”Många stressmoment i kollektivtrafiken”

Radiodokumentär ska belysa den otillgängliga spårvagnstrafiken

Finn Hellman vill genom minidokumentären ”Spårvagnsroulette” kritisera otillgängligheten i spårvagnstrafiken i Göteborg. Den nominerades till Tempo dokumentärfestival där den tävlade mot nio andra bidrag.

– Det var tråkigt att jag inte vann men jag vill ändå lyfta den här frågan och tror att den här dokumentären kan göra det och jag är glad att jag var nominerad.

Han bor just nu i Majorna men ska flytta till ett kollektivboende i Högsbo till sommaren. Dokumentären handlar om att han som blind ofta har problem i spårvagnstrafiken eftersom ljudet som ropar ut vilken vagn som kommer och han måste då gå på och fråga föraren vilken vagn det är.

– Jag och min hund får då gå på vagnen och sedan snabbt av igen om det inte är rätt vagn. Det blir ju också ett arbetsmiljöproblem för föraren och det har hänt att jag har skadat mig när jag har fått gå på och av en spårvagn. Jag har bott i Göteborg i tio år och det har alltid varit ett problem. Det är mycket bättre Stockholm.

ATT LÄGET VARKEN har blivit sämre eller bättre trots att han påtalat problemet gång på gång genom insändare och att han varje gång får ringa och felan- mäla spårvagnen i fråga. Även momentet att ringa och felanmäla har blivit en stress för honom och istället för att ha en trevlig stund på spårvagnen hamnar han ofta i långa telefonköer vilket också illustreras i dokumentären.

– Det är en väldig process från det att jag ringer tills att någon reagerar. Jag skulle ha velat att någon åkte ut samma dag – det ska inte behöva ta månader. Jag är heller inte den enda som ringer så de vet om problemet så jag kan tycka att det är lite konstigt att inget har förändrats under tio år. Det har varken blivit bättre eller sämre.

Finn Hellman har även tidigare varit nominerad i festivalen. Tidigare har han påtalat problem med ljudböcker för blinda där människor sover under inläsningen och det blir väldigt långa pauser vilket var en stor nyhet under en period.

– Det är tråkigt att det här skapar en allmän osäkerhet kring kollektivtrafiken. Jag tycker om tanken på kollektivtrafik väldigt mycket annars men det här gör nog att jag omedvetet också drar mig för att ta mig ut eftersom det leder till mycket osäkerhet och många stressmoment.

HAN SÄGER OCKSÅ att det kan vara ännu jobbigare för andra blinda eller synskadade eftersom hans hörsel är god medan många som får en nedsatt syn är äldre och då många gånger också hör sämre.

– Det är däremot många spårvagnsförare som är snälla och ropar ut manuellt för att det ska höras ordentligt när de ser mig och min hund men det ska de inte behöva göra och det ska fungera automatiskt.

JOHANNA ANDERSSON HJERPE