive modell, såväl ny som gammal arbetsmaskin. text Juha Partanen, foton Shell och Lantbrukskesko

LubeMatch är en mångsidig smörjmedelsguide, från vilken man hittar oljerekommendationer för såväl motorcyklar, person-, paket- och lastbilar samt för lantbruksmaskiner och industrimaskiner. LubeMatic finns på adressen www.shell.fi: genom att välja endera Virkistä moottoriasi-texten eller trycka på Shell Helix-rutan, varvid LubeMatch oljesökningsrutan öppnas på skärmen.

10

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Ur LubeMatch ser man mycket åskådligt, hur mångsidigt urval Shell har beträffande lämpliga smörjmedel för lantbruksmaskiner, och hur dessa fyller olje-och fettrekommendationerna för såväl traditionella som nya traktorer. Utöver traktorerna hittar man på tjänsten de rätta oljorna även för skördetröskor, hjullastare, motorsågar samt för många andra lantbruksmaskiner och anordningar. Shelloljorna finns bland K-lantbruks sortiment.

Mångsidigt verktyg På sidorna, som kontinuerligt uppdateras, hittar man rekommendationer för oljor, fett och kylvätskor för såväl Massey Fergusons som även övriga traktortillverkares olika modeller. Utöver oljerekommendationerna hittar man på sidorna även uppgifter om olje- och kylarvätskemängderna samt oljebytesintervallerna. Dessutom finns där även märkesvisa allmänna direktiv.

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

Lantbrukskeskos produktchef Jarmo Aalto får varje vecka samtal gällande oljevalet för lantbruksmaskiner, i huvudsak naturligtvis gällande oljor för nyare lantbruksmaskiner.

– Det här är en synnerligen bra sida.

Jag är verkligen varmt för denna, om bara användaren väljer rätt modellalternativ för sin traktor, konstaterar produktchef Aalto när han granskar LubeMatch-sidorna.

Standard- och premiumalternativ Där som man i gamla traktormodeller kan använda en och samma olja på många ställen, kan man i allmänhet inte längre använda universalolja i traktorer från detta årtusende, utan de behöver specialoljor i sina motorer och transmissioner.

Med hjälp av LubeMatch hittar man bland Shell Rimula –dieselmotoroljorna flera lämpliga oljealternativ för lantbruksmaskinernas motorer. Sidorna ger för många traktormodeller två oljealternativ, premium- och standard-olja.

Produktchef Aalto rekommenderar användarna att välja premium-alternativet, speciellt för nyare traktormodeller.

– Det är på tiden att tänka om: inte längre den förmånligaste oljan i motorn, utan det lönar sig att välja en syntetisk olja. Med denna kommer man till längre bytesintervaller, det går mindre olja åt och motorn hålls renare, konstaterar han.

Det är klart, att i ju tyngre användning traktorn är, desto större orsak att välja premium-alternativet.

Även transmissionens krav ökar Jämsides med utvecklingen av motorerna har även transmissionens krav på oljan ändrat. Den traditionella universaloljan Shell Harvella fyller som växellådsolja de krav som API GL-4-klassificeringen ställer, men i nyare växellådsmodeller behövs fram för allt Shell Donax-produktfamiljens oljor, som utvecklats för smörjning av traktorernas växellådor.

Likaså om transmissionsoljekravet är API GL-5, så behövs en olja som innehåller dubbelt mera hötryckstillsatsmedel, jämfört med Harvella, för att fylla GL-4kravet.

Shell Donax TDS är den rätta oljan då när man i traktorns transmission behöver syntetiskt specialsmörjmedel av toppklass. Då det gäller Masssey Fergusons klassificering fyller Donax TDS utöver CMS M1135:s, M1141:s och M1143: s även det senaste prestationskravet för

klassen M1145.

Shell Donax-traktortransmissionsoljorna säkrar utöver kraftöverföringen även hydraulikens och de våta bromsarnas pålitliga funktion. Shell Spirax- transmissions- och differentialoljorna garanterar för sin del en toppenprestanda för lantbruksmaskinerna, även i krävande förhållanden.

SERVICETJÄNSTER

SERVICE

Under en ny traktors garantitid är det skäl att utföra oljebyten och även andra servicearbeten hos en auktoriserad servicekarl.

Harvella är en förmånlig universalolja Den förmånliga Shell Harvella är ett mångsidigt oljealaternativ för de traditionella traktorerna, som fortfarande finns rikligt i användning, speciellt som latbrukets andra- eller tredje traktor. Harvella kan användas i många äldre traktormodeller, i såväl motor, transmission som hydraulik.

Den mineralbaserade Harvella T har i alla förhållanden visat sig vara en pålitlig förmånlig olja, som fungerar med god prestanda sommar och vinter.

Den halvsyntetiska Harvella TX lämpar sig som universalsmörjmedel för äldre traktorer i tung användning, och den ger lantbruksmaskinerna ett skydd i toppklass även i krävande förhållanden.

På Shells webbsidor på adressen www.shell.fi och där på punkten Tuotetiedot (produktuppgifter)och käyttöturvallisuustiedotteet (användningstrygghet) hittar man de olika smörjmedlens produktuppgifter. Från produktuppgifterna ser man, att ex. Harvella T och TX fyller som motorolja utöver de övriga klasserna även Massey Fergusons egna M1139 och M1144-kraven.

Auktoriserade servicekarlar sköter oljebytena Av tradition har man på lantbruken själv bytt oljan i sina lantbruksmaskiner, men detta håller på att gå till historien. När nyare traktormodeller servas behövs testapparater och även oljorna byts av en auktoriserad servicekarl.

Lantbrukskesko ett landsomfattande servicenät, varifrån man kan kalla på Massey Ferguson-servicekarlen. Han har en fortgående uppdaterad skolning och uppgifter även om de nyaste modellerna samt tidsenliga testprogram på datorn.

Man behöver inte ens bry sig om spilloljan, ty servicekarlen tar denna med sig.

Det är även bra att komma ihåg, att under garantitiden förutsätter garantins giltighet, att en auktoriserad servicekarl utför Massey Ferguson-traktorernas oljebyten. ■

Shellsmörjmedel för lantbruksmaskiner Rimula-dieselmotoroljorna är godkända av de ledande motortillverkarna och de lämpar sig för såväl turboladdade som vanliga dieselmotorer. Harvella-universaloljorna är mångsidiga smörjmedel, vilka erbjuder en bra, i alla väderleks- och andra förhållanden testad prestanda.

Spirax-transmissions- och differential-oljorna ger en prestanda i toppklass för alla typs maskiner i alla användningsförhållanden. Retinax-fetten säkrar ett långvarigt skydd åt hjullager, leder och chassiets smörjställen. Donax-traktortransmissionsoljorna är s.k. UTTO-oljor (Universal Traktor Transmission Oil), som säkrar hydraulikens, transmissionens och de våta bromsarnas jämna och pålitliga funktion.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

11

R

V VÄXTSKYD

Hardi Twin

Full försäkring för en lyckad potatisodling Hardi Twin var en liten modenyck för ett tiotal år sedan. Den luftassisterade sprutan är fortfarande aktuell. Dess ihållande popularitet baserar sig på samma faktorer som i början av 90-talet: en noggrann placering av växtskyddsmedlen. text och foton Hannu Koivisto

Henrik Långfors och Kaj Hemberg odlar båda potatis på 50 hektar i Kristinestad, Dagsmark. Hemberg har en totalareal på 85 hektar, Långfors 60 hektar. Växtskyddet är en mycket känd sysselsättning för dem båda.

I potatisodlingen är bladmögelbekämpningens cykel fyra dagar när den är som tätats. Hemberg har räknat att han kör ca 1500 kilometer med sprutan under sommaren, och med en körhastighet under tio kilometer i timmen. Det finns även något landsvägskörning medräknat. Åkrarna är dock nära be-

CA 1500 KILOMETER MED SPRUTAN UNDER SOMMAREN.

Kaj Hemberg använder i huvudsak två olika spaltspridare, de blå för bekämpningen av bladmögel. Vattenmängden är 200 liter per hektar. De gula munstyckena lämpar sig för besprutning av ogräs, när vattenmängden är drygt hundra liter per hektar. En liten droppstorlek är bra vid blastdödningen, då man använder ett högt tryck.

12

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

lägna – det längst bort belägna skiftet ligger på fem kilometers avstånd. Hemberg räknar med att han sprutar potatisarealen åtminstone fem gånger per sommar.

Fastän sommaren går åt till besprutningar, erkänner männen inte, att njutningen av sommaren skulle gå i arbetets tecken. Den tidigare lugnare vintertiden har förvandlats till en jämn sysselsättning.

Hemberg marknadsför sin potatis via andelslaget Osku, men potatisen levereras i en jämn takt under hela året. Långfors har kontrakt med Klåvus och

Henrik Långfors:s Hardi är som ny.

Rampens led är den enda plats, som krävt reparation under de nästan tio åren.

Genom varsamhet och god service håller maskinerna även sitt värde.

POTATISENS ALLA BLAD BÖR SKYDDAS MOT BLADMÖGLET.

hälften av potatisen säljs under produktnamnet Pirkka.

Det räcker inte för konsumenten att potatisen odlas enligt det bästa sättet och lagras väl. Långfors visar prima nypotatis från midsommar i fjol. En bra fungerande sval kedja bryts ofta i butiken i ett bakre rum med 20 graders temperatur. Männen kommer med en liten pik i handelns riktning: Konsumenten får onödigt ofta skrumpna potatisar, fastän primärproduktionen är trimmad till sin spets.

Varje blad bör skyddas De köpte båda sina hydraulburna Hardi Twin år -99. Rosenbackas affär levererade samtidigt fyra fläktassisterande sprutor. Båda har fortfarande samma spruta i användning. Långfors har dock denna vår gjort affär med en ny Twin. Den viktigaste förändringen kommer att vara en dator, den förra sprutan hade ingen monitor.

Dessutom kommer den nya sprutan att vara försedd med påfyllningsanordning och en större 1200-liters tank. Kaj Hembergs spruta har 1200-liters tank och monitor.

Hardis luftassisterande spruta är det

enda alternativet för männen. Motiveringen är, att potatisens alla blad bör skyddas mot bladmöglet. Det är nödvändigt att växtskyddsmedlet även når bladens undre sidor. En full gröda ger besprutningen en svårighetsgrad. En luftassisterande spruta ger en liten droppstorlek och en god genomträngning.

En ogräsbekämpning med markverkande medel på en halvtom mark behöver för sin del ingen blåsning, ty detta skulle bara lyfta upp damm och försvaga slutresultatet.

Männen i Dagsmark har även gjort en sådan speciell upptäckt, att när man kör med Hardi Twin får man mera ömhet av frun. Då växtskyddsmedlen tränger in i bladverket och inte in i hytten på föraren, så är även föraren mera tilltalande.

Flera sprutningsdagar Emedan man med Twin kan spruta även vid någorlunda vind, ökar detta enligt männen i Dagsmark, antalet besprutningsdagar. Vid potatisodlingen är detta till stor nytta. Effekten av bladmögelsbekämpningen är desto bättre ju torrare för-

Pålitlighet Hardis service och överlåtelseservice är i goda händer. Serviceföretagare Timo Myllyviita har en viktig roll då det gäller Hardis pålitlighet.

Hardi får ett bra betyg då det gäller pålitligheten, men då det gäller svetsfogarna vill männen fästa uppmärksamhet. Fjädern på Hembergs sprutramp lossnade, när svetsfogen endast var delvis genomsvetsad.

Hemberg har ersatt rampens stödvajrar med kättingar. Långfors har förbättrat rampens leder.

Den allmänna orsaken till att växtskyddssprutorna går sönder är för hög hastighet i förhållande till förhållandena. En 15 meters ramp beter sig olika vid körning över slutfåran med åtta kilometers hastighet än vid körning med 15 kilometer i timmen.

– Kör tre kilometer långsammare, så har jag mycket mindre arbete, säger Myllyviita.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

13

hållandena är. Emedan grödan torkar i vinden, bör man även kunna bespruta vid vindförhållanden som inte är idealiska.

Ogräsbekämpningens effekt är som bäst på morgonen, men mot bladmögel börjas besprutningen normalt litet före halva dagen och denna fortsättes ända till kvällen. Morgonen är oftast lugn, men på dagen blåser det ofta.

I hård vind lyckas inte besprutningen ens med luftassisterande spruta, men vid skälig åtta meters vind lyckas arbetet. Åtta meters vind betyder detta, att björklöven ännu hålls på marken.

Det är klart att besprutningen bör kunna utföras när tiden är inne för denna. Besprutningens effekt bör även vara optimal. Det lönar sig inte köra på åkern och hoppas på det bästa, ty ett misslyckande med besprutningen kan sänka skörden även mycket lågt, och kvaliteten kan bli på undre sidan om vad som duger för försäljning. Som värst kan ett misslyckande med besprutningen betyda, att man inte alls får försäljningsintäkter från åkern.

Kostnader Långfors:s och Hembergs kostnader för bekämpningsmedlen rör sig kring 15 000 euro. Det har inte ännu varit stora förändringar i bekämpningsmedlens priser, men enligt trenden är dessa på kommande, fastän potatispriset inte har stigit. Ökningen av gödselkostnaderna har ökat kostnadstrycket med 1,5 cent per potatiskilo.

För att klara sig med äran i behåll, bör odlingen hela tiden lyckas bara bättre. År 1999 kostade Hardi Twin hälften mindre än i dag. För det andra är Twins bytesvärde i samma klass som dess anskaffningspris för tio år sedan. Kostnadsutvecklingen har varit speciellt stor genom hela maskinlinjen. Detta, att man över huvudtaget klarar sig med odlingen, är ett tecken på ett högt kunnande. Långfors:s och Hembergs tomter är i fint skick och maskinerna glänser. ■

Observationer gällande Twin Hardi Twin är en mångsidig spruta. Filosofin med luftassístans baserar sig på en mindre droppstorlek och en god genomträngning. Därtill har Hardi en överlägsen egenskap jämfört med andra sprutor: Spridarvinklarna kan vändas fram och bak enligt vinden. Vid besprutning med Hardi Twin är avdriften liten. Den lilla vindavdriften märker man med att bekämpningsmedlens luktproblem försvunnit. Kollegans hustru fäste uppmärksamhet vid, att mannen inte längre luktade bekämpningsmedel.

Tidigare var det på modet att sänka vattenmängden.

Om det är ändamålsenligt att sänka vattenmängden under 80 liter och minska bekämpningsmedlen med en fjärdedel, så lyckas detta i princip med Hardi Twin. Med en 1200-liters spruta sprutar man upp till 15 hektar per spruta. Det lönar sig överväga användning av fronttank, om man har mycket transporter.

Med hjälp av blåsningen kan inträngningen ökas i avgörande grad. Skillnaden märker man speciellt i tät gröda.

De olika filosofierna är olika och var och en har sin egen understödskrets. Den ena tycker om mor, den andra om dottern. Alla motiverar övertygande sina åsikter.

Ett onekligt faktum är, att i besvärliga och krävande förhållanden har Twin sina egna överlägsna fördelar, som åtminstone dess användare skriver under.

OGRÄSBEKÄMPNINGENS EFFEKT ÄR SOM BÄST PÅ MORGONEN. Långfors har beställt en ny Twin (inte sprutan på bilden). Med tanke på användningen kommer datorn att vara den största förändringen, den nuvarande har ingen monitor.

14

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

VÄXTSKYDD

Ett vallförsök på MTT:s forskningsstation i Maaninka i fjol somras. Till vänster ett behandlat bestånd (Gratil 50 g/ha), till höger ett obehandlat.

Ogräs försämrar foderkvaliteten

Ogräsbekämpningen i vallar tål att förbättras Växtskyddet i vallar är fortfarande eftersatt om man ser till den stora odlingsarealen.

Man beräknar att ogräset bekämpas på bara cirka 5 procent av vallarealen.

God valltäthet ligger till grund för en högklassig och riklig vallskörd.

Ogräsbekämpning är den viktigaste växtskyddsåtgärden. text och foto Janne Laine, Bayer CropScience

Maskrosen är ett mycket vanligt ogräs på vallåkrar. Sommaren 2007 kunde man se många vallskiften där maskrosen förekom allmänt.

Maskros, syror och ranunkel är exempel på ogräs som förstör ensilagekvaliteten. Av det följer bl.a. smaklighetsproblem, sämre foderutnyttjande, smakfel i mjölken och i värsta fall förgiftningssymtom hos djuren. I hövallar är t.ex. balders-

16

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

brå ett uthålligt ogräs som använder stora mängder näringsämnen.

Problemen accentueras eftersom ett och samma skifte kan användas som vall i flera år utan växtrotation. Därför är det viktigt att bekämpa ogräsen kemiskt.

Anläggningsåret det viktigaste Tanken bakom täta vallar är att undvika låga skördar och kvalitetsvariationer hos

vallfoder, så att mjölkproduktionen blir effektivare. Den bästa skörden produceras om vallarna växer så kraftigt och jämnt som möjligt genast efter sådden.

Det är skäl att bekämpa ogräsen omsorgsfullt redan i anläggningsskedet utan att pruta på preparatmängderna. Det lönar sig också att fortsätta bekämpningen under de följande åren för att effekten ska bli så god som möjligt.

På marknaden finns det redan flera

växtskyddspreparat mot ogräs i vallar: Gratil, Primus och Starane XL. Alla har god verkan också när det är mycket svalt, eftersom temperaturen vid besprutningstillfället kan vara mellan 0 och +10 grader. Första bekämpningen äger ofta rum redan i maj, då det kan vara svalt särskilt på nätterna.

Bekämpning mellan slåtteromgångarna rekommenderas Bekämpning under växtperioden, mellan första och andra slåttern, förbättrar också resultatet. Det är särskilt viktigt om vårbesprutningen har blivit ogjord t.ex. på grund av dåligt väder.

Bekämpning mellan slåtteromgångarna har dessutom god verkan med tanke på nästa år. Enligt den nyaste forskningen lönar sig ogräsbekämpning i vallar eftersom man då får ett skördeår till samtidigt som

andelen ogräs minskar på skiftet.

När ogräset har bekämpats med Gratil mellan slåtteromgångarna har t.ex. ranunkeln minskat ordentligt i nästa års skörd.

Det visar att bekämpningseffekten sträcker sig långt in på nästa år.

Gratil mot vanliga ogräs Gratil, som är Bayer CropSciences produkt mot ogräs i vallar, bekämpar bl.a. syror, ranunkel och maskros. Gratil är ett lågdosmedel och lätt att använda. Tack vare den aktiva substansen amidosulfuron upphör ogrästillväxten inom 48 timmar efter besprutningen. Gratil används i ensilage-, hö- och betesvallar, snabbvallar, timotejfröodlingar (innehållande rajgräs) och skyddssäd för klöverfria vallar.

Växtbeståndet besprutas antingen på våren eller efter första eller andra slåttern när ogräset är i rosettstadiet och tillväxten är kraftig. Bekämpningsresultatet blir

Ogräs i rena bestånd av vallarter

ändå bäst och långvarigast vid behandling efter första eller andra slåttern. Dosen är 40-60 g/ha + vätmedel.

I hövallar är det bäst att spruta efter uppkomsten när ogräsen är små och gräset är i 2-3-bladsstadiet. Då är Gratildosen 30-40 g/ha + vätmedel.

Bästa effekten mot maskros får man i rosettstadiet, då det är viktigt att bekämpningen är tillräckligt tidig. Gratils korta karenstid (7 dygn) är till fördel i betesoch ensilagevallar som man besprutar mellan slåtteromgångarna.

Direktsådd blir allt allmännare när vallarna förnyas, och flyt- och torvgödsling är också vanlig. Gratil har god effekt mot maskros och ängssyra som förökar sig när vallarna direktsås. Gratil skonar också rödklöver som trivs bra i flyt- och torvgödslade åkrar. Tack vare klövern håller sig fodrets näringsvärde bra. Ju äldre vallen är, desto bättre tål klövern Gratil. ■

Efterverkan av bekämpningen Preparat Obehandlad Gratil+Sito Gratil+Sito

Bruksmängd g och l /ha 40 och 0,1 60 och 0,1

Ranunkel g/m² 240,4 8,9 22,1

Vitklöver g/m² 59,5 25,7 22,7

Bekämpning det föregående året 26.7 och ogräsens färskvikt har mätts 17.6 det följande året. MTT Laukaa.

Källa: MTT Maaninka.

Maskrosens tillväxtstadier. Till vänster det tillväxtstadium då besprutning har bästa effekten. Maskrosens hjärtblad är mörkgröna och avlångt runda, de första örtbladen är hårlösa och tandade. Bladen uppvisar alltså ännu inte den för maskrosen typiska formen.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

17

ODLINGSPROGRAM

Mätning visar skillnader också inom skiftet

Klorofyll ger tillväxt Klorofyll (bladgrönt) är det som all tillväxt baserar sig på. Solljus och klorofyll bygger upp de ämnen som växterna behöver för att växa. Bildandet av klorofyll kräver framför allt kväve.

Genom en klorofyllanalys är det möjligt att konstatera om växten har fått tillräckligt med kväve, och brister kan korrigeras t.ex. genom besprutning medan tillväxten pågår. Om det finns rikligt med kväve är det skäl att fundera på att använda stråstärkare. text och foto Jussi Knuuttila

Korn, korn och mera korn. Vilde var det visst här. Att växtbeståndet är ojämnt syns på bilden. Ojämnheterna framträder visserligen allra tydligast just vid axgången.

Antti Mäki-Latvala klipper här av Edel för att lägga i påse. Med metersmåttet kontrollerar han att den klippta såraden är av rätt längd.

Bröderna demonstrerar hur stora längdskillnaderna på skiftet är. Klorofyllanalysen avslöjade att det inte är fråga om kvävebrist.

Orsaken är lokal torka. Det gissade bröderna redan före provtagningen, men analysen gav visshet.

Klorofyllmätaren ger en mycket bra uppfattning om växtens tillgång till kväve. Vägningsresultatet ger en skördeprognos när det jämförs med plantornas utvecklingsstadium och värmesumman.

Också antalet kärnor som har grott ska man känna till. Prognosen slår in mycket väl, om växtperioden är genomsnittlig från mätningstidpunkten framåt.

18

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Timo Ikola och Antti Mäki-Latvala fördjupar sig i att jaga sjukdomar. Lite brist på mangan tycks det vara. Enligt Ikola är manganbrist snabbt på väg att bli allmännare. Lättast framträder den på grova och välkalkade mineraljordar.

Bröderna Antti och Veikko Mäki-Latvala i Ilmajoki har låtit analysera klorofyllhalten ända sedan det blev möjligt. Också i fjol samlade de in prov och kuskade dem till K-lantbruksaffären i Ilmajoki den 27 juni. I butiken analyserades proven av Timo Ikola från Storkyro som driver företaget Agro-Konsultointi Ky. Proven samlas in för skördeuppskattningen genom att all växtlighet i en sårad klipps på en sträcka av en meter. Antti Mäki-Latvala använde metersmått och Fiskars hushållssax till uppgiften. Bra såg det ut att löpa fast han måste krypa på knä.

Proven lades i plastpåsar och fördes till Klantbruksaffärens Odlingsprogram-kiosk för att analyseras. Proven var torra när de lades i påsen och de landade på analysbordet en knapp timme efter att ha klippts.

Skillnader inom skiftet Mäki-Latvalas har vanan inne, därför följde de inte reglerna till alla delar. De ville se hur stor variationen inom skiftet var mellan sådana platser som led av torka och sådana platser som var tillräckligt fuktiga. Dessutom var förstås skillnaderna mellan Edel, Tiril och Vilde intressanta.

Proven samlades därför inte in jämnt och representativt, och inte heller blandades de med varandra. Bröderna ville hellre veta om det ännu i det här skedet skulle gå att göra något för att höja skördenivån på de delar av skiftena där tillväxten var sämre.

Analysen och skördeprognosen resulterar i en sådan här utskrift. Mäki-Latvalas kan vänta sig 6 600 kg per hektar av Edel.

Tilläggskväve behövs inte, eftersom de främst har gödslat med fastgödsel av svin.

Tidigare har bröderna sprutat med urea för att ge tilläggskväve. Det slutade de med eftersom nyttan inte tycktes vara tillräckligt stor i proportion till merarbetet och framgångarna i skördetävlingar ändå har varit hyfsade.

Analyserar hela försommaren Timo Ikola har hand om ett område som sträcker sig från Östermark till Uleåborg.

K-lantbruksaffärerna ordnar ett tjugotal analysdagar varje sommar, och 5-25 kunder sticker sig in varje dag. Intresset är klart större längs kusten med dess intensiva odling än i inlandet. Förutom analysdagarna ordnar Ikola en del fältdagar, oftast dagen före analystjänsten.

Det var lätt att se att Ikola har stor erfarenhet att falla tillbaka på. Skördeanalyser och anvisningar gavs utan darr på stämman. Så har han också jobbat i branschen sedan 90-talet.

Mätningen är obeveklig Bröderna Mäki-Latvala hade tagit två rätt så olika prov på Edel. Klorofyllhalten var tillräcklig även om risk för liggsäd knappast fanns. Ikola sade att han skulle ha rekommenderat tilläggskväve, om inte fastgödsel av svin hade använts vid gödslingen. Han gissade att kvävet skulle börja frigöras ur spillningen under sommarens lopp. Skördenivån skulle nog inte bli beroende av tillgången till kväve.

Lite symtom på manganbrist kunde man se i Edel. Ikola menade att skördenivån skulle kunna stiga med några hundra kilo också i det här skedet genom kelatbesprutning, trots att Edel var nära att gå i ax.

Tiril och Vilde upvisade rätt stora tillväxtskillnader de med. Trots det visade den obevekliga klorofyllmätaren att växtbeståndets korthet inte berodde på kvävebrist. Bröderna Mäki-Latvala gissade att vattenbrist var boven. Det hade nog regnat men inte normala mängder. Största orsaken till vattenbristen var kanske den föregående sommarens och särskilt höstens torka och den blygsamma snömängden.

När tillväxten började på våren fanns det inte tillräckligt med vatten i marken, och nederbörden tog sig delvis ner i grundvattnet dit växterna inte når.

Bröderna Mäki-Latvala återvände nöjda och belåtna hem för att grunna på om informationen som de fick skulle ge anledning till vidare åtgärder. På gården har de svin och producerar gyltor. Svinen är som känt spannmålsätare, vilket är en av orsakerna till att man på gården alltid har velat ta stora skördar. Klorofyllmätningarna innebär större säkerhet vid valet av åtgärder.

Trots det här känner Mäki-Latvalas av att man i god tid på vintern borde veta hurdan sommaren blir, annars kan man inte träffa riktigt rätt. ■

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

19

Placerare styr spannmålspriset i USA Spannmålsprissättningen på världsmarknaden förändrades radikalt den här skördeperioden.

Den kraftiga prisuppgången för spannmål och oljeväxter har berott på att efterfrågan ökat samtidigt som lagervolymerna sjunkit. Den ökade efterfrågan har fört med sig en ny faktor på spannmålsmarknaden: placeringsfonder utanför jordbruket har satsat pengar i futurer och optioner som ligger till grund för prissättningen av spannmål och oljeväxter. text Taneli Rytsä, foto Antti Korpinen

Skribenten har besökt Chicago Board of Trade som är världens viktigaste spannmålsbörs.

Spekulativa placerares intresse för spannmåls- och oljeväxtfuturer har medfört nya utmaningar för de traditionella aktörerna inom spannmålshandeln också på världens viktigaste spannmålsbörs i Chicago, där spannmåls- och oljeväxtpriserna länge har följt futurpriserna. Den centrala frågan för aktörerna i spannmålskedjan lyder så här: hur hantera skillnaden mellan priset på spannmål och den futur som priset baserar sig på, när efterfrågan på de två ibland går i otakt? Beroende på situationen kan prisskillnaden mellan spannmålen och futuren vara betydande.

Råvarufonder använder bl.a. spannmåls- och oljeväxtfuturer när de garderar sig mot inflationsrisker och andra nedgångar på placeringsmarknaden. Fonderna överför pengar till köpfuturer om de ser uppgångsmöjligheter för dem. När det blir dags att ta hem vinsten säljer de motsvarande futurer.

När pengarna flyttas till köpfuturer stiger priserna, medan priserna på motsvarande sätt sjunker i fråga om säljfu-

20

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

turer. En av råvarufondernas principer är att undvika situationer där de i väntan på prisfall handlar med värdepapper som de inte har. Förändringar i spannmålspriserna har under den här skördeperioden blivit en del av de placeringsbeslut som fattas i världen. Spannmåls- och oljeväxtfuturerna är en del av placeringarna på den globala råvarumarknaden.

De här faktorerna är av betydelse också på den finska spannmålsmarknaden, som är nära knuten till den övriga världen. Spannmålsexporten kommer den här skördeperioden att uppgå till ca 700 miljoner kg och prisnivån hos oss följer till stor del exportpriserna.

Råvarufondernas betydelse växer I USA har futurer använts redan länge som gardering mot prisförändringar för spannmål och oljeväxter. Också på råvarubörsen i Chicago har det förändrade läget ansetts innebära utmaningar. Mer än 50 % av kontraktsstocken för vissa råvaror antas vara i olika råvarufonders ägo. Då kan

prisförändringarna för futurer vara snabbrörliga oberoende av marknadsläget för jordbruksprodukter, berättar Scott Merrihew vid Iowa Grain som tillhandahåller jordbrukarna instrument för riskhantering.

Råvarufondernas placeringar beräknas uppgå till ca 150 miljarder dollar år 2008, medan summan år 2002 var bara 20 miljarder dollar. Det här förklarar till en del sådana situationer på spannmåls- och oljeväxtmarknaden där prisförändringarna för futurer styr priset på motsvarande råvara helt och hållet eller där spannmålsmarknaden rör sig åt ett annat håll än futurpriserna. Det här beror delvis på futurmarknadens karaktär: bara några få procent av futurerna leder till fysisk leverans av spannmål eller oljeväxter när kontraktet i fråga stängs.

Ett alternativ är enligt Merrihew att optioner används i stället för futurer. Den som äger en option har rätt men inte skyldighet att utnyttja den futur som optionen gäller. På så sätt kan man antingen dra nytta av futurernas oförutsedda rörelser eller låta bli. Ett praktiskt problem i sam-

band med optionerna har varit det höga priset, som beror på marknadsvolatiliteten (= de kraftiga prisvariationerna).

Jordbruket inne som placeringsobjekt Jordbrukets växande betydelse har noterats på bred front i USA. Exempelvis Wall Street Journal Magazine som riktar sig till placerare hade jordbrukssektorn som tema i mars. Som placeringsobjekt nämndes i artikeln bl.a. bioetanolindustrin, jordbruksjorden i länder som utgör framväxande marknader, den industri som framställer insatsvaror för jordbruket samt spannmåls- och oljeväxtfuturer.

De nordamerikanska jordbrukarnas prisförväntningar inför skördeåret 2008/2009 är höga. Vete- och sojaarealerna väntas stiga medan majsarealen väntas sjunka litet. Efterfrågan på fodersäd stiger särskilt i och med att efterfrågan på fodersädsråvara som behövs för etanol ökar.

Priserna på fodersädsfuturer har ändå inte sporrat jordbrukarna i Nordamerika att öka odlingsarealerna, och t.ex. havrearealen i Canada väntas sjunka med 24 % inför den förestående skördeperioden. I synnerhet havreodlarna i Canada väntar sig höga premier utöver futurerna.

Hur bemästra läget?

Hur kan en enskild jordbrukare bemästra de snabbt föränderliga spannmålspriserna?

I praktiken genom att producera en skörd som är så stor och så bra som möjligt. Tillförlitliga marknadsföringskanaler säkerställer försäljning vid olika tider. Att periodisera försäljningarna så att de sker under hela skördeåret är ett av de bästa sätten att hantera prisrisken, visar erfarenheten.

Det är värt att ge akt på hur användningen av futurer och optioner utvecklas.

I framtiden kommer de sannolikt att spela en allt större roll vid bemästrandet av prisrisker. Innan man ger sig in på derivatmarknaden måste man ändå förstå dess logik. Kostnaderna för användning av derivat, riskerna och kraven i fråga om att ge akt på marknaden måste först identifieras för det egna företagets del för att de ska fungera som ett effektivt och nyttigt riskhanteringsinstrument.

Grundprincipen är att ju fler marknadsaktörer som prissätter sina köp eller försäljningar utgående från futurer, desto tillförlitligare blir den på futurer baserade prissättningen. Också just nu funderar många som arbetar inom spannmålshandeln på prissättningsgrunderna. ■

De nordamerikanska jordbrukarnas prisförväntningar inför skördeåret 2008-09 är höga.

Ord och uttryck En futur (ett futurkontrakt) är ett bindande avtal om att köpa eller sälja en viss tillgång vid en bestämd tidpunkt i framtiden till ett pris som fastställs i kontraktet.

Futurkontraktets innehåll definieras för varje vara. Futurkontrakten kvitteras vanligen med ett motköp innan de går ut, så det sker oftast ingen fysisk varuleverans vid futurhandel.

Den som köper en option har rätt men inte skyldighet att på vissa villkor (pris, mängd) köpa eller sälja det värdepapper som optionen gäller, t.ex. en futur, vid en bestämd tidpunkt i framtiden.

Priset för optionen betalas när köpet genomförs.

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR DE FINSKA LIVSMEDLE

Råvarupriserna är den

största utmaningen – Just nu hör priserna på spannmålsbaserade råvaror till de största utmaningarna för den finska livsmedelskedjan, säger Matti Tikkakoski som är vd för Atria Oyj. Spannmål och foder är de viktigaste insatsvarorna inom köttproduktionen och också köttindustrin använder spannmålsbaserade råvaror.

LIVSMEDEL

text Anne Penttilä, foto Antti Vettenranta

22

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Spannmålspriserna har nästan fördubblats på kort tid. Samtidigt har också andra insatsvaror fördyrats. Exempelvis priserna på gödselmedel steg nyss med 26 % över en natt, konstaterar Tikkakoski förbluffad.

– För köttproduktionsgårdarna är det här ganska fruktansvärda siffror. Jag är verkligt oroad på de finländska köttproducenternas och hela livsmedelskedjans vägnar.

Enligt Tikkakoski är särskilt svinhushållningen nu illa utsatt i hela världen. Orsakerna är tre stycken, och en är just uppgången i råvarupriserna. En annan är den svaga dollarkursen som försvårar export till länder utanför Europa och förbättrar bl.a. USA:s konkurrenskraft på världsmarknaden. Att exporten gnisslat har också lett till överutbud på den europeiska marknaden, och priset på griskött har varit verkligt lågt ända sedan i höstas.

– I Europa är priset på griskött lägre än det har varit på många år. Insatspriserna är däremot högre än någonsin tidigare. I regel rör de sig åt samma håll som producentpriserna. I Finland har priset på griskött hört till de bästa i Europa under de senaste månaderna. Vi har höjt konsument- och partipriserna men samtidigt tappat marknader. Vi lever i en marknadsekonomi och därför kommer importen av kött till Finland antagligen att öka i fortsättningen.

Vad kan göras?

Den finska livsmedelskedjan kan inte göra något åt världsmarknaden eller dollarkursen. De finländska konsumenterna är i nyckelposition än en gång.

– Inhemskt ursprung är nummer ett: den inhemska maten är ren, säker och av hög kvalitet. Det måste vi hålla fast vid.

Jordbruksstöden är en viktig grund att bygga på enligt Tikkakoski, men branschens lönsamhet kan inte vara beroende enbart av dem.

– Stöduppgörelserna bör vara rättvisa och trygga köttproduktionens fortbestånd i hela Finland. De bör inte få leda till att producenterna lägger ner köttproduktionen och går över till att odla spannmål.

Utan stöd har vi inga chanser att konkurrera med de mellaneuropeiska producenterna.

Det är oundvikligt att gårdarna blir färre och att vidmakthållandet av lönsamheten innebär allt större utmaningar.

– Stöden skapar förutsättningar för att utveckla gårdarna. Lönsamheten per producerat djur kommer att sjunka, vilket leder till att det gäller att etablera större och effektivare enheter. Så har det gått inom andra branscher också.

Tikkakoski frågar sig också om Finland är en tillräckligt egoistisk EU-medlem. Hela Finlands årliga grisköttsproduktion motsvarar Danmarks produktion under en månad och i Danmark har sektorn tappat 211 miljarder kronor (ca 28,3 miljarder euro) enbart under det här årets första kvartal. Om marknaden i Europa fortsätter att vara pressad och den finska produktionen råkar illa ut så tycker då t.ex. tyskarna eller danskarna fortfarande att Finland behöver en avsevärd egen köttproduktion? Tikkakoski som tidvis bott utomlands konstaterar att finländarna

Atrias vd Matti Tikkakoski konstaterar att särskilt svinhushållningen nu befinner sig i en sällsynt besvärlig sits globalt sett: producentpriserna är låga och insatsvarorna dyra.

Vi måste driva våra intressen aktivt och aggressivt.

Tidigare inslag i serien 2008 2 Produktionens lönsamhet

ofta är onödigt blåögda.

– Med sina många sannolika följdverkningar är det här en nationell fråga, inte bara något som angår jordbruket eller livsmedelsindustrin. Vi måste driva våra intressen aktivt och aggressivt, det gör alla andra också.

behöver säkras Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila 1 Kvalitetsarbete av i dag Lantbruksföretagarna Aki Parkkonen och Anu Eskelinen

2007 5 Du har rätt att veta vad du äter

Eko och specialprodukter Tikkakoski menar att inte bara det inhemska ursprunget utan också ekoproduktionen delvis är en möjlighet som inte har utnyttjats fullt ut. Ekolivsmedlen är en nisch som skulle ha chanser till något mera om bara en tillräckligt stor del av konsumenterna köpte dem.

– Problemet är att konsumenterna i enkäter svarar att jo, vi vill köpa ekomat, men i butiken ändå inte köper tillräckligt av den. Många tycker att prisskillnaden ännu är för stor. Om en produkt inte går åt tillräckligt bra blir också produktionskostnaderna alltför höga proportionellt sett. Det skulle vara intressant om någon kunde bena ut den faktiska kostnadsstrukturen för konventionella finska livsmedel som producerats på ett etiskt sätt och för ekolivsmedel.

Efter en sådan utredning skulle eventuell luft i priset kunna fås bort, eller så skulle prisskillnaden åtminstone kunna motiveras bättre för konsumenterna. Också Atria hade tidigare ekoköttprodukter i sitt sortiment men måste sluta med det för tre år sedan.

– Åtgången var inte tillräcklig. Handeln fick nog av att produkterna bara blev liggande i köttdiskarna. Vi lyssnar hela tiden på konsumenternas önskemål och kan nog göra ett nytt försök någon gång, men det gäller att vara realist.

Matti Tikkakoski gillar alla slags kötträtter, särskilt gris och broiler, men också fisk. Han hittar ett par specialproduktgrupper med potential bland sina favoriträtter: – Får och ren skulle man kunna föra fram mer än nu. Får går nog åt i Finland, men bara i tre dagar före påsk. Renen innehåller få värdefulla delar men också den passar som delikatess i hemmen och särskilt i restauranger. ■

Keskokoncernes chefdirektör Matti Halmesmäki 4 Ekoodlat eller basproduktion?

Holger Kirchmann, professor i markvetenskap och växtnäringslära vid SLU 3 Kunden får aldrig undervärderas Citymarket-köpmannen Matti Himberg 2 Högklassig produktion, välfärd för djuren Hälsovårdsveterinär Ulla Eerola 1 Finska livsmedel är högklassiga – Evira skaffar fram bevis Eviras generaldirektör Jaana Husu-Kallio

2006 3 SME-livsmedel har de bästa möjligheterna Direktör Ari Akseli vid Kesko Livs och Esa Anttila, marknadsföringsdirektör vid Finfood 2 Konsumenterna köper och uppskattar inhemska produkter Produktforskningschef Matti Kalervo vid Kesko Livs och forskaren Sanna Piiroinen vid Konsumentforskningscentralen 1 Hela livsmedelskedjan i samma båt K-supermarketköpman Simo Lignell och K-lantbruksköpman Seppo Aalto

2005 5 Korkeaoja prisar livsmedelskedjans kampattityd Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja 4 Stagnation i skördenivån oroar spannmålsindustrin Direktören för K-lantbrukskedjan Antti Ollila och Pasi Lähdetie, ansvarig direktör för råvarupolitiken vid Livsmedelsindustriförbundet 3 Får det lov att vara blåvitt?

Terho Kalliokoski, vd för Kesko Livs Ab och Pekka Lahti, vd för Kesko Lantbruk Ab

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

23

Växtskyddsdagar

■

AKTUELLT

Nu

K-lantbruks växtskydds- och säkerhetsdagar är snart aktuella. Vid rådgivningsdagarna presenteras växtskyddsmedel och ges råd i deras användning. Även maskiner och tillbehör som hör till besprutningarna hör likaså till dagens tema.

Dagarna arrangeras på följande orter:

Uttagningen till MF-fixningstävlingen sker i sommar

■

Fixningstävlingen som arrangeras till Massey Ferguson –traktorernas 50-årsjubileums ära, har redan överstigit arrangörernas förväntningar, och anmälningstid finns ännu fram till den 12.6.2008. I tävlingen kan man delta med i Finland registrerad Massey Ferguson- eller Ferguson-traktor, som tillsvidare inte varit i musei- eller annan motsvarande presentationsanvändning. Den fixade traktorn bör fortfarande lämpa sig för traditionell traktoranvändning.

Domarna kallar deltagarna till områdestävlingar på basen av förhandsanmälningar. De regionala händelserna arrangeras på Okra-lantbruksutställningen 4.-6.7 i Oripää, K-lantbruks Viljelyohjelma-päivillä (Odlingsprogramsdagarna) 29.7. i Hauho samt Sirppi ja Puimuri –tapah-

tuma 30.-31.8 i Storkyrö. Domarna väljer de bästa från varje serie på Kone-Forum 2008 –utställningen 18.10. Publikens favorit väljs på basen av en publikomröstning.

Det finns två tävlingsserier; originalserien och fiktionserien. I originalserien bedöms traktorns originalutrustning och hur den ser ut, traktorns skick samt stilighet.

Vid bedömningen av fiktionserien fäster man sig vid stilen, utrustningens mångsidighet, planeringens skapande intryck och fantasi. Domarna understryker i bedömningskriterierna förutom de estetiska faktorerna traktorns klanderfria funktion samt traktorns historia.

Till MF-fixningstävlingen kan man anmäla sig med e-post: markkinointi@kmaatalous.fi eller via MF-traktorförsäljaren.

Arbetsdemonstrationer i Hauho

■

På Hauho försöksgård arrangeras den redan traditionella Viljelyohjelma-dagen 29.7. Förutom att man kan bekanta sig med de sorter som testas på gårdens åkrar och med försöksrutorna kan man under dagen följa med arbetsuppvisningar samt bekanta sig med bioenergiaktuellt och anordningar som hör till detta. En serviceföretagare ger råd om tröskans service. Dessutom presenteras i Hauho de traktorer som deltar i regionaluttagningen inför MF-fixningstävlingen.

24

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

SOMERO

TO 22.5

T E RVAJ O KI

FRE 23.5

S ALO

T I 27 . 5

S E IN ÄJ O KI

FRE 30.5

ÅB O

TI 30.5.

U LE ÅB O R G

MÅ 2.6.

KAAV I

TI 3.6.

N U R M IJ ÄRV I

T I 3. 6 .

M ÄN T S ÄLA

ON 4.6

R IIH IM ÄKI

TO 5.6.

LAH T IS

TO 5.6

O R IM AT T ILA

TO 5.6

TAVAS T E H U S

FRE 6.6

KIT E E

FRE 6.6

ILM AJ O KI

FRE 6.6.

V ILLM AN S T R AN D

MÅ 9.6.

KU O PIO /T O IV O LA

MÅ 9.6

BJÖRNEBORG

MÅ 9.6

KO U V O LA

TI 10.6

KALAJ O KI

TO 12.6.

Y LIV IE S KA

FRE 13.6.

Solitarierna i Finland

■

De första Lemken Solitair-kombimaskinerna har anlänt till Finland, till Reso och Ilmajoki. Maskinerna har direkt kunna komma ut på åkrarna.

Vinterdagarnas utlottning

■

Vid utlottningen i samband med Talvitiepäivät (Vinterdagarna) gynnade fru Fortuna Aki Nisula från Åbo. Vinnaren får ett 200 euros köpkort till K-lantbruk.

VAALLODLIN

Strängläggaren ger effekt åt pickupvagnen Tommi Lappi som driver en stor mjölkgård i Lestijärvi, skördar fodret med en

Claas pickupvagn, som varit flera år i användning. Till förra sommaren effektiverades skördearbetet genom att utöver anskaffningen av en 3-meters bogserad slåtterkross

ytterligare skaffa Elhos NM 320 F Hydrobalance- frontslåtterkross. För hopslagningen av strängarna användes Elho V-Twin 700-strängläggare. text och foton Seppo Nykänen

Pickupvagnens funktionsprincip är mycket enkel: materialet plockas med pickuppen upp från åkern och inmatningsrotorn tvingar massan genom betten som hackad i vagnens lastutrymme, där bottentransportörens kedjor flyttar massan bakåt, tills vagnen är full.

Principen är enkel, men i prak-

26

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

tiken varierar situationen något. På hackelselängden inverkar antalet bett, d.v.s. avståndet mellan dessa.

Ifall avståndet mellan betten är t.ex.

40 mm, borde även hackelsen vara av samma mått enligt teorin.

I praktiken kommer man aldrig till detta. Ju tunnare sträng desto mindre mängd material går genom betten och samtidigt blir hackning-

en ojämn. På motsvarande sätt, ju större massa man får att gå genom inmatningsrotorn desto jämnare blir det hackade materialet. Samtidigt får man även mera material på lasset, ty då en större massa går genom inmatningsrotorn packas massan mera.

För det andra så inverkar även den på vagnen inmatade massans

RAMENS BAKDEL HAR HJUL MED AUTOMATISK STYRNING. Strängläggarens båda flyglar är flytande och går i arbetsläge på sina egna hjul. Arbetsbredden kan regleras steglöst under arbetets gång.

Elho gör en jämn sträng, och i den finns varken stenar eller mull.

Tommi Lappi under den bråda foderberedningen.

UTRUSTNING FÖR FODERBEREDNINGEN ÄR RÄTT OPTIMAL I FÖRHÅLLANDE TILL AREAL. mottryck på hackelsens jämnhet. Vi ökat mottryck förbättras hackelsekvaliteten i någon mån, fastän strängen även skulle vara tunnare. Beträffande strängen är målet även en viss symmetri och rätt bredd, förutom en tillräcklig storlek på materialflödet.

Effekt genom strängläggning Hopslagningen av strängarna ökar naturligtvis mängden material som kommer till inmatningsrotorn och för detta finns olika metoder. Lappi har bestämt sig för att slå ihop strängarna med en strängläggare. Elhos strängläggarnyhet fungerar helt enligt en annan princip än hos de övriga rotorsträngläggarna.

Strängläggaren består av två strängläggarramar i en V-vinkel i förhållande till varandra, och där de båda ramarna är försedda med roterande rotorer snett i förhållande till varandra. Mellan de båda sidornas rotorer finns sex pinnstänger. När rotorerna roterar lyfter varje stång turvis materialet och flyttar detta till mitten.

Strängläggarrotorerna drivs av egna hydraulmotorer.

De båda sidornas strängläggarramars konstruktion är flytande, de arbetar båda i arbetsläge på två hjul och följer sålunda noggrant åkerns yta. Strängläggarramarna är båda kopplade till den egentliga ramen med sitt eget skaft, som även är försedd med cylinder och med vilken de lyftes upp samt vändes i transportläge. Ramens

bakdel har hjul med automatisk styrning.

Tack vare styrningen kan maskinens lätt bogseras på trånga åkervägar.

Arbetsbredden kan regleras från 4,5 m till 7 meter och transportbredden är 2,5 meter. Strängläggningen gör körningen med pickupen snabbare och minskar packningen av åkern.

Snabb torkning Strängläggningen förkortar torkningstiden, då krossens sträng kan lämnas bred, varvid upptorkande ytan blir större och strängen tunnare. Därtill vänder strängläggningen en del av det fuktiga materialet till ytan, varvid även denna torkar.

Strängläggarens vinkel kan ställas in efter väderleksförhållandena.

Vid torrt väder finns risk för att materialet torkar för mycket. Då kör man med brant vinkel, materialet förflyttas endast i sidled och man får en tät sträng. Vid fuktigt väder vill man torka materialet effektivt. Vinkeln ställes mera svagt sluttande, varvid gräset flyger uppåt och man får en luftig sträng.

V-Twin har en varsam strängläggning. En pinne går inte mer än 15 cm nära åkerns yta, varför den inte lätta tar med sig mull och stenar.

Frontmaskinen fördubblade slåttereffekten

arbetet förvånansvärt, nu får man med en körning en ca sex meters arbetsbredd.

Den nya modellens teknik har utvecklats.

Bärramen är nu kåpformad, varvid den är märkbart styvare och tål bättre belastningar. Slåtterhuvudet är i förhållande till bärramen helt flytande och kan bra följa åkerns yta. Dämpnings- och balanseringssystemet Hydrobalance garanterar att rörelsemöjligheten utnyttjas och att man erhåller ett noggrant slåtterresultat. Hydrobalance hindrar slåtterhuvudets ”hoppande” även med lätt belastning.

Lappi har varit nöjd med sina anskaffningar, de har båda fungerat enligt förväntningarna. Arealerna är så pass stora att maskinerna bör fungera när arbetet skall utföras. Arbetseffekten har ökat märkbart. Tornsilornas påfyllningsfläkt har blivit flaskhalsen och den traktor som driver denna har nu en effekt på ca 100 hästkrafter. Det är meningen att lägga dit en större traktor. Vid skörd från åkrar i närheten är man tvungen att vänta med vagnen, tills det föregående lasset hunnit blåsas in i silon.

Lappis utrustning för foderberedningen är rätt optimal i förhållande till den areal som skall bärgas. Åkrarna ligger alla runt gårsdcentrum, varvid körsträckorna blir rätt korta. Med pickupvagnsutrustningen skulle man fast göra fodret ensam, men slåttermaskinen och strängläggaren körs av avlönad förare. ■

Slåtterkrossen Elho NM 320F som kopplas till frontlyften har effektiverat slåtter3/2008 ■ ÅKER BIRKA

27

Sidoelevatorn slår ihop strängarna Hopslagningen av strängarna effektiverar naturligtvis vallskörden, men med detta uppnår man också andra fördelar speciellt vid skörd med pickupvagn.

Den ökade massan i inmatningsrotorn och på betten gör hackelsen kortare och effektiverar påfyllningen av vagnen, emedan fodermassan blir tätare. text och foton Seppo Nykänen

Med en omsorgsfull slåtter får man en jämn sträng även med sidoelevatorkrossen. En bra sträng gör skördearbetet snabbare.

Heikki Rasi i Elämäjärvi i Pihtipudas som har mjölkproduktion med 65 kor, skaffade en bogserad Elho HNM 320C Side Flow –sidoelevatorkross senaste sommar. Man har även tidigare på gården haft Elhos slåtterkrossar, varför valet av märke var klart.

Rasi funderade länge över om han skulle skaffa en strängläggare eller en sidoelevatorkross och beslöt sig för att skaffa den senare. De båda metoderna har sina goda och dåliga sidor. Med strängläggaren får man en snabbare förtorkning, då strängarna ligger utbredda och materialskiktet är tunnare. Med strängläggare får man dock ett extra körning på åkern och det finns alltid risk för att föroreningar skall komma med i fodret.

Med sidoelevatorkrossen får man två eller tre strängar sammanslagna under

28

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

slåttern, när man lär sig tekniken. Efter slåttern behöver man bege sig ut på åkern endast med skördemaskinen. Då körningarna blir färre så minskas även nedtrampningen och tillpackningen av marken. Grödan bör man försöka slå när den är så torr som möjligt, emedan en tjock sträng torkar långsammare. Mattan som sammanför strängen fungerar helt hydrauliskt och denna manövreras med krossens egen elstyrning. Mattan stannar automatiskt, när den lyftes upp.

Elhos HNM-modeller som slår på båda sidorna effektiverar slåtterarbetet, emedan man vid slåtterarbetet alltid svänger åt samma sida och den onödiga körningen vid vändtegarna kommer bort. På oregelbundna skiften kan slåttern planeras så, att det inte blir besvärliga kilar i mitten. Dragbommen tillåter verkligt branta vändningar.

Skördedeffekten ökar Heikki Rasi skördar ca 80 hektar med pickupvagn. Med sidoelevatorkrossen har arbetseffekten stigit märkbart, emedan den extra körningen på åkern kommit bort.

– Hackelsen är betydligt jämnare, man kan t.o.m. säga att nu är fodret hackat, när det tidigare var som om det skulle varit kört med slaghack. Arbetseffekten har nästan fördubblats. Så hade även skett, men traktorns effekt räckte inte till för högre körhastighet.

– Slåtterarbetet har i sig inte blivit snabbare. Om detta görs riktigt omsorgsfullt, så har det kanske blivit litet långsammare. Men en jämn sträng är till fördel vid körning med pickupvagn, pickupen stockar inte så lätt.

Med tanke på helheten anser han att anskaffningen av sidoelevatorkrossen var en lönsam investering. Erfarenheterna av två skördar har varit enbart positiva.■

Den bogserade exakthacken lämpar sig för entreprenader Heikki Hiironen i Saarijärvi skördar foder från ca 500 hektar under sommaren.

Som maskin använder han en bogserad exakthack JF-Stoll FCT 1050, en strängläggare och traktorer med släpvagnar enligt behov, beroende på gården. Dessutom finns ännu en balareinplastningskombination. Förutom foderentreprenadverksamheten sprider Hiironen svämgödsel med en 14 kubiks Livakka basvagn och på torvmossen finns sommartid en traktor. text och foton Seppo Nykönen

30

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Hiironen har kört några år med sin nuvarande hack och funderar på att byta till en större JF-Stoll-hack för den kommande säsongen.

– Nog hinner man bra skörda de här arealerna, inte lönar det sig ännu att skaffa en självgående hack för dessa arealer.

Kostnadseffektiviteten prioriteras, här står endast hacken vintertid, traktorn användes i andra arbeten. Och hela arealen skördas inte heller med hacken, en del balas, berättar Hiironen.

Minst 700 hektar för en självgående hack Hiironen har räknat ut, att anskaffningsgränsen för en självgående hack är 700 hektar per år. Entreprenadarealen har sakta stigit och uppskattningen av den

En bogserad hack har även effekt.

En vagn är full och en ny är redan på kommande.

Entreprenör Heikki Hiironen anser att JF-hacken är en lämplig, driftsäker maskin för hans arbete.

JF:s breda pickup slukar lätt strängen som slagits ihop med strängläggaren.

gångna sommarens foderskördeareal ligger kring 550 hektar. Och man väntar sig inte heller en så kraftig tillväxt, att det inom en nära framtid skulle vara nödvändigt att byta utrustning.

En ny Massey-Ferguson skaffades till gården på vintern. I förra numret av ÅB fanns ett reportage om maskinens överlåtelse och ibruktagningsrådgivning. Med en effektiv traktor och bakom en effektivare hack, klarar man sig långt.

– Vi har inte funderar på att byta hackmärke, den här har fungerat bra och reparationerna har varit små. Maskinerna har aldrig gått sönder när de stått stilla, men nog under arbetet, skrattar Hiironen.

Med en omsorgsfull service och vinterförvaring förlängs märkbart maskinens livslängd. Speciellt under den första skörden vill man inte ha ståtider för reparationer, då behövs en säker och fungerande maskin.

Arbetsmetoderna i nyckelställning Strängläggningen är en absolut förutsättning för att arbetet skall löpa undan, hopslagningen av flera strängar gör rum för traktorn med släpvagn. Dessutom

Strängläggningen är en absolut förutsättning. är torkningstiderna korta under fuktiga somrar, varvid en tunn sträng torkar snabbare och med strängläggaren kan de snabbt slås ihop till en och sålunda dra nytta av även korta uppehållsperioder.

Bilderna intill kan vara exempel på utvecklandet av arbetsmetoderna. Ett skifte på några hektar har ibland slagits med slaghack enligt dygnsprincipen, nu för tiden skördas en sådan areal på några timmar inklusive alla arbetsskeden.

Hiironen har vid behov möjlighet att ta med sig två traktorer med släpvagnar.

Dessa behövs dock inte alltid, ty husbönderna har ju egna vagnar. I början körde Hiironen foder genom att bogsera vagnen efter hacken, men detta gör han inte längre. Arbetet går snabbare, ty hacken kör nästan oavbrutet, och man behöver inte rådda med att byta vagn. I allmänhet förekommer längre uppehåll endast då det gäller att byta ensilagemedelskärlet eller då det gäller att äta. ■

Stadigt grepp om Skörden av ensilage K-maatalous Koskela och Elho arrangerade i Toholampi en lokal foderskördedemonstration i början av midsommarveckan. Visningen gav åtminstone undertecknad och troligen även någon annan något att tänka på. K-lantbruk representerar med hjälp av Elho och Claas den tunga seriens maskiner i foderberedningen. text och foton Jussi Knuuttila

Låt oss fast börja med Claaspickupvagnen. Koskelas maskinförsäljare Risto Höykinpuro som länge verkat som maskinförsäljare säger sig ha sålt ca 40 Claas-pickupvagnar på sitt område. Det har varit bra att sälja dessa, ty vagnarna har fungerat.

Handeln går fortfarande bra, ty bland modellerna hittar man alltid rätt modell för alla behov och kvaliteten verkar bara bli bättre.

Skördevisningen genomfördes med Mika Olkkolas och Jarkko Rautiainens samägda maskiner. Till paletten hör Elhos NM 750 Delta –fjärilsslåttermaskin, Elho V-Twin VT700-strängläggare och Claas Quantum 6800P –pickupvagn. Kompanjonerna skaffade sig något överstora ma-

Nog blir det strängar alltid . V-Twin håller på att ge uttrycket ”varsam räfsning” en ny betydelse. Trots varsamheten räfsar de 240 pinnarna noggrant. Det kommer inte jord i höet, om bara inställningarna är de rätta och åkerns yta normalt jämn.

Strängarna blir luftiga eller täta, allt efter respektive behov. Räfsan väcker ett enormt intresse. Enligt Tage Ståhlberg tog den första tillverkningsserien på 25 stycken slut redan i månadsskiftet februari-mars.

32

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

skiner för deras egna behov med den tanken, att de även skulle kunna utföra entreprenadarbeten. Tillsammans har de en areal på ca 150 hektar som skall skördas.

Med Claas Quantum har man skördat vårskörd över förväntan, ca 340 hektar. I praktiken har man kommit upp till 30-35 hektar per dag. Entreprenaderna har vuxit så pass mycket att man även varit tvungen att avlöna en utomstående förare.

Claas Quantum är en robust pickupvagn. Man har fått ända upp till en hektars skörd att rymmas på den. Detta föreutsätter naturligtvis, att höet är rätt torrt. Och skörden får inte heller vara den allra bästa.

Och hållbarheten har man åtminstone inte ännu kunnat klaga på.

Delta svarar på stora utmaningar Det är svårt att tänka på en inhemsk utmaning, på vilken Elho NM 750 Delta inte skulle kunna svara. Den lade arbetsuppvisningens 2,5 hektar i strängar, tyst och enkelt. Man fick riktigt gå fram och fråga om Deltas maximieffekt redan vägts. Enligt Mika Olkkola har man i försökssyfte slagit ett 15 hektars skifte på en timme.

Som dragmaskin användes en 160 hästkrafters traktor. Med en större skulle ef-

Mika Olkkola (t.v.) och Jarkko Rautiainen skaffade en effektiv skördekedja, men vilken man även hinner med entreprenadarbeten. Efterfrågan på arbete har överraskat. Skördearealen steg till 340 hektar direkt första våren. fekten kanske vara ännu större, om man inte skulle behöva pruta på smidigheten.

Som en praktisk effekt per timme uppskattade han 10 hektar i goda förhållanden.

Delta har visat sig vara en stark maskin. Jag vet att man med denna skördat rörflen från ett före detta torvområde med rätt små bekymmer. Detta, om något säger något om hållbarheten. Användarna värdesätter även detta att en helt vanlig

Det är svårt att föreställa sig en arbetsuppgift som Elho NM 750 Delta inte skulle klara av. Effekten räcker säkert, ty på två timmar kan man vänta sig 50-80 hektars slåttereffekt. Kvaliteten på arbetet är ett kapitel för sig. Elhos slåtterkrossar har gång på gång belönats med värdefulla internationella pris. Tyska DLG:s testresultat verkar direkt höjande på nationalitetskänslan.

traktor på gården räcker till som dragare för Delta. Det behövs ingen muskeltraktor. Detta beror på de tekniska lösningarna, med vilka man uppnått ett lågt effektbehov. Arbetsbredden är dock mäktiga 7,5 meter.

HydroBalance ger arbetet bekvämlighet och bekymmersfrihet. Det minskar förarens stress, vilket för sin del gör det möjligt med stora körhastigheter. Det här erbjuder en sådan effekt som ”kellokalle” har svårt att mäta.

V-Twin, strängläggningens nya tidevarv V-Twin-räfsans funktionsprincip är inte ny. Den har utvecklats för räfsning av den lätt drösande blåluzernen redan under hästtiden. Det är här, d.v.s. i varsamheten som nyheten ligger. Tack vara de mångsidiga inställningarna kan man nästan göra vad som helst med höet.

Varsamheten kommer från detta att räfsans pinnbalk och pinnens rörelse är den kortast möjliga. Med ett lämpligt förhållande mellan rotationshastighet och körhastighet förflyttas höet den rakaste vägen mot strängen. Höet släpas inte obestämda rutter längs markytan. När pinnarna sammanlagt är 240, har höet just inte några möjligheter att vika undan. Det finns knappast någon annan räfsa, med vilken man erhåller en så varsam räfsning.

Räfsvalsarnas snedhet i körriktningen kan regleras. Beroende på lägets snedhet varierar arbetsbredden från 4,7 till 7,0 meter. Strängens bredd är 1-1,5 meter.

Ju snedare räfsvalsarna är ställda, desto noggrannare räfsning. Räfsvalsarnas rotationshastighet kan regleras helt steglöst, ty de drivs av hydraulmotorer. Behovet av hydraulolja är ca 25 liter i minuten. Även räfsvalsarnas lutning kan regle-

Claas Quantum 6800 P –pickupvagnen visade sig också till sin fördel vid arbetsuppvisningen i Toholampi.

Pickupen fungerade säkert även i större strängar. De stora däcken hindrar sjunkning och inte söndrar heller den styrbara boggien vallens yta.

ras. De lutar endera framåt i körriktningen eller bakåt. Materialet fås i en tät sträng genom att vända räfsvalsarna framåt och genom att använda rätt låg rotationshastighet i förhållande till körhastigheten.

Det här är till nytta exempelvis då, när ensilagets råvara hotar att torka bort.

När man behöver aggressiv räfsning vändes räfsvalsarna i en större vinkel och man sätter på full rotationshastighet.

Dessutom ställes räfsvalsarna att luta fullt bakåt. I denna ställning kastar pinnarna gräset något upp i luften. Så här får man luftiga strängar och samtidigt en hantering som gynnar torkningen.

Bakhjulen är automatiskt styrande.

Tack vare dessa följer räfsan noggrant traktorns spår. V-Twin vikes i ett 2,5 meter brett transportläge. Den går ungefär genom samma hål som traktorn. Och HydroBalance hittar man även här, den kommer ju från Elho. ■

Tage Ståhlberg och Risto Höykinpuro var nöjda med arbetsuppvisningen. Publiken fick en bra uppfattning om de effektiva skördemaskinernas egenskaper.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

33

VALLODLING 34

Syramängden som uppmättes i fodret var 2,6 l/t i snitt.

De ökade effekterna gällande foderberedningens maskinkedjor ställer stora krav även på ensileringsmedlets doseringsnoggrannhet.

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Grunden för ett ensilage av god kvalitet

Tillräckligt med

ensileringsmedel Över hälften av den finländska mjölken och köttet produceras med vallfoderensilage.

Foderberedningen och hur man lyckas med detta är också ett av mjölkgårdarnas viktigaste arbetsskeden. Ensileringen av fodret baserar sig på syrebrist och surhet. Vid effektiveringen av maskinkedjorna bör man speciellt fästa uppmärksamhet vid en omsorgsfull packning av silorna, användningen av ensileringsmedel och en tillräcklig dosering av detta. text Mikkko Korhonen, Yara Finland, foto Lantbrukskesko

Nuförtiden gör man skrämmande mycket ensilage utan ensileringsmedel. Av de foder som bereds utan ensileringsmedel är över hälften dåliga beträffande kvaliteten (under 7). Andelen dåligt foder har ökat även bland med syror ensilerade foder.

Det är även sant, att på basen av gjorda analyser av sommaren 2007:s ensilage (Valio Artturi-analyserna 178 st, olika skördekedjor) var syramängden som uppmättes i fodret 2,6 liter/t i snitt. Den ringa syramängden märktes direkt i fodrets kvalitet, se grafen intill.

Det är knappast en medvetenhet bakom de uppmätta doseringsmängderna i fodret. Maskinkedjans effekter är bara nu för tiden av den klassen, att doseringsap-

Hur kan man ställa in doseringen?

Det enklaste sättet att ställa in doseringen av ensileringsmedlet är att serva doseringspumpen och testa dess effekt med ett ”vridprov”, där man mäter den vätskemängd som pumpen ger l/min med olika inställningar.

För det andra borde man veta, hur mycket massa man har i lasset och hur länge det räcker att göra lasset. Till exempel när torrsubstanshalten är 30 %, 240kg/ m3, 22m3/lass och 5 min/lass, räknas det behövliga ensileringsmedelsflödet: (240*22*5)/5=5 l/min. För bestämningen av massan på basen av lassets volym, torrsubstans och kubikvikt hittar man bra uppgifter ex. på webbsidan www.mtt.fi/ artturi/tilaartturi.

Doseringen kan även ställas in genom

att följa med och räkna åtgången av syran och genom att uppskatta hektarskörden. Då vet man syrabehovet l/ha och dess åtgång kan följas med. Ex. vid 6000 kg torrsubstans/ha och när torrsubstansen är 30 %, fås 20 000 kg skördad massa /ha. Då är behovet av AIV-lösning 100 l/ha.

Utöver detta, att det kommer tillräckligt med syra ur röret, bör man även se till att vätskan kommer in bland fodret, och inte i luften eller på marken. Här är det mest avgörande exempelvis antalet munstycken och deras placering.

Ett ensilage av god kvalitet är förutsättningen för en mjölk av god kvalitet, vilket för sin del är till fördel för allas gemensamma bästa. Fortfarande kan man säga som för över 50 år sedan i Valios AIV-reklam: – Om man använder mindre AIV-lösning än vad som rekommenderas, kan slutresultatet vara lika som om man inte alls använt denna.

En dosering om 5 l/t är fortfarande motiverad och till denna bör man sträva.■

Den bestämda syrahaltens inverkan på ensilagets kvalitet

Ammoniaktal, % N

Doseringen påverkar fodrets kvalitet

paraterna för ensileringsmedlet och deras effekter eller egenskaper inte riktigt vill hinna med i farten.

Kvalitetsvitsord

Ensilagets pH bör sjunka så snabbt som möjligt i början av ensileringen, så att näringsämnesförlusterna och feljäsningarna skall hindras. Vid beredning av förtorkat ensilage bör man därtill förhindra efterjäsningen eller uppvärmningen som förorsakar kvalitets- och foderförluster. Bäst hanterar man dessa risker genom att använda tillräckligt av lämpligt ensileringsmedel, skördemetoderna eller fodrets torrsubstanshalt bör sedan vara vad som helst.

De syrabaserade ensileringsmedlen lämpar sig för all ensilering och användningsmängden av dessa är 5 l/ton. De flesta biologiska ensileringsmedlen är ensileringsmedel för förtorkat ensilage och deras doseringsnivå är 3 l/ton. Fodrets hållbarhet baserar sig alltid även på bristen på syre, varför en tillräcklig packning och täckning av fodret är synnerligen viktig. Ensileringsmedlet räddar inte en dåligt packad stuka eller silo från förstörelse. Med vått foder bör man även se till att pressaften leds bort.

Dosering av ensileringsmedel, l/ton Vitsord

Ammoniaktal

Valios Artturi-anlyser 2007, 178 st.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

35

EN KRAFTIG LÖSNING

När de traditionella lösningarna inte lägre räcker till, tillintetgör tankblandningen Cantor+Express alla de viktigaste ogräsen, säkert och kostnadseffektivt i alla vårsädesslag.

Bägge preparaten fungerar vid svalt väder och lämpar sig också på grundvattenområden.

Cantor Express

/ha

Cantor

0,4 l

xxx

Express E

1 tab

xx

Mestarikiinnite Mestarik

0,1 l

Plister

x

xxx

Åkerspergel

x

Jordrök

x

Måra

xxx

x

Dån

xx

xxx

Åkerbinda

xxx

xx

Förgätmigej

xx

xxx

Harkål

xxx

xx

Åkerviol

xx

xx

Våtarv

xxx

xxx

Korsblomstriga

xxx

xxx

Svinmålla

xxx

xxx

Baldersbrå (vårgroende)

xxx

xxx

Effekter: xxx 90 – 100 %, xx 70 – 90 %, x 50 – 70 %. Källa: Peltokasvien kasvinsuojelu 2008

Cantor+Express –tankblandning

Häststallen behöver

Mycket bra hö Jordbrukaren och hästföretagaren Stig Winqvist i Vanda rekommenderar odlingen av hö för hästar, som en ny försäljningsväxt på spannmålsgårdarna i södra Finland. Odlingen av detta förbättrar markens struktur och stödpolitiken gynnar även denna. text Raila Aaltonen, foton Vesa Jääskeläinen

– Det rör sig rätt stora summor i handeln med hästhö. Många olika företagare i området drar nytta av den lokala höhandeln, varför det lönar sig att utveckla marknaden med ett öppet samarbete, konstaterar Stig Winqvist.

En del av höet på Winqvists gård balas som förtorkat i storbalar.

Förr odlades hö på de svagare skiftena och den bättre sparades för spannmålen. På Wínqvists gård odlas höet för hästarna på bra jordar och med tillräcklig gödsling.

– Här skulle finnas en utmärkt möjlighet till extra inkomster för spannmålsodlarna. Här i söder finns många stall, som är helt beroende av köpt foder. Hö fraktas hit från Österbotten och mellersta Finland, försäkrar Stig Winqvist.

Hans gård, i vars anslutning finns en stor ridskola, ligger i Vanda, alldeles på gränsen till Tusby. Odlingsarealen är sammanlagt 240 hektar, av detta drygt 30 hektar i vall. När antalet egna hästar är 60, blir det just inte hö över till försäljning.

Hästarna är krävande då det gäller deras näring. Därför odlar Winqvist sitt hästhö på prima jordar, med ett pH över 6,5.

Som växtslag använder han en snabbtorkande blandning, som lämpar sig för balning, och består av timotej, hundäxing och ängssvingel.

Skördenivån är 5000-6000 kilo per hektar. Vallen ger skörd 4-5 år, efter detta sås spannmål i några år. Växtföljden begränsas något av skiftenas läge.

Vallskiftena ligger nära gårdscentrum, så att man inte behöver köra stora lass 3/2008 ■ ÅKER BIRKA

37

Så här kommer du in i höhandeln Stig Winqvist ger jordbrukarna rådet att modigt diskutera med områdets hästföretagare.

Först behöver man en som sköter ärendet, och som samlar ihop jordbrukare och stallföretagare, som är intresserade av ämnet.

På mötet klargör man samarbetsmöjligheterna och behoven samt gör upp kontrakten. Kontrakten garanterar ett ömsesidigt förtroende och säkerheten med projektet.

Det bör finnas hötork på varje gård, men vid anskaffningen av skördemaskinerna lönar det sig att samarbeta. En köper krossen, en annan hövändaren, en tredje strängläggaren och den fjärde balaren. Med effektiva maskiner kan man sköta stora arealer, varvid kapitalkostnaderna slås ut på så många kilon som möjligt.

Kvaliteten på ett hö som produceras på nära håll är lättare att övervaka än om det är producerat i någon annan landsända.

Leveranstiderna är korta och de håller streck tack vare det korta avståndet. Om det uppstår problem, är det lättare att reklamera än att sköta denna på ett avstånd på femhundra kilometer, säger Winqvist då han räknar upp fördelarna med det regionala samarbetet.

Det förtorkade höet är smakligt för hästarna Ett färskt, som förtorkat balat hö är ännu rätt nytt som hästfoder. Man har ca tio års erfarenheter, och ännu har man mycket att lära.

– Det är viktigt med en lämplig fukthalt. Om balen är alltför fuktig, lider höets smaklighet och om vintern fryser detta.

Om det däremot är alltför torrt, håller det inte, vet Stig Winqvist.

Han använder sina egna händer som fukthaltsmätare. Detta berättar när materialet är färdigt för balning. För försommarens skörd använder han ensileringsmedel, och försöker utfodra med balarna före vinterns ankomst. Fodrets hållbarhet försvagas på sommaren såväl av sol som av fåglar som hackar sönder balarna.

Höstskörden görs utan ensileringsmedel. Även då behöver balen skyddas med tillräckligt många plastlager. Ett bra bevarat, även överårigt hö, smakar bra åt hästarna.

Enligt en erfaren hästkarl räcker ett bra hö och havre som basfoder åt hästen. Extra vitaminer ges efter behov med en dagliga kligivan. Höets näringsvärde bör dock klargöras med hjälp av en foderanalys, ty även ett fint, grönt hö kan vara svagt, endast något bättre än halm.

38

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Maskinerna bör ha kapacitet, för att det torra höet skall fås bort med så små väderleksrisker som möjligt. En 6-meters hövändare vänder snabbt höet även på en stor areal.

alltför långt. Återväxten gödslas, varvid man på hösten kan skörda en andra höskörd som förtorkad.

är fulla, börjar skörden av det förtorkade höet, med vilket arbetet går snabbare.

Kvalitet och prestanda Vid hötiden bör man vara hemma Winqvist skördar största delen av höet på traditionellt sätt som torrhö i småbalar. En del balas som förtorkat i storbalar. Höarbetet skall göras effektivt, varvid man för detta behöver maskiner med god prestanda och tillräckligt med arbetsfolk. Dagarna är långa.

– Vi försöker få tio personer till höarbetet. En vänder och stränglägger, en annan kör balaren och på balvagnarna finns två personer. I ladan behövs två personer för att lossa och några som travar balarna i hötorken.

På Winqvists gård finns två män i heltidsanställning, därtill finns fyra personer på ridskolans lönelistor. Husmor Nina Winqvist sköter jämsides med ridlärarens uppgifter även mat och kaffe dagligen åt arbetsgruppen.

Höet krossas så att det snabbt skall torka. Samma dag som det slås vändes det en gång, och efter detta en gång per dag, undvikande att det kommer jord med bland höet. Balningen påbörjas vanligen den fjärde dagen efter slåttern.

När allt fungerar och vädret är gynnsamt, får Winqvists ihop över 2000 små balar per dag. De två hötorkarnas kapacitet är 8000-9000 balar. När baltorkarna

Maskinerna bör ha god prestanda, så att hökarlarna inte alltför mycket råkar ut för vädrets makter. En hövändare med en 6-meters arbetsbredd vänder även en stor höareal på några ögonblick.

Till maskinkedjan hör en ny JF 2800slåtterkross samt Claas hövändare och strängläggare. De små balarna görs med Welgers hårdbalare, de stora med Claas rundbalare.

Stig Winqvist berömmer Claas, för maskinerna är starka och de gör ett gott arbete. Märkestrogenheten hindrar dock inte honom från att titta på andra märken, när han planerar sina anskaffningar.

Maskinernas årliga användningstid blir alltid kort, men trots detta bör de förnyas rätt ofta, ty Winqvist gör även entreprenadarbeten åt andra gårdar. Den förra slåtterkrossen tjänade i sex år.

Gårdens nyare traktorpark omfattar sex traktorer, som alla är försedda med frontlastare. Winqvist byter även dessa rätt ofta. Till de senaste anskaffningarna hör MF 7490, årsmodell -07.

– I entreprenadverksamheten bör maskinerna alltid vara i gott skick och snygga, det må sedan gälla snö- eller höarbeten. Bytesvärdet för en välhållen och mindre körd maskin håller bättre, motiverar han. ■

Tråden i ringisolatorn säkrar att hästarna i den angränsande paddocken inte stör hästen Osku som rastas på andra sidan.

Häststängsel kräver bra material Ridläraren och stallföretagaren Mia Laurinkoski tycker att ett bra häststängsel är hållbart och lätt att upptäcka, sätta upp och underhålla. Stolparna, isolatorerna och trådarna spelar en roll. text och foto Irma Peltola

På Kumpumäki i Borgnäs finns det närmare 30 hästar av vilka ridskolan själv använder hälften. De andra är inhysta och ägs av privatpersoner. Hästarna får gå på bete om somrarna, därför måste stängslen vara i skick.

– Vi har ungefär 6 hektar beten uppdelade på 13 olika skiften och dessutom 9 sandpaddockar, berättar Mia Laurinkoski.

Snygga och snabba färdiga stolpar Mia Laurinkoski skaffade sina första färdiga stolpar för betesinhägnader för några år sedan när den egna tiden inte längre räckte till för att göra stolpar. Hon valde åttkantiga Octowood av impregnerat trä.

– I en åttkantig stolpe är det lätt att fästa isolatorn och plankorna, lättare än i en rund.

De impregnerade stolparna har lång brukstid och hästarna tycker att de smakar illa.

– Många hästar brukar bita på stängselstolparna för nöjes skull. Octostolparna gillar de inte, skrattar Mia.

40

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Hästarna trivs bra på betet, därför behöver betesstängslen inte vara höga. Laurinkoskis använder 1,5 meter höga stolpar med diametern 60 mm. På angränsande betesskiften används tre trådar, annars är trådarna två stycken. Mia och Mikko Laurinkoski sätter upp stängslen tillsammans.

– Det är till fördel att stolpen är smal, hålet i marken behöver inte vara så värst stort då.

Arbetet underlättas också av en fyrhjuling som drar en bilsläpvagn där stolpar, trådar, isolatorer, verktyg och vid behov också de egna barnen har lastats. Stängslen blir prydliga eftersom stolparna är jämnstora och jämnbruna.

– Vita stolpar är lite av en utopi. De borde målas varje sommar för att vara vackra. Allt hinner man inte med, säger företagarna.

Varmförzinkat till ringisolatorer På Kumpumäki har man under årens lopp använt olika sorters trådar, band och isolatorer i elstängslen. Mia tycker att OFAs

1,4 mm breda varmförzinkade tråd för vallpojkar är den bästa. Metalltråden kan lugnt lämnas på plats över vintern i betesstängslen, den håller ändå i flera år. Det är också lätt att skarva den utan extra delar.

– Metalltråden varken dallrar eller töjer och inte heller samlar den snö på vintern. Går den av någonstans så ser man omedelbart var det har hänt.

Den enda nackdelen med metalltråd på betena är att den är svår att få syn på. Det här har man löst genom att använda ett vitt stängselband i stängslen utöver metalltråden.

– I skogskanterna vet hästarna mycket väl var stängslet löper. Extra band använder jag närmast mellan betesskiftena och invid vägar.

Ringisolatorer från Lisofix är bra, tycker Mia. Tråden sitter som den ska i dem och man behöver inga hjälpmedel för att sätta isolatorn på plats.

– Ringisolatorer är starka. De innehåller inga plastclips som bryts om en häst törnar mot tråden.

Sandpaddockarna ska ha höga trästolpar och stadiga tvärgående plankor. Els-

tängseltråd fästs också i dem men på insidan, det hindrar hästarna från att luta sig mot plankorna och bita i dem.

Starka grindar På Kumpumäki används fyra elvallpojkar (aggregat) som drivs med nätström.

Alla är försedda med felströmsskydd. De är i skydd på ytterväggar och inne i manegen. Om åska hotar kopplas de genast loss från nätet. Hästarna är känsliga för de elstötar som aggregaten ger. En del hästar hålls i inhägnaden också utan el, om ett regelbundet knäppande hörs från stängslet.

– Om någon häst vill rymma så försöker den sannolikt ta sig ut genom grinden. Med tanke på rymlingar är det bra att ha litet mera material vid grindarna. Vi har gått över till fjädergrindar eftersom de är förmånliga och inte blir liggande på marken, i stället flyttar de sig behändigt i sidled efter att ha öppnats.

Det är inte alla som rekommenderar fjädergrindar till hästar eftersom hästarna kan fastna med svansen. Enligt Mia Lauronkoski kan en trådgrind som blivit liggande på marken vara farligare, eftersom hästarna kan trassla in benen i den. ■

De impregnerade stolparna har lång brukstid.

Betesstängslen görs med Octowoodstolpar och tråd för elstängsel. De vita isolatorerna byts småningom ut mot ringisolatorer. Stängselbanden är till för att Rumba bättre ska se var stängslet finns, berättar Mia Laurinkoski.

Det här aggregatet Olli 450 har använts året runt och hållit i åratal.

BYGGANDE

Pietikäinens nya båsladugård

En fungerande helhet Tiina och Hannu Pietikäinens nya båsladugård togs i bruk i Haapajärvi i februari 2007.

Gårdsköpet gjorde Pietikäinens ett år tidigare, men planeringen av den nya ladugården påbörjades redan före detta. Den nuvarande ladugården ligger fyra kilometer från hemgården. text och foton Kati Tuokko

– Den gamla ladugården är ursprungligen en stockladugård, byggd 1937, med plats för 17 kor. Den gav nog arbete åt dem båda, men ingen inkomst, varvid det var aktuellt att bygga en ny ladugård. Emedan den gamla ladugården ligger på ett grundvattenområde, var tomten som kom med gårdsköpet, en naturlig lösning för byggandet, säger Tiina.

I den nya ladugården finns drygt 40 koplatser och samma mängd för ungdjuren. Fastän Pietikäinens i sina planeringar stannade för båsladugården, medger Tiina

42

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

nog att de även tänkt på lösdriften. Denna skulle dock krävt ett större djurantal, vilket på den ca 40 hektar stora gården medfört nya problem.

– För oss var det här den förnuftigaste lösningen. Fast djurantalet trefaldigades, har arbetsmängden inte ökat tack vare fungerande lösningar, säger Pietikäinens.

Vid planeringen av ladugården litade de rätt långt på sina egna erfarenheter, vilka båda hade samlat på sig som avbytare, Tiina även som ledande avbytare. Via sina arbetserfarenheter hade de en tydlig uppfattning om vad de ville ha av sin la-

dugård. De samlade även på idéer genom att bekanta sig med nya ladugårdar i närkommunerna.

– Planeringen startade så, att jag en kväll satt vid köksbordet och husbonden i vardagsrummet för att skissa upp önskemålen gällande bottenplanen. Efter några krockar i början, kunde vi till all lycka konstruktivt diskutera planerna, skrattar Tiina.

De slutliga byggnadsritningarna blev även sedan rätt långt enligt Pietikäinens önskemål. Utgångsläget var, att ladugården bör vara en lättskött torrgödselladugård utan onödiga finheter.

Placeringen av korna med bakdelarna mot varandra har visat sig vara en fungerande lösning vid mjölkningsarbetet.

Tiina och Hannu Pietikäinens båsladugård gjordes av betongelement. Fönster och ventilationsluckor fanns färdigt i elementen.

Tiina Pietikäinen är nöjd med den nya ladugården. Arbetstiden i denna är av samma klass fastän antalet djur blev tre gånger större.

Övervägda lösningar underlättar arbetet I den nya ladugården är korna med bakändorna mot varandra för att underlätta mjölkningsarbetet. Kraftfodret ges med en Mullerup M600-skenrobot. Utfodraren har behållare för tre foder och två mineralfoder. Ensilaget ges och bordet rengörs med en minilastare, med vilken man även behändigt lyfter balarna.

Spannmålen mals i en f.d. båtcontainer, som placerats utanför ladugården. I containern mal en Murska SM200-automatkvarn och en spiraltransportör.

Enligt Tiinas förslag gjordes för kalvarnas utfodring en egen plats med varmvattenberedare bredvid gruppboxarna.

Så här kan kalvarnas dricka göras direkt vid boxarna, varvid man inte behöver bära på ämbaren genom ladugården.

I Pietikäinens ladugård finns Merivirta Oy:s tillverkade Pomo Magnum-nackbomsbås. Största delen av båsen är 130 cm breda, en del 120 cm. Liggområdet är 165 cm långt.

– I praktiken är längden 185-195 cm, emedan fronthindren nu är onödigt långt borta, varvid båset lättare smutsas ned.

Jag har redan trimmat några bås kortare, berättar Hannu.

Vid valet av bås avgjorde förutom kostnaderna även inredningarnas konstruktion. De nuvarande båsen är av kraftigare material. Vid var tredje båsplats placerades långa stolpar, varvid man för utfodraren inte behövde mon-

tera separat takfästen.

Ungdjurens gruppboxar med liggbås och öppen skrapa har även samlats ihop av Merivirtas inredningar. De har fungerat synnerligen bra.

Pietikäinens har som mjölkningsmaskin Westfalias Dematron 50T med Stimopuls borttagare och förmassage, mjölkningsorganen är av modellen Classic. Transporten av mjölkningsorganen sker utan buller och bång längs K-Agromjölkningsskenor. Mjölkmaskinen diskas av en Turbostar-diskautomat.

Gårdstanken är en f.d. demonstrationstank, en 3600 liters Westfalia Kryos med skivvärmeväxlare och egen diskautomat.

– Från början var det inte meningen att skaffa en så här stor gårdstank, men ärendet löstes av den snabba leveransen.

Därtill blev den billigare än en mindre ny, motiverar Hannu.

Bättre hälsotillstånd Ladugårdens ventilation har en stor betydelse för såväl kornas som för de i ladugården arbetande människornas hälsa. I Pietikäinens ladugård sköts ventilationen av Fancom-fläktar med basstyrningscentral och Reventa-ventilationsrör. De i väggen placerade tilluftsluckorna regleras manuellt.

– I början föreslogs två frånluftsfläktar, men jag höll på mitt och det kom tre.

Ladugården är dock 53 meter lång. Nu behöver dessa tre inte ens vid mycket

Djurens hälsotillstånd har förbättrats. hett väder går för fullt. De är även inbyggda i sina trummor, så att deras ljud inte stör.

Det ursprungliga kostnadsförslaget för Pietikäinens ladugård var 320 000 euro. Kostnadsförslaget överstegs ungefär med priset för ett mindre egnahemshus, bl.a. på grund av den allmänna kostnadsstegringen samt grundarbetena för strö- och spannmålslagret.

– Pengarna var helt enkelt det viktigaste kriteriet vid de olika valen. Exempelvis då det gällde mjölkmaskinen var alla alternativ rätt jämställda då det gällde priset, men valet avgjordes slutligen av priserna för årsservicen och reservdelarna, säger Hannu.

Enligt Pietikäinens har djurens hälsotillstånd förbättrats i och med den nya ladugården. Bl.a. spentrampen har försvunnit och mjölkproduktionen märkbart förbättrats. Även det fysiska arbetet har märkbart minskat.

– De två första veckorna hade jag dock ryggen sjuk enbart av den orsaken, att jag inte längre behövde jobba med grepen, säger Hannu. ■

Murskas automatkvarn och spiraler är behändigt placerade i en havscontainer, som senast seglat i Japan.

Förflyttningen av ungdjuren lyckas bra med hjälp av teleskopportarna mellan gruppboxarna. Idén till dessa hämtade husbonden från ett svinhus.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

43

Ubo-båsmatt

Pomo-kalvboxen

Besättningens förhållanden i skick i båsladugården I en båsladugård kan man märkbart förbättra kons närmiljö även med små renoveringar.

Förbättringarna höjer kons livsbetingelser och hälsa samt underlättar skötselarbetet, bland annat upprätthållandet av en god hygien. text Anne Penttilä

Med en båsrenovering minskar till exempel kornas skaderisker: spentramp, knäskador och skavskador. Skötarens arbete underlättas såväl direkt som indirekt. Hanteringen av djuren och erhållandet av en god hygien är lättare, djuren hålls friskare och mjölken i högsta klass utan extra åtgärder.

Det är naturligtvis inte helt enkelt att utföra renoveringar i en ladugård som hela tiden är i användning, men slutresultatet belönar mödan. I praktiken lönar det sig att sätta in renoveringen på sommaren och sköta endera några bås eller den ena sidan per gång. Det är till fördel om sinkorna kan vara skilt från mjölkkorna, fast under hela dygnet på betet med ungdjuren.

Speciellt de torkningstider som krävs vid gjutningar och beläggningsarbeten kan leda till, att det kan vara förnuftigt att mjölka korna i två skift endast i den ena båsraden, samtidigt som den andra sidan

44

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

är under arbete.

Om korna under betesperioden får kraftfoder i samband med mjölkningen, kan man på morgonen täcka foderbordet eller de gjutna trågelementen täckas med plast eller fanerskivor under mjölkningen.

Under förutsättning, att beläggningen eller gjutningen har hunnit hårdna tillräckligt, så att ytan tål lätt belastning.

Det kan även vara förnuftigt att dela arbetet i två delar så, att foderbordet delas i längdriktningen. Då sköts en lätt utfodringstrafik längs den andra sidan under torkningstiden, med traktor kan man naturligtvis inte röra sig på foderbordet.

Här följer några plock ur K-lantbruks sortiment för båsladugårdsrenoveringen.

Båsinredningar För renoveringsobjekten skaffas mest Pomo-säätöparsi, bås som kan regleras. Båsets bredd är 100-120 cm och detta kan fås

även med boghinder. Båsets längd regleras genom att vända bommen. Regleringsbommen är 50 mm vattenledningsrör. Båset är försett med korsremsbindslen i plast med snabblås och P-båsavskiljare av 50 mm:s rör. Det övre röret kan användas som vattenledningsrör. Säätöparsi kan monteras endera vid gjutningen eller bultas fast i båsets yta.

Pomo Magnum-säätöparsi är mera robust än det föregående och kan fås även för fastbultning. Båsbredden är 100-130 cm och båslängden regleras genom att vända bommen. Den övre regleringsstorleken är 15 cm. Inredningen har som standard mjölkningslåsning under betesperioden. Ramrören är 60 mm och bommen 50 mm:s vattenledningsrör. Det övre röret kan användas som vattenledningsrör.

Redan de nya bindslena kan underlätta kon att lägga sig och stiga upp, samt att släppas ut på betet och kopplas tillbaka i

Bindslena har ett brett sortiment.

als rem

Mattor och trallar för rännorna Ubos traditionella båsmattor har funnits på den finländska markanden redan i över 30 år. Mattmaterialet har en hög naturgummihalt, som gör att mattan är mjuk,

m rre de Un

ar

nh

ylo N

all Tr

båset. Bindslena har ett brett sortiment från läderförstärkta nylonhalsremmar med sina underremmar, för olika stora djur från kalv till tjur samt olika kedjebindseln till bågformade halsramar i stål. Bindslesortimentet och dithörande delar presenteras i broschyren som utkom tillsammans med förra numret.

tål slitage och är lätt att hålla ren. Slitytan hålls slät och hygienisk, ty materialet innehåller inte återanvändningsgummikross. Tack vare elasticiteten sjunker klövarna in i mattan, vilket gör underlaget säkrare. Den 17 mm tjocka båspallsmattan, med fåror i längdriktningen har 10 års garanti. Garantin minskar med 10 % per år. Bredden är 120 cm och längderna 150, 165, och 210 cm.

Med hjälp av trallen på gödselrännan och båsmattan som sträcker sig över denna är det möjligt att förlänga båset exempelvis för större kor. Då lämpar sig t.ex. en trall av storleken 70x119 på rännan. I

gödseltrallarna 60x120 och 90x120 finns på båssidans kant tre bredare balkar under klövarna. Trallarna är varmförzinkade. Hos Merivirta finns mera Pomo-gödseltrallar.

För foder och vatten Pomo-utfodringsrännornas polymerbetong tål bra slitage och fodersyror. Rännorna, som har släta ytor är lätta att hålla rena. De monteras genom att gjuta fast dessa och fogarna tätas med lim, varvid man får ett enhetligt, foglöst foderbord.

Nötrännan KL60-elementet har en rak bakkant. Storleken är 100x58 cm, bak-

Ytbeläggningen bör torka minst 1 dygn. em lsr

ha faO r Va för m d

ka

zin ll ra

elt

ds

gö en

pp

ko

ro Ag

K-

kanten som är avrundad på sina kanter är 17 cm hög.

Ett slitet foderbord kan sättas i skick även genom att sätta ny beläggning. För grundning och lappning behövs Mastertop FC310 ca 0,7 l/m2 och sand. För beläggningen användes FC 309 ca 0,5 l/m2, och vid behov för att få ytan grövre 0,10,6 mm:s natursand ca ett kilo per kvadrat.

I allmänhet räcker det med en omsorgsfull behandling av den gamla ytan med trycktvätt. FC310 kräver ett torrt underlag. Även grundbehandlingen bör torka beroende på temperatur minst 18 h i +10 grader eller minst 4 h i +23 grader.

Säkrast är att fortsätta med beläggningen följande dag. Ytbeläggningen bör torka minst 1 dygn, den kan tas i bruk efter 2 dygn.

Kraftfodret kan ges även i foderkoppar av plast. För båsladugården lämpar sig 11 liters OK-110, vars mått är 31x28x 38,5cm. Koppen behöver fastsättningsställningen OK-120, som passar för en eller två koppar och fästes i 1 ½” rör.

En högproducerande ko behöver upp till hundra liter vatten per dygn för att uppehålla sin mjölkproduktion och en tillräcklig vattentillgång i drickskoppen gör det möjligt att få tillräckligt med vatten.

Pomo-gruppboxelement

46

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Pomo-säätöparsi

Suevias emaljerade gjutjärnskopp med klaffventil ger 7 liter per minut och den rostfria toppkoppen Suevia 1200 med rörventil ger 20 l/min. Om de gamla kopparna annars är i gott skick, kan det räcka till med att byta ventil. Bytesventiler kan även fås till koppar av andra märken.

Bra miljö för ungdjuren En bra närmiljö är viktig allt från början. Pomo-kalvboxen 100x120 cm är enligt de nuvarande bestämmelserna. Den har varmförzinkad rörram och 9 mm filmfaner som väggar, samt ställning för ämbar. Tilläggsutrustningar: tråg, höhäck samt varm och hållbart spaltgolv i plast, som även är lätt att hålla rent.

Den större boxstorleken för en kalv är 120x120 cm. Båda kalvboxarna kan fås som dubbelmodeller, varvid två boxar kommer efter varandra med gemensam mellanvägg. En rad med flera boxar kan fortsätta med en boxs mellanvägg eller som dubbelrad.

Det nya Eläinten hyvinvoinnin tuki (stödet för djurens välbefinnande) omfattar som valbar extra åtgärd en gruppuppfödning av kalvar över två veckor gamla, endera med krav på ytans storlek eller utan. Gruppboxen är lätt att bygga exempelvis av Pomo-gruppboxelement. I boxen 225x225 cm ryms tre och i boxen 165x225 två 2-7 månader gamla djur. Ramen är av 50 mm rör, elementen monteras med bultar i golvet. Tråg och bärare för spaltgolvet ingår i priset. ■

FÖRETAG Merivirta Oy arrangerade på våren de öppna dörrarnas dag. Plastelementväggen dominerar framför allt i grisningsboxarna.

Här undersöks bås för sinsuggor.

Inredningar i fyra årtionden Merivirta Oy i Somero har tillverkat inredningar för de finländska svin- och mjölkgårdarnas behov redan i över 40 år.

Detta krävande arbete förutsätter gedigen kunskap om användningsförhållanden i svinhus och ladugårdar, kännedom om de olika djurslagens behov samt de olika bestämmelserna. text och foton Anne Penttilä

Till de nya lösdriftsladugårdarna går mest av modellen joustoparsi, säger Martti Merivirta.

48

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Stallinredningarna är den produktgrupp som växer snabbast. I det förzinkade stålet fästes plastplankor, som är lätta att hålla rena.

Det är kanske beroende på läget som Merivirta mera skulle kunna profileras som en svinhusinredningstillverkare, men inredningar för mjölk- och köttboskap har varit kraftigt med genom hela företagets historia. Det finns ett täckande sortiment nötboskapsinredningar för såväl bås- som lösdriftsladugårdar och för såväl nybyggen som renoveringsobjekt. I själva verket fick företagsverksamheten sin början just med dessa.

Merivirta Oy ägs av verkställande direktör Martti Merivirta och hans familj.

Marttis far Armas Merivirta började tillverkningen av båsinredningar av rör i samarbete med TTS år 1966. År 1972 blev företaget ett aktiebolag och det flyttade till sin nuvarande adress. Efter detta har produktionsutrymmena utvidgats litet per gång och på samma tomt.

Företagets produkter känns igen under namnet Pomo. Inredningarna för nötboskap är försäljningsmässigt den största produktgruppen. Inredningsgruppen för stall, som på senaste tid vuxit snabbast, har dock inte ännu gått förbi svinhusinredningarna. Utgödslingsanordningarna ligger på samma nivå som svinhusinredningarna.

I familjeföretaget arbetar 20 personer och med Finland som marknadsområde. Klantbruken har varit den enda försäljningskanalen allt från år 1973. Nu går inredningarna via Lantbrukskeskos tillbehörsavdelning och även via Mestarifarmi. ■

TOPSO-metoden för hantering av spenarna UNDER MJÖLKNING:

BOSKAP

Rengöring + torkning med en duk

FÖRE MJÖLKNING: Rena spendukar + hett vatten K-AGRO TOPSO (1 pumpning/10 l vatten)

UNDER MJÖLKNINGARNA

FÖRE MJÖLKNING

EFTER MJÖLKNINGEN

MELLAN MJÖLKNINGARNA

EFTER MJÖLKNING: Snabb tvätt av smutsiga spendukar

FÖRE MJÖLKNING: Tag spendukarna bort från vätskan

MELLAN MJÖLKNINGARNA: Hett vatten K-AGRO TOPSO 30 ml(1 pump / 5 l vatten) låt dukarna ligga i lösningen

Diskprogrammet och vattnets hårdhet avgör

Valet av diskmedel Sortimentet av diskmedel och hygienprodukter som utvecklats för mjölkgårdarnas behov, har kraftigt utvidgats under de senaste åren. Det finns att välja på då det gäller olika användningssätt, för såväl mindre som större mjölkbesättningar, och även för robotmjölkning. text Reino Pulkkinen, foton K-lantbruk

Diskmedel för mjölkningsmaskiner och gårdstankar hör till de mesta använda kemikalierna i ladugården. Dessa finns bland K-lantbruks sortiment för de på gårdarna tre mest använda diskprogrammen: cirkulationsdisk med pulver, cirkulationsdisk med vätska samt växeldisk med vätska.

Diskanordningens egenskaper samt gårdens vattenkvalitet bestämmer vilket diskprogram som används på gården.

Välj rätt diskmedel Om man på gården är van att använda diskmedel i pulverform, lämpar sig KAgro Kymppi för diskningen. Detta s.k. kombinationsdiskmedel lämpar sig för många olika vattenkvaliteter, med låg eller hög hårdhet; doseringsmängden höjs vid hårdare vatten. I detta diskprogram rekommenderas diskning ca en gång per vecka med K-Agro Surdiskmedel, som

50

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

avlägsnar eventuella mjölkstensavlagringar på anläggningens ytor.

När det på gården finns mjukt eller medelhårt vatten och där används cirkulationsdisk med flytande medel, lämpar sin K-Agro Yhdistelmä neste (Kombinationsvätska). Denna ekonomiska kombinationsvätska går att använda ända upp till en vattenhårdhet på 13 dH. En stor del av det vatten som används av hushållen i Finland är mjukare, varvid de här diskprogrammet används mycket.

När vattnets hårdhet är över 13 dH, är det säkrast att använda växeldisk med vätska. Med växeldiskprogrammet diskas mjölkhanteringsutrustningen på morgonen med kraftigt basisk K-Agro Drop ALvätska och efter kvällsmjölkningen med kraftigt sur K-Agro Drop CID-vätska.

Drop AL och Drop CID lämpar sig utmärkt bl.a. för lagerdiskprogrammet i Westfalias mjölkanordning. I 1.17-disk-

programmet kan Drop AL användas i stället för Circostar RF och Drop CID i stället för Circostar DF. I 2.10-diskprogrammet kan Drop AL användas i stället för Circostar Plus AF och Drop CID i stället för Circostar Ultra SF.

På robotgården används mycket spenspray I stora besättningar och fram för allt vid automatmjölkningen används årligen rätt stora mängder diskmedel och spenspray.

Då är kemikaliernas pris-kvalitetsförhållande speciellt viktigt. Från många robotgårdar har man hört nöjda kommentarer beträffande K-lantbruks utvidgade sortiment, vilket gett väntad konkurrens på diskmedelsmarknaden, vilket sänkt priserna.

För diskningen av mjölkrobotarna lämpar sig växeldiskmedlen, det basiska K-Agro Drop AL och sura K-Agro Drop

K-Agro-diskmedlens dosering Vattnets hårdhet

0-4 dH

4-7 dH

7-10 Dh

10-13 dH

13-15 dH

Yli 15 dH

Kymppi

0,3 dl

0,4 dl

0,5 dl

0,6 dl

0,7 dl

0,8 dl

Surdisk

0,5-1,0 dl minst en gång per vecka

Kombinationsvätska

0,4 dl

0,4 dl

0,5 dl

0,5dl

–

–

Drop AL*

0,5 %

0,5 %

0,5 %

0,5 %

0,5 %

0,5 %

Drop CID*

0,5 %

0,5 %

0,5 %

0,5 %

0,5 %

0,5 %

För diskning av mjölkmaskin och gårdstank dosering dl/10 liter diskvatten eller %. Förpackningar: Kymppi 25 l, Surdisk 5 kg, Kombinationsvätska 20, 200 l, Drop AL och CID 25, 70, 230 kg. Till vätskekanistarna fås krankork, till tunnorna doseringspump. *Lämpar sig ypperligt även för robotmjölkning.

Hygienprodukter Förpackning Dosering Före mjölkning

K-Agro Topso

10 kg

0,5-1 %

Lypsyn jälkeen

K-Agro Prodip CID*

10, 200 kg

Färdig

K-Agro Prodip Plus

10 kg

Färdig

K-Agro Prodip Super

5 kg

1:3

Klövvård

K-Agro Glades

12 kg

2-3 % 5-7vrk

Torrdesinficering

Actilith Prosanex

25 kg

50-100 g

*Lämpar sig utmärkt även vid robotmjölkning

ID. Doseringen är 0,5 viktprocent d.v.s. 4 dl diskmedel/10 liter vatten.

Av spenspraymedlen har K-Agro Prodip ID –spendopp blivit populär bland robotgårdarna och den är jodbaserad, men innehåller ämnen som mjukar och fuktar upp spenytan såsom lanolin, sorbitol och glycerin. Åtgången på robotgårdarna är så pass riklig att 200 kilos tunnor är de som användes mest. Bland sortimentet finns även två mjölksyrabaserade spendoppsmedel.

Mjölksyrabaserade spendoppsmedel K-Agro Propid Super kan användas endera som spendopp eller som spray. Bruksvätskan blandas ut i förhållandet 1:3.

Supers tillverkningsmetod är ISO 9001-certifierat och dess egenskapslista är rätt imponerande. Den innehåller medel som skrämmer bort flugorna, och dödar inte den naturliga bakteriestammen. Dessutom är de verksamma ämnena lauricidin, mjölksyra, capric- och capralsyra de samma som i mjölken, varför det inte finns risker för rester. Prodip Super förebygger såväl akuta som dolda ljuverinflammationer, kokoppor, herpes och vårtor.

Det andra mjölksyrabaserade spendoppsmedlet är K-Agro Prodip Plus, som används enbart som spendoppsmedel. Plus lämnar en långvarig mjuk yta på spenarna, som bevarar spenarnas fukt och mjuk-

het. Plus har effekt på sjukdomsalstrande bakterier, även kolibakterier. Användningen av Prodip Plus rekommenderas efter varje mjölkning eller under kritiska tider, då man kräver speciellt bra hudvårdande egenskaper.

Topso verkar t.o.m. på sporer K-Agro Topso-tvättmedlet lämpar sig för spendukar, för händerna samt för spentvätt före mjölkningen vid automatmjölkning. Det är marknadens enda tvättvätska, som innehåller desinficerande ämne.

Vid regelbunden användning förebygger Topso effektivt sporproblemet och vårdar även huden.

K-Agro tvättmedlen kan du skaffa hem till din gård på det sätt som du önskar. Exempelvis Kymppi-kombinationstvättmedlet kan man köpa säckvis från närmaste Klantbruk, eller beställa som fraktfri gårdsleverans, d.v.s. minst 6 säckar i samma leverans och till samma adress.

Likaså kan exempelvis Kombinationsdiskvätskan köpas i butiken i 20 liters kanistrar, de stora 200 liters tunnorna levereras direkt till gården fraktfritt. Beträffande K-Agro-växeldiskmedlen fås de små 25 kilos kanistrarna och 70 kilos små tunnorna från butiken. De stora tunnorna med växeldiskmedel är behändigast att leverera direkt till gården. Kom överens med försäljaren om leveranssättet. ■

Sjukdomsbekämpning på golvnivå Förökningen av de sjukdomsalstrande bakterierna kan förebyggas redan på ladugårdens golvnivå, på de områden där djuren rör sig. För detta lämpar sig det gipsbaserade, klorinnehållande torrdesinficeringspulvret Actilith Prosanex.

Prosanex är tryggt att använda och förorsakar inte exempelvis korrosion på ladugårdsinredningen.

Gipset är enastående som basmedel för såväl sin vattenbindningsförmåga som sin säkerhet. Klor frigörs i båsens fuktiga förhållanden och eliminerar effektivt de sjukdomsalstrande bakterierna: Escherichia Coli, Stafylococcus Aureus och Streptococcus Uberis. Prosanex binder även kemiskt ammoniak, vilket avlägsnar lukten från ladugården. Doseringsrekommendationen är ca 100 gram per bås varannan dag.

Prosanex lämpar sig även för kalvoch hästboxar, ty detta hindrar utvecklingen av flugornas ägg. Djurens och skötarnas trivsel ökar, och sjukdomsalstarna sprids inte med flugorna. För kalvboxarna rekommenderas en användning om ca 50-100 g/box en gång per vecka.

När ladugårdsstorleken växer, ökar även risken för klövsjukdomar. Klövsjukdomarna är lömska med tanke på en effektiv mjölkproduktion, ty de påverkar kornas produktionsnivå, fast de inte ännu ens skulle märkas utåt. K-Agro Glades-klövskötselmedel kan användas i klövbadsbassäng endera kontinuerligt eller som kur varannan månad. Clades är mångverkande och ekonomisk, den innehåller fem olika verksamma ämnen.

Användning som 2-3 %:s lösning och som 5-7 dygns skötselperioder.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

51

KÖPMANNEN

Rautia-K-lantbruk i Huittinen öppnades i april.

Det här är mitt

drömyrke Köpman Kari Mylén som driver Rautia-K-lantbruksaffärerna i Loimaa och Huittinen (Vittis) växte upp på en liten husdjursgård i Vampula där han nu odlar växter. Den kom-

de kommuner finns det gott om svin- och fjäderfägårdar som har byggt ut kraftigt och fortfarande investerar. Spannmål produceras det också, men t.ex. gårdarna i Huittinen köper mera spannnål än de säljer.

Fjäderfägårdarna blir allt fler i riktning mot Alastaro och Oripää. Spannmålsodlingen erövar terräng när man rör sig från Loimaa mot Åbo via Kyrö. I Loimaa och Kyrö produceras det t.ex. mycket maltkorn.

– Förenklat kan man säga att Huittinen med omgivning köper den spannmål som produceras i Loimaa och Kyrö med omgivning. K-lantbruksbutikerna i Loimaa och Huittinen är en naturlig handelsplats.

Det finns mjölkgårdar

också, men i t.ex. Farma landsbygdscentrals område är väl hästarna redan fler än korna.

– Typiskt är också att deltidsjordbruket har blivit vanligare, särskilt på växtodlingsgårdar.

Mycket positivt på gång

Spannmålshandeln är viktig

Inom lantbrukshandeln innebär den här produktionsstrukturen stora säljvolymer.

Leveransförsäljningens andel av omsättningen är över 70 %. Spannmålshandeln är av stor betydelse. Förutom förädlingsindustrin och exporten är svingårdarna en viktig grupp av spannmålsköpare.

– Lantbruksföretagarna vågar nu investera och satsa på produktionen och på annan företagsverksamhet också. Exempel på det är bl.a. Satarehu Oy:s broilerfoderfabriksprojekt i Vampula och Kieku Oy-packeriet i Loimaa som de lokala äggproducenterna grundat.

K-lantbruksaffärerna i Loimaa och Huittinen är Satarehus främsta samarbetspartner inom spannmålsanskaffningen.

– Vi vill delta aktivt i de lokala projekten. Det är en av den företagardrivna Klantbrukshandelns starka sidor. Vi kan lätt styra vår egen verksamhet så att de lokala kunderna beaktas.

Mylén tror att gårdarna i regionen kommer att bli allt färre och större. Stödförändringarna inom husdjurssektorn påskyndar antagligen utvecklingen.

– Tydliga signaler visar att företagarna ändå vill utveckla sina gårdar ytterligare och har beredskap att fatta fördomsfria beslut. Globala faktorer kommer oundvikligen att bidra till att åtminstone de närmaste åren är en bra tid för jordbruksnäringen. Världen behöver allt mer livsmedel ■

I början av april öppnade K. Mylén Oy en ny Rautia-K-lantbruksaffär också i Huittinen.

Enligt Mylén är lantbruksregionen i Loimaa och Huittinen tudelad.

– I Huittinen med omgivan-

Kari Mylén har synnerligen mångsidig försäljningserfarenhet inom lantbrukssektorn. – Det har alltid gällt att lära sig mycket nytt, men K-gruppen är nog en idealisk plats med tanke på utbildningen.

mersiella banan intresserade honom redan som ung. text och foto Anne Penttilä

Efter att ha genomgått lantbruksteknisk skola och handelsinstitut började Kari Mylén hos traktorimportören Aatto Oksanen Oy. Efter det har han arbetat i flera företag inom lantbruksbranschen.

I K-lantbruks tjänst inträdde Mylén 1998; då var det partihandel med arbetsmaskiner som gällde. Innan han blev Klantbruksköpman i Loimaa hann han också vara butikschef i Åbo och chef för maskinförsäljningen i södra Finland.

– Jag har sålt allt utom reservdelar och arbetat både med partihandel och med att sälja direkt till jordbrukare. Det här jobbet måste man trivas med. Ibland har jag skämtat att det är så pass krävande att om det börjar kännas som arbete så slutar jag genast.

52

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

REGLERING AV FOSFOROMSÄTTNINGEN

FODER

I skelettet 3600 g

1,25-Vitamin D3

Saliven 30–90 g

CT kalsitoninhormon Fostret 4–10 g

PTH parathormon

BLOD 1–2 g

DJUR 24–45%

SPILLNING 55–76%

I spillningen => beror på mängden I urinen 2-12 g/dag

P I FODER

Diet - sinkor 40 g - mjölkande >100 g

Mjölk 30l/dag 10 -70 g

Underhåll 7g

Fosforn i grundfoder räcker för nöten Nya vindar blåser inom mineralutfodringen för nötkreatur. Enligt dagens rön räcker fosforn i grundfodren i alla produktionsskeden. Fodertillverkaren Melica spår att användningen av fosfater i mineralblandningar kommer att upphöra snart för att råvaran stigit i pris. MTT och Melica har gemensamt undersökt mineralblandningar vid utfodring av nötkreatur. text Raila Aaltonen

Utfodringskonsulenter och mjölkproducenter samlades i mars på lantbruksläroanstalten i Osara för att höra om mineraler. Vid tillställningen som arrangerades av ProAgria, Länsi-Maito, Ammatti-Instituutti Iisakki och Melica Finland föreläste överläraren Susanna Tauriainen från Utbildningsstyrelsen och Jouni Rantala från Melica Finland. MTT och Melica har undersökt användningen av mineralblandningar vid utfodring av nöt. Forskningsprojektet inleddes 2005 i försöksladugården på lantbruksinstitutet i Ilmajoki.

Uppfattningarna om mineralutfodringen är förlegade. De har inte förändrats trots att fodret, marken och djurmaterialet är annorlunda än för tio år sedan.

– Nya och mera detaljerade rön om hur mineralerna växelverkar med varandra finns nu. I utfodringsplaneringen dominerar trots det fortfarande gamla tankegångar kring att kvoten kalcium/fosfor är avgörande, konstaterade Susanna Tauriai-

54

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

nen som doktorerat på mineraler.

Enligt henne är nötkreaturen inte särskilt känsliga för kvoten Ca/P. Överloppsfosforn slussas behändigt ut ur djuren, men av miljöskäl är det inte värt att låta djuren få i sig ett enda överflödigt kilo fosfor. Nu går onödigt mycket fosfor rakt igenom korna; största delen av den fosfor som finns i nötfodret utsöndras i spillningen. Mängden kan vara hela 17 kg per år.

– Överloppsfosforn belastar miljön men ökar inte foderintaget och förbättrar inte vare sig mjölkavkastningen eller djurhälsan. Tvärtom kan ett överstort fosforintag öka risken för kalvningsförlamning eftersom det rubbar magnesiumomsättningen.

Inte ens sinkor behöver extra fosfor, det viktiga är att Ca-halten i mineralfodret är låg. Kor som är vana vid en njugg tillgång på kalcium börjar snabbt utnyttja kalciumförrråden i skelettet när laktationen börjat.

Se upp för överstora kaliumgivor Enligt Tauriainen har magnesiumhalterna i mineralfoder höjts berömvärt. Magnesium behöver korna hela tiden få via fodret, eftersom ämnet inte lagras i kroppen. Under sinperioden är Mg ett särskilt viktigt mineral. Utan det kan ämnesomsättningen inte lösgöra kalcium ur skelettet.

Natrium är ofta en begränsande faktor vid utfodringen, eftersom halten av det i grundfodren är låg. Tauriainen ger rådet att avhjälpa bristen med hjälp av koksalt.

Enligt henne kan man inte ge för mycket salt – kor kan äta så mycket som ett kilo per dag utan negativa effekter.

Kalium får korna däremot lätt för mycket av i dag. K-halten i mark har stigit klart och kalium kan vara ett problem särskilt på arealer där man har spritt urin.

– Vid ensilagedominerad utfodring går riskgränsen vid 30 gram kalium per kg torrsubstans i ensilaget.

För mycket kalium försvagar utnytt-

jandet av magnesium. Man har konstaterat ökad risk för kalvningsförlamning och sämre juverhälsa.

Tauriainen räknade upp sätt att minska mängden kalium. Gödslingsnivån preciseras och urinspridningen planeras med omsorg. Stallgödsel kan föras bort från gården med hjälp av stallgödselavtal. Kaliummängden i helsädsensilage är liten och med lämpliga kompletteringsfoder kan den minskas ytterligare. I extrema fall kan man köpa ensilage med lägre kaliumhalt och ge det till sinkorna.

Foderanalys är värd priset Mineralkompletteringen ska alltid planeras utgående från en analys av mineralhalterna i fodren. Mineralinnehållet i ensilage påverkas av såväl marken som växtarten och växtstadiet, kalkningen, gödslingen och vädret. Också bärgningsmetoden inverkar: förtorkat ensilage innehåller bl.a. mera kalcium, kalium och magnesium än färskensilerat foder.

Mineralblandningarna på marknaden är tiotals stycken. Alla behövs eftersom mineralhalterna i råvarorna i t.ex. bland- eller fullfoder varierar en hel del. Om koksalt och utfodringskalk an-

Mineralsammansättningen vänds i bland- eller fullfoder behövs varken natrium eller kalcium i det köpta mii gott ensilage neralfodret.

Ca 4,0-4,5 g/kg ts VD Eero Mäkäräinen berättade att Melica redan minskat på fosforn i de flesP 3,0-4,0 g/kg ts ta av sina produkter utgående från resulMg 2,0 g/kg ts taten av Ilmajoki-försöken. Han tror att K <30,0 g/kg ts prisuppgången för foderfosfat kommer att leda till att mineralblandningarna på Cu 10 mg/kg ts marknaden snart blir ännu miljövänligaZn 50 mg/kg ts re än förr.

– Förändringen bromsas upp av att utfodringsnormerna släpar efter, påpekar Mäkäräinen. Inte heller känner utfodringsplaneringsprogrammet Märe som är i allmänt bruk ännu till något fosforfritt mineralfoder för sinkor.

Omkring en tredjedel av Melica Finlands mineralfoder skräddarsys redan för kunderna. Enligt Jouni Rantala ger skräddarsydda produkter mineralutfodring som är ännu exaktare än förr: priset är högre men givan mindre än för standardprodukter. I receptet kan man också lägga till speciella ingredienser som biotin, foderjäst eller vitaminer. ■ Susanna Tauriainen försäkrar att AFD Susanna Tauriainens föredrag (på finska) man lugnt kan lämna bort fosforn ur finns på webbadressen www.edu.fi -> Ammineralfodren. Överloppsfosfor belastar matillinen peruskoulutus -> Luonnonvara- ja miljön och kan rubba kons kalciuympäristöala -> Kivennäisseminaarin aineistoa. momsättning.

Nokka är allt mera

Made in Muurame Esko-snöslungorna är i fortsättningen finländskt kvalitetsarbete.

Men det finns annat nytt gällande Nokka-Yhtiöt, ty Hakki-skogsmaskinerna byter namn och finns nu i fortsättningen under produktnamnet Nokka. text och foto Irma Peltola

Monteringen av utblåsningstrattens galler hör till de sista arbetsskedena vid hopmonteringen av Esko-snöslungan.

Jorma Raskinen har arbetat hos Nokka i drygt 20 år.

Snöslungor svetsas, målas och plockas igen ihop i Muurame, efter åren i Estland.

– Då det gäller Esko-slungorna har man på ett lyckat sätt satsat på produktutvecklingen, och vi har en bra ny serie i produktion. Vi vill att kvaliteten på arbetet och leveranssäkerheten är av samma höga klass, säger verkställande direktör Lassi Pesonen vid Nokka Oy. Produktionen i Estland baserade sig på en egen hopsättningsfabrik och på ett nät av underleverantörer som tillverkade slungornas delar. Hopmonteringsfabriken kom inte upp till sina mål, när underleverantörerna turvis inte kom upp till det man kommit överens om. En flyttning av produktionen var till slut det enda sättet att lösa svårigheterna.

– I Estland var det alltför mycket problem med kvalitet och tidtabeller. Svetsfogarna var dåligt gjorda och målningens hållbarhet varierade för mycket, säger Pesonen.

En bra underleverantör har Nokka-Yhtiöt kvar i Estland, som tillverkar Eskos 1-seriens andra slungmodell från början till slut.

Det inhemska arbetet värderas Lassi Pesonen antar, att de inte är de första och inte heller det sista företaget i metallbranschen, som gör en liknande lösning.

56

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Även för Nokka fungerade produktionen bra i tio år, men efter detta var det tillräckligt med svårigheter.

Kostnadsnivån stiger i Estland och det börjar vara brist på kunnig arbetskraft.

Beträffande Esko snöslungorna stödde inte heller marknadens placering tanken på att stanna kvar i Estland. De färdiga snöslungorna transporteras norrut, ty huvudmarknaderna finns förutom i Finland, i Norge och Sverige.

– Ett faktum är att kostnadsnivån är högre i Finland än i Estland, då det gäller stål som arbete. Detta kommer beklagligtvis att märkas i slungornas pris.

Med flyttningen till Muurame byttes serietillverkningen till en modulproduktion, där slungorna monteras ihop av färdiga moduler i enlighet med kundens beställning. Tiden från beställningen av Esko-slungan till den färdiga produkten är som bäst 3-4 dagar. Beroende på beställningskön går det i snitt 14-16 dagar från beställning till leverans.

– Med modulproduktionen minimerar vi lagren utan att förlänga leveranstiderna.

Delar, delar av helheter och färdiga snöslungor står inte vid fabriken och väntar.

Man väntar sig även inbesparingar i logistiken och personaladministrationen.

Det viktigaste är dock, att produkten utvecklas och kunderna är nöjda.

Det har kommit positiv respons av att produktionen flyttades till Finland. Be-

slutet gav fyra nya arbetsplatser vid fabriken i Muurame. Kunderna har föreslagit att man skulle limma fästor på Eskosnöslungorna med texten: Made in Muurame.

Försäljningen av skogsmaskiner har ökat Försäljningen av Nokkas skogsmaskiner i hemlandet och på export har förlöpt utmärkt. I fortsättningen får man större styrka i marknadsföringen, när de skogsvagnar, lunningsgripar och skogslastare som säljs i Finland går under produktnamnet Nokka. Det kända Hakki-namnet förpassas till historien, ty exportmaskinerna har redan tidigare sålts under namnet Nokka.

Produkterna och seriernas numrering ändras inte, utan ex. Hakki 4970HLskogslastare har i fortsättningen namnet Nokka 4970HL. En tydlig numrering underlättar försäljaren och kunden att känna igen lastarens storleksklass och räckvidd, ty de två första siffrorna anger lyftmomentet som brutto och de två sista räckvidden i decimeter. På skogssläpvagnarna anger de två första siffrorna bärförmågan, och den sista antalet rambalkar.

– Marknadsföringen blir nu märkbart klarare. Vid produktfotograferingen och tillverkningen av materialet behöver man inte två märken, när skogsmaskinerna i fortsättningen går under namnet Nokka, oberoende av försäljningsland. ■

Intressant arbete inom framtidsbransch

Börja jobba inom lantbrukshandeln Lantbruket genomgår en omvälvning. Gårdarna blir färre samtidigt som arealen växer, de enskilda kunderna är därmed större och mera yrkesmässiga. Nu för tiden är lantbrukshandeln därför till stor del handel mellan företag, business to business. text Joni Pärssinen

Lantbrukshandeln erbjuder försäljarna utmaningar och möjligheter eftersom det är fråga om ett ansvarsfullt och mångsidigt jobb som ofta handlar om stora summor.

Kunden är ofta en lantbruksföretagare som leder sin gård som vilket företag som helst och ställer upp resultatmål.

Försäljaren måste alltså vara känna till både kundens behov och det egna produkturvalet för att kunna presentera bästa möjliga lösningar för kunden. En kunnig och yrkesskicklig försäljarkår är grundläggande för butikens framgång.

Personaladministrationens roll vid lyckade rekryteringar betonas när kravnivån höjs. Kesko Lantbruks HR-avdelning svarar för både rekryteringar och främjande av arbetsgivarbilden. Dessutom besöker Kesko Lantbruks HR läroanstalter och mässor för att berätta om företaget och de möjligheter som det erbjuder.

Introduktion och utbildning Lantbruket är en framtidsbransch, eftersom mat och livsmedel alltid kommer att vara nödvändiga för människorna och det satsas allt mer på högklassiga produkter när levnadsstandarden stiger.

När bioenergiproduktionen tilltar stiger behovet av odlad åkerareal, samtidigt som kraven på att odlingen ska vara effektiv skärps. Till följd av förändringen blir möjligheterna inom branschen ännu fler än tidigare.

I Finland är medelåldern bland de anställda inom lantbrukshandeln hög, och många närmar sig pensionsåldern.

Under de närmaste åren kommer rekryteringsbehovet att stiga, och det är inte längre ett av de främsta kraven att nyanställda ska ha lantbrukarbakgrund. Kgruppen satsar på att utbilda personalen.

Arbetstagarna får mångsidig introduk-

tion som gäller produkterna och utbildning vid sidan av arbetet, bl.a. via programmet Mästarförsaljare som är Finlands största vuxenutbildningssystem.

Det gäller att jämsides med de nuvarande försäljarna hitta unga som kan dra nytta av den handledning som de erfarnare kan ge och deras oerhörda mängder tyst kunskap. Därför vill man inom Kesko Lantbruk och K-lantbrukskedjan i första hand hitta personer med potential som är intresserade av att lära sig nya saker och utvecklas. ■ Skribenten arbetar på Kesko Lantbruks personalavdelning. Ytterligare information om Kesko Lantbruks personalrekrytering och HR-teamets kontaktuppgifter hittar du på adressen www.k-maatalous.fi.

Inom lantbrukshandeln är det viktigt att bemästra saker och ting. Både försäljaren och kunden är proffs. Nyanställda behöver ändå inte kunna allt genast.

Förutom inlärning i arbetet står ett omfattande utbildningsprogram till buds.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

57

I BUTIKEN Det är inget silkesband som klipps av, när en lantbruks- och järnaffär öppnas, och även verktygen är därefter. Köpman Kari Mylén (t.v.) och K-lantbruk- och Rautia-kedjedirektör Kimmo Vilppula håller i kättingen. Huittinens stadsstyrelseordförande Aimo Lepistö klipper.

Nytt Rautia-K-lantbruk till Huittinen

Satsning på lantbruket Det nya Rautia-K-maatalous i Huittinen firade sin öppning i april. Jämsides med den högtidliga kapningen av kättingen och kakätandet gavs även en översikt av lantbrukets allmänna tillstånd.

Lantbruket och livsmedelsproduktionen har nu en kraftig uppgång både hos oss och globalt. text och foton Anne Penttilä

Butikschef Vesa Kantonen (t.v.), köpman Kari Mylén, vd Seppo Hämäläinen och kedjedirektör Kimmo Vilppula.

58

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Den nya butiken fick ståtliga utrymmen i handelscentrumet, alldeles intill ”Hullu mies”.

– Lantbruket är nu inne i en kraftig tillväxtperiod, konstaterade Lantbrukskeskos verkställande direktör Seppo Hämäläinen vid öppningshögtidligheten.

– Till lantbrukets nuvarande trender hör bl.a. ökningen av bioenergiproduktionen fram för allt i USA. Världens befolkning ökar och levnadsstandarden stiger, trots detta hålls åkerarealen på samma nivå. I det folkrika Kina och Indien har människorna råd att äta allt bättre.

För produktionen av ett kilogram kött behövs ca tre kilo spannmål, varvid världens spannmålsproduktionskapacitet kommer att vara ansträngd. Om till exempel det genomsnittliga köttätandet i Kina stiger fast med ett halvt kilo per år, betyder detta i ett land med 1,3 miljarder invånare ett extra behov av ca två miljarder kilogram spannmål.

– Under de senaste tio åren har man i världen endast under ett år producerat mera vete än man konsumerat av detta. Under drygt ett år har vetepriset nästan fördubblats och spannmålspriserna lever kraftigt.

Hämäläinen anser, att lantbrukets strukturomvandling fortsätter även i Finland. Cirka två procent av producenterna slutar per år, det totala antalet djur hålls

ungefär lika och odlingsarealen stiger till och med.

– Deltidsjordbruket och entreprenadverksamheten ökar. Lantbruksföretagarna är beredda att satsa på produktionen och de sätter värde på totallösningar som visat sig vara bra.

K-lantbrukskedjans försäljning växte senaste år med 12 procent.

– Utsikterna för detta år är, att spannmålens goda marknadssituation fortsätter, utsädeshandeln växer och man satsar mera på odlingen, bl.a. växtskyddet.

K-lantbruks marknadsandel av gödselhandeln ökar, och även försäljningen av arbetsmaskiner växer likaså maskinernas storlek.

Lantbruk och järn är en bra kombination K-lantbrukskedjan består av sammanlagt 92 verksamhetsställen, av vilka 45 är Klantbruk, 45 Rautia-K-lantbruk och två K-järn-lantbruk. Den nya Rautia-K-lantbruksaffärens köpman i Huittinen, Kari Mylén har från tidigare en motsvarande affär även i Loimaa.

– Det här är en idealisk plats för en lantbruksarffär, det sägs ju i ordspråket, att ”Hullu mies Huittisista, syö enem-

män kuin tienaa” – ”en tokig man från Huittinen, äter mer än vad han tjänar”, berättar Mylén för redaktörerna.

– Lantbruket är en betydande näringsgren i Huittinen. Spannmål odlas på sammanlagt ca 35 000 hektar. Om man kan öka skördenivån med odlingsåtgärder låt oss säga med etthundra kilo per hektar, betyder detta i pengar ca en miljon euro.

För Rautia-K-lantbruk byggdes helt nya utrymmen. De förra Rautia-köpmännen Ilkka Rannikko och Pentti Mäki gick i pension och från det växande affärscentrumet ”Hullu Mies” hittade man en lämplig tomt. Man ansåg det vara förnuftigt med en kombinationsbutik, emedan lantbruken är en stor kundgrupp också för järnhandeln.

– Järn-och lantbrukshandeln stöder varandra: järnhandelns fördel är en bättre lönsamhet, lantbrukshandelns fördelar är stora volymer och utvecklade logistiska system.

Med två butiker får man även större inköpsmängder än tidigare. Dessutom fanns det i Huittinen ett tydligt behov av en full service järnaffär, säger Mylén.

Butiksutrymmet är hela 2000 kvadrat och lagerutrymme finns lika mycket. Därtill har K-lantbruk en separat maskinplan, varvid man bättre får fram lantbruksmaskinerna än t.ex. bland byggnadsmaterialen. ■

AKTUELLT

Nu

K-lantbruk och Satarehu samarbetar

Servicenummer 01053 20123 K-lantbruks service- och reservdelsbetjäning vard. kl 17-21 lö-sö 9-21

■

Satarehu Oy, som ägs av områdets broileruppfödare, inleder tillverkningen av foderblandningar i Vampula i slutet av år 2008. Den nya fabriken som tillverkar broilerfoder, behöver årligen 20-30 miljoner kg vete och 5-10 miljoner kg havre. K-lantbruk och Satarehu Oy har kommit överens om spannmålsleveranser och man har redan inlett kontraktverksamheten med odlarna.

– Verksamheten bör vara lönsam för såväl odlare, fodertillverkare och spannmålsköpman. Detta kräver ordentliga verksamhetsmodeller, som utvecklas i samarbete. De korta avstånden minskar såväl

spannmålsodlarnas som foderanvändarnas kostnader, understryker Satarehu Oy: s verkställande direktör Jukka Haikonen.

Vampula-fabrikens produktion kommer till växande marknader. Enligt uppgifter från Evira växte tillverkningen av broilerfoder i fjol med 8,5 %. Enligt K-lantbruksköpman Kari Mylén är Satarehu Oy en synnerligen välkommen aktör i spannmålshandeln och kontraktsverksamheten har tagits väl emot.

– Vetearealen på den nya fabrikens verksamhetsområde är ca 23 500 ha och havrearealen kommer i år att vara ca 47 400 hektar, så att utbud finns nog.

Ny farmartank ■

Fordonsvåg ■

Holi-fordonsvåg lämpar sig ypperligt för lantbrukets användningsbehov, exempelvis för vägning av foder- och spannmålslass. Maximilasset är 20 000 kg och noggrannheten ett kg. Vågen monteras på ett kraftigt betongunderlag, display och dess ledningar är väl skyddade. Drivkällorna är nätström och batteri.

Displayen är försedd med kvittoprinter.

Det är även möjligt med automatvägning.

Lasset vägs endera genom att stanna vid varje axel eller genom att köra sakta över.

Nikkasen konepaja i Salo har tillverkat en farmartanksnyhet för sommaren 2008. Tanken rymmer 1700 liter och den har Nira 6-handpump, tre meters slang och mekanisk pistol. Måtten är: längd 160 cm, diameter 120 cm.

Tanken väger 420 kg.

Väggarna är 5 mm tjocka och bottnen är behandlad med tvåkomponentsfärg på insidan.

Manluckans diameter är 50 cm och färgen är grå.

Tankarna har godkänts av Inspecta-granskningsanstalt. Det rekommenderade minutpriset för paketet är 1690 € inkl. moms 22 % + leveranskostnader. Transporten ordnas vid behov direkt till gården eller till K-lantbruk via Keslog.

Hetvattentvätt för hårt bruk ■

Kärcher HDS 9/18-4 M /MX är Medium-seriens hetvatten-/ångtvätt, som lämpar sig för mångsidigt yrkesbruk, ex för tvätt av anläggningar och maskiner.

Maskinen har axialpump med tre keramiska kolvar och ventiler av rostfritt stål. Den drivs med kraftström, anslutningseffekt 6,4 kW. Arbetstrycket är 30-180 bar och vattenmängden 450-900 liter. Bränsletanken rymmer 25 liter och tvätten lämpar sig även för biodiesel.

60

ÅKER BIRKA ■ 3/2008

Det patenterade kraftmunstycket ger en jämnbred och kraftig högtrycksdusch.

Tvätten har Easypress-tvätthandtag med Softgrip-yta, som fordrar endast litet kraft av användaren. Tryck och vattenmängd är steglöst reglerbara från duschröret med Servo Control-anordningen. Tvättmedelsbehållarna 20 och 10 liter. M-modellen har en 10 meters Longlife-högtrycksslang, MX-modellen har slangvinda och 20-meters Longlife-högtrycksslang.

Lätt att rengöra och serva

AKTUELLT

Partners senaste modell P11-C94frontklippare har ett klippaggregat som kan vändas uppåt i serviceläge, vilket gör att den är lätt att göra ren och serva. Tack vare ramstyrningen är dess vändradie liten. Manöverorganen är ergonomiskt rätt placerade. Frontklippsanordningen är hela tiden i förarens synfält, vilket underlättar arbetet.

Klipparen har en 10 hk:s B&S motor med bra vridmoment och steglös hydro-

Nu

■

statisk växellåda. Klippbredden är 94 cm.

Tilläggsutrustningar bl.a. lövsamlare, släpvagn, schaktblad, snökedjor och hjulvikter.

Från K-lantbruk, pris 3 499€.

Förnyad k-maatalous.fi ■

K-lantbruk har öppnat en förnyad webbtjänst på adressen www.k-maatalous.fi.

Sidan erbjuder mångsidigt och i lättanvändbar form uppgifter om K-lantbrukskedjans aktuella händelser, produkter och tjänster. Den ortsvisa väderlekstjänsten är förnyad och K-lantbruks butiksnäts kontaktuppgifter erhålls behändigt.

Det vårliga Normandie gav impulser ■

K-lantbruks kundresa för denna vår gick i början av april till Massey Fergusons fabrik i Beuavais i Frankrike samt till Nordmandies landsbygd. Vid fabriksbesöket bekantade man sig med MF-traktorernas produktionslinje, som rullar med full kapacitet. Besökarna fäste uppmärksamhet vid produktionslinjens noggranna kvalitetskontroll.

Landsbygdens vårliga miljöer i Normandie väckte resenärernas vårkänslor. Höstsädesodlingarna verkade vara synnerligen

bra och besprutningarna var i full gång.

Under den andra dagen bekantade vi oss med minnesmärkena av landstigningen i Normadie samt besökte en lokal lantgård. Målet för lantgårdsbesöket var en modern mjölkgård, med drygt hundra kor. På gården produceras utöver mjölk egen ost samt Calvados.

K-lantbruk arrangerar årligen 3-4 kundresor. Dessa går i allmänhet till maskintillverkare och andra samarbetspartners och lokala lantbruk.

Fukthaltsmätare för balar ■

Olli Control är en lätt- och snabbanvänd fuktmätare för balat hö och ensilage.

Dess fuktmätningsområde är 10-70 %.

Det mätbara materialets torrsubstanshalt fås direkt genom att ta bort det erhållna resultatet från hundra procent. Mätaren har färdiga täthetsinställningar för olika balar.

Mätningsgivaren är av stål och leveransen innehåller ett 9 V batteri. Pris 199 €.

Testväska för kvävemätning ■

Testväskan pH258 lämpar sig som analyseringsmetod för bestämmandet av kvävegödslingen på åkerväxter enligt miljöstödets tilläggsåtgärd. Utöver det lösliga kvävet kan man med hjälp av testväskan även bestämma pH, fosfor- och kaliumhalten i åkerjorden. Metoden är lätt att använda och snabb.Väskans testkemikalier räcker för ca 40 tester, d.v.s. 10 tester per näringstyp.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

61

Potila-harvarna bytte ägare på Imajoki K-lantbruks gårdsplan under vårens marknadsdagar.

Nu

K-lantbruk Ilmajoki överlät 11 harvar på en gång Jukka Särösalo från Potila Oy berättade vid Ilmajoki K-lantbruks marknadsdagar, att efterfrågan på harvar ökat med en tredjedel jämfört med fjolåret. Fabriken jobbar till det yttersta för att tillfredsställa efterfrågan. I Ilmajoki överläts 11 bogserade Potila-harvar på en gång. Särösalo berättade också att K-lantbruksaffärerna i såväl Kauhava som Nivala hade sålt över tio Potilaharvar under vintern.

Enligt maskinförsäljare Mikko Mäki-Latvala är det lätt att sälja en bra produkt. På hans område är det viktigt att harven har en öppen konstruktion. Potilas harvar har tillräckligt många pinnrader, de stockas inte ens på lätta jordar. Många kunder vill ha stadiga Master-pinnar, med vilka man även kan harva styva jordar.

Det finns ofta styva leror på skiftena.

– Potilas leveranser och garantiärenden har alltid löpt bra, säger Mäki-Latvala. Man har fått reservdelar med kort varningstid.

Det har varit lätt att hålla kunderna nöjda.

Kai Latvala från Kurikka var på plats för att ta emot sin egen Potila Classica. Den är försedd med frontplanka, sex pinnaxlar, Master-pinnar och efterharv. Enligt Latvala var valet lätt, hos Potila är pris-kvalitetsförhållandet rätt.

Den slutliga bekräftelsen kom från de goda erfarenheterna med grannens Potila. Latvala säger att han värdesätter speciellt Potilas öppna och stockningsfria konstruktion. Detta är nödvändigt, ty på hans gård används reducerad bearbetning som ersättning för plöjningen. Latvala i Kurikka odlar spannmål och har en viss broilerproduktion.

AKTUELLT

■

Maskinkarlsveteran minns

■

Toppåren i det finländska lantbrukets mekanisering var åren 1950-90. Man övergick från hästdragna anordningar till traktordragna och från tröskverken, först till bogserade, senare till självgående skördetröskor. Motorsågarna blev vanliga i skogarna. Det uppstod ny industri för produktion av lantbruksmaskiner och nya odlingsmetoder utvecklades.

Maskinhandelns veteran Antti J. Jussila, som gick i pension som försäljningschef för Keskos traktorhandel år 1992, minns dessa tider i sin bok ”Käytetty konemies”. Med sina olika uppgifter i en stor centralaffär, hade han en utsiktsplats över mekaniseringen av lantbruket i Finland. Boken kommer ut i maj, förläggare är MinunKirjani.com och den finns att få hos välförsedda bokhandlar samt hos förläggaren.

3/2008 ■ ÅKER BIRKA

63