ÅkerBirka0407

Åker

BIRKA

NR 4 SEPTERBER-OKTOBER 2007

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

Pomohallar på hästgård Rätt vält till tallriksredskapet

Vetet översteg uppmätta prognosen

Finlands största startade

EXPORTPRISERNA AVGÖR SPANNMÅLSPRISERNA OCKSÅ I FINLAND

www.k-maatalous.fi/maatilanpirkka

ODLINGSPROGRAM

Åker

NR 4 SEPTEMBER-OKTOBER 2007

BIRKA

Måste man välja?

I detta nummer bl.a.

Gta ger fyllig information ....4 ProHuolto i Lahtis ................6 Fördelarna med syntetisk olja .......................8 Tema stubbearbetning. ......10 Växtskyddet vid direktsådd ..........................16 Odlingsprogramdag i Hauho ...............................18 Fältdag med Lemken .........20 Odlingsprogrammätningar .22 Aktuellt inom spannmålshandeln. ............24 Hardi fyllde 50 år ...............26 Vagnstork tas i bruk ..........28 Eko eller konventionellt? ...30 Fältdag på Västankvarn.....32 Kone-Forum närmar sig .....36 Claas presenterade Tucano ................................38 Fodermaskiner förevisades.........................40 Finlands största ladugård ..44 Pomo-hallar på hästgård....46

I det här numret intervjuas en svensk professor som är kritiskt inställd till ekoodlingen. En finsk forskare som lade fram sin doktorsavhandling i psykologi i fjol noterade att de som köper ekoprodukter anser ekoodlat vara ett bättre alternativ, även om forskaren inte fann tillräckliga bevis till stöd för uppfattningen.

Också Maaseudun Tulevaisuus skrev för några veckor sedan att efterfrågan på ekoprodukter ökar och produktionen minskar. Vid samma tid berättade en notis att efterfrågan på ekolivsmedel stiger i USA. På kundernas begäran har ekoprodukternas andel ökat i butikshyllorna också i Finland.

Hur ”bra” eller ”dålig” ekoproduktionen är har mycket med perspektivet att göra. Ekoproduktionen skulle inte kunna föda världens hela befolkning. För västerlänningarna, som är rika globalt sett, kan ekolivsmedel förefalla att vara rentav en nödvändighet eller en lyxvara i vardagen som man kan betala lite mer för. Människorna väljer ju också bilar utgående från sina föreställningar om olika märken, även om bilar av alla märken säkert kan röra sig från punkt A till punkt B. Konsumenterna kan motivera sitt val också med viljan att stöda en viss produktionsmetod, fastän de i princip anser att all inhemsk mat är av bra kvalitet.

På olika diskussionsforum på webben hittar man snabbt övertygade fundamentalister i båda lägren. Säkert återstår ännu mycket att utveckla inom både den ekologiska och den konventionella metoden. Oavsett produktionsmetoden borde dyra satsningar på växtnäring gå till skörden, inte till miljöutsläpp eller till ogräs.

För en del producenter kan ekoproduktionen vara ett bra specialiseringsalternativ, kanske rentav en chans att hålla sig kvar i branschen. Det finns ju sist och slutligen inte så många alternativ här långt upp i norr.

Själv handlar jag god inhemsk mat, och emellanåt lägger jag också några ekoprodukter i kundvagnen. Inte behöver man väl välja antingen eller?

Fullfoder allt vanligare.......50

anne.penttila@dialogi.fi Ladugården snart klar .......52 Köpmannasystrar i Kitee...54 Nokka skogslastare ...........56 Flisvärmecentral i Hahkiala .............................58

Förläggare • Markkinointiviestintä Dialogi Oy, PL 410, 00811 Helsinki, puh. (09) 4242 7330, fax (09) 4242 7333, Chefredaktör • Anne Penttilä, 044 502 9730, Layout • Tanja Pellikka, Försäljning av medieutrymme • Tuuli Toivainen, A-lehdet, Tryckeri • Scanweb Oy, Adressregister • Maatalouskesko Oy, Adressändringar • kupong på sidan 63, Återföring och knep • niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi 4/2007 ■ ÅKER BIRKA

3

Gta

MF 6497

som hjälp vid uppföljningen av ekonomin Redan i ett tidigt skede av traktoranskaffningen beslöt man att som extra utrustning ta en Datatronic-kördator, vars nytta med tiden blivit allt tydligare. Hos används den närmast för uppföljningen av enskilda kunders arbeten. text och foton Seppo Nykänen

Traktorn har använts vid spridningen av torrgödsel och som dragare av kombinationsbalare – I början såg det rätt underligt ut med en stor traktor framför balaren, men fördelarna är många, berättar maskinentreprenör Jussi Nykänen.

4

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

– Man sparar en rätt stor summa i bränslekostnader under sommaren. Medelförbrukningen framför balaren har varit under 15 liter i timmen och per bal drygt en halv liter.

Utan Datatronik skulle även detta blivit i form av en uppskattning, men nu ser man det direkt i skärmen.

Tidsanvändning och förbrukning ses exakt Man kan dra nytta av Datatronics uppgifter på många sätt. Ett sätt är att spjälka upp uppgifterna i delar. Maskinen visar uppgifter om arbetet och dess olika delar.

– Vi har närmast följt med den tid som använts till det egentliga arbetet och dess förhållande till transporterna, berättar Jussi. Samtidigt kan man följa med bränsleförbrukningen och dess fördelning mellan olika arbetsskeden samt transporterna. Därtill ser man i skärmen under arbetet i realtid bränsleförbrukningen och arbetseffekten i hektar per timme.

– Den senaste maskinanskaffningen är en strängläggare, vars försnabbning av arbetet var en överraskning. Med Datatronic såg man detta konkret.

Tidigare körde man med balaren en slåtterkrossträng per gång med balaren.

Körhastigheten måste hållas över 10 km i timmen, om man med

De exakta uppgifterna från kördatorn gällande exempelvis transport- och arbetskörslor är viktiga speciellt för entreprenören.

en tre meters slåtterbredd försökte komma upp till tre hektars teoretiskt resultat. I de flesta fall hindrar en ojämn åkeryta användningen av höga hastigheter.

Med strängläggaren slår man ihop tre strängar, varvid man med en körhastighet på 8-9 km/h kommer upp till över fyra hektars verkligt arbetsresultat per timme.

När arbetsbredden programmeras färdigt i maskinens minne, räknar maskinen ut resultatet per timme baserat på körhastigheten. Det lönar sig dock inte att mata in helt full arbetsbredd för slåtterkrossen, emedan det i vändtegarna alltid blir en viss tomkörning. Tomkörning minskar dock när det finns färre strängar att köra.

Klockan är omutlig Vid mätningen av arbetsresultatet sättes i maskinen som arbetsplats, fast gårdens namn och den arbetsbredd som användes.

Vid dragning av gödselvagn eller balare väljs mätningen från kopplingen av kraftuttagsaxeln, d.v.s. maskinen mäter arbetsresultatet på annan plats på skärmen när axeln roterar.

På skärmen syns bränsleförbrukningen i realtid som liter per timme, liter per hektar, samt medelförbrukning och totalförbrukning i liter, då när axeln roterar.

I den andra skärmen visas bränsleförbrukningen för hela tiden då motorn går, d.v.s. då är även transporten till arbetsplatsen, transporterna där och tomgångarna medräknade.

Mera uppgifter finns över tidsanvändningen som hektar per timme, den totala tidsanvändningen då axeln roterar, samt totaltid då transport till och från arbetsplatsen är medräknade.

På gårdarna varierar förhållandena, likaså förhållandet mellan arbete och transport. Variationen syns tydligt i följande, verkliga exempel.

1.Föhållandevis litet transporter Som det första exemplet är ett balningsarbete, där åkern låg nära och det var litet vägtransporter. Totalarealen är 18,46 hektar och balningstid 4,14 timmar, varav 4,4 ha som resultatet i snitt per timme. Medelförbrukningen av bränsle är 72 liter och i arbetet har det gått 63 liter.

Det kom 143 balar, vilket ger 0,503 liter bränsle per bal. Medelförbrukningen per timme är 14,8 l i arbete, för hela tiden är bränsleförbrukningen 11,6 l, men där ingår även tomgångsperioder. Maskinen var på tomgång när vi övade körning med strängläggaren och det kom några stockningar.

2. Förhållandevis mycket transporter Det andra exemplet visar en situation, där transporter och tid per utfört arbete varit märkbart längre än den tid som använts för själva arbetet. Gödsel har spridits på ca sex hektar.

För själva arbetet, d.v.s. kraftuttagsaxeln har roterat en halv timme, bränsle har gått åt på åkern 13 liter. På vägen har det gått 17 liter. Transport med lass var endast tre kilometer, resten är transport till arbetsplatsen. Den rikliga körningen på väg har höjt medelförbrukningen märkbart högt.

Lassen har sammanlagt varit 6 och kubikerna tillsammans 78. I verkligheten har man varit ca en timme längre på arbetsplatsen, emedan motorn stannas under lastningen.

På denna arbetsplats tog transporterna en tredjedel av totaltiden, d.v.s. vid prissättningen bör man kunna läg-

ga märke till olika faktorers inverkan på arbetets pris. Ju mindre själva arbetet är i förhållande till transporterna desto noggrannare bör man kunna fakturera en skälig ersättning för transporten, emedan förbrukning i landsvägskörning är i många fall högre än i själva arbetet.

Från så här enkla uppgifter på datorskärmen får man reda på många olika saker och får uppgifter för prissättningen av arbetet.

T.o.m. förarnas timlistor Med maskinen kommer GTA 100 communicator, där det finns möjligheter att överföra data med SD-kort från traktorns kördator till hemdatorn eller den bärbara datorn.

Vi skaffade på sensommaren en GTA 200, vilken är en mera utvecklad version.

I den kan man för varje förare programmera in egna personliga inställningar och med denna kan man till och med göra lönelistor. Man matar in förarens timlön i datorn och den räknar färdigt ut lönesumman, där det naturligtvis saknas socialskyddsavgifter och förskottsinnehållningar.

Man får rapport om arbetena och på basen av dessa får man fast hela årets bränslekostnader och utförda timmar delade på olika arbeten. Med datorns tangentbord är det lättare att göra några automatfunktionskedjor exempelvis för körning vid vändtegarna.

– Vi har inte ännu hunnit sätta oss in i det nya programmet, berättar Jussi Nykänen.

– När vi får detta i bruk, är det mycket lättare att följa med funktionerna. På längre sikt ser man även vad som bör rättas till, om det finns brister någonstans. ■

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

5

SERVICETJÄNSTER

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

SERVICETJÄNSTER

När kvaliteten är en hederssak

Servicearbetena under verkstadens tak Pro-Huolto Ky i Lahtis transporterar hellre I en välutrustad verkJari Lehtonen har systemaMassey Ferguson-traktorerna till sin stad löper speciellt tiskt utvecklat Pro-Huoltos verkverkstad än sänder montören till gården. större reparationer samhet. Det senaste stora steget snabbt. Detta är till nytta för såvar anskaffningen av en egen text och foton Irma Peltola väl jordbrukare, företagare samt hall för ett år sedan. montören.

I den drygt 520 kvadratmeter – Jordbrukaren får sin trakPro-Huolto har dock fortfarande en stora hallen finns reparationsuttor snabbare och förmånligare i skick och servicebil. Denna startar dock inte läng- rymme för sju maskiner, tvätthall, kontor montörerna kan göra arbetet på en plats. re varje dag från gården. Lehtonen upp- och sociala utrymmen. Arbeten med eld Det lönar sig bättre för företagaren att fak- skattar att ca 70 procent av arbetena görs försöker man koncentrera till eget utrymme för dessa arbeten. Belysningen planeturera för monteringstimmarna är för det- i verkstaden. ta, att montören använder en stor del av rad speciellt för verkstäder. En traverskran dagen till att köra omkring med servicebi- Målet är kvalitet och lyfter bort hytter och tunga delar lätt och len i Päijät-Häme, säger företagaren Jari god betjäning säkert.

Lehtonen.

Förutom företagarparet Jari och Satu Även tekniken är en utmaning för en Lehtonen arbetar i Pro-Huolto fyra mon- En traktor får inte bli ambulerande servicebil. 2000-talets trak- törer. Förutom traktorer servar företaget stående torer är så tekniska, att service och repa- jordbyggnadsmaskiner och maskiner för De nya Massey Ferguson-traktorerna har två års garanti, varvid andelen garantiarrationer kräver specialutrustningar och fastighetsskötsel.

Pro-Huoltos mål är att vara en verk- beten av arbetena är rätt betydande.

–mätare, vars funktionssäkerhet lider av transporter och speciellt under den kall- stad känd för ett bra arbete, etta i Päijätla vinterperioden. Ett arbete som utförs i Häme.

Kvalitet uppnås med ett omsorgsfullt en verkstad är mera yrkesmässigt än på arbete, genom att använda originalreservgården.

– Exempelvis isärtagna maskindelar delar och en ordentlig provkörning när arkan tvättas maskinellt innan de monteras betet är slutfört. Fastän varje montör antillbaka på maskinen. Man märker slitage svarar för sitt eget arbete, går Lehtonen och delarna fås säkert på plats. igenom alla reparationer som blivit klara.

Lehtonen går igenom alla reparationer som blivit klara.

6

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

R

SERVICE

RESERVDELAR

SERVICEFÖRETAGARE

Testanordningen lokaliserade den lossnade elledningen som orsak till problemet med hydrauliken. Enligt Esa Repo är felen i elsystemen ofta mekaniska.

traktorn är även en fördel, när jordbrukaren funderar på ett nytt traktormärke.

Av de egentliga reparationerna gäller många el- och hydrauliksidans problem, varvid sökandet av felet kan vara svårare än reparationen av detta. Exempelvis för de eldrivna lyftanordningarnas, transmissionens och fel som hör till motorn, lokaliseras felen med MF:s eget databaserade WinTest-testsystem.

– Förr när man behärskade ett traktormärke, så kunde man allt. Nu behövs märkesvist kunnande och egna testsystem för dessa, säger Jari Lehtonen.

Lantbruket närmar sig beträffande sitt verksamhetssätt jordbyggnadsbranschens företagsamhet. Om jordbyggnadsentreprenörens maskin står ett par dagar och väntar på reservdelar, hyr företagaren först och sedan köper han en ny, om maskinen inte blir färdig.

En jordbrukare med kreatursskötsel eller exempelvis en som utför mycket entreprenadarbeten kan inte ha sin traktor att stå på verkstaden. En snabb och fungerande service- och reservdelsbetjäning för

En generationsväxling är på gång inom lantbruksmaskinsverkstäderna. Denna kommer att ändra de traditionella verksamhetssätten. Många enmans verkstäder slutar när den nuvarande företagaren går i pension. Branschen koncentreras till allt större enheter. Jari Lehtonen uppskattar att han efter 10 år är den enda i sitt område. Redan nu kommer det maskiner till honom för reparationer från ett område inom 100 kilometers radie.

På koncentrationen inverkar utöver den allt mer krångliga tekniken även tillgången på arbetskraft. Det är lättare att få unga på arbete till en verkstad i staden med flera montörer än till en liten byverkstad på landsbygden. I en stor verkstad undervisar den mera erfarna den yngre och svåra fall kan man tillsammans lösa.

– En montör som gått i skola blir en yrkeskarl efter en arbetserfarenhet på 3-5 år, konstaterar Lehtonen.

För att erhålla arbetskraft och för att få denna att stanna bör man anstränga sig

Monteringsresorna går till historien

SERVICETJÄNSTER

och satsa på personalen. Esa Repo som hos Pro-Huolto mest sköter Ferguson går regelbundet på märkesvisa skolningar.

Dessutom har Jari Lehtonen för tillfället en arbetare på läroavtal och för en femte montör skulle det även finnas plats.

Jari Lehtonen tackar den läroavtalsutbildning som sattes igång av Lantbrukskesko, och med vilken importören för sin del tar ansvar för Massey Ferguson traktorernas montörsutbildning – När denna förverkligas hjälper detta serviceföretagarna att i framtiden få kunniga montörer som känner till Massikan.■

Jari Lehtonen hinner ännu med reparationsarbeten. Här gäller det byta och ställa in spridarspetsarna.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

7

SERVIC

SERVICE

Den syntetiska oljan lämpar sig för traktorn I lantbrukstraktorerna har man redan i årtionden använt mineralbaserade universaloljor, vilka varit såväl förmånliga som lätta att använda, emedan oljorna lämpar sig för motor, transmission och hydraulik. Nu för tiden rekommenderar ledande motortillverkare för nya lantbruksmaskiner samma toppenoljor som användes i tunga transportfordon.

Tillsvidare fungerar mineraloljan d.v.s. STOU (Super tractor Oil Universal) bra fram för allt i äldre motorer. För transmission, hydraulik och för våta bromsar rekommenderar tillverkarna nästan utan undantag UTTOolja (Universal Tractor Transmission Oil), vilken inte är en sådan kompromiss som STOU-oljan. UTTO-oljan får absolut inte användas i motorn!

Det finns även syntetiska alternativ av STOU-oljorna. De mineral-syntetiska alternativen har blivit kända från personbilarnas oljekrav. I axelkonstruktioner, navar och navarnas reduceringsväxlar användes allmänt allt oftare mera tillsatsinnehållande API GL-5 klassens s.k. hypoidoljor.

Fungerar i ytterlighetstemperaturer De förenklade bilderna invid belyser tydligt skillnaderna mellan mineral- och de syntetiska basoljorna. I mieralbasoljan är

Syntetisk olja

Viskositetens stignings% förorsakat av oxideringen

Mineralolja

Syntetisk olja

Timmar i 98,9 C-grader

Mineraloljan oxideras redan efter 50 timmars användning dubbelt jämfört med den syntetiska. Detta motsvarar 5000 kilometers körning med en hastighet på 100 km/h. Efter 60 timmar stiger mineraloljans oxideringskurva lodrät, d.v.s. skillnaderna blir tydligare i långvarig användning.

Mineralolja Bärförmåga

Bärförmåga Friktionskrafterna

8

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

molekylerna av olika form och storlek, när däremot molekylerna i de synteitska basoljorna är av somma form och storlek.

Den syntetiska basoljans sammansättning har valts så , att smörjmedlet får de önskade egenskaperna. Den syntetiska basoljans viskositetsindex ( viskositetens förändring vid ändring i temperaturen) är redan av naturen hög, vilket möjliggör ett brett område beträffande användningstemperaturen.

I höga temperaturer ändras den syntetiska oljans viskositet endast litet. Den behåller en tillräckligt tjock smörjningshinna och skyddar motorn mot slitage, varvid motorns livslängd förlängs. I låga temperaturer har de syntetiska oljorna märkbart bättre lättflutenhet än mineraloljorna, vilket möjliggör ypperliga kallstartsegenskaper och säkrar motorns smörjning allt från starten.

En höjning av motorns temperatur ökar oljans oxidering och minskar på oljebytesintervallerna. Den syntetiska ol-

Större

Basoljornas oxideringstest 30 timmar, 200 grader

När skall man använda syntetisk?

Mineraloljan räcker till, när maskinen användes i normala förhållanden. Dess egenskaper räckr dock inte till längre om motorn användes i höga eller låga temperaturer, med stor belastning eller hög 6

I oxideringstestet har mineraloljan oxiderats (bränts) till en fast massa på kärlets botten, och duger sålunda inte längre som smörjmedel.

5

hastighet. Eller då behovet av reservdelar har ökat, motorfelen blivit vanligare, oljans livslängd försämrats, eller då det förekommit onödiga ståtider.

Det syntetiska smörjmedlet är ett bättre val även då föraren sätter värde på egenskaaper som sparar miljön, såsom en mindre förbrukning av bränsle och smörjmedel, mindre avgasutsläpp, ett mindre behov av användningen av blockvärmare och snabbare startegenskaper. ■

4 3

jans bättre oxideringshållbarhet hindrar oljan att bli tjockare, minskar bildningen av fällning, håller motorn renare och ger oljan en längre användningstid.

Dessutom har den syntetiska oljan en mindre vätskefriktion och mindre avdunstning, vilka minskar energi- och oljeförbrukning och sparar sålunda både bränsle, smörjmedel och miljö. Komponenterna får ett bättre skydd, varvid felen på anordningarna minskar och delarnas livslängd förlängs. När oljebytesintervallerna blir längre minskar uppkomsten av spillolja och arbetskostnaderna blir mindre.

2 1 0

25˚C

-7˚C

Bränsleinbesparingen med en del bilmärken vid användning av syntetiska smörjmedel.

Beroende på temperatur och bilmärke gör en inbesparing på 2-6 % på en körning på 10 000 km och en förbrukning på 10 liter hela 20-60 liter, d.v.s. 23-69 euro.

0

50

Förkortningen av starttiden vid användningen av syntetiska smörjmedel med samma bilmärken.En snabbare start säkrar smörjningen av motordelarna genast från starten , varvid slitaget är mindre och motorns livslängd förlängs.

STUBBEARBETNING

Marken kräver ingen plöjning, men nog bearbetning

Utmanar plogen och harven Niilo Nummela i Jurva har utfört en s.k. reducerad bearbetning av sina åkrar med Hankmo redan i många år. Senaste höst provade han Lemkens robusta tallriksredskap Rubin och märkte att den lämpade sig bra som såväl höst- som vårbearbetningsredskap. Nu sker bearbetningen av hans över 150 hektar med ett enda redskap.

Höstbearbetningen gör Nummela ganska snart efter tröskningen. Tröskspillet och ogräsfröna får gro och kvickroten stiga till ytan på nytt. Efter ett par tre veckor sprutar

han åkrarna med Roundup och med detta försvinner såväl brodd, ogräs som även kvickrot. Någon annan höstbearbetning görs inte.

15 KM I TIMMEN HAR VISAT SIG VARA EN LÄMPLIG KÖRHASTIGHET.

10

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

På våren kör han med tallriksredskapet en gång före sådden och åkern är klar att sås. 15 km/h i timmen har visat sig vara en lämplig körhastighet med tallriksredskapet. Om hastigheten överstiger denna, börjar redskapet visa vissa hoppningstakter, men under denna går den jämnt.

Vid själva bearbetningen får man hjulen som finns bakom helt upplyfta. Nummela har dock märkt, att redskapet går jämnare, när hjulen snuddar i marken.

– Hjulen skulle ännu bara få vara ribbmönstrade.

Den bogserade har tillräcklig arbetsbredd Nummela valde bakom en vält med ringar av stål. Mellan tallrikarna finns knivar som sköter skraparens uppgift. Vid vårbearbetningen vill det fastna stenar mellan tallriken och bettet och välten slutade rotera. Han tog bort knivarna och efter detta har han inte haft problem med stenarna.

Arbetsresultatet blev dock inte sämre.

Nummela har börjat fundera över, varför inte stenarna föregående höst stoppade välten en enda gång. Det har inte heller fastnat fuktig lera mellan välttallrikarna.

Provredskapet på hösten var ett tre meters hydraulburet redskap. Affären gjorde han med ett 4,5 meters bogserat redskap.

Ett smalt redskap räckte inte för att täcka breddningshjulens spår och redskapet var tungt att lyfta. Dessutom bör man lyfta upp ett hydraulburet redskap vid vändtegarna, annars vänder den inte. Det bogserade redskapet följer efter utan bekymmer, fast tallrikarna är i marken.

Fjäderutlösningen av tallrikarna var ett av Nummelas kriterier när han valde Rubin-redskapet. Fjädern pressar tallriksarmen mot stålmotståndet. Efter att ha kommit över stenen återgår tallriken till samma nivå som de övriga tallrikarna.

Marken bör fås svart på hösten

miljöstödet. Vinterstubben ratade han trots det goda stödet därför, att stubben bromsar inledningen av sådden med några dagar. Halmmassan bör fås inblandad i ytskiktet.

– Marken bör fås svart, så att man kan börja så i tid. Det svider i kroppen om man inte kan inleda vårbruket i tid.

Gårdens åker är delvis lera och delvis gammalt sjöbotten, torvjordar finns också och allt där emellan. Vid övergång till plogfri odling bör man bara sköta om sjukdomsbekämpningen. Detta gör Nummela två gånger. Likaså bör kvickroten hållas i schack med regelbundna Roundup-besprutningar.

– Marken kräver ingen plöjning, men nog bearbetning, säger Nummela. ■

Nummela valde kvävemätning och reducerad bearbetning som extra åtgärd till

Nummelas bogserade Lemken Rubin är ett robust redskap, som väger fem ton, men det ersätter såväl plog som harv och arbetseffekten är 5-6 hektar i timmen.

Marken kräver ingen plöjning, men nog höstbearbetning. Annars försenas inledningen av sådden. Vid användningen av reducerad bearbetning bör man sköta sjukdomsbekämpningen och kvickroten bör hållas i schack med Roundup, säger Nummela.

DET BOGSERADE REDSKAPET FÖLJER EFTER UTAN BEKYMMER.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

11

STUBBEARBETNING

Gårdens enda bearbetningsredskap Det höga bränslepriset har fått lappträskbon Bror Olander att lämna plöjningen. I stället för plöjningen valde han – enligt egna erfarenheter och iakttagelser i omgivningen – ett tallriksredskap.

Den traditionella kultivatorn ratade han därför, att den lämnar ett alltför ojämnt bearbetningsbotten. Direktsådden ratade han därför, att vad man sparar i bränsle, förlorar man i ökade ogräs- och sjukdomsbekämpningskostnader.

Med Lemken Rubin-redskapet kör han på hösten en gång och på våren en gång.

Sådden sker efter detta med en släpbillsmaskin.

Rubin har stora tallrikar Olander har prövat flera tallriksredskap.

Han stannade för Lemkens Rubin tack vare tallriksstorleken. Senaste höst fick han på prov ett tre meters hydraulkopplat Lemken-tallriksredskap. Detta verkade bra, men vikten var för mycket för lyftanordningen samtidigt som arbetsbredden blev smalare än breddningshjulens bredd.

Han gjorde slutligen affär med en 4meters bogserad och har på basen av vå-

rens erfarenheter gjort ett rätt val, enligt egen åsikt. Redskapets vikt är till fördel på torra lerjordar.

Kan ställas helt vågrätt På hösten är arbetsdjupet 10-15 cm. Då blandas halmen väl i bearbetningslagret. I vårbearbetningen är arbetsdjupet 5-7 cm.

Olander håller 12 km/h som en lämplig körhastighet. Då går redskapet jämnt.

Olander har inte lagt märke till det för tallriksredskapen typiska hopproblemet.

Stödhjulen som finns bakom håller Olander i luften under bearbetningen. Redskapets vikt ligger då helt på välten.

– Det är viktigt att redskapet går i vågrätt läge. Jag skulle till och med rekom-

Bror Olander väntar sig en vårveteskörd kring sex ton. Åkern har genomgått en reducerad bearbetning en gång på hösten med kultivator och på våren har man kört en gång med Rubin. Sådden har utförts med en traditionell släpbillsmaskin.

Lemkens Rubin-tallriksredskapet blandar bra in halmen i bearbetningslagret. Redskapet går jämnt vid en körhastighet på 12 km/h. De bakom varande transporthjulen håller Olander i luften under bearbetningen.

12

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

mendera fabriken att montera ett stödhjul som skulle monteras på dragbommen.

Redskapets framdel skulle inte följa traktorlyftens rörelser i ojämnheterna, emedan dragbommen fästes i dragstängerna.

Bakom redskapet finns en dubbelskivsvält. Den har boggiekonstruktion och består av en meter långa bitar. Stockningar av välten förekom inte under vårbruket. Man har inte ännu kommit åt att bearbeta de våta höstlerorna, men Olander är dock optimistisk.

Toppskördar utan plöjning Detta, att man lämnat plöjningen har åtminstone inte försvagat skördenivån.

Skördeförväntningarna för vårvetets del ligger i närheten av 6 ton.

Om man i samband med tröskningen konstaterar förekomst av kvickrot, flyttas åkerns bearbetningstidpunkt. Kvickroten får i fred utveckla bladmassa före besprutningen. Olander är även beredd att flytta bearbetningen helt till våren.

Olander odlar 130 hektar och av detta är 60 ha i vårvete, knappt 50 ha i stärkelsekorn och ett tiotal hektar i havre. Resten av åkerarealen är i träda. ■

Olanders Lemken Rubin är försedd med större bakhjul än normalt, emedan redskapet är tungt. Det är nytta av vikten på styva leror. Tallrikarna är stora och skopande. Det har inte förekommit stockningar.

Resultatet gläder en gammal plöjare Dubbelribbvälten bakom redskapet har fungerat utan att stocka sig och tack vare boggiekonstruktionen är gången jämn. Luomala och Saari är nöjda med de stora tallrikarna

och den skopande tallriksvinkeln. Utrustningen bakom tallriksraderna stoppar mullduschen och sidotallriken hindrar bildningen av en kantvall.

Grannarna i Lappo, Pauli och Pekka Luomala samt Ville Saari har använt Lemken Rubin-tallriksredskapet redan i ett par år. Detta skaffades som ersättning för plogen, på våren görs bearbetningen fortfarande med harv. Det är just resultatet som tilltalar hos Rubin: det påminner om ett plöjt fält.

Tallrikarna har en diameter på 61 cm, och de är i mycket exeptionellt lutande vinkel och till sin modell skopande. Tallrikarna vänder marken bra. Arbetsdjupet har varit 1015 cm.

– Marken får inte vara alltför våt vid bearbetningen. Redskapet stockar inte lätt, men detta kan nog hända i speciella förhållanden, säger Saari.

Stubbåkern får inte heller vara alltför torr. Då blir nämligen halmhackelsen som ett lätt material flygande i luften och landar på den bearbetade markens yta. Trots begränsningarna har man klarat sig bra med Rubin.

Grannarna har även hunnit prova andra

14

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

tallriksredskap, men de tänker hållas vid Rubin. Den hydraulburna, som de nu använder skulle de dock kunna byta till en bogserad såväl för vikten som för arbetsbredden. Traktorns breddningshjul kommer utanför det 3 meter breda tallriksredskapet.

Hastigheten får inte vara för hög Tallriksredskapet är försett med dubbel ribbvält, vars diameter är 40 cm. Tack vare dess boggiekonstruktion går redskapet jämnt och välten har inte visat några stockningstecken.

Som körhastighet har man hållit 12 km/h, då den går jämnt. Om man ökar

hastigheten alltför mycket leder detta lätt till att redskapet börjar hoppa, vilket är ett allmänt problem med tallriksredskap, säger Saari.

Beträffande hållbarheten har det inte förekommit några problem, med undantag av att den yttersta tallrikens vändarm skadades vid kollision med en stolpe. Man har bearbetat 450 hektar..

Beträffande redskapets inställning har grannarna märkt: den bör ställas rätt vågrätt, ty annars börjar den dra traktorn snett.

På de här gårdarna börjar plöjningen vara ett minne blott. Saaris plöjningarbete begränsar sig till ett 2 ar stort potatisland. ■

Det är viktigt att välja rätt vält

1

Vältens uppgift bakom tallriksredskapet är att jämna ut och packa till. Den bör fungera utan stockningar såväl på steniga åkrar som i våta leror, samt packa tillräckligt på lätta mo- och mulljordar.

Det finns inte bara ett bra alternativ. I Finland är stockningsfrihet i våta förhållanden ett krav, som man i Mellaneuropa känner till mycket litet eller inte alls.

Till Lemkens redskap kan man få många olika alternativ och här följer ett kort sammandrag av dessa.

1

Stor ribbvält

Diameter 600 mm. God bärighet, varför den lämpar sig ypperligt för mycket lätta jordar. Den packar även. En dålig egenskap är att den lätt stockar sig i våt lera, hela ribbvälten muras fast. Välten fås ren exempelvis genom att lyfta upp redskapets framdel från marken samtidigt som man låter välten rulla mot marken, varefter man sätter full fart på stubbåkern. När man har tillräckligt hög hastighet, börjar lerklimparna flyga.

2 2

3

3

Dubbel ribbvält

Diameter 400 mm. Stockningskänsligheten i våt lera är mindre än med den stora ribbvälten, emedan rotationshastigheten är större. Välten krossar bra sönder kokorna och går jämnt tack vare boggiekonstruktionen. Det lönar sig dock vara försiktig på våta leror, likaså där det finns stubbar och stenar. Om en stubbit hamnar mellan välten stoppas vältens rotation.

Stenarna kan igen komma in i ribbvälten, men kommer inte ut av sig själv.

Vält med stålringar

Diameter 600 mm. Mellan stålringarna finns knivar, som fungerar som skrapare. Välten är inte känslig för stockningar och den söndrar även lerkokor. Knytnävsstora stenar kan ibland fastna mellan kniven och stålringen och förorsaka stopp för välten. I sådana situationer kan knivpaketet lösgöras.

Välten lämpar sig för många förhållanden.

4

5

4

Vält med gummiyta

Diameter 590 mm. Mellan gummiringarna finns en ståltrumma och skraporna håller välten ren. Välten stockar sig inte. I en del förhållanden kan det bli ett alltför tätt resultat. Välten är tung och rätt dyr. Välten lämpar sig för styva jordar.

5

Tandad vält

Diameter 500 mm. Har inte benägenhet att stockas. Välten har ställbara skrapor mellan ringarna. Den lämpar sig för styva jordar. I en del fall kan det bli en alltför tät yta.

6

Vält med dubbla stålringar

Diameter 540 mm. Bär synnerligen bra, välten jämnar ut och packar bra. Den lämpar sig för lätta och något styva jordar.

Tack vare sin konstruktion är den inte benägen att stocka sig. Ringarna går nämligen intill varandra och sköter utöver packningen även skrapans uppgift.

6

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

15

VÄXTSKYDD

När marken inte bearbetas längre förändras ogräsets levnadsmöjligheter och det blir viktigare att hålla ett öga på det. Övergång till direktsådd medför nya chanser att bekämpa ogräs, samtidigt som ogräsbekämpningen i rybs blir mera utmanande. MTT i Jockis har undersökt bl.a. användningen av glyfosat i ett flerårigt forskningsprojekt som handlar om växtskyddet vid direktsådd. text och bilder Heikki Jalli, MTT

Glyfosat används för att bekämpa gräsartade ogräs.

Kvickrot är ett ogräs som har anpassat sig väl till ensidig spannnmålsodling och bekämpas genom bearbetning och kemiskt, oftast med glyfosatpreparat. Årligen säljs ungefär en halv miljon kilo glyfosat i verksam substans räknat. Det betyder att nästan en halv miljon hektar åker behandlas med ämnet.

Användningen av glyfosat började öka i mitten av 1990-talet. Då genomgick åkerbruket stora förändringar också i övrigt. I slutet av 1990-talet utgjorde kvickroten hälften av sädesåkrarnas ogräsmassa och började orsaka avsevärda skördeförluster på allt fler skiften. Till största delen var det ändamålsenligt att öka glyfosatanvändningen.

Direktsådd, kvickrot och glyfosat Kvickrotens aktiva jordstam växer i markens ytskikt. Vid direktsådd går man miste om den dämpande effekt på kvickrotens tillväxt som plöjningen har, för vid plöjningen hamnar ju jordstammen längre ner i marken än vad som är optimalt. Å andra sidan främjar direktsådden inte kvickroten på samma sätt som de lätta bearbetningsmetoderna. Vid direktsådd bryts stubben inte, och kvickroten måste sprida sig genom jordstammens tillväxt eller genom sina frön. Vid lätt bearbetning kapas jordstammen däremot, så att kvickroten får lättare att sprida sig.

På direktsåddsåkrar har en glyfosatbehandling på hösten god effekt mot kvickrot. Från miljösynpunkt skulle en behand-

ling på våren kunna vara bättre, då skulle den verksamma substansen kunna bindas och börja brytas ner i varmare förhållanden och nerbrytningen skulle pågå hela sommaren.

Vid kvickrotsbekämpning på våren har glyfosat som ges före sådden bättre effekt än glyfosat som ges efter sådden. Direktsåddsmaskinernas skärbillar kapar jordstammen och den verksamma substansen kan inte längre forslas till hela jordstammen vid behandling efter sådden.

På lätta mull- och mojordar är kvickroten frodvuxen, särskilt under fuktiga år, och det är svårt eller nästan omöjligt att nå en god effekt med en enda behandling.

Bekämpningen måste vara årligen återkommande i svåra fall.

Precisering ger färre behandlingar vid direktsådd

Nya användningsområden

för glyfosat Småsnärjmåran växer sig högre än rybsen när glyfosat har getts på hösten.

16

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

Baldersbrå förstörde ett obehandlat direktsått rybsbestånd.

Andra gräsogräs och fleråriga ogräs Fröbanken i de finländska åkrarna innehåller inte bara sådana gräsväxter som odlas utan också fröer av andra gräsväxter som sprider sig med frö. Plantor av gräsväxter motstår herbicidbehandling på sommaren, och nästa sommar kan odlaren överraskas av stora tuvor.

Både bearbetning och sådana selektiva herbicider som används till kvickrotsbekämpning i ärter och rybs är verksamma mot timotej samt mot olika arter av kavle, tåtel, svingel och gröe.

Mot grästuvor kan man använda glyfosat efter tröskningen eller på våren. Åkertistel och mjölktistel (molke) är fleråriga ogräs med långsam plantsättning. Vid direktsådd störs de fleråriga ogräsens tillväxt inte och inte heller kommer de på efterkälken när säden börjar växa. De herbicider som används på sädesåkrar under växtperioden är kontaktverkande, och sen behandling av tistel och molke ger bättre resultat än tidig behandling.

Viktigt att ge akt på ogräsen Ettåriga fröogräs kommer upp allt sämre ju längre direktsådd har tilämpats, om ogräset bekämpas effektivt varje år. Herbicider gör att ogräsens fröproduktion minskar eller upphör, och fröförrådet på markytan sinar på grund av vintervädret. Ett lyckat resultat förutsätter ingående kännedom om ogräsarterna och val av rätt herbicid.

Övervintrande ogräs såsom åkerviol, åkerförgätmigej, baldersbrå och harkål gror på hösten, och på våren växer de bra i stubb. Stora övervintrade ogräs är det möjligt att bekämpa med rätt valda selektiva herbicider, men man kan bekämpa dem med glyfosat redan på hösten eller i samband med sådden. Om de här ogräsen alls fortsätter att producera frön har man ogräs att vänta också längre fram.

Glyfosat till hjälp för direktsådd rybs När åkerbearbetningen upphör hindras användningen av herbicider som skall brukas ner i jorden. Av herbiciderna för bekämpning av bredbladiga ogräs i rybs kan bara Butisan användas efter att rybsplantorna kommit upp.

Glyfosatbehandling efter sådden bekämpar de ogräs som har kommit upp vid det laget. Såbillen bryter markytan och gör det lättare för ogräsen att gro i såraden. Vilka de ogräsarter som kommer upp är beror på vad det finns i fröbanken.

I rybs som direktsåddes i Jockis våren 2007 minskade mårorna desto mer ju närmare rybsens plantsättning glyfosatbehandlingen företogs. Bland direktsådd rybs som inte hade behandlats växte det mycket vitgröe och baldersbrå. Viol och svinmålla kom upp i de plöjda rutorna, men inte småsnärjmåra. ■

500

200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0

400 300 200 100 0 Devrinol + trifluralin

Obehandlad

PLÖJNING

Övriga

Målla

Glyfo på hösten

Glyfo före sådden

Glyfo efter sådden

Obehandlad

KULTIVERING

DIREKTSÅDD

Viol

Glyfosat på hösten

Måra

Antalet ogräs per kvadratmeter i Jockis 2007 i direktsådd rybs.

Mårorna minskar allt mer ju närmare rybsens plantsättning glyfosatbehandlingen har skett.

Glyfosat på hösten

Obehandlad

PLÖJNING

Glyfosat på hösten

Glyfosat Glyfosat före sådden efter sådden

DIREKTSÅDD

Antalet kvickrotsplantor i fyra MTT-försök i Jockis och Ylistaro.

I rutor som hade behandlats på hösten före tröskningen och direktsåtts förekom det mindre kvickrot än i rutor som hade behandlats på våren. Höstplöjning efter glyfosatbehandling hindrade kvickrotens tillväxt lite bättre än kultivering.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

17

En talare på högsta nivå, aktuell information om stödförhandlingar och växtsorter, chansen att studera försöksrutor och en förevisning av arbetsmaskiner intresserade närmare tusen lantbrukare under K-försöksgårdens Odlingsdag i slutet av juli. text och foton Anne Penttilä

Dagens huvudtalare, jord- och skogsbruksminister SirkkaLiisa Anttila, kom med en hälsning från förberedelserna inför förhandlingarna om 141-stödet. Åhörarna fick veta att det just inte går att tala om egentliga förhandlingar, eftersom kommissionen i princip skulle kunna behandla och avgöra frågan utan ett förslag från Finland.

Ministern kan bara berätta om under vilka förhållanden lantbruk bedrivs i Finland och motivera sitt förslag så väl som möjligt.

– Det sätts värde på att Finlands front är enig, och det är inte lönt att lägga fram ett förslag som inte ens skulle tas till behandling, framhöll Anttila.

Anttila kommer i höst bl.a. att tillsätta en uppföljningsgrupp som skall utreda

de faktorer som inverkar på gårdarnas inkomstutveckling och föreslå korrigerande åtgärder. Något av det första Anttila gjorde som minister var att utse en utredningsman som fick i uppdrag att gå igenom stöd- och kontrollsystemen och möjligheterna att förenkla dem.

– Med kommissionen förs också samtal om en specialåtgärd inom miljöstödet som kan ersätta stallgödselavtalen och om grunderna för betalning av utsädesstöd 2007-2010. Fjolårsbeslutet måste upphävas.

Lagstiftningen om finansiering av gårdsbruket revideras som bäst. Målen är bl.a. att förkorta behandlingstiderna för ansökan om investeringsstöd och att stöden skall bli tillgängliga för mindre enheter än tidigare. ■

Tumes direktsåmaskin Nova Combi 3000, Lemken Smaragd 300-kultivator samt Potilas kultivatornyhet RCK 4000 klara för att visa vad de går för. Den styvpinnade 4-meters kultivatorn håller bearbetningsdjupet exakt på önskad nivå, både vid grund och djup bearbetning. Pinnarna är genomskärande och de är försedda med fjäderutlösare som automatiskt återgår till arbetsläge.

Även jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila samt Lantbrukskeskos verkställande direktör Seppo Hämäläinen lyssnade till försöksgårdens direktör Tapio Lahtis aktuella översikt.

Agrolux frontplog FMRT31075 är försedd med skivrister och bakplogen MRT4975 med knivrister. Bärarmen har snabbkoppling och höjdinställning. Första tiltans bredd och draglinje regleras lätt med två vantskruvar och stödhjulet utan verktyg. Utlösningsanordningen är separat för varje skär och fungerar med tryckackumulatorer och är även lätt att ställa in.

Arbetsdemonstrationens dragare Eemeli Linna gav publiken något att fundera på: varför håller Lemken Variopals genomhärdade vändskivor? Svaret kan man även försöka reda ut på Kone-Forum. Plogens tiltbredd regleras hydrauliskt 22-55 cm.

Utlösningsanordningen är mekanisk: Mellan två åsar finns en exenterrulle, som tvingar plogåsarna att flyttas i olika riktningar, vilket ger en jämn utlösningskraft på hela rörelsebanan. En hydraulisk utlösare är extra utrustning.

K-lantbrukets Odlingsdag

Viktiga frågor i regnet

18

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

FRÅN FÖRSÖKSGÅRD Tapio Lahti

Jordbrukets intensitet

Multiva DiscMaster 5000 är Dometals första tunga bogserade tallrikssredskap. Den lämpar sig för stora arealer och även för hårda förhållanden. Femmeters redskapet väger 4500 kg och traktorns effektrekommendation ligger kring 200 hk, övriga arbetsbredder är 4 och 6 m. Tallrikstekniken motsvarar de hydraulburna modellernas. Vid vändtegarna kan harven vändas endera med hjälp av sina egna transporthjul eller med hjälp av välten.

Harven viks hydrauliskt i transportläge.

På försöksgården testas nuvarande och sorter som eventuellt kommer ut på marknaden. Den slutliga användningen betyder allt mera.

Magdalena är ett s.k. waxy-korn, vars stärkelsesammansättning är något annorlunda. Den har en högre halt av näringsfiber än vanligt. Sorten undersöks som best industriellt i Finland.

Jordbrukets roll i samband med miljöbelastningen har igen stötts och blötts i sommar. I pressen (också den regionala) har det ställts högljudda krav på att den belastning som jordbruket ger upphov till skall reduceras kraftigt. Modetermen hållbar utveckling har nämnts ofta, och intensivjordbruk har påståtts vara dess motsats. Forskningen har ändå starka bevis för att intensivjordbruket gagnar såväl hela produktionskedjan som miljön. Här följer en kortkurs i hur ekosystemet på åkrarna fungerar och hur det kan utnyttjas hållbart.

En åker är alltid en onaturlig växtnäringspump. När träd och annan växtlighet avlägsnas vid röjningen noterar marken just inte den saken. Den fortsätter att frigöra näringsämnen nästan som tidigare, och det är förstås idén med det hela. Åkern ger odlingsväxterna kraft. Vem som helst borde förstå att en stor skörd effektivt tar vara på näringsämnena i åkern. Växtnäringspumpen kan stängas av bara om åkern återgår till naturtillståndet.

I vardagsspråket betyder hållbar utveckling att miljön skyddas. Experterna vet att termen inbegriper också bl.a. ekonomiska och samhälleliga aspekter. Det är skäl att inte handskas onödigt akademiskt med termen: Odling som är förenlig med en hållbar utveckling kan bedrivas i generationer. Var och en kan fundera på vad som hotar jordbruksdriften allra mest. Ofta är det ekonomiska angelägenheter. Om vattendragens status försvagas eller fjärilarnas artsammansättning förändras hotas inte åkrarnas odlingsduglighet i sig hos oss, men de samhälleliga konsekvenserna av saken utgör ett hot.

Det finländska jordbruket står för mindre än 4 % av fosforoch kvävebelastningen på Östersjön. Det är svårt att minska utsläppen snabbt, eftersom förändringsprocesserna i åkermiljön är hopplöst långsamma från människornas synpunkt. Skyddsåtgärderna bör å andra sidan dimensioneras med tanke på helheten – så att också det inhemska jordbrukets och livsmedelsindustrins verksamhetsbetingelser beaktas.

Jordbruksförvaltningen har arbetat hårt för att komma på nya sätt att skydda både miljön och jordbrukarna. ■ 4/2007 ■ ÅKER BIRKA

19

BEARBETNING

Jordbearbetningsmaskiner över 200 år Wilhelmus Lemken började tillverkningen av plogar och harvar för 227 år sedan och Lemken tillverkar dessa fortfarande. I ledningen för det tyska företaget finns för till fället den sjätte och sjunde generationen. Den åttonde generationen, den knappt ett år gamla dottern Frieda tittar ännu på maskinerna från moderns famn.

Verkställande direktör FranzGeorg von Busse ger ett högt betyg åt familjeföretagets framgång. Försäljningen har under de senaste åren vuxit med över 30 % per år och resultatet är ypperligt. Företaget sysselsätter i Tyskland 650 personer. Plogarna och kultivatorerna säljs speciellt till det gamla Sovjetunionens område, där det finns mycket åker, men där maskinparken är mycket föråldrad. Oljeinkomsterna hjälper till att köpa västerländska maskiner.

De högre spannmålspriserna och produktionen av bioenergi på åkrarna ger fart åt utvecklingen på EU:s område.

Den plogfria odlingen har ökat, men den lämpar sig inte för alla åkrar.

20

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

– Och modenycken med bearbetningsfri odling har inte slagit igenom i Mellaneuropa. På hemmamarknaden i Tysklnad är Lemkens marknadsandel för bearbetningsmaskiner ca hälften. Detta trots att priserna ligger i gaffelns övre kant. Man är redo att betala för kvaliteten.

En kombination av bogserad och hydraulburen plog Den plogfria odlingen har ökat, men den lämpar sig inte för alla åkrar. En tredjedel av Lemkens omsättning kommer fortfarande från plogarna, och man har inte glömt produktutvecklingen. På pressinformationsdagarna som hålls vartannat år var plogen ett av de mest intressanta nyheterna, där den bogserade och hydraulburna plogens goda egenskaper förenas.

Den bogserad plogens goda egenskap är att den inte belastar traktorns lyftanordning. En dålig egenskap är detta, att den

inte ger vikt åt traktorns bakaxel och på halt underlag slirar hjulen.

Lemkens Tansanit-plogar är bogserade. Med traktorns tryckstång dras plogen ur marken just så mycket, att den inte stiger upp helt och hållet. Med tryckstångens drag överförs vikt från plogen till traktorns bakaxel. I tryckstångens hydraulik finns en tryckkännare och tryckstångens dragkraft regleras steglöst från traktorhytten.

Tansanit-plogarna presenterades i själva verket redan för två år sedan, men utan utlösningsanordning. Nu finns även denna med, varvid plogen lämpar sig även i Finland.

Lemken kallar sin nya plogmodell för hybridplog, där den bogserade och hydraulburna plogens goda egenskaper förenas. Tryckstången har en tryckkännare.

Från hytten regleras det tryck med vilket tryckstången drar plogen ur marken.

Lemken började för 227 år sedan med plogar och bearbetningsredskap. Såningsmaskinerna kom med i produktsortimentet på 1990-talet och nästa vår kommer även kombimaskinerna med.

Med Tansanitplogen plöjer man som med en bogserad, det kan även finns många skär och vändskivemodeller finns i mångas smak. Plogen har hydraulisk utlösning.

Utlösningsanordningen är hydraulisk och låter plogens skär att komma över stenen med 38 cm uppåt och samtidigt 20 cm åt sidan. Dock låter inte utlösningsanordningen plogen att vända sig i ett sådant läge att den inte av sig själv kommer tillbaks i plöjningsläge.

Kultivatorer med tallrikar och vingbillar Plogfri odling betyder i Mellaneuropa att man bearbetar jorden med tallriksredskap och kultivatorer försedda med vingbillar.

Att fullständigt överge jordbearbetningen intresserar inte tyskarna, ty de eftersträvar fortfarande en god skörd.

Gåsfotskultivatorn är gammal och fortfarande det mest använda redskapet vid den plogfria odlingen i Tyskland. Med den kan man bearbeta ned till ett djup på 20 cm och redskapet är genomskärande som plogens billar.

Tallriksredskapet är från början tänkt för en grund stubbearbetning. I Finland lämpar den sig även för höstbearbetning ty vår halmmängd blandas redan in i ett 10 cm tjock bearbetningslager.

Utöver dessa bearbetningsmaskiner finns även såningsmaskiner bland Lemkens produktsortiment. I juni presenterades för första gången även en kombisåmaskin. ■

Säkra en riklig skörd När mängden näringsämnen i jordbruket kommer att begränsas, är det ännu viktigare att du får maximal nytta av gödseln.

Genom att kalka, upptar växterna upp till 30% bättre gödselns näringsämnen.

Beställ alltså kalken redan idag. Läs mera om kalkningens fördelar på www.farmit.net 30 %

Med kalkning upp till 30 % bättre effekt av gödseln.

4/2007 ■ MAATILAN PIRKKA

Då du beställer före 31.10, får du en rabatt på 9 % och betalningstid till slutet av november.

21

Klorofyllmätningar och skördeprognoser antyder redan mitt på sommaren hurdan skörden blir.

Vetskapen om hur det är fatt med de egna växtbestånden plus erfarenhet hjälper en att bestämma vad det är värt att göra på åkern. text och bilder Silja Vuori

– Odlingsprogramkioskerna har haft en jämn ström av besökare. Klorofyllmätningen ger ett gott underlag för att gemensamt bedöma behovet av tilläggsgödsling eller liggsädsbekämpning. På samma gång identifieras ofta också växtsjukdomar, berättar butikschefen Asko Mölsä vid Maatalouspirkka i Orimattila.

I K-Odlingsprogramkiosken finns förutom en klorofyllmätare också en våg och dator med vars hjälp en skördeprognos kan tas fram. Prognosen baserar sig på massan hos den växtlighet som har klippts av på en meters sträcka, värmesumman efter sådd och såningsmängden. De dagliga uppgifterna om värmesumman står kioskerna till tjänst med.

Klorofyllet avslöjar kvävebehovet Esa Jaakkolas sexradiga Polartop korn skall bli enzymmalt hos Viking Malt i

Lahtis. Jaakkola gillar sortens tidghet.

Torkningskostnaderna för skördar som mognar tidigt brukar bli skäliga.

När provet samlades in var växtbeståndet lämpligt nog i flaggbladsstadiet.

– Hos korn skulle agnborsten redan kunna synas, men å andra sidan har man ännu goda chanser att bekämpa sjukdomar och liggsäd eller ge extra kväve, säger Asko Mölsä.

Klorofylltalet, det s.k. spad-talet, anger plantans kvävesituation. Det jämförs med plantor som har växt på samma skifte i ett s.k. gödslingsfönster. Fönstret skapas redan vid sådden, då man gödslar några kvadrat så intensivt att kvävet säkert inte tar slut för växterna. Om skillnaden i klorofylltal mellan plantorna i fönstret och plantorna annanstans på skiftet är stor, begränsar bristen på kväve tillväxten på skiftet. Är skillnaden liten är det värt att överväga liggsädsbekämpning.

– Har man inte gjort ett gödslingsföns-

ter vid sådden kan man samla ihop ett jämförelseprov t.ex. från en sådan plats på vändtegen där man har sått dubbelt, säger Mölsä.

För mätning av klorofyllet räcker ett mindre prov på växtligheten, men för skördeprognosen klipps hela växtligheten ovan jord på en sträcka av en meter.

Allra bäst är det att klippa två stycken en halv meter långa stumpar i raderna bredvid varandra.

Skördeprognosen höll När klorofyllet har mätts och växtmassan vägts anger datorn i kiosken att skördeprognosen för Jaakkolas Polartop är nästan 5 300 kg.

Klorofyllresultaten berättar ändå att det råder en liten brist på kväve. När skillnaden är större än optimum, som är 4 för korn, har man enligt anvisningarna nytta av att ge tilläggskväve. Jaakkola håller dock inte med.

Klorofyllet ger odlingstips

22

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

Klorofylltalet för Jyrki Salminens Barke korn visade sig vara så bra att det var värt att överväga liggsädsbekämpning. Rekommendationen var befogad eftersom de häftiga regnen senare på sommaren lade omkull en del av växtbeståndet trots att tillväxtregulator hade sprutats. Asko Mölsä från Maatalouspirkka är nöjd med att jordbrukarna intresserar sig för mätningar.

– Jag gav tillräckligt med kväve, i enlighet med rekommendationerna, redan i våras så nu ger jag inte mera, säger han.

Senare, efter att agnborsten blivit synliga, fick åkern för säkerhets skull Terpal för stråstyrkans skull.

Efter tröskningen i augusti är Jaakkola nöjd med vad Polartop gett. Bara kärnstorleken blev lite mindre än i fjol. Mätningarna ökade intresset för att följa upp växtligheten.

– Skörden blev ungefär den väntade.

Hektolitervikten är 68 kg och 85 % är i sorteringsgrupperna I och II. I det här första partiet blev proteinhalten 10 %, berättar Jaakkola.

Viking Malt köper åtminstone den första tredjedel av Polartop-skörden som redan analyserats, även om högre proteinhalt i princip önskas för enzymmalt. Tillläggskväve skulle ha kunnat höja proteinhalten i skörden.

Utseendet avslöjar inte allt Jyrki Salminen hade redan i förväg planerat att ge Zebra vårvetet kväve i två omgångar. Vid mätningstillfället var växtbeståndet mörkgrönt och tillväxten god.

Orimattilabon Esa Jaakkolas Polartop korn var lämpligt i flaggbladsstadiet när klorofyllmätningen och skördeprognosen gjordes.

Varken Salminen eller Mölsä skulle ha kunnat gissa att plantorna led av brist på kväve. Klorofyllmätningen avslöjade det emellertid.

– Vi överraskades också av att skördeprognosen stannade vid lite under fyra ton. Det berodde förstås på att massan var liten, säger Salminen.

Eftersom det var läge för att ge mera kväve spred Salminen 25 kg kväve i form av salpeter strax efter mätningen. När axet var synligt gavs ännu en blandning av Sportak och Tilt för att beståndet skulle må bra.

– Nu vid tröskningen ser besprutningen mot sjukdomar ut att ha varit befogad.

Vetet höll sig friskt längre, vid besprutningsranden mognade det snabbare.

När artikeln skrevs hade veteskörden inte tröskats ännu, men tilläggskvävet var avgjort till nytta för Zebra. Med ögonmått mätt ser skörden ut att bli större än fyratonsprognosen angav. Åtminstone 5 000 kg tycks det bli.

– Klorofyllmätningen var ett bra underlag för de egna avgörandena, säger Salminen.

Liggsädsbekämpning rekommenderades för Barke Klorofylltalen för maltkornet Barke var överallt på skiftet så pass höga att liggsädsbekämpning ansågs vara nödvändig.

I flaggbladsstadiet sprutade Salminen därför en blandning av en halv liter Terpal och lika mycket Proline. Rekommendationen var befogad, för trots besprutningen låg hälften av kornet vid tröskningen medan den andra hälften stod upprätt.

– I fläckarna med liggsäd har det skett en viss eftergroning, och trots körspåren blev besprutningsresultatet brokigt. Det har hänt också tidigare att jag noterat en sådan effekt hos sjukdomspreparat och tillväxtregulatorer. Hur som helst har det växt bättre på de ställen där säden lagt sig, skörden blev 500-1 000 kg större. Liggsäden har sannolikt fått kärnstorleken att krympa.

Vid den egna sållningen var andelen korn i storleksgrupperna I och II 94 % hos de partier som tröskats först.

– Hektolitervikten för det första partiet var 74,4 kg. Det var säkert sjukdomsbekämpningens förtjänst. När jag började tröska Barke såg skörden ut att bli ca 5 000 kg. Liggsäden har sannolikt gjort att skörden blir lite mindre än sommarens prognos. ■

Klorofyllet mäts mitt på flaggbladet.

Apparaten lagrar resultaten och räknar ut medelvärdet av dem. Talet jämförs med resultatet för ett ställe på åkern som kvävegödslats rejält. Skillnaden avgör om liggsädsbekämpning eller tilläggsgödsling rekommenderas. Päivi Salminen mäter.

Polartop enzymmaltkorn Sådd 12.5 och utsädesbetning: Baytan Universal. Gödsling: 435 kg/ha Spannmål Y5 och 20 kg startfosfor/ha. Växtskydd: 0,5 l/ha Sportak + 0,5 l/ha Cantor.

Klorofylltal: På skiftet 44,4, i gödslingsfönstret 52,1 (skillnaden större än kornoptimit 4).

-> Tilläggskväve rekommenderas Utsädesmängd 235 kg/ha. Värmesumman efter sådd 453 grader. Växtmassan på en meter 348 g.

-> Skördeprognos: 5 278 kg/ha

Zebra vårvete Sådd 10.5 och utsädesbetning: Baytan I. Gödsling: 500 kg/ha Spannmål Y2 (kväve 115 kg/ha, avsett att kompletteras med salpeter). Växtskydd: Express + Monitor 2 x 12 g/ha.

Klorofylltal: På skiftet 47,3, i gödslingsfönstret 49,6 (skillnaden större än 2 för vete).

-> Tilläggskväve rekommenderas Utsädesmängd 325 kg/ha. Värmesumman efter sådd 461 grader. Växtmassan på en meter 296 g.

-> Skördeprognos: 3976 kg/ha

Barke maltkorn Sådd 13.5 och betning: Viljan Peittausjauhe 202. Gödsling: 450 kg/ha Spårämnes Y (kväve 99 kg/ha). Växtskydd: Cantor 0,5 l/ha.

Klorofylltal: På skiftet 41,3, i gödslingsfönstret 44,2 (skillnaden mindre än 4 för korn).

-> Överväg liggsädsbekämpning Utsädesmängd 305 kg/ha. Värmesumman efter sådd 449 grader. Växtmassan på en meter 354 g.

-> Skördeprognos: 5 591 kg/ha

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

23

Spannmålshandeln inne i en ny era

Lagren är små överallt Spannmålspriset klättrade upp till en ny nivå, eftersom det i världen används mer säd än det produceras. När lagren är rekordsmå inverkar vädret och skördeprognoserna mycket kraftigare på priset än tidigare. text och bild Silja Vuori

– Balansgången är delikat också inom EU. Senast uppskattades spannmålsskörden till 257 miljoner ton och förbrukningen till 265 miljoner ton. Ännu för ett år sedan fanns det 13-14 miljoner ton i interventionslagren men nu är de tomma, säger direktör Eero Nurminen som ansvarar för Raisios uppköpssida.

Inom EU väntas goda skördar i Skandinavien och Baltikum, och i Spanien har en god skörd redan bärgats. På andra håll har skörden lidit av hetta, torka eller regn.

Inte ens Ukraina kan sälja så mycket säd som väntat eftersom sommaren var torr, och för landets spannmålsskörd råder exportförbud åtminstone under förhösten.

Exporten dikterar spannmålspriset De njugga skördeutsikterna i EU betyder exportmöjligheter för Finland. Exportpriserna avgör spannmålspriserna också här hemma. Raisios viktigaste mål är enligt

Nurminen att trygga den egna råvarutillgången. Export övervägs först om kontraktsproducenterna levererar mer av något spannmålsslag än bolaget behöver.

För en spannmålsköpare som Raisio är de nya priserna inget problem i sig. De är desamma för alla.

– Prisuppgången måste överföras till produktpriserna. En viss tidsmässig eftersläpning blir det förstås, eftersom kontrakten med kunderna är av olika längd.

I år importeras 20 000-30 000 ton råg till Finland. Tyskarna och polackerna har ökat odlingen av råg, men regnen har i viss mån gjort skörden illa.

När skörden har bärgats i största delen av Europa vänder Nurminen och de andra spannmålsköparna blicken mot södra halvklotet. I Australien och Argentina tröskas det vid årsskiftet. Om skörden slår fel i Australien blir marknadsläget för spannmål ännu mer tillspetsat.

– Närmare vintern sker det sannolikt en viss moderat utveckling i priserna, men det är troligt att uppgången mattas av. Nu är prisnivån i alla fall så hög att priserna också kommer att sjunka i något skede. Händer det sedan det här skördeåret eller nästa, det kan man inte veta, säger Nurminen.

Nurminen tror och hoppas att det inte blir någon återgång till de priser på interventionsnivå som gällde för korn och vete för två-tre

Eero Nurminen vid Raisio väntar sig att priserna på maltkorn och rybs förblir åtminstone på höstens nivå under den kommande vintern.

24

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

år sedan. Ett högre pris ger bättre chanser att klara sig i Finlands förhållanden.

Nurminen gissar att rybspriset kommer att förbli gott tack vare biodieselprojekten. Vissa prognoser talar om brist på maltkorn i EU, så priset kommer knappast att falla från höstens nivå.

Färg och storlek viktiga för exporthavren Det tyska familjeföretaget H. & J. Brüggen har köpt finsk havre i flera år för att använda den i müsli som tillverkas i Lübeck och säljs i många av Keskos matbutiker.

– Havrens färg och storlek är viktig för oss. De är den finska och den skandinaviska havrens starka sida inom produktionen av flingor och müsli, berättar Brüggens inköpsdirektör Sven Sädler.

Brüggen köper havre också från Baltikum och Polen och numera också från England. Polen är den största havreproducenten i Europa, och enligt Sädler blir kvaliteten på polsk havre allt bättre. För en stor tillverkare av havregryn är det viktigt att utbudet är tryggat och tillräckligt stort.

– På grund av den torra våren och de häftiga sommarregnen blev skörden inte särskilt bra i Tyskland. Kvaliteten varierar mycket runtom i Europa och priserna är rekordhöga, eftersom energianvändningen konkurrerar med livsmedelsproduktionen. Hur som helt bjuds det ut tillräckligt med spannmål för alla ändamål.

Sädler tror att havresamarbetet med Kesko Lantbruk fortgår, trots att Baltikum och Polen är allt viktigare havreleverantörer.

– Allt beror förstås på marknadsläget, men samarbetet med finländarna har löpt väl. Jag sätter värde på finländarnas öppna och långt utvecklade agerande. ■

Nu talas det om dags- eller veckopriser I det här skedet (27.8) ser den inhemska skörden ut att bli tämligen bra. Rågen och höstvetet har bärgats, och kvaliteten tycks vara god.

Anne Penttilä

Spannmålsarealen i Finland är nästan 1,2 milj. hektar, 2 % större än i fjol. Havrearealen steg med 4 % och kornarealen minskade med 2 %. Både höstvetes- och rågarealen fördubblades nästan, medan vårvetet gick tillbaka.

– Om skördevädret är skapligt blir skörden sannolikt över 4 mrd. kg. Det är 500-650 milj. kg mer än det inhemska behovet, bedömer Antti Ollila som är direktör för Kesko Lantbruks lantbrukshandel.

Exportbehoven är beroende också av förhållandet mellan olika kvalitetsklasser. Skörden av både vete och korn blir sannolikt ca 100 milj. kg större än konsumtionen. Exportbehovet för havre ser ut att bli 300 milj. kg, men den slutliga bilden klarnar först i september.

Skördarna i EU och världen Inom EU har skördeprognoserna minskat under hela sommaren.

Utgångssiffran var ca 275 mrd. kg och den senaste prognosen är 257 mrd. kg.

– Om konsumtionen förblir på fjolårets nivå är EU inte självförsörjande eftersom interventionslagren är tomma. Läget är alldeles nytt, och för vete och korn har det märkts i form av att priserna stigit dagligen. Allt som allt är läget positivt eftersom det skapar förutsättningar för en bättre producentprisnivå.

Om den totala spannmålsskörden i EU blir 250-255 mrd. kg håller sig prisnivån sannolikt stark hela vintern. Veteskörden är 3 mrd. kg mindre än i fjol och också havreskörden blir troligen ca 0,5 mrd. kg mindre. Det är sannolikt att EU inte sväljer all inhemsk havre, så marknader måste letas upp också utanför EU. Situationen är ny även globalt, eftersom spannmålslagren är mindre än på 30 år och antagligen krymper ytterligare. Den globala produktionsprognosen för det viktigaste sädesslaget vete är 610 mrd. kg och konsumtionsprognosen 620 mrd. kg.

– Läget klarnar i slutet av september, när skördarna och kvalitetsnivåerna i Nordeuropa blir kända. Efter det inleds bärgningen på södra halvklotet. I skarven i oktober gäller det att vara på alerten.

Nu lönar det sig absolut för jordbrukarna att ta förhandsprov på alla spannmålspartier för att det skall gå att få en helhetsuppfattning om mängderna och kvaliteterna och därigenom om exportmöjligheterna. I år är t.ex. prisskillnaderna mellan malt- och foderkorn mycket större än vanligt.

– Det är väldigt svårt att säga något om prisutvecklingen. Nu talas det om dagspriser, inte längre om priser som är konstanta i flera veckor. Priserna kommer sannolikt att variera kraftigt. Efter en intensiv uppgång sker det troligen en korrigering i något skede, men ett prisras tror jag inte på.

Kesko Lantbruk har förberett sig för exportbehoven genom att öka lagerutrymmena i hamnarna. Mottagningskapacitetens tillräcklighet har säkrats också genom att utskeppningen inleds redan under tröskningssäsongen. ■

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

25

Hardi 50 v Nyheten för detta år är Hardi Navigator i de bogserades medelstorleksklass: Tankstorlekar 3000-4000 liter och man kan välja mellan tre olika ramper, bredderna 12-30 meter.

Hardi-membranpumpen är fortfarande hjärtat i sprutan.

I början fanns två modeller av sprutpumpar, de tunnformade plåttankarnas storlekar 300-500 liter och rampbredderna 5-8 meter.

Egen spruta

på varje gård Konstaterandet i rubriken togs som valspråk för företaget, när Hartvig Jensen & Co grundades år 1957. På 50 år har Hardi vuxit och internationaliserats i jämn takt med det danska lantbruket. text Anne Penttilä

Målet för företagets grundare, Hartvig Jensen, Ove Fuglsang och Niels E.Rasmussen var att komma ut på marknaden med världens första traktordrivna växtskyddsspruta, baserad på membranpump. Den starka pumpens garanti var på den tiden tre år, vilket var mycket ovanligt. År 1966 byggde företaget en fabrik på 6000 kvadrat i Glostrup. Exporten hade inletts redan -59 till Storbritannien och till Sverige år -60. På 60-talet inleddes även exporten till Tyskland, Holland och Australien.

På den tiden var medelstorleken på ett danskt lantbruk 16 hektar. Veteskörden var 3700 kilo per hektar med en kvävenivå på 40 kg. Maskinparken bestod av petroleum- och dieseltraktorer och bogserade tröskor.

Följande tioårsperiod 1967-77 var en period med kraftig utvidgning. I slutet av 60-talet presenterades de första bogserade modellerna. Sprutramparna växte till 16 meter och från år -70 tillverkades tankarna av polyeten. Samma år blev en ny fabrikshall på 5000 kvadrat färdig nära den gamla hallen. År -71 köpte företaget ett företag som tillverkade luftassisterade sprutor. Företagets logo ändrades

26

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

från HJ&CO till Hardi år 1974 och produktionen av de luftassisterade sprutorna flyttades till en ny fabrik på 5000 kvadrat i Norre Aslev.

Samtidigt steg medelstorleken för den danska lantgården till 30 hektar och vetet gav en 4200 kg:s skörd, med en kvävenivå på 80 kilo per hektar. De självgående tröskorna kom ut på markanden.

Hardi kom ut på marknaden med den första elektroniskt styrda sprutan år 1978.

Då hade företagets omsättning stigit till 80 miljoner danska kronor och 80 % av omsättningen kom från exporten.

Fabriken i Norre Aslev utvidgades till 26 000 kvadrat 1979 och Hardi skaffade Danmarks andra svetsrobot. Under åren 1977-1987 steg den danska lantgårdens medelstorlek till 43 hektar och veteskörden till 4700 kilo med en kvävenivå på 125 kg. Nästen alla traktorer försågs med hytt och de fyrhjulsdrivna traktorerna blev alla vanligare. Åren 1987-1997 blev Hardis sprutsortiment allt mångsidigare. Fläktsprutskonceptet Twin presenterades 1989 och de bogserade Commander 1994 samt de självgående Alpha 1995. Företagets namn ändrades till Hardi International A/S 1989 och samma år uppnåddes en omsättning

på 611 miljoner Danska kronor.

I början på 90-talet var det lågkonjunktur inom lantbruket, vilket även inverkade på Hardi.

De danska lantbrukens medelstorlek steg till 62 hektar och veteskörden till 6400 kilo med en kvävenivå på 140 kg/ ha. Av lantbruksmaskinerna krävdes allt större kapacitet.

Under de senaste årtiondena ändrades företaget från ett privatägt till en del av ett storföretag; Group Cheminova Holding, senare Auriga Industries A/S. Av Commander presenterades en ”intelligent” version Commander i under åren 200506 och den fick 17 pris.

Under de senaste 10 åren har de danska lantbrukens medelareal stigit till 101 hektar och veteskörden till 7500 kilo per hektar, med 80 kilos kvävenivå. Elektroniken finns redan på nästa alla lantbruksmaskiner och precisionsodlingen söker sina former.

Med den i år lanserade, till medelstorleksklassen hörande Navigator, har Hardi en fullständig serie av bogserade sprutor.

Hardi är världens ledande, på växtskyddssprutor specialiserade företag och exporterar till 120 länder. ■

www.k-maatalous.fi

SPANNMÅL

Arska vagnstorkarna har testats vid fabriken. Elinstallationerna är klara, husbonden behöver bara sätta i stöpseln.

Arskas vagnstork

Viktiga funktioner

till en låg kostnad När Tommi Lunttila behövde större torkningskapacitet valde han en vagnstork från Arska som kan placeras i ett Tuhti maskinskjul. text och bilder Irma Peltola

– På en växtodlingsgård gäller det att noga tänka på hur de olika investeringsalternativen fungerar och räkna ut hur förmånliga de är, säger Tommi Lunttila i Äänekoski.

Hittills har Lunttila klarat av torkningen med en tork som rymmer 128 hl. Nu när han odlar totalt 140 hektar korn, havre och rybs har torkningskapaciteten börjat ge huvudbry.

– De senaste åren har tröskningsförhållandena varit fina. En regnig höst skulle torken bli en flaskhals. Bland de olika alternativen och erbjudandena hittade jag snabbt det intressantaste. En Arska

28

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

vagnstork motsvarar en pakettork vad tekniken beträffar men är förmånligare att smälla upp och kräver inte något torkhus.

Vagnstork i maskinskjul Paloniemi gård använder i höst en vagnstork av modell Arska Superwagon SW3530 med den totala kapaciteten 300 hl. Torken placeras under tak i ett Tuhti maskinskjul. I helheten ingår dessutom två runda plåtsilor på 150 kubik.

Vagnstorken uppfyller Tommi Lunttilas krav med besked.

– Arska har en normal och driftsäker skopelevator. Ur den höga torken forslas den torra spannmålen direkt till silorna med elevator.

Superwagons längd från spannmålsfickan till dragstången är kortare än hos konkurrenten, så den ryms bättre in i Tuhti maskinskjulet som har måtten 8 m x 36 m.

– Vagnstorken har ett återförsäljningsvärde och i beskattningen betraktas den som arbetsmaskin, så avskrivningarna är större, förklarar husbonden.

Lunttila har ansökt om investeringsstöd för helheten hos TE-centralen. Ma-

I början av sommaren var torkdelarna uppradade på flera lastpallar. I slutet av juli är det bara det översta elevatorpartiet och spannmålsfickan som inte är på plats ännu.

skinhallen berättigar inte ensam till stöd, så han väntar nyfiket på besked om vad myndigheterna anser om stödbeloppet för en vagnstork som är inhyst i ett maskinskjul.

Bror, granne och distriktsförsäljaren hjälper Arskametalli levererade vagnstorken i maj; den bogserades till gården. Ovanpå underredet fanns en färdigmonterad panna, elcentral, bottenficka och två torksektioner. På ett lastbilsflak anlände dessutom andra delar, som Lunttila ställde upp på rad invid vagnstorken.

– Då undrade jag nog vad jag hade gett mig in på. Det var en stor lättnad att pannan var klar och elen färdiginstallerad, konstaterade han.

Fabriken erbjöd ett två dagars monteringspaket men Lunttila bedömde att han skulle klara skivan på en vecka.

Monteringen började från marknivå.

Principen var att alla skruvar och muttrar dras åt genast så att inte flera omgångar behövs.

– Först satte jag ihop bottenskruvarna och elevatorns nedre del. En kranbil lyfte de två torksektionerna på plats. Lagringssektionerna lyftes upp med hjälp av frontlastare och mannakraft.

Att sätta ihop torken är ungefär som att bygga en Lego-grej för barn.

– Principen är densamma. Alla delar används och bara de rätta ”klossarna” pas-

Man skall inte ha höjdskräck när man monterar en tork. Tommi Lunttila placerar förrensaren där den hör hemma.

Lunttila talar om flexibelt byggande. sar in i varandra, skrattar Lunttila.

Brodern och en granne har hjälpt till, därför har det hela gått framåt när hjälp har funnits till hands, småningom. Också Vesa Kemppainen som är distriktsförsäljare hos Kesko var med om att lyfta underhållsgallret på plats.

Det har gällt att gnugga geniknölarna vid olika tillfällen. När Lunttila var i färd med att sätta förrensaren på plats på 11 meters höjd tänkte han att det kanske skulle ha varit fiffigt att sätta ihop hela det översta partiet nere på marken och sedan ringa efter en kranbil.

– Andra gången man gör något är man klokare, så är det ju med allt.

Flexibelt byggande Tommi Lunttila har satt ihop torken utomhus och tänker avslutningsvis skjuta in den i skjulet där den skall stå. Kanske spannmålsfickan skall placeras i en grop och få sidor som är högre än vanligt, kanske inte. Lunttila talar om flexibelt byggande. Det är möjligt när man gör mycket själv.

– När man inte börjar med att spika alla detaljer kan man under arbetets gång

Vagnstorken kommer att flyttas några tiotal meter bakåt när den blivit färdig.

I regel kommer den att användas dagtid, oisolerad som den är.

komma på bättre lösningar och genomföra dem.

Besluten påverkas visserligen av levande livet. Om grävmaskinen hade kommit i tid skulle maskinskjulet ha varit färdigt, och då skulle torken ha satts upp inne i det. Dräneringsarbetet gjordes redan i fjol höstas och då vidtogs också andra förberedelser, men de 20 pelarna väntar på sin tur.

– Tuhti-hallen kommer att få läkter från vår egen skog. Utanpå blir det väl plåt. Dörrsystemen är jag inte på det klara med ännu, kanske det delvis blir presenningsdörrar, säger Tommi Lunttila.

Samarbete ger fördelar Både växtodlingen och skogen spelar en stor roll på Paloniemi. Tommi Lunttila tror på båda två. Trots att åkerarealen har förstorats vill han hålla arbetsmängden på en vettig nivå. Det förutsätter fungerande lösningar i fråga om maskinparken och byggnadsbeståndet, som nu vagnstorken.

Lunttila är aktiv på många håll i sin jakt på lönsamhet. Han är med i ett företag som exporterar havre direkt till utlandet och dessutom har han organiserat samköp av förnödenheter och samförsäljning av spannmål. Nu har han redan blivit tillfrågad om han vill torka åt andra.

– I fortsättningen har gården också så pass stor lagringskapacitet att det går att sälja när priset är bäst, konstaterar Tommi Lunttila. ■

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

29

Ekoodlat eller basprodu Det behövs mer livsmedel år för år, och ingen vill att växtnäringen skall ta sig ut i vattendragen eller luften. Ekvationen kan inte lösas genom att marken odlas utan industriella gödselmedel och växtskyddsmedel. Det anser Holger Kirchmann, som är professor i markvetenskap och växtnäringslära vid Sveriges lantbruksuniversitet. text och bild: Silja Vuori

– Inom den ekologiska odlingen används mycket stallgödsel i proportion till skörden. Stallgödsel läcker mera fosfor och kväve än konstgödsel. Därför blir näringsläckaget per ton skörd räknat lätt större än vid konventionell prdouktion, säger professor Holger Kirchmann.

Användningen av växtnäring på åkern minskar inte nödvändigtvis även om konstgödseln frångås. Växtnäring kan köpas utifrån, t.ex. i form av stallgödsel från konventionella gårdar och köttbenmjöl.

Också foder kommer utifrån. Den växtnäring som tillförs ekoåkrarna har alltså till stor del uppkommit med hjälp av konstgödsel.

LIVSMEDEL

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR DE FINSKA LIVSMEDLEN, DEL 10

Svensk professor kritisk till ekoodlingen

En stor del av näringen återvänder inte till åkern – Problemet är att näringsämnena inte återvänder till åkern. Hela 80 procent av dem går till köks- och wc-avfall som samhället tar hand om. EU godkänner inte att sådant avfall används inom jordbruket, så åkrarna går miste om det. I likhet med det övriga jordbruket är också ekoproduktionen beroende av näringstillförsel utifrån, säger Kirchmann.

Kirchmann ställer sig kritisk till påståendet att kulturtillståndet hos ekoodlad mark förbättras.

– Om mycket stallgödsel tillförs är det klart att markstrukturen och näringstillståndet förbättras. I och för sig är det inte ekoodlingens förtjänst. I marken bör det finnas mer organisk substans, eftersom sådan tillförs hela tiden. Också växtföljden är annorlunda.

Ogräsmängden på de ekologiskt odlade åkrarna är ofta väldig, menar professorn.

30

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

Ogräsen är svåra att bemästra och mängden av dem minskar inte genom växtföljden, det är bara artsammansättningen som förändras lite. Ogräsen slukar på tok för mycket odlingsareal och växtnäring.

Intensiv odling bekämpar hunger Enligt Kirchmann beaktas den stigande matkonsumtionen inte tillräckligt när det talas om ekoproduktionens miljöeffekter.

Skördeminskningar och avvärjande av den globala hungersnöden är en ohållbar ekvation. Eftersom odlingsmarken i världen är begränsad bör markanvändningens effektivitet beaktas.

– När skörden blir bara hälften av den skörd som tas vid konventionell porduktion behövs dubbelt så stor areal för att producera samma mängd. Globalt betyder det här att mer skog och andra naturområden behöver omvandlas till odlad mark.

Också det inverkar på miljön och den biologiska mångfalden minskar, säger Kirchmann.

I sin ungdom var Holger Kirchmann själv intresserad av gröna värden och trodde att ekoproduktionen är ett bättre alternativ för miljön och människorna.

– På 1970-talet talades det mycket om vad DDT ställde til med, det fanns en beställning på det ekologiska och ekofalangen marknadsförde sig väl. Visst förstår jag dem som fortfarande tror på ekoodlingen.

Kirchmann: Giftfri mat finns inte Hur är det då med bekämpningsmedelsrester och livsmedelskvalitet, är ekomaten bättre ens i det avseendet? Kirchmanns svar är entydigt. Giftfri mat finns inte.

– Nästan alla bekämpningsmedel, över 99 procent, är fullt naturliga. Många växter producerar själva ämnen som är giftiga för människan, t.ex. för att bekämpa sjukdomsalstrare eller skadeinsekter. Så ger exempelvis det solanin som förekommer i potatis människorna huvudvärk och diarré. Enligt en jämförelse är det lika farligt för människor att äta åtta kilogram Roundup som tre skedar jord.

Kirchmann drar sig till minnes en studie av de bekämpningsmedelsrester som ingår i dagsransonen mat och giftigheten hos dem. Andelen giftiga rester visade sig vara praktiskt taget obefintlig i proportion till det som hade ätits.

– Människorna förväxlar faktiska risker med rester i mat. Normal mat tros vara farlig medan det i stället bara är vissa rester av bekämpningsmedel som är det.

Kirchmann tror ändå att det alltid kommer att finnas ekoproduktion i viss utsträckning. Idealisterna, som kanske utgör 3 procent av jordbrukarna enligt Kirchmann, fortsätter trots allt med ekoodlingen.

– De som har valt ekoodlingen på ekonomiska grunder avstår från den om politiken inte stöder den. I Europa är ekoodlingen beroende av stöd, och det bety-

Holger Kirchmann som är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet anser att ekoproduktionen inte är till fördel för miljön.

uktion?

der att också ekoproduktionen minskar när stöden avtar eller upphör, spår Kirchmann.

Konsumenterna är intresserade av ekomaten eftersom de tror att den är bra för miljön och renare.

– Om de får annan information kan de ändra åsikt. ■

Ekoforskare vid MTT:

Marken anpassar sig långsamt till ekoodlingen Arja Nykänen vid MTT forskar i ekologisk produktion. Hon menar att det med tanke på hungersnöden i världen är viktigt att människorna börjar ersätta en del av det kött som de äter med vegetabilier.

Husdjursproduktionen gör av med mer naturresurser än växtodlingen.

– Inom ekoproduktionen läcker det i genomsnitt kanske mer växtnäring per skördat kilogram än inom den konventionella odlingen. Ändå kan man ta goda skördar också inom ekoodlingen. Vid omställningen till ekoproduktion hinner det i varje fall lätt gå ungefär åtta år, alltså två växtföljder, innan marken är helt anpassad till det nya systemet, berättar Nykänen.

Vid ’anpassningen’ förändras mikrobfloran.

Också den nya ekoodlaren har mycket att anpassa sig till och lära sig.

– Ofta tänker man att åkermarken är som

glasull där man bara tillsätter de nödvändiga lösliga näringsämnena. Inom ekoodlingen frigörs sådana ur marken precis som vid konventionell odling. Marken måste bara odlas så att näringen frigörs när växterna behöver den.

Nykänen håller med professor Kirchmann om att ogräsen är en av de största utmaningarna inom ekoodlingen. Målet är egentligen jämvikt mellan kulturväxter och ogräs.

– Växtnäringen frigörs långsammare ur stallgödsel än ur konstgödsel. Processen fortgår ännu efter skörden. En risk för läckage finns då förstås, men lika väl gäller den sådant konstgödselkväve som inte har utnyttjats, anmärker Nykänen.

En god sak med ekoodlingen är att humushalten i marken förbättras, säger Nykänen. I Finland har åkrarnas humushalt

i genomsnitt gått ner. En av orsakerna är monokulturen på sädesåkrarna.

– Vallar och baljväxter ökar humushalten, men så sker på alla gårdar där de ingår i växtföljden. Markstrukturen, mikrobernas aktivitet och markens vattenhållande förmåga förbättras vid stigande humushalt. Å andra sidan ökar också risken för läckage.

Enligt Nykänen är avsaknaden av bekämpningsmedelsrester en viktig kvalitetsfaktor när det gäller ekomaten.

Rester kan inte förekomma eftersom bekämpningsmedel inte används på ekoåkrarna. I Finland kan sådana inte heller tränga in i kulturväxterna via marken eller grundvattnet.

– Hur odlingsmetoden inverkar på de ämnen som växterna själva bildar för att försvara sig känner åtminstone jag inte till.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

31

Den första fältdagen på Västankvarn i Ingå ordnades i juli. Evenemanget hade organiserats väl, försöksrutorna och utställarnas avdelningar var till sin fördel. text och bilder Jussi Knuuttila

Försöksrutan med Petita vårryps såg bra ut, trots skadeinsekternas framfart under våren.

Det är troligt att besökarna under kommande år blir många fler än de 8 000 som nu deltog, även om det är sällan revolutionerande upptäckter presenteras vid tillställningar av det här slaget. Det är nu bara så att växtodlingen trippar framåt med korta steg.

Tack vare Marja Jalli blev säkert många skickligare på att känna igen växtsjukdomar. Det här är rådgivning när den är som bäst. De guidade rundvandringarna bjöd på en stadig dos av de nyaste rönen om olika sorter.

Växelverkan mellan vetets bladfläcksjuka (DTR) och korn förklarades. De understa kornbladen kan uppvisa symtom, men där uppstår inte sporer. Kornet vidmakthåller ändå en sjukdomsstam som sedan bryter ut i vete. Mångsidigare växtföljd bromsar upp sjukdomen.

Laura Alakukku åskådliggjorde problemet med jordpackning med hjälp av en grop som hade grävts för ändamålet.

En del av jorden på platsen packades i våras, en annan del packades inte. Korn och raps hade såtts på området. Den över en meter stora gropen vittnade starkt och djupgående om vad som hade hänt. Det är framför allt markens väta som inverkar på jordpackningen. Våt jord packas också om maskinerna är lätta, medan torr jord tål ganska stora axelvikter. Också i bästa

fall räcker det flera år att få ordning på tillpackad jord.

Jord- och skogsbruksminister SirkkaLiisa Anttila stod för fältdagens festtal.

Hon gjorde sitt bästa för att ingjuta framtidstro i de närvarande. Anttila berättade att hon hade informerat jordbrukskommissionären Fischer-Boel om Finlands ståndpunkt i fråga om artikel 141, även om frågan inte hade stått på dagordningen. Anttila trodde att hon hade fått kommissionären att begripa att odlingsbetingelserna i Finland just inte förändras, hur stora gårdarna än blir. Jordbruket behöver anpassningstider som är avsevärt längre än fyra år.

Det gäller att få fason på inkomstutvecklingen inom jordbruket, krävde Anttila. Jordbrukarnas inkomstnivå måste bli jämförbar med de andra yrkesgruppernas. Enligt Anttila skulle beskattningen här kunna spela en stor roll på samma sätt som i Tyskland. Jordbrukets resurser måste redan av samhällsekonomiska skäl kunna utnyttjas fullt ut.

Kesko Lantbruks avdelning gav goda råd Kesko Lantbruks avdelning hade satsat på rådgivningsinslag. Visserligen förevisades också ett Rubin 9-tallriksredskap från Lemken, en Tume Nova Combi kombisåmaskin, en bogserad Hardi Commander 3200-spruta, Massey Ferguson-traktorer och en Claas Medion 310-tröska.

Publiken verkade trivas och delta ivrigt i utlottningarna, och de som var på plats för att ge råd fick jobba för fullt. Bra väder var det dessutom.

Bland försöksrutorna gavs det bevis för att Kesko Lantbruks sorturval representerar toppen bland åkerväxterna. Trots den besvärliga rybsvåren visade särskilt Petita upp ståtliga försöksrutor. Bland höstvetesorterna märktes framför allt Gunbo, som hade klarat vintern väl.

Svalöf Weibulls vårvete 45058 intresserade helt klart dem som vandrade omkring bland försöksrutorna, folk stod kvar länge för att beskåda det. Också Bjarne noterades. Havresorterna Belinda och Ingeborg kunde studeras. Marika bongade jag inte, men så lämpar den sig också bäst för trakter som ligger längre norrut än Ingå. ■

De guidade rundvandringarna var populära.

Guidning ordnades för både svensk- och finskspråkiga grupper.

Fältdagen på Västankvarn

fick en lovande start 32

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

Under fältdagen på Västankvarn var Kesko Lantbruks avdelning välbesökt hela tiden. Särskilt gott om kunder var det vid rådgivningstältet.

Nu AKTUELLT

Försöksrutorna på K-gruppens försöksgård 28.6.2007 från vänster räknat: behandling med Cruiser, obehandlad och behandling med Elado.

Bekämpning av halka med minilastare

Elado mot jordloppor i rybs ■ Jordloppor och andra insekter har ställt till med allt större skador under många år. Den gångna sommaren orsakade särskilt jordlopporna stora problem för rybsodlarna, eftersom de ställvis förstörde rybsplantorna t.o.m. helt. Det ledde till omsådd, något som är frustrerande för odlaren och försvagar odlingens lönsamhet rejält.

Elado FS 480 är ett nytt betningsmedel särskilt för bekämpning av jordloppor.

De verksamma substanserna är clothianidin och beta-cyfluthrin, vilka tidigare har visats vara mycket effektiva insekticider i Sverige och annanstans i Europa. Av betningsmedlen på marknaden har Eladon visats vara det mest långverkande och ha den kraftigaste effekten mot jordloppor.

I Finland testades Elado under sommaren på K-gruppens försöksgård i Hauho. I försöket användes sorten Petita. Under försöket förekom jordloppor i mängder, och de förstörde hela det obehandlade växtbeståndet. Rybsen på de försöksrutor som hade behandlats med Elado växte kraftigast och hade det största antalet plantor per försöksruta.

Det här visar att Elado ger långvarigt skydd och är ett utmärkt betningsmedel vid bekämpning av jordloppor. Registreringen av Elado pågår och det är meningen att preparatet skall kunna börja säljas nästa vår.

■ Minilastarna har numera en betydande roll i fastighetsskötseln. De anordningar som använts har dock inte varit på den nivå, som man vant sig vid på de större anordningarna. Hieta-hakki har kommit ut på marknaden med ett Hieta-Hakki 250-sandningsaggregat, som lämpar sig för minilastarna.

I 250 liters sandningsaggregatet har valsutmatningen ersatts med en pendelbottenlösning, med vilken man erhållit god tålighet mot stenar och kokor. Stenarna stannar på bottnen utan att stocka aggregatet och de kan lätt tas bort när sandningsarbetet är klart. Även sandningsresultatets kvalitet

är bättre beroende på pendelbottnens dubbla sandning: Det kommer sand både från bottnens fram- och baksida. Sandningsaggregatet matar sand även från pendelbottnens sidor, varvid sandningsbredden kan vara ända upp till 30-50 cm större än aggregatets bredd på 120 cm.

Sandningsaggregatet väger 100 kg beroende på kopplingen.

Hieta-Hakki 250 fås till de Weidemann-minilastare som säljs av K-lantbruk och i fortsättningen även till andra märken. Aggregatet fås även som traktorkopplade, såväl som hydraulburna-, frontlastarkopplade som bogserade modeller.

Maskinmontörsutbildning inleds

■

Lantbrukskesko inleder en utbildning som leder till lantbruksmaskinmontörs examen, i samarbete med Kouvolanseudun ammattiopisto. Utbildningen börjar i oktober i Anjalankoski.

– Utbildningen koncentrerar sig på Massey Ferguson-traktorerna och viktigare, elektroniskt styrda arbetsmaskiner.

De här kunskaperna har i framtiden allt större efterfrågan och det finns säkert arbetsplatser för den som klarar examen på våren 2009, tror maskinhandelns eftermarknadschef Ari Mentula från Lantbrukskesko.

Den första utbildningsperioden vid läroanstalten pågår till slutet av februari -08, varefter den kommande praktikperioden pågår till oktober. Det finns ett bra utbud på praktikplatser i branschens företag runt om i Finland. Den andra utbildningsperioden slutar med en examen i slutet av februari 2009.

Det finns högst 15 studieplatser och inledningen av utbildningen förutsätter att minimiantalet fylls. Intresserade kan kontakta Ari Mentula, tel. 050-548 5007 eller ari.mentula@kesko.fi.

Samarbetskortet populärare än väntat

■ Det har redan ansökts om över 200 000 OP-Visa och OP-Visa Electronkort med Plussa-egenskap. I samarbete mellan butikerna i K-lantbrukskedjan och OP har kort bytts i stora mängder i de butiksspecifika kamnpanjerna.

K-lantbrukskedjan har deltagit i systemet K-Plussa sedan årets början och responsen har varit positiv. K-Plussakampanjerna har varit lyckade och samarbetskortet har underlättat betalandet, det

34

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

räcker ju att man visar upp ett enda kort.

Utvecklingsprogrammet K-Plussa kommer också i fortsättningen att medföra nya förmåner för Plussa-kunderna. I de kedjespecifika kundprogrammen kommer också tjänster att inta en viktig position vid sidan av produkterbjudandena.

Genom att använda K-Plussa-kortet har finländarna redan samlat in närmare 300 000 euro för att främja barns och ungdomars hälsosamma levnadsvanor.

Kesko har lovat att under år 2007 donera 0,25 cent till att främja motion och

hälsosamma matvanor bland barn varje gång en kund använder K-Plussa-kortet i K-gruppens affärer.

Fram till slutet av året beräknas summan stiga till cirka 500 000 euro. För pengarna som samlas in köps bland annat idrottsutrustning till skolelever.

KONEFORUM UTSTÄLLNING

36

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

På Kone-Forum presenteras

En uppsjö av nyheter Kone-Forum-utställningen, startskottet för lantbruksmaskinernas och –förnödenheternas förhandsförsäljning, arrangeras även i år i Messu- ja Urheilukeskus Pirkkahalli i Tammerfors. K-lantbrukskedjan presenterar en ansenlig mängd nyheter, dessutom har bland annat odlingsprogrammen, bioenergin och maskinentreprenaden en kraftigt framträdande roll. text Anne Penttilä, foton Lantbrukskesko

På Kone-Forum innehas huvudrollen av de maskiner som används i lantbruksproduktionen, såsom traktorer, tröskor, arbetsmaskiner och maskiner för kreatursskötseln. De år 2006 utvidgade utrymmena ger allt bättre möjligheter för en mångsidig utställning. Exempelvis presentationen av produk-

tionsförnödenheter, såsom utsäde, växtskyddsmedel, gödsel och maskintillbehör samt lantbruksbyggandets produkter är även i år mycket täckande.

Av maskinerna kommer utställningens dragplåster att bestå av bl.a. Lemken Compact Solitair Combi-kombisåmaskinen, Hardi Navi-

CLAAS PRESENTERAR TRÖSKSERIE TUCANO.

gator-sprutan, Potilas förnyade harvmodeller. Multivas trafikvagn, Hakki-Pilke GreenSpeed-modeller, Hakki-lastarvagnar samt från Massey Ferguson de förnyade modellserierna 6400 och 7400. Även bland tröskorna hittar man en toppnyhet. K-lantbruk presenterar modellserien Claas Tucano, som placerar sig i tröskornas övre medelklass. Mera om Tucanos teknik hittar du på följande uppslag.

Andra intressanta nyheter är exempelvis Tansanit-växelplog från Lemken,Claas Rollant 355 Uniwrap-kombibalare, Tuhtikrokflakvagn, Maschio Tornado-stubbkross, Multiva bogserade DiscMaster 500, samt förnyade Multiva Optima-harvserie.

DiscMaster 500 presenterades redan på Odlingsdagen på försöksgården i Hauho, från vilken även finns en rapport i detta nummer.

Intressanta specialmaskinnyheter är bl.a. HeVa Grass Roller –vallsåmaskin, Vamablad för tillpackade vägar, HietaHakki-sandningsaggregat för minilastare samt Farmi CH 180 Mobile –tuggen.

En utställning för yrkesfolk Kone-Forum arrangeras redan nu för sjunde gången. Utställningsdagarna är 10.-12. oktober och arrangörerna väntar 25 00030 000 besökare. Inträdet är som bekant gratis och bredvid Pirkkahallen finns även tillräckligt med gratis parkeringsutrymme. Dessutom arrangerar många K-lantbruk busstransporter till utställningen.

Det tillbuds stående utrymmet – ca 20 000 kvadrat i tre hallar – räcker till för en täckande presentation av maskiner och tillbehör.

Utomhus finns även arbetsuppvisningar.

Beslut om arrangerandet av följande års utställning görs varje år på basen av en förfrågan bland mässbesökarna. I fjol intervjuades 507 mässbesökare, av vilka 71 % ansåg att mässan var bra och nyttig för deras yr-

ke. En märkbar förändring är antalet svar ”synnerligen bra”, som växte till 19 procent från tidigare års 17 och 12 procent.

Kone-Forum är redan från sitt utgångsläge en utställning för branschens yrkesfolk. Märkbart är detta, att hela 90 procent av dessa anser att utställningen är bra eller synnerligen bra för deras yrke. ■ Närmare uppgifter på utställningens webbsidor: www.koneforum.com.

Bilder Kone-Forum 2006.

STARTSKOTTET FÖR LANTBRUKSMASKINERNAS FÖRHANDLINGSFÖRSÄLJNING.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

37

KONE-FORUM

Tröskningseffekt och bekvämlighet Claas har i den övre medelklassen kommit ut på marknaden med en ny tröskserie i premiumklassen. Den innehåller sex olika modeller. Claas Tucano presenteras första gången i Finland på Kone-Forum 10.-12.10. Modellerna Medion och Mega kommer fortfarande att stanna kvar i produktionen. text och foto Esko Paatelainen

Tucano är till många av sina egenskaper släkt med Lexion; gällande utseende, form som teknik.

Kopplingen och löstagningen av skärbordet går snabbt och behändigt. Hydraulik och ström kopplas med en Multicoupler-koppling. Låsningen av bordet sker som ”centrallåsning ” med en spak. Borden har automatiskt manöversystem Claas Contour II eller Auto Contour II. Det nya II-systemet reagerar ännu snabbare på förändringar i markytan och garanterar ett ännu bättre tröskningsresultat.

Nu får man även till den här storleksklassens tröskor alternativt ett Vario-bord, varvid skärbordet kan förlängas med 30 cm. Sålunda lämpar sig samma bord även för tröskning av specialväxter.

Till Tucanos bord fås som extra utrustning även ett automatiskt styrningssystem

Laser Pilot, som mäter stubbens och grödans kant och automatiskt styr tröskan enligt detta. Tröskningen är effektiv och bekymmersfri, även vid tröskning med ett brett bord och i mörkret.

Bordsstorlekarna är 4,3-9,0 m. Man kan fortfarande även få ett vikande skärbord, vilket är det vanligaste i Finland.

God sikt och litet buller Claas Vista II-hytten är nu ännu rymligare och även förarens synfält i tröskans olika riktningar har utvidgats.Tröskan har en riklig belysningsutrustning, som förvandlar även den mörkaste natt till dag.

Hyttens bullernivå är ännu lägre och den lägsta i denna storleksklass.

En nyhet i hytten är även den stora körmonitorn i färg, till vilken under körningen koncentrerats behövliga märkes- och kontrollplatser. Tröskan har som standard

Claas Tucano serie Cylinder cm Skakare st.

Spannmålstanken l Motor hk APS-cylinder

320 132 5 6500 190

330 132 5 7500 240

Försäljningen av Claas Tucano-modellserien börjar genast. De första Tucano-modellerna tröskari nästa sommar på åkrarna i Finland.

38

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

340 158 6 7500 260

430 132APS 5 7500 240

440 158APS 6 8500 260

450 158 APS 6 9000 275

det elektroniska styrningssystemet Cebis.

Spannmålstanken är rent av väldigt stor och det är möjligt att se in i den under tröskningen. Tömningsröret har längre räckvidd jämfört med Medion- och Mega-modellerna. Det finns även att få ett speciellt långt tömningsrör, med tömningshastigheten 75 l/s.

Tucano har en Mercedes-Benz Tier 3motor, vars cylindervolym är 6,4 eller 7,2 l. Bränsletanken är en komposittank, storlek från 500 liter.

De större modellerna är försedda med APS-cylinder, vilken försnabbar spannmålsmassans genomsläpplighet med ca 33% beroende på förhållandena. Som extra utrustning fås elinställning av sållen från hytten.

Tucano har beroende på modellerna 5 eller 6 skakare. Skakarnas längd är 440 cm och till dessa hör tvo effektskakare.

Hackens konstruktion har förstärkts ännu mera.

Till Tucano-modellerna fås rikligt med extra utrustning: bl.a. luftkompressor, däckalternativ, automatisk luftkonditionering, 4-hjulsdrift och skärbordsalternativ. ■

Vallkedjorna presenterades i Nivala ElhoV-Twin VT 700 strängläggaren är en lovande nyhet. I kunniga händer åstadkommer man just önskade strängar.

På den andra bilden har Tage Ståhlberg trampat till den nyslagna hösträngen. Bilderna berättar att den sträng som gjorts med V-Twin är verkligt luftig, fastän höet är nyslaget.

K-lantbruks skördemaskiner för vallfoder presenterades i början av augusti i byn Karvoskylä i Nivala.

Enligt produktgruppsdirektör Anssi Peltola ville man med presentationen ge kunderna en grundlig information om dagens skördekedjor. text och foton Jussi Knuuttila

Till påseende fanns nästan alla alternativ från hösilage i rundbalar till skörd med självgående hack. Maskinerna presenterades i praktiskt arbete två olika gånger under dagens lopp. Trots brådskan med den andra ensilageskörden hann ca 500 kunder besöka demonstrationen. Publiken byttes dock hela tiden, ty många höll på med den egna ensilageskörden.

Det finns ett oändligt antal alternativ för skörden av vall. Om man börjar med slåttern, så kan man välja mellan slåtterkrossar för front- och montering bak på lyftanordningen, samt naturligtvis bogserade modeller. Elhos NM750 Delta slår en arbetsbredd på 7,5 meter i tre strängar.

HNM 370 C HB, vilken fått ett positivt

40

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

JF FCT 1350-exakthacken förmår utnyttja en traktor med en 225 hk:s effekt. Den konkurrerar i skördeeffekt med en självgående hack av medelklass. Det snabbaste skördesättet är blåsning direkt i en vagn som kör på sidan. En bred pickup sväljer även stora strängar. mottagande, slår behändigt på vilken sida som helst. Omblandningen av vändtegssträngarna minskar genom att köra fram och tillbaka enligt den utförda slåttern.

Hydro Balance-systemet garanterar att även en vall som ligger skäres jämnt, och att ingen mull kommer i fodret.

Då det gäller strängläggningen har man fortfarande olika åsikter, fastän tiden kört förbi frågan redan för länge se-

dan. Strängläggningen har kommit för att stanna. Endast genom att stränglägga får man full effekt ur skördemaskinerna. Rätt kraftigt grips man av tanken, att de mera framstående gårdarna i framtiden slår vallen utspridd. Detta lyckas nog med alla slagkrossar. Räfsningen görs vid rätt tidpunkt och på rätt sätt, genom att spara på fukten.

Det är sant att även en slåtterkrossträng från ett brett område, torkar. Den torkar dock enbart i ytskiktet. Under en het sommardag kan det gå så, att det inre i den nyslagna strängen börjar förskämmas direkt efter slåttern. Eero Pajulahti sade redan för fem år sedan, att ett nyslaget hö som samlats ihop i sträng från ett område över fyra meter utgör en risk för fodrets kvali- >>

Rundbalning intresserar. Metoden lämpar sig fram för allt för gårdar med utspridda, små åkrar. Claas Rollant 255 RotoCut och Elhos inplastare med två rulllar är metodens basmaskiner.

Pickupvagnarna är de korta transportsträckornas effektiva skördemaskiner. Deras behov av mänsklig arbetskraft är det minsta av skördemetoderna. JF-Stoll hackpickupvagnen har normal hackningsutrustning.

Från det här förbättras just inte effekten. Maskinens ägare, Juha Kujala tycker att strängläggningen har kommit för att stanna. Utan tjocka strängar får man inte på något sätt ut full effekt ur de självgående hackarna. tet. Det lönar sig att fundera på detta, ty jag kommer inte ihåg att Pajulahti någonsin skulle frångått fakta.

Elhos V-Twin 700 är en uppiggande nyhet på räfsmarknaden. Dess funktionsprincip är från början planerad för skörd av blåluzern. Varsamheten vid räfsningen är således den bästa som finns att tillgå.

Konstruktionen som utnyttjat den moderna tekniken har möjliggjort synnerligen mångsidiga inställningar. Strängarna fås breda eller smala, luftiga eller täta, allt efter behoven för tillfället. Elho V-Twin 700 är en räfsa för experten. Den lämpar sig ypperligt som arbetspar åt Elhos fjärilsslåtterkross.

I balar eller som hackat Rundbalsensilaget hänger ihärdigt med som ett skördealternativ. Ett hackat foder, rätt fuktighet, täta balar och en tillräcklig mängd plast garanterar ett lyckat foder.

Metoden lämpar sig bäst för gårdar som har spridda och små åkerfigurer blandat med långa transportsträckor. Rundbalssystemet är ett system för de äkta mutterspännarna.

Pickupvagnarna är för sin del de korta körsträckornas skördemaskiner. När samma maskin fungerar både som skördemaskin och transportfordon, så efter tre kilometer sjunker effekterna brant. För det andra är det så, att behovet av mänskligt arbete är ringa just vid skörden med pickupvagn. Hackelsekvaliteten som är sämre än med en egentlig exakthack, förutsätter speciell omsorg med packningen i silon.

Men det finns även en lösning för detta. Med JF-Stolls hackpickupvagn får man till stånd en hackelse av toppkvalitet. Maskinen är effektiv och lätt att köra. Det mänskliga arbetets produktivitet är lika bra som med den egentliga pickupvagnen.

42

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

JF FCT 1350 är en högeffekthack för gårdar som avskyr egentliga självgående hackar. Effekten är nästan i samma klass, bara dragmaskinen är tillräckligt robust.

Den kan utnyttja effekten från en traktor på 225 hästkrafter. Utblåsningseffekten räcker utmärkt till för påfyllning av en bredvid körande släpvagn. Det största skördeeffekten uppnås just på det här sättet. Den över tre meter breda pickupen förmår sluka även stora strängar, upp till två bredvid varandra liggande mindre strängar De självgående hackarna håller på att snabbt bli allmänna. På presentationen i Nivala visades Juha Kujalas Claas Jaguar 850 Speedstar självgående hack. Juha Kujala sade, att strängläggningen är skördeeffektens nyckel. När man kör en tjock sträng långsamt, användes maskinens effekt för hackningen och inte för drivning-

Elho HNM 370 C har fått ett positivt mottagande bland användarna. Populariteten kan till största delen bero på Hydro Balance-systemet. Detta stabiliserar maskinens gång. Stubben blir jämn, och man hittar inte mull i strängen. en framåt. En rätt låg körhastighet är även till fördel för förarens orkande. Han anser att han undvikit många maskinfel just med detta att han inte varit tvungen att köra med en förfärlig hastighet längs tunna strängar.

Enligt Kujala är Elhos V-Twin en lovande nykomling. Dess sträng är dock något smal för en självgående hack. Man får hoppas att det även kommer bredare modeller. I alla fall är en slåtter som ligger utspridd och vid rätt tidpunkt med bra strängläggning intressant för en entreprenör. Det är en metod med vilken man effektivt kan behärska väderleksriskerna. ■

För den som behöver slåttereffekt har man gjort Elho NM 750 Delta. Med en drygt hundra hästkrafters traktor kommer man på fina skiften upp till en effekt på 15 hektar per timme. Trots sin arbetsbredd och effekt är enheten smidig i sina vändningar.

www.k-maatalous.fi

FINLANDS STRÖSTA LADUGÅRD, del 3

snart i bruk Första halvan av Sami och Saija Mattilas lösdriftsladugård för mjölkkor togs i bruk en av de första dagarna i juli. Andra halvan tas i bruk i början av september. text och bilder Anne Penttilä

Den 17 augusti fanns det 70 mjölkande kor och två robotar i ladugården. Den gamla ladugården inhyser 60 kor som första veckan i september flyttas till den nya lösdriftsladugården, och dessutom kommer kor att köpas.

– Vi ville börja med ganska få kor. När vi införde robotmjölkningen startade vi med för stor kapacitet och det var arbetsdrygt.

Av korna i den nya ladugården var 30 stycken ”gamla” robotkor, medan ca 15 kom från en båsladugård och lika många från en lösdriftsladugård med mjölkningsstation.

– Den här gången rådde det just inga skillnader mellan djuren. Korna från båsladugården hade gått på bete och alltid när man närmade sig kornam tänkte de kor som var vana vid mjölkningsstationen helt klart ”jaha, dags för mjölkning”.

44

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

– I början gällde det att puffa också på sådana kor som var vana vid robotmjölkning, eftersom omgivningen och roboten var främmande för dem. Men på det stora hela löpte starten nu bra.

Målet är att mjölkkorna vid årsskiftet skall vara minst 200 och att den planerade fulla kapaciteten skall nås före den sista juni nästa år.

Kalvarna tar det lugnt Efter födelsen tillbringar kalvarna några få dagar i ensambox. De tycks trivas i gruppboxarna.

– Först såg det märkligt ut när kalvarna låg utsträckta i hela sin längd med tungan långt ute på kinden.

I gruppboxarna för kalvar används torv som strö, senare läggs det in gummimattor. I kobåsen används kiseljord.

Kalvningsboxarna som ligger mitt emot

kalvarna har använts av kvigor tills andra halvan tas i bruk.

Skraputgödslingen har fungerat som väntat och Mattila har varit nöjd också med båsen. Några kor ligger i gången, det gjorde de redan på det gamla stället.

– Bra att mellangångarna och utrymmet runt robotarna har gallergolv, det blir mindre att hålla rent.

Slalomcirkulationen i samlingskanalerna har fungerat bra, utom vid ett test med foderrester.

– Det var en miss, eftersom foderresterna bara flöt ovanpå flytgödseln.

När flytgödseln cirkulerar luktar det inte mycket i ladugården. Å andra sidan fungerar ännu inte intaget av ersättningsluft i ventilationssystemet med balanserat tryck, och underventilationen har inte monterats in ännu. Undertrycket lyfter upp gaser från kanalerna och kan också medföra att lukt kommer in från den öpp-

Från övre våningen har man utsikt över en fjärdedel av ladugården som är ett 3-radigt lösdriftsstall för ca 60 kor. Andra våningen upptar ett s.k. renare kontor samt sociala utrymmen. Bland annat de datorer som styr robotarna placeras i övre våningen.

Anordningen för vattenrening ryms i en container som är ungefär en kubikmeter stor.

na pumpbrunnen via fönstren.

Först hölls ladugårdsfönstren öppna liksom öppningarna i ljustaket, och när hettan slog till startades frånluftsfläktarna.

dan är i bruk dirigeras trafiken bara till den ena roboten. Den faktiska situationen syns först när koantalet närmar sig det maximala.

– Än har jag inte märkt att dirigeringen skulle ge några stora fördelar, men jag fortsätter att jämföra.

Gårdstanken rymmer 10 000 liter.

Mjölken kommer att samlas upp varje dag när hela kapaciteten utnyttjas. Gårdstankens värmeåtervinning leder värme till kornas dricksvatten, och på vintern värmer den också golvet i gårdens fodercentral.

– När ladugården planerades ville vi att djuren skulle ha det bra och att arbetsåtgången samt underhålls- och driftskostnaderna skulle vara måttliga. Tiden får utvisa hur vi har lyckats. ■

Utfodring och mjölkning Fullfodret består av rybskross, spannmål, färsksnitsel, ensilage och mineraler.

Fodret har nu delats ut på foderbordet två gånger per dag med en minilastare, eftersom utdelningssystemet inte är färdigt ännu. Lastaren är ett bra reservsystem också för framtida bruk.

Mjölkkorna får två olika kraftfoder vid roboten, Maituri 10000 och Maituri 18 från Raisio. Ladugården är ett intressant ”testlaboratorium” också med tanke på robotmjölkningen. I den halva som re-

Också under molniga dagar får ladugården största delen av sitt ljus från ljustaket. Till vänster kvigor i kalvningsboxar, till höger gruppboxar för kalvar. Bakom väggen finns den andra ladugårdshalvan som tas i bruk endera dagen.

Den första ladugårdshalvan har redan tagits i bruk; från gaveln räknat finns där foderförråd, avdelningar för sinkor och kalvande kvigor på var sin sida av foderbordet, avdelningar för mjölkande kor och robotar.

I mittpartiet finns kalvarna och kalvningsboxarna samt mjölk- och maskinrum.

Eget vattenreningsverk Den intressantaste nyheten i ladugården är Doranova-utrustningen för vattenrening. Testanvändningen pågår som bäst. Målet är renat vatten som uppfyller kvalitetskriterierna för dricksvatten. Det skulle kunna användas t.ex. till disk av mjölkningsanordningen.

– Ofta är ju det dricksvatten som människorna använder sådant, det har varit avloppsvatten många gånger om men renats däremellan. Varför skulle det inte lyckas också i den här skalan, med mindre men motsvarande apparatur, säger Sami Mattila.

Ladugården kommer att behöva ca 50 m³ vatten per dag. Lika mycket flytgödsel produceras och av den kan man få 10-15 kubik vatten som duger att dricka. Reningen kostar omkring en euro per kubik plus separering. Reningen planeras ändå inte för att vattnet inte skulle räcka till annars; på ladugårdstomten finns det två goda borrade brunnar.

– Vi klarar oss med avsevärt mindre stallgödselförråd, hanteringen luktar mindre och framför allt slipper vi transportera och sprida hela stallgödselmängden. Att transportera flytgödsel till åkern kostar 3 euro per kubik.

Först separeras vätskan i flytgödseln från den fasta delen. I den egentliga reningsapparaturen filtreras vätskan i flera omgångar. Testutrustningen innehåller ett enda rör för avslutande finfiltrering, sannolikt behövs 2-3 till.

Det vatten som testanläggningen har renat är alldeles klart men inte luktfritt. Vattnet har undersökts i ett laboratorium och innehåller inte bakterier, nitrater eller nitriter. Surheten är ca 3,5 och det är för lågt, men går att rätta till.

Vid reningen försvinner salterna ur vattnet, det behöver beaktas vid utfodringen.

Ledningstalet används som måttstock. Om talet stiger stannar apparaten och slår larm.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

45

Ridskolan Trans Horses drivs i anslutning till en gård i Hyrylä. Under årens lopp har K-Lantbruk levererat den ena hallen efter den andra till gården efter hand som stallverksamheten har utvidgats. Också jordbruket på gården expanderar. text och bilder Raila Aaltonen

Stig och Nina Winqvist odlar sin gård och driver en stor ridskola i Hyrylä, aningen in på Vandas sida. På 15 år har gårdens byggnadsbestånd blivit ansenligt. Hästarna bor i två stallar, av vilka det ena har en rymlig manege i ena kortändan och den andra är granne till gårdens verkstad. På gården finns dessutom också en annan manegebyggnad, maskinhall, foderförråd och gödselstad.

Alla hallar är beklädda med trä och därför ser gårdscentrumet harmoniskt och välvårdat ut. Driftscentrumet på Winqvists gamla släktgård låg tidigare några kilometer längre bort, i centrum av Hyrylä. När

tätorten växte fick gården det trångt. Paret letade runtom i södra Finland efter en plats där de kunde driva en ridskola men valde slutligen att bygga upp allt på sina egna ägor. Den nya gården fick namnet Hevossilta.

Trä passar för manege I första etappen uppfördes ett bostadshus, två stallbyggnader och en manege, alltsammans 1992. För stallarnas del valdes K-Lantbruks Pomo-hallar med bärande konstruktioner av trä. Husbonden ritade upp stallinredningen på rutpapper: hästspiltor och boxar, breda gångar, socialutrymmen, plats för förvaring och underhåll

av utrustningen. I affären renritades planerna och slutresultatet är fungerande och trivsamt från både hästarnas och ryttarnas synpunkt.

En speciell grej är att man från stallet kan ta sig direkt in i manegen. Det förbättrar trivsamheten och särskilt de yngre ryttarnas säkerhet.

Hästarna och ponnyerna är sammanlagt 60 stycken. Av dem används 50 i undervisningen, resten är i eget bruk. Nina Winqvist tävlar aktivt på Grand Prix-nivå i dressyrridning.

Stallets innertak har en åshöjd på fyra meter. Ventilationen fungerar med självdrag och därför är luften frisk och damm-

Samlat trav i

Pomo-hallar

I företagsverksamheten på paret Winqvists gård ingår förutom ridskola och jordbruk snökörslor och annan fastighetsskötsel i närbelägna industri- och bostadsområden.

46

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

www.k-maatalous.fi

Stallområdet ser harmoniskt ut. Rödmyllan och blomlådorna är pricken över i.

Under sommaren byggdes en tork invid gödselstaden.

fri också på vintern, så att hästarna håller sig friska och lever länge.

Sex år senare fortsatte byggandet: maskinhall, manege nummer två, foder- och halmförråd samt gödselstad byggdes med några års mellanrum. Också den nya manegen inhystes i en Pomo-hall, och ingångarna till den försågs med dörrposter av trä som ger hallen karaktär.

De andra byggnaderna är Weckmanhallar av metall.

Grunden eget arbete – Visst är det fråga om stora investeringar, säger Stig Winqvist medan han blickar på sina röda byggnader som gränsar till ingärdade rastplatser för hästarna.

– Kvadratmetrarna är inte dyra i sig, men på vår gård finns det ett lerskikt undertill, och det höjer kostnaderna.

Samma huvudplanerare och byggmästare har varit med från första början. Också timmermännen har hängt med ända sedan 1998. I år sätter byggargänget upp en tork från Arskametalli Oy på gården.

– Efter det behövs det inte mer utrymme på ett tag. Ridskolans verksamhet kan kanske utökas lite, men det är meningen att den odlade arealen skall utökas i jämn takt. Torkningskapaciteten räcker för torkning och lagring av spannmål också om arealen är större än nu.

Att uppföra en hall är alltid ett projekt som tar 3-4 månader i anspråk. Det hela löper när alla känner varandra.

48

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

– Vi sköter alltid schaktningen själva och gör grunden färdig. Hallen köper vi så att uppförandet ingår i priset, eller så kommer vi överens om ett ackord med fabrikens gäng. De tar hand om stommen, de bärande konstruktionerna och taket och vi sköter fasadbeklädnaden själva.

Stig Winqvist har länge varit kund hos K-lantbruk, först i Vanda och numera i Nurmijärvi.

– Samarbetet mellan försäljare och kund är viktigt, men nog har vi bett flera leverantörer om hallofferter, berättar han.

Husbonden är nöjd också med samarbetet med byggarkitekten i Vanda stad.

Staden har strikta byggbestämmelser, men sådana behövs i Trängselfinland där det byggs intensivt.

Svikt under hovarna Underlaget i ridmanegen är ett kapitel för sig. Hästarnas ben måste hållas i skick, därför får man inte klåpa när underlaget konstrueras och underhålls.

– Underst har vi isolerande skikt, och det bärande skiktet ovanpå dem består av krossgrus i storleken 0–32 mm som vältats så att det blivit riktigt tätt. Under hovarna är det en tio centimeter djup blandning av fin sand och vått sågspån. Ytan bearbetas med en liten harv med ett par dagars mellanrum, då håller den sig bra för både hästar och ryttare – ibland är det någon som trillar ur sadeln, så ett mjukt

och elastiskt underlag är också en säkerhetsfaktor.

Det är snärjigt att vara stallföretagare och jordbrukare, och därför sätter paret Winqvist värde på att byggnaderna är lättskötta. De äldsta hallarna målades ursprungligen för hand två gånger, och målningen ser fortfarande bra ut. Dörrkanterna får sig ibland törnar som måste fixas och de breda takrännorna behöver repareras efter att ha utsatts för snömassor, men i övrigt medför byggnadsunderhållet inte mycket arbete.

Tack vare de två manegerna har ridskolan hela 430 regelbundet återkommande elever varje vecka, men undervisningsgrupperna består ändå av högst åtta personer. Ridskolan har två lärare utöver Nina Winqvist, och likaså sköts hästarna av två utomstående anställda. På vardagarna hålls lektioner på eftermiddagen och kvällen, på veckosluten börjar och slutar verksamheten tidigare.

På sommaren hålls ridlektioner bara under fyra vardagar per vecka. Under de andra dagarna går hästarna på bete och ägarna har tid för sig själva – och för jordbruket. ■

Hevossilta gård 240 hektar odlat, varav 30 hektar vall och 30 hektar havre till hästarna. Annat: brödsäd och raps, spannmålshalmen bärgas för att användas som strö.

Maskinentreprenad står för cirka en tredjedel av gårdens inkomster. I anslutning till gården drivs en ridskola i form av ett separat bolag, som köper foder och strö av gården. Byggnader: tre Pomo-hallar av trä från Vieskan Elementti och tre hallar i metall från Weckman med en sammanlagd nyttoyta om 4865 m2.

Ridskolan Trans Horses har tre stora fördelar: läget, de bra hästarna och den högklassiga undervisningen, berättar Stig Winqvist.

ENERGIALE

IKE

IKE

ENERGIALE

Laukkonen har gett mjölkkorna fullfoder

i nästan 15 år Jari Laukkonen i Kortesjärvi är en av föregångarna inom fullfoderutfodringen för mjölkkor. För tillfället idisslar omkring 70 mjölkande kor, 150 köttnöt och ett 30-tal kalvar och kvigor fullfoder på hans gård. text och bilder Kati Tuokko

Tanken på att gå över till fullfoder infann sig i början av 90talet, när köttnötssidan på gården förstorades och Laukkonen ville att arbetet skulle underlättas. Då var det svårt att hitta information om fullfoderutfodringen så Laukkonen besökte bl.a. Sverige, där metoden redan hade fått fotfäste på både köttnöts- och mjölkgårdar.

Laukkonen har inte ångrat det beslut han fattade för 15 år sedan. Övergången till fullfoderutfodring ledde också till att det inte placerades några kiosker i lösdriftsladugården som blev klar i slutet av 90-talet. Därför kunde utrymmet för djuren utnyttjas till max. Fullfodret delas ut direkt på foderbordet från en traktordriven fullfodervagn.

en blandning av korn, havre och vete, säger Laukkonen.

Laukkonen valde Expro rybskross på grund av den säkra hygienen.

– Jag ville ha ett fabrikat vars hygiennivå man kan lita på. Renheten är viktig också inom alla andra delområden. Själv delar jag t.ex. aldrig ut nytt foder ovanpå gammalt. I sommarhettan är det extra viktigt med god hygien.

Tillgången till mineraler, spårämnen och vitaminer säkras genom mineralfodret Melica Mixer som planerats särskilt för gårdar som utfodrar med fullfoder. Behovet av det grundar sig likaså på ensilageanalysen.

På Laukkonens gård har receptet utarbetats med tanke på en avkastning som

är minst 10 000 kg. Utrymmet för djur har avgränsats så att sinkorna får mindre mängder fullfoder. Laukkonen tillreder en gång om dagen en sats fullfoder som räcker ett dygn. Satsen är ca 4 500 kg beroende på hur fuktigt fodret är.

– Först tar jag grovfoder. Till det läggs kraftfodren och sist mineralerna, förklarar Laukkonen.

Den dagliga tillsynen är viktig när man ger fullfoder. Ett tränat öga uppfattar t.o.m. små variationer i fodrets smaklighet och spillningens sammansättning.

– Om spillningen t.ex. börjar vara för torr betyder det att utfodringen inte är tillräckligt näringsrik. Det märks snabbt också på mjölkavkastningen.

Ensilage är grunden

Fullfoder sparar arbete och kostnader

Basen för de komponenter som ingår i fullfodret är ensilage; fullfoderreceptet finslipas utgående från ensilagets sammansättning. Laukkonen använder värmebehandlat och proteinskyddat Expro rybskross från Melica som utgör knappt 10 procent av ensilagemängden.

– Till ungefär 3 000 kg gott ensilage sätts ca 250 kg rybskross och 1 000 kg av

I Finland blir det allt vanligare att också mjölkgårdar använder fullfoder. Laukkonen tror att utvecklingen fortgår eller t.o.m. blir snabbare.

– Jag tror att nästan alla som förstorar sin mjölkgård börjar använda fullfodermetoden i framtiden, även om kompletteringsfoder förstås kan användas alltjämt.

För fullfoderutfodringen talar enligt

50

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

I Finland blir det allt vanligare att också mjölkgårdar använder fullfoder.

Korna gillar fullfodret, oftast lämnas nästan inget kvar på foderbordet. Jari Laukkonen ger varje dag akt på utfodringen. Mängden rester och spillningens sammansättning är bra måttstockar när man bedömer vad som är rätt balans i fullfodret.

Laukkonen inte bara den lägre arbetsåtgången utan också det mindre fodersvinnet. Fullfoder är smakligt och på t.ex. Laukkonens gård får kalvarna äta de små rester som blivit över. Det här sänker foderkostnaderna rejält.

– Man skall dessutom komma ihåg att fullfoder inte dammar i ladugården. Damm är en hälsorisk för producenterna. Vid fullfoderutfodring behöver man inte heller hantera ensilage för hand alls, därför blir arbetet mycket mindre tungt.

Enligt Laukkonen, som är ordförande för en klubb för dem som tillämpar fullfodermetoden, är attitydförändringens långsamhet det enda som bromsar upp fullfodermetodens utbredning.

– När man har vant sig vid att göra saker på gammalt sätt kan förändringar vara en hög tröskel för somliga. Det kräver bara attitydbearbetning.

Samtidigt påpekar han att antalet djur på fullfodergårdarna inte är väsentligt. Det väsentliga är i stället att den arbetstid som sparas in kan användas till annat arbete.

– Jag har också hört många säga att de har en så liten besättning att det inte är värt att satsa på att ge fullfoder. Ändå köper de kanske en ny arbetsmaskin som används några få gånger om året.

Satsningar på utfodringen syns och märks varje dag, menar Jari Laukkonen. ■

Jari Laukkonen beställer Expro rybskrosset i lösvikt. Krosset är värmebehandlat och lätt att blanda i fullfodret.

www.k-maatalous.fi

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

51

BYGGANDE AV LADUGÅRD DEL 1

Elemeentet på plats, cilikon och uretan emellan, fastsättning med plåtkrokar i takläkten, maskinfalsen fast och ett takelement är klart. Aimo och Kimmo Junttila justerar elementet på plats, Matias Luokkanen fogar.

Delentreprenader förkortar lösdriftsladugårdens byggnadstid Mikael och Anne-Maj Österberg i Oravais är nöjda med att de valde en lösdriftsladugård som uppfördes med delentreprenader. Uppförandet har från början fungerar efter noter. Husbondefolket var nöjda med möjligheten att få en stor del av konstruktionerna färdigt uppförda. Konstruktionerna levererades av K-lantbruk. text och foton Jussi Knuuttila

Jordbyggnadsarbetena inleddes den 13 april. Dessa klarade man av lätt tack vare spåren av den milda vintern. Grävningen av grunden,grusfyllningen och tillpackningen sköttes av gårdens folk, likaså monteringen av pelarplintar och svämgödselrännornas element som levererats av Hokkasen betoni. Arbetena med grunden var klara i god tid tack vare insatserna av en bekant grävmaskinsentreprenör och två avlönade arbetare.

Monteringen av Finnforests limmträpelare och takbärare kunde inledas enligt den överenskomna tidtabellen i mitten av juni. Monteringen sköttes av Rakennusliike Tuomo Poukkulas arbetsgrupp på fem män. Endast en pelarplint måste lyftas litet högre upp.

Enligt Poukkula lyckas monteringarna inte längre utan ordentlig laserutrustning.

52

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

Denna gör redan grävningen av grunden betydligt snabbare. De exakt monterade pelarplintarna försnabbar och underlättar arbetet med de bärande pelarna, takvbalkarna och speciellt monteringen av väggelementen.

Nord Elementti Oy:s tvåmannagrupp för monteringen av väggelementen bevisade samma som Poukkula. När pelarplintarnas höjder är de rätta, går arbetet snabbt. Om man är tvungen att justera höjderna mycket, måste åtminstone fogen mellan pelarplintarna och väggelementen gjutas inom rimlig tid. Annars kan det ske små förskjutningar.

Betongelementens montörer rekommenderar kross under pelarplintarna.

Krossen jämnas sedan ut till rätt höjd med ett tunt lager finare material. Detta ger ett bärande och bra underlag.

Precisionsarbete Man var tvungen att beundra monteringsgruppernas noggranna arbete vid monteringen av såväl de bärande konstruktionerna som väggelementen. Den bärande pelarens övre ända bör vara på exakt höjd.

Det är fråga om millimetrar för att monteringen av takbalkarna skall vara så lätt som möjligt. Finiställningarna görs med hjälp av pelarplintens fyra bultar och åtta muttrar.

Man arbetade mycket med takbalkarna, för att komma igång och få allt på plats. De senare monteringarna och hela byggnadens hållning är beroende av dessa grundarbeten. När de första balkarna fåtts på plats, börja arbetet löpa. Varje medlem i monteringsgruppen visste sin uppgift. Ingen brådska förekom i något skede.

Trots detta framskred arbetet. Poukkulas grupp har många års erfarenhet. Monte-

Pelarplinten bör fås så noggrant som möjligt på rätt plats. Ett lyckat arbete sparar bekymmer vid monteringen av stomme i ett senare skede. Ett bra laserredskap är ett nödvändigt hjälpmedel.

Anne-Maj och Mikael är nöjda, när de valde en ladugård som uppfördes med delentreprenader. Eveliina med hatt och Emilia har fått tid av föräldrarna som tidigare, fastän man på gården håller på att genomföra historiens största investeringsprojekt.

Monteringen av väggelementen inleddes på morgonen den 20.6 från byggnadens gavel. Vi halvtvå tiden på eftermiddagen var hälften av elementen på plats.

ringen av de bärande pelarna tog två dagar, de inre bärande pelarna av stål medräknade.

Nord Elements monteringsgrupp Kyösti Saari och Petri Airaksinen visade samma inställning vid monteringen av väggelementen i betong. De kom till arbetsplatsen för att kontrollera alla mått dagen före monteringen. Justeringsbitarna lades på plats redan i detta skede.

Det första av sex elementlass anlände före åtta på morgonen. Även i detta arbete tog man tillräckligt med tid med monteringen av de första elementen. Gjutningen av locket på den gödselränna som går till byggnadens utsida hade blivit för kort.

Man var således tvungen att samla en hel del justeringsbitar under elementen. Monteringsgruppen rekommenderade att man skulle gjuta ihop fogarna så fort som möjligt.

Efter de första elementen började arbetet löpa allt snabbare. Ett lämpligt format järnspett användes för fininställningen av elementen. Inställningen av övre ändan görs med en trämejsel. På kvällen vid femtiden var alla väggar uppförda. Män-

nen har erfarenheter från montering av väggelement gällande tusentals byggnader.

Elementen stöds i monteringsskedet med vinkeljärn och skruvar i byggnadens ram av trä. Dessa fästes i varandra med stålskivor spikade i fogarnas övre ändor.

I fogarna monteras en glasfiberremsa och fogarna massas på båda sidorna. Byggnaden är redan i detta skede stadig. Men först efter rotgjutningarna är den säker och styv. I pelarplintarna och i betongelementens nedre ändar finns betongarmering, vilka binder dem vid varandra.

På åsen lämnades utrymme för ljustak nästan över hela åslängden. Endast på gavlarna kommer elementen ända upp till åsen. Gården egen monteringsgrupp monterar ljustaket senare.

Monteringen av taket löpte snabbt.

Det blev färdigt på kvällen den andra dagen. Då var även gavlarnas täcklister på plats. Gårdsfolket fick sköta om att takfoten blev klar och att monteringen av takrännorna utfördes. Även utrymmet mellan vägg- och takelementen på gavlarna skall täckas och isoleras.

Mikael Österberg konstaterade vid monteringen av taket att han var nöjd med delentreprenadsleveranserna. Detta minskar gårdsfolkets brådska och stress. Monteringsgrupperna var visat stor yrkeskunskap och ansvarsfullt arbete.

Husbonden litar fortfarande på att byggnaden blir klar inom utsatt tid. Vid jultiden är det meningen att flytta de första djuren till den nya ladugården. Detta förutsätter naturligtvis att el- och rörinstallationerna löper enligt planerna. ■

Vid monteringen av takbalkarna är en absolut exakthet fortfarande ett krav.

Tuomo Poukkola ger märke åt lyftkranens förare.

Taket på plats Aimo Junttilas monteringsgrupp påbörjade monteringen av taket vid åttatiden den åttonde augusti. Gårdens eget folk gjorde nästan alla golvgjutningar före monteringen av taket. Mikael Österberg verkade verkligt nöjd med situationen.

Golvgjutningarna lyckades bra, fast det regnade under många dagar. Pumpningen av betongen lyckades behändigt, emedan taket inte var i vägen. Österberg valde Thermosols element som tak på sin ladugård. De är trots sin lätthet styva konstruktioner. När elementet fås på plats, är taket för den delen klart.

Takfoten gjordes av två element som skruvades fast i varandra.

Det har gått ett par timmar från börjandet. 7 takbalkar av 22 är på plats. Från det här tilltar farten. Takläktens fastsättningsjärn har spikats i takbalkarna redan på marken.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

53

I BUTIKEN

Uppväxta i butiken

K-lantbruksaffären i gränskommunen Kitee firar sitt 30-årsjubileum i arbetets tecken första veckan i september.

K-lantbruk och Rautia finns på en ”vinnande” plats invid den väg som leder från Kitee till Puhos och till väg nr 6. text och bilder Tuomo Kautonen

Bolaget har sina rötter i Värtsilä nära östgränsen, där Pentti och Leena Hurri drev en bybutik fr.o.m. 1963. Nu har de överlåtit butiksdriften till sina döttrar Sanna Hurri och Minna Hurri-Hyvärinen.

– Vi har växt upp i butiken, säger köpmännen. De har trevliga minnen från barndomen.

– Det var tryggt att veta att man vid behov alltid kunde hitta föräldrarna i butiken. Pappa kom att sälja mångt och mycket medan en av oss satt i hans knä och berättade om något som hade hänt, minns de.

Systrarna brukade också följa med när föräldrarna körde ut varor till kunderna.

– Kundbetjäningen och en kunnig personal är vårt största trumfkort också i dag. Det här är ett bra gäng, betonar Sanna Hurri som basar för lantbrukshandeln och ekonomiadministrationen.

K-gruppens köpmanna- och personalutbildning som har pågått i flera år bidrar till att kunskaperna hålls à jour. I fjol placerade sig företagets lantbrukslag på tredje plats i K-gruppens mästarförsäljartävling som handlar om personalutbildning.

Till utbildningen är Sanna hotell- och restaurangförman medan Minna är merkonom.

Främst gårdar med mjölkboskap De förnödenheter som Kesko förmedlar fyller producenternas behov bra, och det är en gedigen utgångspunkt för lantbrukshandeln, säger Sanna Hurri. Den praktiska verksamheten bygger till stor del på stödet från kedjorna K-lantbruk och Rautia, och den lokala prägeln beaktas också. Det här märks t.ex. inom reklamen och varuutbudet och på varumärkena.

Företagets huvudsakliga verksamhetsområde är mellersta Karelen, dvs. Kitee, Rääkkylä,

Kesälahti och Tohmajärvi. Jordbruket i området domineras av djurhållning och enligt köpmännens bedömning äger 90 procent av kunderna mjölkkor. Det betyder att handeln med foder, förnödenheter och maskiner som behövs för mjölkproduktion är stark och att spannmålshandeln är anspråkslös.

Tre försäljare har specialiserat sig på lantbrukshandeln. Juha Väistö har stor erfarenhet av maskiner, Esko Malinen av produktionsförnödenheter och Arvi Sinkkonen av småmaskiner, förnödenheter och reservdelar. Vid stora jordbruksinvesteringar samarbetar man med Kesko Lantbruk och förnödenheterna tas via affären i Kitee. Också kunder som vill bygga en ladugård kan kontakta affären och be om en offert.

Eftersom östgränsen är nära är kunderna från Ryssland ”ett bra tillskott”. En av butikens försäljare talar ryska. Åtgången har i alla fall avtagit på grund av att exportrestriktionerna skärpts.

– Vi ger full service också inom byggsektorn, påpekar Minna Hurri-Hyvärinen som svarar för den biten.

I butiken som har en årlig omsättning på fyra miljoner euro jobbar förutom köpmännen 12 ordinarie anställda och tre säsonganställda. Ungefär halva omsättningen kommer från lantbruk och andra halvan från byggande. Butiken och lagret upptar 1 000 kvadratmeter var. Så här stor har butiken varit sedan 1999, då ytan fördubblades.

– Butiken är riktigt bra och tidsenlig.

Redan pappa Pentti framhöll att det alltid måste vara ordning och reda och välstädat, säger Sanna Hurri och Minna HurriHyvärinen, som vardera har sitt eget ansvarsområde men gemensamt sköter företagsledningen som helhet. ■

Sanna Hurri (t.v.) svarar för lantbrukshandeln och den ekonomiska administrationen, Minna Hurri-Hyvärinen basar för järnhandeln. Viktiga beslut som gäller hela företaget fattar de gemensamt.

54

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

Kosti Kotalahtis vireksdrivningsmaskiner är

SKOG

Dimensionerade enligt användning

Lantbruksföretagaren bör vid sina maskinval sträva efter fungerande helheter som passar ihop med varandra, med vilka man klarar sig långt in i framtiden. Kosti Kotalahti som sysslar med virkesdrivningsentreprenader valde Nokkas robusta Hakkilastare och en dragande skogsvagn. text och foton Irma Peltola

– Det viktigaste är att man skaffar en utrustning som lämpar sig för den egna användningen, konstaterar Kotalahti. Han är nöjd med Hakki 6084-lastaren, som har den längsta bom man kan få och därtill en dragande 13 tons släpvagn.

Med denna utrustning kör han på entreprenad åt tre skogsbolag. Med kombinationen körs virke, energikvistar och – stubbar. Det blir ca 500 arbetstimmar per år, vilket räknat som arbetsdagar utgör tre månader. Beroende på trävaruslagen transporteras årligen ca 5000 fastkubikmeter.

Helheten ger funktionen Nokkas Hakki-lastare och –skogsvagn skräddarsys av moduler enligt kundens behov. Kotalahti har testat Nokkas skogsmaskiner och på gården har hållits arbetsdemonstrationer.

– En ansvarsfull tillverkare behöver ett testningsställe, ty detta garanterar att kunden får utrustning som provats i praktiken, säger husbonden i Korpilahti.

Efter det praktiska arbetet och testerna

56

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

har den egna kombinationen noga övervägts.

– Lastaren är flänskopplad, ventilanordningen förstyrd hydraulisk och bommen den längsta möjliga. Lastaren är försedd med slygrip och en medelstor virkesgrip, berättar Kotalahti.

Kotalahti stannade för detta alternativ på grund av driftsäkerhet och pris.

– Den eldrivna kan ha bättre ergonomi.

I de båda versionerna är ventilsektionen fast på lastaren och i hytten endast manöverspakarna.

Framkomligheten i terrängen säkras av vagnens fyrhjulsdrift och ett rätt förhållande mellan dragtraktorns och vagnens viktförhållande. Ett fullt lass väger ca 15 000 kg, varvid traktorns massa bör vara minst 5000 kg.

Kosti Kotalahti har reserverat en traktor på drygt 75 kilowatt för lastar- och skogsvagnsbruk. Den robusta lastaren använder inte traktorns bashydraulik, utan på traktorns front har monterats en yttre hydraulenhet. Traktorn är försedd med bottenpansar, vilket är nödvändigt i skogskörning, roterande sits och säkerhetsrutor

Entreprenörens Hakki 6084-lastaren har lyftkraft och räckvidd. Den långa bommen minskar flyttningen av kombinationen speciellt vid gallringar. i lastningsriktningen. Däcken är 14 plys skogsdäck.

– På marknaden finns inte en lantbrukstraktor, som när den kommer från fabriken skulle var en färdig dragmaskin för ett till hälften yrkesmässigt skogsarbete. Man bör gå via verkstaden, säger Kotalahti.

Kombinationen är i användning året runt på Kotalahtis gård. Med lastaren lyftes rundbalar och gödsel- och utsädessäckar. Vagnen är försedd med förlängningsdel, varvid den rymmer åtta rundbalar på en gång eller två tre meters virkesknippor.

Terminaltransport sysselsätter Averkningsområdena ligger på högst 20 kilometers avstånd från gården. En traktordriven enhet kan även köras i vägtrafik, varvid körningen till arbetsplatsen löper utan lavettransport.

Arbetsplatserna är vanliga avverkningsområden, där virket transporteras till bilväg.

Kosti Kotalahti är nöjd med Hakki 132HD-skogsvagnens boggiekonstruktion och det hydrauliska draget. Rullarna trycker mot hjulen och alla hjul börjar dra.

– Sena höstar och milda vintrar ökar behovet av terminaltransporter, när vägarna inte håller tunga maskiner.

Efterfrågan på transporter finns på specialområden, såsom parkliknande områden, till vilka man önskar lätta maskiner för hopsamlingen av träden.

Vid gallringar kommer den långa bommen till sin rätt, när lastarens räck-

På en mjölkgård lyfter lastaren även storsäckar och –balar.

vidd räcker till för att samla ihop högar längre ifrån. Sålunda minskar flyttningsbehovet för kombinationen och arbetet effektiveras. Med en stor vagn minskar även antalet körningar till upplagsplatsen.

Arbetarskydd med en bra maskinkedja Kotalahtis gård är en mjölkgård, där ladugården ligger på husmor Leena Kotalahtis ansvar. Husbondens arbetsfält finns på odlingsarbetena samt avverkningsarbetena och snöplogningen. Kosti Kotalahti har även arbetsförhållande med LPA. Praktikanter och även avlönad avbytartjänst ger rörelsefrihet för familjens arbete och fritid.

Kosti Kotalahti understryker arbetarskyddet som en del av yrkeskunskapen.

Vid avverkningsarbetet betyder det just kombinationens rätta vikthörhållanden, dragande och bromsande vagn och rätta friktionskedjor. Traktorns fönsterrutor är en centimeter tjocka ploykarbonatskivor, som tål stötar. Kombinationen har 12 arbetsljus, varvid ljuset räcker till under höstens och vinterns mörka tider. Luftkonditioneringen minskar på damm och buller, när fönster och dörrar kan hållas stängda.

Till arbetarskyddet hör även företagarens lösningar för tidsanvändningen, när man även har arbete utanför det egentliga lantbruket på gården.

– En rätt arbetsbelastning och dimenssionering av gårdens ekonomi gynnar hälsotillståndet, ty då säkras företagarnas psykiska och fysiska tålighet. Man borde även se till att man sköter sin kondition, påminner Kosti Kotalahti. ■

Arbetsmiljöns betydelse ökar, när entreprenadmängderna är stora. Lastarens manöverspakar påminner om spelmaskinens.

Gårdscentrum v ENERGI

Hahkiala gård övergick på våren till flisuppvärmning.

Man planerade ett smidigt uppvärmningssystem: i pannan brinner tillsammans med flisen avfallsspannmål och även bageriavfall. Husbonden ville också att uppvärmningen skulle vara så litet arbetskrävande som möjligt och att värmecentralen skulle passa in i miljön. text och foton Raila Aaltonen

Hahkiala gård i Hauho odlas av Kalle Fazer. Den ståtliga huvudbyggnaden i sten, i barockstil, är helt i företagsanvändning: där hålls på beställning fester och möten.

Gårdsfolket har därtill åtta andra byggnader som skall hållas varma, och i dessa finns närmar tio bostäder av olika storlekar. Tidigare hölls dessa byggnader varma

Hakeyhtymä Kankaanmäki kör bränslelasset till Hahkialas värmecentrals silo inom en vecka efter det man fått beställningen. Under vintern går det åt 800-1000 ton flis i anläggningen.

Värmesystemet bör vara driftsäkert, flexibelt och lätt att använda, säger husbonden Kalle Fazer. Han räknade med, att de valda lösningarna betalar sig. Investeringen är gjord för minst 25 år.

58

ÅKER BIRKA ■ 4/2007

Värmecentralen placerades i anslutning till det gamla växthuset och laboratoriebyggnaden, som är i Keskos användning, på det gamla pannrummets plats. Tack vare terrängens höjdskillnad smälter anläggning bra in bland de gamla byggnaderna.

I en bra brännare brinner flisen med en 1000-gradig låga. I pannan förflyttas värmen till pannvattnet varvid rökgasen avkyls till 150-180 grader. Hans Hällfors planerade värmecentralen och ansvarade även för genomförandet av projektet.

värms upp med flis med olja, vilket krävde 60-80 tusen liter olja per år. Varje hus var naturligtvis försett med eget pannrum och oljetank.

– Oljeförbrukningen var enorm, och jag ville ha ett inhemskt biobränsle i stället för oljan. Gården har 320 hektar skog, och som biprodukt vid avverkningarna kommer det lämpligt material för flisningen, berättar Fazer som bakgrund till sitt val av bränsle.

Hahkialas åkerareal är 110 hektar. Fazer odlar spannmålsutsäde åt Kesko på 80 hektar, resten på 30 hektar är i försöksgårdens användning. Det viktigaste kriteriet vid valet av panna var, att man tillsammans med flisen skulle kunna använda slösäd som uppstår vid sorteringen av spannmålen. Det uppstår ca 200 ton sorteringsavfall per år, men allt duger inte som bränsle.

Den spannmål som skall brännas kippas i värmecentralens andra silo, som ligger bakom flissilon som rymmer 200 kubik. Automatiken sköter om inmatningen av de olika bränslena till pannan i önskade proportioner. Spannmålens andel av blandningen kan som högst vara 20-30 procent.

Från den andra silon kan man även mata in annat fast bränsle, såsom avfallsbröd från industrin eller träpellets. Man kan även elda med våt flis, om man samtidigt blandar in torr, bra spannmål.

– Rosterskötselstången skjuter bort askan från rostret och askskruven transporterar bort denna, berättar Veijo Kilkkilä. Användningen av avfallssäd tillsammans med flisen ökar mängden aska. Som reservsystem finns en oljebrännare och för strömavbrotten finns på gården en reservgenerator.

Industriautomatiken kom till lantbruket Den nya värmecentralen började man planera i december 2005. Arbetena inleddes följande vår, och i mars 2007 fick man värmen på.

För planeringen och byggandet av värmecentralen svarade Farmenergi Ab från Kyrkslätt. Pannan och inmatningsautomatiken levererades av Ariterm Oy från Saarijärvi. Företagen har ett intimt samarbete; Farmenergi har bland annat deltagit i produktutvecklingen av Ariterms TPYM-inmatningsanordning.

Hahkialas Arimax Bio-panna är större än en normal lantgårdspanna, med en effekt på 500 kW. Leveranssäkerheten då det gäller värmen skötes av en 400 kW:s oljebrännare, som startar automatiskt, om pannvattnets temperatur sjunker under inställda värden.

– Ett reservsystem som fungerar med olja sätts vanligen till alla pannor över 300 kW. Med hjälp av detta kan man sköta även ett plötsligt större effektbehov, varvid man inte behöver dimensionera flispannan enligt den allra största belastningen, berättar Ariterms Veijo Kilkkilä.

Ariterm-produkterna säljs av K-Lantbruk runt om i Finland.

Värmecentralens styrningsautomatik är bekant från industrin. Funktionerna kan följas med detaljerat från skärmen på pannrummets vägg. Alarm om störningar får husbonden till sin mobiltelelfon.

Med hjälp av nätanslutning skulle hela systemet även kunna övervakas inifrån i den egna datorn, men Kalle Fazer ansåg inte att online-systemet var nödvändigt, åtminstone inte i början.

Skräddarsydda lösningar För att skydda den vackra gårdsmiljön byggdes värmecentralen som skräddarsydd i stället för det gamla pannrummet, vilket naturligtvis kostade mera än en färdig containerlösning. Priset höjdes speciellt av flissilons specialtillverkade takkonstruktion: vid kippning av lasset förflyttas taket hydrauliskt åt sidan.

– Genom att utnyttja det rörliga taket och terrängens höjdskillnad kunde man begränsa silons höjd så, att taklinjen passar ihop med den bredvid liggande labo-

ratoriebyggnaden. En högre silo skulle i påfyllningsskedet varit känslig för vinden, även dörrarna skulle ha blivit över sju meter höga, berättar Farmenergis verkställande direktör Hans Hällfors.

Farmenergi ansvarade för hela prjektet enligt nyckeln i handen-principen, genom att även använda lokala underleverantörer.

– Så här blir det inga gråa zoner mellan de olika entreprenadavtalen. Samtidigt undviker man friktioner och irriterade röster, berättar Hällfors som byggt över 200 anläggningar. Hans företag sköter även om anläggningens service och annan uppföljning.

Förnyandet av värme- och avloppssystemet var en investering i miljonklassen, av vilken Fazer fick en del som stöd från TE-centralen. Själva värmecentralen kostade ca 500 000 euro. Maskinernas andel av detta utgjorde endast ca en tredjedel.

En entreprenör svarar för bränslet På området grävdes 1,8 kilometer värmekanaler, och när man började gräva, så förnyades även samtidigt hela backens avloppssystem. Det behövdes även drygt en kilometer ny avloppslinje. Avloppsvattnet hanteras nu i två VH-Putz-reningsverk.

– Funktionen har varit igång hela tiden. Invånarnas trivsel fick inte störas av byggnadsarbetena, varvid alla ändringarna noggrant måste planeras och utföras steg för steg, beskriver husbonden.

En mångsidig företagsverksamhet och utvecklingen av denna ger bråda tider åt Hahkialas husbonde. Därför gav han genast från början över skötseln av värmecentralens bränslefråga till en utomstående. Flisen hackas och transporteras av Hakeyhtymä Kankaanmäki Oy från Tuulos. Överårig, torr ved lagras i skogen på Hahkiala på för ändamålet planerad lagringsplats. Vedtravarna skyddas i augusti med papper. När man behöver påfyllning, kommer Kankaanmäki och flisar ett lass och transporterar detta på samma gång till silon. Flisens fukthalt är 25-35 procent.

– En mellanlagring skulle ha varit dyr och flyttningen av flisen många gånger skulle har krävt för mycket tid, säger Fazer.

Han ville ha ett stort och pålitligt företag som flisleverantör, så att bränsleservicen skulle fungera störningsfritt, och vars kontakter vid behov även hjälper till att

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

59

Nu

Automatiserad biobrännare för havre och pellets

AKTUELLT

■

Klabbmaskin för mindre behov ■ Hakki-Pilke Hawk är en modern klabbmaskin. Hakki-Pilke Hawk är planerad för de användare, som inte gör stora mängder klabbar, men som dock vill ha en lättanvänd och säker klabbmaskin som underlättar arbetet.

Hawk är som sina större bröder försedd med kedjesågskapning och veden klyvs i fyra delar med en 5,6 tons klyvningscylinder. De färdiga klabbarna lastas med en 3,2 meters transportör.

Klabblängden kan med Hakki-Pilke Hawk ställas in från 20 till 50 cm vid en maximi-

diameter på 30 cm.

Säkerhet och lätt användning har varit utgångspunkter vid planeringen av Hawk, exempelvis kedjan roterar endast då när trädet kapas. De el- och förbränningsmotordrivna modellerna är lätta att transportera, ty de har ett drag som kan kopplas till personbilens dragkrok. Det finns även en traktordriven modell. HakkiPilke-klabbmaskinerna säljs av K-Lantbruk. Pris från 4380€ (inkl. moms 22%) + lev.kostnader.

Den inhemska uppvärmningsenergin har på de senaste åren förbättrat sina ställningar vid uppvärmningen av de finländska husen och lantgårdarna.

Den tidigare populära oljeeldningen har i allt större utsträckning ersatts med flis-, pellet- eller torveldning. Orsakerna till ökningen av den inhemska energianvändningen är enkla. Den inhemska energin är kostnadseffektiv, den produceras av förnybara naturresurser och den inhemska energins produktionskedja stöder nationalekonomin.

Underhållet av uppvärmningssystemet som tidigare varit problematiskt har i de moderna bioenergilösningarna minimerats med automatiska funktioner. Som ett bra exempel på lättanvända och pålitliga bioenergilösningar är Ariterm Farmjetbiobrännarna, som lämpar sig för eldning med pellet och havre.

20 kW:s eller 50 kW:s brännare kan monteras på de flesta äldre vedpannor och den styr automatiskt inmatningen av pellet eller spannmål till brännaren. För att säkra den lätta användningen har brännaren automatisk tändning.

Anordning övervakar ventilationen ■ De till lagstiftning och direktiv gällande EU:s djurs hälsotillstånd tillsatta kompletterande villkor bestämmer extra krav på övervakningen av ventilationen i produktionsutrymmen. Den mekaniska ventilationens funktion bör övervakas med ett alarmsystem, som meddelar eventuella fel i anläggningen.

Det finländska Global Safety & Security Solutions (GSSS) har kommit ut på marknaden med Metis Farmi –alarmsystemet, med vilket man kan kontrol-

lera djurstallarnas temperatur samt den mekaniska ventilationens funktion och meddela när förhållandena i produktionsutrymmena ändras. Anordningen sänder övervakningsuppgifterna med hjälp av GSM-nätet som textmedelanden till mottagaren och säkrar att texten kommit fram med ett telefonsamtal.

Metis Farmi anordningen har flera kopplingar, till vilka man bl.a. kan till ventilationsanläggningen kan koppla en felrelä eller andra uppgifter som skall övervakas

Färdiga stängsel före vintern ■ Svenska Octowood som tillverkar åttkantiga stolpar har utvecklat stängselpaketet OctoPaddock som går snabbt att uppföra. Inhägnaden har måtten 20x48 meter och levereras komplett. Det representativa trästängslet passar t.ex. för djurhägn.

Paketet innehåller stolpar, slanor, grindstolpar, grindar med gångjärn, självborrande skruvar samt bygganvisningar.

Octostolpen är en färdig stolpe av furu som har frästs åttkantig. Före im60

ÅKER BIRKA ■ 4 /2007

pregneringen har den torkats i 100 graders temperatur.

Torkningen säkerställer att impregneringsmedlet, som innehåller varken krom eller arsenik, tränger ända in i kärnvirket. Stolparna som är impregnerade i träskyddsklass A används i djurhägn och viltstängsel samt vid landskapsbyggande. Tack vare den åttkantiga formen är det lätt att foga de mellanliggande ribborna eller anslutningsstyckena till dem.

gällande objektet. Leveransförpackningen innehåller temperaturgivare, med vilken man kan övervaka att temperaturen hålls innanför angivna gränser. De flesta problemsituationer i ventilationen eller i värmesystemet märks rätt snabbt som förändring av temperaturen i djurstallarna.

Anordningen är ordentligt inkapslad och försedd med ackumulatorsäkring. Metis Farmi alarmsystemet är helt planerat och tillverkat i Finland.

Rättelse I förra numret på sidan 32 presenteras det ypperliga slåtterkrossresultatet av Elho HNM 320 C.

■

Hur många gånger har inte sommarens första dag i trädgården förstörts av en gräsklipparmotor som inte startar?

Och om man inte heller direkt kommer ut till holmen, när aktersnurran inte startar. I de flesta fall hittar man inget fel med motorn, utan av bränslet som stått i tanken över vintern har troligen en del förångats och i resten har bildats föreningar som stör starten av motorn.

Detta problem kan undvikas genom att använda Neste Oils Futura Green bensin som utvecklats speciellt för småmotorer, och som därtill förbränns renare. Futura Greens avdunstning är liten, vilket gör att från detta avdunstas mindre kolväten och den behåller bra sin tändningsegenskap. Det bensin som blivit kvar i tanken över vintern fungera igen bekymmersfritt på våren.

Man kan inte heller strunta i den fördelen, att avgaserna inte luktar och att lukten inte fastnar i kläderna. Det ringa utsläppet är även till fördel för miljön.

Futura Green består av kolväten, som förbränns rent i småmotorer och nästan fullständigt. Detta sparar motorn och maskinens servicebehov är litet.

■

Foderraisio lanserar i början av september tre nya foderblandningar för mjölkboskap: helfodret Opti-Maituri 18, halvkoncentratet Opti-Maituri 26 och hälsofodret OptiMelli för fullfoderutfodring och separat utfodring.

Alla innehåller levande jäst som främjar våmfermentationen, och helfodrets samt halvkoncentratets aminosyrasammansättning har optimerats med hjälp av skyddat metionin. Enligt försöksresultaten höjer våmskyddat metionin såväl mjölkavkastningen som protein- och fetthalten.

Kesko Lantbruk och Mestarifarmi samarbetar

■ Kesko Lantbruk Ab och Mestarifarmi Oy har ingått ett avtal om affärsverksamheten inom handeln med boskapshushållningsmaskiner och produktionsbyggnader. Avtalet trädde i kraft 1.9.2007 och genom det övergick affärsverksamheten inom produktområdet inklusive installations-, service- och reservdelsfunktionerna till Mestarifarmi Oy. Genom arrangemanget kombinerades Kesko Lantbruks kompetens inom handeln med boskapshushållningsmaskiner och Mestarifarmis kunskap inom betongbyggande. Det här förbättrar byggprojekthanteringen och ökar leveranssäkerheten.

Kesko Lantbruk Ab bibehåller produktrepresentationerna för hallar och husdjursstallar i stål och trä samt maneger och koncentrerar sig på att anskaffa tillbehör för boskapsskötsel till K-lantbrukskedjan. K-lantbrukskedjan fortsätter att sälja de produkter vilkas representationer nu övergått, och samtidigt utökas produktutbudet av olika betongelement.

Kesko Lantbruk Ab fortsätter dessutom att representera och K-Lantbrukskedjan att sälja följande produktgrupper inom husdjursbyggsektorn: Murska-produkter; Emi ventilationsfläktar, styrcentraler, reglage och förnödenheter; Pomo galler för nötkreatur, vattenhoar, inredningsförnödenheter, kalvboxar, häststallsinredningar samt inredning för båsladugårdar. Vidare båsmattor, båsbäddar, rullmattor, stål-, gjutjärns- och uringaller för nöt och svin, utfodringshäckar för nöt, utfodringsstängsel, stängselelement och grindar, Muovix-produkter, fodertråg av polymerbetong och rostfritt stål samt element för foderrännor.

Mestarifarmi Oy är ett försäljningsbolag som specialiserat sig på produktionsbyggande för boskapsskötsel och täcker hela Finland. Bolaget hör till den finländska företagsgruppen Betonimestarit. I Finland har gruppen fyra fabriker som tillverkar betongelement och i Sverige två fabriker. Företaget har sammmanlagt 350 anställda.

– Dessutom inverkar det på leverfunktionen så att ämnesomsättningen blir effektivare: risken för ämnesomsättningssjukdomar minskar och fruktsamheten förbättras, konstaterar utvecklingschef Sanna Seppälä vid Raisio.

I sju brett upplagda studier höjde den levande jästen i foderblandningen mjölkavkastningen med 3,4 %, proteinhalten med 4,1 % och fetthalten med 4,2 %.

Syrehalten i våmmen inverkar dels på surheten, dels på mikrobaktiviteten.

Den levande jästen i foderblandningen förbrukar syret i våmmen och jämnar ut surhetsvariationer. Mängden mikrobprotein och protein som absorberas ur tunntarmen ökar. Också antalet bakterier som bryter ner växttråd stiger, varvid smältningen av växttråd blir effektivare och den energimängd som djuret kan utnyttja stiger.

I försöken steg den dagliga mjölkmängden med två liter, proteinhalten i mjölk med 1,4 tiondelar och fetthalten med 1,8 tiondelar. På årsnivå betyder det här ca 300 euro per ko. Också kväveutsläppen till miljön minskar när produktionen blir intensivare.

Nu

Nya foder för mjölkboskap

AKTUELLT

Småmotorerna tycker om bensin för småmotorer

Kraftfoder åt kalvarna och halm åt svinen

■

K-lantbrukskedOK-491 jan har presenterat två nyheter att placeras i inredningen. OK-491 är en kraftfoderautomat i plast för kalvar och Pomo Ströhäck bjuder i boxen på halm att böka i. Kraftfoderautomatens mått är 38x75 cm, höjd 82 cm och väger 17,5 kg. Den kostar 120 €. Ströhäcken är tillverkad av galvaniserat rör, och dess pris är 38€.

Pomo Ströhäck

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

61

ÅKER BIRKA KNEP

Åker Birka Har du en idé som gör arbetet lättare? Berätta om den för oss, så publicerar vi den! För varje knep som publiceras betalar vi 20 euro i honorar.

En tallriks körteknik Spridningsbilden är osymmetrisk hos en centrifugalspridare med en tallrik, varvid man med denna inte kan köra med samma teknik som med sprutan (eller spridare med två tallrikar), eller fram och tillbaka på åkern genom att vända på vändtegarna (serpentinbild).

Däremot bör man köra runt åkern (spiralbild), så att det fel som förorsakas av osymmetrin inte upprepas utan upphävs vid körningen bredvid. Vid spiralbilden är

20 €

problemet dock, att det föregående varvets körlinjer lätt glöms, ifall de inte syns tydligt, och att man inte t.ex. behändigt kan utnyttja besprutningsspåren.

Detta problem försvinner, om traktorn är försedd med riktningsomkastare ( eller backväxelns hastighet råkar vara densamma som den växelns hastighet som användes vid spridningen). Då kan man köra serpentinmönstret så, att traktorn inte vändes vid vändtegen, utan man ändrar körriktningen, d.v.s. man backar vart annat körvarv.

Knepet insänt av Simo Havia från Nyslott.

Skicka in knepet per e-post under adressen niksit.maatilanpirkka@dialogi.fi eller per post: Åker Birka, Markkinointiviestintä Dialogi, Anne Penttilä, PB 410, 00811 Helsingfors. Meddela alltid dina kontaktuppgifter och bankuppgifter.

4/2007 ■ ÅKER BIRKA

63