Hot 2: Förlust av biologisk mångfald

Hot 2

Förlust av biologisk mångfald

Biodiversitet, eller biologisk mångfald, definieras som variationsrikedomen bland levande organismer och de ekologiska helheter i vilka dessa organismer ingår. När mångfalden är hög har ekosystemen lättare att anpassa sig till förändringar. Eftersom människan är direkt beroende av naturen, till exempel av pollinering eller produktion av syre, är människans välmående direkt kopplat till en hög biologisk mångfald.

Mängden arter i Östersjön är liten på grund av havets låga salthalt (salinitet). Det finns ungefär 2 700 makroskopiska arter i hela Östersjön (arter som kan ses med blotta ögat). Av dessa finns 1 600 i Kattegatt, och endast 300 i Bottenviken. En hög mångfald i ett stort eller litet ekosystem leder till en högre anpassningsförmåga då förändringar i livsmiljön sker.

De största hoten mot Östersjöns mångfald är eutrofiering (övergödning) och skadliga ämnen. En ökad kunskap om den inhemska undervattensnaturen har påvisat att våra marina skyddsområden inte ligger optimalt. En stor del av de värdefulla områdena ligger i grunda kustvatten utanför det nuvarande skyddsnätverket. Syftet med marina skyddsområden är att trygga den biologiska mångfalden, men till dags dato har detta inte uppnåtts, bland annat på grund av bristfällig förvaltning. En betydande del av bottenmiljöer samt djur- och planktonsamhällen i Östersjön har klassats till dålig status. Enligt hotbedömningen av Finlands naturtyper och arter fortsätter utarmningen av Finlands natur.

I det finska Östersjön har man bedömt 354 arters status. 10,2 % av arterna är hotade.

Av de 29

häckande fågelarterna i Finlands havsområden är statusen dålig för 14 arter. Uppskattningar anger att det endast finns 500 tumlare kvar. Tumlaren är den enda valarten i Östersjön.

Endast 4 havsörnsungar kläcktes år 1975. I dag ligger siffran på 400 per år. Genom naturskyddsarbete har havsörnen räddats från utrotning.

Mängden storspigg har blivit 45 gånger större i centrala Östersjön under de senaste 30 åren. Spiggen äter upp rovfiskarnas ägg och yngel vilket försämrar kustrovfiskens tillstånd och därmed förstärker övergödningen av Östersjön. 10 alger längs med Finlands kust är hotade eller nära hotade. Om 39 saknas tillräcklig information för en trovärdig bedömning. Under de senaste 50 åren har livsmiljöerna i Östersjön minskat med 30 % i utbredning eller kvalitet.

1/4 av Finlands undervattensnaturtyper klassas som hotade.

Småbåtshamnar kan ha upp till 70 % mindre undervattensvegetation än liknande vikar utan båttrafik. Båtarnas svallvågor och hamnens skuggning av bottnen påverkar undervattensvegetationen negativt.

Områdesskydd

Det finns 9 olika slags marina skyddsområdeskategorier i Finland. De olika kategorierna skiljer sig bland annat juridiskt och genom olika slags begränsningar för områdets användning och exempelvis hur man får röra sig på området. Till de marina skyddsområdena hör nationalparker, sälskyddsområden, övriga statliga naturskyddsområden, privata skyddsområden, Natura 2000-områden (nätverk av naturskyddsområden i Europa), naturreservat i Åland, Unescos världsarvsområde, Helcoms MPA (Marine Protected Areas) och Ramsarområden (internationellt avtal för skydd av våtmarker och vattenresurser).

Sammanlagt finns det 923 marina skyddsområden av olika slag i Finland. Inom dessa områden kan det finnas flera olika slags skyddsområdestyper. Endast

27 %

av Finlands marina ekologiskt mest värdefulla platser befinner sig på skyddsområdena.

30/30

Den europeiska gröna given (European Green Deal) har som målsättning att skydda 30 % av Europas skogar och havsområden fram till år 2030. 10 % av områdena ska då vara strikt skyddade. Flador och glon (grunda havsvikar) i naturligt tillstånd under 10 ha är skyddade av vattenlagen (lag om nyttjandet av vattenområden).

Det finns 5 marina nationalparker i Finland som inbegriper havsområden. Dessa är Bottenvikens, Bottenhavets, Skärgårdshavets och Ekenäs Skärgårds nationalparker.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Som markägare kan du bilda ett eget naturskyddsområde. Kontakta den lokala NTM-centralen för mera information, och läs mer på elavaitameri.fi/sv/skydd-av-vattenomrade/. 6 Undvik fåglarnas häckningsområden under häckningstiden.

6 Låt rovfisk som abborre och gädda leka i lugn och ro på våren. Rovfisk behövs för en god ekologisk balans i havet.

6 Bygg holkar för havsfåglar.

6 Eliminera invasiva rovdjur såsom mink och mårdhund från skärgården för att skydda sjöfåglarna.

6 Ju mindre brygga och mer ljusgenomtränglig, desto bättre för mångfalden under ytan. 6 Överväg att dela brygga med grannen, eller ha en mindre brygga.

6 Rensa vassruggar som är för täta.

Kontakta den lokala NTM-centralen för mer information.

6 Känner du till ett havsområde som kunde återställas? NTM-centralen ger mera information.

Undvik muddring

Muddring görs för att exempelvis förbättra framkomligheten med båt. Men muddringens negativa effekter på havsbottnen och dess biodiversitet är långvariga. Alla muddringar under 500 m3 är anmälningspliktiga, större än detta kräver tillstånd.

6 Muddring förstör det naturliga växt- och djursamhället.

6 Muddringen leder till grumligt vatten under tiden den görs, men även efteråt då växtligheten som binder sedimentet och stabiliserar bottnen har avlägsnats.

6 Muddring frigör näringsämnen ur vattnet vilket kan leda till en ökad mängd snabbväxande trådalger.

6 Muddringar i grunda avsnörda havsområden kan förstöra fisklekområden helt.

Finlands miljöcentral/Ilkka Lastumäki Foto: Blåstången (Fucus vesiculosus) är en av Östersjöns viktigaste nyckelarter, vilket betyder att den har stor betydelse för artmångfalden inom ekosystemet.