KONTRAST 2016 by Molkoms tidning

Sex till salu

livet som sexarbetare

EM i friidrott Olympiastadion åter i fokus

Dödshjälp

en rättighet även för barn

Världens åttonde underverk räddar landets framtid

Kontrast Ett magasin om Nederländerna 1

Under ytan

Ett djupdyk i Nederländerna

å likt Sverige på många vis, men ändå inte. Det mest liberala landet som går att komma till, enligt många. Vi märkte det, tro mig. Några av oss gick till Red light district för att ta reda på hur de prostituerade som jobbar där egentligen mår. Det är lagligt med sexhandel i landet, enda regeln är att de som jobbar måste vara över 21 år. Tjejerna stod i varsitt fönster som de hyrde för flera hundra kronor per dag, tvingade att dra in pengar för att överleva. Människorna som gick förbi dem gav dem antingen lystna blickar eller blickar av avsmak. Ofta fanns det inget mellanting. Två poliser sade till mig, ”kolla i tjejernas ögon om de trivs” och lade sedan till: ”they are mostly dead.” Coffeeshopsen låg på rad utefter vägarna. Det är lagligt att röka där, men inte på offentliga platser. Dödshjälp är lagligt, tulpaner odlas i mängder och poldrarna ser till så att landet inte försvinner under havsytan. Några valde att lyfta fram förberedelserna inför Nederländernas största idrottsevenemang på decennier. Arrangören har dammat av den gamla Olympiastadion från 1928, fräschade till den och planerar samtidigt för att försöka arrangera världens första OS på vatten. Terrorn har även hittat till landet under ytan. I Rotterdams hamn har säkerheten höjts betydligt efter att ett flertal personer gripits för förberedelser till terrorbrott. Ett intressant land, helt klart. Men att köra för fort på en flerfilig motorväg ger högre böter än att vara drogpåverkad. För oss svenskar kan vissa regler te sig konstiga eller märkliga. Fast det är antagligen därför Nederländerna är just Nederländerna. Vi har försökt att blanda allvar med humor, fakta med intressanta personer och färgglatt med svartvitt. Här är Kontrast - frihet under ansvar.

Redaktionen Sophia Jiglind chefredaktör

Villegas Pettersson btr chefredaktör

Jonas Griberg textansvarig

Anna Gustafson layoutansvarig

Christoffer Tuulik bild- och annonsansvarig

David Holst reporter

Robert Nilsson reporter

Christian Hultgren reporter

Kim Eriksson reporter

Sanna Sandberg reporter

Ida Blom reporter

Amanda Svanberg reporter

Chefredaktör: Sophia Jiglind

Amsterdam Haag

Utrecht

Rotterdam

Kontakt Kontrast är producerad av Journalistlinjen på Molkoms Folkhögskola 2016 och är en bilaga till Molkoms Tidning. Ansvarig utgivare: Helena Söderqvist Stf ansvarig utgivare: Louise Uhlin

Medarbetare: Bo Levin Linn Malmén Anders Lagerdahl

E-post: redaktion@molkomstidning.se Telefon: 0553 – 100 04 www.molkomstidning.se

Innehåll 46

42 54

6. En natt i Red light district 8. Hon jobbar för sexarbetarna 10. Sökte jobb som hora 16. Världens åttonde underverk 22. Farfar sköts av nazisterna 25. Lagligt att röka på Cannabis Café 30. Joint City 34. Den flytande staden 38. Skriver ut framtidens hus 40. Hon har vattnet som närmaste granne 42. Med hjärtat i Värmland 44. Broarnas stad 46. Eldrift- stadens framtid 50. Konstnärer i världsklass 54. Gatans illegala budskap 56. Dödshjälp - en rättighet 66. Amsterdam rustar för EM 70. Simon vill ta titeln till Rotterdam 74. Fortsatt Europaspel för Kampong 76. Framtidens Marianne Vos

Nederländerna är känt för mycket. Träskor, väderkvarnar och tulpaner. Men ett av huvudstaden Amsterdams största turistmål är något helt annat. Red light district. Ett litet område mitt i centrum där det mesta går att köpa.

Välkommen till Filipstad! Knäckebrödsmuseum och fabriksförsäljning av Wasa- och Barillaprodukter. Hos oss kan Ni handla knäckebröd och pastaprodukter och samtidigt vandra genom vår historia. Vi finns på på Konsul Lundströms väg i Filipstad! Öppet: Måndag - Fredag kl. 11 - 18, Lördag kl. 10 - 14.

Sex till salu

Passa p kaffe å att ta en För re i vår fikahö kopp se rn även l arrangörer a. unch f k örbok an Ring 0 as. 590-1

Lagligt.

81 54

För erbjudanden och öppettider ring 0590-182 82

– Jag är nöjd med mitt arbete. Jag trivs och ser det i vissa fall som terapi för mina kunder. De flesta är snälla och trevliga, men ensamma, säger hon. Det är bilden av kunderna som kommer fram när fler tjejer berättar. De beskriver genomsnittskunden som en trevlig man som vill ha sällskap för en stund och inte vill tjejen som jobbar något illa. De flesta män som kommer för att köpa sex är inte ute efter något ”kinky” utan vill ha ”vanligt sex” och besöken varar sällan mer än en halvtimme. Tiana fixar till håret och tar fram en fickspegel för att kolla sminket och fortsätter: – Det finns såklart kunder som inte är så trevliga. Vill jag av någon anledning inte jobba med dem så säger jag åt dem att gå. Blir det då några problem trycker jag på larmknappen och vet att jag kommer få hjälp. Det får mig att känna mig trygg. Varje fönster med tillhörande rum ska enligt lag vara utrustat med en så kallad ”panic button”, en larmknapp att trycka på om en kund blir våldsam och otrevlig eller om den som jobbar där behöver hjälp. När larmet går hörs det ut på gatan där polisen patrullerar dygnet runt. En direktsignal från larmet går också till hyresvärden, som i sin tur måste kontakta polisen för att se till att den som larmat fått hjälp. Hyresvärden måste även ta sig till platsen för att se till att hyresgästen är okej och för att kontrollera om något brustit i husets säkerhetsrutiner.

honom. Om han varit kund eller inte vill han inte säga, men fortsätter berätta om sin uppfattning av tjejerna i fönstren. – Det syns tydligt vem som jobbar där för sin egen skull utan tvång och vem som har någon över sig. Det sitter i ögonen. Ett leende är lätt att fejka, men ögonen avslöjar de olyckliga. En sådan tjej skulle jag aldrig gå till. Henne skulle jag vilja hjälpa. Kvällen i Red light är något utöver det vanliga. Fler fönster tänds upp och konkurrensen mellan tjejerna hårdnar. Ändå är inte alla fönster upptagna. I ett tomt fönster med tunga röda gardiner sitter en skylt. Genom glaset syns det att rummet är utrustat endast med det mest nödvändiga. En brits med gummimadrass, ett litet handfat och en dusch. På skylten står namn och telefonnummer till hyresvärden och texten ”window for rent”. Aya från Egypten står i ett fönster på en av de små och trånga tvärgatorna intill den stora huvudgatan. – Jag hinner inte prata så länge för mitt skift är snart slut och det har inte gått så bra ikväll. Om jag inte står i fönstret och gör vad jag kan under tiden jag hyr förlorar jag pengar på det här skiftet, säger hon med stressad uppsyn. Hon tittar med flackande blick ut mot gatan. På bara några få minuter har folk börjat gå omvägar och ingen stannar till eftersom hon är upptagen. Att få ut så mycket som möjligt av den tiden tjejerna jobbar i fönstren är viktigt då hyran för en arbetsdag är mellan 75 och 150 euro. På Ayas gata är fönstren dyra och kostar ungefär 1 400 svenska kronor för åtta timmar. Med tanke på de höga hyrorna och att inkomsten sedan beskattas så är det inte så konstigt att varje minut är dyrbar för henne. Varje ögonkast från någon ute på gatan kan vara skillnaden mellan om hon går med vinst den här natten eller inte.

”Vissa tjejer är styrda av maffian, de är fast här och vågar inte gå till polisen.”

En natt i Red light district Lättklädd i bara trosor och bh står en kvinna i ett rött upplyst skyltfönster. Då och då öppnar hon dörren och byter några ord med män ute på gatan. Män som vill köpa sex. Platsen är Red light district i Amsterdam. Här är sexköp lagligt.

vinnan i fönstret heter Alice och kommer från en liten stad utanför Rotterdam. Hon har precis gått på sitt sena kvällsskift och berättar att hon trivs med sitt yrke. – Jag bestämmer helt själv över vilka jag jobbar med och vad vi gör. Ingen bestämmer över mig och att jag jobbar med sex är inget som stör mig. Alice är en av de runt 900 prostituerade som jobbar i Red lights röda fönster. – Jag kommer fortsätta jobba ett tag till.

Jag har en bra inkomst och mår bra, avslutar hon hastigt samtidigt som hon fått ögonkontakt med en ny kund. Här på kanalgatorna runt Red light district är det mycket folk i omlopp – barnfamiljer, turister, äldre par och ungdomar. Det ser nästan ut som en vanlig gata, men det som ändå bryter av skarpt är fönstren som finns lite överallt. Skyltfönster utan skyltdockor. I stället är det levande människor som står där, avklädda och

lockande. Rummets varma men skarpa belysning och lampan i samma färg som är tänd utanför visar att tjejen innanför rutan är prostituerad och just nu arbetar. De tjejer som jobbar dagpasset gör vad de kan för att få affärerna att gå ihop. På huvudgatan i Red light är vissa av deras arbetsplatser mer iögonfallande än andra. De här fönstrens ljus är annorlunda. Skenet är mjukare och ramar in den som står på andra sidan på ett helt annat sätt än i

de flesta andra fönster. Den del av rummet som går att se utifrån gatan är smakfullt inrett, till skillnad från många andra som går att få en skymt av. I stället för en liten säng med gummimadrass syns en stor dubbelsäng med prydnadskuddar. I ett sådant fönster och rum jobbar Tiana från Lettland. Hon är klädd i kort skotskrutig kjol och spets-bh, glasögon med tjocka bågar och håret uppsatt i flätor. Inne i hennes rum luktar det som en blandning av söt lavendel och starkt rengöringsmedel.

År 2000 tog staten bort förbudet mot bordeller och organiserad sexhandel i Nederländerna. Man tänkte att insyn i industrin och kontrollen det förde med sig skulle leda till större säkerhet för de som väljer att sälja sex. Det skulle även ge större chans att tidigt upptäcka och hjälpa dem som blir tvingade att sälja sex. Men trots att både regeringen och kommunen försökt att införa regler och lagar för att minska eventuell trafficking är det fortfarande ett problem. – Vissa tjejer är styrda av maffian. De har falskpass på rummen om myndigheterna gör kontroller. Deras riktiga pass har deras hallickar som är med i något kriminellt gäng. De tjejerna är fast här och vågar inte gå till polisen, säger Jacco, som jag träffar på en krog i närheten. Han är bara i Amsterdam över dagen men bor och jobbar till vardags i en liten stad ett tiotal mil bort. Han säger att han talar av egen erfarenhet, att det här är vad så kallade ”working girls” har berättat för

När krogarna stänger vid 01.00 tunnas folkmassan ut, men många är fortfarande ute och det är svårt att ta sig fram. De som jobbar i fönstren verkar ha en aldrig sinande källa av potentiella kunder. Det prutas på priser, förhandlas och sluts avtal. Dörrar som öppnas och kunder som släpps in. Gardiner som dras för. Några av tjejerna slutar sina skift i fönstren men en ny tar deras plats, mitt i natten. Text: Ida Blom Foto: Kim Eriksson 7

Hon jobbar för sexarbetarnas rättigheter Mariska Majoor är grundare av Proud, den fackliga organisationen för sexarbetare som sedan 2015 finns i Nederländerna. Hon är också ägare och föreståndare på Prostitution information centre, PIC, som har sitt högkvarter mitt i Red light district.

Vad är Prouds mål? – Vi på Proud jobbar för bättre rättigheter, bättre arbetsförutsättningar och en mer positiv syn på de som jobbar som sexarbetare. I nuläget är 90 personer anslutna men vi växer hela tiden.

plicerat. Det var fortfarande så tabu med sexarbete då. Jag kunde inte säga till en ny potentiell arbetsgivare att jag jobbat som prostituerad, trots att det jobbet gett mig massor av erfarenhet när det gäller att läsa och hantera andra människor.

Vad gör ni konkret för att nå de målen? – Många här i Nederländerna tror att vi bara är en aktionsgrupp som gillar att synas och höras efter att vi har organiserat protester och ockuperat bordeller, men vi jobbar väldigt brett. Vi vill att politikerna ska förstå att de inte kan stifta vilka lagar kring sexköp som helst utan att involvera den viktigaste gruppen – sexarbetarna själva.

Hur kändes det att det du jobbat med var så tabubelagt? – Jag blev arg och tyckte det var orättvist att det skulle behöva vara så, men det blev till en drivkraft. Jag tänkte ”om den negativa synen, tabut och stigmatiseringen runt sexarbete är det största problemet för sexarbetare, då ska jag slåss för dem.

Varför är Prouds arbete viktigt? – Om vi inte gick ihop skulle vi vara en än mer utsatt och marginaliserad grupp än vad vi redan är. Vi känner att vi är starka tillsammans och kan göra mer nu när vi är fackligt organiserade. Vi vill bli respekterade och få känna att vi har en plats i samhället som alla andra. Det är också viktigt för sexarbetarnas säkerhet att de får vara med i beslutandeprocessen kring nya lagar och regler. Det är ju de som behöver säkerheten och politikerna borde lyssna. Det är verkligen min och Prouds drivkraft. Du har jobbat som prostituerad själv. Vad kan du berätta om det? – Jag jobbade som prostituerad i fem år, från att jag var 16 till 21. Jag började i ett bordellhus på en ren impuls för att ha råd att köpa mig en hund. När kvällen var slut hade jag tjänat nog för att kunna gå hem med hunden samma dag. Sedan fortsatte jag. Hur trivdes du? – Det var bra! Eller ja, jag trivdes helt okej med det. Det var skönt att ha pengar och jag var aldrig tvingad till något jag inte ville göra. Jag hittade ett sätt att jobba på som passade mig, både som egenföretagare och som anställd på bordell. Självklart fanns det mindre vackra sidor av jobbet också, men det är inte så jag ser tillbaka på min tid som sexarbetare. Helt ärligt var det faktiskt svårare att sluta jobba än det var att börja. Hur menar du? – Hela mitt sociala liv kretsade runt mitt arbete. Mina vänner var liksom jag prostituerade, med samma upplevelser som jag.Det gjorde att vi blev väldigt nära vänner och kunde prata om allt. Att lämna dem i den gemenskapen, på det sättet, när jag slutade jobba var svårt.

Mariska Majoor dömer helt ut Sveriges sexlagstiftning. Hon kallar den ”naiv och dum”. 8

Fanns det fler svårigheter efter att du slutat jobba? – Gud ja. Att bygga nya relationer var en jätteutmaning och att söka jobb blev kom-

Hur gick du tillväga? – Jag startade PIC och numera tjänar jag mitt uppehälle genom att uppfylla de mål jag satt upp. Jag jobbar med att få folk att bemöta prostitution och sexarbetare med respekt. Jag ger guidade turer runt Red light district där jag förklarar hur branschen är uppbyggd och hoppas att folk går från mina turer med större förståelse och mer respekt för de som jobbar där. Hur känns det att gå där med turerna, på platsen du förut brukade arbeta på? – I början när jag blev tillfrågad om att hålla i guidningen sa jag nej. Det var för nära inpå. Jag hade ett förflutet där. Men sedan bestämde jag mig ändå för att göra det. Det är viktigt för de som jobbar där att så många som möjligt förstår deras situation. Sedan känner jag också att det beror helt på vilken slags tur du gör det till. Jag tillåter till exempel inte de som går med mig att fotografera under turen, för jag vet själv hur utsatt och objektifierad du kan känna dig när du står där i fönstret. Vad tycker du om Sveriges sexlagstiftning? – Helt ärligt? Jag tycker att den är naiv och dum. Att tro att problemet med sexköp, som ni ser det, kommer försvinna genom att man kriminaliserar kunden är rent ut sagt korkat. Det driver affärerna ännu längre ut ur ljuset och gör det farligare för de som arbetar med det. För det kommer alltid att finnas de som arbetar med att sälja sex. Det värsta med era lagar är att man i Sverige går miste om en av de allra bästa informationskällorna om man vill motverka trafficking – kunden.

Ett typiskt arbetsrum på Red light har en brits med gummimadrass, ett handfat och dusch.

På PIC säljer Mariska sin bok - en guide till den som själv funderar på att börja sälja sex.

Hur menar du då? – Här i Nederländerna kan en kund som sett eller upplevt något som inte verkar stå rätt till gå till polisen och tala om det, utan att riskera straff för att hen har köpt sex. Det går såklart inte i Sverige, för då åker du dit eller misstänks för sexköp. Det är en stor anledning till att jag tycker Sveriges sexlagstiftning inte duger. Text & foto: Ida Blom

I mitten längst ner syns en ”panic button” som används om den som jobbar behöver hjälp. 9

rån centralen är det inte mer än en fem minuter lång promenad till Amsterdams ökända prostitutionskvarter.

Sökte jobb som hora Jag gör mig i ordning som för en utekväll men med ett helt annat syfte än att bara gå på krogen. I kväll ska jag söka jobb i Red light districts bordellfönster. 10

Vid den gamla kyrkan i mitten av området börjar jobbrundan. Först en tur för att känna in atmosfären. Det är många människor i rörelse och affärerna mellan tjejerna i fönstren och männen utanför pågår för fullt. I en gränd, inte mer än en meter bred, står tjejerna uppradade tätt och nära de förbipasserande utanför sina rum. En kvinna sitter och röker på en stol i sitt rum. Fönstret står på glänt. ”Har du tid att prata?”, frågar jag. ”Egentligen inte. Vad undrar du?” Jag svarar att jag söker jobb, vill tjäna snabba pengar och kan tänka mig att stå i fönster. Kvinnan ser först förvånad ut och frågar: ”Bor du här?” ”Nej, i Sverige.” ”Då går det inte. Du måste vara skriven i Amsterdam för att få jobba här”, säger hon medan hon skakar på huvudet. Sedan släpper hon cigaretten mot marken och släcker den med klacken. Ett stenkast från huvudgatan sitter en annan tjej iklädd endast trosor. När jag går fram skakar hon på huvudet och visar med handen mot gatan att hon har fullt upp. En bit längre bort jobbar en kvinna i 30-årsåldern. Jag går upp för trappan till hennes dörr och frågar om hon skulle kunna hjälpa mig. Hon synar mig snabbt

uppifrån och ned, kollar ut på den till brädden fyllda gatan och bjuder in mig på hennes rum så vi kan prata ostört. Hon ber mig sitta ned och frågar vad det är jag undrar över. Jag förklarar att jag vill börja jobba här och undrar vem jag ska prata med och vad jag ska tänka på. Kvinnan börjar räkna upp de rent affärsmässiga och rättsliga detaljer som krävs för jobbet. Förutom ett boende i Amsterdam borde jag starta företag genom handelskammaren och öppna ett bankkonto för min firma. När allt det är ordnat kan jag gå på intervjuer hos de hyresvärdar som hyr ut fönster. Hon frågar mig hur gammal jag är och ser förvånad ut när jag svarar. ”26? Jag trodde knappt du var över 20 och man måste vara 21 för att få jobba som prostituerad här i Amsterdam.” Hon tittar på mig igen. Värderar mig och min kropp med blicken. ”Det är bra att du ser ung ut i den här branchen. Bra för affärerna.” Efter lite småprat känns det som att det är dags att gå därifrån. Gatan utanför är full med folk och hon måste få fortsätta jobba. ”Om du vill komma hit och jobba kommer du nog bli den enda från Sverige här. Det är också bra. Lycka till.” På vägen tillbaka till kyrkan ringer jag ett nummer på en skylt i ett tomt fönster. Jag skulle vilja få tag på hyresvärden och säga att jag vill ha ett fönster, men får inget svar. En tjej i ett fönster bredvid vinkar mig till sig.

”Vill du jobba? Du kan få numret till min hyresvärd här. Ring i morgon. Han är bra.” Hon säger att det inte är så farligt som folk tror, men att jag behöver vara tuff om jag ska jobba här. Strax intill ligger en av sexklubbarna. Här inne jobbar tjejerna mer avskilt men fortfarande med att sälja sex. Inkastaren utanför är en stor, skallig man som ser ut som en typisk dörrvakt. Jag frågar honom vem man ska prata med för att få jobb. Han ringer en annan man som talar om att jag kan få komma på intervju till veckan om jag har alla papper i ordning. ”Det har jag” säger jag. Han ser nöjd ut, ger mig ett visitkort med nummer till chefen och ber mig ringa tillbaka i veckan. Hjärtat slår hårt när jag går därifrån. Det vore så enkelt. En boendeadress och några papper att fylla i. Det är allt som behövs. Men jag ska inte jobba här utan ville bara veta hur kvinnorna i fönstren har det. Ett tiotal kvinnor har gett mig råd och talat om vad jag behöver tänka på för att lyckas i branschen. De tror att jag är på väg hit. Att jag vill ta ett steg in på deras karriärbana. Ingen av dem har avrått mig eller berättat något avskräckande. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Text: Ida Blom Foto: Kim Eriksson 11

Det fria valet

Legalisering av sexköp är inget vi ska ha här i Sverige. Det är min slutsats efter en vecka i Amsterdam och i gränderna runt Red light district. Varför? Jo, jag är feminist. Jag är engagerad i kvinnorättsfrågor och ser den problematik som omger frågor om jämställdhet och därför också sexköpslagar världen över. Jag tycker inte legaliserad prostitution har en plats i ett feministiskt och jämställt samhälle, för sexhandeln är inte jämställd. Det är till 98 procent män som köper tjänster av kvinnor här i Europa och även om hon som säljer sig känner att hon gör det av egen fri vilja är det ändå problematiskt. De patriarkala strukturerna som finns i samhället ställer till det. Vi kan tro att vi väljer själva, men vad vi många gånger gör är att vi följer en redan utstakad väg, utan att märka det. Mäns lust och övertag i samhället har skapat sexindustrin. Vissa känner att det är deras fria val att höra dit. Att verka där. Jag skuld- eller skambelägger inte den som väljer att sälja sexuella tjänster, men det blir svårt att vara för prostitution när det innebär att kvinnor och deras kroppar blir varor. Jag menar att det inte är ett ”vanligt yrke”, men det är ändå inte helt självklart. En fråga jag ställer mig; är det mindre okej, etiskt korrekt och värdigt att sälja sexuella tjänster i ett litet rum på en fullsmockad gata i Amsterdam än att städa undan allehanda kroppsvätskor på offentliga toaletter här i Sverige?

FAKTA

För att förhindra illegal prostitution och trafficking är det bestämt enligt lag att den som misstänker att någon blir tvingad till sexarbete ska anmäla detta till myndigheterna. Detta gäller även kunder.

I dagsläget finns det 409 fönster i Amsterdam att hyra för sexarbete.

De röda lamporna i fönstren började användas när inga skydd mot könsjudomar fanns. De som drabbades av exempelvis syfilis fick sår på kroppen som det röda ljuset dolde.

Fönstren är privatägda och finns bara i hus som en gång blivit godkända för sexarbete. Inga nya sådana licencer ges ut, så vem som helst kan inte hyra ut ett fönster.

Det behövs inget tillstånd för att jobba som prostituerad. Däremot måste den som vill jobba som sexarbetare i egen regi registrera sig hos den nederlänska handelskammaren. Efter det betalar man skatt och sköter ekonomin som på vilket annat företag som helst.

Dessutom tycker jag man kan diskutera om det verkligen är ett fritt val. Har kvinnan som säljer sig haft ett helt fritt val om huruvida hon ska sälja sex eller inte när hyran ska betalas dagen därpå och inget annat sätt finns att få in snabba pengar? Däri tycker jag hela problematiken ligger. Omständigheter kan i vissa fall vara ett lika hemskt tvång som i trafficking där människor mer bokstavligt tvingas sälja sex.

Staten lägger sig inte i priserna de prostituerade tar för sitt arbete. Därför varierar priserna på Red light en hel del.

Den som vill arbeta i fönster i Amsterdam måste vara över 21 år gammal och skriven i Amsterdam.

Varje dag besöker cirka 4000 personer en prostituerad i Amsterdam. Många av dem är turister. Varje år räknar man med att 200 000 nederlänska män gör samma sak.

Valet är inte fritt i grunden eftersom de patriarkala strukturerna existerar. I ett samhälle där sexhandel är legaliserat kommer det främst vara män som köper kvinnor och det är inget jag vill stödja.

Källa: Museum of Prostitution

Ida Blom 13

Vattenkatastrof blev vändningen I Nederländerna har vattnet alltid varit en stor utmaning. Eftersom stora delar av landytan ligger under havsnivån finns det alltid risk för översvämningar. En naturkatastrof 1953 kostade 2 167 människor livet.

å bara några hundra år har landsytan nästan fördubblats genom att folket har dränerat sjöar och vissa delar av havet för att kunna bereda en mark där de kan ha jordbruk och bygga bostäder. Detta har resulterat i att närmare 40 procent av den totala landytan ligger under havsnivån. Dessa områden är även de som är mest tätbefolkade och har hög status rent ekonomiskt, exempelvis Amsterdam och Rotterdam. En olycka skulle innebära en stor katastrof om havsvattnet trängde in bakom de skyddande vallarna. Vatten tränger i genom kontinuerligt, men i hanterbara mängder. För att få ytorna torra så finns speciella pumpar som skyfflar tillbaka överflödigt vatten till havet igen. Dessa ytor kallas för poldrar. Förr i tiden användes väderkvarnar som tvingade upp vattnet ur poldrarna. Nederländerna skyddades även genom kombinationer av dammar, vallar, sanddyner och barriärer. Men naturen går inte alltid att förutspå. En av de största tragedierna i Nederländerna var den stora Nordsjööversvämningen den 30 januari 1953. En kombination av springflod och en storm från nordvästra delen av Nordsjön skapade enorma flodvågor som bröt sönder ett stort antal av Nederländernas vallar och uppbyggda barriärer.

Ett stormfält byggdes upp utanför Island och drev in mot Europa och framförallt det trånga Calais-sundet vid Nederländerna. Då stormen byggde upp gigantiska svallvågor började sundet fungera som en tratt och ökade på farten på vattnet in mot land. En flodvåg bildades och träffades av en orkan som kom från Skottland, vilket gjorde att den ökade ännu mer i kraft. Eftersom vallarna inte var byggda för att klara så stora krafter på en gång raserades många av dem och flodvågen fortsatte in mot bebyggelsen. Totalt förstördes 89 vallar på en natt. Husen kollapsade omedelbart av vattnet och tusentals människor började fly från sina hem. Hur omfattande katastrofen var fanns det ingen vetskap om än. Några timmar senare, på eftermiddagen den första februari, kom ytterligare en flodvåg och då den inte mötte något motstånd från vallarna kunde vattnet flöda in fritt i poldern. Den andra flodvågen skördade flest människoliv eftersom vattenytan höjdes med 4,55 meter. Några kaotiska dagar följde. På grund av de översvämmade transportvägarna kunde inte hjälpen komma fram fort nog. Ett hjälpprogram inrättades runt om Europa för att hjälpa Nederländerna och medan invånare evakuerades med båtar, flyg

Besökarna i Rotterdams hamn möts av en gigantisk rigg som har varit ett av målen för terroristerna.

och helikoptrar slängdes även sandsäckar och matlådor ned från flygplan. Dödssiffrorna steg och det var inte bara människor som hade strukit med i vattenmassorna utan även över 200 000 boskapsdjur. Över 70 000 människor evakuerades, 200 000 hektar land översvämmades och 139 kilometer vallar förstördes med stora hål som var mellan 1 till 3,5 kilometer. Sammanlagt dog 2 167 människor, varav 1 835 kom från Nederländerna. Regeringen gick omgående ut med prioriteringen att vallarna genast skulle återskapas och förstärkas, andra byggnadsprojekt fick stoppas och bortprioriteras. Stenkistor packades på varandra för att täppa igen de större skadorna och volontärer slet för att få igen de mindre hålen. Det tog nästan ett år att reparera de trasiga vallarna. Regeringen bestämde sig då för att skapa Deltaverken, en handfull olika lösningar av fördämningar vid vattenstäderna i Nederländerna för att förhindra ännu en katastrof. Text&foto: Sophia Jiglind

Terrorismen skakar Rotterdam De senaste månaderna har Europa skakats av flera terrordåd. I Rotterdam har hamnarbetarna säkrat upp med en rad åtgärder för att undvika en attack. Ett flertal personer har redan gripits för misstanke om terrorbrott.

fter att en 32-årig man gripits i Rotterdam i mars 2016 för förberedelser till terroristattentat har säkerhetskontrollerna skärpts i Rotterdams hamn. – Attentaten blir för nära. Vi fick en smärre chock när polisen gjorde två razzior och grep fyra personer som planerade ett bombdåd. Helt sanslöst, säger Stefan Haufner. Det är inte längesedan den nederländska polisen grep tolv personer som även de förberedde ett terrorattentat. För arbetarna i hamnen har gripandena inneburit en osäkerhet och den nederländska reger-

ingen har fått ta emot tips om att hamnen är ett eventuellt mål för terroristerna. Rotterdams hamn är den största i Europa och varje dag passerar över 300 stora lastfartyg. Skulle den slås ut skulle det innebära förödande konsekvenser för både Nederländerna och Europa. Utöver människoskador förstörs viktiga varutransporter för hela världen. Totalt arbetar över 250 000 personer i hamnen. – Det säger sig självt, tänk om de skulle släppa en bomb där en kvarts miljon människor finns på en liten yta. Det skulle bli katastrofala följder. Men nu har säkerheten höjts. Sjötrafiktjänstoperatörer övervakar alla fartyg som kommer och

lämnar hamnen. De har även kontakt med alla kaptener. Sedan har vi inspektörer som kontrollerar alla fartyg så att de följer våra säkerhetsföreskrifter om miljön. Även nya patrullbåtar har satts in och cirkulerar runt i hamnen. De håller uppsikt över oväntade händelser och kan även bistå med hjälp om någon incident inträffar på ett av fartygen. – Vi har även en hamnmästare som ansvarar för allt skydd i hela hamnen. Förhoppningsvis ska detta räcka för att hålla terroristerna borta. Text&foto: Sophia Jiglind

Åttonde underverket ska skydda framtiden

Världens åttonde underverk invigdes i Rotterdams hamn 1997. Den kallas Nieuwe Waterweg. Två dörrar på 480 meter ramar nu in hamninloppet. – Det är världens häftigaste port, säger ingenjören Stefan Haufner.

är det blev dags för Deltakommissionen att bestämma över hur Rotterdams hamn bäst skulle skyddas mot översvämningar blev de fundersamma. Det skulle inte gå att stänga ute havet helt med tanke på de viktiga inloppen som försåg Rotterdam och Antwerpen med ekonomiska tillgångar. – Med tanke på hur många fartyg som passerade och passerar fortfarande så skulle det bli en omöjlighet att stänga igen hamnen och bygga om längre ut, säger Stefan och pekar ut mot de två gigantiska portarna. Efter att ha tagit fram olika förslag och försäkrat sig om att kvaliteten skulle vara högsta möjliga drogs projekten igång. För att hitta den bästa lösningen utnämndes en tävling för hela Nederländerna. Det vinnande bidraget bestod av två böjda dörrar som tillsammans var 480 meter långa. De kunde vara öppna vid normala väderförhållanden men stängdes med hjälp av kraftiga motorer när orkaner blåste upp. Tack vare den

böjda designen blev de också mer motståndskraftiga mot vattnet och ansågs vara oförstörbara. De har sedan invigningen 1997 kallats för världens åttonde underverk. – Vi var många som hade jobbat med projektet och känslan när det var klar var häpnadsväckande. Jag stod själv med en liten tår i ögat när banden klipptes. Med tanke på dagens fina väder som mötte mig och Stefan låg dörrarna overksamma på land. Efter ett flertal terrorhot har säkerheten höjts med kameraövervakning och taggtråd. Inga turister får komma in bakom stängslet för att kolla in underverkets byggnadsstruktur. – Jättetråkigt, men nödvändigt. Förhoppningsvis kan vi ha guidade turer så småningom. Bara världen lugnar ned sig. Om den nu gör det.

Text&foto: Sophia Jiglind

Vid Rotterdams port ligger världens åttonde underverk ”Nieuwe Waterweg”. Ett byggnadsverk som ska förhindra naturkatastrofer.

Varje dörr mäter 240 meter och stängs igen vid oväder med hjälp av motorer.

Miljöförstöring hotar djurlivet Förutom hot om förstörelse har hamnen haft stora problem med föroreningar. Dessa har gjort att området kring Rosenburg har varit i det närmaste obeboeligt för växt-och djurarter. – Om du kollar ut här i viken, vad ser du? Hundratals svanar. De älskar det här skitiga vattnet. Men ser du någon växtlighet i vattnet? Vattnet nere vid stranden är en brun sörja. Mycket riktigt. De enda levande djuren som syns är mängder av svanar. Under 2015 påbörjades Rosenburg-projektet för att sanera hamnen. – Naturvårdsverket håller på med det Europeiska ramdirektivet för vatten just nu. Udden vid den södra stranden är delvis för djup för alla växter och fiskarter, så där ska det fyllas upp med sand. Vi kommer även att bygga dammar, sandbanker och sanera vattnet. Det kommer att locka arterna då det blir en mer attraktiv miljö. 17

Henja, till vänster, tar en funderare i parken med sin väninna.

Författaren förlorade mot nazismen Nederländernas mest kända författare var en 15-årig flicka som gömde sig undan nazisterna under det andra världskriget. Anne Franks tragiska öde har lästs av miljoner människor världen över.

”Min familj hjälpte över 200 judar” Henja Buise sitter på en bänk vid vattnet. Hon firar inte Liberation day på något speciellt sätt, utan försöker bara vara tacksam för det som hon har. – Vi lever i ett så fantastiskt land. Vi tar det för givet, men om man jämför med andra länder så är det verkligen helt underbart att leva här, säger Henja Buise. Hon började dagen med att sitta vid datorn och läsa om befrielsen 1945.

– Jag var bara barnet under kriget, men har fått återberättat att vi gömde judar från tyskarna, säger Henja Buise. Henjas familj tog hand om drygt 200 judar under kriget och gömde alla i en stor lada på familjens gård. Något hon varken kommer ihåg eller har tänkt på speciellt mycket tills i dag, när hon läste om bombningarna över Amsterdams. – Av en slump läste jag att stadens norra delar bombades juli 1943, bara någon kilometer från mitt föräldrahem. Jag fick en olustig känsla av att jag varit där mitt

Firar frihet

Pieter Hanlaan, 19 år

– Det blir nog fest ikväll, men inget aktivt firande för friheten, jag brukar 18 inte fira dagen.

Daphné Oistayen, 20 år

– Vi tänker chilla i parken, shoppa och ta en vinare. Bara ta det lugnt.

under bombningarna och att vi tog hand om så många människor. Efter att hon läst om bombningarna har hon tänkt mycket över kriget som var och hur hon varit skonad från det. – Det är viktigt att reflektera över vad som hände under kriget. Hur många som fick sätta livet till och de som kämpade för den frihet vi har i dag. Jag känner en oerhörd tacksamhet när jag tänker på det som har varit, avslutar hon. Text: Robert Nilsson Foto: Kim Eriksson

Liberation day uppmärksammades var femte år fram till 1990 då dagen blev förklarad som en nationell högtid och sedan dess har den firats varje år.

Edwin Gussen, 53 år

– Det blir en stund i parken för att fira friheten ihop med andra. Kanske ta en kaffe.

Hannah Tudeman, 20 år – Vi firar inte dagen. Vi har rest hit från Belgein för att festa och ha kul.

ön ringlar sig lång på Prinsengracht i Amsterdam. Här, mitt i ett område som kantas av vanliga bostäder, ligger huset som Anne Frank och hennes familj gömde sig i för att komma undan nazisterna. Huset finns kvar i nästan exakt samma skick som det var när familjen till slut tillfångatogs, men det har delvis gjorts om för att kunna ta emot den stora mängd museigäster som tar sig hit. För att komma in krävs att man antingen har lång framförhållning eller orkar stå i kö i timmar. Varje år kommer över hundratusen besökare hit för att se hur familjen gömde sig, läsa Anne Franks dagböcker och se de så kal�lade ”judekorten” som delades ut vid koncentrationslägren. Familjen Frank var en judisk familj som flyttade till Nederländerna 1933 från Tyskland för att fadern, Otto Frank, tagit över företaget Opekta Company. De tillverkade sylttillbehör. Efter att oroligheter brutit ut i grannområdet där judarna jagades och fördes bort av nazisterna valde familjen att lämna sin bostad. De sökte upp Miep Geis, en vän till Otto, som hjälpte dem att gömma sig i det lilla gårdshuset på Prinsengracht. Utöver familjen så gömde sig också Hermann, Auguste och Peter van Pels samt Fritz Pfeffer under samma tak. Under de två åren som Anne och hennes familj låg gömda skrev hon den världsberömda dagbok där hon berättade om sina innersta tankar och vad som

hände runtomkring henne. Den 4 augusti 1944 avslöjades deras gömställe av en än i dag okänd källa. En tysk polis stormade tillsammans med fyra SS-soldater huset på Prinsengracht i Amsterdam. Alla åtta fördes till koncentrationslägret Auschwitz i Polen där de separerades. Det var bara Otto Frank som överlevde. Mamman Edith Frank dog i Auschwitz av utmattning och sjukdom. Hermann van Pels gasades ihjäl eftersom han var oförmögen att arbeta. Fritz Pfeffer dog av sjukdom i Neuengamme arbetssläger. Peter van Pels blev förflyttad till Mauthausen där han dog av utmattning i maj 1945. Auguste van Pels dog i Tyskland eller Tjeckien i april eller maj 1945. Anne Frank dog i tyfus tillsammans med sin äldre syster Margot i Bergen-Belsen i mars 1945, 15 år gammal. De dog bara några veckor innan brittiska soldater befriade koncentrationslägret. Efter att kriget var slut återvände Otto Frank till gömstället och fick då Annes dagbok. Han valde att leta upp någon som kunde publicera sidorna. På museet säljs dagboken på 70 olika språk. Trots att hon dog ung kommer Anne Franks historia att leva vidare i många år framöver.

Text&foto: Sophia Jiglind

Mata Hari.

Foto: Public Picture

Den exotiska dansaren levde som dubbelagent Tidigt bestämde sig Margaretha Geertruida Zelle från Leeuwarden i Nederländerna, för att sexualiteten var hennes biljett till att tjäna pengar här i livet. Hon började sin karriär som exotisk dansare i början av 1910-talet. Med sitt indiska utseende och kurviga kropp blev hon snabbt ett populärt inslag på alla större evenemang i hela Europa. Hon började kalla sig Mata Hari, som på indiska betyder ”öga för dagen”. Hennes intresse för militärkaptener blev dock hennes fall. Efter att bokningarna hade minskat på grund av hennes ålder sökte hon sig till yngre soldater för att få bekräftelse. Pengarna tog slut och hon valde det ödesdigra beslutet att acceptera pengar från Tyskland för att spionera på Frankrike. Fransmännen däremot såg Mata Hari som en tillgång eftersom hon som holländska kunde resa fritt i Europa och frågade henne om hon kunde tänka sig att spionera för Frankrikes räkning. Hon övergav Tyskland, men när Scotland Yard i Storbritannien grep henne och avslöjade att hon var både tysk och fransk spion valde Frankrike att åtala henne för förräderi. Efter en 45 minuter lång rättegång ansågs hon skyldig till förräderi och spioneri av Frankrike. Över 50 000 franska soldater hade stupat i ett angrepp från Tyskland och Mata Haris skvaller ansågs vara anledningen bakom. Hon avrättades genom arkebusering den 15 oktober 1917. Text: Sophia Jiglind 19

Rotterdam blev ödelagt efter bomberna hade sprängt de gamla kvarteren 1940.

Två fridagar för friheten Den fjärde maj hålls Rembrance day of the dead, en helgdag för att uppmärksamma soldater och civila som dött i krig. Från början hedrades enbart offer från andra världskriget, med sedan 60-talet hedrar man också de som dött i andra militära konflikter och fredsbevarande uppdrag. Klockan åtta på kvällen hålls två tysta minuter över hela landet. Även kungafamiljen medverkar på Dam-torget i Amsterdam och tusentals nederländare samlas på gator och torg.

Den femte maj 1945 lämnade de sista tyska soldaterna Nederländerna och sedan dess har friheten firats i landet. Det är en helgdag sedan 1990 och är en dag fylld av händelser och festligheter. För att hålla minnet av andra världskriget vid liv så går lågstadieelever ut och intervjuar äldre Amsterdambor som var med under kriget och återberättar sedan historierna för alla som vill lyssna. Totalt 14 festivaler hålls i hela landet. Krigsveteraner hyllas med parader.

Minst 210 000 personer dödades, 26 000 hus jämnades med marken och 80 000 människor blev hemlösa i Nederländerna. Andra världskriget förändrade världen och förstörde liv för generationer.

Där tiden inte står still D en 26-årige museivärden Theo Korteling spatserar fram genom korridoren på 40-45-museet vid området Coolhaven i Rotterdam. Här släppte tyskarna över 1 000 bomber i maj 1940. Under mindre än en kvart briserade bomberna och förstörde stora delar av hamnstaden. Theo tillhör en av de sista generationerna som har nära släktingar som deltog i andra världskriget. Han har arbetat här på museet sedan ett år tillbaka och känner att han förvaltar en viktig historia. – Min farmor Alice var med och upplevde kriget med egna ögon och hon berättade många historier kring det medan hon levde, säger han medan han brygger en kanna kaffe. Theo berättar att han för några veckor sedan pratade med en 19-årig tjej som besökte museet. Hon hade flytt från ett av dagens konfliktområden och hade ungefär samma typ av berättelser som ller NeHitler anfa under na er nd rlä de . De en ar m sensom sola sk nederländ emot år st a rn date n, men bra i börja sig bese n da se r få skland Ty e. ad segr n över te ak tar nu m . et land

1940

hans farmor. – Hon hade också upplevt ett krig på nära håll och hon beskrev samma rädsla och grymhet som farmor Alice alltid brukade göra, säger han och tillägger att han tycker att det är sorgligt att historien upprepar sig.

Vi tar en sväng i museet, som är modernt inrett. På skärmar går det att se filmade

Nazisterna kräver att alla judar ska ge sig till känna och registrera sig. Få anar nazisternas egentliga plan med att utrota judarna.

1941

intervjuer med överlevande. Genom intervjuerna kan besökaren få inblick i deras livsöden och vad som hände under och efter kriget. De arbetar mycket visuellt, det är datorer och skärmar på flera platser i lokalerna. Händelser år för år finns samlade på väggarna, bilder över utmärglade judar i koncentrationsläger varvas med bilder av ett Rotterdam i ruiner. Allt är på nederländska, men Theo hämtar en tidning på engelska. Det är viktigt att alla förstår, även om man inte kan språket. Hyllorna i själva museet skvallrar om en av världens mest grymmaste händelser. På en hylla ligger en blodig cigarrlåda. Lite längre bort finns en packad väska. Det är antagligen ett barn som packat den för där ligger en docka. – Barnen på den här tiden hade det definitivt mycket svårare än dagens barn har det. Judiska familjer splittrades och skickades till koncentrationsläger eller

Läget förvärras dramatiskt för den judiska befolkningen. De förbjuds att vistas på allmän plats och tvingas bära Davidsstjärnan. Nazisterna börjar deportera judarna.

1942

Hitler beslutar att sända iväg 300 000 nederländska män till Tyskland för att användas som arbetskraft inom krigsindustrin. Det väpnade motståndet mot judarna ökar.

1943

Med modern teknik kan Theo Korteling skildra andra världskriget för nya generationer.

arbetsläger, berättar han och tillägger att de flesta blev ihjälgasade, skjutna eller dog på grund av utmattning i lägren. Helt plötsligt börjar det vibrera ordentligt i väggar och tak på museet. I rummet bredvid hyllorna med krigsmaterial finns stora projektorer som visar Nazitysklands flyganfall över Rotterdam. Under ledning av Hitler bombade nazisterna staden och det tidigare neutrala Nederländerna hade blev ockuperat. Projektorerna i rummet visar dramatiska bilder och ljudet av bomber som faller dånar i öronen. – Blir det för högt ljud så kan ni sätta på er de här, säger Theo Korteling och pekar på ett gäng med svarta lurar som hänger under den enorma skärm som finns på bordet. Samtidigt når bomberna sitt mål och stora eldsvådor visas på skärmarna. Det gamla Rotterdam, med de historiska byggnaderna, försvinner i ett nafs. Över 26 000 hus förstördes i de aggressiva et i land åden Matförr slut. De vuxta nsonebörjar ntag ra 0 kiti a m s na 1 00 under ch ras till r dag o e p r e ri så lo l a e k d lo a ts västr i lande 580 kilokalom lågt so r en historisk tä e D r. e ri ter. in v lt svä

1944

bombningarna. Genom den kraftiga visualiseringen förstärks också känslorna. Man är där. Den där vårdagen i maj 1940 när Rotterdam näst intill jämnades med marken. I en tid där många räds ett tredje världskrig och där många hellre sitter på sociala medier under historielektionerna, ser Theo Korteling museet som en viktig länk för att historien inte ska upprepa sig. Det är just den digitala utvecklingen som kan hjälpa till i det arbetet. – I stället för att ungdomarna ska läsa en halvtimme i historieböckerna får de läsa i åtta minuter här. Sedan får de med hjälp av surfplattor filma och återberätta sin syn på det kallblodiga kriget. På så sätt hoppas vi att de lättare kan ta till sig det som hänt, fortsätter han. Theo menar att det kan vara svårt för dagens barn och ungdomar att förstå andra världskriget, just eftersom de inte har några mor- eller farföräldrar som kan De allierade återupptar kampen med att befria Nederländerna. I början av maj kapitulerar de tyska styrkorna. Människor glädjetjuter efter att de hade hört nyheterna på radion. Rotterdam smyckas med tulpaner och flaggor. Efter flera år av våldsamt krig är Nederländerna fritt igen.

1945

sitta och berätta om sina minnen från kriget på samma sätt hans farmor gjorde. – Tiden rinner i väg och här försöker vi nu spara ansiktena på människorna som upplevde det. Om tio år kommer ingen som var med i kriget att kunna minnas tillbaka och berätta om det som hände när Tyskland ockuperade oss, avslutar han. Tre damer i övre medelåldern lyssnar intresserat när Theo guidar dem, de samlas framför en projektorduk. – Nu ska ni få se vår framtid berätta om det som förstörde tidigare generationer, säger han medan projektorn rullas igång med berättelser från barn som besökt museet. En tjej i 10-års åldern dyker upp på skärmen, på nederländska berättar hon om hur hon upplevde kriget genom museet. – Herregud, låt det aldrig hända igen, säger en av de tre damerna med sorgsen blick.

Text&foto: Christoffer Tuulik

Även farbrodern råkade illa ut hos tyskarna. Han jobbade med radio och var en underrättelseagent för det nederländska departementet. En dag kom tyskarna in på hans jobb och krävde att han skulle följa med dem. De gav honom ett ultimatum att börja arbeta för dem på en camping i Tyskland eller dö. – Han svarade dem med orden ”skjut mig, det är inga problem”. Då fick han till svar att vi kommer inte bara döda dig, utan hela din familj. Då ändrade han sig och följde med dem. Han jobbade i Tyskland under fyra år och sedan slutade kriget. Men ryssarna som befriade honom var lika hemska som tyskarna. De hotade med att döda honom var och varannan dag innan de nådde Nederländerna och han blev fri.

Bernhard och hunden Seth var på plats i Amsterdam för sjätte året i rad.

”Farfar sköts av nazisterna”

Bernhard var en av veteranerna på plats under Liberation day. Redan som liten ville han bli militär. När han dessutom fick veta att hans farfar sköts ihjäl av nazisterna stärktes hans yrkesval.

id en väg står fem militärfordon uppradade. Män i uniform och basker spatserar runt i den gassande värmen. Mitt bland dem står Bernhard tillsammans med Seth, 22

hans 14-åriga Siberian Husky Seth. De att dö. Det var ett brutalt mord som har kommit för att delta i Frihetsdagen min pappa aldrig kom över, säger han. i Amsterdam för sjätte året i följd. Bernhard har berättat sina krigshistorier för En tystnad uppstår. Han blinkar någfolk runt om i Nederländerna under 24 ra gånger med ögonen och letar efter orden en kort stund. år. Han själv är en vete– Som liten vilran som krigade för fri- ”Det var ett brutalt le jag verkligen veta heten under 1970-talet. vad som hände. Men – Krigshistorien i mord som pappa pappa vägrade att nåmin familj är lång. Far- aldrig kom över” gonsin prata om det. far sköts ned av naVarken mamma eller zisterna på en öppen gata när han stred för Nederländer- någon annan i släkten nämnde kriget. na på 1940-talet. De lämnade honom Det var som att det aldrig hade existerat.

Historierna om både farbrodern och farfadern har han fått berättat för sig tidigt i livet och bara kortfattat. Trots sin familjs tystnad om krigsåren bestämde sig Bernhard som sexåring att bli militär. Han mötte ett visst motstånd och blev kallad galen av sin fader. Men drömmen gick i uppfyllelse. – När vi var på campingen och hälsade på min farbror så kom militärerna dit och körde runt med sina fordon. Trots att jag var en liten grabb fick jag åka med och köra bilarna. Jag minns att jag sa till pappa att ”jag köpa sådan när jag blir stor” men han kallade mig galen. Men många år senare åker jag nu runt med den här pärlan, säger Bernhard och klappar motorhuven på sin terrängbil. Bilen har han haft i decennier. Och på vägen har det blivit både ett och två äventyr. Nu när han är pensionerad militär håller han i stället på med välgörenhet. – Jag åker runt med personer i rullstol, folk som har psykiska problem och de som inte har så långt kvar att leva. Jag vill ge dem en bra upplevelse och rundturerna är ofta väldigt uppskattade. Det är däremot många gånger som jag har suttit och gråtit efter turerna. Det värsta är när barn med cancer som kommer och ska åka med. De kanske har ett halvår eller en månad kvar att leva. Jag minns en tjej som åkte med och dog i bilen.

Frihet- inte en självklarhet Daniel är före detta marinsoldat. Han har krigat i både Kambodja och Afghanistan. Under Liberation day delade han med sig av sina erfarenheter och skyltade för det viktigaste ämnet - frihet.

fter att ha pensionerat sig som militär är Daniels uppgift numera att berätta om sina upplevelser för unga som gamla. Hans grupp från marinen åker även runt till olika länder för att göra säkerhetskontroller. Under Liberation day fanns han tillsammans med en handfull andra veteraner på plats och informerade förbipasserande om vad frihet betyder. – Det som vi veteraner bidrar med under en sådan här dag är att berätta om våra upplevelser. Vi kallar det för speedating med veteraner. Alla som vill får möjligheten att prata och diskutera med oss, vad vi har gjort, varför och vad.

från Pol Pot-regimen på 1970-talet men som han inte gärna pratar om. I stället vill han lyfta fram att friheten inte är en självklarhet. – Numera vill jag försöka beskriva för de yngre som inte har varit inbladade vad frihet egentligen innebär. De tar ofta friheten för givet men du måste göra något för att förtjäna friheten. Om du lever i Nederländerna och Sverige så är det ofta en självklarhet att vara fri och göra vad man vill. Men vi vill verkligen få fram att så inte är fallet. Text&foto: Sophia Jiglind

I år var det 15 år sedan Nederländerna bestämde sig för att alla krigsmord skulle bli ihågkomna. Inte bara under världskrigen utan för alla offer. Där innefattades bland annat Bosnien, Syrien, Afghanistan och Kambodja. Ett Kambodja som Daniel hjälpte att befria

Fotnot: På grund av sekretess i det militära publiceras inte efternamnen på krigsveteranerna.

Text&foto: Sophia Jiglind

Daniel har jobbat inom marinen i hela sitt yrkesverksamma liv. 23

Världens största tulpanfestival Varje år vallfärdar hundratusentals blomentusiaster till blomsterparken Keukenhof utanför Lisse i Nederländerna. Där finner de nämligen världens största tulpanodling. Parken har bara öppet två månader per år, men bjuder under den tiden besökarna på en färgexplosion av blommor.

Cannabis Café Neonskyltarna till Amsterdams coffeeshops strålar inbjudande längs med husväggarna - i alla fall om du är över 18 år och sugen på att röka cannabis lagligt. Vleri Achmed har sedan sin 18-årsdag byggt upp en romantisk relation till shopsen. I dag, sju år senare, driver han Terminator.

erminator Coffeeshop, eller ”T rm nat r” som den solblekta skylten ovanför dörren säger. Solen har genom åren raderat den från början gula nyansen av bokstäverna e, i och o. I fönstret står en stolt Arnold Schwarzenegger och spänner bröstmusklerna iförd solglasögon och svart skinnpaj. Dörren är öppen och den sura haschdoften retas långt in i näsan. – Hej. Vet du vad du vill ha? frågar mannen i kassan.

Terminator Coffeeshop är invändigt förmodligen den minst attraktiva shopen på mils avstånd. Det är mörkt och trist, det ligger fimpar efter de grå stenplattorna på golvet. En tv rullar i ena hörnet utan ljud och det finns tre soffor med var sitt bord. Under tv:n sitter en äldre man i brun kavaj, keps och med nariga fingrar håller han en joint mot munnen. Tillbakalutad sitter han och blundar. Vleri dyker upp bakom skynket och ställer sig i baren.

Coffeeshops har varit som hans andra hem sedan han var 18 år. Innan sin födelsedag, på våren 2009, fick Vleri Achmed från Marocko köpa sin cannabis olagligt. Då blev det ut på gatan eller ringa någon lokal dealer och oftast blev det hasch i från hemlandet. En stor del av all cannabis som tar sig in i Europa kommer i dagsläget från just Marocko. Vleris val av röka var dock inte av patriotisk form. – Vi köpte hasch från Marocko för att det var billigast, men också för att man visste vad man fick. Kvalitén är jämn liksom, eftersom nästan allt kommer därifrån, säger han.

Hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig här i Amsterdam? – Vad tror du? Jag jobbar på en coffeeshop, det är en bra inkomst. Jag hänger här i kassan, röker gräs och hasch. Det är mest kassaarbete faktiskt, drygt 90 procent av våra kunder köper med sig sitt röka och går, speciellt nu när solen är framme. Umgås med stammisar. Röker lite till. De som hänger här inne är folk vi lärt känna genom åren, eller folk som inte har så många vänner här i stan och inte pallar att sitta hemma själva.

”Jag gillar inte alkohol, det är inte bra för kroppen du vet, jag gillar inte cigaretter heller. ”

Vleri fyllde 18 år och födelsedagen firade han med vänner på en finare coffeeshop i stan. Han pratar om det som vi svenskar berättar om vårt första besök på systembolaget som tjugoåringar. Eftersom shopsen enligt lag inte tillåts servera alkohol kan man tro att det blev en lugn kväll. – Haha nej, det finns ju gräs som gör dig pigg, taggad. Det var en riktigt bra fest, säger han samtidigt som han suger i gång en nytänd joint. När glöden tagit sig ordentligt skjuter han ut underläppen och låter jointen vila som en tandpetare i mungipan. Den är så framtung att överläppen får jobba intensivt för att hålla den kvar. Sedan fortsätter han. – Jag gillar inte alkohol, det är inte bra för kroppen du vet. Jag gillar inte cigaretter heller. Jag planerar att leva ett långt liv, så jag håller mig hälsosam. Men… du har rökt cannabis hela dagarna sedan du var 18 år? – Ja, varför inte? Jag använder en ”herbmix” för att blanda ut mina joints. Det är naturliga örter som inte är skadliga. Självklart tar lungorna lite stryk av halsblossen, men inte nog mycket för att jag skulle överväga att sluta röka. 26

Det är en bra inkomst? Hur bra? – Ja, ehm. Vi kan väl säga som så att jag röker ju gratis, bor i närheten och äter billigt. Så jag har inte så farligt med utgifter säger han ödmjukt och eldar på jointen. Han suger igång glöden igen och jointen är nu bara är ett par centimeter lång, mörkt svart och med ett kletigt filter. Sedan fortsätter han lite kaxigare. – Jag tjänar så bra att jag kan resa mycket, jag älskar att resa. Senast var jag i Grekland, på Kreta. Jag hade med mig 30 gram weed dit.

Färdigrullade jointar med olika sorters cannabis inne på Terminator. Vad fan snackar han om? Det stinker verkligen. En kund ropar från luckan och Vleri fimpar sin sedan flera minuter färdigbrunna joint och försvinner iväg in till kassan. Mannen i hörnet röker fortfarande, kanske röker han en ny. Han har haft en joint i munnen sedan jag kom in här. Den yngre kvinnan har tagit fram ett anteckningsblock som hon ritar i. Det måste vara svårt att teckna här inne, med endast den vidöppna ytterdörren som ljuskälla.

”Jag jobbar på en coffeeshop, det är en bra inkomst. Jag hänger här i kassan, röker gräs, hasch.”

Till Kreta? Tog du med 30 gram cannabis på planet? – Haha ja, inga problem. Jag la det i såna tobakspaket du vet, såna som gubbar röker. De har ganska dåliga kontroller i Europa. Weedet tog slut dock, med två dagar kvar. Så jag var tvungen att leta efter någon som sålde. Det jag köpte var skit, rent utav farligt tror jag. Så jag fick vara rökfri tills jag kom hem. Rökfri i två dagar... – Det var det här jag hade med mig, lukta. Doften är ganska diskret - eller hur?

Tillbaka till bardisken. Han drar upp lådan med gräs från förut och påbörjar proceduren med att rulla en ny joint. Filtret först.

”En bil följde efter mig in på en mindre gata.”

Det är lagligt för er att sälja och röka, men inte att köpa. Hur får ni tag på era produkter? – Jag kan berätta en liten historia, en historia som bara är några dagar gammal. Jag var ute med bilen för att plocka upp 500 gram. Ett halvt kilo är maxgränsen för hur mycket du får ha på varje coffeeshop. Hur som helst, jag lade paketet i

Vleri kommer tillbaka, han hörde mig fråga kvinnan om en bild och utbrister: – No pictures! Tonläget ändras och vår tidigare ganska sköna personkemi blir till en lögn. Jag behöver bilder Vleri, du är en intressant person och folk är nyfikna på ditt jobb. – Okej, men inga bilder på mitt ansikte. Jag vill behålla min själ, säger han.

passagerarsätet och börja åka mot shopen, som ligger en timme bort. Jag såg till att hålla hastigheten och hade inte rökt något de senaste timmarna för att vara mer uppmärksam.

Det marockanska haschet är populärt i Amsterdam.

Rökfri i flera timmar... Han jämnar ut gräset och rullar ihop jointen, slickar på pappret för att få det att fästa och fortsätter. – En bil som åkt bakom mig länge följde mig in på en mindre gata, jag har varit med om det förut så jag visste vad det innebar.

Okej? Var det slut där? Vad innebär det? –Lugn, jag ska bara tända – jo, jag gasade på, körde som en galning mellan gatorna, de tände sina sirener och följde efter. Jag körde och körde, ett halvt kilo är mycket pengar för oss. Jag tog bakgatan in bakom shopen, grep tag i paketet och sprang mot dörren. Låste upp den utifrån med en hand, in genom dörren, och låste den sdaen från insidan. Och? Han ler genom röken från ett bloss. –Och? Jag var safe. Du förstår, så länge de inte tar dig på vägen till shopen eller utanför shopen, så kan de inte göra något. Lagarna som är satta har krånglat till det för dem. Så länge varorna är i shopen spelar det ingen roll hur de kom dit. Men min bil fick två märken, det suger.

Text&foto: Kim Eriksson 27

”Droger gör människor deprimerade” Erik var drogmissbrukare. Det gick så långt att han själv började odla och sälja cannabis. Han åkte till Amsterdam för att köpa med sig droger hem. Hans stressiga liv satte honom i riskfyllda situationer men till slut fick han nog och bestämde sig för att sluta. Nu driver han en organisation där han hjälper andra att komma ur sina drogmissbruk.

rik bor sedan några månader tillbaka i en tvåa tillsammans med sin flickvän. När vi träffas hos honom går vi in i vardagsrummet och slår oss ned i en utav sofforna. Han berättar hur allting började och hur han kom i kontakt med droger. – Jag träffade en tjej som var drogmissbrukare. Jag sade till henne att jag inte ville att hon skulle hålla på med det. Vilket gjorde att det tog slut. Men jag blev nyfiken på vad det var, jag hade bara hört att det var dåligt men hon sade att det var skönt och roligt. En tid senare blev Erik hemlös och hade inte råd med mat. – Jag och en polare kontaktade hans släkting och fick tillräckligt med hasch så det räckte till några jointar. Efter det blev jag fast i flera år. Erik fick höra av sin langare att man kunde tjäna mycket pengar på att sälja droger. Till en början var det enstaka jointar, men det växte fort. Kontaktnätet blev större och i takt med att kundernas beroende blev större växte också Eriks inkomst. – Ju mer jag tjänade, desto mer kostade det att leva. Jag köpte dyrare kläder, åt på restaurang och festade mer. Erik berättar att han började se gatorna och krogarna ur ett annat perspektiv. – Jag introducerade mina vänner för drogerna, som i sin tur visade sina vänner. 28

Jag hade med mig på krogen och sålde där också. Nu kan jag se tydligare om folk är påverkade. Jag ser hur de rör sig, hur de beter sig och hur de talar. Efter att ha hämtat ett varsitt glas citronvatten kommer Erik sedan tillbaka till vardagsrummet. Han börjar berätta om hur han började odla egen marijuana. – Det är en viss känsla att hålla på med weed, det blir en hobby. Jag studerade marijuanabotanik och lärde mig processen. Jag odlade utomhus men inte på min egen mark. Erik har också importerat cannabis från Amsterdam. Han förklarar att inför resorna skedde noga planering, men väldigt diskret. De bytte ofta ut telefonerna och använde kontantkort. Väl nere i Amsterdam träffade han en man som han fick sina grejer av. – Trots att jag aldrig stannade mer än en dag fick jag ofta lite tid över, då hängde jag på coffeeshops och testade olika sorter av gräs, säger han. Myndigheter och polisen hade koll på Erik tidigt. Redan innan han blev kriminell letade de upp honom och hans kompisar och fotograferade dem. – Jag tycker att jag blev dömd på förhand. Flera gånger tog de mig och insåg sedan att jag inte var den de letade efter. Erik blev också tagen som missbrukare. Han bötfälldes efter att ha lämnat positiva urinprov. – De sade att de ville hjälpa mig, men jag hamnade i brottsregistret och kunde inte få jobb på fem år efter det. Jag slutade med allting år 2012, men märker fortfarande av det när jag ska söka jobb. Erik träffade en ny tjej som inte gillade vad han höll på med, då slutade han ett tag men började sedan igen. Det slutade med att tjejen gjorde slut, och då fick Erik nog. Nu slutade han – på riktigt. – Jag var i Christiania för att hämta droger, där fick jag en uppenbarelse och bestämde mig för att sluta igen. Jag såg allting med nya ögon och kände att det var nog. Jag hade sett så mycket skit i den här världen. Jag ville inte ha det så längre.

Rebeca Veiga röker cannabis i stort sett varje dag. Hon är inte ensam om att göra det bland gatorna på Red light distrtict.

I dag ser Eriks liv helt annorlunda ut. Han är helt nykter, bara någon enstaka gång tar han en öl. Jobbet som säljchef flyter på bra och han trivs med vardagen. Förutom träningen så ägnar han mycket tid åt organisationen Xsite, där han jobbar med att hjälpa folk ur drogmissbruk. – Sanningen är att droger gör folk deprimerade. Vi jobbar med att sprida vårt budskap om protest mot droger och drogrelaterat våld.

Text: Amanda Svanberg

Rebeca Veiga, 31 från Portugal — Jag röker cannabis, jag tar inga andra droger och jag dricker inte. Jag tror det svenska argumentet är farligt. Under 80-talet i Portugal var 15 procent av befolkningen heroinmissbrukare. Överallt såg man folk sitta längs gatorna och skjuta heroin. På den tiden bedrev regeringen och polisen öppet krig mot drogerna. Men så bestämde dom sig för att släppa de, legalisera alla droger. Nu mår landet mycket bättre, missbrukarna får hjälpa och kan, förutom sitt missbruk, leva ett vanligt liv. Du kan träffa heroinister som på dagtid driver butiker och har vanliga jobb, och sedan på kvällarna tar sina droger hemma i en trygg miljö. Att cannabis ska va olagligt är orimligt på alla sätt, men många länder börjar vakna upp nu. Jag hoppas det fortsätter.

Maria Lopez 28, Spanien – Toleransen på droger är högre här, och därför inte lika spännande. Det är bättre att normalisera och lösa problemen än att förbjuda och straffa människor.

Berend van

Wolferen, 20 Nederländerna – Jag tycker synd om de som röker varje dag, precis som med alkoholister. Man ser att dom saknar ambitioner och har tappat drivet i livet.

Jan Mwesigwa 36, Tjeckien – Det finns mer saker i livet än att röka gräs och hänga på coffeeshops. När min son växer upp hoppas jag han skaffar sig andra intressen än det. Text&foto: Kim Eriksson 29

Joint City

et är olagligt att odla cannabis i Nederländerna. Senast 2005 experimenterade regeringen med en legalisering av odlingar, det misslyckades. Det har svängt fram och tillbaka gällande flera punkter i narkotikalagstiftningen sedan dess. När det som står printat i lagstiftningen inte följs, varken av medborgare eller polis, är det svårt att veta vad människorna i landet förhåller sig till. Utbildningscentret ”Cannabis College” försöker ge svar på de frågor som cirkulerar.

Vid första anblick liknar centret en vanlig svensk turistbyrå, men några tips om sevärdheter och platser att besöka kan du glömma här. Ämnet på tapeten är cannabis, bokstavligen, då centrets 30

väggar pryds av gamla tidningsurklipp med artiklar om lagändringar och diskussioner kring plantan. Genomskinliga glasskåp fyllda med prylar och hjälpmedel för att inhalera drogen står som mannekänger i lokalen. Temat för inredningen är uppenbart. I receptionen längre in i lokalen sitter Charlie Bedrossian. Han tar betalt av ett par som är där för att se centrets ”cannabis-garden”. – Det är gratis, men ni får betala tre euro i donation, säger han. Paret får varsin biljett och försvinner ned för trappen som leder till källaren. I källaren erhåller centret en odling med fem plantor. – Har man upp till fem plantor hemma så bryr sig varken polis eller myndigheter. Men det är fortfarande inte

tillåtet. Det är ungefär samma förhållningsregler som med rökning och husdjur, förklarar Charlie. – Bor du under hyreskontrakt så är det upp till ägaren av fastigheten om hen har något emot en mindre odling. Lukten sätter sig i väggarna och elpriset dras också upp på grund av den sortens lampor som odlingen kräver. Däremot kan du odla i trädgården. Nederländerna har likt andra länder bostadsrättsföreningar med syftet att hålla ordning och reda. Om någon skulle få för sig att odla i trädgården kan lukten lätt sprida sig i grannskapet. – Klagar grannarna på lukten kan du bli tvungen att klippa dina plantor. Lukten är som värst när plantorna slår i blom och då kan du enkelt lösa det genom att klippa dem.

När det kommer till användning av narkotika är Nederländerna ett av världens mest liberala länder. Vad som är lagligt, olagligt och bara socialt accepterat är alla frågor med flera olika svar. — Svängrummen är breda här i Nederländerna, polisen vill oftast inte sätta dit någon, utan vara en hjälpande hand, säger Charlie Bedrossian, informatör på Cannabis College.

Charlie plockar fram något som liknar ett misslyckat blåsjobb av en vas. Glasgrunkan är i själva verket en bong, något man kan använda för att röka på. – Ignorerar man klagomålen så kan hyresvärden välja att dra in polisen. De kan då komma att kräva att du klipper plantorna, i värsta fall kan de dela ut en böter på upp till 25 euro. Så trots att det är olagligt och polisen ser plantorna med sina egna ögon, så låter dem den som odlar avgöra själv vilka åtgärder hen vill ta? – Ja, mer eller mindre. Svängrummen är breda här i Nederländerna, polisen vill oftast inte sätta dit någon, utan vara en hjälpande hand. Foto: KimEriksson Eriksson Foto: Kim 31

Trots lagen har Charlie i källaren plantor av olika sorters cannabis.

Patrull och civilpolis genomsöker en coffeeshop i centrala Amsterdam. Polisen ville inte kommentera händelsen på plats. När de är redo att rökas gör han det oftast i en så kallad bong. Om någon mot förmodan ändå skulle ignorera dessa krav så kan fastighetsägaren erbjuda upp till 30 dagar att göra sig av med plantorna helt. Lyssnar man inte på denna sista varning kan man helt enkelt vräkas från sitt hem. – Det är väldigt ovanligt att det händer. Vi lider av en oerhörd bostadsbrist i landet, speciellt här i Amsterdam. Att någon skulle riskera sitt hem för några plantor är minst sagt dumdristigt. Men det händer? – Ja jo, självklart. Kvalitén på coffeeshopsen är överlag väldigt låg. Så det finns de som lägger värde i att odla sitt eget.

FAKTA

Källor: government.nl holland.com - EMCDAA

Men oftast bor de utanför stan och vissa bostadsområden har egna uppgörelser där de accepterar en mindre odling. Doften av cannabis präglar stadskärnan i Amsterdam. Letar du dig in på Red light district så ligger doften som en ingrodd odör längs de klassiska byggnaderna. Coffeeshopsen säljer hasch och marijuana för både avhämtning och för att röka inne på shopen. Sociala platser så som just coffeeshops, men även barer, kaféer och restauranger får inte under några omständigheter odla sina egna plantor. Dessutom är det olagligt för shopsen att köpa sina produkter och att ta in droger utifrån.

1. I vissa delar av Nederländerna, till exempel Amsterdam har coffeeshop licenser som är utfärdade av kommunen. Dessa licenser gör att det är lagligt för dem att sälja cannabis till personer som är över 18 år. De får köpa fem gram cannabis per dag.

2. Den 30 mars 1961 antog FN det vi i dag kallar för narkotikakonventionen. Konventionen trädde i kraft den 13 december 1964. Det grundläggande syftet var att sätta grunderna till att begränsa användningen av narkotika till endast medicinska och vetenskapliga ändamål. Varje anslutet land får själva bestämma strafföljder och eventuellt strängare bestämmelser än det som konventionen satt som minimum.

– ”The back door business”, som vi kallar baksidodörr-affärerna, är en gråzon i landet. Polisen har speciella insatsgrupper som försöker hindra coffeeshopsägarna från att frakta sina varor från platsen de köper det på tillbaka till coffeeshopen. Men så fort varorna tas innanför dörren finns det inget som polisen kan göra. Lagstiftningen är enligt många ett stort frågetecken och ingen inom branschen följer de lagar som gäller.

Text&foto: Kim Eriksson

4. Nederländerna får ofta påtryckningar av andra länder i Europa, dessa länder drabbas hårt av kriminella verksamheter som jobbar för att förse Nederländernas coffeeshops med droger. I ett försök att stävja dessa problem försökte Nederländerna under en tvåårsperiod mellan 2005-2007 att ta sitt ansvar. Genom att själva experimentera med kontrollerad odling och produktion av cannabis hoppades regeringen kunna dra ner på de kriminella bieffekterna av cannabiskulturen. Experimentet misslyckades.

3. Det är INTE tillåtet att odla cannabis eller marijuana hemma eller på någon annan plats i Nederländerna.

5. Om du har en odling på upp till fem plantor så anses det inte vara för försäljning. Detta hanteras likadant som om du blir visiterad med en liten mängd cannabis. Det anses vara för eget bruk.

”Färre ungdomar brukar” De sociala problemen som droger kan medföra är inget stort problem i Nederländerna. Sjoerd Veenstra arbetar med förebyggande arbete inom drogrelaterade frågor på Verslavingszorg Noord Nederland (VNN). Hon förklarar att även om det är lätt att få tag på cannabis i Nederländerna så är inte siffran på användare speciellt hög. – Andra länder som har strikta regler om cannabis har fler användare än vad vi har. Cannabisanvändare bland ungdomar minskar i vårt land. Sjoerd veenstra förklarar att droger inte är lagliga i Nederländerna, inte ens cannabis. – Även om man kan köpa cannabis på

en coffeeshop så kan polisen beslagta det, men köparen kan inte bli åtalad om det är fem gram eller mindre. Produktion och transport av cannabis är fullständigt olagligt. Kriminalitet i samband med droger ger effekter på vårt straffrättsliga system eftersom halva polisstyrkan behövs för narkotikabrott, säger hon. Får turister köpa cannabis på Coffeeshops? – I vissa delar av Nederländerna är inte turister tillåtna att köpa cannabis på coffeeshops. I andra delar av Nederländerna får de däremot göra det. Amsterdam är ett av dem. Socialstyrelsen i Sverige har försökt kartlägga hur många personer som har dött och vilka substanser de dött av. – Under vintern har vi tittat på vilka det är som dör och exakt vilka substanser de dör av. Det kan vara svårt att jämföra över

8. Narkotikarelaterade dödsfall, 2012 118 narkotikarelaterade dödsfall i Nederländerna 2013 460 narkotikarelaterade dödsfall i Sverige 6. Om dina plantor upptäcks av polis så kan du bli ombedd att klippa dom eller göra dig av med dom helt. I de flesta fallen varken bötfälls du eller åtalas för brott.

tid eftersom siffrorna ser annorlunda ut år efter år. Vissa år går dödligheten upp när det gäller drogrelaterade dödsfall och andra år går det upp när det gäller alkoholrelaterade dödsfall, säger Jesper Härnblad på Socialstyrelsen. Polisen i Amsterdam – Det är lagligt att använda lätta droger och vara påverkad av dem på coffeeshops. Det är däremot olagligt att använda alla sorters droger på offentliga platser, säger poliserna. Ser ni några problem med drogmissbrukare på gatorna? – Nej det är inte mycket, säger de.

Text: Anna Gustafson Foto: Kim Eriksson

9. Thomas Hvitfeldt som arbetar med frågan droger och brott på brottsförebyggande rådet (BRÅ) i Sverige förklarar att det är svårt att jämföra siffror mellan länder som har så olika rättssystem.

7. Nederländerna spenderar över 130 miljoner euro på vård och behandling av missbrukare. Dödligheten bland missbrukare tillhör de lägsta i Europa.

Den flytande staden Johan Vlug om livet på Steigereland

Ijburg har ingen bestämd arkitektur som en måste följa. Det är fantasin som sätter gränserna.” - Johan Vlug

Vrijburg är beläget bara ett stenkast från vattnet. Under varma dagar vimlar det av folk på bryggorna och kaféet

IJburg är en samling konstgjorda öar i floden IJmeer öst om Amsterdam. De tre öarna Steigereland, Haveneiland och Reiteiland byggdes för att hjälpa till att lösa Amsterdams bostadsbrist och beräknas ha 18 000 bostäder med plats för 45 000 invånare.

å ön Steigereland bor Johan Vlug, 68, som var med och startade det sociala bostadsprojektet Vrijburg. Det är en mix av

Johan Vlug spenderar mycket av sin tid på takterrassen

arbetsplatser, teater, café, dagis, familjer och pensionärer. Han är i dag pensionerad från landskapsarkitektyrket och har bott i Vrijburg i drygt tio år. Johan häller upp juice i ett glas och solen strålar varmt på takterrassen. Han har dukat fram en klassisk frukostbuffé, något han vanligtvis avnjuter tillsammans med frun Teia under helgerna. Dagarna är lugna och flyter ihop på något sätt. Ett helt arbetsliv har gått förbi och nu är det bara ett stort projekt kvar. – Döden, det är nästa steg, säger Johan och putsar glasögon med en sammetsduk. Hans sneda leende och ögon motbevisar varandra. Som när du frågar vad någon tänker på. Leendet vill inte ge sken av att det är något allvarligt, samtidigt som ögonen berättar en annan sak. Vrijburg står nu på egna ben. Folk flyttar in och ut, familjer växer, någon skiljer sig, någon har dött. Komplexet som för 20 år sedan inte var mer än en dröm, lever nu sitt eget liv. – Nu är det givetvis inte lika spännande som det var när vi började. Då var allt nytt och ingen visste riktigt vad det skulle bli av alla drömmar som vi hade för en massa år sedan. Man vänjer sig vid det mesta, även

fast det finns en form stolthet såklart, säger han och gör ett snabbt ryck med axlarna. Den förföriska utsikten från terrassen har fångat hans blick. Tystnaden störs endast av vinden som river tag i solparasollet. Johan gör ständiga utfall mot parasollet som om han är rädd att det ska lämna honom. Han ruskar på huvudet varje gång, som om det egentligen är hopplöst att försöka hålla det kvar. Vägen fram har inte varit spikrak. Naturskyddsföreningar var i början emot byggnation av hela IJburg-projektet, eftersom det fanns en oro hur djurlivet skulle påverkas av öarna. Efter många åtgärder för att bevara djurlivet är det grönt ljus att bygga på hela IJburg. Byggandet av Vrijburg var en dyrare historia än vad man kan föreställa sig efersom det som kostade mest, inte ens syns. Johan bläddrar bland ritningarna på bordet och hittar till slut en 3D-animering av Vrijburg. – Byggnaden är tio till femton meter hög, men vi var tvungna att bygga 25 meter rakt ned i botten för att få en stabilitet. Så det som inte syns kostade mer än det som finns på land. Vrijburg-projektet är i dag ett föredöme

eftersom det blev så bra till slut. Banker har börjat låna ut mer pengar till risktagare som vill göra samma resa som Johan. Vrijburg är det första och största komplexet på ön Steigereiland med 52 bostäder. Ensamhet är inget han föredrar, det är snarare en fråga om privatlivet. Han tar tag i en imaginär gardin och drar sakta bort den från fönstret. Grannar som ska ha koll på sin omgivning av ren nyfikenhet är slutsatsen av charaden. – Den sociala kontrollen är något jag inte gillar. Så det var tanken med att bygga ett större projekt. Med mer människor är det inte lika lätt att hålla koll på vad alla pysslar med så att säga.

samma sätt. Som ett gemensamt tvättrum, det är inget som förekommer i Nederländerna, men är väldigt vanligt i Sverige, säger han och skakar på huvudet. När Johan var ung hjälpte han sin far med att köra ut mjölk på fritiden. Något han gladeligen gjorde, men det ändrades när hans far bestämde att han skulle hjälpa till varje onsdag klockan fyra. Då vägrade han och hjälpte inte till mer med mjölken. Det är med en lättsam ton han berättar om minnet från barndomen. En uppenbarelse om hur han ska leva sitt liv. – Så fort det blir bestämmelser blir det genast jobbigt. Friheten är något som vi eftersträvar i alla möjliga sammanhang. Det är mer liberalt än socialt här jämfört med Sverige, säger han. Bostadsbristen och framtiden för Amsterdams invånare är osäker. Staden försöker att bistå med nya idéer om kreativa bostadslösningar, men eftersom staden består av mycket vatten och gamla hus som blivit synonymt med Amsterdam är det svårt att göra drastiska åtgärder. – Det är svårt att sia om framtiden. Men vi ser kreativa lösningar som IJburg-projektet där man bygger konstgjorda öar. Men eftersom stora städer alltid

”Överbefolkat och dåligt planerad”

Under sina år som lärare och landskapsarkitekt har han haft samarbeten i Sverige och även varit på några semesterresor i Stockholm. Fotografier finns i ett av rummen av Gamla stan i Stockholm. Delen av Sverige som är mest lik Amsterdam i dess gamla bevarade byggnader och kullerstensgator. – I Sverige finns det en mer naturlig känsla av att göra saker tillsammans. Vi använder inte offentliga utrymmen på

lockar till sig folk kommer det att vara ett ständigt problem tror jag, säger han. Johan tar fram en karta över Amsterdam och visar var IJburg ligger. Han lägger handen över kartan och lyfter blicken från bordet. Det brinner i ögonen av intresse för arkiteturen som ligger under hans handflata. Det är uppenbart att se stadens brister när han pekar ut dessa på kartan. Parker som inte har strömlinjeformade cykelvägar mot centrum. Stadsdelar som borde göras om. Finger city, är en modell som grundar sig i att storstadsområdet byggs längs med fem fingrar, något som Köpenhamn hade som stadsplan 1947. Mellan fingrarna är gröna kilar tänkt att ge mark för jordbruk och rekreation. Johan sitter länge och demonstrerar entusiastiskt var bristerna i Amsterdams stad är. Han skiner upp, lutar sig i en lugn rörelse tillbaka i stolen och i en utandning förklarar han sin kärlek till staden i hans liv. – Amsterdam är fantastiskt. Staden har brister lika som du och jag.

Text&foto: Robert Nilsson 35

Bygge för frihet

”Äntligen finns det en sida som tar mina frågor på allvar. En sida för oss som vill hitta nya Kjellberg, 22 år, aktiviteter, ha roligt och umgås.” Hanna socionomstuderande i Karlstad

BAKGRUNDEN TILL PROJEKTET var en inbjudan från staden Amsterdam år 2000, för att lägga fram planer för kollektivt självbyggda projekt på ön Steigereiland i den nya stadsdelen IJburg. Projekten hade inga bestämmelser för utseende, utan fantasin fick vara måttstock. Vrijburg valdes till stor del på grund av programmet och tilldelades slutligen en plats år 2002. En plats intill vattnet vid cykelbron Diemerpark. Ritningar och byggprocesen började när platsen blev officiell 2002 och pågick till våren 2007. VRIJBURG BESTÅR AV 52 hem med en genomsnittlig storlek på 100 m2. Det finns tre typer av bostäder: lägenheter, etagelägenheter och studiohem. Förutom bostäder, innehåller Vrijburg tre offentliga utrymmen, en bostad för sex mentalt handikappade ungdomar inklusive vårdhem och ett gemensamt hobbyutrymme. Hjärtat av komplexet bildas genom en trädgård på innergården med ett växthus. Vidare har ett antal bekvämligheter byggts som är av betydelse för hela grannskapet, bland annat ett daghem för barn, ett café, teater, brygga för kanoter, och en båtklubb.

Hanna Kjellberg får instruktioner under en prova pådag arrangerad av Funkisliv och IF Göta Karlstad.

Källa: VLUGP

För tio år sedan flyttade Sashia van Bezouus och hennes sambo Marc in i lägenheten i Vrijburg. Sashia van Bezouus

– Jag ville inte flytta ut hit egentligen. Det kändes inte helt rätt, eftersom jag var så fäst vid att bo i stan, men det blev så ändå. Hur trivs du med tillvaron nu? – Jag trivs väldigt bra här på ön. Det blev mycket bättre än vad jag trodde för tio år sedan. När det var omröstning för IJburg-projektet röstade jag ”nej”, men jag har ändrat min inställning,. Hur skulle du beskriva Vrijburg? – Det ser inte mycket ut om man kollar från utsidan. Fasaden är väldigt tråkig, men när du kommer in på in-

nergården är det som en annan värld.. Du gillar känslan i centrum. Hur är stämningen här? – Människorna som bor här har samma mentalitet som stadsmänniskor. De är drivna och framåt i sitt sätt att vara, något som har underlättat omställningen för mig personligen, säger hon. Att flytta tillbaka till centrum är inte något som är planerat i dagsläget? – Nej det är inget som vi har pratat om. Marc har sin filmstudio här ute och vi har rotat oss rätt mycket, så det får framtiden utvisa om vi bor här om tio år eller någon annanstans, säger hon. Text&oto: Robert Nilsson

Funkisliv är en ny mötesplats och tidning som lyfter frågor om funktionsnedsättningar. Målet är att skapa fler aktiviteter, ge nya bekantskaper och sprida kunskap kring tillgänglighet och funkislivet. Funkisliv.se lanseras under sommaren 2016.

Kontoret media – frilansjournalister i Värmland Vi tror att alla har något att berätta och att det finns en intressant historia överallt, det behövs bara någon som kan förmedla den på rätt sätt. På Kontoret media kan vi berätta. Kontakta oss så hjälper vi dig!

K. www.kontoretmedia.se37

Tosja Backer och Jasper Harlaar arbetar tillsammans med andra arkitekter för att skriva ut framtidens hus.

Ett badkar, en solstol och en liten bar står ute i solen hos arkitektfirman Dus architects i Amsterdam. Men det är inte vilka inredningsobjekt som helst. Alla är utskrivna i en 3D-skrivare. Går projektet i hamn så kommer den i framtiden att skriva ut skyskrapor.

Skriver ut framtidens hus

ärjan över kanalen till Amsterdams industriområde är full av människor med cyklar, mopeder och barnvagnar. Efter en promenad genom ett område med bland annat bilfirmor och vanliga kontor så finns en högst ovanlig arkitektfirma. De satsar nämligen på att skriva ut inredningsdetaljer, fasader och hus med en stor 3D-skrivare. – Det bästa med 3D-design är att arkitekter kan skapa vilken design som helst, vi behöver inte vara beroende av leverantörerna som inte alltid har de mått som behövs, säger Tosja Backer, arkitekt i projektet 3D-Print Canal House. Att skriva ut fysiska produkter med en 3D-skrivare är något som har varit möj38

ligt sedan 70-talet, men då var tekniken dyr. De senaste åren har tekniken utvecklats snabbt och blivit billigare. De flesta ritningar som arkitekterna skapar ligger dessutom på internet för vem som helst att använda, helt gratis. – Vi började med att 3D-printa reklamdesign i mitten av 2010. På den tiden var alla arkitekter och designers tvungna att komma på nya och billigare idéer, men nu när allt är så billigt och lättillgängligt så öppnar det upp för många möjligheter, säger Tosja Backer.

”Med 3D-skrivaren har man en minifabrik på plats. Är det något som blir fel så är det bara att skriva ut det igen”

3D-Print Canal House är ett projekt som har pågått i två år. Från början var det fem arkitekter som valde att flytta ut till barackerna på industriområdet i stället

för att jobba kvar i sina bekväma kontor i centrala Amsterdam. I dag har personalstyrkan växt till 18 personer. – Det som är roligast med projektet är att vi får vara med hela vägen. I vanliga fall gör vi bara en ritning som lämnas över till tillverkarna. Med den här tekniken får vi vara med hela vägen från idé till färdig produkt, säger Tosja. Projektet är till stor del finansierat av Amsterdams kommun, men arkitektfirman har även ett trettiotal sponsorer som bland annat sponsrar materialet som de använder. De får även in pengar genom guidade rundturer som anordnas en gång i veckan för alla som är intresserade. Arkitektfirman Dus architects använder sedan 2014 också en liten 3D-skrivare. Den används bland annat för att skriva ut prototyper som sedan printas ut i normal storlek av den stora 3D-skrivaren, som arkitektfirman själva har utvecklat. Den lilla skrivaren används också till mindre

projekt som att tillverka champagneglas i plast.Den stora skrivaren skriver ut bitar av byggnader med hjälp av en bioplastblandning som är gjord av 75 procent vegetabilisk olja. Bitarna kan staplas och kopplas ihop och bilda flera våningar. Mönstret kan anpassas efter användarens behov och önskemål. Bioplasten som arkitektfirman Dus architects använder sig av i tillverkningen av husen är inte helt nedbrytbar eftersom husen då skulle falla ihop efter en tid. Allt material som arkitektfirman använder sig av är dock säkra för miljön. – Företaget som levererar plastblandningen har ett stort laboratorium där vi kan mixtra med olika sammansättningar av material till vår 3D-skrivare.När man lyfter blicken från marken så möts man av rader med plastmodeller i olika former och färger som står på asfalten utanför barackerna där arkitekterna har sina kontor. De står inte där bara för att arkitekterna

vill visa vad de gjort utan det finns också en praktisk anledning bakom det. – Vi har testat olika mixer av plast i 3D-skrivaren för att se hur länge materialet håller i utomhusmiljö. Vi måste veta exakt hur länge materialet håller för att kunna bygga med det. Jasper Harlaar, som är en av de anställda på Dus architects, står på en stege ute i solen för att montera de nio delarna till det som ska bli en bar som ska användas på arkitekternas sommarfest. Trappan som finns i huset är gjord av plastformar som har skrivits ut med 3D-skrivaren. Formarna fylls sedan med betong för att få en stabilitet. – Just det här huset är byggt i olika moduler. Då är det lättare att byta ut någon del när det behöver repareras, säger Jasper. Att skriva ut filer från 3D-skrivaren till fysiska objekt gör att det krävs mindre transporter. Det påverkar miljön på ett positivt sätt för att avgaserna från transporterna blir obefintliga. Själva hu-

sen som byggs med tekniken i framtiden kommer att bli billigare eftersom transporter och alla mellanhänder försvinner. Arkitekterna i projektet har en femårsplan när det gäller att färdigställa ett 3D-printat kanalhus, som ska stå vid den kanal som rinner förbi arkitekternas kontor idag. Huset kommer att bli en symbol för Amsterdam. De har även samarbeten med andra länder som är intresserade av den nya tekniken. – Vi har partners i olika delar av världen och vi designar speciellt för de länder vi har kontakt med. Men allt måste vara säkert för just det område som husen ska byggas i, till exempel måste det vara anpassat för jordbävningar. Men det går framåt. I Dubai pratas det om att de i framtiden vill att många nybyggda hus ska vara 3D-printade, avslutar Tosja Backer. Text&foto: Anna Gustafson 39

Yvette visar upp sitt hem, som vid en första titt ser ut som en helt vanlig lägenhet fast på vatten.

Hon har vattnet som sin närmaste granne Att bo i en husbåt är väldigt populärt i Nederländerna. Runt 750 av båtarna ligger förtöjda i Amsterdams centrala kanalsystem. En av dessa båtar ägs av Yvette och hennes make. – Vi köpte båten för ett par år sedan och den kostade runt 260 000 euro, vilket motsvarar en vanlig lägenhet, säger hon.

usbåtskulturen började ta fart i Nederländerna efter andra världskriget. När landet led av bostadsbrist började fartyg, som förut hade använts för att transportera gods, att omvandlas till bostäder. Sjömän som hade seglat i båtar började stanna i dem med sina familjer medan de var förtöjda. Lastutrymmen renoverades för att ge plats åt sängar och enklare vardagsrum. Taken var låga och luften var fuktig. Elektricitet fick de genom att bränna ved, olja eller gas. Det var inte alltid särskilt bekvämt, men det var billigt och gav dem som bodde på 40

båtarna en känsla av frihet och framförallt ett hem. Yvette och hennes make äger tillsammans en vit båt som är förtöjd i centrala Amsterdam. Runt om båten hörs ljud från trafiken och människor som pratar medan de fikar eller är påväg att korsa bron som ligger strax bredvid. På utsidan ser båten ut som en vanlig båt. Bortsett från det lilla huset av trä som står mitt på. I trähuset finns soffor och ett bord, men också en trappa som leder till vardagsrummet och köket. På insidan ser båten ut som en vanlig liten och väl inredd lägenhet med högt tak.

– Det påminner faktiskt mycket om att bo i ett vanligt hus. Vi har toalett, dusch, tvättmaskin, torktumlare och spis, säger Yvette. Vad är den stora skillnaden med att bo på en husbåt jämfört med ett vanligt hus? – Att vi måste serva vår båt. Vart fjärde år måste vi ta upp den och ta bort rost och skador, vilket är lite bökigt. Du har heller ingenstans att bo såvida du inte väljer att bo i båten samtidigt som den är på varvet, båten är ju ditt hus. Om du bor på båten när den är på varvet så har du inte någon elektricitet eller något avlopp.

Det kan tänkas vara både vingligt och skakigt att bo på en båt, men så är inte fallet. Däremot är vissa ställen på båten trånga, som till exempel tvättrummet, som är ett kombinerat tvättrum och förvaringsrum. Där finns även alla sladdar och apparater som krävs för att de ska kunna surfa på internet.

FAKTA De tre varianterna av husbåtar • Den första typen är husskepp. Husskepp är gamla fartyg där lastutrymmet har byggts om till en bostad. Motorn har även plockats bort för att skapa ytterligare plats. Skeppen är oftast byggda av stål eller järn. • Den andra typen kallas HouseVESSEL. Det är ett skepp där hela överdelen är bortagen för att istället ge plats åt en mer huslik struktur, samtidigt som skeppet har kvar skrovet från gamla dagar.

• Den tredje typen kallas för arken. Arken består av en fyrkantigt platta av stål eller betong och som man sedan byggt ett hus utav trä eller tegel på. Till skillnad från de andra två typerna av husbåtar så är arken nästan helt underhållsfri och den behöver inte lyftas upp ur vattnet för att behandlas mot rost.

Källa: Woonboot Museum

Text & foto: David Holst 41

Med hjärtat i Värmland Att slippa stressen och storstadspulsen förde dem till lilla Nordmark. Här har de funnit lugn och ro för själen. Det Saskia Bulsing och Karin Vlieland älskar mest med Värmland är den magiska naturen. Men också det varma mottagande de möts av varje gång de besöker sin Villa Regnbåge invid den lilla landsvägen i Nordmark.

Saskia Bulsing och Karin Vlieland har hittat lugnet de sökte i lilla Nordmark i Värmland.

”Jag skulle vilja vara här ännu oftare, jag älskar det här”

et doftar nybryggt kaffe i det trevliga rödmålade huset som består av både en nybyggd och en gammal del. Huset ligger på en liten kulle vid en kurva längs med vägen. Huset är inrett med värme och på väggarna hänger det som gör Sverige unikt: älghorn, ABBA och den svenska flaggan. – Min fru är det största ABBA-fanet någonsin. Hon älskar dem, berättar Karin samtidigt som vi slår oss ner i köket. Paret kommer från Delft i Nederländerna och har varit tillsammans i femton år. År 2004 gifte de sig. – Här är det ingen stor grej alls. Vi får leva fritt och det är ingen som kollar snett på oss om vi pussas eller kramas. Alla vi känner tycker att det är fint att vi älskar varandra och att vi har det bra, berättar Saskia. – Vi fick vänta några år på att gifta oss, men Nederländerna var ett av de första länderna att tillåta samkönade äktenskap, tillägger hon. Huset i Nordmark köpte de för åtta år sedan. – Vi letade länge och kollade på minst 15 hus innan vi slog till. Men när vi var på väg till detta hus tänkte vi att det ändå måste vara det sista. Och det var det, berättar Saskia. Paret försöker vara i Nordmark minst fyra månader per år. – Jag skulle vilja vara här ännu oftare, jag älskar det här, säger Saskia. Under övriga månader bor de i sin lägenhet i Delft. Där driver Saskia ett bed and breakfast medan Karin också driver egen firma och utvecklar utbildningsprogram till olika skolor i Nederländerna. – Jag älskar mitt bed and breakfast. Jag får träffa personer från hela världen och alla har verkligen varsin historia att berätta. Tanken var att hon även skulle driva ett litet pensionat i Nordmark och har därför inrett övervåningen med tre övernattningsrum i olika teman. – Jag tänkte ha hyrt ut rum här också men tyvärr sa läkaren ifrån efter min operation så jag måste nog lyssna på det. Men nu när vi ändå har de här olika rummen

inredda så fint så tycker alla våra gäster att det är jätteroligt att få sova över hos oss i alla fall. När paret befinner sig i Nordmark sitter de sällan stilla. De tycker om utflykter och går gärna ut i naturen. – Det är en speciell luft här. Den här lukten finns inte i Nederländerna. Det luktar så rent och friskt, det är helt underbart, berättar Karin. – Vi brukar åka till Bergslagskanalen och strosa omkring, det är så vackert där. Och ibland åker vi till Karlstad och handlar lite. Både Saskia och Karin är intresserade av barnomsorg eftersom de tidigare jobbat med det i Nederländerna. – Vi engagerar oss och åker runt till olika förskolor, bland annat i Kristinehamn och Filipstad för att vara med och se hur det är på förskolor i Sverige. Det är stor skillnad mot hur det är hemma. I Sverige får inte barnen börja förrän de är ett år gamla, hemma börjar de redan när de är små bebisar. Sedan hittar lärarna på saker med barnen som är överaktiva. I Nederländerna blir det lätt att de bara skäller och ber barnen att sitta stilla. På en förskola vi besökte fanns det en kille som verkligen inte kunde sitta still, han busade och höll på. Då sade läraren att han hade rastlösa ben så de hittade på en lek där han fick springa av sig och använda sin energi till något bra istället. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli mer sådant hemma också, säger Karin. Något som paret älskar att göra när de är i Sverige är att integrera med svenskar. – Vi har jättemånga vänner här som vi hälsar på. De bjuder alltid in oss och tar med oss ut på saker och ting. De är så öppna och härliga. Våra grannar ser efter vårt hus när vi är borta och alla är väldigt hjälpsamma. Svenskar är väldigt öppensinnade. Fast ni är väldigt konflikträdda dock, säger Saskia och skrattar. De berättar att hon brukar längta till Sverige när hon återvänt till Nederländerna. – Vi spelar in naturljud, fåglar, gräsklippare och sådant som man hör här i Sverige, säger Karin.

När de är på hemmaplan är de båda överens om att det är väldigt mycket folk på en liten plats. – Det bor 18 miljoner människor i ett mindre land än Sverige till ytan, så det är folk överallt. Det är stressigt och trångt, alla är ständigt på språng, säger Saskia. Snacket om att Nederländerna skulle vara frihetens land håller de inte med om till hundra procent. – Här i Sverige kan kvinnor jobba på byggen och sådana ställen, hemma ser man inte kvinnor i den branschen. Vi hajade till när vi såg första kvinnan här i Sverige i sådana jobbkläder så vi tog till och med kort på henne, säger Karin och skrattar. – Många tycker att Nederländerna innebär frihet för att man får köpa sex och droger, men det är bara turister som tycker det är häftigt och rör sig i dessa kvarter. Vi som är holländare skäms över den sidan och tycker att det är tragiskt att man har sådan kvinnosyn. Tjejerna på Red light district står nog inte där för att de tycker att det är kul, säger Saskia.

Intervjun börjar lida mot sitt slut, Saskia och Karin följer med ut för att visa upp trädgården. Skylten med Villa Regnbåge i olika färger syns tydligt utanför dörren och ger en rättvis spegling av dem själva. Saskia och Karin är lika färgglada och öppensinnade som skyltens innebörd och de lämnar ingen oberörd. Sverige och lilla Nordmark håller de hårt om hjärtat och glädjen över att få vara en del av Sverige märks tydligt.

Text&foto: Sanna Sandberg 43

På en kanaltur genom staden får man se många vackra äldre broar.

Magere Brug är en av Amsterdams mest kända broar. Det är en traditionell holländsk skjutbro.

Bilister, cyklister och andra trafikanter får snällt vänta när stora båtar och fartyg ska passera genom en av de många slussarna.

Tack vare de många kanalturerna kan du upptäcka centrala Amsterdam från vattnet.

På kvällen när skymingen lagt sig tänds nästan alla broar upp.

Kanaler och broar präglar Amsterdam

et fullkomligt kryllar av kanaler och broar i Amsterdam. Kanalerna beräknas vara över hundra kilometer sammanlagt och det finns omkring 1 600 broar i staden. Amsterdams tre huvudkanaler Herengracht, Prinsengracht och Keizergracht grävdes ut redan på 1600-talet då landet gjorde en övergripande stadsplanering. Kanalernas namn betyder herrarnas kanal, prinsarnas kanal och kejsarnas kanal. De tre bildar tillsammans ett stort bälte runt staden.

Ett av de karaktäristiska husen i Zaandham, en av Amsterdams förorter.

När det kommer till broar är Magere Brug den mest kända. Bron är en traditionell nederländsk skjutbro och knyter samman två av Amstels stränder. Bron öppnas några gånger per timme för att slussa igenom båtar som behöver passera. Bron byggdes år 1670 men har efter det konstruerats om för att bli en bredare bro då trafiken ökat markant. En annan omtalad bro och sevärdhet är Pythonbron, eller High bridge som den officiellt heter. Den är en ormliknade gångbro som sträcker sig mellan Sporenburg och Borneo-ön. Gångbron byggdes år 2001 och vann redan året efter ett stort internationellt pris för sin design. Kanalerna och broarna gör att staden jämförs med Venedig. Text&foto: Sanna Sandberg 44

Eldrift

- stadens framtid Amsterdam vill etablera sig som elbilshuvudstad och kommunen satsar högt. Inom några år vill man att all trafik i staden ska drivas av el. Samtidigt kämpar de med kraftiga luftföroreningar.

ett försök att förbättra Amsterdams luftkvalitet ger regeringen stora skattelättnader till företag och privatpersoner som köper elbilar och laddhybrider. José Veliz är en dem som leasar en laddhybrid genom företaget han jobbar på. – Jag skulle ha köpt en laddhybrid eller elbil även om jag inte hade fått leasa en genom företaget. Det är roligt med ny teknik samtidigt som jag tänker på miljön, säger José Veliz.

Elbilsförsäljningen ökade under förra året. Det säljs mycket elbilar och laddhybrider till företag och kollektivtrafiken.

46 46

Han står utanför sitt hus i västra Amsterdam och placerar bilens laddkabel i laddstolpen. José kör en laddhybrid, vilket innebär att han laddar bilen via laddstolpen. Bilen har elmotor men också en bensindriven motor som används när elen tar slut. De flesta elbilar och laddhybrider är fortfarande lite mindre än marknadens familjebilar, vilket kan vara en av orsakerna till att det säljs flest elbilar som företagsbilar och till kollektivtrafiken. – Jag har en fru och två barn så den här bilen är perfekt för oss just nu. Om vi blir fler i familjen får vi fundera på vad vi ska ha för bil eftersom vi då kommer att få svårt att få plats, säger han. Trots tusentals cyklister och fotgängare har Nederländerna stora problem med avgaser och andra luftföroreningar. Regeringen har beslutat att ta tag i problemet, bland annat genom att göra kollektivtrafiken eldriven. I dag går alla spårvagnar, tåg

och kanalbåtar på el. Nästa steg är att alla bussar, taxibilar och lastfartyg också ska gå på el. Av de 90 000 elbilar som rullar på Amsterdams gator i dag drivs cirka 10 000 enbart på el. Resterande bilar är laddhybrider som drivs av både el och fossila bränslen. Det finns över 2 000 offentliga laddstolpar i Amsterdam. De flesta sitter i de centrala delarna där privatpersoner och företag har möjlighet att ladda bilen under arbetstid. Anledningen till att försäljningen av elbilar har ökat i Nederländerna är att luftkvaliteten är dålig. En undersökning som gjorts visar att Amsterdam har en fyra av elva på skalan där noll är sämst och elva är det bästa tänkbara när det gäller avgaser och föroreningar. Regeringen agerade snabbt när de såg de låga siffrorna och införde skattelättnader för miljöbilar för snart fyra år sedan. Det innebär att privatpersoner och företag inte behöver betala någon fordonsskatt. Försäljningen ökade markant under det sista kvartalet av 2015. Men det var och är fortfarande flest företag som väljer att köpa elbilar.

arbetar även med andra länder i världen med dessa frågor, säger Susanne van der Kooij på EVConsult. Nederländernas politiker vill ha Amsterdams gator avgasfria om nio år. I dag finns det områden som kallas för Green Zones där gamla diesel- och bensinbilar inte får köra. Dessa områden vill

”Det tar mig tre timmar att ladda bilens batteri. På ett ful�laddat batteri tar jag mig ungefär sex mil med enbart eldrift”

Två trappor upp på ett kontor i södra Amsterdam finns ett privat företag som heter EVConsult. Företagets anställda är experter på eldrivna fordon och de hjälper regeringen med att sätta upp regler och mål när det gäller eldrivna fordon. – Vi fungerar också som spindeln i nätet för kommuner som behöver hjälp och

Susanne van der Kooij och Peter Hogeveen. 47

Fossila bränslen är olika energikällor i form av kolväten, som kommer från äldre geologiska perioder. Trafiken är i stor utsträckning beroende av fossila bränslen.

Foto: Louise Uhlin

politikerna utöka. får de taxibilar som drivs med el gå före tralstationen står Yosef Regeb. Han bytte –Politikerna vill att alla bilar ska vara i kön för att hämta upp kunder. Alla taxi- ut sin dieselbil mot en elbil för snart ett år eldrivna om nio år. Vi vill gärna att det bilar som är placerade på centralstationen sedan. Han var då den första taxichaufföblir så, men det är inget vi fokuserar på i måste vara utbytta till elbilar om två år då ren som hade en bil som drivs helt av el dagsläget, det är inte realistiskt. Det är bra en ny lag träder i kraft. utanför centralstationen. att politikerna har insett – Det krävs att man problemet och har högt laddar bilen men det är uppsatta mål, säger Peter inget problem när man Nuläget i Nederländerna Olika typer av elbilar Hogeveen, konsult på EVhar kommit in i rutinen. Consult. Jag kände mig tvingad 2009 Sattes de första offentliga till att köpa en elbil efElbilar. Har en elmotor och laddas via laddstolparna till elbilar upp i AmsterNederländerna står tersom det skulle kosta elnätet dam. inför ett problem. 95 för mycket att köpa en Hybridbilar. Har en elmotor och en 2011 Fanns det 200 laddstolpar i staförbränningsmotor som även laddar procent av energin som annan bil innan den nya den. bilens batterier. Hybridbilar kan inte driver elbilarna komlagen börjar gälla, säger 2012 Den som har en elbil har förtur laddas via elnätet. mer i dagsläget från lanYosef Regeb, taxichaufför till parkeringstillstånd som det annars Laddhybridbilar. De har både eldets kärnkraftsreaktorer. i Amsterdam. är flera års väntetid på och parkerar och förbränningsmotor. Batterierna är Resterande fem procent gratis. större än i hybridbilarna. kommer från sol- och Ett mål som är satt till 2015 Måste Amsterdam kunna uppBränslecellsbilar. Har en elmotor fylla de luftkvalitetsstandarder som vindkraft. De behöver 2030 är att det ska finnas men energin till motorn kommer inte EU har beslutat om. alltså hitta fler källor till två miljoner eldrivna från ett batteri utan från en bränslecell 2016 Idag finns det elbussar, taxibiförnyelsebar energi. Målet bilar på vägarna i Nesom omvandlar till exempel vätgas till lar, flera tusen privatpersoner och föär att 14 procent av elen derländerna. Då ska 30 el. retag som använder sig av eldriften. ska komma från förnyelprocent av dem vara helt Källa: www.laddaelbilen.se sebara källor om fyra år. I eldrivna och resterande dag köper Nederländerna ska vara laddhybrider. även in energi från andra länder som till Richard De Vrits är en av de taxichauf– Vi tror att eldrivna fordon är framtiexempel Sverige. förer som kör en dieselbil. Han har inga den men det kommer att ta tid att nå den – Vattenkraften tar tillvara på energin problem med att andra taxichaufförer har stora massan. Det kommer att krävas ett som blir av rörelsen i vattnet och vi har elbilar och därför får fördelar. Men han är generationsskifte och det behövs begaginga höjdskillnader så vi kan inte göra så däremot orolig över miljön på grund av nade bilar på marknaden för att alla ska mycket med allt vårt vatten. Majoriteten avfallet från batterierna. ha råd att köpa en elbil, säger Peter Hoav all energi kommer från kärnkraft. Vi – Jag tycker inte att elbilar är bra. Man geveen, konsult på EVConsult. försöker hitta lösningar på att producera får färre kunder eftersom man behöver mer förnyelsebar energi, säger Susanne ladda bilen ofta. Ett annat problem är avvan der Kooij, EVConsult fallet från elbilarna. Vart gör man av batteriet när det är slut? Går det att bryta ned På centralstationen i Amsterdam på ett miljövänligt sätt? frågar sig Richard står taxibilarna uppradade i en lång kö de Vrits. för att köra kunder runtom i landet. Här Framför den enda laddstolpen vid cen- Text&foto: Anna Gustafson

FAKTA

General Electrictillverkade de första elbilarna. Elbilen blev utkonkurrerade av bensinmotorn och den billiga bensinen.

1890 48

rad Redan 1900 lanse he rsc Po nd Ferdina en en hybridbil med r oto sm ing nn brä för otosom drev två elm drev rer som i sin tur en jul framh

En elbil kördes som den första bilen på månen. Vid denna tid började det lanseras golfbilar som drevs av el.

1971

FAKTA

När oljepriserna steg kraftigt i början av 2000-talet ökade intresset för elbilar.

för rets bil n Blev Å en e g n å g första 010 il och 2 hybridb t till en se gick pri elbil. d renodla

2005

ttEU har som målsä m ino fik tra all ning att tätorter ska vara utsläppsfri 2050.

Såldes flest elbilar och laddhybrider genom tiderna i Nederländerna.

2015

En annorlunda bilpool Framtidens sätt att ta sig fram snabbt och billigt på Amsterdams gator är här. I form av elbilar som man hyr via en telefon-app. Bilarna står parkerade på Amsterdams allmänna parkeringsplatser.Registrereringen sker via en hemsida. Sedan hyrs bilarna per timme eller per dygn. När man har kört dit man ska parkeras bilen

så att nästa person kan hyra den. Bilen får användas av en och samma person under max två dygn och i Nederländerna ligger priset på runt 70 euro per dygn. Konceptet finns i 31 länder i Europa och Nordamerika. – De flesta som använder sig av tjänsten är studenter eftersom det är ett billigt och snabbt sätt att ta sig fram på gatorna.

Det används också av olika företag vars anställda har bråttom till olika möten. Det går oftast snabbare med tjänsten än med kollektivtrafiken, säger Susanne van der Kooij, EVConsult som är en konsultfirma som specialiserar sig på eldrivna fordon. Text&foto: Anna Gustafson

Cartec är ett holländskt familjeföretag som i snart 30 års tid utvecklat professionella bilvårdsprodukter i egen fabrik. Mycket stor vikt läggs vid produktutveckling och säkerhet. Samtliga produkter håller högsta kvalitet och levererar resultat! Du hittar samtliga produkter på www.cartecshop.se

Kunskap & Kvalitet

a m am s er d Un

! k ta

Bilvård Bilglas Batterier

lillaelefant

MK Servicepartner AB , Cartec Sverige 1a Industrigatan 9, Kristinehamn info@mkrekond.se www.mkrekond.se

Swedish Design By

Barnvagnar Bilbarnstolar & Busfrötillbehör

JaBaDaBaDo ®

www.lillaelefant.se

1,6 miljoner människor vill årligen ta sig en titt på de nederländska mästarna.

Konstnärer i världs klass Rembrandt, van Gogh, De Kooning, Bosschaert och van der Neer. Fem mästare vars verk lever kvar än i dag.

ederländerna har en stor tradition av att få fram konstnärer. Grundfriheten att måla vad du vill har funnits i landet under en lång tid. De mest framtida draget fick den under Nederländernas så kallade ”gyllene ålder” under 1600-talet. Under perioden upplevde landet en storhetstid, dels inom kultur, som landets expansion världen över. Ur detta föddes en positiv känsla som verkade över alla samhällsklasser. Ända sedan den store nederländske filosofen Erasmus dagar har nederländare varit kända för att diktera humanism. Under samma period har de varit toleranta mot olika former av tankespridningar och olika typer av religioner. Detta frihetstänk syns bland annat när man studerar den nederländska konsten. I detta ljus av frihet föddes Nederländernas mest berömde konstnär: Rembrandt van Reijn. Rembrandt föddes den 15 juli 1606 i Leiden och dog den 4 oktober 1669 i Amsterdam. Rembrandt föddes 50

som sonen till mjölnaren Harmen Gerritszoon van Rijn i en barnaskara om nio barn. Efter skolning på grundskolan och högstadiet i Leiden skrev han upp sig på den filosofiska enheten vid Leidens universitet. Under denna period avbröt han sina studier för att utbilda sig till målare. Han flyttade från Leiden och gick i lära hos målaren Pieter Lastman i Amsterdam. Där började han måla tavlor med bibliska motiv. Rembrandt utvecklade sitt måleri. Tre år senare blev han lärare för en konstnärsskola i Amsterdam. Där träffade Rembrandt författaren Constantijn Huygens som tjänade Nederländernas kungahus Oranjen. Kontakten gjorde att han kunde göra allt fler och större jobb. Hans stil kännetecknas av en slags vårdslös naturalism. En gång målade han mitt under en doktors obduktion. Rembrandt var också en av de första att förstå att både ljuset och motivet kan betyda lika mycket som själva motivet i sig. Hans metoder var revolutionerade och banbrytande. Ingen annan målare hade tänkt så före honom. Inställningen gjorde att han kunde bryta mot kompensationerna och hitta sin egen känslighet. Under sitt liv målade han över 100 porträtt av olika personer. Sedan så fortsatte han

att måla med bibliska motiv och med porträttmålning resterande tiden av sitt liv. En annan stil som kännetecknar nederländska målare är landskapsmålning. Detta kan ses bland annat hos konstnären Aert van der Neer.

Han levde under 1600-talet. Aert målade alla former av landskapsmålningar, allt från vårlandskap, till vinterns kalla ljus. Hans bredd som konstnär var mycket stor och han kunde också måla kanalandskap och solnedgångar i Amsterdam. Hans målningar finns bland annat utställda på Hallwylska palatset i Stockholm. Ett annat motiv som också har en stor popularitet bland nederländska målare, både då som nu, är alla former av blomstermålningar. Oftast med landsbyggden i bakgrunden. Det är ju inte så konstigt i och med att Nederländerna kallas för tulpanernas land och att majoriteten av befolkningen är bönder. Målare som Ambrosius Bosschaert var en av de första att måla blommotiv med ett stilleben som stöd. Målningarna utgick alltid ifrån en symmetriskt lagd bukett i en vas som var placerad på ett bord. Ibland ändrade Bosschaert kompositionen på sina målningar och placerade in en fönsternisch framför ett fantasilandskap. En annan framgångsrik målare var Vin-

cent van Gogh. Vincent van Gogh föddes den 30 mars 1853 i Zundert och dog den 29 juli 1890 i Auvers-sur-Oise i Frankrike. Föräldrarna hette Theodorus van Gogh och Anna Cornelia Carbentus. Vincents far jobbade som präst och från början var det meningen att sonen också skulle gå i sonens fotspår. Efter avslutad skolgång på en skola i Zundert och skolning på en protestantisk skola i Tilburg var familjen inställd på att Vincent skulle bli präst. Men så blev det inte. År 1869 fick han jobb i den holländska filialen av den franska konstfirman Goupil & Co i Haag. Det var så hans konstintresse föddes. År 1891 började han studera konst i Bryssel hos den nederländske konstnären Anton Mauve. Det var här han utvecklade den stil som kallas för ”Haagskolan”. van Gogh började måla allt mer. Hans stil började nu få den distinkta expressionistiska stilen som han är känd för. Hans tidiga motiv skildrar arbetar- och livet på landet. Detta kan ses i målningen (Potatisätarna 1885). En del av hans målningar var åt det lite annorlunda hållet. Han drogs till det. Bland annat så målade han ett stort antal av prostituerade kvinnor.

Nya generationen lockas till de gamla mästarna.

Särskilt en kvinna vid namn Rachel var närvarande vid en stor del av hans porträtt. Senare under sitt liv blev han mycket påverkad av impressionismen och hans konstnärskap utvecklades i riktning mot expressionismen, däribland de kända solrosmålningarna. Den sista tiden av sitt liv så målade han med en stark personlig känsla. När det gäller moderna konstnärer måste Willem de Kooning nämnas. Koonings målningar är väldigt moderna i dess utformning och stil. Detta betyder alltså att han målade i abstrakta former. Ibland kunde målningarna vara så verklighetsfrämmande att man inte riktigt kunde se vad målningen föreställde. Men det särskilda i just hans verk är att han använde vita och svarta detaljer. De Kooning var huvudsakligen verksam i USA under sin karriär. De Kooning drabbades på 1980 talet av cancer och under hela livet led han också av svår alkoholism. De Kooning dog den 19 mars 1997.

Text: Christian Hultgren Foto: Helena Söderqvist

Fick upprättelse till slut Urfattig, deprimerad, ensam och bara en såld tavla. Så slutade Vincent van Goghs liv. I dag köar folk utanför hans museum i timmar för att se skymten av hans tavlor. Hans solrostolkningar är världsberömda. Om man skulle sälja en van Gogh tavla hade den blivit såld för hundratals miljoner. 2015 såldes tavlan ”Allén i Alyscamps” på Sotheby’s i New York för 550 miljoner kronor.

FAKTA van Gogh museet i Amsterdam • • • •

•

Museet tar varje år emot 1,6 miljoner besökare Det 25:e mest populäraste museet i världen. Världens största van Gogh museum. Innehåller också hans brev och ritningar. Hela utställningen består av över 200 konstverk och 500 teckningar av van Gogh. Vidare finns det också konstverk av samtida konstnärer. Vincent van Goghs verk är kronologiskt indelade i fem delar. Alla fem baseras på olika perioder i hans liv.

Gatans illegala budskap Budskapen är oftast allvarliga och politiska i gatukonst. Orättvisor i världen, som skapar debatt, säger Nicole Bloomers, chefredaktör på hemsidan streetarteurope.com.

et är svårt att bestämma vad som är konst och inte. Man får utgå från sig själv och för mig är det viktigt att konstverket förmedlar något. En målning som är vacker, en dikt med ett starkt budskap eller något nyskapande, säger hon. Gatukonst är sprungen ur graffitikonsten och är en form av obeställd, ofta illegal konst i stadsmiljö. Den huvudsakliga idén är att invånarna i staden själva ansvarar för utsmyckningen i offentligheten. Att hitta alla konstverken i Amsterdam är kanske en omöjlighet, men bara genom att ge sig ut på gatorna och vara uppmärksam på omgivningen kommer du garanterat att hitta det du söker efter. Gatukonst är illegalt, om du inte har tillstånd, vilket gör att många verk kommer och går. De målas över och sedan är det någon annan konstnär som har varit där och tagit chansen. Men det finns verk som har funnits i flera år på samma plats, trots att det egentligen är olagligt. – Nederländare ser gärna mellan fingrarna om det är något harmlöst. Är det ett uppskattat verk som ingen tar illa upp av kan fastighetsägare låta det vara kvar. Det finns flera verk som 52

konstnärer tagit hand om för att de inte ska försvinna, säger Nicole Bloomers. Det finns prov på kreativa sätt att få ut sin konst på gatorna lagligt, som konstnären Ox Alien. Han har kontakter inom byggbranschen och när ett nytt projekt startar får han en förfrågning om att dekorera planket runt arbetsplatsen. Som namnet skvallrar om är det Aliens som är temat i Ox Aliens konst. I en intervju för amsterdamstreetart.com, berättar Ox Alien om sina framtidstankar för gatukonst-scenen. – Det blir större och större. Jag tror att det kommer att bli fler gallerier i Nederländerna som kommer att visa gatukonst. De kan helt enkelt inte gå runt det längre. Det är här för att stanna. Förhoppningsvis i framtiden kommer det att bli mer accepterat och vi kommer att se en hel del stora projekt, säger Ox Alien. Bara genom att gå in i en avlägsen gränd kan man hitta de mest fantastiska konstverk i Amsterdam. En del av

gatukonstkulturen är själva letandet, då verken ofta är gömda av förståeliga skäl. Konstnären Invader har lanserat appen, FlashInvaders, för de som vill leta efter hans konstverk. När du hittar en ”space invader” tar du ett fotografi så att appen kan registrera dina poäng, om den är äkta vill säga och på så sätt tävla mot andra. Vilket land har mest gatukonst i Europa? – Jag antar att det är Storbritannien och Frankrike. I dessa två länder och särskilt dess huvudstäder kan du hitta en hel del gatukonst. Även en hel del stora namn inom gatukonst är från båda dessa länder,. Utveckla scenen? – Gatukonstscenen håller inte riktigt på att utvecklas, jag skulle snarare kalla det att gatukonst som allmänhet blir mer samtida. Så, det är fler människor som uppskattar det och målet är att få en bredare publik, säger hon. Bästa med gatukonst? – Att konsten fortfarande kan överraska mig och göra mig glad när jag ser ett nytt konstverk. Till exempel: det ger fortfarande en känsla av lycka när jag ser en nytt Invader-konstverk. Även om jag har sett hans konst överallt och ingenstans.

Nicole Bloomers håller guidade turer inom streetart varje vecka och driver hemsidan streeatarteurope.com

Text&foto: Robert Nilsson 53

London Police heter konstnärerna bakom denna målning. I tåget nere till höger sitter även skaparna, som gillar att inkludera sig själva i verken

Konstnärerna har sällan en laglig plats att vara på. Men konstnären OX har en bra relation med ett byggföretag som gärna ser att planket runt byggplatsen blir dekorerad Jimi Hendrix dekorerar centrum på en dörr

Fågelholken vilar lugnt och stilla i en gränd. Men det ögat inte kan se är insidan, som innehåller erotiska bilder på kvinnor

Konstnären OX har dekorerat byggarbetsplatsen med sina Aliens

Text&foto: Robert Nilsson 55 Foto: Ida Blom

Nederländerna var först i världen med att legalisera dödshjälp 2001. Många var skeptiska till beslutet men i dag är 80 procent av nederländarna för lagarna. Över 5 000 personer fick förra året en dödlig dos läkemedel. – Det är läkarens plikt att genomföra dödshjälp, säger Pia Dijsktra, parlamentledamot i partiet Democraten 66.

Dödshjälp – en rättighet D ödshjälp, eller eutanasi, är ett relativt nytt begrepp för världen. Eutanasi är grekiska och står för en god död. Det är ytterst få länder som har legaliserat dödshjälp genom åren. I Nederländerna godkändes det 2001, i Belgien året efter. Utöver dem har Luxemburg och ett fåtal delstater i USA liknande lagar. Schweiz tillåter assisterat självmord och där har privata organisationer tagit på sig att hjälpa medlemmarna att dö.

Nederländerna, som alltså var först i världen med att legalisera dödshjälpen, fick ta emot en massiv kritik och många höjde på ögonbrynen över beslutet. Invånarna fick en större medvetenhet kring frågan på grund av mediernas granskningar. Nu är över 80 procent av alla nederländare är för lagarna och 166 000 är medlemmar i dödshjälpsorganisationer. Under 2015 godkändes och genomfördes cirka 5 000 dödshjälpsinsatser i landet. Det är mer än en fördubbling av antalet sedan starten 2002. Varje person betalade över 30 000 kronor för att få en dos av det dödande läkemedlet Thiopental, Pancuronium eller Barbiturat. I priset ingår då undersökningar, vård och slutli56

gen den dödande dosen. En av de drivande i frågan 2001 var Pia Dijkstra som då var parlamentsledamot och talesman för Democraten 66. Hon ser det som en självklarhet att läkare ska hjälpa patienter att dö. – Det ingår i läkarens plikt att kunna tillgodose allas behov. Jag har själv varit med om en dödshjälpssituation då min mamma blev dement. Hon bad om att få dö och hade skrivit ett testamente om det. Men vi som familj stod handfallna, det fanns ingenting vi kunde göra.

Det kom några år senare och då godkändes även dödshjälp för människor med psykiska sjukdomar. I dagsläget håller landet på att genomföra en folkomröstning om att svårt sjuka barn under 18 år ska få begära dödshjälp. Belgien godkände lagstiftningen 2014, trots protester från olika håll. Dock måste barnen ha sina föräldrars godkännande. Nederländerna kommer också att

FAKTA

Pia Dijkstra tog upp ämnet i parlamentet som genomförde en omröstning. Dödshjälpen blev då tillåten för vissa grupper. Först och främst gällde det svårt sjuka cancerpatienter som inte orkade med smärtorna. – Vi ville däremot att även de som hade Alzheimers och de som var förlamade skulle omfattas av den nya lagen.

Olika former av dödshjälp Aktiv dödshjälp: Läkare ger patienten en dödlig dos läkemedel. Läkarassisterat självmord: Läkaren skriver ut en dödlig dos läkemedel, men patienten själv intar det. Man talar också om passiv dödshjälp. Dessa begrepp har olika tolkningar, men oftast menar man utebliven eller avbruten livsuppehållande behandling.

Icke frivillig dödshjälp: Patienten är oförmögen att uttrycka en vilja om att dö. Kallas i media för barmhärtighetsmord. Ofrivillig dödshjälp: Patienten skulle kunna uttrycka en vilja om att dö. Men kan inte och beslutet tas av någon annan. Betraktas som mord.

Källa: Läkartidningen

Illustration: Anna Gustafson 57

införa en lag som ger föräldrar rätt att välja om läkaren ska avsluta livet på deras nyfödda barn eller inte. Lagen gäller endast om barnet är kroniskt sjukt. En långt gången graviditet inkluderas även i den nya lagen om den träder i kraft. – Jag tycker att det är en självklarhet att alla ska kunna begära dödshjälp. Vi måste vara barmhärtiga. Att det sedan har blivit en sådan enorm ökning av antal fall beror på att personer vet mer om lagarna nu och hur det fungerar.

nuläget har ingen forskning gjorts på fenomenet. – Kanske den viktigaste frågan och den svåraste att svara på. Det är troligtvis högst individuellt vad som ger människor livsmotivation. Spontant tror jag känslan av meningsfullhet och sammanhang är grundläggande. Att man betyder något för någon. Vad som kan åstadkomma det är naturligtvis inte enkelt att svara på, men en sund tro kan säkert vara en god hjälp, säger kyrkoherde Per Gyllenör.

Förespråkarna använder barmhärtighet som ett av argumenten för dödshjälp. Men hur ser andra på eutanasi? De som jobbar på Svenska kyrkan i Nederländerna har inte varit med om att människor har pratat om eller önskat att få dödshjälp. De är dock emot reglerna i Nederländerna. – Svenska kyrkans ståndpunkt är att aktiv dödshjälp inte är ett bra sätt att avsluta sitt liv på. Det har med kyrkans syn på människovärdet att göra. Livet är en gåva som vi inte förfogar över utan bara förvaltar. Till förvaltarskapet hör inte aktiv dödshjälp. Det är den teologiska principen, säger Per Gyllenör, kyrkoherde på Svenska kyrkan i Rotterdam. Han menar att aktiv dödshjälp kan betraktas som det enda möjliga i vissa situationer. Men då blir det en utmaning för kyrkans grundläggande åsikter. – En människa ska inte behöva lida så svårt att den vill dö, men det måste finnas andra sätt att minska smärtorna, säger han. En av trenderna som har ökat markant under de senaste åren är att personer begär dödshjälp fastän de inte har smärtor, är kroniskt sjuka eller döende. Det är ofta människor som lider av depressioner, ångest eller som inte ser någon mening med att leva som numera begär hjälp att dö. Svaret på varför de inte ser någon annan utväg än döden är komplicerat och i

I Sverige är det förbjudet med dödshjälp. Föreningen Rätten till en värdig död, RTVD, tog under vintern 2016 fram ett förslag som lämnades in till socialdepartementet. Detta i hopp om att ändra lagstiftningen. Men inget svenskt parti driver frågan aktivt. Från många håll, bland annat De handikappades riksförbund och Katolska kyrkan, varnas för att lagarna kan drabba personer som egentligen inte vill dö, men som känner sig tvungna.

”Aktiv dödshjälp är inget bra sätt att avsluta ett liv på ”

– Om vi tar Nederländerna som ett skräckexempel så har det hänt att deprimerade och kroniskt sjuka, men som inte är döende, har fått hjälp att dö. Trots att de egentligen inte vill det, men känner sig som en belastning för sina närstående. En legalisering skulle ge skrämmande signaler till dem som vill leva trots sina svåra sjukdomar. – Det är bättre att den palliativa vården förbättras i stället så att människorna slipper smärtan och ångesten, säger Benedicta Lindberg. Den katolska kyrkan säger att dödshjälp är en kränkning av patientens fysiska integritet och sätter läkarna i en obekväm situation. – Läkarnas uppgift är att rädda liv. Dödshjälp strider mot förbudet att dräpa personer men även mot kärleksbudet. Vi som är friska har en skyldighet mot döende personer att vårda dem och det är väldigt omoraliskt att döda.

Hälsningar från Haag – Jag gillar att staden är så mångkulturell. Vi har många från Indien och Pakistan här bland annat, säger Ali Temur. – Staden har allt. Kultur, museum och ett bra universitet. Det är väldigt många som studerar här, bland annat vi, säger Milad Sadeghi.

Text: Sophia Jiglind

FAKTA Argumenten för och emot dödshjälp FÖR • Mindre lidande för den sjuke. Mer humant. • Varje människa har rätt att bestämma över sitt liv. • Människor känner större trygghet inför att bli gamla. De vet att de slipper lida. • Ett omfattande regelverk, där flera oberoende läkare avgör med hänsyn till patientens situation, garanterar att dödshjälpen inte missbrukas.

• Tillåter vi abort måste vi också tillåta aktiv dödshjälp för gamla och svårt sjuka. • Vid dödshjälp kan organen tas om hand vilket leder till att människor som är i behov av organ överlever. EMOT • Det finns stor risk att patienten ångrar sig – men sedan inte vågar säga nej. • Patienten kan känna att den ligger både sam-

hället och de anhöriga till last, att den borde välja att dö. • Risk för att den negativa synen på utsatta, funktionshindrade och sjuka människor förstärks. • Förtroendet för vården kan minska när folk inte vågar berätta hur dåligt de mår på grund av rädsla för att bli avlivade.

Ali Telmur och Milad Sadegi studerar båda vid Haags Universitet.

Källa: RTVD, Rätten till en värdig död.

Med mer än 1 000 väderkvarnar ligger Nederländerna i täten över länder med flest kvarnar i världen. De användes under hundratals år från 1500-talet och framåt för att dränera landets lågt liggande områden och är därför oftast byggda på fördämningar. I dag är kvarnarna utbytta mot stora slussystem som håller havet på avstånd.

Den nederländska arkitekturen bygger på höjden. Det innebär smala trappuppgångar utan hiss. De har löst detta genom att montera krokar längst upp på husen. Så vill man flytta in nya saker eller möbler i lägenheten får man hissa upp dessa med ett rep och ta in dem genom fönstret. Du behöver definitivt inte någon guide för att hitta XXX när du besöker Amsterdam. Symbolen är placerad i stort sett över hela staden. Flaggor, stenar, skyltar, papperskorgar – listan är lång på föremål med budskapet. Många tror att symbolen har med sexhandeln att göra, vilket är helt fel. Symbolen uppstod i samband med mordet på fiskaren St. Andrews då han spikades upp på ett kryss. Staden var känd för sitt fiske och år 1505 valdes därför symbolen för att representera staden.

I Westerpark samlas nederländare på sina lediga stunder. De samlar familjen och vännerna för att umgås och grilla. Parken är en av Amsterdams tre största parker. I dag används gasfabriken, som parken byggdes runt, till förrådslokaler. Här kan alla njuta av naturen, gå på bio, ta en öl på en uteservering eller dricka en kopp kaffe på ett av caféerna.

Namn: Matar Rin Bor: Amsterdam

Sexmuseet Venustempel är beläget på en av Amsterdams stressigaste gator, precis framför Centralstationen. Museet är uppbyggt med små rum där publiken möts av allt från nakna vaxdockor i naturlig storlek till högtalare med inspelade stönljud och fotografier från porrindustrin från tidigt 1900-tal. 60

Museet tillåter sin publik att fotografera under hela rundvandringen vilket ger en stor chans att få med sig foton hem från en ovanlig och stor samling material. Entrépriset ligger på fyra euro och räknas som en av de mest besökta turistattraktionerna.

Hur länge har du bott i Amsterdam? – Jag är född här. Amsterdam är en underbar stad. Vad tycker du om drogerna? – Jag tycker att polisen gör för lite. Om polisen stoppar en person som har tyngre droger på sig så är det okej om personen säger att det är för eget bruk. Är det dyrt med boende? – Ja, jag betalade 1 200 euro för ett rum i en lägenhet i centrala Amsterdam. Nu bor jag här i närheten av Westerpark och betalar 600 euro i månaden. Hur fungerar det om du blir sjuk på jobbet? – Ägarna sätter sina egna regler och här får man inte betalt om man blir sjuk. Jag har jobbat som servitris på det här caféet i snart två månader och jag vill inte jobba kvar här på grund av dåliga arbetsförhållanden.

Namn: Chiara Bor: Amsterdam

Hur länge har du bott i Amsterdam? – Jag flyttade till Amsterdam för snart 20 år sedan. Då var droger ett intressant inslag i vardagen. När jag precis hade flyttat hit så testade jag att röka, men jag insåg snabbt att det inte var min grej. Jag tycker bättre om att dricka öl. Vad är det som gör att inte alla tar droger varje dag, hela tiden? – Det är ingen stor grej eftersom det är lika lagligt som vanliga cigaretter. De flesta testar någon gång men det är långt i från alla som tycker om det. De flesta som röker marijuana brukar säga att det inte är farligt för att det kommer från naturen.

Över 700 000 cyklar rullar på gatorna i Nederländerna och över 30 procent av förflyttningarna sker med de tvåhjuliga fordonen. Invånarna pendlar till jobbet, mycket tack vare bra planering och infrastruktur. Sedan fem år tillbaka finns snabba cykelstråk i städerna. Det har gjort att desto fler ställt bilen och tar cykeln till arbetet. År 2011 satsade regeringen runt 100 miljoner på att bygga specialbyggda cykelparkeringar vid järnvägsstationer och andra knut61 punkter.

Den trampande staden

ilen är inte alltid är det bästa sättet att ta sig från en plats till en annan i Amsterdam. Staden är tätbebyggd och tätbefolkad och som trafikant kan du ofta hamna i situationer där du tvingas köra omvägar eller sakta rulla i en bilkö. Två alternativ som kanske inte känns varken lockande eller praktiska. Det är kanske därför både turister och Amsterdambor istället väljer cykel. Överallt i staden finns det cykelvägar och trottoarer. Landets platta landyta gör det väldigt lätt att ta cykeln eftersom det inte finns särskilt många backar. Man kan ta sig i stort sett var som helst och om man inte har en egen är det lätt att hyra. För den som är ny i staden och inte har någon erfarenhet av

hur det går till i Amsterdams cykeltrafik kan det först kännas som ett enda stort hav av cyklister som kör i hög fart. Många utan hjälm och andra på mopeder, också utan hjälm. Som tur är finns det cykelinstruktörer som visar hur det går till. Med andra ord finns det en körskola för hur du cyklar utan att köra ihjäl dig, eller bli ihjälkörd. Ett typiskt Amsterdam-scenario är att du ser mängder med både gående människor och cyklister som åker kors och tvärs med husdjur och barn.

Text: David Holst 63

Ostarnas land www.stolpenstradgard.se

HANDELSTRÄDGÅRD VISNINGSTRÄDGÅRD DESIGN

Det är inte svårt att hitta en butik där de säljer ostar i Amsterdam. Nederländerna är kända för sin osttillverkning och inte minst för sin ostförsäljning. En trappa upp på en av stadens största gator ligger det en ostbutik med namnet Cheese Inn Amsterdam. Doften av ost är påträngande i den lilla butiken och ostarna står staplade på hyllor och i trappan ner till källaren. – Goudaosten är den ost som tillverkas och säljs mest i landet, säger Claudia, butiksbiträde på Cheese Inn Amsterdam.

ons-fred 10-18 lör-sön 11-15

Stort sortiment av: Magnolior, Japanska-lönnar, Rododendron, Azalea, Dvärgbarr, Perenner, Prydnadsträd, Fruktträd, Bärbuskar... Med mera!

Ostarna lagras i flera år för de ska få den rätta smaken.

Claudia som har arbetat i butiken i över tio år förklarar att många turister

köper med ostar hem och att det inte är något problem med att göra det eftersom de är vakuumförpackade. – Oftast säljs våra populära stroopvaffeln som är en slags våffla med siraps- och kolafyllning i samband med ostarna. Hur kommer det sig att ost är så populärt i Nederländerna? – Det finns mycket kor, gräs och duktiga osttillverkare i landet. Det är därför det finns så många butiker som säljer olika typer av lagrade ostar.

Text&foto: Anna Gustafson

Ölme Stolpen, Kristinehamn, Värmland, tel.0550- 31150, 070-7475112

Planerar ni en fest?

Hos oss hittar du kläderna och leksakerna som inte alla andra har och givetvis med hög kvalite. Letar du efter en present så hittar du den garanterat här.

En perfekt festlokal nära Karlstad centrum för arrangemang för upp till 80 personer där ni själva ansvarar för dryck och även har möjligheten att arrangera er mat. Önskar ni catering av maten så lagar vi till den här på Dahlgrens Gillestuga.

Dahlgrens Gillestuga Vid frågor eller bokning ring Heléne på

070- 251 92 72 Adress: Varvsgatan 2, 652 26 Karlstad (Kanikenäsets småbåtshamn)

IF Nyedshov

Den Lilla föreningen med det stora

Vi har även ett stort utbud av ekologiska kläder.

Vi har storlekar från 44 - 164

engagemanget IF Nyedshovs Fotbollskola 11- 15 Juni, Molkoms IP

Ni hittar oss på Åttkantsgatan 11, Haga, Karlstad.

Nu rustar Amsterdam för EM ” Det blir ett mästerskap i världsklass” FAKTA Olympistadion Amsterdam Byggår: 18:e maj 1927 Invigd: 28:e juli 1928 Renoverad: 1996-2000 Kapacitet: 22 208 Hemmalag: AFC Ajax Största sportevent: OS 1928

Rien van Haperen visar ritningen över stadionområdet.

Efter bland annat fotbolls – EM har turen nu kommit till friidrotts – EM.

Olympiastadion har inte arrangerat en tävling sedan de olympiska spelen 1928. Nu ska den återupplivas när Amsterdam står värd för sommarens friidrotts – EM. – Vi är oerhört stolta över att få arrangera ett så pass stort evenemang, säger Rien van Haperen, Vd på nederländska friidrottsförbundet.

et är en idrottssommar utan dess like som väntar. Fotbolls-EM, OS och inte minst för nederländsk del: friidrotts-EM på hemmaplan. Förberedelserna har pågått sedan slutet av 2011. Det märks inte minst på blickarna och spänningen på kontoret i Olympiastadion att något stort är på gång att hända. Innan vi sätter oss ned för att börja intervjun får jag och min fotograf en guidad tur runt arenan. Vi sätter oss på en av

Olympiska spelen i Amsterdam

1928 66

Amsterdam står arrangör för Super Bowl.

1995

läktarsektionerna och blickar ut över den drygt 90 år gamla arenan. För övrigt var det just på den här arenan som den första OS-facklan tändes. Van Haperen visar upp tävlingsprogrammen för mästerskapet medan han byter ut sin marinblåa kavaj till en mer bekväm träningströja. Några av de största affischnamnen i mästerskapet kommer vara nederländskorna Dafne Schippers och medeldistanslöparen Sifan Hassan. Att sätta ihop ett intressant startfält är Första Champions league finalen på Amsterdam arena.

1998

ett hårt jobb. Då är de nederländska dragplåstren väldigt viktiga enligt Van Haperen. – De nederländska atleterna har visat goda resultat vilket kommer vara en stor bidragande faktor till att folk kommer till arenan. Men vi ska inte heller glömma bort att det finns många duktiga ungdomar som förhoppningsvis kan kvala in till OS i Rio. Hur är känslan bland invånarna, går det att känna spänningen i luften? – Den är okej. Men som jag sade tidigare så är reklamen för de nederländska atleterna väldigt viktig. Och som vi alla vet så är det även OS senare i sommar, så detta kommer bli de sista förberedelserna. Vi fortsätter med inriktningen på de olympiska spelen efter att ha tagit en var-

Herrarnas fotbolls-EM

2000

U21-EM i fotboll, herrar

2007

EM i friidrott för första gången

2016

sin slurk vatten i den 25 grader varma luften. Med tanke på att OS endast är två månader efter EM så är risken stor att många friidrottare väljer att stå över på grund av att inte skada sig och för att vara formtoppad inför världens största sportevent. Men så är inte fallet nu. Rien van Haperen berättar att Europapubliken kommer få uppleva en tävling i världsklass. – Det är många duktiga friidrottare som kommer hit. Det är fysiskt möjligt att även komma hit och prestera maximalt samtidigt som de kommer vara hundra procent redo för OS. Under EM i Helsingfors 2011 var det ett stjärnfattigt startfält som kom till det östskandinaviska landet. Nu berättar Rien van Haperen att situationen är annorlunda. – Det som är viktigt att säga är att vi minns alla som pratade om vilka som inte var där. Frågan nu är: vilka kommer vara i Amsterdam? Det är skillnaden. Atleterna vill vara i Amsterdam. Det blir ett mästerskap i världsklass, klargör han. Amsterdam har de senaste veckorna ägnat all fokus åt slutstriden i den nederländska fotbollsligan. Huvudstadslaget Ajax fightades om ligaguldet med rivalen PSV Eindhoven. Tanken som slår mig är om invånarna glömt bort helt att ett internationellt mästerskap väntar runt hörnet. Men förbundet hävdar bestämt att de kan känna spänningen och förväntningarna i huvudstaden. – Intresset är stort. Amsterdam bygger ett sport-cv och vi har ett stort stöd från

staden. Speciellt från regeringen och liknande. Det är viktigt för Amsterdam att arrangera denna typ av event eftersom det också är en möjlighet att locka barn och skolungdomar att börja idrotta. Har det uppstått några ekonomiska svårigheter? – Inte direkt. Vi startade med en viss budget och vi var väldigt bestämda med att hålla den. När vi visste att vi fick ont om pengar så fick vi anpassa oss efter det. Doping har varit ett hett ämne under de sista månaderna. Många idrottare har en efter annan blivit avstängda på grund av förbjudna preparat. Bland har den svenska löparstjärnan Abeba Aregawi hittats med spår av den förbjudna substansen meldonium i kroppen för några månader sedan. Dessutom har det framkommit att 31 atleter var dopade under OS i Peking 2008. Dock är detta ingenting som förbundet reflekterat speciellt mycket över. – Vi vill arrangera ett dopningsfritt event, men detta är ingenting som vi kan påverka. Den anrika arenan har genomgått stora förändringar. Förra året skedde en renovering av löparbanorna och spotlightlamporna. Man har även gett mer plats åt media och sjukvård runt omkring arenan vilket kommer att resultera i en publikkapacitet på cirka 17 000 åskådare. När det gäller biljettförsäljning är 72 procent av biljetterna redan sålda för de fem tävlingsdagarna.

– Vi räknar med att det näst intill blir fullsatt varje dag. Det är vårt mål, säger van Haperen och blickar ut mot den just nu tomma arenan. Han berättar även att hundrametersfinalerna kommer dra mest uppmärksamhet. Men det är inte bara runt om Olympiastadion som det kommer hända grejer. Spjut– och kulkvalet kommer att flyttas in till centrala Amsterdam. Närmare bestämt utanför van Gogh - muséet. Ett sätt att uppmärksamma invånarna att friidrott ska upplevas live. – Ambitionen är att ta sporten till folket och visa upp vad som väntas. Det kommer förhoppningsvis leda till att fler blir intresserade av att besöka oss. Barack Obama landade med en helikopter på samma plats för några år sedan som lockade hundratals människor. Det finns ingenting som säger att vi inte kan göra samma sak, säger Van Haperen och visar upp ritningen över hur anläggningen kommer se ut. Europamästerskapen i friidrott avgörs 6–10 juli.

ONSDAG

27 JUL

Text: Jonas Griberg Foto: Sophia Jiglind 67

ONSDAG

Hallå där... Sofie Skoog

Louise Fredriksson tillsammans med Vd:n Rien van Haperen.

”En väldigt stor utmaning” Många minns henne som en av Sveriges största löparstjärnor. Nu har Louise Fredriksson bytt ut löparbanan och spikskorna mot kontoret på nederländska friidrottsförbundet. – Det är lite av ett drömjobb, säger Louise som är anställd av Local Organisation Committee.

ed dubbla SM-guld på 800 meter 2005 och 2006 för Karlstadsklubben IF Göta var Louise Fredriksson en av de största medeldistanslöparna inom svensk friidrott. Men efter att ha tagit sina sista löpsteg valde 35-åringen att satsa på en karriär i centrum av den europeiska friidrotten istället. Louise Fredriksson har arbetat med friidrotts-EM sedan november 2015 och arbetar även som frilansprojektledare för sportevenemang, bland annat Diamond League-tävlingar runt om i världen. I år har hon ett fullspäckat schema med bland annat tävlingar i Shanghai, Rabat, Bryssel och Stockholm. – Det är en väldigt stor utmaning, men ntressant. Jag har lärt mig väldigt mycket om allt runt omkring evenemangen, berättar hon. Hur ser en typisk dag på jobbet ut för dig? – Oj, det är väldigt olika. Den senaste tiden har vi haft väldigt mycket möten för att stämma av att allting funkar i detalj, så att det finns fungerande projektplaner.

Det är mycket studiedokument som vi jobbar med också. Jag ser till att det finns planer för allting och tidsscheman för dagen. Allt ska vara avstämt med europeiska friidrottsförbundet. Har du hunnit lära dig någon nederländska? – Jadå, jag har ju bott i Belgien i tio år så jag kunde redan språket. För tillfället bor hon i Gent i Belgien och veckopendlar två timmar med snabbtåget till jobbet. Men längtan efter att få jobba på svensk mark igen har smugit sig allt närmare. Kontraktet med Local Organisation Committee går ut i slutet av juli. – Jag kanske har lite planer på att komma hem och jobba. Jag har bott i Belgien i tio år nu så jag har kanske lite planer på Sverige eller något annat land i Europa. Vi får se vad det bli i höst, säger Fredriksson och bjuder på ett brett leende. Är svenska friidrottsförbundet ett alternativ? – Det skulle vara väldigt spännande men jag har inga ambitioner att börja där. Men däremot vill jag fortsätta bredda mina kunskaper inom evenemang, gärna internationella evenemang.

Vilka är de största svenska hoppen i EM? – Eftersom jag själv är en gammal Götist så hoppas jag mycket på Sofie Skoog i höjdhopp. Det är ju många aktiva som står över just för att de bara vill fokusera på OS. Därför hoppas jag hon kan ha bra chanser. Text: Jonas Griberg Foto: Sophia Jiglind

27 JULI

Värmländskan är på väg mot sin bästa säsong någonsin och siktar nu på att nå EM i Amsterdam. Just nu befinner hon sig i Spanien för att vässa formen och ta en plats i det svenska friidrottslandslaget.

TINGVAL

LA IP

Hur kul skulle det vara att delta i EM? – Det skulle vara helt fantastisk kul att vara med på EM. Det är ett av mina stora mål med sommarsäsongen. Hur skulle du beskriva din egen säsong hittills? – Vintersäsongen var min absolut bästa säsong någonsin. Jag gjorde fler tävlingar över 1.90 än jag tidigare gjort totalt, jag slog personligt rekord och kom dessutom femma på inomhus VM. Dessutom hade jag superkul hela tiden. Dina chanser i ett eventuellt EM? – Om jag blir uttagen till EM tror jag att mina chanser är goda att komma till final. Jag älskar dessutom att prestera när det gäller och njuter av sådana situationer. Sverige har haft det tufft med medaljskörden de sista mästerskapen. Kan du känna en viss press utifrån att du måste ge folket vad de vill ha? – Den största pressen kommer alltid inifrån, jag har själv ingen press på mig om medaljer detta år. Kommer det blir jag överlycklig, kommer det inte så tar jag dem ett annat år. Med alla oroligheter som sker ute i Europa just nu, är det något som påverkar? – Jag försöker att inte tänka på hot och andra faktorer som jag inte kan påverka.

LADDA UPP NER.... KÖP ELLER BILJETTER PÅ

KÖP BILJETTER PÅ WWW.FOLKSAMGRANDPRIX.SE

Specialpriser på logi! WWW.FOLKSAMGRANDPRIX.SE Sov gott, innan och efter loppet, på något av våra hotell. Passa också på att fira med bubbel i vår relax innan en god middag.

Scandic Winn 054-776 47 00 Scandic Karlstad City 054-770 55 00 Scandic Klarälven 054- 776 45 00 Uppge: Stadsloppet

69 scandichotels.se

Simon började matchen mot NEC Nijmegen på bänken.

Det blev totalt tre mål på 15 ligamatcher för Simon Gustafson under debutsäsongen i Feyenoord.

”Jag har svårt att känna mig delaktig” U21-EM-guldmedaljören lämnade BK Häcken för Rotterdam och Feyenoord förra sommaren. Han fick en av de största presentationerna en svensk fotbollsspelare någonsin fått vid en ankomst. Hela 52 000 människor tog emot honom på arenan. – Det är många som bryr sig och det är en stor klubb, säger Simon Gustafson.

ommaren 2015 skrev det svenska U21-landslaget fotbollshistoria i EM i Tjeckien. Laget gick hela vägen till final där de slog favoriten Portugal på straffar. Landslaget hyllades som hjältar när de kom hem. En av vinnarna var Simon Gustafson som av många sågs som den största talangen i truppen. Ändå fick han inte spela en enda minut under turneringen. 70

– Det var en märklig men jävligt rolig upplevelse. Vi gjorde någonting som var helt otroligt när man tänker tillbaka på det. I bland spelar man och i bland gör man det inte, det är något man har med sig som spelare. Jag hade ju gärna spelat alla matcher men man får hjälpa till med det man kan när man inte spelar. Kände du dig delaktig i bedriften? – Jag har väl själv personligen lite svårt

att känna mig delaktig när jag inte har spelat något men samtidigt så är vi ju en hel trupp. Man säger ju att det inte bara är de som spelar som är delaktiga så på något sätt är jag väl det, säger han. Några veckor efter hemkomsten stod det klart att Gustafson gjort klart med en ny klubb. Valet föll på Feyenoord där bland annat Henrik Larsson och Johan Elmander inlett sina utlandsäventyr. Gustafson flögs in med helikopter till ett fullsatt De Kuip tillsammans med hemvändaren och tidigare holländske landslagsforwarden Dirk Kuyt. Runt 52 000 personer lär ha varit på plats för att ta emot dem. – Hela klubben är ju fantastiskt stor och det är en otrolig passion. Det är många som bryr sig. Även den sportsliga delen kändes rätt för

den tidigare Häckenspelaren. – Sedan att det är ett bra steg och rimlig nivå att steppa upp till liksom. Det är ett litet stort steg att gå från Allsvenskan direkt till någon av de större ligorna. Även lagkamraten John Guidetti från U21-landslaget hade en bra period i Feyenoord när han var utlånad dit från Manchester City 2012. – Jag snackade lite grann med honom. Hur allting gick till och checkade av några standardfrågor. Han hade ju en fantastisk tid här och hade bara positiva saker att säga så det var också ett plus. Inledningsvis i klubben hade Gustafson en ganska tuff period. Tränaren Giovanni van Bronckhorst gav inte svensken något större förtroende och han var ofta utanför truppen. Något som Gustaf-

son beskriver som en anpassningsperiod. Det riktiga genombrottet för den tidigare Häckenspelaren kom i oktober i bortamatchen mot Heerenveen. Gustafson gjorde ett mål och tre assist i en halvlek som slutade 5-0 till Feyenoord. Efter det flöt det på bra både för honom och laget. – Jag spelade i princip varje match och laget hade sin bästa period på 20 år. Efter vinteruppehållet kom nästa motgång för mittfältaren. En influensa höll honom borta från spel i några veckor och han tappade sin plats i startelvan och missade även cupfinalen mot Utrecht. En match som Feyenoord vann med 2-1. Hur skulle du summera din första säsong? – Överlag en bra första säsong, det viktigaste för mig är jag utvecklas hela tiden och det tycker jag att jag har gjort. Jag är fortfarande så pass ung också känner jag. Till sommaren väntar ett nytt mästerskap. EM-guldet resulterade i en OSplats i Rio för Sverige. Gustafson, som har två A-landskamper på meritlistan, har dock inte hunnit reflektera så mycket kring det. – Det är en jätterolig "happening". Det är alltid stort att få representera Sverige och ett OS i Rio är ju en grym upplevelse på det sättet. Men det är ju nästa säsong och det är en semester mellan så jag har inte tänkt så mycket på det, säger han. Du räknar inte med att spela eller? – Jag räknar inte med någonting över huvud taget. Tar han ut mig så är jag gärna med men sen är det ju klubbarna som har sista ordet. Feyenoord slutade på en tredjeplats i

ligan. Cupvinsten innebär en direkt placering i gruppspelet till nästa års upplaga av Europa League. Mittfältaren tror att laget kan höja sig ytterligare till nästa säsong. – Nu är det bara att ladda om batterierna och ta nya steg både på ett personligt plan och med Feyenoord. Förhoppningsvis kan vi utmana även i ligan nästa år, avslutar han.

Text: Villegas Petterson Foto: Jonas Griberg

Simon byttes in i den 50:e minuten och låg senare bakom 1-0 målet. 71

Sverige plus Feyenoord = Sant Så här tycker fansen: Om Simon Gustafsons första säsong och vem som är den bästa svenska spelaren i Feyenoords historia.

Yannick Hekman, 23 – Jag tycker han är bra men han måste höja sig för att spela kontinuerligt i Feyenoord. Han gamla… Kindvall? Och Guidetti såklart!

Rotterdamklubben har haft flera lyckosamma svenskar i klubben under åren. Redan 1965 anslöt klubbens första svensk när Harry Bild värvades från FC Zurich. Bild visade sig vara en pålitlig målskytt och noterades för 39 ligamål under sina två år i klubben. Året där på värvades kanske en av lagets bästa spelare genom tiderna, Ove Kindvall. Östgöten blev en publikfavorit hos Feyenoordfansen och vann flera stora titlar med klubben. Bland annat Europacupen 1970 som är motsvarigheten till dagens Champions League. Den enda vinsten i klubbens historia. Kindvall gjorde 129 ligamål på 144 matcher. Några andra noterbara svenskar med förflutet i klubben är Henrik Larsson,

Johan Elmander, Alexander Östlund och John Guidetti. Pär Hansson är i dag andramålvakt bakom Kenneth Vermeer men har ännu inte gjort något framträdande för klubben i tävlingssammanhang. Text: Villegas Petterson

FAKTA Amsterdam ArenA

Guldfesten ställdes in Det var uppdukat för guldfest i Amsterdam när slaget om ligatiteln skulle avgöras. Ärkerivalerna Ajax och PSV Eindhoven stod på samma poäng (81) inför sista omgången. Matchbollen låg hos Amsterdamlaget som på bättre målskillnad kunde säkra klubbens 34:e ligaguld om man besegrade nästjumbon De Graafschap på bortaplan. Men efter att endast ha fått med sig 1–1 och när PSV besegrat Zwolle med 3–1 stod det klart att guldet för andra året i rad hamnat i Eindhoven.

FAKTA

Huvudstadslaget har haft en fiaskosäsong sett ur föreningens perspektiv. Uttåget i Champions League-kvalet mot österrikiska Rapid Wien följdes upp med uttåg i Europa League gruppspelet. Om det inte var nog med det så fick Amsterdamlaget respass ut ur cupen av rivalen Feyenoord. De hundratals kravallpoliser som förberett en kaosartad feststämning i centrala Amsterdam fick i stället en lugn dag på jobbet. Text&foto: Jonas Griberg

Byggår: 1993-1996 Ort: Amsterdam Kapacitet: 53 502 Hemmalag: AFC Ajax Kostnad: 140 miljoner Euro Info: Bygget påbörjades 1993. Tre år senare stod arenan klar och Ajax kunde flytta in. Arenan kan i samband med konserter utöka åskådarantalet till 68 000 och har stått värd för fem matcher under fotbolls-EM 2000 samt två Champions League finaler, 1998 och

Stadion Galgenwaard 2013. De nederländska fotbollslandslaget, som inte har någon nationalarena, spelar de flesta av sina matcher där. Fram till 2007 var den även det amerikanska fotbollslaget Amsterdam Admirals hemmaarena. Klubben finns inte längre kvar i dag. Arenan erbjuder parkering till 9 000 bilar och 170 bussar.

Byggår: 1970 Ort: Utrecht Kapacitet: 23 750 Hemmalag: FC Utrecht Kostnad: Ingen uppgift Info: Namnet Galgenwaard antyder på namnet Galgenwert som under medeltiden var ett vanligt namn på avrättningsplatser. Det finns dock ingenting i dag som bekräftar att platsen där arenan ligger har använts till det. Arenan har byggts ut vid ett flertal tillfällen

sedan klubben bildades 1970. När nya Galgenwaardstadion invigdes 1982 sågs den som en av de modernaste fotbollsarenorna i Europa. Sju landskamper har spelats på arenan och den har stått värd för både U20-VM finalen i fotboll 2005 samt finalen i landhockey-VM 1998. Den numera avlidne säsongskortsinnehavaren Maarten Kroon har sin tidigare plats 23 på sektion U pensionerad på arenan. Så på hemmamatcherna står den nu för tiden för evigt tom.

Bjorn Birg, 58 – Helt okej. Han och klubben hade en tuff period och vi förlorade sju matcher i rad men under omständigheterna bra. Ove Kindvall, han är mer från min tid.

FAKTA

FAKTA Ajax supportrar deppar utanför centralstationen i Amsterdam efter matchen.

Sam Larsson i årets lag Sven Birg, 31 – Han startade bra, sedan blev det lite tyst kring honom. Hans första match var fantastisk. Jag är lite yngre så jag säger Guidetti.

Svensklaget Heerenveens Sam Larsson blev uttagen i årets lag i den holländska ligan 2015/2016. Den förra IFK Göteborgspelaren blev utsedd till ligans sjunde bäste spelare och näst bäste utländska spelare. Totalt under säsongen blev det sex mål och åtta assist för yttermittfältaren. Trots succén blev det ingen plats i Erik Hamréns EM-trupp. Faktum är att ingen

Stadion Feijenoord

Kyocera Stadion

av de svenskar som spelar i den holländska ligan blev uttagna till EM. Men det är bara en fråga om tid innan vi får se Larsson och de andra på allvar i A-landslaget, då ett flertal nuvarande landslagsspelare tackar för sig efter EM i Frankrike. Bland andra Zlatan Ibrahimovic. Text: Villegas Petterson

Byggår: 2007 Ort: Haag Kapacitet: 15 000 Hemmalag: ADO Den Haag Kostnad: 28 miljoner euro Info: En relativt ny men liten arena. Hemmalaget ADO Den Haag har inte varit lika framgångsrika som sina rivaler och trots att Haag är en av de större städerna i Nederländerna är intresset kring klubben ganska svalt i staden. På arenan finns en kameramaskin som tar fle-

ra bilder från olika vinklar när man går in. Maskinen kallas för Happy Security control och när Haags borgmästare invigde arenan sade han att det var den säkraste arenan i Europa. Tyvärr har klubben inte fått visa upp arenan för övriga Europa mer än en gång. Laget har enbart spelat Europafotboll en gång sedan den byggdes. Då vart det respass i Europa League-kvalet, 2011.

iska cupfinaler spelats på arenan, den senaste var UEFA-cupfinalen 2002. Landslaget har spelat över 150 landskamper på stadion och under fotbolls-EM 2000 spelades finalen mellan Frankrike och Italien på De Kuip. Arenan har som mest tagit 69 000 åskådare men bantades ner till det nuvarande antalet i samband med EuropaInfo: Stadion Feijenoord, eller ”De mästerskapet. Kuip” som den kallas i folkmun, är en av Europas mest klassiska fotbollsarenor. Totalt har tio europeText&foto: Villegas Petterson

Byggår: 1935-1937 Ort: Rotterdam Kapacitet: 51 117 Hemmalag: Feyenoord Rotterdam Kostnad: Ingen uppgift men arenan håller på att byggas om till en kostnad av 200 miljoner euro. Den ska stå klar 2018.

SV Kampong slutade trea i slutspelet vilket gör att laget är kvalificerat för nästa års upplaga av Euro Hockey League.

På straffhörnor sätter det försvarande lagets spelare på sig skydd i form av handskar och ansiktsmask.

SV Kampongs supportrar firar ett mål med bengaler.

Nederländarnas största klubb får fortsätta spela i Euro pa För fjärde året i rad har den 114 år gamla klubben SV Kampong kvalificerat sig för Euro Hockey League som är landhockeyns motsvarighet till Champions League. – Vi njuter och det är kul att få visa vad vi går för i Europa, säger målvakten Bram Ouendag.

en nederländska staden Utrecht är kanske mest känd i Sverige för sitt fotbollslag FC Utrecht som har haft flera svenska spelare under åren. Alexander Gerndt, Johan Mårtensson och Marcus 74

Nilsson har alla spelat för klubben. Men bara ett stenkast bort från arenan har SV Kampong sin anläggning. – Klubben bildades av personer från Indonesien. De bodde här i Utrecht och grundade en fotbollsklubb år 1902 och

för ungefär 80 år sedan började de spela hockey, säger Pieter Willemsen, medieansvarig för klubben. Klubben är landets största och bara i landhockey har de 37 lag på herrsidan och 36 på damsidan. Lägg där till en rad med veteran- och ungdomslag. Utöver landhockey och fotboll är klubben verksamma i tennis, squash, boule och cricket. Senast lagen vann ligan (Hoofdklasse) var 1985 och året där på vann de Euro Hockey League, EHL. Efter det gick det trögare för klubben.

– Sedan började andra klubbar att betala spelare men vi ansåg att man ska spela landhockey för skojs skull. Vi åkte ur ligan ett år men eftersom vi är den största klubben behöver vi spela i högsta serien så då ändrades policyn och vi började betala spelare. I dag har vi några som kan leva på sporten, säger Pieter. Varför är landhockey så stort i Nederländerna och inte ishockey? – Vi har ingen is och vinter här på samma sätt så vi har inte någon tradition med ishockey här i landet, säger han skrattande

och fortsätter: – De som gillar att åka skridskor åker mest långfärdsskridskor. På senare år har klubben blivit ett lag att räkna med igen. Laget har spelat i EHL tre år i rad och ska spela semifinal i årets upplaga. Om de skulle förlora får det en ny chans nästa år att slåss om titeln då laget kvalificerat sig igen efter dubbla segrar mot HGC från Haag. – Det är alltid kul att spela i EHL. Vi har spelat där tre år i rad nu och vi njuter av det och det är kul att visa vad vi går för i Europa, säger Bram Ouendag. Ouendag som är en av lagets målvakter har missat en del av säsongen på grund av en knäskada men räknar med att vara tillbaka i semifinalen i EHL mot Athlétic Terrasa från Spanien. Landhockeymålvakter påminner lite till utseendet som ishockeymålvakter. En mask som skyddar ansiktet, en stöt med handske för att hålla i klubban samt en till stöt på andra handen då det är förbjudet att blockera bol-

len. Något som är anmärkningsvärt är att målvakterna endast står i shorts och inte har några skydd över låren. – Bollen är ganska hård och den går upp till 130 km/h så det kan göra lite ont men man vänjer sig så det är inte något problem, säger han. Matcherna mot HGC slutade med två segrar för Utrechtklubben. I hemmamötet på Sportpark Maarschalkerweerd vann de med klara 5-1 och i returen skrevs siffrorna till 4-2. Det innebar en tredjeplats i Hoofdklaase och alltså en plats i EHL. Bram Ouendag som spenderat tre år i laget vill fortsätta att skriva historia med klubben. – Jag vill gärna vinna titeln med Kampong och även spela final i EHL och förhoppningsvis kan vi ta hem pokalen, avslutar han. Text: Villegas Petterson Foto: Jonas Griberg 75

Cykeltalang död i hjärtattack Juniorlandslaget hade sina sista förberedelser inför junior - VM

Kirstie van Haaften vill vässa formen inför sommarens stora ögonblick

Nederländska superlöftet: ”Gäller att vara ödmjuk” Hon är bara 17 år men har redan hunnit med att vinna tre junior EM-guld. Holländskan Kirstie van Haaften vill nu ta nästa steg i karriären. – Jag hoppas på att bli bäst i världen en vacker dag, säger talangen.

slutet av juli avgörs junior - VM i velodromcykling. Då vill Kirstie van Haaften ta den efterlängtade trofén som saknas i prisskåpet. Med sina tre guld i junior-EM är hon en av landets största cykeltalanger på damsidan. En stor faktor till hennes framgångar är det tuffa träningsschemat. Sju dagar i veckan packar hon med cykeln efter skolan och åker till velodromen. – Min tränare har lagt upp ett schema åt mig så det klaffar med plugget, säger van Haaften. 17-åringen har även titulerat sig tvåfaldig nederländsk juniormästare, men har även vunnit internationella tävlingar som Kids-tour i Berlin. Hon befinner sig just nu i Amsterdam på den sista landslagsträningen innan mästerskapet. Nu jagar stjärnskottet sitt stora internationella genombrott. 76

– Det vore sjukt häftigt att få vinna ett JVM. Det har inte gått så bra de tidigare åren så jag hoppas komma dit med ett bra självförtroende och få med mig ett bra resultat, säger hon och bjuder på dagens bredaste leende. Velodromcykling är väldigt stort i Nederländerna. Kan du känna en viss press att du måste vinna varje tävling nu när ni är en sådan stor maktfaktor? – Nej, jag försöker bara ha kul där ute och njuta så mycket som möjligt, det är det viktigaste för mig. Det är klart att man alltid strävar efter att nå framgångar men jag försöker bara ta en dag i taget så får vi se hur långt det räcker. Varför är ni så framgångsrika? – Det är en bra fråga. Vi tränar väldigt hårt och många nederländare älskar att cykla. Det är bara du och en öppen väg,

Nederländsk cykling är i sorg. 21-årige Gijs Verdick avled bara en vecka efter att ha drabbats av dubbla hjärtattacker. Det var under en tävling i början av maj som den nederländska cykeltalangen Gijs Verdick drabbades av en hjärtattack i tävling Carpathian Courires Race i Polen. Holländaren fick hjärt- och lungräddning på plats och fördes sedan till sjukhus där han sedan fick ytterligare attacker. Verdicks cykelklubb Cycling Team Jo Piels sörjer sin bortgångne lagkamrat. ”Vi är oerhört ledsna över förlusten. Det som hänt är overkligt. Gijs var en fin kille att ha i sitt lag och vi kommer sakna honom enormt. Våra tankar går till hans familj som vi önskar styrka i bearbetningen av sorgen”, skriver klubben på sin hemsida.

FAKTA

Kirstie van Haaften Född: 21 januari 1999 Bor: De Meern, Utrecht Favoritdryck: Vatten Äter helst: Pasta carbonara Favoritfilm: Magic Mike XXL

Aquariusplanen – Ett OS på vatten

Klubb: Restore Cycling Ladys Aktuell: Jagar sitt första JVM - guld

man kan köra så fort man vill och känna sig fri som en fågel. Men en sak har hon klart för sig: att bli minst lika bra som idolen och cykelstjärnan Marianne Vos. – Det har varit en dröm länge, men det gäller att vara ödmjuk och fokusera på rätt saker. Jag är fortfarande ung och har framtiden framför mig. Jag har ingen brådska, avslutar hon. Text: Jonas Griberg Foto: Villegas Petterson

Rotterdam har sedan fem år tillbaka ansökt om att få vara värd för OS 2028. Deras idéer kring spelen är häpnadsväckande. Planen är att bygga arenorna på vattnet och kommer att kallas för ”Det nya Deltaprojektet”. Förutom att ansluta Rotterdam till staden Maas via halvön Boompjes genom en underjordisk tunnel för bilar kommer även en bro att byggas ut till arenan. Tanken är att alla ska kunna nå spelen via olika former av kollektivtrafik. Den nya flytande stadsdelen kommer att kallas för ”Bron”. Under själva spelen kommer mer än 3 000 flytande bostäder finnas tillgängliga för de aktiva och deras tjänstemän. Efter OS kommer de att bli hus för privatpersoner och eventuellt levereras till andra städer där översvämningsrisk finns. 77

Legenden lever vidare

Sportprojekt håller klubben vid liv Att bedriva en elitklubb kräver oftast stora biljettintäkter och fullsatta läktare. För HC Rotterdam, som inte tar något inträde, är verkligheten något annat. – Vi är beroende av våra sponsorer, säger Alexander Bakker, pressansvarig hos klubben.

ederländerna är ett av Europas ledande länder när det kommer till landhockey. En sport som påminner om en blandning av ishockey, bandy och även fotboll. Både sett till spel och regler. – Det är ganska enkelt. Båda lagen har elva spelare och de måste göra mål. Det kan endast göras innanför straffområdet och det är inte tillåtet att blockera bollen med kroppen, säger Bakker.

HC Rotterdam håller till drygt en kvarts spårvagnstur utanför sta-

den, Klubben har en av landets modernaste anläggningar som byggdes 2001. Totalt har klubben cirka 2500 medlemmar fördelat på 150 lag. – På helgerna har vi upp mot 35 matcher fördelat över sju planer, säger Bakker och blickar ut mot anläggningen. Herrlaget spelar i högsta ligan och vann titeln senast 2013. Klubbens herrlag har ett publiksnitt på cirka 2 000 åskådare per match men tar inget inträde, så inkomstkällan på matcherna är mer eller mindre noll. Damlaget spelar i andraligan och drar inte lika mycket folk. I stället får klubben intäkter från annat håll. – Det finns en speciell organisation här i staden, Rotterdam topsport. Det är en 25 år gammal organisation som grundades av tre anledningar: att stödja toppklubbar i staden, för ungdomarnas skull och för att hjälpa till ekonomiskt. Vi är Rotterdams största klubb så vi får en del pengar.

Större än Feyenoord? – Aja, bortsett från Feyenoord. Samarbetet med Rotterdam topsport är avgörande för klubben. HC Rotterdam har anordnat flera stora turneringar med stöd från dem. Under evenemangen byggs extra läktarsektioner och arenan får en kapacitet på 10 000 åskådare. – Stora event lockar mycket folk till staden. Vi hade bland annat en veteranturnering med 75 lag runt om i världen. Det innebar 20 000 hotellnätter för staden så nu är jag bästa vän med de flesta hotellägare, avslutar han med ett skratt.

Text: Villegas Petterson Foto: Jonas Griberg

Kuyt hyllades inför fullsatta läktare Han blev hedrad som en hjälte efter att ha gjort matchens enda mål när Feyenoord besegrade NEC Nijmegen i säsongens sista match. Supportrarnas egna lilla kelgris Dirk Kuyt är älskad över hela Nederländerna. Måljublet visste inga gränser när Utrechtprodukten rundade målvakten och lade enkelt in bollen

i mål. Med sina 19 ligamål blev han lagets bäste målskytt. Nu står 35-åringen på utgående kontrakt och frågan är om det blir någon femte säsong i Rotterdamklubben. Stjärnan hyllades med stående ovationer när han byttes ut i den 80:e minuten. Text och foto: Jonas Griberg

I mars skakades hela fotbollsvärlden när Nederländernas största fotbollsspelare genom tiderna, Johan Cruyff avled, 68 år gammal. Cruyff tillbringade största delen av karriären hemma i Ajax, där han bland annat vann åtta ligatitlar och tre Europa-cuptitlar. I dag är han den enda spelaren i Ajax historia som har sin affisch på arenan. Dessutom är en av spårvagnarna på linje 14 i Amsterdam lackerad i bilder från Cruyffs karriär. Cruyff avslutade spelarkarriären i Feyenoord 1984 och fortsatte därefter som tränare. I Barcelona är han en av lagets mest framgångsrika tränare genom tiderna med totalt elva troféer under åren 1988-1996.

”Landhockey har stor potential i Sverige” Svenska landhockeystjärnan Johan Björkman, HC Rotterdam om hur allt började och vad som krävs för att sporten ska växa i Sverige. – Det krävs ett bra rekryteringsarbete av förbundet, säger han.

ohan föddes i en landhockeytokig familj. Båda föräldrarna hade spelat själva tidigare och hans bror spelade redan. Johan följde efter i familjens fotspår och började själv spela endast fem år gammal hemma i Partille. När Johan blev äldre lämnade han Sverige för Hamburg och spel med Harvesterhuder HTC tillsammans med sin bror Joakim, som redan tillbringat ett år i klubben. Tillsammans vann de både ligan och Euro Hockey League. Hur skulle du beskriva dig själv som spelare? – Jag är en snabb forward med ett bra öga för att göra mål. Jag är teknisk och gör mycket ”konstiga” mål och tricks, säger han. Våren 2015 var bröderna med när Sverige för första gången spelade in-

omhus-VM i Leipzig. Sverige slutade sexa i turneringen. Samma år lämnade Johan Tyskland för spel i Nederländerna och HC Rotterdam. – Att ta steget till Nederländerna, där sporten enbart har fotboll som är större, var otroligt häftigt. Rotterdam är även en av Europas största klubbar med otroligt mycket historik, vilket gör mig stolt över att få ha representerat klubben, säger han. Sejouren i Rotterdam blev bara ettårig då båda parterna kom överens om att inte förlänga kontraktet. Johan hoppas dock att få fortsätta spela landhockey internationellt. – Tyvärr är inte landhockey något man kan försörja sig på livet ut på. Man kan komma upp och tjäna bra med pengar men inte mer än så. Jag har spelat på toppnivå i fyra år och ser mig själv göra detta några år till. Jag kommer att kombinera med studier, säger han. I Sverige är sporten långt i från lika stor som i Nederländerna och Tyskland. Men sporten har kapacitet att växa. – Landhockey har en otroligt stor

potential även i Sverige. Man ser liknande länder som Tyskland och Nederländerna där landhockey är otroligt stort. Tyvärr har vi innebandyn som tar många potentiella spelare från oss, säger han. Vad krävs för att sporten ska växa i Sverige? – Dels ett bra rekryteringsarbete av förbundet och hjälp av kommuner. I dagsläget finns det inte en enda vattenbaserad landhockeyplan i Sverige. För att kunna växa krävs rätt förutsättningar, avslutar Johan Björkman. Text: Villegas Petterson

Karlstad–Milano fr. 2 049 kr t&r

Karlstad–Marseille fr. 2 770 kr t&r

Karlstad–Rom fr. 1 937 kr t&r

Karlstad–Salzburg fr. 2 100 kr t&r

Karlstad–Genève fr. 2 171 kr t&r

Karlstad–Nice fr. 1 873 kr t&r

Flyg från Karlstad till hela världen. Foto: Privat

400 destinationer, 12 gånger i veckan via Frankfurt. Boka på lufthansa.com eller hos din lokala resebyrå. 79

Kontrast är producerad av Journalistlinjen på Molkoms folkhögskola 2016