UTGÅVA NR: 45 | 2023
WHISKY ROM&ÖL
Nästa del i serien Doubles
High Coast Cognac Casks
Stright Rye Whiskey från Arboga!
Blind Seal RYE WHISKEY
’Old School’ whisky från Speyside!
BENROMACH 15yo
Katter var länge ett naturligt inslag på destillerierna
Några riktiga jamare!
Exklusiv lansering endast för den Svenska marknaden
Single Cask från Milk & HONEY
Det händer grejor i Småland!
Bredaryds Wärdshus!
En kraftfull Jack Daniel’s som levererar!
Jack Daniels bonded
Snart släpps historisk whisky i Sverige!
Lindores Abbey DISTILLERY
Innehåll
nr.45 2023
Bredaryds Wärdshus händer grejor i Småland!
10 levererar!
LINDORES ABBAY DISTILLERY
Whisky från platsen där whisky föddes - snart kommer den till Sverige!
Några riktiga jamare!
Katter var länge ett naturligt inslag
på destillerierna
50
Single Cask Milk & HONEY
Exklusiv lansering endast för den Svenska marknaden
42
Alkohol kan skada din hälsa.
Efter regn kommer whisky
Jag minns lite skamset om hur jag raljerade om sommaren som stundade och om hur whisky intaget sjönk när temperaturen steg. Riktigt så blev inte den svenska sommaren i år.
Även om vi mer eller mindre har blivit dränkta i år så måste man ändå tänka positivt – efter regn kommer whisky. Under några år så har vi har haft torra somrar som har gjort att kornet inte riktigt har trivts och skördarna har blivit lidande. Och när skördarna slår fel så får destillerierna problem då priset på korn stiger och det som det köper håller inte tillräcklig hög kvalitet.
Man glömmer lätt av att whisky är mångt och mycket en produkt från jordbruket. Utan bönder så skulle vi inte ha någon whisky, men på något sätt så pratas det väldigt sällan om hantverket på fälten som ligger bakom malt som blir whisky.
Det är inte sällan som det pratas om hur viktiga faten är eller vilken jäst som används, hur pannorna sköts eller hur länge destillerierna fermenterar. Snudd på aldrig pratas det om bönderna som levererar kornet till mälterierna.
Några av de destillerier som jag känner till som verkligen lyfter fram de bönder de samarbetar med är Springbank, Kilchoman, Bruichladdich, Benromach, Daftmill och Waterford. Den senare gör det mer än någon annan
då varje gård lyfts fram separat genom att de destillerar varje gårds korn separat och lagrar denna whisky separat.
Det finns ett självklart svar varför inte fler destillerier lyfter fram sin kornleveratörer – de vet helt enkelt inte vem det är som odlar kornet. De sex destillerier som jag nämnde är relativt små producenter eller så gör de batcher med whisky där de producerar den med korn från sin direkta närhet – Local Barley.
Förra året besökta jag det väldiga mälteriet Crisp Maltings som ligger strax öster från Elgin i norra Skottland. De levererar tusentals ton av mältat korn varje år till destillerier och bryggerier runt om hela världen. De köper också in korn från hela världen – även från Sverige.
Självklart har de en spårbarhet genom hela sin process där de vet exakt vart deras korn kommer ifrån men då informationen blir svår att föra över på ett vettigt sätt till en etikett på baksidan av en whiskyflaska.
Kanske behövs det inte ens – fråga bara dig själv, är du intresserade av att veta var kornet kommer ifrån? Jag, personligen, kan tycka att det är extra trevligt om jag vet och känner till alla råmaterial och processer som ingår i den whiskyn jag dricker. Men jag förstår också att det är snudd på ett nörderi som inte är hälsosamt.
Jack Daniel's BONDED
Text: Henric Madsen
Bilder: Henric Madsen / Jack Daniel’s Distillery
År 1897 trädde en lag i kraft i USA som skulle göra det enklare för konsumenterna att kunna köpa whiskey som var ärlig och rak - det som etiketten lovade fanns också i flaskan. Stod det ’Bottled-in-Bond’ så bevisade det att producenten fyllde lagens kriterier och att det var en äkta whiskey av högsta kvalitet!
Nu i september släpptes Jack Daniel’s Bonded på Systembolaget – en del av deras core range som vi tidigare inte har haft tillgång i Sverige!
Även om denna utgåva påminner om deras Old No 7 så är det endast på utseendet de möjligen kan förväxlas. Bonded är en större och fylligare whiskey på alla sätt och vis!
Namnet ’Bonded’ kommer från den amerikanska lagen ’Bottled-in-Bond’ från
1897. Det var en lag som trädde i kraft för att tvinga producenter att leverera en rak och ärlig produkt och som var ivrigt påhejade av de redan etablerade destillerierna. Innan denna lag så var begreppet whiskey lite yvigt, något som mängder med spekulativa individer passade på att utnyttja.
Tänk bara på alla de barscenerna i gamla westernfilmer där en cowboy kommer in i saloonen och har precis parkerat hästen utanför. Han knallar fram till bartendern och smäller ned det där tunga silvermyntet på bardisken och beställer en whiskey.
Vad denna trötta och lortiga cowboyen faktiskt fick för whiskey, om det ens var whiskey var något som denna lag säkerställde. Moonshiners producerade en illegal sprit som de sålde till alla som ville köpa. För att dryga ut denna sprit så blandade och färgade många den med allt möjligt och sedan satte på en etikett att det var ’whiskey’.
Detta var något som naturligtvis inte sågs väl på varken av myndigheterna eller av de producenter som hade en licens att producera högkvalitativa produkter. En bourbons stora namn, Colonel Edmund Haynes Taylor Jr, var den som kanske var mest drivande att få fram ett sätt där man kunde på ett tydligare sätt kommunicera med sina kunder vad som var en ’riktig’ whiskey och vad som var skräp. Han hade tröttnat på att se produkter som inte var lagrade utan färgade för att se ut som de hade spenderat tid i fat. Så ett steg i att få stopp på denna illegala marknad så drevs lagen ’Bottled-inBond fram.
Bottled-in-Bond
En whisky som uppger på etiketten att den är ’Bottled-in-Bond’ är en American Straight Whiskey och måste uppfylla en rad olika kriterier inom denna lag. All ingående whiskey i buteljeringen måste vara destillerad på ett och samma destilleri och under samma destillations säsong. Förutom detta måste den även vara lagrad i minst fyra år i ett licensierat ’bonded warehouse’. Den måste också vara buteljerad vid exakt 100 proof, det vill säga en 50%-ig alkoholhalt.
Samma recept men större smak och doft
I grunden så är flaggskeppet Jack Daniel’s Old No 7 och Jack Daniel’s Bon-
ded samma whiskey. De tillverkas bägge enligt det recept som Jack Daniel skapade för sin Old No 7 år 1866 och det i sin tur är samma recept som de använder idag. 80% majs, 12% korn och 8% råg. En mix som enligt Jack skapade de bästa smakerna.
Även kvaliteten på ingredienserna var viktigt och Jack Daniels använder bara den högsta kvaliteten på sin majs för att få den bästa sötman. De följer sedan upp detta med en andel råg för runda av sötman och för att få fram lite pepprighet och krydda i sin whiskey. Malten är där för att knyta ihop smakerna och skapa den krämiga munkänslan.
Högre alkoholhalt, mera smak
Vi är ganska vana med att Jack Daniel’s Old No 7 buteljeras vid 40%, deras Jack Daniel’s Single Barrel som också finns i Sverige kommer i styvare 45%. Men Jack Daniel’s Bonded är hela 50% - det i sig borgar för större doft och mer smak.
Destillerad
säsong
Tennessee Sour Mash Whiskey
De börjar sin produktion med att mixa samman de tre spannmålen tillsammans med järnfritt vatten som de tar från källan som ligger precis intill destilleriet – Hollow. Vattnet har passerat lager på lager av kalksten som har filtrerat ut järnet.
Precis som man bakar surdegsbröd där hemma så använder de samma teknik för att sätta i gång sin mash, de tar en ’starter’ det vill säga att de
på ett enda destilleri under en
och lagrad i minst fyra år i ett Bonded Warehouse och buteljerad vid 100 proof!
tar en del från föregående batch och tillsätter det till sin nya mash för att kick starta i gång jäsningen. Detta är orsaken till att Jack Daniels är en Sour Mash Whiskey.
Idag har Jack Daniels 64 mäskkar som klarar av en total volym runt omkring 40,000 gallons – 180 000 liter. De fermenterar under sex dagar innan de destillerar i sina kopparpannor av kolonnmodell. Även om de tekniskt sett endast destillerar sin whiskey en gång så använder de en doubler som kan ses som ytterligare en destillation.
inom det amerikanska tunnbindarskrået. Detta är ju till Skottarna och alla andra whisky, öl, rom- och såsproducenters stora glädje då de får möjlighet att köpa dessa mättade fat.
Jack Daniels använder enbart fat som är byggda av stavar som kommer från amerikansk vitek, Quercus Alba. Faten sätts ihop helt utan lim eller spik, det är bara trycket av de 33 trästavarna och ringarna av stål som håller ihop tunnan och håller den tät.
En större och fylligare
Jack Daniel’s än vad vi är vana vid - en given
Tennessee Whiskey att bjuda på!
Om man, efter att spriten har kylts ned, skulle lägga den på fat skulle det vara en bourbon, men Jack Daniel’s använder sig av ytterligare några steg för att kalla sin whiskey för Tennessee Whiskey – de använder kol för att runda av whiskeyn ytterligare – något som kallas för The Lincoln County process.
Råspriten, som de kallar för white Whiskey pumpas i stället över till tankar som är fyllda med kol från sockerlönn. Här får spriten sippra ned genom 3,5 meter av hårt packad kol som gör att den filtreras och blir således ännu rundare.
De viktiga faten
I USA så finns en lagstiftning som gör att faten som användes inom den amerikanska bourbon- och whiskey tillverkningen endast får användas en gång. Bakom denna lag finns en tanke att ha så många anställda som möjligt
Innan faten fylls med den kolfiltrerade whiskeyn så rostas och kolas de på insidan för att locka fram och karamalisera träets naturliga socker. Dessa sockerarter är så viktiga för smaken hos Jack Daniels så de har utvecklat egna, unika, arbetssätt för att rosta sina fat.
Från shot till zipper
Länge har Jack Daniel´s varit lite av en ’shot whiskey’ men nu med Bonded och deras Single Barrel’s så bör man utforska dessa whiskeys på ett mer njutningsfullt vis – de har blivit zipper´s i stället.
Här finns nu en lysande möjlighet att anordna en provning som förr var omöjlig – samla ett gäng vänner och upplev skillnaden själv mellan de olika utgåvorna!
Jack Daniel’s Bonded 100 proof 87/100
|
DOFT:
Låter ju lite schablonmässigt men det första man mötts av är en stor och kraftfull vaniljton som är invaggad i en pepprig ekighet. Det finns en väl avrundad sötma i doften som samsas med ett sting av citrus. Svaga nyanser av mogna röda frukter i bakgrunden men även de har en touch av ekpolish över sig.
|
SMAK:
Mycket mer intensiv smak än vad vi är vana vid från Jack Daniel’s Old nr 7. Här är faten mer drivande och levererar en fruktig ekighet med inslag av torkade fikon, läder nyanser av lakrits. I bakgrunden finns citrusen med från doften men den är av ett sötare slag. Stor och fyllig smak!
|FINISH:
Lång finish med rullande toner av ek som fångas upp av en snygg vaniljnot med mycket frukt i bakgrunden.
| HELHET:
En väldigt trevlig whiskey som passar bra in i Jack Daniel’s familjen. Vid 50% så levererar den mycket som har saknats i Old No 7 – större kropp och mer doft och smak. En njutningsfull zipper från Staterna!
’Old School’ whisky från Speyside!
Nu återkommer äntligen Benromach 15 yo till Sverige och Systembolaget! Benromach 15 yo har lagrats på en kombination av 1st Fill Sherry och Bourbon barrels där tyngdpunkten har legat på Sherry.
Benromach är ett egensinnigt destilleri. När andra effektiviserar sina processer i jakt på pund och pence så gör Benromach närmast tvärtom. Benromach stängdes för gott trodde man 1983, men kunde tack vare Gordon & MacPhail fira sin hundraårsdag med att återuppstå.
Gordon & MacPhail och destillerichef
Keith Cruickshank är närmast rigida i sitt sätt att göra whisky på gammaldags vis. Moment som fatfyllning, fatvägning, lagerhantering, blandning med mera sker för hand. Man ståtar också med några av Skottlands längsta jästider och kör pannorna så sakta att det snarare droppar än flödar sprit ur dem. Allt för att replikera sättet man gjorde whisky på förr i Speyside. Processen är också i flera andra delar uppbyggd kring äldre typer av utrustning, som jäskar i lärkträ och kylning av destillatet utomhus.
En annan egenhet som Benromach, oss veterligen, är ensamma om är att man endast buteljerar på förstagångsfat. Den hårdnackade fatpolicyn är naturligtvis mycket kostsam men resultatet av de nya faten ger en mer smakrik och, enligt många, mer kraftfull whisky. I dag är det
vanligt att fat i den skotska whiskyindustrin används både tre och fler gånger.
Och nu återkommer en av deras Core Range whiskys till Systembolaget – en robust 15 åring som levererar makalös doft och smakupplevelse där sherrytonerna och maltigheten är två drivande karaktärer!
När Benromach stängdes 1983 var det få som vågade hopas på att destilleriet någonsin skulle öppna igen. Historien talade minst sagt emot. Det lilla Speysidedestilleriet hade egentligen aldrig fått luft under vingarna trots att det kämpat på sedan den legendariske Duncan MacCallum tog den lika legendariske destilleriarkitekten Charles Doig till sin hjälp byggde ett av Skottlands vackraste destillerier i slutet av 1800-talet. Branschkriser, världskrig, ägarbyten och konkurser skulle gång på gång tysta pannorna.
Gordon & MacPhail lyckades förvärva Benromach för en spottstyver 1993, vilket var ett resultat av ett mångårigt samarbete, men också av det förfallna destilleriets ringa värde. Nu vidtog en varsamt och långsam restaurering, där allt ifrån sönderfallna tak till maltgolvet, som stått oanvänt i 30 år, återställdes.
I dag är Benromach hyllat som ett hantverksmässigt och förstklassigt destilleri. Benromach blev ett craftdestilleri långt innan någon hört det ordet.
Benromach Distillery 90/100
Stor och kraftfull doft! Här samsas rökig sälta med breda sherrytoner på klassiskt sätt som vi numer inte är bortskämda med. Nyanser av tobak och tjärpastiller som integreras väl med de snygga bourbonfaten som ger en kolatona. En salig blandning av allt - men riktigt bra!
Sältan, röken och sherryfrukten rulllar fram men sitter tätt ihop. Tillsammans så skapar de något snudd på metalliskt. Fruktigheten från bourbonfaten väger upp med svaga kolatoner och låter whiskyn verkligen blomma ut i glaset! Citrusfrukt med ett stänk angostura. Svaga petroleumtoner finns med också.
Medellång finish med en tydlig oljig citusrökighet som dröjer sig kvar. Här återkommer även kolatonerna i bakgrunden samt ett sting av pepprig
En stor och kraftfull whisky som verkligen visar ett Benromach är ett destilleri som ständigt växer. År efter år levererar de dessa grymma buteljeringar där fokus ligger på kvalitet och tradition – något som verkligen märks
Där
föddes
Text: Henric Madsen
whisky
Bilder: Lindores Abbey Distillery
Den första skriftliga referensen till whisky som produceras i Skottland relaterar till Lindores Abbey. I skatterullar från 1494 så listas det att på order av kung James IV ska ”åtta bolls malt” presenteras för munken John Cor för att producera ”aqua vitae” –livets vatten: ”To Brother John Cor, by order of the King, to make aqua vitae VIII bolls of malt.”
Denna enkla rad är det första beviset som finns att whisky producerades i Skottland 1494, och platsen där John Cor verkade var just Lindores Abbey.
Det var naturligtvis inte tal om något
destilleri så som det ser ut idag. Det munkarna gjorde på den tiden var att de producerade en dryck som var baserad på malt men som också var kryddad med honung och örter. Hur länge whisky producerades på Lindores Abbey vet ingen, men man vet att klostret började plockas ned bit för bit runt 1585 - det vet man för att Edinburghs kommun köpte klosters väldiga klocka vid den tidpunkten.
Klosterruinerna och dess marker bytte sedan ägare ett antal gånger genom århundrandena innan det slutligen köptes av Drew McKenzie Smith’s farfars far för tre tusen pund 1913. Drew
ärvde sedan i sin tur ägorna 2003 och det är han och hans fru Helen McKenzie Smith som är grundare av destilleriet Linderos Abbey.
Men att klostret var en så viktig del av whiskyns historia hade de ingen aning om år 2000. Paret McKenzie Smith jobbade inom hotell och restaurangbranschen i Lake District i England under många år. De drev bland annat det mycket välkända The Samling Hotel men kände att de ville flytta tillbaka till Skottland där de hade sina rötter.
En dag kom det en farbror och knackade på hemma hos släktingarna till Drew som bodde intill klosterruinen och frågade om han möjligtvis fick besöka det gamla klostret och ta lite bilder för en bok som han höll på att skriva, och självklart fick han göra det.
Det visade sig att farbrodern var den välkända dryckesförfattaren Michael Jackson. Sex månader senare fick släktingarna ett exemplar av boken “Scotland and it’s Whiskies” skickad till sig, och när de öppnade den fanns det ett personligt tack från Michael samt en text där det stod ’bläddra till sidan 170’. Det var först när de läste kapitlet om Lindores Abbey och om John Cor som de insåg vad som bokstavligen låg utanför deras köksfönster – platsen där whisky föddes.
2003 ärvde Drew klostret och ägorna runt om och då beslutade sig paret för att flyttade hem till Fife och i och med
det så började även en dröm att gro –att återföra whisky till Lindores Abbey
Men att drömma är en sak, att kunna genomföra den är något helt annat. Det tog åtskilliga år att gå från idé till handling där det största problemet var finansieringen – det är nämligen ofantligt dyrt att bygga ett destilleri.
Efter tio års idogt kämpande så hade Drew och Helen till slut fått med sig en rad finansiärer på projektet och nästa del av arbetet kunde ta vid – att planera och bygga destilleriet. Den välkända whiskykonsulten Dr. Jim Swan anlitades och tillsammans med honom tog de fram ritningarna till Linderos Abbey Distillery.
De bröt mark i februari 2016 och destilleriet stod färdigt och kunde göra sin första destillation i december 2017. Under byggnationen så gjordes fler utgrävningar på platsen och de fann bland fler bevis som berättar om att de producerade whisky vid platsen redan på 1400-talet. Bland annat så hittades ett destillations kärl vilket idag finns att beskåda intill klostret.
Då det är en långsam process att tillverka whisky, spriten man kokar måste ju lagras i tre år innan man får kalla den whisky, så väljer många producenter att även producera gin för att snabbt få in pengar.
Drew ansåg inte att det skulle vara i klostrets anda att producera en gin, i stället så valde de att ta fram en Aqua
Det var då de insåg vad som bokstavligen låg utanför deras
köksfönster – platsen där whisky föddes.
Dagens klosterruin
Flera utgrävningar har gjorts och fynden stärkt tesen att detta var en av de första platserna där de kokades Aqua Vitae, livets vatten, i Skottland.
Lorena Baez
Lorena är utbildad livsmedelsvetenskaplig
ingenjör i Chile och hamnade i Skottland av en slump - nu är hon produktansvarig och Master Blender på Lindores Abbey Distillery.
Vitae – den sprit som producerades på denna plats redan år 1494. Deras moderna Aqua Vitae kokas i deras kopparpannor och kryddas sedan med frukt och örter från den gamla klosterträdgården som ligger precis på andra sidan vägen från destilleriet.
Kommer till Sverige
Nu, så här sex år efter den första destillationen så har en hel del av deras lager hunnit fylla whisky och de har släppt en rad olika buteljeringar – några av dessa kommer nu glädjande nog till Sverige! Det är genom den svenska importören Melmac Liquids som vi nu i september – oktober kommer att kunna köpa en palett av det Lindores Abbey har att erbjuda. De whiskys från Lindores Distillery som kommer är Lindores Abbey MCDXCIV Bourbon, Lindores Abbey ’Cask of Lindores’ STR Red Wine Barrique, Lindores Abbey The Friar John Cor samt Lindores Abbey ’Cask of Lindores’ Bourbon II. Även deras Aqua Vitae kommer att finnas tillgänglig inom kort.
Master Blender Lorena Baez
Inför denna lansering så fick vi möjlighet att prata med Lindores Abbey’s Master Blender Lorena Baez. Som man kanske anar så kommer inte Lorena från Skottland. Hon växte upp i Chile och det var hennes makes jobb som gjorde att de flyttade till Skottland - inte bara en gång, utan två.
- Jag är utbildad livsmedelsve-
tenskaplig ingenjör och min make är specialutbildad inom fiskodling, berättar Lorena när vi mötts via Zoom.
Hennes make fick en tjänst som skulle sträcka sig över två år på Orkney 2005 och de beslutade att göra den långa flytten från södra Chile till nordligaste Skottland.
- Det var ett stort projekt att flytta hela familjen till Orkney, men det var helt klart rätt beslut, säger Lorena. Vi bodde där i två år innan vi flyttade tillbaka Chile, men väl tillbaka så saknade vi Skottland så mycket så redan 2009 flyttade vi tillbaka, skrattar hon.
Denna gång så var Lorena mammaledig samtidigt som hennes make reste runt Skottland och Europa för att jobba med olika fiskodlingar. Men hon höll sig ändå aktiv i samhället genom att anordna kurser i spanska och starta ett matlag som fokuserad på kryddstarkmat. Hon gick också en massa olika kurser på universitetet. I Chile hade hon jobbat på ett läkemedelsföretag men också inom matindustrin och då på flera olika laboratorier där sensoriska analyser tillhörde vardagen – något som hon verkligen älskade och saknade.
En dag så var hon ute och cyklade runt Newburgh och när hon passerade Lindores Abbey så såg hon att de höll på att bygga något intill klosterruinerna. Hon stannade och frågade vad de byggde och fick då reda på att det
”Vi bodde två år på Orkney och flyttade sedan hem till Chile. Men saknade var för stor så
vi återvände till Skottland, nu för gott”
skulle bli ett destilleri.
- Jag bestämde mig där och då att jag ville där, skrattar Lorena. Så jag skickade direkt in mitt CV och en jobbansökan, men fick inget svar tillbaka. Efter några månader när de var klara med byggnationen så försökte jag igen, men denna gång tog jag kontakt direkt med Helen McKenzie Smith som var en av ägarna.
Helen meddelade att tyvärr så sökte de ingen ingenjör vid detta tillfälle. De hade precis byggt klart destilleriet och hade ännu inte börjat producera något, men det stoppade inte Lorena.
- Vi pratade fram och tillbaka om vilka möjligheter det fanns och till slut så berättade Helen att de faktiskt sökte någon som kunde jobba i köket på deras lilla restaurang som de hade i sitt besökscentrum, men att hon tyckte att jag var överkvalificerad för den tjänsten. Den de skulle anställa behövde också ett certifikat att de fick jobba med råvaror. Och tro det eller ej så hade jag precis nyligen fått det certifikatet då när jag skapade matlaget, skrattar hon.
Hon fick tjänsten där och då och hon började jobba redan nästa dag med att sköta köket. Hon var inne – hon jobbade på ett destilleri!
Även om hon jobbade i köket så pratade Lorena ofta med de som jobbade med att skapa destilleriets Aqua Vitea. Hon frågade ofta hur det gick och
vilka framsteg de hade gjort.
- Jag var väldigt nyfiken och frågvis, säger Lorena, men det är ju min bakgrund – att jobba med sensorik och nya produkter. Och faktum är att alla var jätte trevliga och uppskattade min nyfikenhet.
Efter blott ett halvår i köket så blev hon erbjuden en tjänst hos produktionsteamet i stället, där hon fick börja med att sköta den sensoriska analysen av deras New Make. Hennes roll växte senare till att hon idag är ansvarig för alla produkter som de släpper.
- Jobbet med att lansera vår första whisky var ett enormt projekt, säger Lorena. Det är en lång process och mycket jobb med att skapa den första buteljeringen från ett destilleri, men under pandemitider så var det ännu mer utmanande. Vi kunde inte ha möte här på kontoret eller samlas för att prova de olika utkasten utan allt skedde via zoom. Och vi var tvungna att skicka prover via posten som tog extra lång tid. Det var jobbigt då, men nu när man ser tillbaka på det så blev det bra i alla fall. Whiskyn togs väl emot och det är något vi är enormt stolta över – att faktiskt ha återfört whisky till whiskyns spirituella hem.
Den första officiella whiskyn som de lanserade var Lindores Abbey Single Malt Scotch Whisky MCDXCIV. Du som kan dina romerska siffror ser direkt att det är en hyllning till John Cor
Efter trettioåtta olika recept hittade de själen som är Lindores
Abbeys MCDXIV - deras första officiella buteljering!
Lindores Abbey MCDXCIV
En whisky som arbetades fram mitt under pågående pandemi och som nu är hyllad och prisad världen över.
Ett stort team
Lindores Abbey Distillery har i dag blivit ett mycket uppskattat besöksmål i Fife. Här finns något för alla - historia, klosterträdgård och naturligtvis destilleriet med besökscentrum, shop och restaurang!
– MCDXCIV betyder 1494.
- Vi skapade en rad olika recept som vi presenterade för en domarpanel här på destilleriet och det var först när vi presenterade det trettioåttonde receptet som de var enhälliga – där hade vi hittat alla komponenter som visade vad Lindores Abbey skulle vara för whisky, säger Lorena.
Receptet var en kombination av Bourbon Barrels i olika åldrar, några olika Wine Barriques och en del Sherry Butts som alla var kokade på lokalt korn från Fife.
Som sagt så mottogs whiskyn med lovord av kunder runt om hela världen och mitt i allt jubel så frågade någon Lorena om de inte skulle skicka in whiskyn till någon tävling.
- Jag hade inte ens tänkt tanken på att vara med i någon tävling, skrat tar Lorena. Men jag skickade in den till San Francisco World Spirits Competition.
Efter att ha skickat in bidraget så jobbade Lorena vidare med att planera för nya buteljeringar. Att hon hade skickat in whisky till tävlingen föll nästan i glömska – tills en dag då hon öppnade mailen och såg ett meddelande från San Francisco
- San Francisco World Spirits Competition är ren av de största tävlingarna i världen och vem vet hur många bidrag de får in varje år, säger Lorena. Och vi var i med i kategorin NAS, det vill säga whisky utan ålder. När jag började läsa mejlet så inledde de med fraser som ”tack för att ni ville vara med i årets tävling” med mer. Men så i slutet av mejlet så stod att
vi faktiskt hade vunnit dubbelt guld! Det var ju otroligt roligt för hela teamet här på Lindores att vi var så framgångsrika med vår första buteljering, fortsätter hon.
Destilleriet
De använder konserten Laureate som odlas på lokala gårdar runt om destilleri och på fält som historisk skulle ha tillhört klostret. De har tre kopparpannor - en stor wash still och två mindre spirit stills, vilket ger större kopparkontakt i den slutliga destilleringen och som i sin tur skapar en renare och fruktigare sprit.
De jäser i traditionella washbacks gjorda i trä och som är tillverkade av Joseph Brown i Dufftown.
Vattnet som de använder till sin whisky kommer från en brunn nära destilleriet, så att vi kan använda samma källa som användes år 1494. Klostret försörjdes för av flera brunnar såsom Abbot’s well, Monks well, Bluidy well och Witches well.
De strävar ständigt efter att göra produktionen så hållbar som möjlig och att hela tiden hålla ned sitt koldioxidavtryck. Därför jobbar de så mycket de kan med lokala leverantörer och företag.
Så fort whiskyn har kommit till Sverige så kommer vi att återkomma till Lindores Abbey med recensioner och en djupdykning i destilleriets alla hörn!
High Coast Doubles Cognac Casks
Den första september släppte High Coast nästa del i serien de kallar för Doubles. Förra året kom ju den hyllade Doubles Rum Casks – nu släpper de High Coast Doubles Cognac Casks
Single malt whisky och cognac har en rik historia. De tillverkas på liknande sätt men skiljer sig åt i ingredienser – en är gjord på mältat korn och den andra av druvor. I detta möte ser vi sammanstrålningen av två uppskattade spritsorter.
High Coast Doubles – Cognac Casks har lagrats på tjugoåriga cognacfat av fransk ek från skogarna i Limousin. Efter att faten anlänt till Höga kusten bands några av dem om till mindre fat av Thorslundkagge för djupare interaktion mellan ek och sprit. Faten fylldes med vår bourbonlagrade whisky och genom åren har den kryddiga karaktären från cognacfaten gift sig med sötman från den bourbonlagrade whiskyn.
High Coast Distillery
Doubles Cognac Casks 86/100
|
DOFT:
Friskt och söt doft som drar åt det fruktiga hållet – här finns gröna toner såsom äpplen och krispiga krusbär så där precis innan de är mogna. En svag, svag vinös doft finns i bakgrunden som måste komma från Cognac´s faten.
| SMAK:
Först en nu klassisk High Coast smak som är väl integrerad i fatens påverkan. Här rullar vaniljen från faten fram och samsas med äppeltonerna från doften men mer mogna äpplen. Man kan också ana de franska tonerna i smaken även om de skyddas av en krämig chokladnot.
|FINISH:
Lång finish med en tydlig fruktighet. Här har frukterna syltat ihop sig en aning och klingar ut under en fanfar av lätt, lätt spritighet.
| HELHET:
Cognac’s faten är snyggt integrerade med HC’s destillat och de bourbonfat de har använt. En trevlig och stilig whisky som är snyggt sammansatt men saknar lite ålder i karaktären.
Det händer grejor i Småland!
Text: Henric Madsen
Bilder: Wärdshuset Bredaryd
Det är mycket som händer under hösten när det kommer till whisky och öl. Mässorna duggar tätt och whiskyklubbarna rullar i gång sina verksamheter efter sommarens vila. Det samma gäller hos Wärdshuset Bredaryd i Småland.
Under 2023 så har Helena och Viktor som driver värdshuset breddat sin repertoar en aning och bjudit in ett flertal provningsledare både från Sverige såväl som från Skottland. De själva är ju sedan tidigare vana provningsledare, men de har märkt att intresset för externa provningsledare har ökat - och då är det ju bara att erbjuda det gästerna vill ha.
Vi pratade nyligen med Helena och Viktor där de fick berätta lite om höstens planer men också om hur vägen tillbaka från pandemin har varit.
- Jag tror att anledningen till att fler vill komma ut och hålla provningar just nu är ett resultat av pandemin, säger Helena. Under flera år så fick dessa ambassadörer och eldsjälar inte vara ute på vägarna och berätta om sina whiskys så nu kommer de mer än gärna, säger Helena.
Även Viktor håller med att pandemin är nog en förklaring till att fler vill ge sig ut på men det samma gäller gästerna.
- Vanligtvis så är det självklart en hel del privatpersoner som kommer till oss och våra provningar men det är mer vanligt att det är företag som anlitar oss. Men när vi har externa provningsledare så ser vi att ännu fler privatpersoner kommer till oss, vilket är otroligt kul, säger Viktor. Jag tror att sviterna av coronans isolering sitter fortfarande kvar hos en del och då känns det skönt att komma ut och träffa vänner och få gå på en provning och kanske ta en bit god mat samtidigt.
- Historiskt sett så har vi haft externa provningsledare vid två – tre tillfällen per år, men redan nu i år så har vi haft runt tolv besök. Så det är lite mer i år, skattar Helena.
Det finns en High Coast provning inplanerad i kalendern för hösten och så har de naturligtvis sina rullande öl och whiskyprovningar som alltid är populära. Och även om det kan kännas långt bort nu så står julen snart för dörren och redan nu kan man boka julbord och jullluncher hos Helena
och Viktor.
Wärdshusbryggeriet
De har även satsat mer på sitt egna bryggeri, bland annat så har de ökat kapaciteten en aning – faktum är att de kommer att vara med på Great Swedish Beer Festival som går av stapeln den 21 oktober. Men att börja flaska och sälja sin öl på Systembolaget är det inte tal om.
- Att vara med på mässan tänker vi är ett bra sätt att visa upp att vi finns och att vi brygger riktigt bra öl på plats på Wärdshuset, säger Helena.
- Det är också ett bra tillfälle att prata om våra andra event och att kanske få lite folk från annan ort att bege sig till Bredaryd, säger Viktor.
De är också nominerade i år till årets svenska ölbar i tävlingen Great Swedish Beer Awards som Svenska Ölfrämjandet, Great Swedish Beer Festival och Sveriges Oberoende Bryggerier anordnar.
Lilla Ölfestivalen
I augusti i år så körde de även i gång med något som de kallar för ’Lilla Ölfestivalen’ – en kväll där de kopplar på tio roliga ölsorter för att testa under kvällen.
- Vi körde vår första ’Lilla Ölfestival’ nu i augusti i år men idén är att vi ska ha ett antal sådan träffar under året som sedan får blommat ut i en dröm som vi kallar för Bredaryds Ölfestival som blir ett större samarbete med andra lokala producenter, berättar Helena. Vi tänker att det blir ett
”Vi har ökat kapaciteten i bryggeriet och kommer vara med på ölmässan i Malmö”
Farmers Market med lokal mat och öl under trevliga former.
- Vi har tidigare haft fyra tappkranar för fatöl, men efter att vi byggde om så har vi nu kapacitet för tio tappar så då passade det bra att använda kapaciteten, säger Viktor. Men det var naturligtvis inte bara vår egen öl som fanns under festivalen, tillägger han. Vi brygger ingen suröl så vi tog in två sådana från andra bryggare som vi vet gör de sorterna väldigt bra.
Ny energi
Under flera år så har det funnits en vilja att göra mer och fler saker kring Wärdshuset, men så kom pandemin och de blev lite vingklippta, men nu har de fått lite ny energi och börjat planera för lite nya aktiviteter.
- Vi har länge velat ha fler ben att stå på och det är ett arbete som vi nu har påbörjat, vilket är riktigt roligt, säger Helena. Lilla Ölfestivalen är ju naturligtvis en av dessa aktiveter och att vara med på mässan är en annan. Det gäller för oss att visa upp vår mångfald och att man kan komma till oss i Bredaryd för mer än riktigt bra mat – vi har otroliga skatter i våra lager, fortsätter hon.
En pågående uppfräschning
De har också satsat rejält på hotelldelen och renoverat sina rum – en process som delvis fortfarande pågår.
- Rummen är klara men har påbörjat ett samarbete med den väldigt duktiga fotografen Pelle Wahlgren och där är vi inte riktigt klara ännu, säger Helena. Vi kommer att ha hans fotografier från Skottland som fondväggar och som utsmyckning i rummen.
Pelle Wahlgren och Hasse Nilsson gjorde tillsammans en utställning i Växjö
där Pelle stod för bilderna och Hasse för texterna och det är något Helena och Viktor vill spinna vidare på.
- Riktigt hur och när det blir hos oss i Bredaryd är inte klart men det är en rolig idé som vi arbetar vidare på, säger Helena.
Ett sant vattenhål för whiskyälskare Vid den senaste inventeringen så hade de över åtta hundra olika sorter whisky som de kan erbjuda sina gäster, men det stoppar ju inte att de ständigt fyller på.
- Naturligtvis så ska utbudet snurra men visst har vi många sorter, men med det sagt så har aldrig målsättningen varit att vi ska bli störst på något sätt. Det har bara blivit att vi har så många sorter och det beror ju på att det är så jäkla kul med whisky, skrattar Helena.
Vilken whisky som ska köpas är ju en ständig avvägning där de ställs emot vad de tycker är roligt och vad gästerna kan tänkas tyck om.
- Det släpps så otroligt mycket whisky och tyvärr kan man inte köpa allt, säger Viktor. Men vi handlar en del äldre buteljeringar från auktioner och så försöker vi få tag på det som vi tror är mest intressant på Systembolaget.
Något du kan vara helt säker på efter ett besök på Wärdshuset Bredaryd är att du definitivt har släckt din törst och för hoppningsvis provat några riktigt bra grejor som har stillat din nyfikenhet också…för stunden…
”Vi har ökat kapaciteten i bryggeriet och kommer vara med på ölmässan i Malmö”
Stright Rye Whiskey från Arboga!
Förra året släppte whiskymakarna från Agitator ett nytt varumärke som heter Blind Seal. Det är i grunden allt vad en amerikansk ”Straight Rye Whiskey”, ska vara, förutom det faktum att den är mäskad, destillerad och lagrad lokalt i Arboga. Den sålde snabbt slut, men är nu tillbaka hos Systembolaget!
Agitator har alltså skapat en svensk Straight Rye Whiskey, med stor respekt för ursprung och tradition, men med det lokala hantverket och innovation i fokus.
-Mitt intresse för råg uppstod redan när jag jobbade med ölbryggning, berättar Tobiaz Forsberg som varit med och dragit i gång Blind Seal.
- Jag började i den vevan få smak för Bourbon, och när jag upptäckte rågwhiskey var jag såld. Jag insåg dock snabbt att Systembolagets utbud av amerikansk whiskey, i synnerhet Rye är extremt begränsat och att det som finns är alldeles för överprisat. I samma veva hade min gamla barndomskompis Oskar gått och startat destilleri (Agitator). Vi började prata om att göra något småskaligt, men det spårade ju ur fullständigt.
Blind Seal är resultatet av 60% rågmalt och 40% kornmalt som får jäsa långsamt.
Destilleringen sker i både höga och låga vakumpannor för att ta vara på den fruktiga och brödiga karaktären som finns naturligt i råvaran. Spriten man får ut blandas sedan i lika delar, innan det är dags att späda till 55% och lägga den på tunnor.
Lagringen sker på nya 200 liters ”wave stave”-fat av hårt kolad, amerikansk ek. Där får destillatet ligga i tre år innan det späds och buteljeras vid 46%.
Inga tillsatser eller kylfiltrering förekommer i övrigt.
Rye som Straight Rye Whiskey ofta benämns har sitt ursprung och sin storhetstid i USA innan 1920. På flera platser var det till och med den föredragna typen av whiskey, innan förbudstiden 1920–1933 ödelade landets whiskeyindustri.
Idag är drycken på väg att få fäste igen, med råge, och det har vi sannolikt flera klassiska cocktails att tacka för. Rye är nämligen en viktig ingrediens i klassiker som Rock n Rye, Manhattan och Sazerac. Dessutom är det vanligt förekommande som bas i omtyckta serveringar som Whiskey Sour och Old Fashioned.
Blind Seal Straight Rye Whiskey 88/100
Stor rågsötma i doften med svag mint, fräsch eukalyptus och ljuvlig lavendel. Här finns också en svag cigarrök och inbjudande charkuterier.
Stor smak med brödiga och kryddiga toner. Här finns också mycket fatkaraktär med sin pepprig men samtidigt en mjuk och fyllig vaniljton
|FINISH:
Lång och bra finish med kryddiga ektoner och snyggt balanserad.
|
HELHET: Bra balans med runda och trevliga rågtoner. Spännande whiskey och det är nästan svårt att tänka sig att denna inte är kokad runt Bardstown i Kentucky utan hos Agitator i Arboga.
Milk & HONEY SINGLE CASK for sweden!
Bilder:
Det var ett år sedan som den oberoende buteljeraren tillika importören Selected Malts kunde presentera nyheten att de hade slutit ett avtal med det mycket hyllade destilleriet Milk & Honey!
Under året som har gått så har vi blivit bortskämda med en hel drös av buteljeringar från Milk & Honey där vi har fått tagit del av alla olika delar av deras utbud. Allt från deras grundutbud till deras mer maffiga APEX buteljeringar. Men nu kommer förmodligen det bästa hittills – en Single Cask enbart för Sverige.
Emil Vesterberg från Selected Malts säger så här om denna buteljering:
- Som en naturlig fortsättning på samarbetet med M&H, som i höst fyller 1 år, ville vi självklart släppa en single cask exklusivt utvald för den svenska marknaden. Det var viktigt för oss att fatet skulle ha ett tydligt dna från M&H, gärna lagrad på sherryfat och vara något utöver det vanliga.
Med den beskrivningen gick Milk & Honeys Head Distiller Tomer L. Goren ut i lagerhuset och tog fram ett gäng med olika sampels som han skickade upp till Sverige. Mikael, Patrik och Emil på Selected Malts är sällan helt överens här var det ingen tvekan.
- Vi provade fatproven oberoende av varandra men vi kom alla till samma slutsats – honom ska vi ha!
M&H Sherry Oloroso - Sweden exclusive
Whiskyn som de valde ut är destillerad, lagrad och buteljerad på destilleriet i Tel Aviv. Denna är fulltidslagrad på ex-oloroso sherryfat.
I doften hittar finns tropisk frukt, dadlar, vanilj och ek. Trots sin ringa ålder så ger den ett otroligt moget första intryck. Efter en stund så bäddas vi in med vit choklad och de så typiskt torkade frukterna. Smaken bjuder på fruktiga toner av röda bär och torkad tropisk frukt. Här också toppat med lite crème brûlée, klassisk torkad frukt och en initial sötma som övergår i en kryddig, lätt torr ekton. Ett väldigt bra fat som vi tror många kommer att älska.
Som pricken över i:et pryder en Dalahäst klädd i M&H färger etiketten.
Milk & Honey
Hela projektet med Milk & Honey Distillery började 2012 efter en blöt kväll med några whisky entusiaster. De var några vänner som samlades för att smaka lite whisky och ju längre in på natten de kom desto bättre lät idén med att grunda det första whisky destilleriet i Israel.
Eitan Attir, som idag är VD för destilleriet, bryggde redan lite öl hemma i köket vid den här tidpunkten och han blev så förtjust i idé att han inte kunde släppa den. Både produktionen av, såväl som intresset för, både öl och
”Vi provade fatproven oberoende av varandra men vi kom alla till samma slutsats – honom ska vi ha!”
MILK & HONEY: Sweden Exclusive Single Cask
Pris: 1249:-
Artikelnummer: 53807
Alkoholhalt: 57,7%
Fatnummer: 2019-2409
Destillerad: 06/10 2019
Buteljerad: 12/2 2023
Volym: 700 ml
Antal flaskor: 250
vin steg med en rasande i Israel under den här tiden och whisky var på väg upp det också.
Eitan var ganska drivande och var den som kallade till några fler möten där de kunde diskutera denna gala idé lite mer på djupet och till slut så beslutade de fem entreprenörerna att de skulle gå vidare med idén. Destilleriet byggdes i södra Tel Aviv, i Jaffa – alldeles nära den stora Bloomfield stadion.
Tidigt i processen så anlitade de den nu bortgångne Dr. Jim Swan som var med i själva utformningen av destillerat och han var också deras första Master Distiller innan Tomer började på destilleriet. Under en tid så jobbade de tillsammans innan Tomer tog över för att bli Milk & Honeys Master Distiller
Den första destilleringen skedde i slutet av 2014 och den första whisky de lanserade var Milk & Honey Classic vilken har lagrats på en kombination av ex-bourbonfat och deras speciella STR fat som tidigare har innehållit rödvin. Kornet som de använder kommer från Storbritannien och jästen är klassisk M1. De använder en mäsktunna som rymmer ett ton och de gör två batcher varje dag, då de inte jobbar på helgerna så blir det totalt 10 batcher per vecka. Fermenteringen är kortare på veckodagarna med 48 timmars jäsning och 72 timmar under helgen men de blandar ihop dessa i alla fall och destillerar det som en mash bill. Vid fatfyllning så sänker de alkoholhalten till 63,5% liksom de flesta andra destillerierna i världen. När man pratar om lagring så måste man också prata om klimatet i Israel. Det är ett
väldigt varmt och fuktigt land med omkring 300 soldagar på ett år i Tel-Aviv.
Destilleriet ligger bara några minuters promenad från Medelhavet och temperaturen på sommaren är mellan 36 och 38 grader och luftfuktigheten är hög. På vintern sjunker temperaturen som lägst till runt 7 grader men då i stället är det torrt.
När det är hög luftfuktighet så förlorar faten alkohol och när det är torrt så förlorar faten vatten så de får jobba hela tiden. Skottarna brukar säga att
när de har fyllt faten så låter de dessa sova i tio år men Tel Aviv är en storstad som är i gång 24 timmar om dygnet så här sover ingen – inte ens whiskyn!
Dr Jim Swan kallade Israel för en ’lekplats med fem klimatzoner’ och det är något som han och Milk & Honey tog nytta av.
Israel är bara 460 kilometer långt och du kan åka skidor på morgonen i bergen på vintern och snorkla i Röda havet på kvällen samma dag. Detta gör att de kan lagra si whisky i olika klimatzoner väldigt enkelt. De flesta av deras fat har de på plats i Tel Aviv, men de har ytterligare fyra lagerhus spridda över landet där det mest kända och intressanta är det vid Döda havet.
Denna unika Single Cask som nu kommer till Sverige är lagrad på plats i Tel-Aviv och klimatet där är som sagt extremt. Detta gör att whiskyn mognar snabbare och att man redan vid ung ålder kan få uppleva magiska whiskyupplevelser.
Tel Aviv är en storstad igång dygnet om, ingen - inte ens
storstad som är om, här sover ens whiskyn
Fatstark och rökig Kilkerran!
Nyligen släpptes en drös med whiskys från Campbeltown – bland annat denna fatstarka och hårt rökta Kilkerran!
Denna whisky släpps batchvis och de har nu kommit fram till Batch 8. Kilkerran kokas som bekant på Glengyle Distillery i Campbeltown och ägs av familjen Mitchells som ju också äger Springbank och Cadenhead´s.
Vi gjorde en intervju tidigare med Frank McHardy, Frank var en av eldsjälarna som drev på projektet att renovera och starta Glengyle Distillery på nytt. I intervjun, som du kan läsa i sin helhet i på våran webb, så säger Frank att det han är mest stolt över i sin karriär är att han fick förtroendet av Mr Wright att renovera The Glengyle Distillery.
– Glengyle Distillery hade tidigare ägts av familjen Mitchells men blivit sålt för fem-sex generationer sedan. År 2000 så fick de möjligheten att köpa tillbaka marken som det gamla destilleriet stod på och de tvekade inte en sekund, berättar Frank.
Frank och Hedley Wright var ute och gick i Campbeltown när de passerade de gamla nedgångna husen som en gång hade varit Glengyle Distillery.
– Hedley påpekade att de var ju en sorgsen historia att dessa byggnader bara fick stå och förfalla, berättar Frank. Sen frågade han mig om jag trodde att det skulle gå att renovera upp dem till ett fungerade destillerier igen. Självklart sade jag, det handlar bara om tid och pengar, men först måste man ju köpa marken. Hadley tittade då på mig med ett flin och sade: Vi äger redan marken och du har härmed fått uppdraget att återställa The Glengyle Distillery. Det var en av de bättre promenaderna jag har någonsin har tagit, skrattar Frank.
Att starta ett tredje destilleri i Cambeltown var ju naturligtvis en stor sak för hela staden för det gjorde att de nu fick titulera sig som en egen region.
– Jag jobbade med att återuppliva Glengyle i fyra år mellan 2000 och 2004. Vi designade destilleriet, köpte in material. Och för att sluta cirkel på något sätt så köpte vi de pannor som hade kokat sprit på Ben Wyis av Invergordon, min gamla arbetsgivare, skrattar Frank nöjt.
Kilkerran
Glengyle Distillery
Heavily Peated Batch 8 90/100
Denna har vad jag skulle klassa som en klassisk Campbeltown doft. Svaga mineraltoner som är snyggt inkupade i en härlig rök där maltsötma ligger i bakgrunden. Stor och kraftfull doft som inte lämnar någon oberörd.
Den rökiga tonen blir alltmer framträdande här i smaken men låter ändå skopor med frukt få utrymme. Här finns röda äpplen och mogna päron som har grillats över en öppen lägereld. Rullande smaker som kräver din uppmärksamhet. Även här återfinns mineraltonerna i bakgrun-
Lång finish med en avklingade söt rök. Ännu en grym Kilkerran!
En ståtlig malt från Campbeltown som verkligen levererar det där ’Wee toon’-funket som man ibland längtar efter. Malt/rök/mineral-skitig whisky som man bara hittar på Kintyrehalvön!
Några riktig jamare!
Oavsett om du älskar eller hatar dem så är det få som kan förneka den lilla, men ack så viktiga roll som katter har spelat i historien om skotsk whisky hos destillerier från Campbeltown till Orkney.
Katterna är ett utmärkt exempel på samarbete mellan människa och natur. Katten får de två saker den mest önskar i livet, en varm plats att sova på och en pålitlig källa till mat, medan destilleriet drar nytta av ett extremt effektivt system för att kontrollera skadedjur.
För är det något som är säkert så är det att där det finns korn så finns det också möss. Och möss har en tendens att förökar sig snabbt – något som inom kort kunde bli ett gigantiskt problem för ett destilleri. Lösningen var lika enkel som självklar. Man skaffade några destillerikatter som fick strosa omkring och hålla populationen av
möss på en låg nivå.
Nu för tiden så har deras roll nästan försvunnit då golvmältningen har i stort sett upphört och de stränga kraven inom livsmedelshygien har gjort att det inte är en god idé att ha katter som tassar runt i produktionen. Men de finns kvar i viss utsträckning, men nu mera som ett sätt att dra till sig besökare mer än för att eliminera skadedjur.
Under årens lopp har de flesta destillerikatter varit nöjda med att förbli i bakgrunden, nöjda med att utrota betydande delar av gnagarpopulationen i utbyte mot en skvätt mjölk och en plats i värmen i destilleriets lokaler. Men några har genom sitt arbete som mössjägare blivit berömda.
Under nästan 24 år var Towser både en expert på att jaga möss och en älskad kändis på Glenturret Distillery i
Perthshire.
”Towser the Mouser” var en sköldpaddsfärgad katt som upptogs i Guinness Rekordbok som Världens Mössjägare. Genom att observera henne under några dagar och tillämpa statistisk teknik beräknade Guinness bedömare att Towser hade fångat cirka 28 899 möss under sin livstid – ungefär tre om dagen. Denna bedrift är ingraverad vid foten av en bronsstaty av Towser som nu står utanför destilleriet.
Efter Towser’s bortgång 1987 utnämnde destilleriet en ny katt, Amber, till Chief Mouse Hunter. Trots sin titel fångade Amber aldrig en enda mus och levde ett liv i lyx fram till sin död 2004.
Cats Protection blev ombedda att assistera i sökandet efter en ny destillerikatt våren 2005, men personalen hade svårt att välja endast en katt från finalisterna. De beslutade sig till sist för att ta in två katter: Dylan, en röd hankatt från Forfar, och Brooke, en svartvit hona från Cardyke. Dessa båda hade till och med sin egen kattlucka.
År 2012 donerades en röd kattunge till destilleriet efter att både Dylan och Brooke hade gått bort. Kattungen fick namnet Barley genom en allmän omröstning. Tyvärr försvann Barley under vintern 2013 och sågs aldrig igen. Barleys efterträdare, Peat, hade ett ännu tragiskare öde. När han var bara några månader gammal i september blev han påkörd av en bil och avled hos den lokala veterinären. Peat hade redan ”intervjuats” av den amerikanska radiostationen NPR, och sändningen skedde efter hans död.
Highland Park’s Barley
Highland Park i Kirkwall på Orkney hade också en lång tradition av mössjägare. Efter att ha grundats 1789 hade destilleriet haft katter som anställda i över 200 år. Men efter att den sista av deras katter, Barley, gick bort 2006, valde man att inte ersätta honom, vilket markerade slutet på traditionen. Personalen har fortfarande kära minnen av Barley, som skrämde bort chefens hund och sov på kassan i butiken.
Jura’s Elvis
En annan berömd katt vid namn Elvis kallade Jura Distillery på Isle of Jura för sitt hem. Han bar en kamera på sin krage, en så kallad ”Cat Cam,” för att erbjuda besökare en katts perspektiv på livet på ön. En natt fångade Elvis en spöklik figur i lagerhuset, vilken blev känd genom Gregory Branson-Trents ”Berättelser om det övernaturliga.”