Östersjön i siffror

Finlands svenska Marthaförbund

Gråsälens unge föds i februari/mars på öppen is eller skär i yttre skärgården.

Varför ska vi värna om havet?

Geologiskt sett kan Östersjön jämföras med ett spädbarn i ålder. Allt började för 15 000 år sedan som en färskvattensjö. Sedan dess har Östersjön genomgått olika utvecklingsfaser från sött till salt. I dag kännetecknas Östersjön av brackvatten, det vill säga en blandning av salt- och sötvatten. Brackvattnet utgör en utmaning för en stor del av arterna i havet. Salthalten minskar från söder till norr och påverkar direkt arternas utbredning och därmed mångfalden under ytan.

Östersjön ger oss människor näring, möjliggör import och export av produkter, erbjuder jobb och möjligheter till rekreation. Därtill reglerar havet klimatet, producerar syre och bryter ner gifter. Vi måste värna om naturen för att även i framtiden kunna njuta av havet och dess ekosystemtjänster. En minskad biologisk mångfald i form av ett mindre antal livs miljöer, arter och genetiskt utbud försämrar produktionen av de gratis tjänster som havet erbjuder oss i dag.

Östersjön påverkas av val och handlingar vi gör på land. Att förstöra går fort men återhämtning kan ta lång tid och kräva årtionden, eller till och med århundraden. Det finns många positiva exempel på hur situationen har förbättrats i Östersjön, men mycket arbete finns kvar att göra.

Läs vidare för att lära dig mer om hoten mot Östersjön, om intressanta siffror som anknyter till hoten, och få kunskap och inspiration för att göra medvetna val i vardagen som direkt gynnar Östersjön.

Roosa Mikkola, projektet Östersjön 2.0, Finlands svenska Marthaförbund 2022

Innehåll

Hot 1: Klimatförändring 8 Hot 2: Förlust av biologisk mångfald 14

Hot 3: Övergödning 20

Hot 4: Giftiga ämnen och skräp 26 Hot 5: Storskaligt fiske 34 Hot 6: Främmande arter 42

Hot 7: Förlust och störning av botten Hot 8: Undervattensbuller 50

46

Kräkel ( Furcellaria lumbricalis ), även kallad gaffeltång, är en vanligt före kommande art i blåstångsbältet och kan variera i färg – allt från mörkrött till gulgrönt beroende på solexponeringen.

Foto: Forststyrelsen/Mats Westerbom

Östersjöns medeldjup är 54 meter. I jämförelse är Atlantens medeldjup 3 332 meter och Kvarkens endast 15 meter.

Östersjön i siffror

Östersjöns djupaste punkt är 459 meter. Den djupaste kända punkten i världshaven är Challengerdjupet i Marian ergraven, Stilla havet, som är cirka 11 000 meter djup.

Den djupaste punkten i Östersjöns finska havsområden är 301 meter i Ålands hav. Finlands högsta punkt är Haldefjäll, på finska Halti, som är 1 324 meter över havsytan.

Östersjöns avrinningsområde är 4 gånger större än dess yta. Ett avrinningsområde är det område från vilket vatten från både regn och snö rinner ut till ett specifikt vattendrag.

Den genomsnittliga salthalten i Östersjön är 7 promille. I världshaven är motsvarande halt 35 promille.

I finland spenderas årligen 400 miljoner euro på rekre ation vid Östersjön.

Runt Östersjön finns 9 länder: Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland, Ryssland.

Det tar 30 år för vattnet att bytas ut i Östersjön. För vattnet i Medelhavet tar det 100 år.

Det finns 4 däggdjursarter i Östersjön: Tumlaren, knubbsälen, gråsälen och östersjövikaren.

Över 85 miljoner människor bor på Östersjöns avrin ningsområde.

Det finns över 1 600 vrak i Finlands territorialvatten. I hela Östersjön finns cirka 10 000 vrak.

I Östersjöns finska havs områden har man påträf fat ungefär 100 fiskarter.

Hot 1

Klimatförändring

Parisavtalet är det globala klimatavtalet vars mål är att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C ge nom att minska utsläppen av växthusgaser. Om klimatet blir varmare än det antas konsekvenserna för vår planet vara drastiska och irreversibla. Enligt IPCC (Intergovern mental Panel on Climate Change, Förenta nationernas klimatpanel) tyder alla scenarier på att detta sker i början av 2030-talet, 10 år tidigare än beräknat.

Östersjön är särskilt sårbar för klimatförändringar. Havet är grunt, vattenvolymen liten och vattnet byts ut lång samt. Det här leder till att vattenmassan snabbt värms upp, vilket i sin tur leder till förändrade förhållanden för alla organismer som lever i Östersjön.

Forskare anger att oceanerna har bundit 90 procent av all den överskottsvärme som människan producerat un der de senaste 50 åren. Eftersom 70 procent av jordens yta är täckt av vatten handlar det om en enorm vatten volym där värmen kan lagras. Vattenvolymen i Östersjön är i jämförelse med världshaven liten, vilket innebär att de uppvärmande effekterna av den bundna energin kommer att ske snabbare.

Följderna av ett uppvärmt klimat innebär för Östersjön kortare och mildare vintrar med ökad nederbörd. Vårle kande fiskar, såsom karpfiskar och gös, gynnas av ett uppvärmt klimat. Däremot kommer reproduktionen att försämras för höstlekande fiskar.

Hur ser klimatförändringen ut?

Klimatförändringsberäkningarna baserar sig på olika scenarier där man förutspår framtiden baserat på större eller mindre mängder växthusgaser i atmosfären. Det går alltså inte att förutse framtiden exakt, endast scenarier på olika framtidsalternativ baserade på antaganden om den framtida sammansättningen av växthusgaser i atmosfären.

Utsläpp

Finländarnas koldioxidavtryck per person är i medeltal 10,3 ton. För att uppnå Pa risavtalet borde siffran sjunka till 2,5 ton år 2030, respektive 0,7 ton år 2050.

Temperaturer

Lufttemperaturen i Östersjöregionen har stigit mer än globalt.

Östersjöns temperatur strax ovanför ytan beräknas stiga med 1,4 °C–3,9 °C fram till slutet av århundradet.

Ytvattnet i Östersjön har värmts upp med 1,8 °C sedan 1990-talet.

Av Finlands konsumtionsbaserade utsläpp produceras 66 % i hemmen.

Vintrarna i Finland beräknas bli 2–6 °C varmare.

Ytvattnets temperatur i Öster sjön kommer att stiga med 1,1 °C– 3,2 °C i jämförelse med referensperioden 1976–2005.

Vintrar

Isvintrarnas längd beräknas minska med 1–3 månader (stora lokala variatio ner). Detta förorsakar bland annat problem för Östersjövikaren som föder på packis under våren.

Istäckets utbredning i Östersjön har minskat med cirka

30 %

.

Det minskar med ytterligare 6 400–10 000 km2 per årtionde. De re gionala skillnaderna är dock stora.

Havsytan

Havsytan i Östersjön beräknas stiga med 37–73 cm fram till år 2100. I Stockholm har havsytan stigit med 20 cm under de senaste 120 åren. Undantag är Kvarken där landhöjning ännu pågår.

Marin värmebölja

29 dagar.

Under sommaren 2021 uppmättes en marin värmebölja (långvarig hög havsvattentemperatur) utanför Husö biologiska station på Åland. Den marina värmeböljan varade i nästan en månad.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Lev enligt 1,5 °C-principen – det vill säga förändra ditt liv och din konsum tion så att det överensstämmer med Parisavtalets mål.

6 Reparera, fixa, köp begagnat och konsumera överlag mindre.

6 Ät inhemsk säsongsmat , helst ekologisk närmat.

6 Genom att minska din konsumtion av kött och mjölkprodukter kan du minska dina koldioxidutsläpp avsevärt.

6 Ta i bruk S- och K-kedjornas mobil applikationer för att följa koldioxid utsläppen för dina inköp. Även andra tjänster erbjuder denna funktion. Ändra dina vanor om koldioxidutsläp pen är för höga.

6 Undvik engångsprodukter.

6 Sortera och återvinn allt skräp. Återvinning av förpackningsmaterial, skräp och övriga produkter i hemmet minskar på växthusgasutsläpp i pro duktionen (nya naturresurser behöver ej användas) och avfallshanteringen (material behöver ej förbrännas).

6

Undvik plast. Ifall användningen av plast fortsätter som hittills kommer utsläppen av plastproduktionen året 2030 att motsvara utsläppen av 295 kolfabriker på 500 megawatt. År 2050 skulle det utgöra 10–13 procent av den globala kolbudgeten. Kolbudgeten är den mängd utsläpp som världen måste hålla sig inom för att begränsa den globala uppvärmningen.

6 Byt ditt elavtal till energi som märkts med EKOenergis märke.

6

6

Undvik användning av bil, välj om möjligt att promenera, cykla eller åka kollektivt.

Om du konverterar din bensindrivna bil till att gå på inhemskt producerad biogas kan du spara 3 000 kg koldioxidekvivalenter årligen – nästan en tredjedel av medelfinländarens utsläpp.

Foto: Karin Lindroos

Förlust av biologisk mångfald

Biodiversitet, eller biologisk mångfald, definieras som variationsrikedomen bland levande organismer och de ekolo giska helheter i vilka dessa organismer ingår. När mångfalden är hög har ekosystemen lättare att anpassa sig till föränd ringar. Eftersom människan är direkt beroende av naturen, till exempel av pollinering eller produktion av syre, är människans välmående direkt kopplat till en hög biologisk mångfald.

Mängden arter i Östersjön är liten på grund av havets låga salthalt (salinitet). Det finns ungefär 2 700 makroskopiska arter i hela Östersjön (arter som kan ses med blotta ögat). Av dessa finns 1 600 i Kattegatt, och endast 300 i Bottenviken. En hög mångfald i ett stort eller litet ekosystem leder till en högre anpassningsförmåga då förändringar i livsmiljön sker.

De största hoten mot Östersjöns mångfald är eutrofiering (övergödning) och skadliga ämnen. En ökad kunskap om den inhemska undervattensnaturen har påvisat att våra marina skyddsområden inte ligger optimalt. En stor del av de värdefulla områdena ligger i grunda kustvatten utanför det nuva rande skyddsnätverket. Syftet med marina skyddsområden är att trygga den biologiska mångfalden, men till dags dato har detta inte uppnåtts, bland annat på grund av bristfällig förvaltning. En betydande del av bottenmiljöer samt djur- och planktonsamhällen i Östersjön har klassats till dålig status. Enligt hotbedömningen av Finlands naturtyper och arter fortsätter utarmningen av Finlands natur.

I det finska Östersjön har man bedömt 354 arters status. 10,2 % av arterna är hotade.

Av de 29 häckande fågelarterna i Finlands havsområden är statusen dålig för 14 arter.

Uppskattningar anger att det

endast finns 500 tumlare kvar. Tumlaren är den enda valarten i Östersjön.

Under de senaste 50 åren har livsmiljöerna i Östersjön minskat med 30 % i utbredning eller kvalitet.

Endast 4 havsörnsungar kläcktes år 1975. I dag ligger siffran på 400 per år. Genom naturskyddsarbete har havsörnen räddats från utrotning.

1/4 av Finlands undervattens naturtyper klassas som hotade.

Mängden storspigg har blivit 45 gånger större i cen trala Östersjön under de senaste 30 åren. Spiggen äter upp rovfiskarnas ägg och yngel vilket försämrar kustrovfiskens tillstånd och därmed förstärker övergöd ningen av Östersjön.

10 alger längs med Finlands kust är hotade eller nära hotade.

Om 39 saknas tillräck lig information för en trovärdig bedömning.

Småbåtshamnar kan ha upp till 70 % mindre undervattens vegetation än liknande vikar utan båttrafik. Båtarnas svall vågor och hamnens skuggning av bottnen påverkar undervattensvegetationen negativt.

Områdesskydd

Det finns 9 olika slags marina skyddsområdeskategorier i Finland. De olika ka tegorierna skiljer sig bland annat juridiskt och genom olika slags begränsningar för områdets användning och exempelvis hur man får röra sig på området. Till de marina skyddsområdena hör nationalparker, sälskyddsområden, övriga statliga naturskyddsområden, privata skyddsområden, Natura 2000-områden (nätverk av naturskyddsområden i Europa), naturreservat i Åland, Unescos världsarvsom råde, Helcoms MPA (Marine Protected Areas) och Ramsarområden (internatio nellt avtal för skydd av våtmarker och vattenresurser).

Sammanlagt finns det 923 marina skyddsområden av olika slag i Finland. Inom dessa områden kan det finnas flera olika slags skydds områdestyper.

Endast 27 % av Finlands ma rina ekologiskt mest värdefulla platser befinner sig på skydds områdena.

Flador och glon (grunda havsvikar) i naturligt tillstånd under 10 ha är skyddade av vattenlagen (lag om nyttjandet av vattenområden).

30/30

Den europeiska gröna given (European Green Deal) har som mål sättning att skydda 30 % av Europas skogar och havsom råden fram till år 2030. 10 % av områdena ska då vara strikt skyddade.

Det finns 5 marina nationalparker i Finland som inbegriper havsområden. Dessa är Bottenvikens, Bottenhavets, Skärgårdshavets och Ekenäs Skär gårds nationalparker.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Som markägare kan du bilda ett eget naturskyddsområde. Kontakta den lokala NTM-centralen för mera information, och läs mer på elavaita meri.fi/sv/skydd-av-vattenomrade/.

6 Undvik fåglarnas häckningsområden under häckningstiden.

6 Låt rovfisk som abborre och gädda leka i lugn och ro på våren. Rovfisk behövs för en god ekologisk balans i havet.

6 Bygg holkar för havsfåglar.

6 Eliminera invasiva rovdjur såsom mink och mårdhund från skärgården för att skydda sjöfåglarna.

6 Ju mindre brygga och mer ljusge nomtränglig, desto bättre för mångfalden under ytan.

6 Överväg att dela brygga med grannen, eller ha en mindre brygga.

6 Rensa vassruggar som är för täta. Kontakta den lokala NTM-centralen för mer information.

6 Känner du till ett havsområde som kunde återställas? NTM-centralen ger mera information.

Undvik muddring

Muddring görs för att exempelvis förbättra framkomligheten med båt. Men muddringens negativa effekter på havsbottnen och dess biodiversitet är långvariga. Alla muddringar under 500 m3 är anmälningspliktiga, större än detta kräver tillstånd.

6 Muddring förstör det naturli ga växt- och djursamhället.

6 Muddringen leder till grumligt vatten under tiden den görs, men även efteråt då växtlig heten som binder sedimentet och stabiliserar bottnen har avlägsnats.

6 Muddring frigör näringsämnen ur vattnet vilket kan leda till en ökad mängd snabbväx ande trådalger.

6 Muddringar i grunda avsnör da havsområden kan förstöra fisklekområden helt.

Blåstången ( Fucus vesiculosus ) är en av Östersjöns viktigaste nyckelarter, vilket betyder att den har stor betydelse för artmångfalden inom ekosystemet.

Övergödning

Övergödning i havet uppstår genom ett överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor. Dessa näringsämnen rinner ut i havet via jord- och skogsbruk, vattendrag och diken i avrinningsområdet, punktutsläpp (kommunala reningsverk, industrier, fiskodling) och luftburet nedfall.

En stor del av överflödiga näringsämnen som hamnat i Östersjön under det senaste århundradet har även lagrats i bottensedimenten och frigörs småningom med ödesdigra konsekvenser. Övergödningen förorsakar bland annat algblomning, syrebrist och bottendöd. I folkmun talar man om algblomning vid massförekomst av blågröna alger, det vill säga cyanobakterier.

Bottendjurs-, makroalgs- och vattenväxtsamhällena samt fiskfaunan har förändrats till följd av övergödningen. Särskilt bottendjuren lider av syrebristen, som är en följd av övergödning. Övergödning gynnar dock vissa arter, såsom mörtfiskar (bland annat mört, sarv, braxen, id), vilket kan märkas i skärgården där deras mängder har ökat.

Övergödning förorsakar även förlust av biologisk mångfald. Ett åriga snabbt växande trådalger som gynnas av övergödningen kan kväva nyckelarter, som bland annat blåstång. Igenväxning och igenslamning av livsmiljöer kan förhindra fotosyntes, och göra det svårare för organismer att hitta föda och skyddsplatser.

För tillfället finns bara få kustområden med god ekologisk status. Skärgårdshavets avrinningsområde befinner sig på Helcoms Hot Spots-lista för Östersjöns största utsläppskällor på grund av lantbruket.

HELCOM = The Baltic Marine Environment Protection Commission, på svenska Helsingforskommissionen.

97 % av alla vatten förekomster (det vill säga olika typer av vattenom råden) i Östersjön lider av övergödning (åren 2011–2016).

50–75 % av

fosfor- och kvävebe lastningen kommer från mänsklig verksamhet.

Matproduktionen orsakar cirka 60 % av genomsnittsfin ländarens näringsbelastning på Östersjön.

I Bottenviken står skogsbruket för 37 % av den människofram kallade fosforbe lastningen och 25 % av kväve belastningen.

Mellan åren 2010 och 2019 rann det från Finland ut i Östersjön i snitt 3 400 ton fosfor och 80 000 ton kväve per år. År 2018 stod Finland för

11 % respektive 9 % av hela Östersjöns belastning.

Mängden fosfor som rinner ut i Östersjön har minskat med 25 % mellan 1997–2003 och 2015.

Mängden fosfor i ett kg fisk

Mört: 8 gram

Braxen: 7 gram

Gädda: 7 gram

Abborre: 7 gram

Strömming: 4 gram

1 gram fosfor ger upphov till 1 kg blågröna alger, det vill säga cyanobakterier.

Människorna belastar årli gen havet med kväve och fosfor, men genom fiske får man bort en del av dessa överflödiga näringsämnena ur havet. År 2014 tog fisk fångsterna ut en mängd motsvarande 7 % av den människoframkallade kvävebelastningen och 25 % av fosforbelastningen.

Årligen transporteras cirka 33 miljoner ton gödselmedel via Östersjön (2014 års statistik). Fraktavtalen tillåter i allmänhet

0,5–1 % svinn, vilket innebär att utsläppen kan upp gå till tusentals ton som sipprar ut i havet under ett år.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Samla in död alg- och biomassa ur havet och från stranden, lägg den i komposten på land långt från stranden.

6 Töm båtens septiktank endast i anläggningar avsedda för detta.

6 Kissa inte i havet . En portion urin ger upphov till 0,5 kg cyanobakterier.

6 Kompost och utedass ska vara belägna tillräckligt långt från vattnet för att förhindra att näringsämnen läcker ut i havet.

6 Undvik att aska kommer ut i vattendrag.

6 Tvätta inte mattor eller kläder vid ett vattendrag.

6 Använd enbart kemikalier med det nordiska Svanenmärket samt Allergi-, Hud- och Astmaför bundets märke.

6 Undvik matsvinn.

6 Är du del av ett vattenlag? Utred om det finns påverkade områden som skulle lämpa sig för fiskerimässiga restaureringar, såsom att bygga fiskvägar, avlägsna vandringshinder, utöka områden för lek och förbättra fångstfiskarnas livsmiljö.

6 Ät smartfisk, på det sättet avlägsnar du överflödiga näringsämnen ur havet.

6 Genom att minska konsumtionen av kött och mjölkprodukter med proteintillsats, minskar du närings tillförseln till havet. Överskottspro teiner som kroppen inte kan nyttja avlägsnas ur kroppen i form av kväve som sedan övergöder havet.

Smartfisk

Smartfisk är outnyttjade vilda lokala fiskarter.

Gärs | Kiiski | Ruffe Gymnocephalus cernua

Hornsimpa | Härkäsimppu | Fourhorn sculpin Myoxocephalus quadricornis

Lake | Made | Burbot Lota lota

Mört | Särki | Roach Rutilus rutilus

Nors | Kuore | European smelt Osmerus eperlanus

Braxen | Lahna | Common bream Abramis brama

Gädda | Hauki | Northern pike Esox lucius

Id | Säyne (Säynävä) | Ide Leuciscus idus

Strömming | Silakka | Baltic herring Clupea harengus membras

Illustrationer: Anna Lolax

Giftiga ämnen och skräp

Största delen av skräpet och de skadliga ämnen som finns i havet kommer från land, där de produceras och används. Giftiga ämnen når havet via vattendrag, avloppsvatten, luften, industrin, hemmen, jordbruket och trafiken. En stor del av skadliga ämnen bryts sakta ner, medan andra kan ackumuleras i näringskedjan. Effek ten av olika ämnen kan försvagas, förstärkas eller bli mer giftig då ämnena reagerar med varandra i miljön. Skräpet på Östersjöns stränder kommer främst från aktiviteter kopplade till mat, dryck, tobak och snus. Marint skräp kan försämra rekreationsmöjligheter, vara skadligt för hälsan och störa transport och fiske. Dess utom kan skräpet förorsaka direkt och indirekt skada för marina organismer. Djur kan fastna i kvarlämnade fiskeredskap och annat större skräp, och det kan också samlas i organismernas matsmältningskanal.

Tusentals miljöskadliga ämnen har identifierats i Öst ersjön. Man vet att vissa av dessa ämnen är hormonstörare, vilket betyder att de kan påverka reproduk tionen och förändra beteendet hos vattenorganismer. Koncentrationen av flamskyddsmedel och kvicksilver är mycket hög i vattenorganismer. Kvicksilver kommer från fossila bränslen via avgaser och nederbörd i havet. Flamskyddsmedel som bland annat används i textilier och möbler hamnar i havet via luften.

Ettåriga snabbt växande trådalger hittar man ofta på områden som är utsatta för isens påverkan på vintern, här överlever inte fleråriga alger eftersom isen skrapar bort dem.

Foto: Karin Lindroos

Tröskelvärdena för gruppen bromerade flamskydds medel (PBDE-föreningar) överskrids i alla finska havsområden. Dessa ämnen tillsätts i plast, textil, elek tronik och möbelstoppning för att förhindra hastigt brandförlopp. Under de senaste årtiondena har man även upptäckt att läkemedel når vattnet via reningsverk och orsakar miljöföroreningar.

Situationen har delvis förbättrats och koncentrationen av vissa kemikalier har minskat i Östersjön. Samtidigt upptäcks nya kemiska ämnen som ersätter de förbjudna i Östersjön, och deras effekter på miljön är tills vidare oklara.

Överlag är statusen god i fråga om mängden skadli ga ämnen i fiskar avsedda som livsmedel. Bland annat har mängden gifter i strömming minskat så pass mycket att man nu utan restriktioner kan äta orensad strömming mindre än 17 cm enligt Livsmedelsverket.

Skräp på stränder och i havet

70 % 90 %

av allt skräp i Östersjön är plast.

av skräpet på Finlands stränder består av plastoch skumgummiprodukter.

På 14 finska stränder där skräpmoni torering genomförts finns i snitt 240 skräpbitar per 1 000 m2 .

Det finns cirka 16 bitar mikroplast per kubikmeter i Finska vikens kustområden.

Skräp som är mindre än 5 mm kallas mikroskräp. Giftiga ämnen så som PCB:er (industrikemikalier) och dioxiner (kemikalier) kan lätt binda till ytan av mikroplast. Djur kan äta upp mikroplasterna och den vägen få i sig kemikalier de annars inte skulle ha fått i sig.

Cirka 70 % av skräpen i vattenpelaren (allt mellan ytan och bottnen) sjunker till bott nen. Då skräpet inte är synligt, är problemati ken inte heller lika synlig för oss människor.

För att en strand ska uppnå god ekologiskt status ska där finnas färre än 20 skräpar tiklar (storlek > 2,5 cm) på en

100

meter lång sträcka.

Via kroppsvårdsprodukter hamnar mellan 13 39 ton mikroplast i Östersjön varje år. Plast i hygienpro dukter går bland annat under namnen Acrylate/Styrene copolymer, Nylon, Polyethylene (PE), Polymethylmetha crylat (PMMA), Sodium polyacrylate, Polymethylsilsesquioxane.

Slitage av däck i vägtrafiken orsakar den största mäng den utsläpp av mikroplaster i havet. Konstgräsplaner uppskattas orsaka näst mest utsläpp av mikroplaster.

I Finland släpper båtar ut cirka 17 ton koppar/år, vilket är avsevärt mycket mer än utsläp pen som orsakas till exempel av massa- och pappersindustrin (7 t/år) och metallindustrin (2 t/år). Utsläppen orsakas av båtarnas bottenfärg.

Kemikalieavfall i havet

Båtbottenfärger innehåller gifter och 10–50 % plast polymerer. Dessa avges i miljön då båten används och tvättas. Säkerhetsoch kemikalieverket Tukes rekommenderar alterna tiva metoder för att hålla båtbottnen ren, såsom mekanisk rengöring.

Ungefär 16–20 ton nickel och 100–200 kg kadmium når Kvarken via Kyro älv årligen till följd av torrläggning av sura sulfatjordar för att använda dem som odlingsmark. Industrin i hela Finland släpper ut 3 ton nickel och 112 kg kadmium i havet årligen.

Medeltalet av det smärtstillande läkemedlet diklofenak (finns i Voltaren)

är 23 ng/l i Finlands avrin ningsområde till Östersjön, medan det i Tyskland beräknas vara 170 ng/l. Gränsvärdet föreslås ligga på 50ng/l. Endast 12 % av diklofenak kan av lägsnas i vattenreningsverken, resten rinner ut i Östersjön.

I de finska vattnen finns ungefär 150 vrak med betydande mängder olja. Vid läckage kan de försämra havsmiljöns tillstånd.

PFOS-halten (perfluorerande ämnen) i fisk över skrider ställvis ännu miljökvalitetsnormen, vilken är 9,1 µg/kg färskvikt. Numera är PFOS förbjudet i Europa inom de flesta användningsområden, men hittas ändå i många organismer i Östersjön, till ex empel i utter, strömming, sillgrissla, mussla och säl.

Vissa läkemedel, droger och kosme tiska komponenter började följas upp först på 2010-talet i Östersjön, medan man redan länge följt med utsläpp av tungmetaller.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Övergå till mekanisk båtbottentvätt i stället för att använda giftig båtbottenfärg.

6 Bygg en havstulpanvarnare för att veta när du ska lyfta upp båten då havstulpanen fäster sig (några dagar under juli–augusti). På detta sätt hålls båtens botten i bättre skick och kräver inte lika mycket underhåll.

6 Använd talltvål, Svanenmärkta rengöringsprodukter och ekocertifie rad kosmetika. Rester av kosmetika hamnar alltid till en viss mängd i vattendrag via reningsverk, så det är viktigt att välja produkter som orsakar minsta möjliga mängd skada.

6 Diska eller tvätta inte i havet . Disk- och tvättvatten ska filtreras genom marken.

6 Undvik sköljmedel, de innehåll er ämnen som är skadliga för vattenorganismerna.

6 Återlämna överblivna mediciner till apoteket. Läkemedel anrikas i filtre rande samt bottenlevande organismer och påverkar deras förökning och beteende.

6 Utbilda dig som frivillig i oljebekämpningsgrupperna. Mera informa tion fås exempelvis via Räddningsbranschens Centralorganisation, WWF, Finlands Sjöräddningssällskap och Finlands Röda Kors.

6 Målarfärger, lim, aerosoler och lösningsmedel är farliga ämnen som inte får läggas i blandavfall och absolut inte rinna ut i vattendrag. Farliga ämnen tas emot på kommu nens sopstation.

6 Ta hem och sortera skräp från ut flykten. Ur allmänna sopkorgar riskerar skräp att spridas i naturen av djur.

6 Lämna inte kvar föremål vid stran den på hösten, isen kan transportera ut dem till havs.

6 Organisera ett Snyggbeach-talko. Projektet är Håll skärgården ren-för eningens städtalkoprogram, läs mer på siistibiitsi.fi.

Undvik produkter med perfluorerade ämnen

• Produkter med non-stick yta (Teflon).

• Impregnerade allväderskläder.

• Snabbmatsförpackningar.

• Kosmetika. Orden polytef, perfluoro och polyfluoro anger att produkten innehåller perfluorerade ämen.

Perfluorerade ämnen är vatten-, smuts-, och fettavvisande ämnen.

Foto: Finlands miljöcentral/Ilkka Lastumäki

Storskaligt fiske

I Östersjön förekommer ungefär 239 fiskarter. Av dessa fokuserar det kommersiella fisket på främst fem arter: strömming, skarpsill, torsk, lax och rödspätta. Fisken används som föda för människor, men en stor del används också industriellt. Bland annat som råvara för produktion av fiskmjöl (används som foder), fiskolja eller direkt användning som djurfoder.

Tillståndet för flera av fiskstammarna i Östersjön är dåligt, och andelen lekmogen fisk är mycket liten. Stor skaligt fiske leder till utarmade fiskstammar och reduce rad biomassa eftersom mer fisk tas ur havet än vad som hinner reproduceras. Det förorsakar även strukturella förändringar i populationen samt förändringar i havets näringskedjor. Livsmedel man får ur havet är förnybara naturresurser och de ska och bör användas hållbart, det vill säga på ett sätt som försäkrar stammarnas livskraft.

Fiske kan också negativt påverka den biologiska mång falden beroende på hur det bedrivs. Bottentrålning används inte i Finland, men är en metod som negativt påverkar den biologiska mångfalden under ytan.

Mängden inhemska yrkesfiskare minskar ständigt och medelål dern blir högre. Yrket är utma nande och goda fysiska och psykiska resurser krävs.

Foto: Karin Lindroos

En gemensam EU-politik styr fiskerinäringen och den tilllämpas i medlemsländerna. Målet är ett miljömässigt, eko nomiskt och socialt hållbart utnyttjande av vattenlevande resurser. Dock kritiseras EU:s fiskepolitik från många olika håll. Detta bland annat eftersom den inte följer råden från det internationella havsforskningsrådet ICES (International Council for the Exploration of the Sea), som ger råd och tar ställning till hållbara fiskekvoter. Torskbestånden och vissa bestånd av sill/strömming i Östersjön kritiseras för att ligga under säkra biologiska gränser. Storskaligt fiske bidrar även med oönskad bifångst. Andelen bifångst vid fiske är ur ett ekologiskt och fiskevårdande perspektiv viktig information. Om exempelvis bifångsten uppgår till 50 % av den totala fångsten, men kastas tillbaka i havet och oftast dör på kuppen, är det såklart ohållbart. Tydliga uppgifter om bifångst, det vill säga fiskar som släpps tillbaka i havet, är svåra att hitta och skulle innebära mer arbete för fiskaren i form av sortering och dokumentering.

I Finland finns cirka 70 olika fiskarter året runt.

På 30 år har mäng den torsk i Östersjön minskat med mer än 90 %.

5

fiskarter regleras med fiskekvoter i Östersjön.

Dessa är lax, strömming, torsk, rödspätta och skarpsill. Fiskekvoter regleras för att försäkra hållbara fiskstammar.

Över 80 % av fisken vi äter i Finland är importerad.

Det finns ungefär 500 tumlare kvar i Östersjön. De har jagats men blir även ofta en del av bifångsten vid fiske.

Det finns cirka 320 000 finska fritidsfiskare som fiskar ute på havet.

Den europeiska ålen är akut hotad. Trots detta är den i Finland fredad endast mellan 1 oktober och 31 januari.

År 2020 löstes det ut över 290 000 fiskevårdsavgifter i Finland.

Kommersiellt fiske i Östersjön

Sedan 1920 har fiskfångsten i Östersjön registrerats.

1 100 000 ton

(1996–1998) är fiskfångstens rekordmängd i Östersjön. Medeltalet brukar ligga på 700 000 ton.

I Finland har antalet kom mersiella fiskare i havs områdena länge sjunkit. I början av året 2018 fanns det ungefär 400 yrkesfiskare med fiske som huvudsyssla vid vårt hav och längs kusten.

Under år 2020 fiskade finländska fiskefartyg på Östersjön sammanlagt 112 miljoner kg fisk till ett värde av 31 miljoner euro. 92,5 miljoner kg av den kommersiella havsfångs ten i Finland 2020 bestod av strömming.

95 % av all fisk biomassa som tas ur Östersjön består av torsk, strömming och skarpsill.

Sommaren 2019 nödstoppade EU fisket på Östersjöns östra torskbestånd på grund av dess dåliga tillstånd. Fiskestoppet pågick under 2021 och 2022. År 2022 förbjöds även fiske på det västra torskbeståndet.

Strömming är den mest fång ade arten i Finlands kommer siella fiske, men endast 3 % av den årliga fångsten konsumeras av människor. Övrigt används inom industrin och görs bland annat till foder i form av fiskmjöl.

Under 2022 sänks fiskekvoterna för sill/strömming i Centrala Östersjön med 45 % på grund av artens minskade förekomst.

Industrifisket efter strömming i Centrala Östersjön blev av med sin MSC-certifiering 15.9.2021 på grund av den försämrade beståndssitua tionen. Där har mängden strömming minskat med 81 % sedan 1974 då statistik börjat föras.

Finländarnas konsumtion av smartfisk har under de senaste åren ökat till den grad att producenter haft brist på in hemska mörtfiskar för sina produkter.

Foto: Karin Lindroos

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Be din lokala mataffär erbjuda mer inhemsk fisk, såväl i fiskdisken, som bland konserverna och i frysdisken.

6 Välj smartfisk, det vill säga outnyttjade vilda lokala fiskarter, exempelvis strömming, braxen, mört, id och nors.

6 Undvik bottentrålade fiskarter, eftersom bottentrålning leder till degradering av havsbottnen. Om det inte anges tydligt, fråga vid fiskdisken hur fisken är fångad.

6 Använd WWF:s fiskguide för att göra hållbara fiskval i butiken.

6 Försäkra dig om fiskens ursprung i restaurangen. Efterfråga alltid inhemsk fisk.

6 Som fritidsfiskare ska du hålla dig till fångstmåtten vad gäller fiskens storlek. Med hjälp av fångstmåtten säkerställs en hållbar användning av fiskbestånden och att återhämtningen av bestånden främjas.

6 Låt rovfiskar som abborre och gädda leka på våren, fiska dem först efter lekperioden.

6 Ät all den fisk du fångar!

Främmande arter

Främmande arter definieras som arter som har för flyttats med hjälp av människan från sin naturliga om givning till en annan miljö. Man talar även om invasiva arter, vilket handlar om främmande arter som förorsakar skada i det nya ekosystemet. Främmande arter kommer till Östersjön främst via fraktfartygens ballastvatten (havsvatten i tankar i fartyget för att stabilisera fartyget) eller genom att de fäst sig i skrovet. De introduceras ofta i hamnar där fartyg är stationära en längre tid. Då en ny art etablerats är det omöjligt att avlägsna den. Därför läggs mycket krut på förebyggande arbete för att förhindra att arterna når Östersjön.

Då en främmande art kommer till en ny livsmiljö kan mil jön sakna naturliga predatorer för den främmande arten. Avsaknad av predation kan leda till ohämmad utbredning och i värsta fall störa hela ekosystemets funktion. Östersjön är speciellt känsligt för främmande arter, eftersom det är ett relativt ungt hav och har relativt få arter.

Den kanske mest bekanta och bäst etablerade främmande arten i Östersjön är den släta havstulpanen, som för första gången påträffades i Östersjön på 1840-talet. Den fäs ter sig på block och stenar, även alger, och förhindrar de ursprungliga arternas förekomst och utbredning. Även den svartmunnade smörbulten, en bottenfisk, spred sig relativt snabbt i Östersjön och är nu den dominerande arten i fler miljöer, med kapacitet att förändra näringskedjor.

Den släta havstulpanen ( Amphi balanus improvisus ) etablerades i Östersjön redan på 1800- talet. Det handlar om ett kräftdjur med frisimmande larver. Efter att den fäst sig kan den inte mera flytta på sig.

Foto:

Sommaren 2021 hittades en för Finland ny art, en kommakräfta, i ett bottenprov i Kotka.

Cirka 140

främmande arter har påträffats i Östersjön.

Det finns ungefär 10 främmande fiskarter i de finska havsområdena.

14 nya främmande arter registrerades i Östersjön 2011–2016, status för hela Östersjön är därmed dålig.

0 nya främmande arter antecknades i Finlands vatten under åren 2011–2016.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Har du fiskat eller fångat en främmande art? Släpp inte tillbaka den i vattnet, ät upp den!

6 Stöter du på en främmande art i vattnet? Rapportera arten på portalen för främmande arter: www.vieraslajit.fi.

Året 1985 påträffades för första gången i Östersjön havsborstmasken Marenzelle ria. Numera är den etablerad i hela Öster sjön. Huruvida arten är invasiv diskuteras fortfarande.

I Finland har man upptäckt 2 främmande vattenväxter –vattenpest och vårtsärv. Båda växternas ursprung är i sötvatten.

6 Hjälp till att stärka rovfiskbestånden. Rovfiskarna äter bland annat den invasiva svartmunnade smörbulten. Ett sätt att stärka bestånden är att stödja eller bygga gäddfabriker, det vill säga en våtmark byggd för gäddor där de kan leka på våren. Gäddfabriker är naturliga lek områden och vandringsleder som förstörts av människan, men nu återställts.

6 Släpp aldrig ut akvariefiskar eller akvarieväxter i Östersjön.

Förlust och störning av havsbottnen

Förlust eller störning av havsbottnen innebär oftast di rekta skador för havslevande organismer. Speciellt i grunda kustområden, där den biologiska mångfalden är som störst, kan skador och förlust av bottnen orsaka drastiska föränd ringar. Till exempel kan en muddring förstöra vårlekande fiskars reproduktionsområde.

Genom människans aktiviteter till havs förorsakas havsbott nen skada. Stora ingrepp som skadar bottenmiljön är bland annat nedläggning av rör och undervattenskablar, muddring och deponering av muddringsmassor samt täkt av havssand och -grus (som säljs exempelvis till betongindustrin). Också ankring, byggande, samt båtliv påverkar bottnen. Konsekvenserna är lokala och kan vara kortvariga, men ofta är skadan långvarig. Aktiviteterna kan förorsaka igenslamning, erosion, ökad grumlighet och övertäckning.

Syrelösa bottnar, som oftast förorsakats av eutrofiering, och förorenade havsbottnar som finns utanför alla våra hamnar räknas också till störda eller förlorade bottnar.

Speciellt kustekosystem under ytan lagrar stora mängder kol då de inte är påverkade av mänsklig aktivitet. Havssedimenten vid kusten tar upp nästan hälften av den totala mängden kol, trots att kusterna utgör mindre än två pro cent av havets totala yta. Då kustområden störs försvåras även kolinlagringen och de kan bli kolkällor. Detta innebär att kustområdena i stället för att binda växthusgaser börjar frigöra kol, och bidrar därmed till uppvärmning av klimatet.

Den fysiska förlusten av havs bottnen i Östersjön bedöms uppgå till en storlek om 200 km2

30 % av Finlands havsbot tensareal bedöms påverkade av människan.

22 % av kustvattenförekomsternas andel har förändrats fysiskt på grund av sjöfart.

Flador och glon under 10 hektar skyddas enligt vattenlagen och deras naturliga tillstånd får inte äventyras.

Småmuddringar under 500 m3

ska anmälas till NTMcentralen. Större muddring kräver tillstånd från Regionförvaltningsverket.

I Replot i när heten av Vasa identifierades 700 muddringar, men endast 60 av dem var anmälda till myndigheterna. Elektronisk dokumentering fattas, och anmälningar finns även i pappersformat, vilket försvårar en tydlig överblick över muddringar.

Ur satellitbilder har man identifierat 115 000

människorelaterade aktiviteter som påverkar havsbottnen: 30 000 muddringar, 10 000 vågbrytare och 65 000 båtbryggor. Undervattensväxtlighetens täckningsgrad kan vara 42 % mindre under båtleder i jämförelse med områden utan båttrafik.

Växtligheten under en bryg ga kan vara 18 % glesare än i referensom råden.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Köp inte fisk eller skaldjur som fångats med bottentrål.

6 Avlägsna inte undervattensväxtligheten, den binder sediment och gör vattnet klarare.

6 Undvik muddring och planera nog grant ifall den genomförs (anmälning till NTM-centralen). Muddringen kan starkt påverka en vik och till exempel förstöra reproduktionsmöjligheterna för fisk. Dessutom är risken stor att näringsämnen frigörs från bottnen och orsakar algblomning och igenväxning.

6 Kan du anlägga en gemensam båtbrygga med din granne? På detta sätt sparar du både pengar och natur. Använd helst flytbrygga, den skuggar bottnen minst. Lägg bryggan på en tillräckligt djup plats som inte kräver muddring. Föredra en pålad ljusgenom tränglig brygga.

6 Undvik att ankra i sand- och mjukbotten med växtlighet.

6 Kör alltid sakta på grunda områ den, undvik dem om möjligt.

Undervattensbuller

Ljud överförs dåligt från vatten till luft , därför är människor sällan uppmärksamma på oljudet under ytan. Med undervattensbuller avses ljud som rör sig i vattnet, förorsakat av människan, som potentiellt kan vara skadligt för miljön.

Ljud transporteras fyra gånger snabbare i vatten än i luft, vilket innebär att det sprids på ett större område. Buller som människ an förorsakar delas upp i kontinuerligt och impulsivt buller.

Kontinuerligt lågfrekvent buller, främst propellerbuller av sjöfart och fritidsbåtar, finns överallt i Östersjön. Det kan påverka marina djurs möjlighet att kommunicera och kan ha en stressande inverkan.

Impulsivt buller handlar om kortvariga ljud förorsakade av människan, som till exempel ekolod, sonarer, undervattensexplo sioner eller pålning. Impulsivt buller kan skrämma bort djur från viktiga områden, störa naturligt beteende och i vissa fall även orsaka fysisk skada eller döda djur om nivån är för hög.

Djur i Östersjön som är särskilt känsliga för buller är tumlare, knubbsäl, östersjövikare, gråsäl, torsk, strömming och skarpsill (vassbuk). I Finland har man bevisat att buller förorsakar flyktreaktion hos mört och spigg, samt stress hos abborre och sand krypare. Ett gott ekologiskt tillstånd i fråga om buller är svårt att definiera, då vattenorganismerna hör på olika frekvenser.

Naturliga ljud existerar också permanent under ytan förorsakat av vågor, vind, stormar och djur.

För tillfället känner man inte till exakta statusen för den marina miljön i relation till undervattensbuller. Man vet ungefär mängden buller, men bullrets påverkan på undervattensmiljön är dåligt känd.

Sjöfarten i hela Östersjön antas öka med 3–28 % under åren 2016–2030.

Ett enskilt fartyg i Östersjön överskrider bakgrundsbullret på låga frekvenser inom ett avstånd på 5–10 km.

Mellan åren 2011–2016 registrerades 1 700 impulsiva buller i Öster sjön, främst förorsakade av explosioner.

De högsta nivåerna av kontinuerligt ljud finns närmast farleder.

År 2016 fanns det 554 000 motordrivna båtar i Finland.

Ljudfrekvenser förorsaka de av mänskliga aktiviteter (hertz, kilohertz)

Frakt: 10 Hz–30 kHz Fiske/kartläggande ekolod: 20 kHz–110 kHz

Hörselområde hos fisk, säl och tumlare

Fisk: 9–5 kHz

Säl: 75 Hz–75 kHz Tumlare: 125 Hz–200 kHz

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Sakta farten och följ fartbegränsningarna.

6 Undvik att röra dig med motordrivna fordon på ekologiskt betydelsefulla områden.

6 Undvik att orsaka buller vid orga nismernas förökningstid och ynglens uppväxttid.

6 Ta i beaktande eldriven båtmotor vid inköp av ny båtmotor. Ljudet från en eldriven motor är avsevärt mycket lägre än från en bensindriven motor.

6 Tvätta regelbundet båtskrovet för att minska friktionen och därmed också minska förbrukningen av bränsle.

6 Vid genomförandet av större arbeten i eller vid havet som orsakar buller kan en bubbelgardin användas för att mi nimera oljudet. Bubbelgardinen består av ett perforerat rör med bottentyngder som skapar en ”gardin” av bubblor som dämpar bullret.

Marthaförbundet 2022

Projektet Östersjön 2.0

Text: Roosa Mikkola, Cecilia Nyman

Textbearbetning: Karin Lindroos Form: Magnus Lindström Illustrationer: Adobe Stock Tryck: Grano www.martha.fi

Källor

Största delen av siffrorna som lyfts fram i broschy ren är tagna ur Förslag till åtgärdsprogram för Finlands havsförvaltningsplan 2022–2027 och ur rapporter av Helcom (Helsingforskommissionen). Även andra källor har använts. För att behålla broschyren lättläst finns hela listan med källor och direkta länkar på www.martha.fi/ostersjon.

Forskningsskeppet Aranda utför vintermätningar.