är motsvarande halt

I Östersjön förekommer ungefär 239 fiskarter. Av dessa fokuserar det kommersiella fisket på främst fem arter: strömming, skarpsill, torsk, lax och rödspätta. Fisken används som föda för människor, men en stor del används också industriellt. Bland annat som råvara för produktion av fiskmjöl (används som foder), fiskolja eller direkt användning som djurfoder.

Tillståndet för flera av fiskstammarna i Östersjön är dåligt, och andelen lekmogen fisk är mycket liten. Storskaligt fiske leder till utarmade fiskstammar och reducerad biomassa eftersom mer fisk tas ur havet än vad som hinner reproduceras. Det förorsakar även strukturella förändringar i populationen samt förändringar i havets näringskedjor. Livsmedel man får ur havet är förnybara naturresurser och de ska och bör användas hållbart, det vill säga på ett sätt som försäkrar stammarnas livskraft.

Fiske kan också negativt påverka den biologiska mångfalden beroende på hur det bedrivs. Bottentrålning används inte i Finland, men är en metod som negativt påverkar den biologiska mångfalden under ytan.

Mängden inhemska yrkesfiskare minskar ständigt och medelåldern blir högre. Yrket är utmanande och goda fysiska och psykiska resurser krävs.

En gemensam EU-politik styr fiskerinäringen och den tilllämpas i medlemsländerna. Målet är ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart utnyttjande av vattenlevande resurser. Dock kritiseras EU:s fiskepolitik från många olika håll. Detta bland annat eftersom den inte följer råden från det internationella havsforskningsrådet ICES (International Council for the Exploration of the Sea), som ger råd och tar ställning till hållbara fiskekvoter. Torskbestånden och vissa bestånd av sill/strömming i Östersjön kritiseras för att ligga under säkra biologiska gränser.

Storskaligt fiske bidrar även med oönskad bifångst. Andelen bifångst vid fiske är ur ett ekologiskt och fiskevårdande perspektiv viktig information. Om exempelvis bifångsten uppgår till 50 % av den totala fångsten, men kastas tillbaka i havet och oftast dör på kuppen, är det såklart ohållbart. Tydliga uppgifter om bifångst, det vill säga fiskar som släpps tillbaka i havet, är svåra att hitta och skulle innebära mer arbete för fiskaren i form av sortering och dokumentering.

I Finland finns cirka 70 olika fiskarter året runt. 5 fiskarter regleras med fiskekvoter i Östersjön. Dessa är lax, strömming, torsk, rödspätta och skarpsill. Fiskekvoter regleras för att försäkra hållbara fiskstammar.

På 30 år har mängden torsk i Östersjön minskat med mer än 90 %.

Det finns ungefär 500 tumlare kvar i Östersjön. De har jagats men blir även ofta en del av bifångsten vid fiske.

Över 80 % av fisken vi äter i Finland är importerad.

Det finns cirka 320 000

finska fritidsfiskare som fiskar ute på havet. Den europeiska ålen är akut hotad. Trots detta är den i Finland fredad endast mellan 1 oktober och 31 januari.

År 2020 löstes det ut över

290 000

fiskevårdsavgifter i Finland.

Kommersiellt fiske i Östersjön

Sedan 1920 har fiskfångsten i Östersjön registrerats.

1 100 000 ton

(1996–1998) är fiskfångstens rekordmängd i Östersjön. Medeltalet brukar ligga på 700 000 ton.

Under år 2020 fiskade finländska fiskefartyg på Östersjön sammanlagt 112 miljoner kg fisk till ett värde av 31 miljoner euro. 92,5 miljoner kg av den kommersiella havsfångsten i Finland 2020 bestod av strömming. I Finland har antalet kommersiella fiskare i havsområdena länge sjunkit. I början av året 2018 fanns det ungefär 400 yrkesfiskare med fiske som huvudsyssla vid vårt hav och längs kusten.

95 % av all fiskbiomassa som tas ur Östersjön består av torsk, strömming och skarpsill.

Sommaren 2019 nödstoppade EU fisket på Östersjöns östra torskbestånd på grund av dess dåliga tillstånd. Fiskestoppet pågick under 2021 och 2022. År 2022 förbjöds även fiske på det västra torskbeståndet.

Strömming är den mest fångade arten i Finlands kommersiella fiske, men endast 3 % av den årliga fångsten konsumeras av människor. Övrigt används inom industrin och görs bland annat till foder i form av fiskmjöl. Under 2022 sänks fiskekvoterna för sill/strömming i Centrala Östersjön med 45 % på grund av artens minskade förekomst.

Industrifisket efter strömming i Centrala Östersjön blev av med sin MSC-certifiering 15.9.2021 på grund av den försämrade beståndssituationen. Där har mängden strömming minskat med 81 % sedan 1974 då statistik börjat föras.

Finländarnas konsumtion av smartfisk har under de senaste åren ökat till den grad att producenter haft brist på inhemska mörtfiskar för sina produkter.

HJÄLP ÖSTERSJÖN!

6 Be din lokala mataffär erbjuda mer inhemsk fisk, såväl i fiskdisken, som bland konserverna och i frysdisken.

6 Välj smartfisk, det vill säga outnyttjade vilda lokala fiskarter, exempelvis strömming, braxen, mört, id och nors.

6 Undvik bottentrålade fiskarter, eftersom bottentrålning leder till degradering av havsbottnen. Om det inte anges tydligt, fråga vid fiskdisken hur fisken är fångad. 6 Använd WWF:s fiskguide för att göra hållbara fiskval i butiken. 6 Försäkra dig om fiskens ursprung i restaurangen. Efterfråga alltid inhemsk fisk. 6 Som fritidsfiskare ska du hålla dig till fångstmåtten vad gäller fiskens storlek. Med hjälp av fångstmåtten säkerställs en hållbar användning av fiskbestånden och att återhämtningen av bestånden främjas.

6 Låt rovfiskar som abborre och gädda leka på våren, fiska dem först efter lekperioden. 6 Ät all den fisk du fångar!