Hot 6: Främmande arter

Hot 6

Främmande arter

Främmande arter definieras som arter som har förflyttats med hjälp av människan från sin naturliga omgivning till en annan miljö. Man talar även om invasiva arter, vilket handlar om främmande arter som förorsakar skada i det nya ekosystemet. Främmande arter kommer till Östersjön främst via fraktfartygens ballastvatten (havsvatten i tankar i fartyget för att stabilisera fartyget) eller genom att de fäst sig i skrovet. De introduceras ofta i hamnar där fartyg är stationära en längre tid. Då en ny art etablerats är det omöjligt att avlägsna den. Därför läggs mycket krut på förebyggande arbete för att förhindra att arterna når Östersjön.

Då en främmande art kommer till en ny livsmiljö kan miljön sakna naturliga predatorer för den främmande arten. Avsaknad av predation kan leda till ohämmad utbredning och i värsta fall störa hela ekosystemets funktion. Östersjön är speciellt känsligt för främmande arter, eftersom det är ett relativt ungt hav och har relativt få arter.

Den kanske mest bekanta och bäst etablerade främmande arten i Östersjön är den släta havstulpanen, som för första gången påträffades i Östersjön på 1840-talet. Den fäster sig på block och stenar, även alger, och förhindrar de ursprungliga arternas förekomst och utbredning. Även den svartmunnade smörbulten, en bottenfisk, spred sig relativt snabbt i Östersjön och är nu den dominerande arten i fler miljöer, med kapacitet att förändra näringskedjor.

Den släta havstulpanen (Amphibalanus improvisus) etablerades i Östersjön redan på 1800- talet. Det handlar om ett kräftdjur med frisimmande larver. Efter att den fäst sig kan den inte mera flytta på sig.

Sommaren 2021 hittades en för Finland ny art, en kommakräfta, i ett bottenprov i Kotka.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

Cirka 140 främmande arter har påträffats i Östersjön. Det finns ungefär 10 främmande fiskarter i de finska havsområdena.

14 nya främmande arter registrerades i Östersjön 2011–2016, status för hela Östersjön är därmed dålig.

0nya främmande arter antecknades i Finlands vatten under åren 2011–2016.

Året 1985 påträffades för första gången i Östersjön havsborstmasken Marenzelleria. Numera är den etablerad i hela Östersjön. Huruvida arten är invasiv diskuteras fortfarande.

I Finland har man upptäckt 2 främmande vattenväxter – vattenpest och vårtsärv. Båda växternas ursprung är i sötvatten. 6 Har du fiskat eller fångat en främmande art? Släpp inte tillbaka den i vattnet, ät upp den!

6 Stöter du på en främmande art i vattnet? Rapportera arten på portalen för främmande arter: www.vieraslajit.fi. 6 Hjälp till att stärka rovfiskbestånden. Rovfiskarna äter bland annat den invasiva svartmunnade smörbulten.

Ett sätt att stärka bestånden är att stödja eller bygga gäddfabriker, det vill säga en våtmark byggd för gäddor där de kan leka på våren.

Gäddfabriker är naturliga lekområden och vandringsleder som förstörts av människan, men nu återställts.

6 Släpp aldrig ut akvariefiskar eller akvarieväxter i Östersjön.

Hot 7

Förlust och störning av havsbottnen

Förlust eller störning av havsbottnen innebär oftast direkta skador för havslevande organismer. Speciellt i grunda kustområden, där den biologiska mångfalden är som störst, kan skador och förlust av bottnen orsaka drastiska förändringar. Till exempel kan en muddring förstöra vårlekande fiskars reproduktionsområde.

Genom människans aktiviteter till havs förorsakas havsbottnen skada. Stora ingrepp som skadar bottenmiljön är bland annat nedläggning av rör och undervattenskablar, muddring och deponering av muddringsmassor samt täkt av havssand och -grus (som säljs exempelvis till betongindustrin). Också ankring, byggande, samt båtliv påverkar bottnen. Konsekvenserna är lokala och kan vara kortvariga, men ofta är skadan långvarig. Aktiviteterna kan förorsaka igenslamning, erosion, ökad grumlighet och övertäckning.

Syrelösa bottnar, som oftast förorsakats av eutrofiering, och förorenade havsbottnar som finns utanför alla våra hamnar räknas också till störda eller förlorade bottnar.

Speciellt kustekosystem under ytan lagrar stora mängder kol då de inte är påverkade av mänsklig aktivitet. Havssedimenten vid kusten tar upp nästan hälften av den totala mängden kol, trots att kusterna utgör mindre än två procent av havets totala yta. Då kustområden störs försvåras även kolinlagringen och de kan bli kolkällor. Detta innebär att kustområdena i stället för att binda växthusgaser börjar frigöra kol, och bidrar därmed till uppvärmning av klimatet.

Den fysiska förlusten av havsbottnen i Östersjön bedöms uppgå till en storlek om

200 km2

30 % av

Finlands havsbottensareal bedöms påverkade av människan. 22 % av kustvattenförekomsternas andel har förändrats fysiskt på grund av sjöfart.

Flador och glon under 10 hektar skyddas

enligt vattenlagen och deras naturliga tillstånd får inte äventyras.

Småmuddringar under

500 m3

ska anmälas till NTMcentralen. Större muddring kräver tillstånd från Regionförvaltningsverket. I Replot i närheten av Vasa identifierades

700

muddringar, men endast 60 av dem var anmälda till myndigheterna. Elektronisk dokumentering fattas, och anmälningar finns även i pappersformat, vilket försvårar en tydlig överblick över muddringar. Ur satellitbilder har man identifierat

115 000

människorelaterade aktiviteter som påverkar havsbottnen: 30 000 muddringar, 10 000 vågbrytare och 65 000 båtbryggor.

Undervattensväxtlighetens täckningsgrad kan vara 42 % mindre under båtleder i jämförelse med områden utan båttrafik.

Växtligheten under en brygga kan vara

18 %

glesare än i referensområden.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Köp inte fisk eller skaldjur som fångats med bottentrål.

6 Avlägsna inte undervattensväxtligheten, den binder sediment och gör vattnet klarare.

6 Undvik muddring och planera noggrant ifall den genomförs (anmälning till NTM-centralen). Muddringen kan starkt påverka en vik och till exempel förstöra reproduktionsmöjligheterna för fisk. Dessutom är risken stor att näringsämnen frigörs från bottnen och orsakar algblomning och igenväxning.

6 Kan du anlägga en gemensam båtbrygga med din granne? På detta sätt sparar du både pengar och natur.

Använd helst flytbrygga, den skuggar bottnen minst. Lägg bryggan på en tillräckligt djup plats som inte kräver muddring. Föredra en pålad ljusgenomtränglig brygga.

6 Undvik att ankra i sand- och mjukbotten med växtlighet.

6 Kör alltid sakta på grunda områden, undvik dem om möjligt.