Hot 3: Övergödning

Hot 2: Förlust av biologisk mångfald

ÖSTERSJÖN I SIFFROR

Övergödning i havet uppstår genom ett överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor. Dessa näringsämnen rinner ut i havet via jord- och skogsbruk, vattendrag och diken i avrinningsområdet, punktutsläpp (kommunala reningsverk, industrier, fiskodling) och luftburet nedfall.

En stor del av överflödiga näringsämnen som hamnat i Östersjön under det senaste århundradet har även lagrats i bottensedimenten och frigörs småningom med ödesdigra konsekvenser. Övergödningen förorsakar bland annat algblomning, syrebrist och bottendöd. I folkmun talar man om algblomning vid massförekomst av blågröna alger, det vill säga cyanobakterier.

Bottendjurs-, makroalgs- och vattenväxtsamhällena samt fiskfaunan har förändrats till följd av övergödningen. Särskilt bottendjuren lider av syrebristen, som är en följd av övergödning. Övergödning gynnar dock vissa arter, såsom mörtfiskar (bland annat mört, sarv, braxen, id), vilket kan märkas i skärgården där deras mängder har ökat.

Övergödning förorsakar även förlust av biologisk mångfald. Ettåriga snabbt växande trådalger som gynnas av övergödningen kan kväva nyckelarter, som bland annat blåstång. Igenväxning och igenslamning av livsmiljöer kan förhindra fotosyntes, och göra det svårare för organismer att hitta föda och skyddsplatser.

För tillfället finns bara få kustområden med god ekologisk status. Skärgårdshavets avrinningsområde befinner sig på Helcoms Hot Spots-lista för Östersjöns största utsläppskällor på grund av lantbruket.

HELCOM = The Baltic Marine Environment Protection Commission, på svenska Helsingforskommissionen.

97 % av alla vattenförekomster (det vill säga olika typer av vattenområden) i Östersjön lider av övergödning (åren 2011–2016).

50–75 % av

fosfor- och kvävebelastningen kommer från mänsklig verksamhet.

I Bottenviken står skogsbruket för 37 % av den människoframkallade fosforbelastningen och 25 % av kvävebelastningen. Mellan åren 2010 och 2019 rann det från Finland ut i Östersjön i snitt 3 400 ton fosfor och 80 000 ton kväve per år. År 2018 stod Finland för 11 % respektive 9 % av hela Östersjöns belastning.

Mängden fosfor som rinner ut i Östersjön har minskat med 25 % mellan 1997–2003 och 2015.

Mängden fosfor i ett kg fisk

Mört: 8 gram Braxen: 7 gram Gädda: 7 gram Abborre: 7 gram Strömming: 4 gram 1 gram fosfor ger upphov till 1 kg blågröna alger, det vill säga cyanobakterier. Matproduktionen orsakar cirka 60 % av genomsnittsfinländarens näringsbelastning på Östersjön.

Människorna belastar årligen havet med kväve och fosfor, men genom fiske får man bort en del av dessa överflödiga näringsämnena ur havet. År 2014 tog fiskfångsterna ut en mängd motsvarande 7 % av den människoframkallade kvävebelastningen och 25 % av fosforbelastningen.

Årligen transporteras cirka 33 miljoner ton gödselmedel via Östersjön (2014 års statistik). Fraktavtalen tillåter i allmänhet 0,5–1 % svinn, vilket innebär att utsläppen kan uppgå till tusentals ton som sipprar ut i havet under ett år.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Samla in död alg- och biomassa ur havet och från stranden, lägg den i komposten på land långt från stranden.

6 Töm båtens septiktank endast i anläggningar avsedda för detta.

6 Kissa inte i havet. En portion urin ger upphov till 0,5 kg cyanobakterier.

6 Kompost och utedass ska vara belägna tillräckligt långt från vattnet för att förhindra att näringsämnen läcker ut i havet.

6 Undvik att aska kommer ut i vattendrag.

6 Tvätta inte mattor eller kläder vid ett vattendrag.

6 Använd enbart kemikalier med det nordiska Svanenmärket samt Allergi-, Hud- och Astmaförbundets märke. 6 Undvik matsvinn.

6 Är du del av ett vattenlag? Utred om det finns påverkade områden som skulle lämpa sig för fiskerimässiga restaureringar, såsom att bygga fiskvägar, avlägsna vandringshinder, utöka områden för lek och förbättra fångstfiskarnas livsmiljö. 6 Ät smartfisk, på det sättet avlägsnar du överflödiga näringsämnen ur havet.

6 Genom att minska konsumtionen av kött och mjölkprodukter med proteintillsats, minskar du näringstillförseln till havet. Överskottsproteiner som kroppen inte kan nyttja avlägsnas ur kroppen i form av kväve som sedan övergöder havet.